Leontina

Idag har jag varit igång som en maskin som kärestan brukar säga att han är, när han håller på med en massa saker samtidigt och även slutför dem.



Han skulle tvätta min bil idag, något som varit försummat länge. Jag tvättar den inte själv och inte åker jag in en sån där tivolimaskin med färgglada borstar heller, för det vill jag bara inte. Tvättar ingen annan den så får den rena sig själv när det är väder för det.



När vi träffades för snart 9 år sedan hade jag en vit bil, som oftast var rätt grå. En dag efter någon månad eller två, frågade han om han skulle tvätta bilen åt mig. "JA TACK", sa jag förstås, så dum är jag inte att jag tackar nej när jag får en sån fråga.

Kärestan är en mycket noggrann person, så han började med att dammsuga den - Oj,  tänkte jag, tyckte att han var väldigt noga och kände mig glad och priviligierad över att ha en sådan käresta och även få en fräsch bil. När det var färdigt sa han:

"Den var väldigt gluppig (=något eget ord för smutsig, kladdig etc) inuti. När städade du bilen senast?"

"Njaaaa", sa jag och drog på det, "det var ett tag sedan, kanske 1 år eller så, jag har förresten inte tvättat den sen jag flyttade hit." 

Han såg skeptiskt på mig, lite undrande och frågade varför.

"Nej, jag gör bara inte det, sa jag, jag har haft för ont både här och där, det har det inte blivit av och så är det så himla tråkigt. Det har gått bra ändå."

Sedan dess tvättar han den alltid åt mig, jag gör annat. Idag t ex kände jag att jag borde bjuda honom på ett gott fika när han kom tillbaka med bilen. Jag bakade bullar. Mitt på blanka förmiddagen ställde jag mig och gjorde en vetedeg och bakade kardemummabullar.

De blev JÄTTEGODA! Vi drack kaffe och åt 3 var medan de var pinfärska!

Vi har också varit ute på en 1-timmes promenad och det var soligt och skönt, men blåste lite kallt. Dock var det ljuvligt med solen och fågelkvittret som blir starkare för var dag som går.

När vi passerade den här stora granen var vi tvungna att stanna och lyssna. Det var som den finaste konserten och vi tror att de satt i där i granen och tjoade på och sjöng om våren.



Nu ikväll hade jag överskottsenergi igen och satte igång att göra piroger. På promenaden kände jag starkt, att vårsolen nästan var här och snart ska vi ut på diverse utfärder med motorcykeln, så himla praktiskt att ha lite färdigmat i frysen då.

I år är jag resurs på hemkunskapen i skolan och där får man massor med ideér och tips på ätbarheter, vi har bland annat gjort just piroger.

Vid 18-tiden var fyllningen färdig och jag gjorde degen. Mitt i postkodmiljonären stod jag i köket och kavlade. Jag hörde TV.n och frågorna och 2 stycken åkte ut tidigt, så det var inga större utmaningar att försöka vara med och svara på deras svåra frågor, för de kom aldrig.



Det färdiga resultatet, det blev 12 stycken riktigt stora med köttfärsfyllning.



Det var längesen jag var så flitig en lördag, kan det vara solen som ger energi?