Leontina

Fortsättning 19 april

Vi fortsatte, den här dagen var den hittills kallaste, med det kände vi redan i morse, så vi hade lite mer kläder på oss jämfört med de andra dagarna.

Nästa mål var Park Güell och det var med stor förväntan, åtminstone för min del, som jag skulle återse detta härliga ställe. Att sedan får vara med när I-M skulle se den för första gången, var också roligt.




Vi åkte med tunnelbanan och började vår vandring uppåt. Men, i år fanns det rulltrappor nästan ända upp och det utnyttjade vi med tacksamhet.

Vi kom in i parken från sidan, men letade oss till mitten för att få se den berömda draken än en gång. Det var mycket mer folk jämfört med förra året.



Detaljbild av den kaklade väggen på sidorna - mycket fin!



Vid draken var det packat av folk som alla ville ha en bild på sig själva med den. Dock inte vi, det kändes inte viktigt.



Vi kom in bland pelarna i salen, som var tänkt att bli saluhall i begynnelsen. Det är under planen med mosaiksoffan och där noterade vi att en vakt körde bort en försäljare av bjäfs. Bra, tyckte vi, för vem vill köpa en massa plastsmäck i Park Güell? Inte vi i alla fall och förhoppningsvis ingen annan heller.

Detaljer från mosaiktaket i pelarsalen




Sedan gick vi vidare uppåt. Den här gången var det mycket mera folk, men parken är ju stor, så även soffan, så vi ojade oss inte över det. 



När vi kom upp kom chocken. Hela grusplanen, i en linje som följde soffan, var full av försäljare som erbjöd i princip samma krimkrams överallt. Det fanns även en och annan levande staty.




Till försäljning fanns det ungefär 3 - 4 varianter att välja på - glasklump i tråd = halsband, miniatyrer av Gaudis skapelser i parken, uppfällda paraplyer fullhängda med örhängen och sedan de envetna små "tjutarna", som även vår papegojtalade taxichaufför från lördagen körde med.

Vilken besvikelse, det var skräpigt och skränigt, kvarlämningar efter matsäcksätande och så dessa påflugna försäljare. Det känns lite trist att ett så fint utflyktsmål blir så kommersialliserat och förfulat.

Vi var inte där så länge, men gick i alla fall runt och tittade ocjh satt på soffan.








Vi gick lite högre upp och satte oss där en stund också och tittade.



Duvorna flockades kring oss och I-M hade kvar lite bröd sedan någonstans. Där satt  vi och var snälla mot de feta duvorna som hoppade omkring oss, för att flyga upp i träden eller på muren när någon kom rusande för fort eller för nära.





Kärlekskrank "duvkarl" som helt ignorerade det färska brödet.



Jag fascinerades av trädens ytliga rotsystem. Att de inte blåser omkull?



Utsikten däruppifrån var inte så illa och på lite närmare håll såg vi grusplanen med soffan (och försäljarna).




När det blev dags att gå, gick vi längs övre delen av parken, där pelargångarna finns.




Alla pelare är olika utåt.





Vi fortsatte neråt, passerade Villa Carmen




Carmen själv var ute på terassen, huset var definitivt vackrare än ägarinnan.

Så kom vi till något kyrkliknande, det kanske var ett kloster. Porten var stor och pampig och väldigt stängd.



Det var soligt och lä, vilket var skönt, för vinden var lite kall. Vi gick in på gården och satte oss. Jag fick syn på en pampig ros och gick nära. Vilken doft!!!!! Det ångade upp, jag blev nästan berusad.




Den växte nedanför avsatsen vi stod på, men klängde sig upp mot oss.



När jag hängde ut där över kanten med kameran fick jag syn på en blomrabatt. Jag fick lov att ta bilden på snedden, för att få med allt. Det var bara pelargoner och vilken prakt!



Det verkade vara San Jose´s ställe och med lite dyslexi kan man tro han var från Örebro.



Efter en stunds vila fortsatte vi gatan ner och precis bredvid den hårt trafikerade gatan fick J syn på en katt i gräset. Måtte den aldrig försöka passera gatan! Det kanske San Jose kan se till?



Vi ramlade in på en liten butik längs vägen och där fanns detta redskap som jag aldrig stött på tidigare.



Det är en köttbulleformare.......... Jag har två händer jag!

På tunnelbanan igen, för nu kände vi att lite god mat kanske skulle lyfta dagens status.

Det blev ståplats för några -


 - och C hittade ett bälte som hon spände på sig. Undrar om det är till för det?



Den här dagen kommer också att komma i 3 delar. Det är så mycket annat, förutom bloggen som lockar, att jag inte hinner skriva så mycket som jag vill på en och samma gång. 

Här är det slut för idag!