Leontina

Återhämtning skedde genom lite provpackande. Vi trodde vi skulle piggna till om vi fick se att vi hade massor med utrymme kvar i våra väskor.

Här ligger lite av mina inköp. Att jag köpte mig en fin cognac, när det var extrapris på den i snabbköpet, kan jag både förstå och försvara.
1 liter Baileys däremot fick jag äta upp mer än en gång att jag lurade på söta syster och mig själv. Det hade vi kunnat köpa hemma om vi ville ha, tyckte hon. Nu köpte vi dock varsin och inte hade vi tänkt förtära dem på plats, så det var bara att linda in och packa ner

Den utmärkta ugnsformen till rostade rotsaker och annat i ugnen var jag väldigt nöjd med, att sedan A också köpte en likadan och ångrade sig när det blev dags att packa, kan enbart skyllas på att vi ofta tycker likadant om "bra att ha saker".



Hon radade upp allt sitt också på sängen, men där var alldeles för mycket julklappar för att det ska komma med i bild.

Snygga papper tycker jag, eller hur? Det finns ju inte här hemma, eller????

Ut igen, vi åkte ner till Picadilly och gick en sväng på stan för att titta på de julskyltningar, girlanger o dyl som kommit upp. Det var väldigt fint!





Här är det National Geografic som skyltat upp med en massa mjuka djur



Längre ner på gatan




Eros stod där som vanligt och bakom lyste det fint. Dit gick vi och tog en titt



Klart godkänd



När vi sett oss mätta på Regent Street, varit in i några små butiker och bara tittat gick vi till Boots, rustade till tänderna med inköpslistor, rullväskor och nytt mod i barm.

Sanningen att säga borde vi nog söka hjälp för att komma tillrätta med vårt Bootsberoende, för att inte tala om vår kortfanatism.

Vi handlade en del bra julklappar lite här och där och ursäkta att jag uttrycker mig kryptiskt, men jag vet att vissa av mina läsare gärna vill veta vad och det går inte för sig i julklappstider.

Efter väl förrättat värv på Boots tog vi oss hem utan missöden, som att fastna i dörrren på tunnelbanevagnen el dyl.

Prins Cary mötte oss i dörröppningen och förhörde sig om hur länge vi skulle vara kvar och såg lite sorgsen ut när vi sa att vi skulle åka hem på söndagen. Han var nämligen ledig på lördagen, så det kan bli!! Jag undrar vad han hade för planer?

Efter att ha lastat av aftonens "skörd", gick vi ner i vår bar på hotellet. Vi var lite hungriga och beställde varsin brushetta och satt där någon timme och åt och drack en öl/cider.



Det var utsökt och alldeles lagom mycket.


Vi hade absolut inte kommit överens om att vi skulle sitta exakt likadant!


Vi var ganska trötta, ljudnivån hög och vår Russellbar verkade vara otroligt populär. Folk kom in hela tiden, men när det vitryska folkdanslaget valsade in, (eller vilka de nu var?), kände vi att det var dags att sätta punkt för kvällens barliv.

Medan vi suttit där, hade vi i varsin stol löst en väsentlig högaktuell livsgåta, nämligen hur vi skulle få hem vårt julpapper.

Vi skulle skära av det!

Från tanke till handling. Vi gick till tjejen i receptionen och bad att få låna en vass kniv. Hon tittade på oss med STORA misstänksamma ögon, så vi förklarade att vi skulle skära papper.

"One moment", sa hon och greppade luren. Någon svarade och hon sa: "I need a sharp knife" och inget mer för att förklara. Till oss sa hon att vi skulle gå upp på rummet och vänta, så skulle den levereras vid dörren.

Okej, några minuter senare knackade det och där stod en stammande Hossein och frågade hur länge vi behövde kniven.
"En kvart," sa vi och det var bra sa han, för de behövde verkligen ha den i köket och det var den enda de hade....
De trodde nog att vi skulle begå några hedniska, nordiska blodsriter ner i heltäckningsmattan i det Russellska palatset.



Vi sågade med den ganska slöa kniven så att svetten lackade, med The Times som underlag.



Inom 15-minutersgränsen slog vi nollan till receptionen och sa att de nu kunde få tillbaka sin kniv och Hossein kom ilande som ett expressbud.

Vi hävde lite med våra grejer mellan väskorna och inte vet jag om slutresultatet blev särskilt lyckat?



Det hade blivit sent, jag släckte inte förrän 1.30, för att sedan vakna mitt i natten av att söstra mi gick i sömnen. Jag såg henne framme vid det ena öppna fönstret, hon stretade upp på en liten stol som stod där och slet och drog i fönstret tills hon fick igen det. Jag hörde henne mumla något i stil med: "Så där ja" och några sekunder senare låg hon vid min sida och sov som en stock.

Hon håller på med liknande övningar då och då, både hemma och borta, men det var första gången jag fick vara med om det! Intressant måste jag säga att det var och hon hade inte minsta problem med balansen där hon stod uppe på den lilla stolen.