Leontina

Efter att ha inmundigat den stadiga, engelska frukosten, lite mer kastande med sakerna hit och dit i våra olika väskor och en evig diskussion om det vi köpt, varför vi köpt det och vad vi ska ha det till i framtiden, gav vi oss ut.

Vi kom inte med första tåget idag heller, men med nästa gick det hur bra som helst och raka vägen till vår gamla gata i East Putney.



OBS: Notera, tunna, slankiga kassar än så länge.



Vi längtade efter att se om våra favoritaffärer från förra året fanns kvar. Det var väldigt varmt, som en vårdag hemma. Vi hade rustat oss i vinterjackor och foträta, varma kängor. Båda mindes vi hur vi frusit förra året.

DET GJORDE I VI INTE I ÅR! Det är söstra mi som står där med kappan på armen.



Först gick vi till "vår" kortaffär och gjorde av med en del pengar. Sedan styrde vi stegen till Valentina, "vår" italienska restaurang/affär. Här är utanför den.



Det var samma trevliga personal och även om inte de mindes oss, mindes vi dem.



Vi bestämde oss för att börja med att fika och jag valde en cappuchino och en liten italiensk mandelkaka.



Den ser lite futtig ut, men den var otroligt god och räckte länge. Inget man glufsade i sig direkt. A var så riktig att hon tog en smörgås, det hade jag aldrig valt med tanke på den sliskdisken.

Vi hamnade i samspråk med en tjej från Litauen, hon frågade var vi kom ifrån när hon hörde oss prata svenska. Hon var trevlig, hade åkt till London för att plugga, men så hade det inte blivit. Nu arbetade hon och ÄLSKADE London.

Vi satt där på Valentina ett bra tag. Det är ett så otroligt härligt ställe. Det blev inte just någon shopping, men mycket ögonfröjder fanns det.








Till slut kände vi att vi dragit i oss tillräckligt med atmosfär för att ta oss vidare. 

Då for vi till Victoria för att köpa tågbiljetter till Gatwick imorgon. Vi bojkottade Gatwick Express som är ganska dyrt och valde lokaltåget istället.

Där på Victoria fanns en stor W.H Smith



Bokhandelssyndromet igen. Vi in med stor energi och ut som helt utmattade krakar. Då säger A: "Nämen titta, ett Boots!"

Som jag sagt så många gånger, VAD ÄR DET MED OSS? A tror det beror på barndomen i bokis (gamla bokhandeln i Hallsberg.) Vi gick in, men utbudet var detsamma som igår, så det blev bara en liten påse med ett par mascaror.

Det var bokhandeln Foyles som hägrade. Jag ville köpa en liten läslampa med förstoringsglas, att ha i handen i mörka miljöer, när man nödvändigt vill läsa. Det skulle finnas där hade vi fått veta av 2 amerikanska systrar som vi slagit oss i slang med kvällen innan.

Efter stort "strugglande" med fulla tåg och tropisk värme inne och nästan ute, var vi där. Tji, blev det, för citat från en av de anställda: "Åh, dem hade vi tusentals av, men vi reade ut dem, ingen köpte och det var sååååååå längesen." Tack för den, kände jag!


Vi gick förbi ett pampigt hus där de gav en ny musikal: Priscilla



Jag gillade skon, men var glad att inte vi gick i sådana, så ont i fötterna som vi hade



Nu var vi i stapplingsstadiet, trötta efter gårdagen, ont i föttterna och alldeles för varma kläder, men vi har ju varit med förr, så vi tog oss mot Metron.

Det var blandad bebyggelse där vi gick, gamla och nya hus.



Motgång!

Den station vi valt, Tottenham Court Rd, var stängd fick vi veta av en sirlig, äldre gentleman, det var bättre vi gick till Leicester Square. Håhå, vi vände tillbaka dit vi kom ifrån och började vår smärtornas väg. Jag gick rakt in i ett lågt järnfundament och fick sånär en lårkaka och A har en ryggkant (egen definition) som glödde som eld, för att inte tala om hur jävla dålig (hon sa faktiskt så och då är det allvar, för hon brukar inte svära) hon blivit i ett utslag som jag behandlat med "Eight hour cream". Det är tacken det, för att man agerar husläkare.

Mitt i den hetsiga trafiken kom två ridande poliser.



Lite mer pyntat för julen på en sidogata



Här hade jag velat gå på teater!



Till slut var vi på tunnelbanan igen och nu skulle vi på Harrods.

Fortsättning följer kan man räkna ut, eftersom det tar slut här för idag!