Leontina

Dag 3 - del 2

Måndag 2 april



Nästa stopp gällde att hitta ett matställe och det lyckades vi också med efter några försök. Det var ett tjusigt ställe, fint inrett med svarta möbler och på borden stod brutna linneservetter och urhäftiga bestick.



Kniven kan "stå"



Där hade de dessutom dagens = 3 rätter för ungefär 10 Euro. Vi brukar försöka hitta sådana ställen, då blir man garanterat mätt, även om någon rätt inte blir det man tänkt sig.

Vi beställde alltså 3 dagens, men valde olika rätter.

Jag åt en pastasallad med skinka och hade väl hoppats på lufttorkad, men tydligen hade jag redan fyllt min kvot för dagen vid frukosten. Det var vanliga skinktärningar, inte så gott.



Sedan hade jag fisk tillagad med citron och den var desto bättre.



Desserten var en choklad/kaffesmakande tårtbit, verkligen jättegod.



Så var vi mätta, nöjda och TRÖTTA! A och C hade tänkt sig en tur till vår lilla butik, som fått nytt namn av dem och i vår lilla krets kallas 2:an.

Vi gick på kända och okända vägar mot "hemmet" och jag fotograferade det jag fastnade för medan vi gick där.



Vem har bytt om här på trottoraren, funderade jag över. Kallingar och en sko?



En balkong där det uppenbarligen bor en regnbågsfamilj!



En något makaber klocka. Obs, i mitt tycke alltså!



Här var det Chelseagirls mitt i Madrid!




Vi orkade inte gå till 2:an,  istället fick det bli närmaste supermercado och den visade sig vara rena labyrinten.
Först var det bara en liten avdelning, men den grenade ut sig åt alla håll och jag skulle ha bläckfisk till sonen. Mycket passligt kom där en kille som arbetade där som jag frågade, men vad "calamares" var, hade han inte en aning om.

Jag letade själv tills jag hittade hyllan och valde ett par helt okända. Samma sort som i Barca såg jag ingenstans. Jag får söka lite till någon annanstans.

På våning 2, eller om det var 2½ längst in i labyrinten i affären hittade jag en utmärkt siliconpensel till hushållet för det facila priset av 1.30 Euro. En sådan fick det också bli.

Detta + 2 öl stod mig dyrt. Jag lämnade en 20 Eurossedel och fick tillbaka på en 10:a. Inga argument hjälpte och inga bevis hade jag heller och till slut gick vi hem och tog en siesta. Det var jätteskönt.

A slumrade lite och C och jag låg och läste och till slut hade vi samlat nog kraft för att ge oss ut igen.

Första stopp blev kaffe, sen tog vi metron till nästan Arboga, men det hette något liknande. Vi är inte så petiga, vi kommer dit vi ska ändå.

Nu var det dags för ett av våra mål - Guernica på "Museo Nacional Centro de Arte REINA SOFIA".



Oj, vad jag har sett fram emot att stå framför Guernica och titta på den på riktigt. Faktiskt ända sedan jag i tonåren ofta sov över hemma hos Inez, min kompis, som hade den i snedtaket över sin säng. (I förminskat format förstås).

Från 19.00 var det gratis entré, sådant är C en mästare på att luska ut och det utnyttjar vi alltid. Vi hittade ett bord på en uteservering mitt emot museét och där passade jag på att bjuda mina kära resekamrater på en kanna Sangria för 3 Euro och det var en rejäl kanna. Vi fick två stora glas var.

Detta var också en slags besvärjelse inför husvisningen hemma hos mig som skulle gå av stapeln 19.00 denna afton. Min tanke var: Undrar hur det går, kommer vi att få sälja det och bli husägare till drömhuset nu?

Sangrian var lättdrucken, nästan farligt lätt och solen lyste, det var varmt och vi spann som katter. En fågel i trädet ovanför oss mådde så gott att den passade på att öppna kloaken just ovanför mitt högra lår. Fågelskit på svarta jeans är onekligen effektfullt, men jag behöver inga sådana effekter i mitt liv. Jag var dock tacksam att han missade håret på mig (det har jag varit med om på Skansen nämligen)

Jag tvättade bort det med servett doppad i Sangria, det blev mycket vitt på det svarta! Inte bra, jag fick gnugga bort det med ett 2-centsmynt och det funkade bättre, även om det inte försvann helt.



19.00 var kön ganska lång. Då betalade jag, vi reste oss och ställde oss där vi också. Strax efter var kön dubbelt så lång.




Vi kom in ganska fort och fick vår gratisbiljett.



Hissen upp till andra våningen och rum 206!



Där var den och det var naturligtvis massor med vakter och kameraförbud! Måste upplevas, den är riktigt stor 349 x 776 cm. Jag är så nöjd och glad att ha stått "öga mot öga" med Guernica. Vi gick vidare efter att ha stått där ett bra tag och begrundat.



Det var flera Picasso och många tavlor med förarbeten till det som till sist blev den färdiga slutprodukten som han själv var nöjd med.

Vi såg Dali, Miro med flera och i andra salar fick man fotografera.



Naturligtvis kan man inte se allt i ett så stort konstmuseum på en gång, vi gick igenom alla rummen på samma plan, sedan åkte vi högst upp med glashissen och tittade på utsikten.





Skiss över de olika våningarna i museét



Till sist gick vi ut i trädgården på innergården och där var en stor skulptur som såg olika ut på fram- och baksidan.



Konstnärens initialer, men tyvärr har jag glömt namnet (C minns säkert)




Efter det kände vi oss nöjda och gick ut i den sköna kvällen. Då slog det mig att min husvisning var över...... Hur hade det gått tro?

Det blev lite mer väsk- och skotittande och jag tar mig, för jag led inte ett dugg.

Vi gick upp mot stan igen, eller om det var ner? Vad vet en människa utan lokalsinne om riktning och befintlighet? Vi kom i alla fall till någon Jesusgata och där fanns en kattpub, med en helt osannolik inredning.

En Moto Guzzi i taket bredvid ett tjurhuvud med hjälm, en madonna med 2 tända, röda ljus placerad bredvid en stor våg, tomma ölfat som pallar, en frisörstol med hårtork vid ett bord och en tandläkarstol vid ett annat.
Det vimlade av galenskaper och mitt i taket en gigantisk kristallkrona.












Det blev en liten vätskepaus för vår del, för att vi skulle hinna titta på allt därinne och sedan gick vi vidare.






Vårt mål för aftonen var Calle de la Cava Baja, gränden med alla näringsställen som var stängd i morse. Det regnade, men vi gick ändå och till slut var vi där och ännu mer till slut hade vi hittat ett bra ställe, där vi kunde sitta vid ett bord och även få det vi ville ha. C ville ha räkor, jag ville ha en Mojito och A något i vitt!

Hundar var inte välkomna, men genomblöta människor gick bra!



Rockhängarna på väggen var aningen annorlunda!




Hemåt i natten blev vi häcklade av en efterhängsen kille ur ett gäng på 4. Han upprepade någon ordramsa mot oss om och om igen, på arabiska tror vi och gick tätt bakom oss. Till slut sa A: "Vi vänder oss om på 3 och skriker." Sedan räknade hon och på 3 hoppade vi runt och vrålade rakt ut.

HIMMEL vad rädd han blev och de andra 3, vi + han själv började skratta och det höll i sig ganska länge.

Vi är allt 3 kaxiga mappies som Amelia Adamo skulle ha uttryckt det.

Väl hemma på Rex kollade jag telefonen. Sms från mäklaren, 12 stycken hade kommit på visningen. Detta bådar gott!

I rummet till vänster pågick ommöblering el dyl och till höger var det PARTY! Jag var ute i korridoren och bankade på deras dörr och då var det något lugnare cirka 5 minuter, sedan var det i full gång igen. Till sist kom de från receptionen och höll en lång, arg utläggning på modersmålet och vid pass 0.30 var det lugnt. Enbart ett svag sus från trafiken och prasslet av våra boksidor som vändes hördes.

God Natt Madrid!