Katten Ahti
Katten som numera är vår, är min dotters katt från början. Hon och hennes syster Indra blev kära dotterns första egna djur till både hennes och min förnöjelse. Vi hade haft svår kattabstinens sedan älskade Kosmos for till de saligas ängder där det myllrar av möra råttor, färsk strömming och andra härligheter.
Så små de var då för ett antal år sedan. Det är Ahti som sover!
Eftersom dottern är en stor djurvän var det inte nog med de två systrarna. Hon tog hand om en siameshane - Zano - som inte gick ihop med sin flock.
Han blev inte Ahtis bästis, däremot gick det bra med Indra.
Sedan blev det dags för en hund, då kom Vicke och det var väl inte så jättepopulärt när man är katt, i synnerhet inte när man heter Ahti.
Efter flyttning till landet för Ahti med folk och fä, förändrades djurbeståndet. Istället för Vicke, som tyvär inte blev så gammal, fick dottern förfrågan om hon ville bli fodervärd och lilla Babusjka införlivades i familjen.
Zano drabbades av en propp i ryggraden och gick inte att rädda, så även han blev kattängel. Genast dök det upp en ny siames som behövde ett annat hem och inte sa mitt lilla barn nej, det var inte ens på tal.
Nu kom Yama, en blåögd, brunmaskad skönhet. Jag tyckte det var jätteroligt, för jag gillar siameser. Det gör inte Ahti!
Droppen kom när Puka dundrade in i den lilla familjen, som inte var så liten längre. En härlig Leonbergertik.
Nu blev det åter ommöblering i flocken. Babusjka blev den givna ledaren trots sin litenhet, hon var ändå först in. Puka och Yama blev bästisar, Indra klarade av allihopa, för när hundarna busar som värst, kan man som katt alltid hoppa upp till en skyddad plats dit de inte når.
Ahti, hon blev bara trött på allihopa och drog sig tillbaka till något tryggt ställe, högt upp eller väldigt lågt ner. När jag hälsade på kunde hon komma och gosa lite, stångas panna mot panna, men mest ville hon vara ifred.
Då sa jag, att om jag någon gång flyttar till landet, där man kan ha katt utan att grannarna klagar, ska jag "befria" lilla Ahti.
Nu är det gjort och hon är en ganska kaxig dam som går ut och in genom sin kattlucka som hon vill. Nätterna utomhus i Mörby måste vara något alldeles extra, för inne är hon då inte.
Många bra span- och sovställen finns det också och ingen som helst konkurrens.
Vi är så nöjda över att åter vara kattägare och Ahti är så nöjd över oss - sitt folk!
Oj oj oj så härliga bilder! Och så fint färgad nos på katten!
Tack för denna viktiga information om orsaken och bakgrundsfaktorerna till att lilla Ahti nu bor hos er. Så underbart härligt det måste vara säger jag som gärna vill vara kattägare igen.
Carita, Jag håller med, hon är jättefin vår Ahti!
Herta, Bra att du förstår, alla fattar inte hur vi kan skaffa katt igen, vi som far och flänger så mycket. Själv är jag jättenöjd, kattvakt är inte så svårt att skaffa om man ska någonstans. Det är så härligt att ha henne, lilla Ahti!
Ljuvliga bilder på kissarna och naturligtvis på vovvarna också.
och kan tänka mig det är roligt att ha en kisse hos er nu.
katter är underbara djur
kram
Härligt att du räddade henne! En del katter är inte flockdjur bara. Fin är hon också, påminner litet och vår Skrutt (som jagar möra råttor ovan där).
