Mosjö kyrka
Trots att jag är född i Närke var det mitt första besök i Mosjö kyrka. Jag har ofta sagt att jag vill gå in och titta, men det har aldrig blivit av. Mosås, som samhället heter, åker man oftast bara rakt igenom på väg någon annanstans.
Det är en stenkyrka från slutet av 1100-talet och början av 1200-talet. Den har fått behålla sitt utseende från medeltiden, trots att den restaurerats och renoverats många gånger.
Denna bild är från nätet
Den mest omtalade inventarien som tillhört kyrkan är Mosjömadonnan. Det är en Mariaskulptur i trä, troligen från samma tid som när kyrkan byggdes och det är en av få Marior som finns kvar i Sverige från den här tiden. Originalet finns på Statens historiska museum i Stockholm, men den i kyrkan är en fullgod kopia från 50-talet.
Jag tycker hon ser så ledsen ut, fick inte kvinnor le på 1100-talet? Inte ens Maria?
Hon har också hållit i något, jag kan väl tänka mig Jesusbarnet, även om ingen vet, men både det och hennes händer är försvunna.
Orgeln är också gammal, från 1866, men den moderniserades på 40-talet och den härliga, blå färgen fick den 1987. Tyvärr var det lite för mörkt för att min bild ska ge färgen rättvisa.
Där slog jag två flugor i en smäll, äntligen fick jag se insidan av kyrkan och så vara med och sjunga den härliga folkmusikmässan en gång till.
Jag tycker om att gå in i kyrkor, det ger mig en skön känsla av lugn och även en bit kulturhistoria. Det kändes lite konstigt att inte ha varit inne i en som ligger så nära där jag bor, men nu är det inte så längre.
Madonnan är jättefin, trots att hon saknar händer och barn. Nä, det var nog träskulptören som var sur, för ofta ler ju madonnorna lite ljuvligt så där.
heanku
Men det kanske var mer passande att Maria såg ledsen ut, hennes son hade det ju besvärligt och mammor ser nog såna ut då.
Roligt att höra om en kyrka som jag sett så många gånger men aldrig varit innen i. Den grå färgen antyder ju hög ålder.
