Leontina

Dag 2

Torsdag 17 maj - 

 -  och här är vi i Tyskland när hela Norge skrålar och firar!

Jag har sovit som en stock och kärestan väckte mig 8.15 och ville gå ner och äta. Till slut hade jag mobiliserat tillräckligt med kraft för att ta mig in i duschen. Det var skönt och jag vaknade, så att vi till slut kom till frukostbordet. Det är roligt med andra matvanor, idag har jag testat ost med chokladkräm på brödet, det var ok, men kommer inte att bli någon vana.

Efter frukosten tog vi en kort promenad. Vi gick längs bilvägen, inte för att det var så vacker omgivning, utan mest för att orientera oss och veta om det var något att ha. Nu vet vi, att däråt behöver vi inte gå igen.



Vi kom till något som var en kyrka i enda änden och det här i andra.




En skylt som inte gjorde oss mycket klokare. Ett hem för "Bröderna?"



Koltrasten fröjdades över solen som gassade, igår regnade det!



Tillbaka till hotellet, packade ryggan och sedan gick vi i samlad tropp som en stor skolklass genom stan ner mot Rhen. Idag var det en flodfärd uppströms på 4 timmar som stod på programmet.

Passerade ett och annat som måste fotograferas.




Koblenz stora borg högt upp på berget, med utsikt över både Mosel och Rhen. Det är Europas näst största, bara Gibraltar är större.



Linbanan över till borgen, jag skulle gärna.....



Pampigt hus vid floden



Framme på kajen fanns det ganska många flodbåtar för turister. Jag bunkrade vatten och köpte mig ett par solglasögon, för naturligtvis låg alla mina 3 par hemma.



Så blev det lite kö innan vi kom ombord



Vi hamnade på övre däck i solen tillsammans med ALe, ALu, I och M och där satt vi väldigt bra.



Samtalsämnena var minst sagt skiftande, ena stunden pratade vi om Lorelei och tysk korv, för att i nästa ögonblick spåra in på kryddväxter, t ex luftlök och libbsticka. ALe erbjuder libbsticka till den som vill ha, han har så gott om det, att han nästan får libbstickeångest!

Det fanns hållplatser längs vägen och folk klev på och av, mest på under våra 4 timmar.


 
Vi passerade den ena vackerheten efter den andra, kloster, borgar, gamla byar och städer med korsvirkeshus och livet var bara gott där vi satt. I starten av färden kom plötsligt exellenta Weindorf där vid sidan om oss.



De 8.95 Euro jag spenderade på solglasögonen höjde min livskvalitet avsevärt mycket mer än den ringa summan. Nu kunde jag sitta och titta på allt som gled förbi utan problem.
 
Förfriskningar fanns framme i fören och är det pilsnerväder så är det.



Där fanns även en översiktskarta över vår båtfärd, för att kalla det kryssning är väl att ta i?



Nu kommer ett svep med bilder från båtresan, med kommentar om jag känner att jag måste, men det vet jag inte förrän jag lagt in bilderna.



Här sitter delar av kören och gottar sig i solen, det blåste dock ganska kallt, men solen var efterlängtad, så alla satt kvar ändå.
Järnvägen och landsvägen gick parallellt med floden.




Aha, här brygger de den goda ölen från igår på Weindorf




Det var åtskilliga borgar, slott, små byar/städer och vackra hus vi passerade



 






Ett par borgar hette "Katten" och "Musen", tyvärr mins jag inte vilka, men det känns inte som livet försämras för det.






Vi mötte båtar och pråmar, eller blev omkörda




Vinodlingarna blev fler och fler.






Linbanor, hängflygare och bergsklättrare





Floden smalnar av, vi närmar oss den farliga klippan.



Lorelei passerad utan missöden, ingen sjöng från klippan och vi låg stadigt mitt i floden. Sedan kom det ännu mer folk på båten, men nu är vi snart framme i Oberwezel och där ska vi stiga av.

 



Jag gillar sten.



                                    Framme



Vi stannade vid en gångtunnel där det fanns märken på väggen på hur högt Rhen svämmat över vid olika tillfällen.





I Oberwezel var det mesta stängt. Är det helgdag så gäller det här också.

Vi gick genom stan och Wolfgang visade något som vi missade, för vi kom sist. Jag tror det var något slags minnesmärke över judeförföljelsen.






Sedan gick vi hela vägen tillbaka, men det var inte så långt.

Vi gick till kyrkan, för K-M upprepade att vi var allt annat än folkviseljuva igår och ville fräscha upp oss lite. Nu sjöng vi "Sommarpsalmen" och sedan fick vi ledigt till 17.15. Då ska vi samlas vid stationen för en tågresa hem till Koblenz.



Tänk där på en väggmålning var vi nu igen, vi "3 spanska damer" som vi sett i så många olika sammanhang tidigare, på så många olika ställen.




Första gången i Bergamo.



Visst är vi oss lika?

Där blev en liten parentes, men dock så viktig!

Vi gick gatan tillbaka för att hitta något ätbart.

Pimpat parkeringshus




Detta med helgdagen hade till följd att det var svårt att få något ätbart, men på Hotel Römerkrug gick det i alla fall att sitta ner och ta en kopp kaffe. En chokladkaka (som fanns på menyn) till kaffet, var fullständigt otänkbart, för kvinnan var ensam på stället. Vi fick nöja oss med kaffet.



Där satt vi mitt i solen och så kom I och B och jag föreslog att de skulle ta 2 lediga stolar och dela vårt lilla bord. Vi satt och tittade på ett påskträd och B konstaterade, att det växte då inte där mitt i gatan och visst var det så.




Sedan tittade vi på en man som stod på den gamla muren och försökte få rätt höjd på sitt motiv. Han blev mer och mer bredbent, ju längre han stod där.



Vi hade en skön timme där i solen med enbart flytande intag av de varianter som fanns, dvs kaffe, vin och öl.

Till slut var det ändå dags att gå, vi hade ju ett tåg att passa. Vi gick en parallellgata och där var lite nytt att titta på. 










Vid kyrkan svängde vi ner mot stationen och på kyrkmuren satt M och E och mumsade på något gott, undrar var de hittat något att äta?



Vid stationen stod nästan hela kören i solskenet och alla var mer eller mindre röda i nyllet.




Vi hade tid att se oss om där också, det fanns ett gammalt torn som jag antar var något turistiskt minnesmärke. Vi klättrade upp och sen ner igen.




Mitt emot stationen en vinkällare, som praktiskt nog hade odlingen på baksidan.



Tåget kom och for sen i en rasande fart och på 30 minuter var vi i Koblenz. På en station steg 5-6 killar på, medförande varsin mountainbike som de baxade in på tåget. Det skulle ALDRIG ha fungerat i Sverige.



Vi fick stiga av på Hauptbahnhof, för till nästa station "Stadtmitte", som var vår, var det 20 minuters väntetid innan avgång.
Det blev långa motettlämmeltåget som gick genom stan, hem till B&B. Alla var trötta, men vi korister hade omedelbar samling nere i vid matsalen. Noter skulle delas ut och sedan lite sångövning på ett par melodier.

När jag kom upp igen sov kärestan som en stock. Han fick väl göra det tänkte jag och grejade lite, skrev resedagbok och sedan la jag mig och läste tills han vaknade. När han piggnat till gick vi ut för att äta.

Det obligatoriska brunnslocket



Vi såg ingen av de andra, varken på/vid hotellet eller ute, så vi gick i sakta mak till gamla stan......




......och efter att ha kollat ett par restauranger hamnade vi på en tapasbar.

Äntligen fick kärestan testa de spanska fröjderna, trots att vi var i Tyskland. Jag valde maten, det blev serrano, 2 sorters ost, tomatbröd, små salta potatisar,marinerade oliver och något med fläsk, som visade sig vara 2 grillspett, varsin öl + ett jättegott bröd med dipp.




Oj, vad vi åt och njöt och nästan allt fick vi i oss, det var bara några oliver kvar, när det plötsligt blev så kallt att vi gick in och satt där och drack ur resten av vår öl. 29.30 E gick det på och det är absolut inget att säga om det priset, mer än att det var bra!



Trötta var vi och ganska frusna, så vi bestämde oss för att gå hem. Jag köpte en liten bägare med supergod glass som jag åt på hemvägen.

Hur länge har vi varit här? Drygt 1 dygn och vi prickade rätt på en gång, jag har ett visst lokalsinne när jag inte är på hemmaplan, alltid något.

Nästan hemma mötte vi ett annat par som hörde till oss och vi följdes sista biten.