Leontina

Larmet går!

Nu när vi flyttat till landet är det mycket vi liksom fick på köpet. Rosenträdgården är ett exempel.

 

Ett annat är en vedspis i köket. Det hade vi inte heller med på listan över önskade egenskaper på det hus vi tänkte köpa våren/sommaren 2014.

 

Nu blev det som det blev och vi köpte hus 2 år för tidigt, men det är verkligen inget vi ångrar. Jag vill aldrig flytta härifrån, jag tror inte ens det spelar någon roll hur vintern blir, för den går ju över ganska fort här nere i Närke.

 

Tillbaka till vedspisen.

 

 

I fredags morse fick jag skrapa rutorna på bilen, så igår föreslog jag att vi skulle testa att elda i vedspisen, även om vi har jordvärme, men det är alltid trevligt med en levande värmekälla.

Nog för att jag har vuxit upp med vedspis, så det är inget nytt, men det var ett tag sedan och den här Husqvarnan är en ny bekantskap.

Vi läste på, man skulle tända lite papper i sotluckan, så att det inte rök in. Sedan kunde man fjutta på i själva spisen och sedan skulle det gå som en dans. Sagt och gjort.

 

Gissa om det rök in!!!!!

 

Vi visste att något av reglagen var felmonterat, så ett av dem ska stå på stängt, när det ska vara öppet, men vilket det var, visste vi inte. Det pyrde upp rejält med rök mellan plattorna, men till slut hade vi fått det rätt, det brann en fin eld och det kändes så hemtrevligt.

 

 

Det blev väldigt varmt och mitt nästa förslag var att vi skulle laga maten på vedspisen, även det bara för att prova. Nja, det var kärestan som skulle göra maten, koka potatis, steka fisk och göra sås. Jo för all del, han kunde väl testa att koka potatisen där.

 

 

Det kokade väldigt intensivt, så han fick ställa kastrullen lite på sniskan. Då kom jag på att jag ville se om det rök ur skorstenen. 

 

Jodå, det gjorde det och det var rena idyllen. Sen tog det ett raskt slut när kärestan beslutade sig för att laga hela middagen på vedspisen, även det bara för att testa.

 

Steka fisk på den värmen gick fort och gav en våldsam röktutveckling, katten kom inspringande (som hon alltid gör) och tvärstannande innan hon kom fram till köket. Där stod hon och tittade sig omkring. Då gick brandvarnaren igång och det kan jag garantera, att den tonen missar ingen.

 

Jag rusade iväg och hämtade pallen, fort upp på den och försökte få tyst på tjutet. Ahti sprang ut - bättre fly än illa fäkta. Det osade och rök och till slut hade jag fått brandvarnaren till att bara "hicka" lite, med små, små pip.

 

Kärestan gav dock inte upp, han bara stod där och gjorde även såsen på vedspisen och maten smakade bara bra. Efter maten kollade han att jag inte stängt av signalen för gott och än en gång tjöt den öronbedövande.

 

* Roligt var det.

* Mysigt med elden var det också.

* Skönt att veta att vi kan laga mat även om det är strömavbrott.

* Bra att brandvarnaren fungerar.

* Bra att Ahti har dåligt korttidsminne, så hon kom in igen.

 

Men....... det tog hela kvällen att vädra ut rök och fisklukt och det var hur varmt som helst inne, så idag lagade jag maten på elspisen, precis som vanligt. Ändå, var det mysigt!

När Åke och jag var nygifta var det vedspis som gällde, utom när det bakades, då fanns det en bänkspis med ugn.
Men en jul, precis när saffransbullarna var färdigjästa gick strömmen. Det var bara att brassa för fullt i vedspisen och börja grädda där. Det blev väldigt stora och väljästa bullar den julen.

Kram, Ingrid

Spännande! Undrar bara, är skorstenen sotad så ni kan vara helt lugna. Funderar eftersom jag idag just beställt sotning av den skorsten mm där vi just tillbringat helgen. Men roligt verkar ni ha i alla fall:)