Leontina

Lilla Ahti, som katten kallades när hon var kattunge och som jag som kattmormor fortfarande säger alltsom oftast. Nå, det blev en lång omskrivning för att tala om att Ahti, är en riktig jaktkatt.

 

Hon går gärna ut i den kolsvarta natten och kom in med något odefinierbart för ett tag sedan. Då låter hon så vi ska veta att hon kommer med mat.

Jag hade gått och lagt mig, fick tända lampan i sovrummet,  tassa upp ur sängen och kolla, men jag tände inte i hallen, dit hon sprang.  Allt jag kunde se utan glasögon och i halvmörkret, var att det såg ut som hon hade mustasch. Sedan åt hon upp, vad det nu var.

 

Det knastrade!

 

Igår hade hon tydligen tänkt bidra till mathållningen för då var det dags igen. Hon kom inspringande och lät sitt "jaktrop", jag gick fram för att kolla och då la hon ner bytet.

 

En trollslända.

 

Jag gjorde ett försök att ta den, men se det var inte så det var tänkt. Hon bet genast tag i den.

 

Sedan knastrade det till och det var det ljudet jag hört på natten, så nu vet jag vad hon åt då. Fort tog den lilla förrätten slut, det blev bara ett öga kvar på golvet och det var vad vi fick!

 

Vi tyckte det var lika så bra att vi inte behövde äta trollslända........... Jag hade köpte en halv, färsk lax som jag ugnsbakade i folie och det delade vi med oss av till jaktkatten, något hon uppskappade mycket.

 

Mjaha, tack för laxen, nu drar jag ut på nya jägarstråt!

 

Åh, vad vi njuter av att ha katt igen. Inte förrän hon var här, insåg vi hur mycket vi saknat en katt i huset.