Leontina

Rom dag 1 - del 1

Dags att återuppleva Rom. Här kommer resedagboken!

 

22 mars

 

Denna dagen startade mycket tidigt -  okristligt skule jag vilja säga, åtminstone med mina mått mätt.

 

Klockan ringde 3.40 och trots att jag personifierar ordet morgonseg, var jag uppe inom 1 minut. Rom fanns där i fjärran, inte alltför många timmar bort.

 

Allt flöt på enligt min väl genomtänkta tidsplanering, ända tills jag skulle sätta i kärestans motorvärmarkontakt just innan jag körde ut ur garaget. DÅ insåg jag att jag  lyckats tappa bilnyckeln! Jag bor på landet, ingen gatbelysning och kolsvart.

 

Pulsen steg rätt rejält när jag insåg att jag bara hade dörröppnargrunkan i handen. Efter en tjurrusning genom huset då jag lyckades väcka kärestan, kunde jag konstatera att den i alla fall inte var inne. Ficklampa och hökblick grejade det hela, den låg i gräset bredvid kärestans bil!

 

10 minuter tog denna manöver och jag förkortade nog mitt liv med 3 - 4 minuter av stressen. Efter detta körde jag mer olagligt än lagligt in till stan till A och vi bytte plats på bilarna. Nu står min käre, knallblå Sydney (som Toyotan heter efter att jag valde att köpa den, istället för en resa till Sydney) i trygghet i A.s garage.

 

Vi for vidare, hämtade upp C och körde mot Arlanda. Solen kom upp vid horisonten och ändrade karaktär flera gånger.

 

 

Allt flöt på, detta år körde vi med enbart handbagage på utresan och SÅ smidigt det var att bara spatsera rakt in, men ingenstans fick jag visa mitt pimpade pass.

 

 

 

"Norweigan, har ni ingen koll?"

 

Upp i luften med nosen åt söder och det känns bara BRA!!!

 

10.30 är det dags för förfriskningar. Det kan vi behöva som varit uppe i ottan/svinottan till och med. Damerna väljer vin - vad annars och jag ska slå till på en liten öl och en 5:a cognac. Kära nån, det är ingen fara, vi har ju redan avverkat 7 timmar av den här dagen. Citat A, från en gång för längesedan: "Nu tjejer, nu är vi på gång igen" - följt av ett förnöjt fniss.

 

 

Det ligger verkligen något i det, för vi har samma livsfilosofi när vi är ute och flänger. Lite vin och öl på förmiddagen, sedan långa promenader där vi utforskar stället vi är på, med korta stopp för mat och dryck och slutligen en liten - eller STOR - Dolce runt midnatt. I år får jag spåra in på Tiramisu, när jag inte kan få Crema Catalana på grund av att vi bytt land.

Sötsliskare som jag är, är det oftast jag som tar initiativet till dessa nattvandringar då vi jagar desserter innan läggdags - eller sedan vi redan lagt oss och stiger upp igen och vandrar ut i natten.

 

Alperna kom fram därunder oss ganska fort, vi närmar oss slutmålet

 

 

Budskap på antimakassern på sätet framför mig (något förkortat dock)

 

 

ROM, förra gången jag var här var jag 7 år, kommer jag att känna igen mig någonstans?

 

 

Tack vare att vi bara har handbagage var vi ute ganska fort. Damerna skulle pudra näsan, något jag klarade av på planet, så nu fick vi en lång promenad dit och sen hit, sen upp - utföra ärendet och slutligen ner igen.

 

Till slut hittade vi även en buss som tog oss med till stan för 6 E/person. Nu kan vi lugnt säga att vi åkt buss, för den turen från flygplatsen till Termini, tog en bra bit av vår stipulerade tid i Rom. Vi hamnade på olika ställen i bussen, för vi var nästan sist på. Jag passade på att fotografera medan vi for in mot Rom.

 

 

Ser du fågeln som tittar upp ur ett hål i grenklykan? Platanens stammar är underbara!!!!!

 

 

Tibern passerades och där blev det trafikstockning så jag hann knäppa en bild.

 

 

Trafiken var minst sagt tät, bilar, bussar och vespor från alla håll. Trafikreglerna är då inte jag kvinna att fatta, men till slut var vi framme vid Termini som var slutet på vår långa busstur.

 

Underbart - grönt gräs och blommor!!!!

 

 

Kvinnor som läser karta, medan jag skuttar runt med kameran och sedan började vi gå mot hotellet.

 

 

Ruiner

 

 

Vespor i massor!!!

 

 

Fontäner

 

 

Vem står här då?

 

 

Och vilket fint gatunamn!!!

 

 

Redan färdiga apelsiner/mandariner??!! Det var inte lite heller och mitt på trottoaren växte de.

 

 

De är suveränt bra på kartläsning mina resedamer, så nu skulle vi bara hitta vårt hotell också, vilket inte skulle innebära något problem. Då säger C: "Jag har inte fått någon bekräftelse alls på rummet." OJ, tänkte jag och såg framför mig hur vi gick från härbärge till härbärge för att få husrum. Sedan insåg jag att min fantasi är onödigt livlig, så vi började gå. 

 

Nu är jag övertygad om, att C har en inbyggd kompass i näsan eller någonstans i hjärnan, precis som kärestan min, för vi gick och gick, kors och tvärs, förbi kyrkor, ruiner och hus, över gator, längs trottoarer och även på, där det var tillräckligt brett för 3 damer med handbagage och rätt som det var stod vi där utanför vårt hotell. 

 

 

Fin och gedigen portklapp

 

 

Våning 3, rum 306 med utsikt mot gatan. Soltörstande svenskor slog upp fönstret och undan med fönsterluckorna. Det var ljuvligt och vi bara njöt.

 

 

Sedan tjöt vi, eller rättare sagt, C tjöt. För trots att hon visste att hon burit in passet i rum 306 - visserligen i munnen, men ändå - så var det försvunnet.

 

Nu utbröt lilla paniken, först letade C, sedan drogs både jag och A med i den stora jakten på passet och samtliga visste vi att det varit med in på rummet. I villervallan som uppstod fick jag syn på min nya Victorinox fickkniv och påpekade att jag minsann hade med mig en korkskruv till mina damer. Då gör C ett uppehåll i letandet och säger: "Nu hade du TUR! Du hade ju bara handbagage." 

 

OJ, det tänkte inte jag på, men det gick ju bra - TUR! Min julklapp från sonen och sonhustrun. Norweigan igen! Ingen såg min kniv i säkerhetskontrollen! "Norweigan, har ni ingen koll?"

 

Efter detta, som i en uppenbarelse, kommer C på, att hon inte kollat i resväskan och där låg passet. 

 

 Åter till ordningen. Vi tar alltid dubbelrum med extrasäng, på så vis håller vi nere kostnaderna för boendet.

 

A och jag brukar ta dubbelsängen.......

 

  .

........... och lillstintan får ta extrasängen.

 

 

Tjusigt badrum var det också, inget att klaga på.

 

 

Men nu var vi rejält hungriga och nu äntligen kom vi ut, utanför dörren på Ludovisi och där var det sol, varmt och blommor och hela ROM bara låg där och väntade på oss..

 

Utanför entren stod den kombinerade papperskorgen/askkoppen.

 

 

Mängder med vespor.

 

 

Mur med vackra träd ovanför

 

 

Staden där kvinnorna inte går i Birkenstock

 

 

Vi strosade och stirrade, solen lyste och äntligen kände jag att jag tinade upp lite efter den svenska vrångvintern vi dragits med så länge.

 

Vart vi än kommer brukar vi få syn på någon bild el dyl, med just 3 damer - precis som vi. Det här var bland det allra första vi såg i ett skyltfönster. Tyvärr är vi lite suddiga......

 

 

..... så i dörren bredvid fanns en spegel och då arrangerade vi bilden med oss 3 damer, eftersom vi redan hittat en äkta.

 

 

Innan vi kommit fram till Spanska trappan, som ligger i närheten av vårt hotell, kom restaurang Trinita i vår väg. 

 

 

Där drogs vi in och där blev det pizza Trinita, vin och öl.

 

 

Vi - i alla fall jag - glufsade i oss, jag var urhungrig och pizzan delikat. Sedan betalade vi och gick vidare längs gatan.

 

 

Fortsättning följer!!!!!

Roligt att vara med på resan alldeles från början. Härliga bilder! Hotellet ser fint ut också.
Kram

Härligt. Nu reser vi igen.

Visst är det jobbigt med så tidiga avgångar. Men när man väl kommer på planet och får något att stärka sig med kan man ju slumra en stund. Tur att den där fickkniven inte blev upptäckt i säkerhetskontrollen. Jag blev av med en nagelfil en gång. Äldre tant med nagelfil=risk för flygplanskapning!!

Och en härligt tjock Rompizza åt ni också. Där skulle jag velat var med.

Nu ska jag läsa nästa avsnitt!
Kram och tack för detta.

En av Europas bästa städer att turista i tyckerjag.

Så ljuvligt det låter... sol, mat och gott både att dricka och sällskapet. MEN Norweigan, det här låter inte bra... Tur det var godsinnade damer som var ute...