Rom dag 2 - del 2

 
Dag 2 - del 2
 
Lördag 23 mars
 
Vi promenerade vidare och framför oss öppnade sig Piazza Navona som en oas och där i solen var alla s.k. konstnärers stora försäljningsställe. Det fanns hur många som helst och alla sålde ungefär likadana alster.
 
 
På vår väg dit, hade vi varit in på en avstickare på SPAR, som bara låg där gömt långt in i väggen. Damerna köpte vin och jag öl i miniformat.
 
Vi satte oss vid Berninis stora, vackra fontän ett tag och bara njöt av solen.
 
 
Sedan tittade vi på den och på den av skulpturerna som ger hans ärkefiende Boromini kalla handen över de utsmyckningar han gjort på huset bakom fontänen.
 
 
 
Den gesten var verkligen talande.
 
Vi höll oss där ett tag, vilade och vätskade upp oss och den fontänen tittar man inte färdigt på, på några minuter, så det blev en bra stund vi tillbringade där.
 
 
Ibland blir det mer än konstnären själv har tänkt.
 
 
Vi gick i sakta mak torget runt. Det torget har varit en arena från början och det syntes på formen. Vi lämnade torget och det bar in i gränderna....
 
 
.....och plötsligt hade vi så att säga, sugits in i en Muranoglasaffär.
 
 
Där var vi ganska länge och tittade på allt vackert glas och priset på glaskulorna som låg i korgar utanför, som var det som lockade in oss, sjönk ju längre vi var där. Dock inte på de saker mina söta resesystrar ville köpa. Jag bestämde mig på ett tidigt stadium att jag inte skulle köpa något, även om jag var frestad.
 
 
Till slut hade jag önskat mig halva affären, medan C köpte ett armband och A en ring.
 
HUNGER!!!!
 
Nu var det plötsligt glest mellan näringsställena. Sen som en uppenbarelse dök L'Antica Porta upp. Det låg en trappa ner och kändes riktigt genuint italienskt. C fick äntligen sin saltimbocca och jag beställde en Spagetti Carbonara för att testa en äkta, från ursprunget så att säga.
 
 
Den gjorde mig inte besviken, men mängden hade räckt till en utsvulten man också (bilden ger inte rättvisa till storleken på portionen). A slog till på en Pasta Genovese och den var också rejält tilltagen.
 
Jag blev så MÄTT!! Jag orkade knappt hälften, men när jag fick se efterrättsskåpet kände jag att dessertmagen blev som "Sesam öppna dig" och visst, där fanns plats för en fantastisk Tiramisu. Helt sagolik!!
 
 
Toaletten förtjänar att omnämnas i denna Suss lilla röda (jag har alltså en röd resedagbok denna gång).
 
- Först en vanlig, typ garderobsdörr, direkt innanför en liten trappa upp till en saloonsdörr och vips innanför, tvenne holkar - en för damer och en för herrar. Toalettringen låg lös  och pappersrullen satt halvvägs upp till taket. Efter väl förrättat värv när det var dags för handtvätt, fick man trampa på en "gaspedal" på golvet och då kom kallt vatten. Tvål och handdukar fanns. Rent och fräscht var det, så den toan fick 5 poäng av 5 möjliga, trots att ringen i sig var som ett riktigt italienskt äventyr. 
 
Vi satt kvar på restaurangen ganska länge, men till slut tog vi oss därifrån och då var vi mätta med STORA bokstäver och vart styrde vi då stegen?
 
 
Nu var det St Peterskyrkan där i fjärran som väntade på just oss. Vi gick och vi gick och gå kan vi. Vi passerade Castel St Angelo, det minns jag också från 1957, vi gick över Tibern och upp mot det allra heligaste - St Peterskyrkan, som jag verkligen kommer ihåg, för där glömde jag min älskade daladocka i Leksandsdräkt. Jag surrade lite om att den kanske satt där någonstans som ett minne av ett turistande barn från 50-talet.
 
 
Imorgon kommer Petersplatsen att vara knökfull, men även denna dagen var det ringlande köer och vi anslöt så klart. 
 
Nu kom det igen - vi skulle passera en säkerhetskontroll och jag som hade min lilla Victorinox i fickan. Inte en enda gång behövde vi visa passet för att komma in i Italien, men till guds heligaste hus krävdes en röntgenport och väskgenomlysning och tänk, där var precis som säkerhetskontrollen på flyget. Alla Victorinoxknivar passerar obemärkt. Tur det, annars hade jag fått stå där med lång näsa, aldrig att jag offrat min kniv.
 
 
Michelangelos mästerverk, skulpturen Pietá, (1499), som föreställer  Jungfru Maria med den döde Jesusi sitt knä. Otroligt vacker!
 
 Väl inne var det avspärrningar och säkerhetsgubbar och när vi väl arbetat oss fram så att vi hade Berninis baldakiin i sikte, var det en ny avspärrning och nu fick vi ljuga (i kyrkan).
 
 
Berninis baldakin är 29 meter hög, det hisnade när man tittade uppåt.
 
 
 
Det var blankt nej att komma längre in i det allra heligaste och det var dit vi ville, ändå slank vissa igenom. Vi stod där ett tag och iakttog och till slut frågade A hur det gick till. Jo, det var service på gång och jag föreslog att vi också ingick i servicen och det sa A. NEJ, se det gjorde vi då rakt inte, fick vi till svar. Då kom C på, att service inte alls hade med någon service att göra, utan att det var en gudstjänst av något slag och A som är snabb i huvudet sa genast, att vi skulle också på gudstjänst, eller mässa och C var på direkt och talade in oss. Vi skred in!
 
Vi 3 - treenighetens damer, var utvalda i nya la Papas helgedom.
 
INGA FOTON dock och då måste det ju trotsas lite, så C fotograferade jättemycket, för ett visst motstånd måste vi göra mot sådana konstiga bestämmelser. Blixtförbud förstår jag utan vidare, men inte fotoförbud på döda ting. Jag lät dock bli kameran, för jag ville så gärna vara kvar därinne.
 
Vi satt där en stund i bänken och tittade runt, men när C sa, att mässan kunde vara 2 timmar reste jag mig snabbt, för där kunde vi verkligen inte förspilla så långt tid av vårt romarliv. Vi satt ju så länge på någon påskskridning i turer igår, att vi kunde de katolska kristusropen till slut och sjöng med. Här gällde det att hinna ut innan det började om som gårdagen.
 
Vi delade oss, jag drog mot avspärrningen ganska fort och A skred lite snett bakom mig, medan C gjorde en avledningsmanöver genom att inte gå åt samma håll som oss två. Till slut hade vi tagit oss ut och C fick något glädjefnattöver att vi varit nästan ensamma med baldakinen. Den brukar vara proppad med folk från alla håll.
 
Lite bilder på väg ut.
 
 
Vi kanske skulle ha biktat oss eftersom vi ljög oss in.
 
 
Kupolen nästa, vi skyndade dit, för vi befarade att den snart skulle stänga och när vi väl kom dit var det 10 minuter försent. STÄNGT och den bildsköne gossen log så fint emot oss och sa att vi var välkomna imorgon. Tack, men nej tack. Det lär inte finnas något utrymme för oss när La Papa ska tala till folket.
 
 
Det blev en styrketår ur "nattvardsvinet". :-)
 
 
 
Allting var väl förberett inför morgondagen när nya påven - Fransiscus - skulle "uppenbara" sig för folket.
 
 
Det städades och fejades för att ingenting skulle vara fel.
 
 
Vi turistade lite till innan vi gick, kollade in punkten från vilken man kan se alla varje kolonnrad om 4, som en enda.
 
 
Det var bara det, att den punkten var i den förbjudna zonen, mitt inne bland alla stolarna, så vi fick nöja oss med att ha den på kort.
 
  
Passade på att vända mig om och ta en sista bild på den otroliga baldakinen genom dörren.
 
 
Bort från denna heliga plats och på lite slingriga vägar ner till Tibern. Där gick och gick vi och det har vi ju sysslat med under långa perioder hela dagen och gå kan vi ju som bekant. 
 
 
Tibern har en intressant, gyttjefärgad nyans, en kajakroddare kom förbi därnere, så det kan alltså inte vara helt hälsovådligt om han skulle kantra? Det är i alla fall inte Rombornas vattentäkt, för allt kranvatten är drickbart överallt.
 
 
Plataner växte längs kanten och hängde ner över vattnet med grenarna. Ju mer jag reser, desto mer förtjust blir jag i plataner. Jag kan stå och titta på barken hur länge som helst och nu när det är vår här, fick jag se de små nyutsprungna bladen och "kottarna" också.
 
 
Det var gott om måsar och C var på väg att ta ett riktigt fint kort på en som satt på en lykta över Tibern, när en liten italiensk unge rusade fram och skrämde den, just som hon knäppte. Vad kontrar då pedagogen från de Ångermanländska vidderna med? JO! Böjer sig fram och morrar som en björn. Modern log lite osäkert när hon passerade oss och tog några raska steg därifrån med sin familj.
 
Jag valde ut en annan mås som motiv och utan närhet till vrålande barn.
 
 
Man kunde tydligt se, att ibland är vattenståndet betydligt högre än det var nu.
 
 
Vi var på väg till Trastevere på andra sidan Tibern, men vi var ju redan på den sidan, så jag begriper inte riktigt när man ska använda den översättningen. Vi är på rätt sida, men på väg till Trastevere på andra sidan?
 
Det var läckert, som Gamla Stan, fast i Rom.
 
 
Små gator,  gamla hus och folk av alla slag. Tarotkortläggare, krimskramsförsäljare, barer, cafeér, restauranger, syltor och en halvsylta som vi klev in på och där blev vi kvar ganska länge.
 
Vi frös lite, så A och jag beställde varsin Irish Coffee och det var riktigt smarrigt och värmde skönt. C tog en Campari och där satt vi och vickade på våra höga stolar, dryftade en massa väsentligheter, löste livsgåtor och nästan kände oss lite snurriga.
 
 
Toadörren var läcker, (toan mindre läcker... tvärtom, men dock funktionell). Dörren däremot var rolig! Vi lyckades hitta ordet dass, ganska snart.
 
 
Matbrist kanske, men 19.00 var det Aperitivodags även här och trots att jag inte var så hungrig, rycktes jag med i mina ätdamers jakt på den perfekta kompositionen. 
 
Här har vi lyckats med den italienska flaggans färger i en liten munsbit.
 
 
 
Jag smakade lite, men snöade in på oliverna - de bästa jag smakat på mycket länge och till detta drack damerna cider och jag en öl.
 
 
När C gick ut och luftade sig lite, kom hon tillbaka med en ung man med en katt. Inget förvånar mig längre och det var inte så farligt som det låter. Han var krimskramsförsäljare och hade ett blinkande diadem på huvudet, i form av en rosett - rosa och röd.
 
 
Katten var en spelande och dansande leksak och kostade 20 euro. "NEJ, NEJ, NEJ!" sa jag, sen sa jag "Majken kanske vill ha en" och sist sa jag "10 euro". Palaver och diskussion utbröt, men till slut stod den bredvid mig och jag var 10 euro fattigare. Den var jättesöt, urtöntig och rolig, men föräldrarna kanske inte tycker likadant - hahaha!
 
 
 
Tiden går fort när man har roligt. Vi satt där länge och jag hann erbjuda 2 eller 3 andra kattmånglare min katt för bara 30 euro och då gav de upp rätt så fort.
 
Till slut skulle vi gå hem och denna Aperitivonota slutade på 1/3 av gårdagens. Vi lär oss fort, särskilt av våra misstag.
 
Vi hann bara ut så fanns det mer frestelser, men vi avstod, nån måtta får det vara!
 
 
Ut i natten och tittade på en massa örhängen och ringar och inget köpte vi, men det var roligt.
 
 
Till slut var det dags för aftonens sista kraftprov, promenaden hem - för limon var uppenbarligen inte till oss, eftersom vi fick stanna utanför.
 
 
C läste karat och la upp en rutt för att vi skulle komma hem till Ludovisi
 
 
Vi gick, passerade diverse intressanta saker som var stängda som tur var.
 
 
 
Vi gick vidare och ibland blir det inte helt rätt, men ändå så rätt, för vi kom till SPAR igen och trots den sena timmen var det öppet.
 
Spumante sa damerna och innan jag hunnit ta mig en varukorg var de inne bland vinerna och botaniserade. Jag greppade 2 öl, en parmesanost och några små, fula korvar i vaccumpack. Sedan gick jag till kassan, dit även de hunnit.
 
Någonstans efter vägen "parade" jag ihop A med en ung ögonfröjd.
 
 
Vi gick vidare, passerade "gräddtårtan, väl fasadbelyst och omöjlig att missa......
 
 
.........och tog oss på trötta fötter till Fontana di Trevi.
 
 
Då kom en härlig replik från C: "Där ser ni vad som händer när man kastar mynt över axeln. Nu är vi här igen."
 
Det var roligt att se den i mörkret också.  Å andra sidan var det ganska upplyst där, så det var inte så stor skillnad. Vi hade tänkt ta en kaffe, men 4 euro för en Cappucino bara för att den serveras bredvid Anitas badkar, är inget för oss.
 
Vi kånkade vidare mot hotellet, såg ljuset i tunneln.......
 
 
.....och kom till slut i mål. Ludovisi Palace.
 
Nu blev det kvällstvagning för alla som inte duschade i morse, dvs alla utom mig. Sedan var det dags för damerna att ta en Spumante Night Cap. Här blev det inte riktigt enligt planerna. Spruttet de köpt var vitt = rätt, men på etiketten stod det dolce med små bokstäver och det var nästan som Barcahallonsaften med sprutt, tyckte jag när jag fick smaka.
 
Vad händer?
 
Förra året i Madrid köpte jag både väska och skor (jag tycker fortfarande inte om skor, men väskor gillar jag) Nu har jag tagit klivit in i Spumanteunionen och även här är vi nu tre damer på gemensam turné. Igår såg jag oss på ett camésmycke och i afton dricker samtliga Spumante. God NATT, men.....
  
HOPPSAN! Jag glömde St Maria in Trastevere, en underbar kyrka som utvändigt mest såg ut som en grå hyreskasern, men inuti oerhört vacker. Många förbud var det innan man kunde träda in i denna helighet.
 
 
 
Otroliga färger, mycket guld och vacker dekor.
 
 
Det var väldigt mycket folk där, vi satte oss längst ner. Dukat för nattvard var det, så vi skickade fram C, förresten, hon gick frivilligt. Som vanligt fick folket bara brödet, vinet drack prästen upp själv, men hon fick en olivkvist - alltid något.
A och jag tände ljus, det var långa, vackra ljus och det kändes skönt och bra.
 
 
Efter denna stund av andlighet på vars och ens villkor gled vi ut i den italienska natten.
 
Vår första afton i Trastevere, men absolut inte den sista!
 
 

Kommentarer
Postat av: Herta

Vill återvänd dit.

2013-04-13 @ 19:05:38
URL: http://www.hertabloggen.blogg.se
Postat av: Ingrid

Oj så mycket ni kan hinna med på en dag, vilken energi!
Jag kommer inte ihåg vad vårt hotell hette, men vi gick över bron vid Castel Sant'Angelo flera gånger. Och Peterskyrkan är ju helt fantastisk, där var vi också flera gånger och på söndagen var vi där utanför på torget och blev välsignade av påven.
Ha en trevlig fortsättning på helgen!
Kram, Ingrid

2013-04-13 @ 22:39:14
URL: http://stenstugu.com/wp
Postat av: Anita

Fantastisk - hur en resa blir två !!!

2013-04-14 @ 13:34:30
Postat av: Mia

Vilket flyt du har i berättandet! Jag vill också besöka Rom... måste bli någon gång. Kul att läsa om er dag..

2013-04-21 @ 16:28:36
URL: http://miatankar.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0