Leontina

Rom dag 5 - del 1

Rom dag 5 - del 1

 

Tisdag 26 mars

 

Jag vaknade 6.30, min hittills kortaste natt här. Jag hade gärna sovit längre, men så blev det inte. Mina söta damer sov dock de oskyldigas sömn, så jag låg där och bara låg - det är också en konst!

 

Till slut var det ändå morgon för oss alla. Frukosten gav lite intressanta studier av våra medätare. Precis bredvid oss satt en mamma med sin lille son, Mini Mr Bean, men gudomligt vacker. Hon hade beställt in en hel bricka med frukosttillbehör och den lille Bean fick en skål med varm mjölk och isärbrutna kex, typ dem man har i Tiramisu. Hon rörde ihop alltihopa tills kexen smält och så fick sonen ett sugrör så han kunde suga i sig sin söta frukost, eller vad det nu var?

 

Vi gjorde oss iordning och gick ut. Vi gick promenerade bort mot Spanska trappan och jag hade kameran i högsta hugg medan vi gick.

 

Fiskhandlaren

 

 

Annorlunda tak

 

 

Kastanjerostaren

 

 

Dörrar

 

 

Blomlåda

 

 

Framme vid trappan delade vi på oss.

 

 

Det regnade och mitt paraply försvann med ryggsäcken! Förresten frågade jag på hotellet om det fanns något inlämningsställe för kvarglömda saker i taxibilar. Vår man bakom disken tittade medlidsamt på mig och sa: Nej, nej, inte i Rom! 

 

Davy Crocket som stod nedaför trappan höll sig nog torr om skallen i alla fall, i sin stora mössa.

 

 

Vi var inte osams, det blir vi inte, vi delade på oss för att gå var för sig ett tag. Jag sökte något till Otto, men vi har inte samma uppfattning i Sverige som i Italien om vad små pojkbebisar ska ha på sig. Här ska de ha skjorta med krage och stela tyger, dekorer som stråveck o dyl. Både obekvämt och behov av strykning efter varje tvätt. Dessutom var det DYRT!

 

Lille Otto, hittar jag inget köper jag något skönt på Polarn&Pyret istället, det kan i alla fall inte bli lika dyrt som dessa små herrkläder. Fast jag har inte gett upp än!

 

Så kom regnet! 

 

Tygskor på fötterna, paraply och regnponcho i någons taxi, eller någons hem - innebär BLÖTT för min del. Jag gick i rask takt till Plaza di Spagna och köpte mig ett lila paraply för 5 euro. Helt klart väl använda pengar.

 

Vidare åt andra hållet och där uppenbarade det sig en väskbutik. Det REGNADE, jag gick in och vad fanns där då som kunde locka mig? Inte väskor denna dag, men en liten skinnplånbok bara låg där och jag som tänkt köpa en ny så länge, en som är så liten att den ryms i fickan, men ändå tillräckligt stor för sedlar.

 

Jag fick t o m prova att ha ett par olika i fickan. Jag bestämde mig för en lila för 20 euro och fick den fint inlagd iförst silkespapper och sedan i en färgglad påse.

 

 

Tillbaka till piazzan och där möttes vi tres Altos igen för att ta oss till Villa Borghese. 

 

Vi gick genom Metrotunneln där vi mötte denna herre från en annan tid. Han höll förmodligen på att göra sig iordning för ett framträdande av något slag, som skulle ge honom en liten inkomst.

 

 

När vi kom ut ur tunneln igen var det fortsatt regn, så jag fick riktig nytta av min nya 5-eurosinvestering.

 

Villa Borghese, bilden fotad från en bild på nätet, för det ösregnade!

 

 

 

Hur beskriver man nästa upplevelese? Den här resan tycker jag är full av sådana frågor.

 

Det var en sådan otrolig känsla med all denna vackra konst - tavlor och skulpturer. Vi fick lämna ifrån oss nästan allt innan vi fick gå in, dock fick vi behålla kläderna på. Inte ens handväskan fick jag ta med mig. Eftersom det rådde fotograferingsförbud är alla våra synintryck bevarade inombords.

 

Habegär fick jag till Rafaels "Flicka med enhörning"! Kostar vad? (Om den skulle vara till salu).

 

 

Vi hade 2 timmar till vårt förfogande och hade sett oss mätta strax innan tiden gått ut. Jag tyckte det var synd att jag inte fick en enda bild därifrån, men C hade lösningen, som så ofta, hon hade köpt en bok därifrån och jag fick så gärna fotografera ur den. TACK kära C! Bloggen blir genast lite roligare.

 

 

 

Berninis skulpturer var magnifika, helt otroligt hur han kunnat göra detta i hård marmor. Vi var hänförda.

 

David

 

 

"The rape of  Proserpina"

 

 

Trots materialts hårdhet, kan man se hur hans hand gräver sig in i hennes lår.

 

 

När vår tid nästan var ute, var vi helt mätta på alla vackra saker vi sett. Magarna däremot var allt annat än mätta och nu var det mat som gällde. Vi gick igenom parken, förbi lite fruktodlingar.

 

Trädgårdsodlingarna var innhägnade, lika bra kanske om de vill ha skörden själva. Det såg först ut som rena "citruslunden"

 

 

 

Sedan tittade vi lite närmare på frukterna och de såg verkligen roliga ut.

 

Räfflade citroner?

 

 

Neeej, det är det inte! Det är Buddhas hand, eller också kallad Buddhas fingrar, även känd som fingercitron. För mig var det dock en ny bekantskap.

 

 

Tre damer med paraply på rad ner mot stan. På vår väg mot maten passerade vi en blomsterkiosk med stort och fint utbud.

 

 

Vi kollade några ställen och innan vi hamnade på "Här finns allt syltan" Ristoranet Il Flammifero Strano, fick vi äntligen se oss i treenighetens gestalt, som så många gånger förr, inte ett fejk i en spegel i en dörröppning som vi själva grejade första dagen, när den lilla camén blev så suddig.

 

HÄR STÅR VI PÅ ETT TAK!!!

 

 

På syltan, som hade allt, servicebutik, godis, tobak, rättigheter, turistkartor mm mm mm har vi nu ätit oss gott mätta, damerna har druckit vin och jag som vanligt öl och nu är vi snart på gång igen.

 

 

Just som vi ska be om notan landar en varm Apfelstrudel med 2 gafflar till, på vårt bord. Där sitter vi som 3 fågelholkar och tittar från höger till vänster. 2 gafflar? Vad händer? Ska vi alltid få en liten gratisdessert där vi går fram?

 

Nej, nej, nej, servitören hade gått till fel bord, och C hade redan huggit loss en bit och stoppat i munnen.

 

 

Det blev en lustig situation och han kom tillbaka och fnittrade nästan, fast lite skamsen var han. Sedan kom storchefen och LOG och pekade, att det var bara att vi åt och så lämnade han en sked också, så vi fick varsitt ätredskap, men då hade vi redan ätit upp halva. Här är det 3 som inte försitter några gratischanser och nog kan vi äta med samma gaffel, på våra resor delar vi ändå det mesta.

 

Fortsättning följer!

Morning i Södern! Jisses vad du hann med att fota på din resa! Underbara foton! Tack för att vi fick följa!
Dina barnbarn...sötare än sötast!
Kramen!
Ragnvi

Vilken himla trevlig resa det där tycks ha varit!!! Jättekul att se alla foton osv! :-)

Killen som står och rostar kastanjer påminner mej om att jag har tre såna som jag ska plantera. Borde ha gjort det redan i helgen, men det är nog inte försent ännu. Hoppas på att åtminstone en av dem ska gro, och bli till ett alldeles eget kastanjeträd! (Dock inte av den ätbara sorten...). :-)

Regn är inte trevligt, men ni lyckades få en fin dag i alla fall verkar det som.
Mina sicilianska barnbarn är uppfödda på mjöl och såna där kex. Det fick de i nappflaska så fort amningen var över. Ingen findus vällning där inte!

Kram, Ingrid