Leontina

Matlycka

Mina barns gudmor, älskade Maggie, som följt mig genom nästan hela vuxenlivet är här just nu. Vi blev riktiga själssystrar ganska direkt vi träffades och är så fortfarande. I torsdags kom hon äntligen och ska stanna veckan ut.

 

Igår var vi på mataffären och där stod en trevlig dam och demade (ska jag någonsin vänja mig vid detta nyord?) goda ostar till kräftorna och surströmmingen.

 

MMMmm, det var goda ostar och jag KVED till: "Vem ska jag äta surströmming med?"

 

Min son som varit min matkamrat medan han bodde här bor nu 70 mil bort, kärestan och dotter vägrar och här sitter jag och lider. Maggie tittar lite frågande på mig och säger: "Med mig"!

 

Det var igår och efter att ha misslyckats ett tag med att få upp burken, samt slängt en dysfunktionell konservöppnare till skogs (hon gjorde nästan det, men den landade halvvägs till skogskanten,) satt vi äntligen bänkade på uterummet, hon och jag.

 

 

Vi fick lov att köpa färdigfileéade, för annars hade det blivit en bautaburk. Det gick det med, ingen av oss ville ändå ha rommen, lite svårare att rensa bara.

 

Mandelpotatis, lök och tunnbröd från Berghem Umeå, som jag sparat i hopp om att hitta någon suriskompis.

 

 

Gissa om jag njöt! Det var nästan överjordiskt och jag hoppas jag hittar någon mer som är sugen på en klämma tillsammans med mig framöver.

 

 

Idag blir det något annat, lite Norrlandsmjöd kanske? Förklaring på mjöden kommer i nästa inlägg!

Å, vad gott med surströmming! Vi ska äta det i syjuntan i augusti-september. Tyckte inte om det först men nu tycker jag det är jättegott!
Kram Inger

Jadu.... jag avundas dig inte när det gäller den kosten. Men gläds med dig att du fann en matkompis även till den maträtten. Tror inte det är helt enkelt här nere i södern... :-)

Jag klämmer gärna en surisklämma med dig närhelst du vill!