Leontina

Det blev nästan ett litet klockspel när vi skulle upp. Först min väckarklocka och jag hoppade ut i badrummet direkt. Där inifrån hörde jag först den ena, sedan den andra telefonen plinga igång.

 

Vi turades om i badrummet, sedan var det dags att hitta plats i väskorna för de sista persedlarna, typ särken, necessären och lite annat smått och gott.

 

Det gick ganska bra, 20-kiloskolossen hade liksom stått till sig under natten, så jag fick i lite mera , smart nog min lilla sminkväska, så slipper jag få min mascara konfiskerad som en ev mix till en bomb. Väl framme på flygplatsen, när vi checkat in, fick jag en liten uppenbarelse om vilket säkert ställe jag lagt min bilnyckel på.... Say no more!

 

Vår papperskorg hade kunnat få en plats på Moderna museét eller något konstdito, som installation. Om den var full igår, var den nu toppad med ett varierat utbud av kasserade saker, bl a ett par trosor, värmeljushållare och några vinkorkar som jag valt bort till samlingen jag har hemma. Det gäller att passa på när andra dricker vin, annars skulle jag aldrig få tag i några.

 

6.45 stängde vi väskorna för sista gången, tog på jackorna och 6.50 tågade vi ner och fick en taxi på 3 minuter. Det var frisk luft så dags och taxichauffören var också som en frisk fläkt. Den mannen kunde köra!!!!!

Som mest var han uppe i drygt 90, men billigt är det att åka taxi. Lissabon susade förbi våra ögon och vi var i god tid på flygplatsen.

 

Innanför dörrarna var många tusen människor, som liksom vi skulle med något morgonflyg.

 

Trots detta är den här resan med alla måsten längs vägen mot flygplanet, bland det smidigaste jag varit med om och som extra bonus stod de och sålde nybakade Natas, direkt från bagaren, i en turistshop. Där kostade de 1.25/styck, men de 25 centen extra, är bara Monopolpengar när man är på hemväg.

 

Jag: "Ska vi ha varsin?"

C: "Nej, 2 var."

Så blev det. Senare blev det lite till av samma vara!

 

Vi åt en klen flypplatsfrukost, men något var vi ju tvungna att få i oss.

 

 

Planet stod där ute och väntade på oss, fönstren var inte direkt genomskinliga.

 

Vi passerade en molnfri Biscayabukt, kände lite turbulens, men inte mycket. En bit längre fram över land däremot, flockades molnen och det blev så burkigt att vi ombads att sitta, ta på säkerhetsbältet och serveringen av maten fick ta en paus.

Maten var inte lika god som kalven med morotsmoset på nerresan. Nu fick vi draget kött, med något grönt i, ev spenat + en rejäl, stabbig potatismoskaka som låg uppepå, äkta vara, men tyvärr lite okryddat.

 

Däremot en jättegod kyckligsallad med grönt och nötter, pudrat med lite sött kakaopulver. Neeeej!!! Inte Oboy!!!

 

Nu är vi 1 timme och 1 kvart från Arlanda, under oss ligger Amsterdam - så nära hem och perfekt för en långweekend när vi inte behöver packa med oss paraplyerna. Någon gång i vår kanske?

 

Jag som sällan kan somna sittande, roade mig med att studera olika sovstilar. Mina resedamer är mycket fina när de sover!

 

Resenärerna tvärs över gången sov också - på sitt sätt.

 

Snart dags att avsluta denna kria, det känns lite sorgligt, men det som är kvar av boken - oskrivet - räcker nog precis för just Amsterdam.

 

Sluta sörja, börja dagdrömma!

 

Hello Amsterdam, soon we comes!

 

Här kommer en sammanfattande bild om Lissabon!