Leontina

Sista hela dagen i Lissabon

Denna vår sista dag kom med sol. Vi har verkligen haft tur med vädret, något som trots allt är ganska viktigt.

 

Vi duschade och sedan kom vår spanare hem.Vi har en ny park och lite annat att se fram emot efter shoppingen, men nu var det dags för frukost.

Jag är inte så särskilt imponerade av gatubrunnslocken i den här stan, men man kan inte få allt. 

 

 

Bakverken däremot, imponerar stort. Så här ser det ut på alla näringsställen morgontid. OBS: Detta är bara sliskavdelningen - MMMMMMMMmmmm!

 

 

Idag åt vi frukost på Picasso och det hade jag gärna gjort fler gånger - otroligt gott, men nu är det vår sista frukost här, så det var bara att njuta fullt ut!

 

 

Guernica var på plats, så fick vi lite Madrid på köpet

 

 

Jag avslutade den vanliga frukosten med en liten bakad boll som svämmande över i midjan av samma goda kräm som i Natan. Den varade inte länge, men underbart är kort.

 

 

Det sötaste jag får i mig hemma till frukost är ett litet glas Pro-Viva...... - som jämförelse bara!

 

Allt vi inmundigat fanns på en lapp som vi gick till fram till kassan med. 6.10 för min del och såååå gott det var. Man lever billigt. Den färskpressade apelsinjuicen är helt otrolig och det är den som är dyrast av allt varje morgon.

 

Nu drog vi med raska steg ner på stan och där delade vi oss på 3 och gick på egna odysseér. För min del startade jag dagen med att besöka faciliteterna på ett lyxigt hotell, det är inte så dumt. Det gäller bara att inte tveka, utan att gå rakt in och se ut som man bor just där på stället.

 

Jag passerade ett Fado-par, de var dock väldigt tysta, just dessa två.

 

 

"Och här får jag stå medan husse och matte är inne och shoppar!" Brandposter skulle vi ha hemma, tänk så praktiskt för alla hundägare.

 

 

Så dök det upp en butik, där allt utom nyheterna kostade 3 Euro, oavsett vad det var och om det var litet eller stort. Där blev det några inköp, dock inte alltför mycket och bara sådant som inte samlar damm på hyllorna.

 

 

I totalt avsaknade av lokalsinne kunde jag konstatera att jag var på väg åt rätt håll, för där kom plötsligt Triumfbågen igen.

 

 

Trots den ganska tidiga timmen höll restaurangerna på att göra sig redo för alla hungriga shoppare senare under dagen och kvällen. Det fanns hur många näringsställen som helst och på båda sidorna av gatan många gånger.

 

 

Sedan handlade jag lite till småknopparna och WOW, julen hade kommit till Lissabon såg jag i en affär jag skulle passera. Passera - Det gick inte, jag bara sögs in och det var en heminrednings/husgerådsaffär med ett mysigt sortiment.

Där blev jag en stund och en del inköp blev det av olika slag till alla möjliga. 

 

 

Jag var in på någon slags färghandel också och den inomhusluften hade inte godkänts av kemikalieinspektionen och definitivt inte hemma. Mannen som stod som en mumie längst in hade nog arbetat där sedan starten. Kvinna i kassan, som stod vid entrén var någon piggare.

 

Efter det hittade jag en liknande Kinashop som i Barrio Alto och samma sortiment, så jag köpte 2 par leggings till à 3.90, en svart kofta och en hel del smått och gott av olika slag. 

 

Fortsatte med ögonen på skaft och kameran redo.

 

Välskött

 

 

Vanskött

 

 

 Så hörde jag plötsligt den portugisiska Fadon igen, jag gick ditåt. Det var Fadobilen, det är annat än Hemglassbilen kan man lugnt säga.

 

 

Så fick åtminstone jag min gratis Fado och det var inte så illa alls, eller så har jag redan vant mig. Fadobilen var ett försäljningsställe för CD-skivor.

 

Det är skönt att vi delar oss och att få gå för sig själv ett par timmar. Jag stannade vid en turistshop och köpte en almanacka för 2014, samt ett kort på min "kille" Pessoa och så småningom styrde jag stegen mot BA, där vi skulle mötas, för ännu en gassande stund i solen på takterassen.

 

Snart kommer november och då är det definitivt inget gassande som gäller. Nog för jag gillar november, för då är det snart advent och jag tänder väldigt mycket ljus, men solen är inget att räkna med då. Därför tog vi nu denna sista chans.

 

H&M har onekligen lite torftiga skyltar hemma i Sverige om man jämför, fast jag tror inte H&M-skylten hänger ihop med överdelen, men vem vet?

 

 

Jag hann in en sväng i kyrkan en bit därifrån, innan terassen. Den var alldeles grå utvändigt, men otroligt vacker inuti. 

 

 

Utanför höll en skoputsare på och äntligen fick jag ta ett foto.

 

 

På torget utanför hotellet satte jag mig på en bänk och bara några minuter senare kom C gående uppifrån torget. Jag busvisslade och hon reagerade direkt, strax efter anslöt A. Hon hade en hög papperskasse i ena handen. 

 

Aha, äntligen stövlar! En av damerna är i hamn!

 

Följ med upp på terassen i nästa avsnitt av denna segdragna resa som hindrats av snöskottning, sjukdom, första adventsfirade med öppet hus här hemma och en hel massa annat. Till slut kommer vi nog hem igen trots allt.

 

 

 

 

Jag tänkte på dig häromkvällen när jag såg ett program med en fotograf som var specialiserad på gatubrunnslock. Där hade du en själsfrände.

Undrar hur de där stövlarna såg ut, själv köpte jag ett par i Las Palmas för många år sedan och de är fortfarande favoriter så länge det inte är alltför kallt och halt.

Kram, Ingrid

Kul att man hade börjat med jul också så du fick frossa lite extra. Klart att man handlar lite åt barnbarnen!