Leontina

Veckans Otto

Redan i måndags var jag hemma hos Otto och hans föräldrar. Elefantgardinerna och den omklädda lampskärmen skulle levereras + en del annat. 

 

Jag arbetade till 17.00, så det hade blivit helmörkt innan jag kom dit. Om vi bor på landet ganska ensligt, bor de ännu mer på vischan och inte heller särskilt tättbefolkat, även om de utökat sin by med en ny samhällsmedlem nu.

 

Som nästan alla andra unga människor har de inte heller särskilt mycket lampor, t ex ingen taklampa i vardagsrummet där vi befann oss, för där är eldstaden och i det rummet samlas alla levande, människor såväl som djuren.

 

Jag fick honom i famnen direkt jag kommit in och det var såååå underbart att sitta där och titta på honom. Han sov hela tiden, men vad gjorde det? Till slut kände jag att jag skulle ta lite kort innan han vaknade och var hungrig, för då ville jag inte störa med kamera och blixtar. Då ska det vara lugn och ro.

 

Jag fick nådigast tillstånd att ta en säger en bild med blixt och då la jag ner det lilla knytet på fårskinnet och tryckte av.

 

Han är så fin och jag anser nog helt opartiskt, att han är den finaste lilla pojken i hela världen! :-)

 

 

Utan blixt blev det både suddigt och mörkt, men för all del, om du tjatar så lägger jag väl ut en till, men här börjar det bli dags för mat, det talar han om.

 

 

Jag vet inte om det kommer att bli en följetong med veckans Otto, men jag tror inte det, då och då kommer han dock helt klart att vara med här, hur skulle jag kunna låta bli?

 

Det roligaste och härligaste som finns är barnbarn och då kan man inte låta bli att då och då tala om det för sina bloggvänner. Om man har tillstånd från föräldrarna förstås som jag är så tacksam att jag har!
Kramar

Det är klart vi måste få följa Otto, även om det inte blir varje vecka. Det är roligt att få se hur en sån där liten underbar gosse växer utvecklas.

Kram, Ingrid

Hej!
Visst är det underbart med barnbarn!!!
Jag följer gärna Otto under veckorna!
Kram Inger

Jag kan gärna tänka mig att följa veckans Otto om det blir så. Suss, han är sååå söt med allt det där håret! Visst är du helt opartisk i din bedömning! ;-) En fin bild blev det på skinnet.

Så klart han är den finaste lilla killen i världen i dina ögon - och i sina föräldrars ögon, och i säkert ett antal personers ögon till! :-) Det är precis så det ska vara - då får man de bästa tänkbara förutsättningarna så här i starten av livet!!

Riktigt alla unga människor undviker inte lampor i sina hem, har jag märkt. Min dotter har snudd på utvecklat nån slags lampmani!? :-D Jag däremot är en sån som ofta glömmer/struntar i att tända mysbelysningen (typ fönsterlampor och golvlampor)... Så när maken kommer hem från jobbet om kvällarna, går han oftast direkt till vardagsrumsfönstret och tänder lampan som står på fönsterbrädan där...