Äntligen en rapport från Dalarna!
Det blev lite längre paus än jag hade tänkt! Så här länge har jag inte varit borta, men ibland kommer liksom "livet" emellan och då är inte datorn så viktig.
Livet i det här fallet är barn, barnbarn, åtaganden av olika slag och framför allt ett otroligt sommarväder, som vi inte upplevt på flera år.
Jag har bara inte ro, att sitta inne och blogga och på kvällarna somnar vi så att säga ovaggade. Frisk luft, sol och en eftersatt trädgård som återerövras bit för bit, är bästa sömnpillret.
Nu ska jag i alla fall ta mig en stund och berätta om resan till söta syster i Dalom, den kommer nog i mer än en del, för det blev ganska mycket bilder!
Jag skulle till Orsa, men eftersom vi skulle åka direkt till Mora (som ligger 15 km innan man kommer till Orsa), stämde vi träff där. Jag hämtade upp A på en parkering strax utanför Mora och vi for in och lyckades knipa en p-plats på kajen. Där är det gratis och centralt och alltid proppat med bilar,så vi hade tur.
Vi gick direkt till Waynes och åt en lunchmacka. Jag hade levt på enbart Physalis och Läkerol under resan och var hungrig.
Sedan var vi redo och det blev ett par, tre timmar där i Mora innan vi for hem till Orsa. De bor fint, söstra mi och hennes familj.
Pelargonfrälsta är vi båda så det räcker till och blir över. Jag tror det är ett ålderstecken, för förr tog jag alltid död på varenda pella jag försökte mig på och inte tyckte jag om dem heller. Numera har jag säkert ett 50-tal och de lever och frodas. Det är samma sak för A, det här är bara en bråkdel.
I blomrabatten låter hon åkervindan härja fritt, för det hade hennes mormor och så vill hon också ha det och det får hon väl. Min mormor hade inte sådana, så jag rycker bort mina, men söta är de.
Under en hög buske stod en ensam pion mitt bland kirskålen
Den hade nog gjort en utbrytning från pionrabatten på kortsidan av huset och jag har planer på att den ska få flytta hit till oss. Den var jättefin och söstra mi hade inget att invända mot det förslaget, för hon har många fler.
Nästa gång tar jag med spade och "flyttlåda!"
På kvällen gav vi oss ut på en loppistur.
Här fyndade vi en hel del kan jag tala om. Jag köpte 2 rostfria hinkar och A hittade allt möjligt smått och gott som fick byta hem.
Så kom hon på att vi skulle åka till "Boktältet", ett slags bokloppis ute i "någonstans". Hansjö var det visst.
Redan på parkeringen kändes det lite udda, vi ställde oss på den ledig platsen mellan de 2 bilar som stod där.
Udda var ordet!
De hade nog inte rullat på vägarna på ett bra tag. Lite detaljer från "Älgfordonet".
Böcker är livet, tycker vi båda två, som vuxit upp med fri tillgång till Hallsbergs Bokhandels alla fröjder.
Söstra mi kastade sig in med liv och lust och började rota runt. 10 kronor styck, oavsett vad det var och ingen som tog någon notis om oss.
När vi var nöjda fick vi gå in i huset bredvid och betala och det är verkligen lite annorlunda. Dörren stod öppen och vi klev in i hallen och hojtade att vi ville betala.
Där kom en man till slut, här litar man på folk och det känns skönt! Jag köpte 2 och hon 3.
Dags för Hansjö Lanthandel. Den har fått nytt liv och jag antar att den är K-märkt, för man får inte göra några förändringar på huset. (Nu först ser jag, att jag är med på en bild där i fönstret).
Bilder därifrån, exteriört och interiört. Jättefint!
Baksidan
Uthusen
Interiört
Ett av golven - fantastiskt vackert
Alldeles bredvid låg Hansjö Mejeri. Tyvärr stängt när vi var där, men roligt att det finns sådana ställen.
Vågen framkallar barndomsminnen.......
......för att inte tala om reklamskylten för Cirkelkaffe.
Sedan blev det hemfärd med böcker, hinkar, filt, porslinsfynd mm mm och där väntade lilla hjärtat Kurt på soffan.
Han är söstras lilla hjärtevän och blev överlycklig när vi äntligen kom hem igen. Fortsättning på loppisresan följer, vi far vidare till Rättvik. Missa inte det!
Kommentarer
Trackback
