Leontina

Cykeltur

En av alla de vackra dagarna nu i juli sa kärestan så här: "Vi tar en cykeltur ner till Hjälmaren". Jag nappade så klart och hade inte en aning om att en cykeltur nästan är lika med ett par mil.

 

Jag kanske överdriver lite, för vi hade ingen avståndsmätare, men rumpan signalerade ett par mil och hans exellenta lokalsinne var just denna dag inställt på den där felmarginalen som inte är större än cirka 1 - 2%, så vi cyklade lite vilse också.

 

I efterhand var det skönt, men inte just då, för jag hade lite tidspress, skulle vara hos tandläkaren i stan på eftermiddagen och hade tänkt mig en tur på 30 - 40 minuter. Vi var ute över 2 timmar och trampade runt på allt från kostigar till asfalt.

 

Vi inledde ner mot sjön och följde den tills vi kom till kohagen. Långt därborta såg vi Katrinelund.

 

 

Jag zoomade! Min kamera är fantastisk!

 

 

Vi var verkligen i en kohage och fick parera mellan komockorna när vi lämnade stigen och tog oss fram till en skylt - kulturlämning. 

 

 

Det stod en till skylt precis bredvid.

 

 

Stora Glugge - det är alltså en gammal gårdstomt har jag googlat mig till. Så här såg det ut.

 

 

Ungefär här trodde jag vi skulle vända, men kärestan trampade på och jag hängde med till nästa grind. Vi tog oss igenom den också och han fortsatte och då först frågade jag vart vi var på väg.

 

"Hem", säger han. Det var bara det, att han hade inte tänkt sig cykla tillbaka samma väg, utan åka runt. Jaja, vädret var vackert, vi hade gott om tid och rumpan var inte särskilt mör än, så jag protesterade inte.

 

Vi kom till lämningarna efter en gigantisk gran - Göksholmsgranen.

 

 

Jag gillade de gamla mossiga grenarna bättre än den stora granstubben - mer estetiskt tilltalande.

 

 

Ett fint hus längs vägen som såg väldigt tomt och ensamt ut och det skulle komma flera liknande. Jag kan tänka mig att de här små gula husen haft med Göksholms slott att göra en gång i tiden, men detta är än så länge bara spekulationer från mig.

 

 

Nu var vi på asfaltsväg och det gick ganska bra ett tag. Vi fick äntligen den gamla kvarnen inom synhåll. Den har vi tittat på, på avstånd, varenda gång vi åkt till eller från stan sedan vi flyttade hit.

 

 

 Dit ville jag så klart.

 

 

Den var gammal, på vindflöjlen på taket stod det 1855.....

 

 

......och på kvarnen stod det så här - jag kan inte romerska siffror tillräckligt bra för att läsa ut det rakt av.

 

 

Vad hade dessa för funktion? Dekor eller till nytta?

 

 

Alldeles bredvid låg ännu ett reveterat litet hus, i samma gula färg och väldigt "gulligt".

 

 

Jag smög närmare, för det var så fint och jag ville se lite mera. Obebott eller ej, det var i alla fall helt tomt just då och jag tassade runt det så försiktigt.

 

 

En modernare utbyggnad på baksidan

 

 

En gigantisk sparris

 

 

På gaveln

 

 

Sist en vacker ros som gömde sig i grönskan.

 

 

Jag smög ut lika försiktigt som jag smugit in och njöt av det jag hade sett. 

 

Lite längre fram träffade vi på en matte och 2 hundar och hon sa att vi kunde cykla det som heter Lagmansgatan, för att komma hem igen. Det är en smal grusväg genom skogen som användes mera förr som transportled till och från samhället. Ej bilväg!!!!

 

Det var nu som kärestans lokalsinne svek honom, för när vi cyklat en bra bit, genom många, rejält stora vattenpölar som täckte hela vägen, kom vi till ett ställe där vägen delade sig. Han kände bestämt på sig, att vi skulle välja höger och jag insisterade på vänster. Eftersom han så gott som alltid har rätt, tjurade jag först lite, sedan gav jag mig och vi valde hans väg. Han kände att sjön låg åt det hållet, sa han.

 

HÖHÖHÖ! FEL! FEL! FEL!

 

Vi kom ut på Ånkerstagatan, den fick vi cykla hela vägen ut till Segersjövägen för att några 100 meter senare cykla Mörbygatan, som löper parallellt, men närmare hem.  Jag gnölade, men mest kände jag mig nöjd, att jag fick rätt. Det var väl just denna dag som var 99 av 100 och min tur att ha ett uns lokalsinne (eller tur!?!).

 

Jag hann till tandläkaren, men det var inte mer heller och jag var VÄLDIGT glad att jag fick sitta i den stolen som har tempurstoppning.

 

Det var inte dålig cykeltur och så mycket trevlig ni fick se!
Visst är det trevlig när man har rätt och då gör det ju inte så mycket om turen blir lite längre än tänkt. Och du hann ju i tid till tandläkaren.

Kram, Ingrid

Låter som en härlig men lite stressig förmiddag. Det finns ju många platser i vårt land om ni har fortsatt intresse av ämnet cyklling. Kan t ex rekommendera norra Ölands kustremsa. Här finns både gammalt, fint och spännande.

Oj vilken cykeltur! Ni har så fina utflyktsmål inom räckhåll hos er, riktigt kulturlandskap.