Vår minisemester
När kärestan bara hade drygt 1 vecka kvar av sin semester kände jag att det var dags att se något annat än trädgården. Han behövde dessutom komma någonstans, där han inte kunde gräva, såga, spika, skruva, plantera, jordförbättra, gödsla, rensa mm mm mm, fast det var min uppfattning. Han är nöjd med att hålla på ute med allt som behöver göras! Detta är jag mycket tacksam över, tro inget annat!
Jag satte mig ner och letade Coophotell och det närmaste västkusten vi kunde komma var Uddevalla. Inget att fundera på, jag bokade 3 nätter och vi for iväg tisdag morgon, då kära dotter med familj återvänt från Västerbotten. Jag hade nämligen varit katt- och husskötare under deras resa.
När vi åkt drygt en timme blev vi fikasugna och med hjälp av min utmärkta I-Phone, googlade jag på Lidköping, där jag en gång har intagit ett mycket gott fika. Tyvärr, eller som tur var, mindes jag inte namnet på det cafeét, så vi hamnade på Limtorget, på Emeli's!
Det var inget dåligt val, redan åsynen av huset gjorde oss nöjda. Titta bara på trappan. Hur gammal är den, var min tanke.
Direkt innanför dörren mötte vi detta. Försäljning av sådana förkläden som personalen använder och en hel del annat var också möjligt att handla med sig om man kände för det.
En liten utställning med Rörstrandsporslin med kaffeanknytning.
Så här fint kunde man sitta om vädret var sämre än den här dagen
Allt var s.k. hembakat. Alltså bakat på plats. Inget Delicato här inte! Det var inte lätt att välja, kan jag säga.
Medan vi väntade på vår tur kollade jag in om det var något mer jag kunde köpa med mig hem, från detta härliga ställe.
Vårt bord, med varsin fin Rörstrandskopp och.......
.... en riktigt fin kaffekanna, naturligtvis den också från Rörstrand.
Mitt fika - hur gott som helst och jag njöt i små, små tuggor så det skulle räcka länge.
Bredvid där vi satt låg en minnessten och sedan såg jag att det gällde ett minnesträd
Bordet bakom oss, fick nya gäster så fort som människorna lämnat det.
Efter en riktigt lång paus insåg vi att vi skulle vidare, men först var vi lite nyfikna på omgivningen.
Alldeles bredvid Emelies låg några riktigt gamla hus, så vi tog en vända i det fina vädret. Husbilderna får tala för sig själva.
De runda stenarna såg intressanta ut och vi fick genast vår nyfikenhet stillad vad de haft för användning
Vindflöjel från en annan tid.
Hus Nr 13 såg lite lustigt ut, men det hade också sin förklaring.
Det var ett fint stopp efter vägen och efter denna lilla kulturtitt for vi vidare mot Uddevalla.
Kommentarer
Postat av: Inga Magnusson
Vilket litet smultronställe! de som driver här har fattat vad folk vill ha.
Trackback
