Leontina

Vadstena mm

Kärestan och jag har insett att vi nästan snöat in helt här med vårt nya hus. Vi bökar och gräver, köper växter och planterar, gräver upp, gräver ner, flyttar en del och låter andra stå kvar, fast vi ser till att de får det de behöver som t ex en spalje att klättra på el dyl. Det är mycket som lämnats åt sig själv här har vi insett och vi tycker det är roligt, så därför blir det så, att nästan all ledig tid går åt till hus och trädgård.

 

NU bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt med vår kära motorcykel, vad ska man annars ha den till. Söderköping var målet, men sedan kollade vi vädret och det såg inte så lovande ut.

 

Forsvik?

 

Hjo?

 

Norberg (Elsa Anderssons)?

 

Eskilstuna?

 

Nej, nej, nej! Nu skulle vi förnya oss och vem av oss som sa det förlösande ordet vet jag inte, men Vadstena blev det!

Vilken ljuvlig dag vi har haft och nu ska du också få vara med om den.

 

Vi tog första stopp i Motala, bara för få att vila rumpan och benen.

 

 

Kärestan - antimobilanvändaren - satte sig på en pollare och hade ett långt samtal med en av sina söner. Jag tog kameran och gick på mina egna vägar där runt rastplatsen. Det var vid Borenshult, men jag tror det stod Motala slussar någonstans också.

 

 

Det var väldigt fint där, titta själv.

 

 

Andra hållet

 

 

Bron över slussarna

 

 

Neråt, mot Vättern

 

 

- och ett varningsord!

 

 

En del träd hade inte slagit ut, trots denna värme som råder just nu.

 

 

När jag kom tillbaka efter min lilla utflykt på egen hand, hade kärestan avslutat samtalet och vi kunde fortsätta till Vadstena, som var dagens mål.

 

Vi parkerade, gick in på Turistbyrån och frågade efter något lämpligt café och fick till svar, att ALLA var lika bra! Tack, sa vi, som är fostrade enligt den gamla stammen och gick iväg utan att vara ett dugg klokare.

 

Det fanns en gågata med en massa små trevliga affärer, fast nu hade vi ju inte kommit dit för att shoppa. (Det blev dock lite inköp för min del - är man julklappsinriktad året runt, så blir det lätt så).

 

 

Sedan denna skylt, som var väldigt lokal, måste man väl säga.

 

 

Och mer spetsar kom det längre ner på gatan.

 

 

Det var en väldigt trevlig gata, med varierat utbud.

 

 

Inne i den här butiken blev jag kvar en stund, för kvinnan som har den, är också "Dockdoktor" och min Kajsa född cirka 1956, är numera enögd. Hennes ena öga ligger i magen på henne och skramlar. Kanske kan hon få "synen tillbaka"?

 

 

Det var en snabb färd tillbaka till barndomen att gå in i butiken "Ögontröst". Där satt Maj-Britt Andersson och sa, att hon kanske kunde fixa detta. 

 

Utanför satt kärestan på en bänk i solen och lät meddela, att medan jag konsulterat dockdoktorn, hade han blivit fikasugen. Ack så enkelt att avhjälpa jämfört med en ögonoperation! Jag som älskar att fika Vi gick in på första ställe vi stötte på och så otroligt GOTT det var. Han bjöd dessutom! 

 

Urvalet var stort!

 

 

Det blev både macka och slisk för oss båda. Det syns inte här, för han biter just av en stor bit av sin kruskamacka, när jag knäpper bilden. Jag som inte får äta segt på minst 3 veckor, för då kan käkbenet gå av, sa tandlkirurgen, (gäller hårda saker också). Jag valde en räkmacka och en nougatmazarin med mandelmassa (JÄTTEGOTT båda två)!

 

 

Där såldes också gräddglass och skylten var riktigt rolig! "från" står det, där blixten tagit bort texten.

 

 

Så skulle vi då strosa vidare och naturligtvis hamnade jag i en annan butik. Jag har en underbar man, för han satte sig bara på nästa bänk och väntade och numera när jag vet detta, tar jag det lugnt, gör det jag ska och då går det betydligt snabbare, än när jag trodde jag var tvungen att skynda mig. Han skulle kunna exemplifiera begreppet "Carpe Diem", för han stressar varken mig, andra eller sig själv.

 

 

MYCKET finheter fanns det där! Här är några exempel

 

 

Jag var väldigt nöjd, för jag hittade en julklapp till en god vän.

 

Gammeldags campingbord med stolar såldes på ett annat ställe.

 

 

Gågatan tog slut och vi närmade oss det kulturella och lite annat också så klart.

 

 

Just detta är exempel på "lite annat" - glassförsäljning, med tillhörade stolar att sitta och lapa i sig sin glass i.

 

 

Gammalt och nytt! Vår utforskande promenad fortsätter.

 

 

En pilfink som "badar" sig grå på grusgången.

 

 

Vart vi än går, är det en påminnelse om Vadstenasystrarna och Den heliga Birgitta, vårt eget helgon.

 

 

När vi sedan går ut ur den ena historiska miljön, hamnar vi i en annan, fast mer modern. Kärestan får syn på en fin gammal (fast inte antik) motorcykel.

 

 

Den såg helt ny ut och där blev han väldigt länge med den äldre ägaren till denna fina hoj. De pratade och pratade och hade hur mycket som helst att säga till varandra och med tanke på hur han väntat på mig utanför alla affärer, kände jag att han skulle få stå där så länge han ville. Jag lät meddela att vi kunde ses vid ett hus längre fram, så fick han stå där så länge han ville och prata motorcyklar. Tänk, vad skönt vi har det som kan se varandras behov så lätt.

 

Jag gick och han stod kvar!

 

Här är vad jag tittade på, medan han och ägaren stod och stirrade på Hondan, alltmedan de pratade motorcyklar. 

 

 

Litet uterum!

 

 

Black& White! Det är två BH:ar som hänger på tork ,mitt i portöppningen!

 

Ungefär här, kom han ikapp mig och vi fortsatte genom de små gatorna tillsammans.

 

 

Någon som vet vad detta är?

 

 

Sedan kom vi plötsligt in på s.k. "helig mark".

 

 

Vi gick vidare, jag stötte dels på en modell av hur det sett ut......

 

 

....... dels den "Heliga Birgitta"

 

 

Sedan kom vi fram till kyrkan och jag gick in för att tända ljus för mina föräldrar.

 

 

Där anmodades tystnad, för det var en vigsel på gång. Vips, hamnade vi på bröllop, för kärestan kom också in för att  tända ljus.

 

 

Vi smög ut, efter att ha sjungit med i "Sommarpsalm". Passerade kyrkogården.....

 

 

....och träffade åter på Birgitta.

 

 

Då säger kärestan - mannen med ett medfött lokalsinne någonstans i sitt inre: "Var det vid det där tornet vi ställde motorcykeln?"

Jag svarar och pekar: "Nej, det var därborta!"

 

RÄTT! 

 

Detta är för mig helt obegripligt. När vi är på "okänd mark", är det jag som har koll på riktning och befintlighet, jag som har problem överallt där jag rör mig normatl! Vi gick dit jag pekade och där stod motorcykeln.

 

En underbar dag i Vadstena gick mot sitt slut! ÅK DIT!!!! Du kommer att njuta lika mycket som vi!

Underbara Vadstena!!! Nu har jag dreglat över Dina fina bilder!
Många somrar har jag tillbringat där på knyppelkurser.
Kram Inger

Nu känner jag att jag absolut måste åka till Vadstena, för när man ser dina bilder är det verkligen ett lockande utflyktsmål. Tack för ditt fina reportage därifrån!
Kram, Ingrid

I Vadstena har vi sjungit med kören en gång. Helt fantastisk akustik i klosterkyrkan.. Men en otroligt mysig liten stad är det :)

Fint reportage från Vadstena! Dit drog vi på skolresa i min barndom, fast då förstod vi inte så mycket av det vi såg. Men nu ser jag att det är vackert. När vi växte upp så var Vadstena mer förknippat med mentalsjukhus om jag minns rätt. Fanns till o med ett uttryck om människor man tyckte var korkade att "Han borde skickas till Vadstena". Fint reportage har du gjort.