Leontina

Antikmarknad i Wadköping

Vid frukosten sa kärestan, att idag var det antikmarknad i Wadköping. Han visste nog att jag skulle nappa direkt, vilket jag också gjorde. Då tillade han: "Det är gamla bilar också".......Hahaha! Det var ett smart drag, men jag tyckte det var en bra kombination, då kunde jag gå och titta på mitt, utan att han gick bredvid och såg ut som han gick på smärtornas väg.

 

Vi parkerade på för mig kända gator, alldeles bredvid min "nya" skola, som bara ligger ett stenkast ifrån Wadköping.

 

Den första jag mötte var A med son, en av dem jag saknar allra mest från förra jobbet och en mycket kär vän. De skulle också titta på bilar. 

 

 

Jag kan också titta och jag offrade en stund på dessa pärlor innan jag gick vidare. En Rolls kanske man inte bara ska störta förbi, för några gamla antikviteters skull.

 

 

Den hade små borstar för att hålla rent lyktglasen, vilka finesser!!!!

 

 

Jag tittade längs raden, men kände mig färdig med bildelen.

 

 

Passerade det lilla torget och där stod kärestan som förhäxad och stirrade på något jag inte vet vad det var. Jag hojtade när jag gick förbi och frågade om han skulle byta bil. Han höjde lite på ögonbrynen, så det ska han nog inte.

 

 

Marknaden!

 

 

Så mycket det finns och så lite jag behöver. Jag är ganska nöjd med det jag har, även om det finns några enstaka saker jag kanske kommer att köpa någon gång. En Dora t ex, hon skulle passa bra där på pianot med Emma och Beata. 

 

Jag kände mig som gräsänderna som kom snattrande upp på vägen framför mig, de såg ut som de diskuterade: "Ska vi gå dit eller inte???"

 

 

Jag gick dit och där fanns en massa roligt att titta på + att jag mötte kärestan och vi bestämde träff vid cafeét en halvtimme senare.

 

 

En väldigt vacker såg

 

 

En bucklig klänning, som nog växer med sin uppgift och när jag tittade närmare, var hela "kvinnan" till salu.

 

 

Minnen från gamla tider.

 

 

Lådor med allt möjligt, att rota själv i

 

 

Någon som slutat röka och sålde av lasterna från den tiden? Men vad gjorde kaktången och hålsleven där mitt bland nikotinresterna?

 

 

Jag trodde inte jag skulle komma att köpa någonting, men på min väg till cafeét stod ett par kvinnor som sålde trädgårdsväxter. Eftersom fingrarna blivit gröna på oss båda två, blev det 4 växter hem till Mörby. Två Acklejor, en Tuvsippa och en Gulltörel. 

 

Allra sist, precis innan jag kom fram köpte jag en julklapp till en väninna som samlar på en speciell sak och som är väldigt svårt att få tag på. Det gäller att vara ute i tid!!!!!! 

 

Kärestan bjöd på fika, det smakade bra och efter detta for vi hem igen.

 

 

Som vanligt är det han som äter macka och jag som står för slisket! Havrebotten med maräng och mandel, nog slår det högre än en ostmacka på grovt bröd? Det åt jag ju till frukost!

Åh vilken dag! Jag hade älskat att gå där. Pyrexformarna hade jag nog köpt, kanske modelldockan också. Inte min storlek numera men kul kuriosa.
Sockerlådorna är ju en obetalbar nostalgitripp. När jag var liten hade jag ett fint dockskåp gjort av just sockerlådor, men det var målat och dekorerat. I o för sig lekte jag nog inte så mycket med det men hade alltid en utställning där.