Fortsättning i Lissabon dag 2 - del 2
Vi var faktiskt lite snurriga när vi steg ut från restaurangen, regnet hade upphört och vi gav oss ut mot affärer igen. Jag var fortfarande på jakt efter ett par leggings bl a och damerna hade skor i sinnet.
Dock inte dessa!
Jag som inte spanade på skor, tyckte nästan att det var Kevin Walker som satt där på en mosaik, men bara nästan.
Vi såg hissen ur ett annat perspektiv och den såg ganska hög ut på lite håll.
En övergång mellan husen, jag har ingen aning om huruvida den hängde ihop med hissen tyvärr, men den användes i alla fall.
Vi var in på en klädaffär som hette Berscka och var i stil med H&M, men lyxigare. Vi delade på oss, för vi köper sällan samma saker och jag hittade massor med fina jeans och provade ganska många. De satt för ovanlighetens skull ursnyggt, men mina ben........... 1 dm för långa. SUCK! Den svarta T-shirten med vita ränder, som jag sett i skyltfönstret dagen innan köpte jag i alla fall för 9 pengar.
Så äntligen bestämde jag mig för att testa något som funnits på nästan alla ställen jag och damerna varit på - rostade kastanjer.
De säljs ju i vart och varannat gathörn och nu var det dags att veta vad jag alltid tackat nej till
A kom på samma tanke, så vi stegade fram och köpte varsin strut med varma, nyrostade kastanjer.
De ser väl goda ut, men det var avsevärt många fler än vad som syns på bilden, minst 10 stycken. Undrar om jag ätit en hoper innan jag tog kortet?
Vi gick lite hit och dit och passerade en del märkligheter
Sedan skulle vi upp i Bairro Alto igen och som vanligt behövde vi uppsöka damrummet någonstans. 2 av oss 3 gick in på A Brasileiras halvsunkiga toa och sedan in i Bairro Alto.
Vi hittade ett Fadoställe, för Fado måste man så klart lyssna på när man är på plats.
Det var en ganska lyxig entré, så vi anade att det nog inte var för oss budgetresenärer.
Dam- och herrtoalett märktes ut med lite annorlunda skyltar.
De skulle ha 25 E för "gnället" och eftersom i alla fall inte jag, förmodligen alla 3, inte förstår storheten i den varianten av "sång", tyckte vi inte det var aktuellt för den summan. Ula kan vi göra själva, men vi hoppas på något gratisfado någonstans.
Vi fortsatte i de nu mörka gränderna, kors och tvärs och fick se lite allt möjligt av blandad karaktär.
Fick syn på en skylt, som fick oss att minnas en liknande i Madrid.
Skulle vi nu testa om den var lika bra i Lissabon?
Ja, det skulle vi, sagt och gjort, vi gick in och var ensamma på hela stället. Dörrmattan var något speciell.
Jag smög mig fram till köket och fick se ägaren blanda drinkar för fullt.
De kom i ett nafs och de var precis lika goda som dem vi mindes.
Vi tog också fram det som var kvar av våra kastanjer, nu när vi hade något att skölja ner dem med, för de var ganska torra (kanske helt normalt?)
De tog slut och efter att ha ätit den sista, bestämde jag mig för att de var helt okej, men att jag inte ska köpa det någon mer gång.
Askfaten fylldes, dock inte av fimpar - vi röker inte!
Ut i natten igen och fick posera i en trappa mot fler outforskade gator.
Alla väskor och börsar är tillverkade av kork!
På en smal, men trafikerad gata, spelade barnen fotboll
Vi var in på en allshop och tittade
Där fick vi se råvaran till den hårttuggade fisken vi ätit. Ser nästan ut som lutfisk, fast med skinnet kvar.
Skyltar
Kom tillbaka ner till vår gata i stan och kände för något slisk - mest jag och nu är det också avklarat. Det blev en kaffe med mjölk och en liten mandelplutt för min del. Fort var det gjort och ingen dricks tog de emot. Kvinnan bakom disken nästan skrek när C lämnat några cent på sitt fat, samt pekade med hela handen på C och gav mig fatet med mynten att ta med tillbaka till bordet. Ack ja! Pengar kan ställa till det för somliga.
Sedan gick vi och gick och gick. Jag fick en spontandejt med "min" kille, han Pessoa du vet! Han stod och hängde utanför en affär - kanske väntade på mig?
Han fick en kyss på kinden, jag har ju redan min käresta, även om Pessoa ligger mig lite varmt om hjärtat också.
C tänkte att vi skulle åka hemåt med Elevador da Gloria, för det skulle ju vara väldigt jobbigt med backen.
Vi kom dit efter diverse spontanstopp och väl framme var det:
1. Inte uppför, utan nerför.
2. Avstängt!
Så gick det med den turen!
Nu har vi gått Gloria nerför , det var brant, men vi var ju nyktra och stabila, så det gick som en dans utför backen, samt att vi hade lite intressant klotter att titta på medan vi gled nerför.
Vi fönstershoppade, damerna klämde på stövlar och skor (vad annars?) och det var väl okej, även om jag föredrar väskor - HAHAHAHA! Jag har ju redan köpt 2, där slår jag damerna med flera hästlängder. Dessutom fick jag tag på ett par utmärkta leggings på en Kinaaffär till en kostnad av 3.90 E. Det var en rejäl prisskillnad mot de förra jag tittade på.
Ett par röda ben gick vi också förbi. Det kanske inte direkt var vårt ställe.
Vi tittade längtansfullt på både levande och döda godbitar i restaurangfönster som vi gick förbi, men var egentligen sugna på något sött efter de torra kastanjerna.
Vi gick till vår första sylta och där var inte direkt fullsatt - om man ironiserar lite.
De hade en gubbe som stod utanför och rökte och som blev servad med div. dryckjom av husets krögare. Själva fick vi minsann gå in och sätta oss för att få något, men så var vi inte herrar och inte hade vi vitskjortor på oss heller.
Vi valde som vanligt, varsin kaka/tårta av olika sorter och damerna sköljde ner den med rött vin och jag tog en liten cognac.
Sedan trädde det in ett ganska stort gäng kostymherrar och efter det kom ett par som vi funderade lite över.
Kvinna med "frisyren" och mannen i den rutiga skjortan. Skjortan var avsevärt mycket snyggare än hennes frisyr, men hon kanske hade ett osedvanligt ostyrigt hår, för det var som en vinge högst upp och ganska avskalat från halva huvudet bak och ner i nacken.
Vi hade också lite koll på herrarna, som vid det här laget hade tagit av sig kavajerna, samtliga utom en. De sprang ut och in och luftade sig, dvs rökte och efter det kom vi i samspråk med paret bakom oss. De var från Skottland och mycket trevliga. Dock kvarstod den udda frisyren, men hon hade mycket utstrålning och sitt hår får man inte välja - det vet även jag!!!!!
Hem kom vi och hur nästa manöver gick till vet jag inte, men vi (jag) lånade med oss ett levande ljus från entren. Det var ett glas med ett värmeljus och vi tänker ingalunda ta med det hem till Sverige. Vi ville bara ha lite mysigt på balkongen, för det var det som väntade nu.
Vi satt där och löste diverse livsgåtor i skenet av det "lånade" ljuset som doftar vanilj. Vi knaprade i oss det som var kvar efter förra balkonghänget - det var lite mandlar och frön, ost och oliver och vår konversation var mer eller mindre oskrivbar här på bloggen och det kändes i kroppen att det varit läggdags för bra längesedan. Det var redan nästa dag och då skulle vi ju inte sitta på balkongen, utan vara i Belem. Dessutom tror jag att vi närmar oss Romanesco, så nu......
God Natt tror jag det blir!
Kommentarer
Postat av: Inga M
Jag bara älskar dina resereportage! Tack, tack! Jag kollar flera gånger.
Trackback
