Ner från terassen och fortsätter utforska stan
Vi blev kvar länge på terassen,men till slut var det slut och vi gick ner mot vattnet/havet/Tejo - bara att välja.
Iakttagelser i bild längs vår promenadväg, där första stopp var damrummet på BA. Passade på att ta en bild av handfatet i ett eget rum utanför själva toaletten. Notera de små ihoprullade frottéhanddukarna i korgen. Inga pappersdito där inte!
Det blev ett och annat stopp längs vägen och ett ställe stannade vi extra länge på. Det var en hel affär med bara sardiner och dess släktingar.
Nog handlade vi där också, de hade avsmakning av sardinmousse som smälte i munnen, så det köpte jag en 4-pack av och mina damer handlade också.
Här är min lilla påse
En bit ifrån var en nerfart från torget omgiven av detta speciella staket
Ytterligare en bit bort stod vi plötsligt där igen - vi 3 damer, som hittar oss själva i olika skepnader nästan vart vi än i världen vänder och......
..... visst var det vi som stod där, eller hur? (Kolla in min kortkorta kreation).
Efter det var vi in på en allshop och köpte lite ät- och drickbart och fortsatte ner mot Triumfbågen och vattnet.
Därnere vid stranden, i solen hade vi en minimåltid på öl, vin, klenäter, pistagenötter och chips, rena hälsokosten! Tyvärr hittade jag ingen tomat på affären, så jag kunnat hålla min grönsakstradition från Park Guell levande.
Vi satt där i solen ganska länge, men till slut gav vi oss iväg över torget,
över gatan,
genom Triumfbågen.
Där var det marknad, så vi blev kvar en stund. Inga inköp, men mycket för ögonen att fastna på, som ingen av oss behöver.
Gågatan Augusti hade öppna affärer, levande statyer och, massor med folk.
Vi gick in och ut på olika ställen, damerna höll sig rätt bra till sina intresseområden - skor och väskor. Själv jagade jag leggings, för jag började frysa lite. Till slut gav jag upp, de som fanns kostade 14 - 19 E styck och det betalar jag inte, bara för att affären ligger vid en fin gata. Istället uppenbarade sig en öppen port och där slank jag in och drog på mig brallorna.
Precis utanför trappuppgången, vägg i vägg t o m, låg restaurang Ninho Dourado och där blev vi kvar ett tag, för vi blev hungriga och skulle ta något litet. Damernas flaska fick en kylande korsett - en sådan skulle jag vilja ha hemma, speciellt på sommaren.
Nu sitter vi här och njuter och pratar och har ätit räkor och sardiner. C åt friterade räkor, A sardinerna och jag valde räkorna med vitlök - MMMMMmmm, en stor Sagres till det och damerna höll sig till sitt "sura" vin som vanligt, fast ack och ooooh, så gott det är.
Under tiden studerar vi en dam som ska handla och har med sig 2 sötsugna hundar, som mest av allt önskar att någon ska tappa ner något till dem.
Nu i skrivande stund, befarar jag att vi snart suttit färdigt och jag längtar efter något slisk att toppa all vitlök med. Det ordnar sig nog, för Lissabon är ju sliskets huvudstad.
Vi betalade och fortsatte. När vi sedan kom till glassbaren bredvid, var det som sötbehovet var mättat, ingen av oss kände för glass och minnet av morgonens goda Nata, satt fortfarande kvar. Det fick vara och vi gick vidare.
Vi kom till ett torg - ett till och ett till och ett till. På ett av dem var det marknad, typ Bondens marknad. Massor med ätbara saker och lokalproducerat.
Vi smakade på lite av varje, men några inköp blev det inte.
Damerna blev uppfångade av en kvinna som skopade upp lite saltklet, som de skulle gnugga sig med på ovansidan handen. Ack och OOOooo så lent och fint det skulle bli. Resultatet är så, att A är precis som innan saltkletbehandlingen, medan C är len och mjuk som en babyrumpa. "Asch", säger hon då, "det är bara att ta lite olja och havssalt så har man det."
Min nästa tanke var då, att tillsätter man dessutom lite peppar och örter, så har man en bra grillolja också.
Vi gick runt där ett tag och sedan drog vi vidare. I en affär vid ett annat torg, stod den omtalade körsbärslikören Ginjinha/Ginja i fokus.
I guideboken står det att antingen älskar man den, eller så avskyr man den.
Vi stod där utanför och tittade och jag stegade helt sonika in, för att ta reda på om den var så fantastisk som vi läst oss till och gör en av oss något, följer oftast de andra med. Här vankades det provsmakning!
Innan maten t ex, blev C uppfångad av en portvinsherre (försäljare alltså), som var säljsugen. Han tog fram 2 glas så hon skulle få smaka olika finheter. Genast ställde vi andra oss bredvid, inte ville vi missa den gratissippen.
10-årig Taylor var den bästa och den skulle vi komma ihåg namnet på och helst köpa direkt. Det gjorde vi inte, istället smuttade vi oss igenom 2 sorter och efter det tröttnade han på att tala till oss ganska fort. Det syntes nog att vi inte tänkte köpa något.
Körsbärslikören gick också runt som en nattvardskalk och vi vet inte riktigt vad vi tycker än. Vi hade ett resonemang med den mannen om med eller utan kärnor var bäst och hur vi fick till det bestämde vi oss tillsammans med honom, att en sort var gjord av andra körsbär, klarbär kanske? Ingen vet säkert vad han egentligen menade, för enl. boken är det kärnorna som gör skillnaden. Inte köpte vi något där heller!
Vad är det för fel på oss? Dåliga turister tycker säkert försäljarna!
Det hände inte så mycket mer denna långa dag. Jag postade mina 2 kort, vi passerade lite skyltfönster med olika utbud
Stiliga herrar i skyltfönstret! Vi SKRATTADE gott!
Vi gick också förbi ett läger under en trappa, där bara hundarna var hemma just då. Snyggt och prydligt, med matta och till och med en blomma på en pall, men dock under en trappa och utomhus.
Vad mera denna afton på en av de längsta dagarna vi haft på våra resor? Vi gick till vår närbutik och inhandlade mer balkongförnödenheter och när vi kom till hotellet tog vi vägen om poolen och där stod 3 halvdrukna drinkar, men inte en människa i sikte.
Alla solsängar lediga också, så vi slängde oss ner på varsin för att känna in om vi skulle offra en halvdag vid poolen. Ganska fort blev det kyligt, så vi avbröt horisontalläget och gick tillbaka. Det blir nog inte badsemester tror jag och NEJ, vi drack inte ur slattarna!!!!
Balkongläge blev det sedan och vi hade någon slags picknick därute och en låååång stund senare, dök Romanesco upp igen - kålen alltså.
Håller detta på, får jag kanske fundera lite mer på meningen med livet hann jag tänka men, sedan spårade vi in på en helt annan linje - fästingar och älgflugor och deras berättigande och betydelse för oss människor och naturen. Med dem i tankarna, kommer kålen på undantag, hur vacker den än är.
Tillägg: Det finns också mördarsniglar - vad ska vi ha dem till?
Kommentarer
Trackback
