Leontina

Som bekant är "Grevinnan och betjänten" något som återkommer år efter år och programmet drar ofta samma tittare som vid tidigare sändningar på nyårsaftnarna.

 

Detsamma gäller mig och Hallsbergsmarken.

 

I fredags var det dags igen, äntligen har jag lärt mig minnesramsan: Hallsbergsmarken - höstvarianten -  är alltid första fredagen, efter första tisdagen i oktober. Det som också är tradition, är att jag och barndomskompisen I-L går tillsammans. Det spelar ingen roll om vi inte hunnit träffas på flera månader, när det blir dags för marken hörs vi och sedan går vi tillsammans.

 

Undrar om det håller på att mattas av för knallarna. Det var inte alls lika många som tidigare år, men lika roligt ändå att gå Storgatan framåt och se på utbudet.

 

Jag tyckte de kanderade äppelklubborna var rena konstverken - min bild gör dem inte rättvisa.

 

Så fanns det en knalle som sålde väldigt fina fårskinn. Både jag och kära dotter har fått noja på fårskinn, men i år höll jag hårt i pengarna, för vi har en del andra utlägg framöver. Titta, känna och njuta kostar dock inget.

Jag tycker bäst om de grå.

 

Vi gick och gick och till slut blev det I-L som gjorde första inköpet. Det var 3 kopparfärgade stålrundlar att skura ur svårt brända grytor, eller att rengöra annat rostfritt med. 

 

Själv spanade jag efter mintkyssar, som jag trots många påhopp fortfarande envisas med att kalla negerkyssar. Jag fattade aldrig att det plötsligt blev fult att de hette så och för mig är det ingen skillnad, dessutom pekar jag oftast, så låt dem heta vad de vill, bara jag får tag på minst 1/4 kg.

 

På min spaningstur efter dem fick jag syn på den här karamellförsäljarens reklam