Rudskogadagen går av stapeln vid samma tid varje år - Alltid sista söndagen i juli! Så även detta år och då var det minst 30 grader varmt. Vi är också väldigt traditionsbundna när det gäller vissa saker, så dit ska man åka motorcykel.
Förra året missade vi hela tillställningen, för då hade kärestan fått för sig att det var sista söndagen i augusti, så visst var vi där och visst åkte vi motorcykel, men någon Rudskogadag fick vi inte vara med om, för den var redan en månad gammal.
Det gnölades lite härhemma innan beslutet kom att vi skulle åka. Jag brukar inte propsa på alltför mycket, eftersom jag inte kör vår motorcykel och även om jag gjorde det, skulle kärestan aldrig sätta sig bakpå!
Vi tog ut fodret ur mc-stället, packade på oss inomhus och skyndade oss iväg innan vi smalt bort.
Det var en jätteskön tur på drygt 1 timme och när vi kom fram pågick det för fullt, trots att det bara var 2 timmar kvar.
Det såg större ut än tidigare - kul!
Ditåt gick kärestan.......
....... och hitåt gick jag
Det var loppis, försäljning av hantverk, ätbara olika saker och jag köpte senap av samme man som vi gjort i alla år. Den är så god och man får avsmaka den med en liten nystekt korvbit, så att man riktigt får fram smaken.
När man åker motorcykel är det inte lönt att försöka köpa 4 sitsar till köksstolarna, trots att de hade passat perfekt, det är bara att svälja och gå vidare.
Vi möttes och tog en fika och sedan delade vi på oss igen och DÅ!
Jag fick se en bekant skylt!
KRUKMAKERI HEMJORD, numera i Kristinehamn, tidigare i Nora och både Ann-Britt och Björn var där. Jag blev så otroligt glad, för jag var på Hemjord så gott som varje gång jag var i Nora, medan kärestan bodde där och de fortfarande fanns kvar på orten. Katten Foppa hade fått stanna hemma och lika bra var väl det.
Ann-Britt hade med drejskivan och den som ville fick testa hur det kändes att vara keramiker.
Mycket nytt fanns det, hon är otroligt kreativ och jag kommer att köpa mig en "Pippi på pinne", när jag inte åker motorcykel. Det är inte så långt till Kristinehamn och jag vet att kära dotter inte vill något hellre än att åka dit med mig - och Otto (hoppas mormor).
Här är några av dem, de större var lite dyrare, men minns inte hur mycket.
Häftig katt på annan pinne, passar i någons trädgård
Fanns även fantasifåglar för samma ändamål, tyvärr lite suddig bild
.
Det var mycket, mycket mera, men vi pratade och pratade, så jag glömde att fota. Här är sista bilden från just dem, sedan gick jag vidare, efter att ha köpt några urgoda lakritsprodukter. Lakritssirapen var supergod på glassen. Vi testade redan samma dag!
Nu ska bara jag och kära dotter lyckas med att hitta en dag då vi båda kan. Det MÅSTE vi!
Så kom jag till en massa djur, inte de allra vanligaste sorterna.
Väldigt fina och de små Linderödskultingarna fick mig att smälta när de stack ut trynet genom brädorna.
Ovanliga fåglar fanns också.
Den sista minns jag att det var en myskanka
Kärestan och jag sammanstrålade igen och just som vi skulle gå kom vi till en utställare som fick honom att falla i trance!
Ägaren höll visserligen på att packa ihop, men titta fick man ju göra ändå - och även prata gick bra. Det här som är på flaket, var bara en bråkdel av hans samlingar. Dessutom hade han ganska många lastbilar i normalformat också, men de var inte med hit.
Jag stod tålmodigt kvar, kärestan har väntat på mig mer än en gång, så det var inga problem. Vi har inte samma intressen, så det gäller att ge och ta! Det gör vi också!
16.00 var det slut, så det löste sig helt naturligt och vi var ändå på väg mot utgången när vi stötte på den här samlaren.
Vilken tur han hade min käre sambo. Fick han inte syn på något annat intressant just innan vi kom till utgången!
Den dagen vet jag bestämt att jag är upptagen med annat! Vilken tur för mig också!!!!!!
