Leontina

Turkiet Dag 2

Dag 2

Söndag 16 februari.

 

Dagens namn är Julia och Britta /Jullan(mitt smeknamn på henne) har namnsdag!

 

Jag vaknade av en fruktansvärd siren och fattade ingenting, visste inte var jag var, såg rakt in i mörkret - då gol en tupp!!!!!

 

Vad händer? Var var jag? Varför var sängen så hård? Var det verkligen en tupp?

 

Kärestan vaknade och det klarnade.

 

Jag var i Turkiet på ett hotell, granne med en hönsgård med tupp.  Några foton ut genom fönstret, men inte såg jag någon hönsgård, bara hörde att det fanns en.

 

 

Uppstigning och in i en starkt klorerad dusch. På med kläder, packa ihop och ner till en fullkomligt kaotisk matsal där ingen logik gällde. Jo, lite - för en massa skålar med färgade puffar av olika slag som skulle föreställa frukostflingor och skålar med skurna fruktkonserver stod bredvid varandra. Sedan fick man leta för att få ihop det.

Jag hittade ingen yoghurt, så det blev lite mjölk med puffar - riktigt otäckt enligt min smak. Jag hittade bröd och ost, men inget te, men kärestan hade hittat det lite neråt i matsalen. Så långt som till att leta efter kaffe kom jag aldrig den här morgonen.

 

Vi hittade BoB och Benga hade ett avhugget ägg på sin assiett där gulan lyste kraftigt grön. Han var inte så sugen på just det, men chansade på ett nytt. Det var lika grönt och han gav upp tanken på en äggfrukost. På något vis blev vi ändå lite mätta.

 

Tillbaka till rummet, borsta tänderna, snabbt lägga i det sista i packningen och ner till framsidan för avfärd inom kort.

 

Jag hann med att ta några bilder på utemiljön, men som sagt, inga tuppar såg jag till, bara hörde dem.

 

 

Det är en telefonkiosk, eller 2

 

 

Till bussen, BoB satt redan på plats nära dörren och kylboxen med vattnet och vi fick platserna mitt emot över gången. Sedan åkte vi buss och buss och buss och kom till slut till Demre/Myra.

 

Första dagen går kameran varm och det fotades hej vilt så fort något intressant dök upp.

Vår guide Hilmi berättade hela tiden om vad vi såg utanför.

 

 (Fast på den här bilden delar han ut information om nästa resa)

 

Nästan överallt i bussen togs det bilder och ibland blev det bra, ibland bara något grått mischmasch som fastnade.

 

Här är en del av det jag lyckades få med innan vi kom fram till Demre/Myra.

 

Bergen var fascinerande hela tiden, jag tröttnade aldrig på dem.

 

 

Vi stannade på en restaurang, några bilder därifrån. Vi skulle inte äta, bara betala våra utflyktspaket och äbrn göra toastopp. Det skulle bli många, många fler sådana.

 

 

Närbild

 

Vi for vidare  

 

 

Vi såg enorma mängder av växthus efter hela vägen, säkert flera tusen.

 

 

Det var tomatodlingar, i den här delen av landet ägnar sig odlarna nästan enbart åt tomatodling. Det höll på i flera mil med dessa långa rader av plastväxthus.

 

Vägen var ganska slingrig eftersom vi åkte längs kusten.

 

 

I samhällena vi passerade växte apelsinträd

 

 

Evighetsflagga

 

 

Förbi en stor hamn

 

 

Hilmi pratade och berättade hela tiden. När vi fick närkontakt med havet frågade han oss vad det var för färg på vattnet

 

 

Det givna svaret var turkos. Och, var hade det sitt ursprung ifrån, undrade han. Jo, från namnet på landet vi befann oss i - TURKIET! Nja, tänkte jag, så kan det väl inte vara, eller?

 

En dålig bild på en dålig trafiksituation, inget säkerhetstänk alls.

 

 

Till slut var vi framme vid Myra med de utgrävda ruinerna, husen inne i bergen och allt vad det var. Myra är namnet som staden Demre var känt för under antiken.

 

En massa flaggor över gatan var det första vi mötte. Jag tyckte Hilmi sa att det var något eller någon person som skulle väljas.

 

 

Myra

 

 

Hilmi följde med och berättade om det antika Myra

 

 

Där fanns en stor amfiteater som grävts fram.

 

På väg upp för att se hela arenan

 

 

Helt ensam!

 

 

Men då kom Benga och fick en kram.

 

 

Hus i och på berget och ruiner på toppen.

 

Husen som är inhuggna i berget kallas nekropoler och är gravar. De byggdes under den lykiska tiden till de dödas ära, och en gång i tiden rymde de rikedomar som följde med in i graven. Byggnaderna var också färgrika, men det har tyvärr blekts bort sedan långt tillbaka.

 

Vi tittar fascinerat på husen/gravarna där man bara ser framsidan av förklarliga skäl. Här gällde se, men inte röra om man nu skulle få för sig att klättra upp, vilket naturligtvis är förbjudet..

 

 

Hibiskus stora som en buskar och apelsiner och citroner växte lite överallt där.

 

 

Det fanns mängder med olika stenar som grävts fram, med och utan motiv, hela och trasiga och de låg överallt inne på området.

 

 

Försäljare fanns det också gott om, Britta studerar en del av utbudet.

 

 

Mitt i alltihopa fanns det dessutom boningshus

 

 

På marken pickade hönsen och en tupp som härjade med sina damer.

 

 

"Varmvattenberedaren" var mycket fascinerande och de fanns överallt - med, eller som här, utan solceller

 

 

Det var lite roligt att vända blicken uppåt. 3 olika tak skulle man kunna kalla den här bilden.

 

 

Så lämnade vi Myra för att hälsa på hos jultomten, eller Saint Nicolas som han heter här, men det är en annan historia.

 

Ååh, har du varit ute och rest nu igen!? Grattis!

Du väcker något inom mig - reslusten, ja, resa mer än till Norge! Det får kanske bli någon resa under året, trots att jag är ganska trött på resandet... ;-)

Så kul att få följa med på er bussresa till trakter där vi inte var på vår Turkietresa. Det verkar som om ni hade en bra guide. Den vi hade som guidade på svenska var jättedålig, medan däremot den engelsktalande var hur bra som helst.
Nu ska jag kolla nästa avsnitt!
Kram