Leontina

Turkiet dag 3 del 1

Dag 3

Måndag 17 februari

 

SOVIT hela natten till 6.00, utan störningar av tuppar eller annat. Skönt!! Jag låg och drog mig en stund, men sedan steg jag upp och duschade och piggnade till. Det är bra med kärestan, han ska absolut duscha på kvällarna och jag är lika envis med att det ska göras på morgonen. Vi bråkar således aldrig om badrummet, varken hemma eller borta.

 

Frukosten var mycket bra. Jag är helt såld på den turkiska yoghurten med lite flytande honung till, det ska bli min nya frukost när jag kommer hem, istället för Arlas yoghurt som hittills varit det godaste på morgonen (och även på em ibland).

 

Idag bestämde jag mig för att oliver var ofarligt att inmundiga, så jag slog till med 4 olika sorter och mumsade i mig allihopa - mycket goda! I skrivande stund, några timmar senare, vilar de fortfarande lugnt i magregionen.

 

Vi packade ihop och lämnade hotellet.

 

 

Jag klappade en av 1000-tals katter, jag kan bara inte låta bli dem och de kan inte låta bli mig heller. Den här var jättegosig och när vi blivit relativt nöjda båda två, gick jag in i bussen. 

 

 

Det fanns hundar också och även hundvänner, så de blev också klappade, men inte av mig. Jag var fullt upptagen med min nya kattvän.

 

 

Vi satt på samma ställe i bussen, fast tvärtom, dvs på andra sidan mittgången mot igår.

 

Vacker natur, nybyggd väg med cementerade diken längs med - smart!

 

 

Många apelsin- och citronodlingar, höga berg, små byar och vips var vi vid vårt mål. Vi skulle besöka en anläggning som tar hand om storkar, som av någon anledning inte kan flytta med söderut när det blir dags för det. Orsakerna varierade, det kunde vara ett brutet ben, en skadad vinge mm. Här hade de en fristad för att läka och nu skulle vi få se dem.

 

Infarten 

 

Det visade sig vara en gigantisk turistanläggning - "Shop", sa Hilmi, "Mini-Ullared" tänkte jag, trots att jag aldrig varit där.

 

 

Kaminen var fascinerande. Man kan väl säga öppen eld, mitt i detta textil- och människohav. Det fanns minst 2 stycken därinne.

 

 

Vi slet oss från kaoset och alla människor och gick och tittade på storkarna. De bodde utomhus, väl skyddade från oss bakom glas och bakom nät från angrepp utifrån.

 

 

Det simmade lite änder i en damm bredvid, de kanske var sällskapsfåglar, för jag tror inte de är lika rädda om den arten, som om storkarna.

 

 

Det var ett vackert mosaikgolv därinne och jag tror faktiskt att det var på toaletten, för så klart besökte vi den bekvämlighetsinrättningen när vi hade chansen.

 

 

Storshopping blev det inte, vi köpte varsitt vykort igen, undrar vad jag gjrort med dem? Skickat till någon kanske?

 

Vi åkte vidare för nu var det dags för en båttur igen. Nu skulle vi till Iztuzu-stranden där sköldpaddorna vi såg, lägger sina ägg. 

 

 

Det var många likadana utflyktsbåtar vid en brygga nere vid vattnet och ganska gott om turister.

 

 

Jag och vår kapten.

 

 

Kapten på "skutan"!

 

 

Han hade en liten försäljning ombord, en minibar och snacks kan man säga.

 

 

När jag ser den här bilden, undrar jag hur min frisör tänkte när hon klippte en sådan lugg på mig???

Det ska inte ske igen! 

 

 

Vi for iväg, Raili satte sig längst fram och bara NJÖT!

 

 

Vi passerade en massa vackra naturscenerier.

 

 

Vi såg fåglar och djur, kärestan har oftast med sig kikaren, så även denna gång och det underlättar. Att vi sedan inte alltid kan arterna är en annan sak. Här gissar vi på vit häger.

 

 

Här däremot gissar vi inte alls. Här vet vi.

 

 

Här vet vi inte mer än rovfågel.

 

 

Även här fanns det "hus" i berget.

 

 

Raili och jag bekantar oss med varandra. OBS: Missa inte mina lila Ray-Ban (15 lira - hahaha!)

 

 

Plötsligt fick jag en ram till min bild! Det var så vacker natur där vi tuffade fram och vi fotade åt alla håll.

 

 

Här var berget väldigt annorlunda, nästan som stalaktiter

 

 

Våra fina medresenärer Javier och Amalia. Raili fotar!

 

 

När baren "öppnade" köpte vi en raki. Den gick laget runt.

 

Benga luktar bara, vi andra smakar.

 

 

Kärestan blev väldigt fin på sin bild, men han var ju den som räckte upp handen i bussen, när jag frågade om någon inte ville finnas med på bild, så tyvärr! Jag får njuta av den i ensamhet.

 

Ett enda glas räckte till oss allihopa, men det var ganska gott, nästan som mormors bröstkarameller.

 

Passerade ett turkiskt båthus......

 

 

...... och en båt vid en sjunken brygga.

 

 

Sedan var vi framme vid sköldpaddsstranden, men det får du läsa om imorgon. 

 

Välkommen åter!

 

 

Så enormt fina bilder du har fått med både på djur och natur! Nog är det bra vackert i Turkiet och jag kan föreställa mig att den här årstiden är mycket bättre än mitt i sommarhettan.
Hundar och katter har jag för mig att det var gott om. Något som inte alls syns till här på Fuerteventura. De har många sällskapsdjur, men inga som springer vind för våg. I alla fall inte något som jag sett.
Det ska bli spännande att få se sköldpaddsstranden!!
Kram, Ingrid