Leontina

Turkiet dag 5 - del 1

Dag 5 - del 1

Onsdag 19 februari 

 

Jag vaknade av mig själv klockan 6 och tassade upp och duschade - skönt! Sedan vaknade kärestan och vi var färdiga för frukost redan 6.40. Vi gick ner och det var öppet och ganska mycket folk redan.

 

Idag tog vi ett fönsterbord och när vi nästan var färdiga kom BoB, då satt vi ett tag till och umgicks med dem.

 

Avfärd 9.00 och dags för minst 3½ timme i bussen. Vi skulle till Afrodisias - även kallat Antikens juvel. Vi befinner oss fortfarande i Meanderdalen - floden som är orsak till att marknivån höjts så mycket. Idag är vi i den bördigaste delen av på landets västkust. Hilmi är helt otrolig på att berätta och ge oss fakta om allt vi ser.

 

Vi har passerat mängder med låga växthus, inte alls som vid alla tomatodligar vi såg i början. Någon frågade vad som odlades där och det är jordgubbar. De kan ta ut 3 skördar/år.

 

 

Hilmi berättade lite om Afrodisias dit vi är på väg. Mycket tidigt i människans historia sökte sig bönderna hit för att dyrka modergudinnan just för fruktbarhet och skördar. Den här platsen har fått sitt namn efter just kärleksgudinnan själv.  De hade en omfattande marmorindustri och en berömd bildhuggarskola och det var känt över hela världen.

 

Vätske- och toastopp efter vägen, naturligtvis vid en stor shop med allt!

 

 

Kärestan blev ägare till en mycket snygg röd fleecejacka och Britta som kan sånt, sa: "Åh, det är en Jack Wolsky". "Äkta kinesisk," sa jag! 

 

Tjejen som sålde var rolig, hon klappade kärestan på magen han förvärvat sedan han slutade röka och sa: "A baby?" Han var väldig snabb i repliken och sa: "No, no, no! Beer!!!" 

Den var jätteäkta och kostade 40 lira/15 euro.

 

Själv avstod jag utan vidare från en ny huvudbonad. Not my cup of tea!

 

 

Vi fortsatte till Afrodisias och det var varierande kvalitet på vägarna.

 

 

Till slut var vi ändå framme och nu bytte vi fordon. Hilmi hade berättat att norrmännen alltid sjöng under den färden, så när vi väl var på plats i nästa fortskaffningsmedel,  klämde vi i med: "Vi gå över daggstänkta berg".

Vårt nya fordon var traktor och vagn, med stolar. Som tur var, var det inte ens 1 km till målet.

 

 

 

Nu blev det STEN igen, men precis som Efesos, väldigt intressant och otroligt mäktigt. Här kommer ett bildsvep hur det såg ut precis när vi kommit in.

 

 

Det var en otroligt vacker dag med värme och solsken. Träden var vackra och att det var februari kändes helt otänkbart. Jag råkade t o m skriva juni en dag i resedagboken.

 

 

Mycket vacker natur runtom.

 

 

Vi följde skyltarna och Hilmi talade och talade.

 

 

Hadrians bad och jag drar mig till minnes att han var den romaren som byggde en mur tvärs över Storbrittanien på gränsen mellan England och Skottland. Dels var den en försvarsmur, men kanske ännu mer för att markera romarnas makt och storhet. Jag var där 1976 och övernattade på ett B&B, där värdfolket berättade en hel del om muren. Det finns ganska mycket kvar av den och numera är den ett världsarv. Väl värd ett besök kan jag säga, där vi var fanns det även rester av ett gammalt romarläger med akvedukter mm. Fast det är förstås en annan historia, nu är vi ju i Turkiet

 

Vi gick ditåt pilarna visade och självklart var det mera sten.

 

 

Vi kom till första teatern, det fanns 3 amfiteatrar där inne.

 

 

Kristina gick ner och sjöng och Raili var publik

 

 

Ett av baden.

 

 

Det finns en massa skulpturer på den här platsen och alla skulpturer föreställer kärlekspräster och Afrodite förutom en, som föreställer en militär i uniform. Jag har inget minne av att vi såg just den, eller så missade jag den för att jag sprang runt och fotograferade. Man hann inte med att lyssna på och se allt som berättades för oss.

 

 

 Benga trivdes mycket bra i solen bland alla gamla stenar.....

 

 

..... så även kärestan, fast med annat användningsområde av den sten han hittade.

 

 

Som sagt, dessa inlägg är mycket sten, men när det är så vackra rester från så långt tillbaka är det svårt att låta bli att fotografera.

Det var amerikanska arkeologstuderande som gjort utgrävningarna med början 1958, även här var Mr John Wood, som Hilmi nämnt tidigare, inblandad. 

Till skillnad mot i Efesos fanns alla träd kvar som varit möjliga att spara. Detta gav skugga under soliga, heta dagar när de arbetade. I Efesos jämnades alla med marken och där var stekande hett.

 

 

Rätt som det var fick K, en av medresenärerna, syn på en ödla mitt emellan två stenblock högt upp och tänk att jag lyckades få den på bild

 

 

Mer bilder

 

 

På nästa teater hittade Hilmi en "tron". Den var till för någon VIP, så där placerade han sig.

 

 

Så kom vi till Afrodites tempel

 

 

Framme vid den trejde teatern, som var den allra största. Enligt Hilmis egna beräkningar fanns det sittplatser för cirka 30 - 35.000 personer.

 

 

Pricken därnere på stigen i gräset, är Kristina som tog en löprunda

 

 

Nästa sevärdhet som var något med 4 portar

 

 

Här fick vi en berättelse om vad det var och om en ung, entusiastisk arkeolog som dött på platsen och även låg begravd där mitt bland all sten från antiken.

 

 

En och annan förbudsskylt fanns också

 

 

När vi sett all imponerande sten och lite till, många med fina ansikten - både hela och skadade av tidens tand, tog Britta och jag en sväng in på museét.

Där fanns originalskulpturer av olika slag, fragment av stora stentavlor, glas och en hel del annat.

 

 

Hästen var inte så hel, men nog såg man att det var en häst.

 

 

Den lindade babyn är Dionysos

 

 

Här kan du läsa texten från skylten bredvid

 

 

Den nakna Afrodite sittande på en klippa, var föga imponerande, vackert snidad bevars, det som var kvar, men var är överdelen? Ligger den under jord någonstans, eller är det pulveriserad till marmorkross och ligger på någon grusgång någonstans?

 

 

Det var ganska kallt därinne, så vi gick runt i rask takt - vi var ju sommarklädda. Ut i solen igen och njuta lite till, innan vi äntrade trakorvagnen för återfärd.

 

 

En vacker torr frökapsel låg som en liten guldfisk för mina fötter när jag kom fram.

 

 

- och nu var det lunchdags.(Kyckling kanske?)

 

Fortsättning följer!

Åh så mycket vackra stenar!
Visst är det mäktigt att se. Tänk att de kunde bygga och göra så mycket fint på den tiden med de hjälpmedel som fanns då.
Ni såg verkligen ut att ha fint väder och de blommande träden är helt bedårande. Tur att de var med där bland all sten. Du vet hur det är med mig och blommor. ;)
Blev du inte trött på kyckling?
Kram, Ingrid

Turkiet är fantastiskt!
Vi har varit där tre gånger och jag gillade landet och kulturen. Maten var väl lite sisådär men jag trivdes.
Fina bilder från er resa!

kram

Man måste fundera över hur det var möjligt att med enkla redskap tillverka så vackra skulpturer och så många. Behovet av skönhet är stort hos människan. Kollade på jordgubbsodlingarna där uppe, lite annorlunda dem vi var vana vid och inte blev det mer än en skörd på den tiden, i bästa fall om inte allt regnade bort.
Ha en trevlig helg!