Turkiet dag 6 - del 1
Dag 6 - del 1
Torsdag 20 februari
Jag sov som en stock till före 6, då hojtades det "Kom, kom, kom", från minareten en bit bort. Jag tog boken och läste en halvtimme, sedan vaknade kärestan.
Jag gick ju som i dimma hela kvällen igår, men hade ändå fått ihop packningen ganska bra, så vi hade en lugn morgon utan stress.
Jag gick ut på balkongen för att studera den kommande dagen, där stod Benga och snusade lite i sin ensamhet. Rökare brukar gå ut på balkongen, men det är första gången jag ser en snusare stå så där.
Jag valde att gå inomhus när jag skulle dra väskan bort till receptionen. Jag upptäckte den vägen igår när jag gick till Hamamet (känns konstigt att böja det ordet), för jag var ju aningen lättklädd just då.
Det var vackert inne, med stora takfönster och blommor
Vi kom ut i riktigt god tid innan bussen skulle gå och BoB slog sig ner på varsin bagagevagn och njöt av solen.
Så säger en av dem: "Titta där uppe på lamporna, där har fåglarna byggt bo." Jag antar att det var någon släkting till våra svalor, eller rent av samma sort?
Sedan kom mor G och dotter K, två mycket trevliga bekantskaper och det började dra ihop sig för avfärd mot Pamukkale. Detta hade jag också velat se när jag fick vetskap om det då, 1977 och nu var det äntligen dags.
Tyvärr kom vi dit från nersidan, så vi fick inte se alla de olika platåerna. Å andra sidan kan man se det positivt och det försöker jag göra med det mesta, så, nu kan vi åka en gång till, på en annan rundtur, och se till att vi kommer från andra hållet den gången - hahaha!
Först var det bara väldigt vitt
Sedan såg det ut som träden växte i snö....
... och strax efter var vi där.
Det var otroligt mäktigt, men det blev bara en snabbtitt till att börja med, för vi skulle till Apoteket och här fanns det en ganska stor by, precis nedanför bergen och vägen.
Britta frågade någon om det fanns ett apotek. Jo då, det var bara gatan ner. R och M hakade också på och vi 4 travade iväg neråt längs bygatan.
Växter bakom en mur
Blomlådor längs gatan - läckert tycker jag!
En jagande katt och katten den jagade sprang ur bilden innan jag hann med.
Skoställ på uteplatsen
Vi fick fråga en gång till, men då blev vi upplockade av en bastant mor i huckle, med en liten flicka i handen och det blev raka vägen dit och in. Där stannade "vår mor" och väntade mycket bestämt och glatt leende tills vi handlat färdigt.
Sedan tackade vi och hon sa adjö flera gånger, ivrigt vinkande. Folk är så vänliga här.
Tillbaka mot bergen. Minareten tittade upp bakom taken
Så gjorde även bergen med sin vita kalk
När vi kom fram igen fick jag syn på en kamel...... det kändes fel. Sedan såg jag att det var för oss turister. Ta en tur på kamelen vid Pamukkale. Nej tack!
Vi gick in till kalken och utforskade det hela lite mer, tog kort, kände på den och jag t.o.m. smakade på några smulor som var lösskrapade ur en "pöl", eller rättare sagt, jag skrapade lös några smulor bredvid där någon skrapat före mig.
Det första vi såg var avrinningen i en liten bäck som ledde neråt byn. Det var alldeles vitt där det var nivåskillnader.
Liten fåra som ledde till bäcken.
Uppåt
Här har S och B klättrat upp en bit
Mer bilder, det var otroligt fascinerande.
Här var det jag smakade på kalken som ännu inte förstenats
Det fanns naturligtvis turistshoper där också och vi handlade, som de duktiga turister vi var, medan andra tog sig lite förfriskningar i väntan på avfärd.
Här börjar köpslåendet
Här är det klart, en julklapp till kära dottern. Jag tror inte hon lusläser min blogg, så småbarnsförälder hon är. Det är hennes favoritdjur på väskan - elefanter.
Här kommer väskförsäljaren och undrar om jag är fullt frisk.
Jag hade nämligen alldeles innan tagit kort på detta.
Jag var så imponerad över att man höll det snyggt och prydligt även på gatan.
Güngör väntade troget på att vi skulle bli färdiga med turistandet och shoppandet, för nu skulle vi åka vidare till ett mattväveri.
Fortsättning följer
Kommentarer
Postat av: Inga M
Om du inte skrivit att det var kalk, hade jag kunnat svära på att ni var i snö! Vilket märkligt fenomen! Marken lär i alla fall inte försuras.
Trackback
