Turkiet dag 6 - del 2

Dag 6 - del 2

Torsdag 20 februari 
 
Vi kom till staden där vi skulle titta på mattväveriet och även få möjlighet att köpa med oss en eller flera om vi nu kände för det. Staden var också känd för sina tuppar, som fanns både här och där och i olika form, färg och material. Här är en som vi passerade med bussen, därav gråtonen.
 
 
 Stoppljusen har väntetiden digitalt ovanför rödljset, hur länge det är kvar till grönt. Smart, tycker jag.
 
 Ännu sämre bild, mest för att visa
 
Mitt i den kraftiga trafiken arbetades det för fullt och inga skyddsräcken eller andra säkerhetsanordningar fanns det.
 
 
På mattväveriet. Där fick vi gå in i ett rum där ett antal damer i olika åldrar satt och knöt mattor av olika slag. Detta var en ren demonstrationsavdelning för att visa för turister och hugade spekulanter. Fabriken fick vi inte se och här såg det ju trivsamt ut att sitta och arbeta. Fast jag hoppas, men tror inte, att förhållandena var likvärdiga på fabriken.
 
Vi blev emottagna av den här mannen som berättade och förklarade det mesta om det vi såg. Dessutom pratade han svenska, vilket gjorde det hela mycket enklare.
 
 
Den här kvinnan knyter en silkematta och det är oerhört många mer knutar än en ullmatta. Garnet är mycket tunt, jämfört med ull.
 
Jag frågade samtliga kvinnor om det var okej att fotografera och de verkade mer smickrade än generade, så det gick bra.
 
 
Den här kvinnan klipper av alla trådar så de blir lika långa, tätt, tätt intill varpen och det hon knutit. De är otroligt skickliga, tänk så lätt att klippa för mycket eller ännu värre, råka klippa sönder varpen.....
 
 
...och här stöter hon ner det knutna så det ligger tätt, tätt och hårt mot det som redan är färdigt.
 
 
Jag vet inte om dessa två kvinnor knöt på samma matta, eller om det är 2 olika med väldigt lika motiv.
 
Här knyts en ullmatta 
 
 
 Vackra klara färger.
 
 
Den här kvinnan satt som på en scen och hade allt sitt material framför sig. Hon höll på med ullen, innan den blivit till garn. Hon hade även någon slags spinnrock framför sig och en hög med färdiga nystan som sedan ska färgas. 
 
 
Ledig dag för denna mattillverkare
 
 
 Ännu en väverska med annat motiv och en stor matta.
 
 
Eftersom detta var ett rum att visa upp, var även väggarna prydda med vackra alster.
 
 
En plats stod tom, hon var ledig den här dagen. Det var ett mycket komplicerat mönster, svårt att få vackert, sas det.
 
 
I baljan under låg den speciella sax som de klipper jämnt och slätt med. 
 
 
Det är skickliga kvinnor som håller på med detta. Undrar hur länge de orkar? När är ryggen slut? Hur länge ser de tillräckligt bra för att få hålla på? Arbetarskydd är förmodligen obefintligt! 
 
Efter detta fick vi gå och se silkeavdelningen, dvs hela processen hur silket blev till förklarades för oss. 
 
 
Vi fick känna på en kokong och även se den lilla "fabrikören" som finns inuti varje.
 
 
De förklarad även, att den här var död, för de klarar inte ett liv utanför sin skyddande kokong. 
 
Vi fick också känna på silkestrådar. De är otroligt starka och i princip omöjliga att dra av. Mannen som demonstrerade drog upp en hög kokonger med tillhörande trådar så alla som ville hade chansen att känna på dem.
 
 
Uppe under taket hängde färdiga stora härvor med silke
 
 
De nystas upp här
 
 
Säcken är fylld av kokonger
 
 
De hade en ganska mörk silkematta på väggen, sedan tände de upp en lampa bakom och den blev som ett lysande konstverk.
 
 
Efter detta fick vi gå in på försäljningsavdelningen. Vi ombads sätta oss längs väggarna och blev bjudna på valfri dryck och nu har vi plötsligt blivit så förtjusta i Raki, att vi bad om det både jag och kärestan. "Det är som gammeldags bröstkarameller" säger han. Jag bad om te också och Britta fick äntligen testa både vitt och rött vin.
 
När vi druckit ur skulle vi få en visning av en hoper mattor som var till salu. Det var 3 herrar därinne när vi kom, men så öppnades dörrarna och det kändes som Egyptens gräshoppor - det vällde in män och den ena mattan efter den andra rullades ut.
Vi ombads att ta av oss barfota och provgå på alla mattor. Det var skönt att testa och sedan följde en visning av hur man skiljer en äkta silke från en merceriserad bomull. Jo, man ber säljaren elda på den med en tändare. Vill han/hon inte, är det bomull, för det skulle ta eld. Silke brinner inte.
 
Innan vi gick in fick vi veta att det fotograferingsförbud därinne och ändå hittar jag ett par bilder bland BoB:s alla foton. Kan det vara vinet som fick omdömet att svikta och hon fotade ltie när folk provgick barfota på alla mattor som kastades fram, för att vi skulle bli köpsugna.
 
 
BoB köpte nästan en Bochara, men bara nästan, men det var några som handlade. Jag tog en bild när vi var på väg ut. Det var långa korridorer att passera fram till ytterdörren och mängder med mattor. Där kanske det också var förbjudet?
 
 
Dags för lunch på restaurangen utanför, här 3 av alla trevliga medresenärer. G, G och K.
 
 
Jag testade yoghurtsoppa. Den var okej, men inget jag ville äta upp. 
 
 
Däremot tyckte jag plötsligt om grillad aubergine, sedan valde jag lite kyckling också, så inte magen skulle bli förvånad att den uteblev en dag.
 
 
Desserten var aningen märklig. En dallrig gul någonting och en hård kaka.
 
 
Två män som arbetade med något en bit från restaurangen.
 
 
Nu blev det en lång busstur till antalya. Det blev några små raster - shopping/toastopp. Jag har noterat denna lilla pidutt uppe under ringen, i många toaletter och undrar om någon vet vad den har för funktion? Det kommer inte ut vatten där.
 
 
Jag såg även ett roligt brädspel på en turisthop, men vet inte vad det var. Något schackliknande kanske?
 
 
Medan vi rullar mot Antalya passar Hilmi på att göra reklam för en annan bussrundtur som vi kan boka när vi kommer hem om vill känner för det. Vi vill gärna åka på den resan också, men inte förrän om ett år eller så.
 
 
Vi passerade många vackra vyer på vår väg
 
 
Här var det många varmvattenberedare på taket
 
 
 
Framme vid hotellet Simena (bilden fotad morgonen efter)
 
 
Det var ett riktigt lyxigt hotell och än en gång fick vi ett riktigt stort rum med gigantiska sängar, soffgrupp och en stor balkong.
 
 
Även nu hade vi större än BoB:s, å andra sidan fick de en underbar utsikt, medan vi hade en gul vattenrutschbana att vila ögonen på.
 
 
 
 
Trötta som vanligt, men vi åt så klart. 
 
 
Det var "så där", men det kanske berodde på vår trötthet? Det var rörigt och trångt och lite svårt att komma fram till maten. Folk gick från alla håll och köerna var jättelånga.
 
 
Jag åt förrätt....
 
 
.... varmrätt.....
 
 
...... och dessert
 
 
och så testade jag även en "Sultaninnans navel" - en ETTERSÖT historia som såg ut som en munk.
 
 
Benga gick loss på chokladtårta, på inrådan från kärestan, som redan avverkat en sådan bit.
 
 
Vi gjorde en tidig kväll, alla var trötta och vi sa "God Natt". Som en extra bonus hittade jag en ljuvlig liten tunn kudde i garderoben! Gissa om jag sov som en stock! JAA, det gjorde jag!
 
 Imorgon - sista dagen!!

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Vi var också på ett mattväveri och jag köpte en matta, inte så stor, men jag tycker mycket om den och nu ligger den här på golvet i mitt vardagsrum, lika fin som den dagen jag kom hem med den och det är nio år sedan. Jag var så blyg och försynt, så jag hade aldrig en tanke på att fotografera i väveriet.

Dina bilder därifrån är jättefina!!!!!!!
Kram, Ingrid

2014-03-09 @ 22:18:23
URL: http://stenstugu.com/wp
Postat av: Mia

Tack för ett intressant inlägg! Kul att läsa om mattväveriet...

Den där pipen i toalettstolen, funktionen av den skulle jag också gärna vilja veta.

2014-03-10 @ 09:25:13
URL: http://miatankar.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0