Leontina

 

Jag vaknade 6.15 - då hade kärestan redan hört kallelsen från minareten, utan att hörsamma den. 

 

Frukosten var bra - som vanligt! Vi hade i princip redan packat färdigt igår, så vi var nere först av alla, tillsammans med BoB.

 

Jag gick på lite fotosafari och träffade några nya katter som genast blev mina vänner, mest pga hunger skulle jag tro, så jag var inte så mycket till vän mer än på kelfronten.

 

Här är en av dem, som inte tyckte jag var så värst, när jag inte hade mat med mig.

 

Det var samling utanför hotellet innan avfärd.

 

9.00 for vi och Hilmi berömde oss,  att vi var den bästa grupp han någonsin haft, vad det gällde att passa tider. Då hov jag upp min röst och sa att det var för att vi var så många lärare med i gruppen. Han hörde mig och bad alla som var lärare att räcka upp handen. Han HÄPNADE! Det var betydligt mer än hälften och vi skrattade förstås. Man är väl yrkesskadad så det förslår!!!!

 

Vi lämnade hotellet - lite bilder från bussfönstret längs vägen.

 

Vi åkte till Antalya för ett besök på en smyckesindustri med ädla stenar och metaller.

 

Vi försågs med "securitycards" av en rejäl svensktalande man, som hade en svensk mamma i Sverige och en turkisk pappa här. Han gav oss all info vi behövde och sedan släpptes vi in i butiken.

 

Man fick lämna in smycken som man ville få rengjorda och det gjorde jag. Jag har en guldring och den fick sig ett turkiskt bad, eller vad de nu gjorde.

 

 

 

Sedan hamnade jag vid disken med safirsmycken och då var det körtl Där låg en otroligt vacker ring, med safirer och diamanter på ovansidan. 

 

Jag var såld och så småningom, efter mycket palaver hit och dit och förflyttning av både mig och kärestan in i ett mindre rum....

 

 

Jag måste erkänna att jag  känner mig mycket nöjd! Min kära dotter som kommer från safirernas hemland kommer att ärva detta vackra smycke någon gång i framtiden och det känns också väldigt bra.

 

Raskt in i bussen och till nästa begivenhet som var en skinnfabrik/butik. EMELDA stod det på en skylt.

 

Vi gick in och satte oss vid catwalken, dessutom bjöds det på dryck nu igen och vi fick raki. Det är gott och jag föredrar utan vatten.

 

Mannen som talade till oss, presenterade sig som Tommy Körberg. Look alike? Jodå!

 

Vi hade 4 mannekänger ur vår grupp, men tyvärr fick de bara visa upp ett plagg var, sedan kom proffsen.

 

Benga började, men han skulle bara gå till sin plats.

 

När mannekängerna var färdiga fick vi gå upp i butiken. Kärestan hade bestämt redan på hemmaplan att han skulle köpa en ny skinnjacka om han hittade något som passade hans smak och kropp och jag skulle kanske ha en, men det var mera osäkert, därför gick vi först till herravdelningen. Först chockades han av priserna,  direkt efter att han börjat andas igen, sa säljaren att det naturligtvis var förhandlingsbart.

 

Efter några olika jackor och storlekar, samt prutningsceremonien, stod han där med en fin, svart, underbart mjuk jacka för halva utgångspriset. Ibland är det lite jobbigt med dessa "Schottis i turer"- ritualerna innan man är framme. Sätt rätt pris så kan man bestämma sig utan allt detta.

 

 

Benga provade också, men det fick vara den här gången.

Jag och Jullan gick till damavdelningen, för en liten, liten del av min hjärna sa: "Ska inte du ha en också?"

Neej, det skulle jag inte, för jag hade nyss köpt en safir- och diamantring, så jag ansåg att min shopping var avslutad.

 

DÅ!!!!!

 

Reptilhjärnan slår till med full kraft och en kvart senare är jag ägare till en röd skinnjackal Jag fattade knappt vad som hände, men det var inte bara en raki vi hade druckit, de bjuder friskt på sådana här ställen och det har nog ett syfte....! Dessutom skulle jag få halva priset eftersom kärestan redan hade köpt en och han gick under beteckningen "my husband" när vi diskuterade detta, jag och säljaren.

 

Den röda jackan kostade 1250 euro och mitt pris var 700. jag påpekade än en gång att min man hade köpt en redan och då var det ju halva priset som gällde - kunde de inte räkna? Jag fortsatte och till slut var jag nere på 600 = under halva priset. När jag och säljaren gick tillsammans till kassan drog jag till med 550, men det var tvärstopp vid 600. 

 

Ett sista försök, när jag tagit upp kortet sa jag 590 och han suckade DJUPT, men sa okej. Nog tjänade de på mig ändå, men det är roligt att se hur länge man kan hålla på. Han log så rart, så det gick nog ihop för dem.

 

Här fick jag lika många papper för tullen, som när jag köpte ringen. Undrar lite vad som tagit åt mig, så här brukar jag definitivt inte hålla på, men det är väl tur att jag inte är så rigid att jag inte kan göra annorlunda ibland!!

 

Lunch på ett nytt ställe och Hilmi ville att vi skulle betyssätta det. 

 

Vi fick först lite smårätter som låg på assietter som vi skulle skicka runt.

 

Sedan kom huvudrätten...............kyckling!!!!! Den var inte så jättegod, eller så har vi kanske ätit lite för mycket kyckling? 

 

Efter lunchen skullle vi få ett par timmar på egen hand! 

 

Fortsättning följer.......snart är det slut, så missa inte det!