GOTT NYTT ÅR!
Jag vill bara som alla andra som bloggar, önska ett Gott Nytt År!
Utanför mitt sovrumsfönster smäller det hela tiden, den mörka natthimlen lyses tillfälligt upp av diverse olikfärgade stjärnor och jag antar att det luktar så där gott som bara smällare och raketer gör. Tyvärr är nosen min inte riktigt anpassad till att lukta med för tillfället, den är ett magasin för avfallsprodukter. Jag är dock bättre än igår, när jag gnällde loss här på bloggen.
Vännerna vi skulle ha firat med ringde från Norge och vi kunde önska varandra gott nytt år. De berättade att i morse när de vaknade var det + 21 grader i huset och - 21 utanför. HUVA! - säger jag då och inser att det var någon mening med vårt eländiga tillstånd. Jag hade väl frusit fast om de tagit ut mig, för frivilligt vet jag inte om jag gått utanför dörren.
Nu vet jag i alla fall vad jag ska införskaffa så snart jag hittar en realisation på vintersportkläder - ett par rejäla thermobyxor (och hur stavas det då? Thermo eller termo? Svar tack från den som vet.) Bara det inte är försent, att allt redan är slut. Hur som helst, ska jag ut i vintern lär jag klä på mig, för jag hatar kyla!
Som sagt!
SNOR
Idag är jag inte glad! Vår planerade Norgeresa över nyår har snorat inne. Jag är som f.d. Umebo van vid att vissa aktiviteter kan snöa inne, inte snora inne, men idag är det ett faktum.
Vi är helt enkelt för sjuka för att kunna följa med till våra kompisars fina stuga i Norge. Tack och lov tänker de inte ge upp, vi ska med dit när det nu blir, men för tillfället håller vi en väldigt låg profil, stannar inomhus och snyter oss.
Det är mest horisontalläge som gäller, kärestan har förmåga att sova lite här och där, själv ägnar jag mig åt att nysa och snyta mig, nästan mer än jag låter bli. Jag undrar varför jag inte går ner ett enda hekto, när jag snyter ut flera kilo äcklus ur näsan? Och hur hinner kroppen producera allt läbbigt som ska ut?
Jag har ganska lätt att börja blöda näsblod (dåliga arvsanlag på moderns sida, mormor och mor var likadana). Gissa om jag tänker på Calle Bildts yttrande i en tidigare valrörelse, när jag snyter mig. Han pratade om en röd-grön röra, det är vad jag åstadkommer just nu, inte alls kul!
Just nu tycker jag så synd om mig att jag rent av tycker dubbelsynd om mig. Jag skulle kunna trösta mig genom att proppa i mig en massa godis - choklad och mumsigheter, men jag vill inte ha nånting. Jag vill bli snorfri! Det ordet finns nog inte och jag är det definitivt inte! Vad trist att vara jätterisig och inte ens vilja äta Toblerone, Dajm, Marianne, Salt och blandat, Dumle, marsipangris osv.
Äh, jag går i ide!
Skrivnöd och saker
Nu hamnade jag just i akut skrivnödighet och inte ett dugg har jag att förtälja. Vad gör då en kreativ kvinna som jag, dessutom i sina bästa år (som Karlsson på taket säger)?
Jo, jag gick runt på nedervåningen och tog mig en titt på saker som jag tycker om för tillfället och som hör till mitt hem.
Sen snabbt fram med lilla favoritgrunkan - digitalkameran - och nu, bara en kort stund senare, kan jag skriva av mig.
När min barndomsvän I övertalade och övertygade mig om att jag borde ha en blogg, glömde hon att tala om att det är beroendeframkallande. Jag är fast!
Än så länge kan jag skylla på att jag skriver för barnen där nere i Sydney, men när de kommer hem i februari? Ska jag lägga ner det här då? Jag har väldigt svårt för att tänka mig att jag klarar av det. Det känns nästan som ett missbruk, fast positivt. Jag kan skriva för hennes skull, vi har ju känt varandra sen vi var 12 år och hon är ändå ganska långt bort - kan det vara drygt 20 mil......?????
Hur som helst, här kommer lite favosaker!
EMMAN
Jag ropade in henne på en auktion i Hallsberg 2001, för 400 kronor. Jag var helt övertygad om att jag skulle låta klä om henne, trots att hon är felfri, men vad skulle jag ha en röd sammetsemma till? Modern tyckte kort sagt följande: "Tok flicka, den är väl fin som den är, prata inte strunt"! Så då blev den kvar som den var när den kom i min ägo och jag är mycket nöjd med den.
Nu har jag fått en antimakassar på den också. För den vetgirige som inte vet, kan jag tala om att det är den vita duken som ligger på ryggstödet.
Namnet har uppstått ur hårprodukten makassarolja och när herrarna förr i tiden - långt för John Travoltas briljantinohår - smorde in sig för att behaga damerna de skulle uppvakta, smorde de även in stolsryggarna hemma hos sagda damer. För att då skydda de tygklädda möblerna tillverkades antimakassar (jag utgår från att det var kvinnorna som stod för det), som lades på stolarna.
Första och största varumärket var Rowland's Macassar Oil, som började säljas redan 1793 och piratkopierades tills det drabbades av det som kallas varumärkesdegenaration - alla håroljor kallades makassarolja.
Jag känner inga herrar med oljat hår, men man vet aldrig och i så fall är Emman laddad.
TEBURKEN
En helt underbar födelsedagspresent för några år sen, från mina älskade barn med sina respektive. Beatles! Mina stora idoler sen tonåren, här ser man George och John, Paul och Ringo är förstås på baksidan.
När jag fick den var den full av mitt favoritte som jag kan dricka alla tider på dygnet utom till frukost - Earl Grey de Luxe. Det förvaras inget annat te i den än just den sorten.
Jag fick en Beatleskortlek också, den får man inte spela med, bara titta på!
För att fortsätta med gifter, dags för
KAFFE
Här kommer många associationer på en gång.
Min kära svärmor kokar kaffe när man kommer på besök. Jag som varit en inbiten tedrickare i nästan alla år har alltid fått te. Så en gång för något år sen, när vi kom till sommarstugan hade hon ingen tepåse där och jag var också oladdad. Jag brukar alltid ha en Earl Grey i bakfickan, man vet aldrig när man blir attackerad av Lipton Gul. Men, nääää, där fanns inget te, så jag tackade ja till en kopp kokkaffe. VAD GOTT DET VAR! ! ! !
När jag sen pratade med min mor på kvällen berättade jag att jag druckit kaffe - stor nyhet för mig. Då sa hon, att hon trodde nog hon hade en liten kaffepanna någonstans och den kunde jag mer än gärna få om hon hittade den och om jag ville ha den. Nästa gång jag kom till henne hade hon letat fram den och skrubbat den så den blänkte. Jag tackade och tog emot, men trodde nog inte att jag skulle bli så stor kaffemoster. Det är jag inte heller, men det är roligt att kunna bjuda på riktigt kaffe ibland och inte bara pulver - eller luffarkaffe som svärmor säger.
I Nora köper man Nora Lyxkaffe på Krukmakeri Hemjord, en mycket god blandning som de gör själva av diverse hemliga bönor. Bonusbarnen älskar mitt kokkaffe, det är härligt!
Avslutar med en tillfällig gäst, som ändå är en favorit!
AMARYLLIS
Min allra första Amaryllis som snittblomma. Jag fick den i julpresent av min svärmor och jag måste säga att den tilltalar mig tusen gånger mer än de i kruka. Jag hoppas jag får många fler kommande jular. Så otroligt vackert och ingen risk att den välter, krukan går sönder, jorden sprids över det rena golvet och humöret sjunker även det till golvet.
Den här har jag njutit av över en vecka och den kommer att räcka länge än.
Jag byter vatten ofta och nere runt den ihåliga stjälken har jag satt en liten gummisnodd, annars rullar den upp sig. Vet inte hur jag vet det, men tror det stod i den utmärkta tidskriften M-Magasin.
Nu är jag inte ett dugg skrivnödig längre!
Jo, jag gick runt på nedervåningen och tog mig en titt på saker som jag tycker om för tillfället och som hör till mitt hem.
Sen snabbt fram med lilla favoritgrunkan - digitalkameran - och nu, bara en kort stund senare, kan jag skriva av mig.
När min barndomsvän I övertalade och övertygade mig om att jag borde ha en blogg, glömde hon att tala om att det är beroendeframkallande. Jag är fast!
Än så länge kan jag skylla på att jag skriver för barnen där nere i Sydney, men när de kommer hem i februari? Ska jag lägga ner det här då? Jag har väldigt svårt för att tänka mig att jag klarar av det. Det känns nästan som ett missbruk, fast positivt. Jag kan skriva för hennes skull, vi har ju känt varandra sen vi var 12 år och hon är ändå ganska långt bort - kan det vara drygt 20 mil......?????
Hur som helst, här kommer lite favosaker!
EMMAN
Jag ropade in henne på en auktion i Hallsberg 2001, för 400 kronor. Jag var helt övertygad om att jag skulle låta klä om henne, trots att hon är felfri, men vad skulle jag ha en röd sammetsemma till? Modern tyckte kort sagt följande: "Tok flicka, den är väl fin som den är, prata inte strunt"! Så då blev den kvar som den var när den kom i min ägo och jag är mycket nöjd med den.
Nu har jag fått en antimakassar på den också. För den vetgirige som inte vet, kan jag tala om att det är den vita duken som ligger på ryggstödet.
Namnet har uppstått ur hårprodukten makassarolja och när herrarna förr i tiden - långt för John Travoltas briljantinohår - smorde in sig för att behaga damerna de skulle uppvakta, smorde de även in stolsryggarna hemma hos sagda damer. För att då skydda de tygklädda möblerna tillverkades antimakassar (jag utgår från att det var kvinnorna som stod för det), som lades på stolarna.
Första och största varumärket var Rowland's Macassar Oil, som började säljas redan 1793 och piratkopierades tills det drabbades av det som kallas varumärkesdegenaration - alla håroljor kallades makassarolja.
Jag känner inga herrar med oljat hår, men man vet aldrig och i så fall är Emman laddad.
TEBURKEN
En helt underbar födelsedagspresent för några år sen, från mina älskade barn med sina respektive. Beatles! Mina stora idoler sen tonåren, här ser man George och John, Paul och Ringo är förstås på baksidan.
När jag fick den var den full av mitt favoritte som jag kan dricka alla tider på dygnet utom till frukost - Earl Grey de Luxe. Det förvaras inget annat te i den än just den sorten.
Jag fick en Beatleskortlek också, den får man inte spela med, bara titta på!
För att fortsätta med gifter, dags för
KAFFE
Här kommer många associationer på en gång.
Min kära svärmor kokar kaffe när man kommer på besök. Jag som varit en inbiten tedrickare i nästan alla år har alltid fått te. Så en gång för något år sen, när vi kom till sommarstugan hade hon ingen tepåse där och jag var också oladdad. Jag brukar alltid ha en Earl Grey i bakfickan, man vet aldrig när man blir attackerad av Lipton Gul. Men, nääää, där fanns inget te, så jag tackade ja till en kopp kokkaffe. VAD GOTT DET VAR! ! ! !
När jag sen pratade med min mor på kvällen berättade jag att jag druckit kaffe - stor nyhet för mig. Då sa hon, att hon trodde nog hon hade en liten kaffepanna någonstans och den kunde jag mer än gärna få om hon hittade den och om jag ville ha den. Nästa gång jag kom till henne hade hon letat fram den och skrubbat den så den blänkte. Jag tackade och tog emot, men trodde nog inte att jag skulle bli så stor kaffemoster. Det är jag inte heller, men det är roligt att kunna bjuda på riktigt kaffe ibland och inte bara pulver - eller luffarkaffe som svärmor säger.
I Nora köper man Nora Lyxkaffe på Krukmakeri Hemjord, en mycket god blandning som de gör själva av diverse hemliga bönor. Bonusbarnen älskar mitt kokkaffe, det är härligt!
Avslutar med en tillfällig gäst, som ändå är en favorit!
AMARYLLIS
Min allra första Amaryllis som snittblomma. Jag fick den i julpresent av min svärmor och jag måste säga att den tilltalar mig tusen gånger mer än de i kruka. Jag hoppas jag får många fler kommande jular. Så otroligt vackert och ingen risk att den välter, krukan går sönder, jorden sprids över det rena golvet och humöret sjunker även det till golvet.
Den här har jag njutit av över en vecka och den kommer att räcka länge än.
Jag byter vatten ofta och nere runt den ihåliga stjälken har jag satt en liten gummisnodd, annars rullar den upp sig. Vet inte hur jag vet det, men tror det stod i den utmärkta tidskriften M-Magasin.
Nu är jag inte ett dugg skrivnödig längre!
Lyxig kladdkaka med After Eight
Några dagar innan julafton var jag till brorsdottern S för att byta julklappar med henne. Hon hade fullt upp, vilket är lätt att förstå med 5 barn, 4 katter, 2 hundar, 5 hönor, 1 tupp, 1 kanin, en trevlig man, hus på landet och en massa andra åtaganden, för hon jobbar heltid också. Icke desto mindre blir man alltid bjuden på te, ALLTID! - och denna dag även på den allra smarrigaste kaka jag smakat på länge. Hon hade provbakat, för att se om den var lämplig som bjudkaka när det skulle komma främmande och jag var mer än gärna testpilot på den.
OJ, den smälte i munnen, alla som var inne åt av hjärtans lust, men den var mäktig också, så tyvärr kunde jag inte få i mig så mycket som jag hade önskat. Numera kan jag sluta innan jag mår illa, i alla fall ibland.
Jag bakade en likadan till annandagen då vi hade kompisar här på riktigt julfika med saffransbullar, en massa kakor och som avslutning After Eight- kakan med vispgrädde.
Ingen risk man går ner i vikt under julen inte!
Här kommer receptet! (Till glasyren använde jag bara 12 rutor, det var alldeles tillräckligt.)
Mintchokladtårta - Lyxig kladdkaka med after eight
Mycket god mintchokladtårta som serveras i små bitar med vispgrädde. Tårtan är mäktig så den räcker till många bitar.
En lyxig kladdkaka med mintsmak från de goda mintchokladrutorna "After Eight". En kartong After Eight innehåller 400 g (46 st) mintchokladrutor så den räcker både till den här tårtan (250 g, 30 rutor) och till att äta utav (150 g, 16 rutor).
Tid: 40 minuter varav 23 minuter i ugnen
10 bitar
Du behöver:
- 100 g smör eller margarin
- 100 g after eight (12 st rutor)
- 2 ägg
- 2 dl socker
- 2 ½ dl vetemjöl
- 3 msk kakao
- 1 ½ tsk bakpulver
Glasyr:
- 150 g after eight (18 st rutor)
Gör så här:
Smörj och bröa en form (eller använd en teflonform) med löstagbar kant.
Smält smöret i en kastrull på svag värme. Ta bort kastrullen från värmen innan smöret är helt smält och rör om så att det sista smälter. Lägg därefter i mintchokladrutorna (after eight) och låt dessa smälta. Rör om till en jämn smet.
Vispa ägg och socker pösigt, gärna med elvisp. Tillsätt smör- och chokladblandningen. Rör om eller kör på lägsta hastigheten med elvispen.
Blanda mjöl, kakao och bakpulver. Rör ner blandningen i chokladsmeten. Använd sked eller elvisp på lägsta-till-medel hastighet.
Häll smeten i formen och grädda sedan i 18 minuter i 175 grader i mitten av ugnen.
Ta ut tårtan och täck den med mintchokladrutorna till glasyren. Grädda ytterligare 3-5 minuter så att mintchokladrutorna smälter. Ta ut den ur ugnen och bred sedan ut den smälta mintchokladen så att den täcker hela kakan. Låt sedan kakan svalna och glasyren stelna och först därefter kan man ta bort den löstagbara kanten.
Förvara tårtan svalt.
Länsmuseét Örebro
Idag, 27 december, skulle kören sjunga på länsmuseét här i Örebro. Inte förrän idag förstod jag att det skulle hållas en gudstjänst där, som vi skulle medverka i.
Just nu pågår en utställning som heter "Made in Asia" - Kristusbilder av asiatiska konstnärer, i samverkan med Svenska kyrkan. Då blev det genast lite klarare för mig med gudstjänsten där i museét.
Vi var mer än dubbelt så många än de som kom för att lyssna och titta, men det var trevligt ändå. Det är alltid härligt att sjunga och utställningen var väldigt intressant och bra.
Nu glömde jag (det är faktiskt sant) att fråga om man fick fotografera och inte förrän jag tagit flera bilder kom en allvarlig man in och upplyste mig om att det var absolut förbjudet att ta kort. Jag ursäktade mig så klart och såg framför mig hur han ryckte ut minneskortet och stampade på det. Numera är det ju svårt att rycka ut filmrullen och exponera den för ljuset, så bilderna blir förstörda. Han rynkade dock bara pannan mot mig och gick sin väg.
Jag kan lätt förstå att man inte ska fotografera gamla ikoner mm i kyrkor från längesen, eller "Nattvarden" av Da Vinci osv, men som sagt, här trodde jag inte det rådde fotograferingsförbud. Jag ber om ursäkt!
Hur som helst hann jag ta kort på några riktigt fina verk. Här är "Dessa mina minsta" 1967, av Shin Hye Jung från Seul,Sydkorea. De är gjorda i papier maché.
Samma konstnär hade också gjort den här lilla "Fiskarpojken".
Precis vid dörren in till rummet hängde dessa intressanta tredimensionella tavlor från "Ulaan Baatar Mongoliet". Alla heter Tält och har siffrorna 1, 2, 3 och 4. Konstnären heter Battogtokh Turbat, de är från 1972.
Jag stod där bra länge och tittade och funderade, innan jag tog bilden. Jag kom osökt att tänka på Thorneus Renprodukter och deras torkade renbogar när jag tittade på tälten. Detta speciellt när jag drog mig till minnes hur det avskavda benet brukar se ut sedan sonen ätit färdigt. Jag hade nästan rätt, för sen jag fått tillsägelsen att inte fotografera, utan köpa katalogen istället, tittade jag i bläddrexemplaret. Tälten är gjorda av skulderblad av får.
Sen blev det förstås inga fler bilder.
Jag köpte dock boken som min gamla barndomsvän I rekommenderat på sin blogg, den som hon köpte när hon var här i oktober och vi besökte museét. (I, jag tog din bild utan att fråga, istället för att ta ett likadant foto av min.) Nu ska jag bara frigöra lite tid och läsa den, men det går nog bra.
Just nu pågår en utställning som heter "Made in Asia" - Kristusbilder av asiatiska konstnärer, i samverkan med Svenska kyrkan. Då blev det genast lite klarare för mig med gudstjänsten där i museét.
Vi var mer än dubbelt så många än de som kom för att lyssna och titta, men det var trevligt ändå. Det är alltid härligt att sjunga och utställningen var väldigt intressant och bra.
Nu glömde jag (det är faktiskt sant) att fråga om man fick fotografera och inte förrän jag tagit flera bilder kom en allvarlig man in och upplyste mig om att det var absolut förbjudet att ta kort. Jag ursäktade mig så klart och såg framför mig hur han ryckte ut minneskortet och stampade på det. Numera är det ju svårt att rycka ut filmrullen och exponera den för ljuset, så bilderna blir förstörda. Han rynkade dock bara pannan mot mig och gick sin väg.
Jag kan lätt förstå att man inte ska fotografera gamla ikoner mm i kyrkor från längesen, eller "Nattvarden" av Da Vinci osv, men som sagt, här trodde jag inte det rådde fotograferingsförbud. Jag ber om ursäkt!
Hur som helst hann jag ta kort på några riktigt fina verk. Här är "Dessa mina minsta" 1967, av Shin Hye Jung från Seul,Sydkorea. De är gjorda i papier maché.
Samma konstnär hade också gjort den här lilla "Fiskarpojken".
Precis vid dörren in till rummet hängde dessa intressanta tredimensionella tavlor från "Ulaan Baatar Mongoliet". Alla heter Tält och har siffrorna 1, 2, 3 och 4. Konstnären heter Battogtokh Turbat, de är från 1972.
Jag stod där bra länge och tittade och funderade, innan jag tog bilden. Jag kom osökt att tänka på Thorneus Renprodukter och deras torkade renbogar när jag tittade på tälten. Detta speciellt när jag drog mig till minnes hur det avskavda benet brukar se ut sedan sonen ätit färdigt. Jag hade nästan rätt, för sen jag fått tillsägelsen att inte fotografera, utan köpa katalogen istället, tittade jag i bläddrexemplaret. Tälten är gjorda av skulderblad av får.
Sen blev det förstås inga fler bilder.
Jag köpte dock boken som min gamla barndomsvän I rekommenderat på sin blogg, den som hon köpte när hon var här i oktober och vi besökte museét. (I, jag tog din bild utan att fråga, istället för att ta ett likadant foto av min.) Nu ska jag bara frigöra lite tid och läsa den, men det går nog bra.
Julsaker
Eftersom jag är ett sånt stort julfreak har jag förstås en massa julsaker. Det mesta har jag skaffat själv, något har jag fått av min mor och något av andra personer. Trots att jullådan är knökfull för längesen och jag har fått börja lägga lite ömtåligare saker bland jultextilierna, för de har en egen låda, har jag en tendens att skaffa mer.
Nu kommer en bild på några av årets och fjolårets nytillskott, samt ett visningsex av mönstret på årets toarullar.
På toarullen står en liten sån där kula som det snöar i. Den blev jag av med redan dagen före julafton till dottern, dock glömde hon den här, så än så länge förgyller den min CD-hylla när den inte står på visningspallen.
Tomten som ligger och slappar framför rullen köpte jag efter jul förra året. Den var dyr (över 100 kr) och så exklusiv att den inte ens reades ut, jag köpte den ändå. Han är allt annat än snygg, men ack så charmig. Han fanns på "Två små rum" i Hallsberg. Tyvärr finns inte den trevliga butiken längre.
Bredvid toarullen står lilla Rudolf, inte bara mulen är röd. Han bodde på "min" blomsteraffär i Varberga innan han flyttade in här. En av hans enäggsbröder bor i Nora hos käre vännen I, som vi brukar åka hoj tillsammans med.
Jag avstod från Rudolf de första två gångerna jag såg honom. Sen fick jag nån konstig längtan efter honom strax innan jul, att jag bara slängde på mig jackan och tog en rask promenad ner till Varberga centrum och inhandlade en som hamnade i fönstret i rummet direkt. Rudolf kostade bara 45 kr.
Lilla glastomten fick jag istället för en blomma av kollegan A-C från Lindesberg. Han ser lite töntigt söt och frusen ut.
Tuppen är en ljussläckare från Hemslöjden i Mora, den kostade 69 kronor och jag var tvungen att ha den också.
50-talsänglarna är mina favoriter, de kommer från Kavalkad här i Örebro. Den affären är värd mer än ett besök, den är ett måste varje gång man är i närheten av Järntorget. De har massor, massor, massor av nostalgi från 50- och 60-talet. Jag har kompletterat en hel del av serviser, glas osv där. Änglarna har jag nog haft ett par år, men dem måste jag ändå bara visa, för sånt vackert julpynt görs inte längre.
Toapappret gillar jag inte så värst, det är fränt, men varje gång jag använt det för att snyta mig, tror jag att jag fått näsblod. Jag har lätt för att få det och snögubbens röda luva har lurat mig nu i ett par veckor. Ingen gång har det varit på riktigt.
Näsblod är så trist!
Nu kommer en bild på några av årets och fjolårets nytillskott, samt ett visningsex av mönstret på årets toarullar.
På toarullen står en liten sån där kula som det snöar i. Den blev jag av med redan dagen före julafton till dottern, dock glömde hon den här, så än så länge förgyller den min CD-hylla när den inte står på visningspallen.
Tomten som ligger och slappar framför rullen köpte jag efter jul förra året. Den var dyr (över 100 kr) och så exklusiv att den inte ens reades ut, jag köpte den ändå. Han är allt annat än snygg, men ack så charmig. Han fanns på "Två små rum" i Hallsberg. Tyvärr finns inte den trevliga butiken längre.
Bredvid toarullen står lilla Rudolf, inte bara mulen är röd. Han bodde på "min" blomsteraffär i Varberga innan han flyttade in här. En av hans enäggsbröder bor i Nora hos käre vännen I, som vi brukar åka hoj tillsammans med.
Jag avstod från Rudolf de första två gångerna jag såg honom. Sen fick jag nån konstig längtan efter honom strax innan jul, att jag bara slängde på mig jackan och tog en rask promenad ner till Varberga centrum och inhandlade en som hamnade i fönstret i rummet direkt. Rudolf kostade bara 45 kr.
Lilla glastomten fick jag istället för en blomma av kollegan A-C från Lindesberg. Han ser lite töntigt söt och frusen ut.
Tuppen är en ljussläckare från Hemslöjden i Mora, den kostade 69 kronor och jag var tvungen att ha den också.
50-talsänglarna är mina favoriter, de kommer från Kavalkad här i Örebro. Den affären är värd mer än ett besök, den är ett måste varje gång man är i närheten av Järntorget. De har massor, massor, massor av nostalgi från 50- och 60-talet. Jag har kompletterat en hel del av serviser, glas osv där. Änglarna har jag nog haft ett par år, men dem måste jag ändå bara visa, för sånt vackert julpynt görs inte längre.
Toapappret gillar jag inte så värst, det är fränt, men varje gång jag använt det för att snyta mig, tror jag att jag fått näsblod. Jag har lätt för att få det och snögubbens röda luva har lurat mig nu i ett par veckor. Ingen gång har det varit på riktigt.
Näsblod är så trist!
Choklad
Sist jag kom hem till särbon låg den här chokladasken där på en stol och jag hade ingen aning om dess existens.
Han pratade om att han hade fått en julblomma, kul tyckte jag, men julblommor brukar vara förgängliga och det är i och för sig ganska skönt. Den lilla enen som är i brukar torka, julstjärnan tappar sina röda blad och av hyacinten återstår bara grönska och en dold lök.
Jag hade varit där ett bra tag när jag fick syn på chokladasken. Den var inte ens öppnad, utan bara låg där på sin stol, alldeles tyst. Inte kunde det dofta av pralinerna heller eftersom cellofanen satt kvar runt hela asken. Jag läste på den och konstaterade att den innehöll ett helt kilo. Nästa konstaterande var att det inte var lågprisvarianten av choklad som mest smakar ister. 1 KG PRIMA CHOKLAD! När fick jag det senast? Jag tror aldrig det har hänt i hela mitt långa liv.
Jag tror att jag vrålade, i alla fall höjde jag rösten mer än normal samtalston och vände mig mot köket där särbon höll på med något grejande: "VAD ÄR DET DÄR?" Han undrade förstås vad jag menade, eftersom han inte såg var jag befann mig. "CHOKLADEN!" "Jaså den, den har vi fått i julklapp från jobbet!". Det är ju inte klokt, de hade redan varit och ätit julbord och så kan de få 1 KG PRIMA CHOKLAD dessutom. Jag blev både avundsjuk och enormt sugen på choklad. Det drog i godisstråket inne i munnen som om jag suktat efter socker i sju svåra år.
"Får jag öppna den", undrade jag i ett helt annat tonläge, lite mjukt, nästan inställsamt, lismande och vädjande. Detta tog jag till för att han verkligen skulle förstå i vilken fruktansvärd nöd jag befann mig. Jag hade läst på baksidan, där fanns mandelsplit, trillingnöt, körsbär i likör, pistaschmarsipan, vanlig marsipan, mintpralin, tvillingnöt, nougat och en massa såna som heter något med toffeé och tryffel. Inom mig vrålade sötrösten: CHOKLAD, JAG MÅSTE HA CHOKLAD, GE MIG CHOKLAD. NU! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Jag var redo att ta strid för att få sprätta upp eländet så fort som möjligt och vad händer?
Ägaren till denna ljuva frestelse säger lugnt och sansat: "Öppna du, men du kan väl spara så att jag har några bitar kvar till julafton." Nog kan jag vräka i mig godis och choklad, det är som ett spjäll i min hals och när det är öppet är det bara att häva in. Det var öppet och jag hävde in och ändå lyckades jag inte få i mig mer än 7 praliner, sen var jag mättad.
Jag förundras ofta över hur man så att säga äter med ögonen, för att sen inse att man har ganska låg kapacitet när det verkligen gäller.
Så här såg härligheten ut sen jag "låtit täckelset falla".
P.S. Det finns kvar än, trots att 3 sötsugna ungdomar, särbon och hans moder firat jul med asken öppnad och lättilgänglig för ett fritt frossande. Tur för mig, eller hur?
Julaftonskväll
Vilken härlig dag som nu blivit kväll.
Ganska tidigt ringde sonen från Port Stephens. De satt på en seafood restaurant och hade tre sorters ostron framför sig, musslor, krabba osv. Han var nöjd kan man lugnt säga och längtade inte hem så där jättemycket. Igår hade han varit ute och fiskat och fått upp en ganska stor bläckfisk. Det låter inte helt fel! De skulle visst ut och snorkla också någon av dagarna. Tillbaka till julen här hemma på helt andra breddgrader.
Från början var vi bara två, eller förlåt Vickehund, vi var förstås tre!!!!!!! Min kära dotter hade inte ätit ett enda dugg när hon kom, hon skulle spara sig till julmaten och då skulle vi ut på två ärenden. Väl tillbaka hade hon rejäl huvudvärk och fick börja dagen med Ipren. Det hjälpte tack och lov.
Vår juluppdukning ser lite futtig ut, men den varma maten längst bort syns så dåligt. Vi hade bestämt oss att bara göra det vi med säkerhet visste vi skulle äta. Det är gravad lax och kallrökt lax, romsås, torkat renkött, julskinka, ölkorv, älgbullar, köttbullar, prinskorv och cheddar. På spisen stod grytan med doppspad vilket är ett stort måste för mig och i ugnen min lilla Jansson. Det var verkligen jättegott och vi njöt 100 % trots att vi bara var två människor vid bordet.
I rummet fanns godisskålen, ganska välfylld!
Nu kommer några nostalgibilder från Kalle Anka, mest för de där nere!
Vickehund pallade inte med julaftonen lika bra som vi, han tuppade av i mattes knä. Söt nos tycker hundmormor!
Efter att ha samlat ny energi kröp han in under tallen och grejade med något. Vi trodde han drack ur julgransfoten och det kanske han gjorde också, men sen visade det sig att han gnagt av en kvist, för den kom han fram med i munnen och började döda!
Han lyckades riktigt bra, när väl alla åkt hem fick jag dammsuga hela nedervåningen, men roligt hade både han och vi.
Sammanlagt var vi 6 personer ett tag under kvällen. Min kära svärmor var med hela tiden sedan väl särbon kommit. Dessutom fick vi fikagäster - yngste bonussonen med sin sambo. Det var jättetrevligt och de satt kvar ett bra tag och kollade på vår julklappsfrossa.
Nu ska jag lägga mig och titta i den nya Hallsbergskalendern och sen läsa min bok tills ögonen blöder. Imorgon behöver jag verkligen inte stiga upp före 10, inte ens vakna om ingen morgonhurtig person ringer och vill prata.
God fortsättning på julen!
Ganska tidigt ringde sonen från Port Stephens. De satt på en seafood restaurant och hade tre sorters ostron framför sig, musslor, krabba osv. Han var nöjd kan man lugnt säga och längtade inte hem så där jättemycket. Igår hade han varit ute och fiskat och fått upp en ganska stor bläckfisk. Det låter inte helt fel! De skulle visst ut och snorkla också någon av dagarna. Tillbaka till julen här hemma på helt andra breddgrader.
Från början var vi bara två, eller förlåt Vickehund, vi var förstås tre!!!!!!! Min kära dotter hade inte ätit ett enda dugg när hon kom, hon skulle spara sig till julmaten och då skulle vi ut på två ärenden. Väl tillbaka hade hon rejäl huvudvärk och fick börja dagen med Ipren. Det hjälpte tack och lov.
Vår juluppdukning ser lite futtig ut, men den varma maten längst bort syns så dåligt. Vi hade bestämt oss att bara göra det vi med säkerhet visste vi skulle äta. Det är gravad lax och kallrökt lax, romsås, torkat renkött, julskinka, ölkorv, älgbullar, köttbullar, prinskorv och cheddar. På spisen stod grytan med doppspad vilket är ett stort måste för mig och i ugnen min lilla Jansson. Det var verkligen jättegott och vi njöt 100 % trots att vi bara var två människor vid bordet.
I rummet fanns godisskålen, ganska välfylld!
Nu kommer några nostalgibilder från Kalle Anka, mest för de där nere!
Vickehund pallade inte med julaftonen lika bra som vi, han tuppade av i mattes knä. Söt nos tycker hundmormor!
Efter att ha samlat ny energi kröp han in under tallen och grejade med något. Vi trodde han drack ur julgransfoten och det kanske han gjorde också, men sen visade det sig att han gnagt av en kvist, för den kom han fram med i munnen och började döda!
Han lyckades riktigt bra, när väl alla åkt hem fick jag dammsuga hela nedervåningen, men roligt hade både han och vi.
Sammanlagt var vi 6 personer ett tag under kvällen. Min kära svärmor var med hela tiden sedan väl särbon kommit. Dessutom fick vi fikagäster - yngste bonussonen med sin sambo. Det var jättetrevligt och de satt kvar ett bra tag och kollade på vår julklappsfrossa.
Nu ska jag lägga mig och titta i den nya Hallsbergskalendern och sen läsa min bok tills ögonen blöder. Imorgon behöver jag verkligen inte stiga upp före 10, inte ens vakna om ingen morgonhurtig person ringer och vill prata.
God fortsättning på julen!
GOD JUL
Jag önskar eder alla en fröjdefull jul.
Tallen är klädd och julklapparna ligger där och väntar.
Nu kan tomten komma, här sitter jag mitt i natten och har namnsdag (Eva som andranamn) och undrar var den där sista julklappen är........ jajaja, jag vet mina kära barn, det är likadant vareviga jul. Varför ändra på en tradition som ni är så vana vid?
Jag, lilla barnet mitt och hennes hund har haft en heldag här hemma.
Vicke fick smaka lite i förväg av sin julklapp på 2 kilo märgben från Robertssons. Han kan ju inte läsa, så jag kan berätta vad han ska få.
Gott var det och morra kan han också. Jag råkade komma för nära med handen utan att han sett att jag kom, men mormor morrar man inte åt, så det redde vi ut med hjälp av matte.
Vi människor smakade på skinkan, 6 älgbullar som var fjolårets kvarglömda i frysen och för att inte gå händelserna alltför mycket i förväg gjorde vi oss några rejäla räkmackor med ägg och majonäs på rostat bröd. Sen hittade jag en Champis i kylskåpet som blev över efter sonhustruns senaste besök, så den tog vi för att spara julmusten till imorgon.
Vi hann även med att fika vid två tillfällen under dagen och smaka alla julkakor och saffransbullar och imorgon är det alltså dags.
Förresten, det är ju idag, klockan är snart 1 och då inser t o m jag att det är dags att genast inta horisontalläge.
Som sagt!
GOD JUL till er alla därute i världen! Jag saknar er mina älskade barn down under, men är glad att jag har lilla barnet här och helt säkert är att ni kommer att omnämnas mer än en gång under julfirandet!
Tallen är klädd och julklapparna ligger där och väntar.
Nu kan tomten komma, här sitter jag mitt i natten och har namnsdag (Eva som andranamn) och undrar var den där sista julklappen är........ jajaja, jag vet mina kära barn, det är likadant vareviga jul. Varför ändra på en tradition som ni är så vana vid?
Jag, lilla barnet mitt och hennes hund har haft en heldag här hemma.
Vicke fick smaka lite i förväg av sin julklapp på 2 kilo märgben från Robertssons. Han kan ju inte läsa, så jag kan berätta vad han ska få.
Gott var det och morra kan han också. Jag råkade komma för nära med handen utan att han sett att jag kom, men mormor morrar man inte åt, så det redde vi ut med hjälp av matte.
Vi människor smakade på skinkan, 6 älgbullar som var fjolårets kvarglömda i frysen och för att inte gå händelserna alltför mycket i förväg gjorde vi oss några rejäla räkmackor med ägg och majonäs på rostat bröd. Sen hittade jag en Champis i kylskåpet som blev över efter sonhustruns senaste besök, så den tog vi för att spara julmusten till imorgon.
Vi hann även med att fika vid två tillfällen under dagen och smaka alla julkakor och saffransbullar och imorgon är det alltså dags.
Förresten, det är ju idag, klockan är snart 1 och då inser t o m jag att det är dags att genast inta horisontalläge.
Som sagt!
GOD JUL till er alla därute i världen! Jag saknar er mina älskade barn down under, men är glad att jag har lilla barnet här och helt säkert är att ni kommer att omnämnas mer än en gång under julfirandet!
Diverse förberedelser
Nästan allt handlar om julen just nu på min blogg.
Jag är helt uppfylld och njuter nästan hela tiden nu sen snabeldraken gått in i sitt bo igen och allt ser bara bra ut när jag tittar ut över mina domäner. Nå, inte lilla gula gästrummet, men dit har jag stäng dörren. Det rummet fungerar enbart som förråd för tillfället, men det ska förhoppningsvis åtgärdas under jullovet. Det är i alla fall en ambition jag har!
Tallen är inne och står på sin plats, den är allt annat än fin, välväxt och lättklädd i år! MEN, den är tall, den är levande och den ska inte bo här mer än högst 3 veckor till, förmodligen mycket kortare tid, för jag brukar inte stå ut till tjugondag Knut.
Den har två toppar och cirka 1 meter kal stam mitt på. Ett ljus har jag fått placera helt vågrätt för att överhuvudtaget kunna gå runt med ljusslingan, men jag är glad ändå. Innovationer är utvecklande.
Idag kommer lilla dotra mi och då ska den kläs på och julklapparna ska läggas runtom den. Vi kommer att få hjälp av Vickehund och ingen vet hur det avlöper.
Julklappskorgen som var full tidigare, svämmar nu över. Uppdaterad bild följer. OJ, vad jag har köpt mycket stort och smått och OJ igen, vad mycket som ramlat in här från kompisarna. Jag längtar till imorgon lika mycket nu som när jag var liten!
Igår eftermiddag var jag ute och fixade julpussandet också. Det är en lika viktig tradition som levande tall, ugnsbakad skinka, stor välfylld godisskål och mycket julkakor
Nu ringde barnet, nu är snart Vicke på intågande, måste avsluta här och gå ner och rulla ihop hallmattan så det inte händer något oväntat när jag nu får väntat besök. OBS: Det har inte hänt hittills, inte på mattan, men han kan ju bli så lycklig över att komma hem till mormor att det sker ett litet lyckoläkage.
Vill bara visa hur fint lilla tomtelandet utvecklats.
Det påbörjades någon av våra första jular här i Örebro med lite fina stenar, mossa, kottar och 4 minigarntomtar. Dotter och dåvarande pojkvän arrangerade det hela på ett stort fat.
Efter det köper jag 1 - 2 nya små innevånare/år, som får utöka populationen. Jag hittar dem på julmarknaden i Wadköping. De är så mysiga, för man kan ändra hela kroppsställningen på dem, bocka till armar och ben som man känner för när man ser dem.
Städning
NU!!!!!!!!
Nu har jag städat färdigt så nu kan julen rassla in här när den vill. Jag hade som vanligt en vision hur dagen skulle se ut och som vanligt blev det inte så.
För det första steg vi inte upp i ottan, utan det blev en helt vanlig seglördag med "Ring så spelar vi", medan vi ömsom sov, ömsom lyssnade. Sen en snabbis in i duschen för min del innan klockan blev 10, medan kära mannen fixade en superb frukost och så kastade vi oss över Melodikrysset. Vi brukar klara det, men idag gick vi bet på ett par frågor.
Jag som börjar med julklappsinköpen på mellandagsrean, har sen i november tjatat på särbon att han ska köpa sina julklappar. Idag var det dags! Det är dock 4 dagar kvar till julafton, så han har förbättrat sig avsevärt. Förra året tror jag han gjorde sina inköp 2 dagar innan.
Vi valde stan istället för Mariebergs köpcenter och det visade sig vara klokt. Inte alls mycket folk för att vara sista lördagen innan jul och på bara en dryg timme hade vi klarat av alla ärenden. Jag hann även köpa en luvtröja - de som förr (på min tid) hetter munkjacka.
Med tanke på städningen som väntade på att få sitt avslut föreslog jag en fika på Java! Min käre man nappade på det utan protester och det var verkligen MUMS FILIBABBA! Jag åt hallonpaj med vaniljvisp och han en ganska stor blåbärsbulle med strösocker på.
Det blev väldigt bra proportioner på dessa två bilder, speciellt med tanke på att jag fick höra vilken enormt stor pajbit jag ätit, medan han bara ätit en liten bulle. Den diskussionen hade vi när jag påtalade att jag var hungrig när klockan började närma sig 18.00.
Jag var nämligen iväg på en helt underbar begivenhet på eftermiddagen. Jag helt enkelt ignorerade snabeldraken som låg beredd i hallen på övervåningen och gick till St Mikaelskyrkan. Där hade "The English Speaking Club of Örebro" "CHRISTMAS CAROL SERVICE". Det var alltså en gudstjänst på engelska där det sjöngs en massa carols. Det som jag tycker är så härligt. Det allra bästa var att vi fick sjunga med i varenda en. Jag gick dit för att lyssna och njuta och istället fick jag sjunga och njuta. MMMMMMmmmmm, vad jag är full av jul just nu! Nu ska jag gå ner och tomta lite tror jag. Särbon har bänkat sig för att se på Svensson, Svensson. Jag kan nöja mig med att lyssna medan jag grejar, som det heter i vår familj!
Slutstädningen gjorde jag mellan 16 - 18!
Nu har jag städat färdigt så nu kan julen rassla in här när den vill. Jag hade som vanligt en vision hur dagen skulle se ut och som vanligt blev det inte så.
För det första steg vi inte upp i ottan, utan det blev en helt vanlig seglördag med "Ring så spelar vi", medan vi ömsom sov, ömsom lyssnade. Sen en snabbis in i duschen för min del innan klockan blev 10, medan kära mannen fixade en superb frukost och så kastade vi oss över Melodikrysset. Vi brukar klara det, men idag gick vi bet på ett par frågor.
Jag som börjar med julklappsinköpen på mellandagsrean, har sen i november tjatat på särbon att han ska köpa sina julklappar. Idag var det dags! Det är dock 4 dagar kvar till julafton, så han har förbättrat sig avsevärt. Förra året tror jag han gjorde sina inköp 2 dagar innan.
Vi valde stan istället för Mariebergs köpcenter och det visade sig vara klokt. Inte alls mycket folk för att vara sista lördagen innan jul och på bara en dryg timme hade vi klarat av alla ärenden. Jag hann även köpa en luvtröja - de som förr (på min tid) hetter munkjacka.
Med tanke på städningen som väntade på att få sitt avslut föreslog jag en fika på Java! Min käre man nappade på det utan protester och det var verkligen MUMS FILIBABBA! Jag åt hallonpaj med vaniljvisp och han en ganska stor blåbärsbulle med strösocker på.
Det blev väldigt bra proportioner på dessa två bilder, speciellt med tanke på att jag fick höra vilken enormt stor pajbit jag ätit, medan han bara ätit en liten bulle. Den diskussionen hade vi när jag påtalade att jag var hungrig när klockan började närma sig 18.00.
Jag var nämligen iväg på en helt underbar begivenhet på eftermiddagen. Jag helt enkelt ignorerade snabeldraken som låg beredd i hallen på övervåningen och gick till St Mikaelskyrkan. Där hade "The English Speaking Club of Örebro" "CHRISTMAS CAROL SERVICE". Det var alltså en gudstjänst på engelska där det sjöngs en massa carols. Det som jag tycker är så härligt. Det allra bästa var att vi fick sjunga med i varenda en. Jag gick dit för att lyssna och njuta och istället fick jag sjunga och njuta. MMMMMMmmmmm, vad jag är full av jul just nu! Nu ska jag gå ner och tomta lite tror jag. Särbon har bänkat sig för att se på Svensson, Svensson. Jag kan nöja mig med att lyssna medan jag grejar, som det heter i vår familj!
Slutstädningen gjorde jag mellan 16 - 18!
Ledig
Första jullovsdagen. Sov jag länge? Med tanke på hur trött jag var igår hade jag gjort en plan hur jag skulle få sovmorgon till fram emot 10.00. Det var mobiliseringen för att jag skulle orka städa hela huset, något som jag försummat ett par veckor p g a hets på arbetsplatsen.
Jag vaknade 5.55........................ ÄR DET KLOKT? Jag läste till över 1.30 igår och efter det löste jag ett sudoku. Jag var helt övertygad om att jag då skulle sova länge. Visserligen lyckades jag somna om 1 timme, till klockan 7, men då hade jag riktigt spränghuvudvärk istället. Suck! Jag steg upp och tog en magvänlig shot av något slag som jag fått som varuprov på Coop eller Ica, sen toppade jag med en Treo och kröp till kojs igen.
Inte somnade jag om, jag läste till klockan 9, sen grep jag mig an dagens kall. Började med badrummen, sen fortsatte jag med dammning (det absolut tråkigaste jag vet) och när klockan började närma sig 11 kom jag på att jag inte ätit frukost. Jag hade lovat dottern att få låna bilen, så jag kastade raskt i mig lite frukost och gav mig iväg för att lämna den.
Vicke blev helt salig när hans "mormor" kom indimpande i hans liv så där helt apropå. Han nästan flög och lyckades ge mig en rejäl tungkyss långt in i munnen. Jag var föga road, men vad gör man. Jag spottade och fräste ut hundkyssen, men fick bara en till, så det var ingen idé att hålla på och tramsa. Han älskar mig och så är det!
Nu har jag städat hela dagen och har ändå en hel del kvar. Dvs alla golv, utom i badrummen är kvar till imorgon. Däremot är alla pellor hyfsade, jag blev akut less och klippte ner en del, trots att man ska vänta till i februari. Jag stod bara inte ut att se dem. Stackars lilla Susan Payne åkte t o m i papperskorgen. Så kan det gå när man står där och förtvinar.
Nu har jag duschat av mig städdammet och ska inta horisontalen. Vill bara visa mina underbara Mosjötomtar som bor på TV.n i år. De kanske får flytta någonannanstans innan julafton, men just nu står de i alla fall där. Hon som gör dem heter Monica Backlund och är otroligt duktig med allt skapande, i synnerhet med ull.
I hallen är det också ganska fint. Jag har plockat enris och pyntat med små kulor från IKEA, samt ställt fram tomtefar och tomtemor.
Golvet är torkat där också, för jag lyckades häva ut en full mugg med vatten när jag skulle vattna enriset. Tummen lever sitt eget liv och släpper när den tycker, utan att min hjärna är med på det. Ser man det hela positvt blev golvet rent och jag väljer nog den inställningen till misslyckanden om jag bara kan.
Julklappskorgen är nästan full redan och det är flera dagar kvar!!!! OJ, VAD KUL!!!!! Saknar dock min son och blivande sonhustru, de skulle varit här nu och inte därnere i solen och snorkla runt bland koraller och saltisfiskar.
Jag vaknade 5.55........................ ÄR DET KLOKT? Jag läste till över 1.30 igår och efter det löste jag ett sudoku. Jag var helt övertygad om att jag då skulle sova länge. Visserligen lyckades jag somna om 1 timme, till klockan 7, men då hade jag riktigt spränghuvudvärk istället. Suck! Jag steg upp och tog en magvänlig shot av något slag som jag fått som varuprov på Coop eller Ica, sen toppade jag med en Treo och kröp till kojs igen.
Inte somnade jag om, jag läste till klockan 9, sen grep jag mig an dagens kall. Började med badrummen, sen fortsatte jag med dammning (det absolut tråkigaste jag vet) och när klockan började närma sig 11 kom jag på att jag inte ätit frukost. Jag hade lovat dottern att få låna bilen, så jag kastade raskt i mig lite frukost och gav mig iväg för att lämna den.
Vicke blev helt salig när hans "mormor" kom indimpande i hans liv så där helt apropå. Han nästan flög och lyckades ge mig en rejäl tungkyss långt in i munnen. Jag var föga road, men vad gör man. Jag spottade och fräste ut hundkyssen, men fick bara en till, så det var ingen idé att hålla på och tramsa. Han älskar mig och så är det!
Nu har jag städat hela dagen och har ändå en hel del kvar. Dvs alla golv, utom i badrummen är kvar till imorgon. Däremot är alla pellor hyfsade, jag blev akut less och klippte ner en del, trots att man ska vänta till i februari. Jag stod bara inte ut att se dem. Stackars lilla Susan Payne åkte t o m i papperskorgen. Så kan det gå när man står där och förtvinar.
Nu har jag duschat av mig städdammet och ska inta horisontalen. Vill bara visa mina underbara Mosjötomtar som bor på TV.n i år. De kanske får flytta någonannanstans innan julafton, men just nu står de i alla fall där. Hon som gör dem heter Monica Backlund och är otroligt duktig med allt skapande, i synnerhet med ull.
I hallen är det också ganska fint. Jag har plockat enris och pyntat med små kulor från IKEA, samt ställt fram tomtefar och tomtemor.
Golvet är torkat där också, för jag lyckades häva ut en full mugg med vatten när jag skulle vattna enriset. Tummen lever sitt eget liv och släpper när den tycker, utan att min hjärna är med på det. Ser man det hela positvt blev golvet rent och jag väljer nog den inställningen till misslyckanden om jag bara kan.
Julklappskorgen är nästan full redan och det är flera dagar kvar!!!! OJ, VAD KUL!!!!! Saknar dock min son och blivande sonhustru, de skulle varit här nu och inte därnere i solen och snorkla runt bland koraller och saltisfiskar.
Jullov
Nu är det jullov! Vi har festat hela dagen i skolan och bara haft roligt! Sjäv är jag dödstrött och nästan orörlig, åtminstone till fram emot småtimmarna då jag förmodligen ligger och läser till klockan två.
Vi har i alla fall haft en mycket bra sista dag på höstterminen.
På förmiddagen körde vi klasskampen med en massa kluriga frågor som fordrade aktivitet från våra elever. De var indelade i 3 lag och jag måste säga att de verkligen kämpade och samarbetade riktigt bra ända fram till lunch.
Idag var det julbuffé och det såg nästan ut så här.
Nu har jag, trots mitt motstånd mot julbord, alltså ätit årets andra. Vi har nog Sveriges bästa skolmat och julbuffén var helt superb. Vi fick mycket mer mat än vi fått tidigare år och t o m dessert. Alla fick varsin julmust och det var uppskattat kan jag tala om.
Undrar hur det skulle smaka om man testade att dricka julmust t ex i fruntimmersveckan? Förmodligen inte ett dugg gott.
Efter lunch blev det rena spelhålan, jag blev indragen i minst 20 hetsiga omgångar av "Den försvunna diamanten".
Nu gillar jag att spela spel, så det var helt okej. Jag var alldeles snurrig i huvudet efter ett tag, det var tusenlappar hit och skurkar dit. Flyg till Guldkusten och båt till Madagaskar. Stå över ett kast mitt ute i havet och snabbt i mål med citat "Ett jävla visum" i högsta hugg när någon annan hittat diamanten. Till slut var jag alldeles matt, då varvade vi ner lite med några omgångar "Vem där".
Mitt i alla aktiviteter kom vår underbara Susanne från skolcafeterian in och gav oss en hel låda kokosbollar.
Det blev en bra "motvikt", eller hur man ska uttrycka det till vår egen knäck och ris chokladgodis.
Mellan varven fikade vi och åt gott libanesiskt kaffebröd + saffranskaka och pepparkakor.
Vi fick också glögg och russin ett par gånger under dagen, av vår kollega M-L, som är en klippa i köket och som ligger bakom det mesta av allt gott vi får, både normala veckor och denna julvecka. Hon kan fixa hur mycket gott som helst, vare sig det handlar om bakning eller mat.
Det har gått 5 timmar sen jag åt det sista och det enda jag inmundigat sen jag kom hem är ett glas Samarin! Konstigt eller???????
Vi har i alla fall haft en mycket bra sista dag på höstterminen.
På förmiddagen körde vi klasskampen med en massa kluriga frågor som fordrade aktivitet från våra elever. De var indelade i 3 lag och jag måste säga att de verkligen kämpade och samarbetade riktigt bra ända fram till lunch.
Idag var det julbuffé och det såg nästan ut så här.
Nu har jag, trots mitt motstånd mot julbord, alltså ätit årets andra. Vi har nog Sveriges bästa skolmat och julbuffén var helt superb. Vi fick mycket mer mat än vi fått tidigare år och t o m dessert. Alla fick varsin julmust och det var uppskattat kan jag tala om.
Undrar hur det skulle smaka om man testade att dricka julmust t ex i fruntimmersveckan? Förmodligen inte ett dugg gott.
Efter lunch blev det rena spelhålan, jag blev indragen i minst 20 hetsiga omgångar av "Den försvunna diamanten".
Nu gillar jag att spela spel, så det var helt okej. Jag var alldeles snurrig i huvudet efter ett tag, det var tusenlappar hit och skurkar dit. Flyg till Guldkusten och båt till Madagaskar. Stå över ett kast mitt ute i havet och snabbt i mål med citat "Ett jävla visum" i högsta hugg när någon annan hittat diamanten. Till slut var jag alldeles matt, då varvade vi ner lite med några omgångar "Vem där".
Mitt i alla aktiviteter kom vår underbara Susanne från skolcafeterian in och gav oss en hel låda kokosbollar.
Det blev en bra "motvikt", eller hur man ska uttrycka det till vår egen knäck och ris chokladgodis.
Mellan varven fikade vi och åt gott libanesiskt kaffebröd + saffranskaka och pepparkakor.
Vi fick också glögg och russin ett par gånger under dagen, av vår kollega M-L, som är en klippa i köket och som ligger bakom det mesta av allt gott vi får, både normala veckor och denna julvecka. Hon kan fixa hur mycket gott som helst, vare sig det handlar om bakning eller mat.
Det har gått 5 timmar sen jag åt det sista och det enda jag inmundigat sen jag kom hem är ett glas Samarin! Konstigt eller???????
16 december = HETS
Jag skulle bra gärna vilja veta hur det kunde bli 16 december så otroligt fort????? Det är idag, om än bara drygt en timme kvar och hur gick det till? Alldeles nyss tände jag första ljuset och hade gott om tid till allt underbart julstök.
Nå, det är en sanning med modifikation, allt är inte underbart och då syftar jag på städningen. Jag är inte så förtjust i den delen för att uttrycka sig lite fint. Jo, jag gillar den blöta avdelningen, jag diskar gärna, torkar golv och slabbar runt med vatten helt utan problem. Skura toaletter och handfat är ett nöje, men damma, ta ut mattor, dammsuga.......................det är ett STRAFF!
Tyvärr har jag insett att det måste göras och jag gör det, men jag njuter inte! Jag kan heller inte förmå mig att julpynta om det inte är rent, men snart är det det. Jag håller på att mobilisera, så innan det är dags att tända fjärde ljuset ska här vara julfint och då njuter jag.
Fick mail från sonen, han har en nygiftsprayad, numera död kackerlacka under sängen där nere i Sydney. Själv har jag bara vanligt, svenskt damm.
Idag skulle jag göra iordning diverse gåvor som ska överlämnas imorgon i samband med körens julfest. Jag har fått det uppdraget på min lott och det är ganska trivsamt tycker jag. Jag tyckte det nu också, ända tills jag upptäckte att jag på något mystiskt sätt förträngt cirka 10 dagar ur december månads almanacka. Nu kommer vi till dagens datum.
Vilket tjat om 16 december, men KÄRA NÅN: Det är sista dagen att skicka julkort och jag är så antik att jag håller på med sånt fortfarande. PANIK och HETS!! Jag fick helt enkelt planera om och jag lyckades. 17.30 spatserade jag iväg till brevlådan, som töms 18.00, med min julkortsbunt, och släppte ner den. Mycket nöjd skulle jag vilja påstå.
Sen hem och ordna resten och nu har jag fixat den allra finaste jullåda jag kunde komma på, med de enkla medel som stod till buds i min lilla överlevnadsskrubb under trappen. Jullådan är packad med godsaker som jag hoppas vår käre körledare ska uppskatta. Jag har haft en bra konsult för att vinet ska vara gott och inte smaka gammal vinäger. Sen är det diverse goda ostar, kex, grissini, supergod marmelad från Valmas döttrar, ölkorvar och lite smarrig choklad som jag valt själv. Såna här gånger är det nog inte fel att vara körledare, men som han sliter med oss är han värd allt det där och egentligen mycket mer om vi bara hade ekonomi till det.
Jag har även fixat en liten tackpresent till en annan körkamrat som troget skjutsar mig till och från kören varje vecka. Jag låtsades rådfråga honom om ett bra vin till körledaren och det han då föreslog ska han få imorgon + lite smakbitar från mitt julkaksbak. Så gick hela em och kvällen i julens tecken och det är helt okej när det redan är 16 december!
Julbord
Så var det dags igen! Julbord!
Så här års haglar det av annonser i tidningen om julbord av olika slag. Särbons halva av släkten vill gärna att vi ses allihopa nu innan jul och äter julbord tillsammans. Jag är lite mer tveksam, dels vill jag spara mig till julafton, dels tycker jag inte det är prisvärt. Man kan omöjligt tillgodogöra sig mat för runt 400 kronor per person och det är väl det som är meningen, tycker krögarna!
Hur som helst, i år var det "Kilsbergens vilda julbord" som gällde och det kändes faktiskt lite bättre än de tidigare. Restaurangen är i Ånnaboda, uppe i Kilsbergen. Dagen var disig och väl däruppe var det rejält dimmigt. Vi promenerade uppför backen och i dimman kunde vi skönja huset där läckerheterna fanns.
Redan i receptionen märktes intresset för både vinteraktiviteter och det vilda.
Det var en intressant upplevelse det här med det vilda. Först åt vi oss igenom det traditionella. Jag älskar lax och tog alla sorter, på andra sidan bordet fanns kallskuret och där var lite ovanligheter också, bl a. detta, som är vildsvinsskinka. Den var riktigt god.
Rökt ren, rökt lamm, renkorv, pastrami, viltpaté och julskinka var också gott. Hjort som jag inte vet hur den var tillredd var däremot inte ett dugg gott. Det kändes som man tuggade på något mjukt, vått, lite otäckt, just ingen smak alls.
Min första tallrik, jag tror jag tog tre till med olika sorters mat.
Nästa steg blev det vilda bordet. För dagen fanns, se nedan!
Vi fick en föreläsning om de olika kötträtterna och nu vet jag att krokodilen är extremt hårdlagad, den hade puttrat i 12 timmar för att vara möjlig att angripa med kniv och gaffel.
Om det inte går att se, så är det björn uppe till vänster, det gulaktiga är krokodil,
under björnen är zebran och till höger om den bison.
Vi hade tur som hann med att smaka bison, den var nästan slut när vi kom till bordet.
Jag smakade alla och måste säga att zebran var bäst, den var riktigt god. Bison smakade bara kött, krokodilen kändes som lite halvtorr kyckling i konsistensen, smaken helt okej, men inte det där lilla extra som zebran hade. Björnen fick mig nästan att spy. Den var verkligen allt utom god. Kanske tillagningen inte var bra, eller så är det bara så att ingen av dem i vårt sällskap som smakade, gillar björn. Det måste gå att göra något bättre av köttet än en färsklump på spett.
Tre sorters Janssons fanns också, traditionell, vegetarisk och vildjansson. Den vilda hade hjort och renhack istället för ansjovis, här måste jag vara ärlig och säga att Jansson ska vara med ansjovis. Ingen diskussion!
DAGS FÖR DESSERT!
Jag bara älskar slisk och efterrätter, jag kände mig som jag kommit till paradiset när jag nalkades det här bordet och vilken himla tur att jag är utrustad med två magar (som en halv ko), en för mat och en för slisk! Jag kunde alltså börja om från början på tom magsäck.
Min första portion dessert!
Jag åt av nästan allting och en del tog jag om av, t ex ris à la malta med körsbärssås.
Ikväll tror jag inte att jag kommer att vara så värst hungrig, möjligen törstig.
Det var verkligen ett lyckat julbord och jag känner mig plötsligt lite mer positiv till julbordsätande.
Det var bara en sak som var synd, de brukar ha känguru på det vilda bordet, men så icke denna dag. Jag hade verkligen velat smaka det som sonen äter med jämna mellanrum där down under!
Så här års haglar det av annonser i tidningen om julbord av olika slag. Särbons halva av släkten vill gärna att vi ses allihopa nu innan jul och äter julbord tillsammans. Jag är lite mer tveksam, dels vill jag spara mig till julafton, dels tycker jag inte det är prisvärt. Man kan omöjligt tillgodogöra sig mat för runt 400 kronor per person och det är väl det som är meningen, tycker krögarna!
Hur som helst, i år var det "Kilsbergens vilda julbord" som gällde och det kändes faktiskt lite bättre än de tidigare. Restaurangen är i Ånnaboda, uppe i Kilsbergen. Dagen var disig och väl däruppe var det rejält dimmigt. Vi promenerade uppför backen och i dimman kunde vi skönja huset där läckerheterna fanns.
Redan i receptionen märktes intresset för både vinteraktiviteter och det vilda.
Det var en intressant upplevelse det här med det vilda. Först åt vi oss igenom det traditionella. Jag älskar lax och tog alla sorter, på andra sidan bordet fanns kallskuret och där var lite ovanligheter också, bl a. detta, som är vildsvinsskinka. Den var riktigt god.
Rökt ren, rökt lamm, renkorv, pastrami, viltpaté och julskinka var också gott. Hjort som jag inte vet hur den var tillredd var däremot inte ett dugg gott. Det kändes som man tuggade på något mjukt, vått, lite otäckt, just ingen smak alls.
Min första tallrik, jag tror jag tog tre till med olika sorters mat.
Nästa steg blev det vilda bordet. För dagen fanns, se nedan!
Vi fick en föreläsning om de olika kötträtterna och nu vet jag att krokodilen är extremt hårdlagad, den hade puttrat i 12 timmar för att vara möjlig att angripa med kniv och gaffel.
Om det inte går att se, så är det björn uppe till vänster, det gulaktiga är krokodil,
under björnen är zebran och till höger om den bison.
Vi hade tur som hann med att smaka bison, den var nästan slut när vi kom till bordet.
Jag smakade alla och måste säga att zebran var bäst, den var riktigt god. Bison smakade bara kött, krokodilen kändes som lite halvtorr kyckling i konsistensen, smaken helt okej, men inte det där lilla extra som zebran hade. Björnen fick mig nästan att spy. Den var verkligen allt utom god. Kanske tillagningen inte var bra, eller så är det bara så att ingen av dem i vårt sällskap som smakade, gillar björn. Det måste gå att göra något bättre av köttet än en färsklump på spett.
Tre sorters Janssons fanns också, traditionell, vegetarisk och vildjansson. Den vilda hade hjort och renhack istället för ansjovis, här måste jag vara ärlig och säga att Jansson ska vara med ansjovis. Ingen diskussion!
DAGS FÖR DESSERT!
Jag bara älskar slisk och efterrätter, jag kände mig som jag kommit till paradiset när jag nalkades det här bordet och vilken himla tur att jag är utrustad med två magar (som en halv ko), en för mat och en för slisk! Jag kunde alltså börja om från början på tom magsäck.
Min första portion dessert!
Jag åt av nästan allting och en del tog jag om av, t ex ris à la malta med körsbärssås.
Ikväll tror jag inte att jag kommer att vara så värst hungrig, möjligen törstig.
Det var verkligen ett lyckat julbord och jag känner mig plötsligt lite mer positiv till julbordsätande.
Det var bara en sak som var synd, de brukar ha känguru på det vilda bordet, men så icke denna dag. Jag hade verkligen velat smaka det som sonen äter med jämna mellanrum där down under!
Fredagkväll
Det är fredagkväll, särbon är här. Jag sitter vid datorn och lägger ett pusselspel som roar mig. Det är alldeles gratis och jag heter Evert när jag pusslar. Han har suttit här vid datorn ett längre tag och när jag sen får tillgång till min väg ut i etern säger han: "DU, kolla på det där Gustaf Becker uret om någon har bjudit på det?
Nu är det klockdags igen!
Slut för idag!
Trädkramare
Fint träd, eller hur?
Det är en underbar kastanj som står precis vid gatan när man svänger ut från mitt hus. Det blommar helt ljuvligt under våren, doftar gott och är utmärkt när det regnar om någon behöver söka skydd på sin väg in eller när de är ute och promenerar.
Sedan kommer hösten med alla härliga kastanjer som ramlar ner och öppnar sitt tjocka gröna, taggiga skal och vips kommer det ut en liten eller stor blank, brun "ädelsten". Den stoppar man i fickan så slipper man reumatism. Bra va?
Nu är det vinter har jag märkt........... och då är trädet ganska lågmält i sin framtoning.
Så träffar jag då ordföranden i vår bostadsrättsförening nu på eftermiddagen. Vi stod alldeles bortom kastanjen och hur vi nu pratade kom vi in på den. Då upplyser han mig om att den ska tas bort. De ska såga ner den!
Det är ju inte klokt, ett så fint träd. Jag nästan skrek NEEEJ och replikerar omedlelbart att jag måste bli trädkramare! Hur gör man? Ska jag kedja fast mig vid den och svälja ner nyckeln, eller ???? Det hjälper inte att bara stå där och hålla om det, det fattar väl vem som helst. Jag blev alldeles bestört, det är "mitt" vårdträd och så har jag känt ända sen jag flyttade hit.
Jag föreslog en liten folkomröstning inom föreningen, men det nappade han inte på. Det är nämligen en bilägare som får nektar på lacken, på sin bil när kastanjen blommar, den blir kladdig. Det lät som om klagomål hade inkommit till styrelsen. Kan det vara möjligt?
Sedan fick jag veta vilken bil det är och då blev det ännu konstigare.
Det är den här! Synd den är översnöad så den inte syns ordentligt!
Åldersmässigt är min Toyota, 22 år för tillfället, rena nyproduktionen. Det är synd att inte rattlåset på den här syns genom rutan, det är också en antikvitet. Den här rullar på gatorna ungefär 5 -6 gånger om året, det är väl för det den hinner bli kladdig under blommningen. Den är inte högblank direkt, vare sig med eller utan nektar.
Det är förmodligen kört för kastanjen, hur jag än kramar.
Tomt blir det och inte ett dugg vackert. Asfalt, garage och parkerade bilar att vila blicken på!
Prövningar
Nu är det så där vitt och fint igen. I morse var det ett faktum och inte har det blivit bättre under dagen. Det är bara att resignera, bita i det obefintliga gräset och inse att vi bor i ett land med 4 årstider, varav det här är den vita och fina. Till och med barnens gudmor undslapp sig i telefon idag att det är skönt att det är så vitt och fint. Hon som bott på Teneriffa i många år för att hon inte gillade kylan och vintern.......! Jaja, jag älskar henne ändå, så hon må väl njuta nu medan hon har chansen, jag nöjer mig med att lida och gnälla när det blir som svårast.
Inte nog med det, min gamla Toyota, vid pass 22 år nu, passade på att gå sönder ännu en gång i söndags. Det är precis som i psalmen, jag kan icke räkna dem alla. Nu var det bromsen som gav sig. Först kändes det som en sladdrig, urtrampad boll under foten när jag stannade för att tanka. Sen var jag och köpte mat och när jag då skulle hem landade bromspedalen på golvet när jag testade. Jag skulle ta mig igenom hela stan, men med mitt mod, samt hand- och motorbroms tog jag mig hem utan problem. Kärestan som är mycket rädd om mig lånade genast ut sin fina bil för att ta sig an vraket och laga den ännu en gång. Hans bil ser nästan ut så här.
Den är betydligt nyare än min och har centrallås, något som jag ser fram emot att få på nästa bil, eller åtminstone gjorde jag det tills i eftermiddag. Då var jag på Robertssons för att köpa julklapp till Vickehund. Jag hade beställt 2 kilo märgben till den lille gnagaren.
Jag hade förhöjd stressnivå när jag kom fram, jag bara blir sån av det här vita, fina. Innan jag for från skolan hade jag stått och sopat av det från bilen. Det låg decimetertjockt över hela bilen, men sopa kan jag, även om det är snö som ska väck.
Väl framme tar jag bara med mig plånboken och nycklarna ur bilen, låser snabbt och vad händer?????? Det säger ett extra klick och vips har det slagit till någon okänd manick inne i låset, så jag kunde inte låsa upp, helt omöjligt. Det kan vara lite av det vita och fina som åkt in, tänkte jag. Eftersom det är juletid är det alltid knökfullt av folk som ska köpa korv, syltor och aladåber där inne, så jag rusade in, tog en nummerlapp och ut igen till bilen. Så försökte jag några gånger till, men icke att jag kunde låsa upp. Köpte mina märgben och blev sen stående utanför bilen med nyckeln i hand. Jag tänkte många oskrivbara ord där jag stod.
Två unga killar som också handlat kom ut och jag bad om hjälp, men inte ens de kunde komma in i bilen. Då skjutsade de hem mig istället och det var ju snällt.
Så fort jag kom hem ringde jag ena bonussonen och beklagade min nöd. Han kom genast till min undsättning, vilket jag uppskattade hur mycket som helst. Vi åkte ut till bilen och med sin magiska hand hade han ganska snart låst upp. Det var bara att ta i lite mer än jag hade vågat. Gissa om det kändes skönt, äntligen fick jag komma hem och åtmistone baka saffransbullar. Resten av planeringen för den här kvällen föll, men det kan jag ta nu när det ordnade sig med bilen.
SMHI har lovat minst 10 cm vitt imorgon. På grund av detta håller jag på att mobilisera så jag inte ska stressa mig till ännu en dubbellåsning av bilen, då blir det totalt psykbryt! !
Inte nog med det, min gamla Toyota, vid pass 22 år nu, passade på att gå sönder ännu en gång i söndags. Det är precis som i psalmen, jag kan icke räkna dem alla. Nu var det bromsen som gav sig. Först kändes det som en sladdrig, urtrampad boll under foten när jag stannade för att tanka. Sen var jag och köpte mat och när jag då skulle hem landade bromspedalen på golvet när jag testade. Jag skulle ta mig igenom hela stan, men med mitt mod, samt hand- och motorbroms tog jag mig hem utan problem. Kärestan som är mycket rädd om mig lånade genast ut sin fina bil för att ta sig an vraket och laga den ännu en gång. Hans bil ser nästan ut så här.
Den är betydligt nyare än min och har centrallås, något som jag ser fram emot att få på nästa bil, eller åtminstone gjorde jag det tills i eftermiddag. Då var jag på Robertssons för att köpa julklapp till Vickehund. Jag hade beställt 2 kilo märgben till den lille gnagaren.
Jag hade förhöjd stressnivå när jag kom fram, jag bara blir sån av det här vita, fina. Innan jag for från skolan hade jag stått och sopat av det från bilen. Det låg decimetertjockt över hela bilen, men sopa kan jag, även om det är snö som ska väck.
Väl framme tar jag bara med mig plånboken och nycklarna ur bilen, låser snabbt och vad händer?????? Det säger ett extra klick och vips har det slagit till någon okänd manick inne i låset, så jag kunde inte låsa upp, helt omöjligt. Det kan vara lite av det vita och fina som åkt in, tänkte jag. Eftersom det är juletid är det alltid knökfullt av folk som ska köpa korv, syltor och aladåber där inne, så jag rusade in, tog en nummerlapp och ut igen till bilen. Så försökte jag några gånger till, men icke att jag kunde låsa upp. Köpte mina märgben och blev sen stående utanför bilen med nyckeln i hand. Jag tänkte många oskrivbara ord där jag stod.
Två unga killar som också handlat kom ut och jag bad om hjälp, men inte ens de kunde komma in i bilen. Då skjutsade de hem mig istället och det var ju snällt.
Så fort jag kom hem ringde jag ena bonussonen och beklagade min nöd. Han kom genast till min undsättning, vilket jag uppskattade hur mycket som helst. Vi åkte ut till bilen och med sin magiska hand hade han ganska snart låst upp. Det var bara att ta i lite mer än jag hade vågat. Gissa om det kändes skönt, äntligen fick jag komma hem och åtmistone baka saffransbullar. Resten av planeringen för den här kvällen föll, men det kan jag ta nu när det ordnade sig med bilen.
SMHI har lovat minst 10 cm vitt imorgon. På grund av detta håller jag på att mobilisera så jag inte ska stressa mig till ännu en dubbellåsning av bilen, då blir det totalt psykbryt! !
Ordpolis
Jag är ofrivilligt, självutnämnd ordpolis.
Jag insåg det för några år sedan när jag och särbon var på Jädersbruksdagarna och träffade en gammal kompis till honom. Han är en spirituell bekantskap som vi träffat ytterligare några gånger sen dess och jag gillar hans inställning till orden och språket. Själv hävdar han att han lider av en tidig "skada" sen barndomen pga att nästan alla i hans släkt är lärare (själv är han inte lärare). Han hade en lång utläggning om hur han utan att vilja, hakade upp sig på människor som använder orden fel. Jag undrade hur han menade och då talade han om att han var ordpolis, han fick det att låta som det var den mest självklara sak i världen. Ju mer han pratade, desto mer förstod jag att jag är ungefär likadan, även om jag behärskar mig lite mer.
Vid ett annat tillfälle när vi träffade honom berättade han att han hade minsann fått lov att ringa lokaltidningen och påpeka att journalisten använt ett felaktigt ordval. Det handlade om att hon använt order "ångvält", när det i själva verket handlade om en vält. Ångvältar hade inte funnits på väldigt många år, han visste hur längesen också, men det har jag glömt. Hon som skrivit artikeln hade redan blivit uppringd av andra ordpoliser, så hon bara suckade uppgivet när han fick henne på tråden och lovade att inte göra så igen.
Jag tycker det är viktigt hur vi pratar, att vi använder rätt ord och inte utarmar med det med en massa svengelska ord, låneord eller bara hummanden och stönanden som den yngre generationen gärna gör. Nu låter jag som en gammal reaktionär tänker många, det kan jag ta, för det är jag inte, jag är bara rädd om vårt modersmål.
Jag har själv levt med en far som i all välvilja påpekade om det lät helt bort i tok om jag uttryckte mig fel. Som exempel kan jag nämna ett ord som fick honom att nästan bli galen. Det var när jag sa att något var "Jättelitet". Han bad mig förklara hur något som var litet samtidigt kunde vara jätte. Han var väl ordpolis han också, fast han inte visste om det.
Själv har jag hållit på och trimma mina barn på samma vis, utan att för den skull klanka ner på dem. Bara snällt och vänligt påpekat hur det ska vara (hoppas jag) . Känner mig ganska nöjd med att båda är verbala och kan tala för sig.
Idag har jag haft kort tjänstgöring i mitt ordpolisämbete och fått skriva mail till sonen som vistas downunder för tillfället. Nu har han två gånger skrivit till mig att det är lugnt, men stavat LUNGT! Vaddå lunga? Jag klarade det första gången, men nu har det nyss gått iväg ett mail med en liten stavningslektion. Han brukar inte stava fel, så det blir säkert okej.
Han kanske också blir ordpolis vad det lider, skulle tro det ligger i släkten!
Jag insåg det för några år sedan när jag och särbon var på Jädersbruksdagarna och träffade en gammal kompis till honom. Han är en spirituell bekantskap som vi träffat ytterligare några gånger sen dess och jag gillar hans inställning till orden och språket. Själv hävdar han att han lider av en tidig "skada" sen barndomen pga att nästan alla i hans släkt är lärare (själv är han inte lärare). Han hade en lång utläggning om hur han utan att vilja, hakade upp sig på människor som använder orden fel. Jag undrade hur han menade och då talade han om att han var ordpolis, han fick det att låta som det var den mest självklara sak i världen. Ju mer han pratade, desto mer förstod jag att jag är ungefär likadan, även om jag behärskar mig lite mer.
Vid ett annat tillfälle när vi träffade honom berättade han att han hade minsann fått lov att ringa lokaltidningen och påpeka att journalisten använt ett felaktigt ordval. Det handlade om att hon använt order "ångvält", när det i själva verket handlade om en vält. Ångvältar hade inte funnits på väldigt många år, han visste hur längesen också, men det har jag glömt. Hon som skrivit artikeln hade redan blivit uppringd av andra ordpoliser, så hon bara suckade uppgivet när han fick henne på tråden och lovade att inte göra så igen.
Jag tycker det är viktigt hur vi pratar, att vi använder rätt ord och inte utarmar med det med en massa svengelska ord, låneord eller bara hummanden och stönanden som den yngre generationen gärna gör. Nu låter jag som en gammal reaktionär tänker många, det kan jag ta, för det är jag inte, jag är bara rädd om vårt modersmål.
Jag har själv levt med en far som i all välvilja påpekade om det lät helt bort i tok om jag uttryckte mig fel. Som exempel kan jag nämna ett ord som fick honom att nästan bli galen. Det var när jag sa att något var "Jättelitet". Han bad mig förklara hur något som var litet samtidigt kunde vara jätte. Han var väl ordpolis han också, fast han inte visste om det.
Själv har jag hållit på och trimma mina barn på samma vis, utan att för den skull klanka ner på dem. Bara snällt och vänligt påpekat hur det ska vara (hoppas jag) . Känner mig ganska nöjd med att båda är verbala och kan tala för sig.
Idag har jag haft kort tjänstgöring i mitt ordpolisämbete och fått skriva mail till sonen som vistas downunder för tillfället. Nu har han två gånger skrivit till mig att det är lugnt, men stavat LUNGT! Vaddå lunga? Jag klarade det första gången, men nu har det nyss gått iväg ett mail med en liten stavningslektion. Han brukar inte stava fel, så det blir säkert okej.
Han kanske också blir ordpolis vad det lider, skulle tro det ligger i släkten!
Kvällssnack
Trots att jag och kärestan inte bor ihop har vi redan skaffat oss en massa vanor som vi egentligen inte är medvetna om. När vi är sambos på helgerna är vi båda ofta så trötta efter hela veckans jobb att det är ganska lätt att lägga sig före midnatt. Jag somnar oftast runt 23.30 - 00.00 under veckorna och det är för lite.
Nu satt jag vid datorn och kollade mail, skrev mail, läste bloggar och tänkte inte på att han är här. Precis som jag skulle stänga av frågade jag: "Ska du till datorn något"? Han har alltså redan lagt sig och ligger och läser en mc-tidning och citat: "Mår gott". JO, han skulle hit, han måste kolla Blocket. Gissa efter vad.........!
Kan det vara så att hjärnan utarmas ju längre vardagarna fortskrider i veckan för att på fredagen vara ganska tömd. Hur kunde jag glömma en så viktig sak som KLOCKORNA??????
Jag har suttit vid TV.n som en äkta soffpotatis och tittat på Postkodmiljonären och På Spåret. Jag tycker själv att jag förtjänar både att bli miljonär och få fina blommor av Oldsberg en halvtimme senare, men så är icke fallet.
Jag får knega ihop mina kronor själv, jag skrapar en och annan trisslott oregelbundet och vinner aldrig. Har inte samma tur som min far, som oftast vann, vilka lotter han än tog. Jag får ofta rosor av särbon, vackra, stora, feta och mörkt röda, nästan mot svart, så blommor får jag, inga klagomål på den fronten. Men nog kunde Oldsberg känna att jag sitter hemma i soffan och är så duktig, berest och svarar på hans klurigheter.
Imorgon bitti ska jag vinna x antal kartböcker och några CD-skivor när Lasse Svahn stiger in i vårt sovrum via etern! Sen på kvällen svänger jag ut på isen med Jesper Blomqvist och gör en piruett eller en enkel Lutz..
Tur jag har både TV och fantasi, jag kommer rätt långt när jag är soffpotatis!
Nu satt jag vid datorn och kollade mail, skrev mail, läste bloggar och tänkte inte på att han är här. Precis som jag skulle stänga av frågade jag: "Ska du till datorn något"? Han har alltså redan lagt sig och ligger och läser en mc-tidning och citat: "Mår gott". JO, han skulle hit, han måste kolla Blocket. Gissa efter vad.........!
Kan det vara så att hjärnan utarmas ju längre vardagarna fortskrider i veckan för att på fredagen vara ganska tömd. Hur kunde jag glömma en så viktig sak som KLOCKORNA??????
Jag har suttit vid TV.n som en äkta soffpotatis och tittat på Postkodmiljonären och På Spåret. Jag tycker själv att jag förtjänar både att bli miljonär och få fina blommor av Oldsberg en halvtimme senare, men så är icke fallet.
Jag får knega ihop mina kronor själv, jag skrapar en och annan trisslott oregelbundet och vinner aldrig. Har inte samma tur som min far, som oftast vann, vilka lotter han än tog. Jag får ofta rosor av särbon, vackra, stora, feta och mörkt röda, nästan mot svart, så blommor får jag, inga klagomål på den fronten. Men nog kunde Oldsberg känna att jag sitter hemma i soffan och är så duktig, berest och svarar på hans klurigheter.
Imorgon bitti ska jag vinna x antal kartböcker och några CD-skivor när Lasse Svahn stiger in i vårt sovrum via etern! Sen på kvällen svänger jag ut på isen med Jesper Blomqvist och gör en piruett eller en enkel Lutz..
Tur jag har både TV och fantasi, jag kommer rätt långt när jag är soffpotatis!
Rosengrens skafferi
Jag har lite favoritbutiker här och där i stan, Rosengrens skafferi är en av dem. Tidigare låg den i Wadköping, men nu finns den inne i centrum, den del som lite pompöst kallas "Gamla stan". Jag tycker redan det namnet är så etablerat för huvudstaden att det inte riktigt passar in. Det må vara hur det vill med den saken, skafferiet passar in var som helst.
På Engelbrektsgatan mitt emot Strömpis går man in på en bakgård. Där finns en cykelverkstad, kanske även cykelaffär , vet inte riktigt, för jag har cykelservice hemma på gården, så jag har inte fördjupat mig i vad det är för verksamhet. Cyklar är det i alla fall. Sen ligger det även en antikbod som heter Bobinen och ev. något mer. Jag brukar vara så fokuserad när jag ska till Rosengrens att jag bara ser den dörren.
Idag var jag och kompisen Britta på stan för att citat: "Titta, klämma och fnittra runt i olika affärer". Vi träffades efter jobbet kl 15.00 och har väl på 3 timmar hunnit med 10 - 15 butiker. Jag som skulle med som sällskap handlade förstås mest. Men vad gör man då när det inne på Strandbergs ligger en blå, v-ringad tröja i exakt rätt kornblå nyans, min allra bästa tröjfärg och pris 299 kronor. Sen var det 100 kronors rabatt + att jag hade en återbäringscheck på 125 kr. Den kostade mig 99 ynka silverpengar, det är klart jag slog till. Britta köpte förresten jeans, så hon handlade lite också. Det blev förstås fler inköp, men som sagt: Julen är här, så det talar vi tyst om!
Mot Rosengrens skafferi! Det lär finnas en hemsida, bara att slå på namnet tror jag.
Jag brukar köpa goda marmelader som är bra gåvor när man ska gå bort, jag äter de sjäv också för den delen. Min favorit är "Hallon med mörk choklad och Tahitivanilj". Bara namnet låter som poesi.
En annan av mina favoriter är Julita rapsolja smaksatt med citron och den med örter. Sen finns det flera andra + naturell så klart.
Jättegoda getostar, tryfflar, sött och salt bröd, saffransskorpor, biscotti, kryddblandningar, massor med lite annorlunda, ibland exklusivt ätbart.
Gå dit och titta och handla, eller titta in på hemsidan!
Här kommer mina favoriter för tillfället! Den längst till höger heter "Mandarin med Grand Marnier och saffran" och finns bara till jul. Den är jättegod, jag smakade redan förra året.
Uppiggning
Redan det ordet får mig lite piggare, det ser så fel ut, men tre p i rad kan man ju inte ha.
Jag har varit jättetrött idag och är ännu tröttare nu ikväll. Jag kände det redan när jag var på väg hem, så jag stannade hos Anette som har Varberga blommor, för att pigga upp mig lite. Jag skulle så klart ha något rött eftersom det snart är jul. Hela affären var full med röda blommor och det här är vad jag kom hem med och som står så fint på mitt köksbord nu. Ingen kan beskylla mig för att inte kunna ta förändringar! Jag gillar det där luddet omkring, det heter något fint namn som jag glömde lika fort som hon sa det.
Tulpaner! Jag måste hinna avsluta julen innan det blir tulpantid, men en liten avvikelse kan jag väl tåla. De är alldeles vita och tack och lov blev det inget av det vita som ramlade ner från ovan idag, inget mer än vatten i alla fall. Stackars små barn och lyckliga mig! Grannen gormade något när hon kom med sina två barn i vräkregnet, det är något lindrigare än ett ösregn, men tillräckligt för att man helst vill vara inne. Jag höll med lite lamt, men nog är det skönt med plusgrader trots att det blir lite blött.
När jag kom hem med mina tulpaner föll mig blick på köksväggen och då blev jag också lite piggare!
Eftersom köksbordet var framdraget för Hjoklockans skull i söndags passade jag på att sätta upp min fina julbonad samtidigt. Den har min mormor sytt en gång i världen och jag fick den när jag just fått min första lägenhet. Sen dess har den föjlt med mig runt Sverige, jag har bott i Hultsfred, Piteå, Örebro, Umeå och nu tillbaka i Örebro och bonaden har hängt med. Jag tänker att någon av barnen säkert vill ha den så småningom, de har sett den varje jul hela sina liv. Den ska dock pryda min vägg många jular till!
Jag har varit jättetrött idag och är ännu tröttare nu ikväll. Jag kände det redan när jag var på väg hem, så jag stannade hos Anette som har Varberga blommor, för att pigga upp mig lite. Jag skulle så klart ha något rött eftersom det snart är jul. Hela affären var full med röda blommor och det här är vad jag kom hem med och som står så fint på mitt köksbord nu. Ingen kan beskylla mig för att inte kunna ta förändringar! Jag gillar det där luddet omkring, det heter något fint namn som jag glömde lika fort som hon sa det.
Tulpaner! Jag måste hinna avsluta julen innan det blir tulpantid, men en liten avvikelse kan jag väl tåla. De är alldeles vita och tack och lov blev det inget av det vita som ramlade ner från ovan idag, inget mer än vatten i alla fall. Stackars små barn och lyckliga mig! Grannen gormade något när hon kom med sina två barn i vräkregnet, det är något lindrigare än ett ösregn, men tillräckligt för att man helst vill vara inne. Jag höll med lite lamt, men nog är det skönt med plusgrader trots att det blir lite blött.
När jag kom hem med mina tulpaner föll mig blick på köksväggen och då blev jag också lite piggare!
Eftersom köksbordet var framdraget för Hjoklockans skull i söndags passade jag på att sätta upp min fina julbonad samtidigt. Den har min mormor sytt en gång i världen och jag fick den när jag just fått min första lägenhet. Sen dess har den föjlt med mig runt Sverige, jag har bott i Hultsfred, Piteå, Örebro, Umeå och nu tillbaka i Örebro och bonaden har hängt med. Jag tänker att någon av barnen säkert vill ha den så småningom, de har sett den varje jul hela sina liv. Den ska dock pryda min vägg många jular till!
Nästansyster
Jag har nyss pratat med min nästansyster A. Hon är precis lika galen i julen som jag och vi är i full färd hela året med att köpa julklappar och lägga "på stack" som vi brukar säga. Det är väldigt praktiskt, när man som vi gärna slösar och ger bort mycket och för en enda gångs skull frossar. Det är faktiskt enda gången på hela året, alla högtider inberäknade, som både hon och jag verkligen frossar i ordets rätta bemärkelse. FROSSAR!!!!! En av dödssynderna och vi gör det med STORT VÄLBEHAG!!!!!!! Så är det bara!
Visar väl en bild av hur det kan se ut så kan alla julhatare och moralister förfasa sig över frosseriet ! ! ! Tyvärr är den lite otydlig och där finns även den numera kära änglakatten liggande på vakt så inget paket försvinner.
Han fick också julklappar på sin tid, oftast 2 - 3 stycken.
Praktiskt sa jag, det är det, för inte tusan går det att frossa om man ska vänta med inköpen till efter andra, tredje advent. Det har i alla fall inte jag råd med.
Alltså stackar vi på oss allt möjligt och omöjligt till kommande julfröjder. Jag brukar slå in mina paket kontinuerligt under året och skriva små kryptiska lappar som jag sticker in under snöret el dyl. Det kan då gå ett halvår eller mer tills dagen kommer då jag ska tyda mina "koder" om paketets innehåll. Ett ex en jul: "Samma som MJ f b" = Bokstöd som ser ut som elefanter. (MJ en kär väninna som samlar på elefanter), ett annat "AC t J"=renkött till dottern, då står AC för Västerbotten där köttet kommer ifrån osv. Så håller jag på och det händer inte bara en gång att jag inte har en aning om hur jag ska lösa bokstavschiffret utan måste öppna paketet.
Igår när jag pratade med nästansystern berättade hon om sitt nya, superperfekta system. Hon skriver en siffra på en lapp på paketet, sen har hon en liten bok där hon skriver in siffran och vem det är till och även i någon form vad det innehåller.
Eftersom vi pratar i princip varje dag fick jag en utvärdering idag när jag ringde. Jag kan väl säga, att entusiasmen över det perfekta systemet hade falnat. Antar att det blev väldigt många lappar med tanke på mängden klappar och att hon förutom mig har minst 10 personer till som ska ha allt från 1 till minst 20 julklappar.
Jag kodar vidare och fortsätter försöka lista ut vad det är i paketen som ligger nere i korgsängen och väntar.
Visar väl en bild av hur det kan se ut så kan alla julhatare och moralister förfasa sig över frosseriet ! ! ! Tyvärr är den lite otydlig och där finns även den numera kära änglakatten liggande på vakt så inget paket försvinner.
Han fick också julklappar på sin tid, oftast 2 - 3 stycken.
Praktiskt sa jag, det är det, för inte tusan går det att frossa om man ska vänta med inköpen till efter andra, tredje advent. Det har i alla fall inte jag råd med.
Alltså stackar vi på oss allt möjligt och omöjligt till kommande julfröjder. Jag brukar slå in mina paket kontinuerligt under året och skriva små kryptiska lappar som jag sticker in under snöret el dyl. Det kan då gå ett halvår eller mer tills dagen kommer då jag ska tyda mina "koder" om paketets innehåll. Ett ex en jul: "Samma som MJ f b" = Bokstöd som ser ut som elefanter. (MJ en kär väninna som samlar på elefanter), ett annat "AC t J"=renkött till dottern, då står AC för Västerbotten där köttet kommer ifrån osv. Så håller jag på och det händer inte bara en gång att jag inte har en aning om hur jag ska lösa bokstavschiffret utan måste öppna paketet.
Igår när jag pratade med nästansystern berättade hon om sitt nya, superperfekta system. Hon skriver en siffra på en lapp på paketet, sen har hon en liten bok där hon skriver in siffran och vem det är till och även i någon form vad det innehåller.
Eftersom vi pratar i princip varje dag fick jag en utvärdering idag när jag ringde. Jag kan väl säga, att entusiasmen över det perfekta systemet hade falnat. Antar att det blev väldigt många lappar med tanke på mängden klappar och att hon förutom mig har minst 10 personer till som ska ha allt från 1 till minst 20 julklappar.
Jag kodar vidare och fortsätter försöka lista ut vad det är i paketen som ligger nere i korgsängen och väntar.
