Blomster
När vi firade våra födelsedagar i helgen fick vi en massa fina blommor.
Jag tillhör den kategorin som gärna har (och tycker om att få ) blommor och anser inte alls det är bortkastade pengar. De skänker mig jättemycket glädje medan de står där och ger värme inombords också ,med tanke på att de är köpta till mig/oss av någon som tänkt till vad vi skulle tycka om.
Jag som fyllde för 12 dagar sen har fortfarande kvar en liten del av buketten jag fick av Karin, världens bästa granne ni vet?
Nu är buketten liten och söt, förut var den stor och vacker. Då var det hela 10 rosor, nu återstår 3.
Sen kom "syster" Mary med man och förärade oss, eller mig kanske, ett citrusträd. Nu har jag fått instruktioner att det ska stå ute, så idag har det härdats lite på uterummet och nu på eftermiddagen fick det flytta ut på baksidan.
Man lär ska kunna koka marmelad av frukterna, leka bi måste man också göra när det blommar, annars blir det ingen marmeladbas.
Ett par andra nära, goda vänner E och B, även hon en "syster" kom med blommor och presenter, trots att vi bestämt att vi inte ska hålla på med sånt. Sen är det ingen av oss som håller på det.
Jag fick en ranunkel, hur kunde hon veta att jag älskar även dem? Den skulle också stå ute, för att så småningom grävas ner. Den har hamnat på framsidan.
Särbon fick en vacker, vit primula, men den bor inte hos mig.
Min kära svärmor hade också en pampig bukett med sig. Gult som är så fint och liljor som är så vackra! Undrar om jag älskar alla sorters blommor, för jag tycker väldigt, mycket om dessa också. Det är väl inte svårt att förstå?
Slutligen kom bonusbarnen och hade med sig en riktigt ljuv bukett med vad jag tror är lövkoja och margueriter. De doftar himmelskt!
Jag tillhör den kategorin som gärna har (och tycker om att få ) blommor och anser inte alls det är bortkastade pengar. De skänker mig jättemycket glädje medan de står där och ger värme inombords också ,med tanke på att de är köpta till mig/oss av någon som tänkt till vad vi skulle tycka om.
Jag som fyllde för 12 dagar sen har fortfarande kvar en liten del av buketten jag fick av Karin, världens bästa granne ni vet?
Nu är buketten liten och söt, förut var den stor och vacker. Då var det hela 10 rosor, nu återstår 3.
Sen kom "syster" Mary med man och förärade oss, eller mig kanske, ett citrusträd. Nu har jag fått instruktioner att det ska stå ute, så idag har det härdats lite på uterummet och nu på eftermiddagen fick det flytta ut på baksidan.
Man lär ska kunna koka marmelad av frukterna, leka bi måste man också göra när det blommar, annars blir det ingen marmeladbas.
Ett par andra nära, goda vänner E och B, även hon en "syster" kom med blommor och presenter, trots att vi bestämt att vi inte ska hålla på med sånt. Sen är det ingen av oss som håller på det.
Jag fick en ranunkel, hur kunde hon veta att jag älskar även dem? Den skulle också stå ute, för att så småningom grävas ner. Den har hamnat på framsidan.
Särbon fick en vacker, vit primula, men den bor inte hos mig.
Min kära svärmor hade också en pampig bukett med sig. Gult som är så fint och liljor som är så vackra! Undrar om jag älskar alla sorters blommor, för jag tycker väldigt, mycket om dessa också. Det är väl inte svårt att förstå?
Slutligen kom bonusbarnen och hade med sig en riktigt ljuv bukett med vad jag tror är lövkoja och margueriter. De doftar himmelskt!
Hos frisören
Jag har nyss klippt mig, det som kan vara så jobbigt om det blir fel.
Tack och lov har jag via en kollega på skolan hittat en pärla till frisör. Hon håller till ute på landet, mellan Örebro och Nora. Järle Klippstuga heter det och hon passar mig perfekt. Hon t o m hackar min lugg som jag vil!
När jag kommer dit känner jag lugnet direkt, det är grusväg sista biten fram och jag som är uppvuxen med det tycker nästan att jag kommer hem.
Öppnar grinden och möts av sonen i kattfamiljen. Han är dubbelt så stor som sin mamma, som denna gång satt under en rhododendron i blomrabatten.
Det finns hundar också i familjen och valpen är lite väl vidlyftig ibland, då kan det vara bra att ha lite grenar mellan sig och den kärleksfulle hundbrodern.
Jag talar katters språk och Bamse (tror jag att han heter) är väldigt social. Ibland ligger han i mitt knä medan jag klipps och då får han slingor kan man säga. Han tittar då upp lite lojt, klipper med ögonen, beordrar med kli och fortsätter njuta och spinna.
Den här gången nöjde vi oss med utomhusgosning, det var alldeles för härligt kattväder för att gå med in och vara trevlig mot kunderna.
Sen finns två som inte visade sig den här gången. En kattsyster och en liten fosterbror som är ute hela nätterna och alltså inte umgås med oss kunder, för när vi kommer sover han inför kommande nattfröjder.
Om jag någonsin kommer att bo så här ska jag ha minst två katter, förmodligen tre!
Tack och lov har jag via en kollega på skolan hittat en pärla till frisör. Hon håller till ute på landet, mellan Örebro och Nora. Järle Klippstuga heter det och hon passar mig perfekt. Hon t o m hackar min lugg som jag vil!
När jag kommer dit känner jag lugnet direkt, det är grusväg sista biten fram och jag som är uppvuxen med det tycker nästan att jag kommer hem.
Öppnar grinden och möts av sonen i kattfamiljen. Han är dubbelt så stor som sin mamma, som denna gång satt under en rhododendron i blomrabatten.
Det finns hundar också i familjen och valpen är lite väl vidlyftig ibland, då kan det vara bra att ha lite grenar mellan sig och den kärleksfulle hundbrodern.
Jag talar katters språk och Bamse (tror jag att han heter) är väldigt social. Ibland ligger han i mitt knä medan jag klipps och då får han slingor kan man säga. Han tittar då upp lite lojt, klipper med ögonen, beordrar med kli och fortsätter njuta och spinna.
Den här gången nöjde vi oss med utomhusgosning, det var alldeles för härligt kattväder för att gå med in och vara trevlig mot kunderna.
Sen finns två som inte visade sig den här gången. En kattsyster och en liten fosterbror som är ute hela nätterna och alltså inte umgås med oss kunder, för när vi kommer sover han inför kommande nattfröjder.
Om jag någonsin kommer att bo så här ska jag ha minst två katter, förmodligen tre!
Varmt
Måndag, en sommardag i april........ det låter inte särskilt signifikant för dessa breddgrader, men idag var det faktiskt för varmt att ha tunna bomullssockor i sina Birkenstock - utomhus!
Jag njuter, tro inget annat, jag skulle aldrig drömma om att klaga över värmen efter alla dessa år i Västerbotten där jag frös jämt. Jag trivdes med allt i Umeå, utom breddgraden. Hade stan bara legat härnere hade jag aldrig flyttat.
Det har varit en härlig dag, även om jag tyvärr tillbringat större delen inomhus.
På väg till skolan tog jag mig en titt på den stora magnolian som jag skrivit om tidigare.
OJ, den hade slagit ut under helgen och till och med hunnit tappa några blomblad ner på trottoaren.
På hemvägen var jag på rätt sida trädet och gjorde jag en totalt olaglig parkering, nästan helt uppe på trottoaren för att få ta en bild på hela härligheten.
Doften som mötte mig när jag närmade mig trädet, är tyvärr omöjlig att få med här.
Den får man gissa sig till. Det var ljuvligt och trädet................
...........så otroligt vackert!
Stadsparken så fort som möjligt, där finns många fler. De har en hel liten "magnoliaavdelning" sen ett par, tre år tillbaka.
Jag njuter, tro inget annat, jag skulle aldrig drömma om att klaga över värmen efter alla dessa år i Västerbotten där jag frös jämt. Jag trivdes med allt i Umeå, utom breddgraden. Hade stan bara legat härnere hade jag aldrig flyttat.
Det har varit en härlig dag, även om jag tyvärr tillbringat större delen inomhus.
På väg till skolan tog jag mig en titt på den stora magnolian som jag skrivit om tidigare.
OJ, den hade slagit ut under helgen och till och med hunnit tappa några blomblad ner på trottoaren.
På hemvägen var jag på rätt sida trädet och gjorde jag en totalt olaglig parkering, nästan helt uppe på trottoaren för att få ta en bild på hela härligheten.
Doften som mötte mig när jag närmade mig trädet, är tyvärr omöjlig att få med här.
Den får man gissa sig till. Det var ljuvligt och trädet................
...........så otroligt vackert!
Stadsparken så fort som möjligt, där finns många fler. De har en hel liten "magnoliaavdelning" sen ett par, tre år tillbaka.
Söndagkväll och trötta
Nu är det kväll och vi är trötta. Kalasandet är över och vi är firade båda två. Jag fast jag fyllde förra fredagen och särbon fast han fyller på tisdag.
Vi började strax före 14.00 och höll på lite drygt 4 timmar.
Eftersom vi hade s.k. öppet hus hade vi gjort sån mat som kan vänta på gästerna istället för tvärtom. Vi ordnade en tacobuffé. Det tyckte i synnerhet våra äldsta gäster - svärmor och min kära granne - var extra roligt, för det hade de aldrig ätit förr. De lät sig väl smaka och tyckte det var gott kan jag tala om.
Jag spann vidare på buffétemat och hade ordnat muffinsbuffé istället för tårta till kaffet efteråt.
Jag hade gjort 4 sorter: Hallon& lakrits, (med massor av saltlakritskola) Äpple&kanel, Vit choklad&Smarties och Black&White (choklad med vit och mörk choklad i stora klumpar inuti). Det var också gott.
Ovanligt nog tog jag inte en enda bild av alla muffins uppstaplade med namnskyltar på glasfat på fot. Det såg riktigt maffigt ut, och så här i efterhand kan jag inte förstå att jag inte tänkte på att föreviga det hela.
Nu har vi dragit oss tillbaka hemma hos särbon. Här är inte en kotte som vill oss något. Den enda som visat sig är "den eviga huskatten" och inte ens han är särskilt krävande, med tanke på att han är konstgjord.
Här ligger han och han kan nog bli ganska gammal i gården, om ingen får för sig att ta honom härifrån.
Vi började strax före 14.00 och höll på lite drygt 4 timmar.
Eftersom vi hade s.k. öppet hus hade vi gjort sån mat som kan vänta på gästerna istället för tvärtom. Vi ordnade en tacobuffé. Det tyckte i synnerhet våra äldsta gäster - svärmor och min kära granne - var extra roligt, för det hade de aldrig ätit förr. De lät sig väl smaka och tyckte det var gott kan jag tala om.
Jag spann vidare på buffétemat och hade ordnat muffinsbuffé istället för tårta till kaffet efteråt.
Jag hade gjort 4 sorter: Hallon& lakrits, (med massor av saltlakritskola) Äpple&kanel, Vit choklad&Smarties och Black&White (choklad med vit och mörk choklad i stora klumpar inuti). Det var också gott.
Ovanligt nog tog jag inte en enda bild av alla muffins uppstaplade med namnskyltar på glasfat på fot. Det såg riktigt maffigt ut, och så här i efterhand kan jag inte förstå att jag inte tänkte på att föreviga det hela.
Nu har vi dragit oss tillbaka hemma hos särbon. Här är inte en kotte som vill oss något. Den enda som visat sig är "den eviga huskatten" och inte ens han är särskilt krävande, med tanke på att han är konstgjord.
Här ligger han och han kan nog bli ganska gammal i gården, om ingen får för sig att ta honom härifrån.
Motorcykelväder
Meterolog Helen lovade redan på fredagmorgonen, att lördagen skullle komma med riktiga sommartemperatur och vi som skulle städa då, inför söndagens kalas. Det blev en riktig konferens oss emellan för att lösa detta dilemma. Vi vill så klart åka motorcykel när det är varmt, soligt och torrt ute.
Okej, jag tog hela övervåningen redan igår, så bestämde vi att allt skulle vara färdigt på lördagen, innan vi grenslade hojen. Man är ganska spak efter en halvdag ute på vägarna, på något mysigt café, stopp på natursköna ställen och diverse andra saker som man inte kan förutsäga.
Sagt och gjort, vad händer när man har sovmorgon??????
Jag vaknar 6 som vanligt och är klarvaken. Det känns skit rent ut sagt! Jag som nästan aldrig somnar före midnatt på veckorna, behöver sova till 8 på helgen. Jag suggererade mig att det var arbetsdag och tänk, det fungerade. Jag sov till 7.45, drog mig 10 minuter och sen viskade jag till den sovande särbon, tillika städkamraten, att jag skulle gå ner och damma ( något jag HATAR!). Han protesterade inte.
Sen gick jag därnere, lyssnade på "Ring så spelar vi", dammade och torkade. Det var jätteskönt. 9.00 kom han ner och fixade en utsökt frukost och sen vidtog storstädning.
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men 11.15 var vi helt färdiga med all städing, allt blänkte och vi hade t o m lyckats lösa Melodikrysset mellan torkandet och fejandet! Vi kanske skulle ta över "Rent hus"? Vi var nämligen extremt effektiva och detta var första gången på våra snart 7 år tillsammans som vi städade ihop. Bådar gott för framtiden!
Vi åkte söderut, först var jag på kyrkogården, sen styrde vi kosan mot Askersund.
Café Tutingen lockade!
Det ligger vid torget i Askersund och har en väldigt trevlig trädgård på baksidan, där man kan sitta och fika.
Nu igen hör jag mig själv säga att jag vill ha kaffe och ingen liten kopp, utan mycket!
Det är märkligt det här som hänt med mina smakramar sen drygt ett år tillbaka. Jag, den födde teomanen, kan längta efter kaffe och även dricka det utan att få ont i magen.
Här står vårt fika.
Det stora glaset med kaffe latte är mitt.
Det blev inte tråkigare av att kärestan hittade ett olöst korsord. Solen lyste och det var oerhört skönt att sitta där och njuta av allt runt omkring.
När vi latat oss färdigt och korsordet var löst sånär som på ett ord, någon grekisk gudinna, drog vi ut ur stan. De som bestämmer har verkligen lagt sig vinn om att ta vara på den lilla biten av Vättern som finns i Askersund. Nu är det en sjöstad.
När jag var ung var det ett urtrist ställe som bara hade kyrkor och äldre människor. Det var förstås inte riktigt sant, men med en tonårings ögon var det så.
Vidare mot vägen som går förbi Laxsjöarna. Där är det också vackert.
Vi stannade vid busshållplatsen Reveln, det är fantastiskt att man kan ta bussen hit ut i skogen.
Jag gick runt där, såg en korp som liksom jag gick omkring. En enda campare i en husvagn, det är nog inte öppet än, jag tror de öppnar 1 maj.
Bra att de är rädda om vår natur!
Mitt bland träden ser jag plötsligt att de är numrerade.....??????
Är detta något folks förbokade platser, eller varför är träden numrerade?
Detta fick jag sitta och fundera på medan vi susade hemåt! Är det någon som har svaret?
Okej, jag tog hela övervåningen redan igår, så bestämde vi att allt skulle vara färdigt på lördagen, innan vi grenslade hojen. Man är ganska spak efter en halvdag ute på vägarna, på något mysigt café, stopp på natursköna ställen och diverse andra saker som man inte kan förutsäga.
Sagt och gjort, vad händer när man har sovmorgon??????
Jag vaknar 6 som vanligt och är klarvaken. Det känns skit rent ut sagt! Jag som nästan aldrig somnar före midnatt på veckorna, behöver sova till 8 på helgen. Jag suggererade mig att det var arbetsdag och tänk, det fungerade. Jag sov till 7.45, drog mig 10 minuter och sen viskade jag till den sovande särbon, tillika städkamraten, att jag skulle gå ner och damma ( något jag HATAR!). Han protesterade inte.
Sen gick jag därnere, lyssnade på "Ring så spelar vi", dammade och torkade. Det var jätteskönt. 9.00 kom han ner och fixade en utsökt frukost och sen vidtog storstädning.
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men 11.15 var vi helt färdiga med all städing, allt blänkte och vi hade t o m lyckats lösa Melodikrysset mellan torkandet och fejandet! Vi kanske skulle ta över "Rent hus"? Vi var nämligen extremt effektiva och detta var första gången på våra snart 7 år tillsammans som vi städade ihop. Bådar gott för framtiden!
Vi åkte söderut, först var jag på kyrkogården, sen styrde vi kosan mot Askersund.
Café Tutingen lockade!
Det ligger vid torget i Askersund och har en väldigt trevlig trädgård på baksidan, där man kan sitta och fika.
Nu igen hör jag mig själv säga att jag vill ha kaffe och ingen liten kopp, utan mycket!
Det är märkligt det här som hänt med mina smakramar sen drygt ett år tillbaka. Jag, den födde teomanen, kan längta efter kaffe och även dricka det utan att få ont i magen.
Här står vårt fika.
Det stora glaset med kaffe latte är mitt.
Det blev inte tråkigare av att kärestan hittade ett olöst korsord. Solen lyste och det var oerhört skönt att sitta där och njuta av allt runt omkring.
När vi latat oss färdigt och korsordet var löst sånär som på ett ord, någon grekisk gudinna, drog vi ut ur stan. De som bestämmer har verkligen lagt sig vinn om att ta vara på den lilla biten av Vättern som finns i Askersund. Nu är det en sjöstad.
När jag var ung var det ett urtrist ställe som bara hade kyrkor och äldre människor. Det var förstås inte riktigt sant, men med en tonårings ögon var det så.
Vidare mot vägen som går förbi Laxsjöarna. Där är det också vackert.
Vi stannade vid busshållplatsen Reveln, det är fantastiskt att man kan ta bussen hit ut i skogen.
Jag gick runt där, såg en korp som liksom jag gick omkring. En enda campare i en husvagn, det är nog inte öppet än, jag tror de öppnar 1 maj.
Bra att de är rädda om vår natur!
Mitt bland träden ser jag plötsligt att de är numrerade.....??????
Är detta något folks förbokade platser, eller varför är träden numrerade?
Detta fick jag sitta och fundera på medan vi susade hemåt! Är det någon som har svaret?
Fredagkväll
Vilken njutning att det är fredagkväll. Jag har som sagt haft en hektisk vecka och nu återstår ett litet kalas på söndag.
Särbon och jag råkar fylla år med 11 dagars mellanrum och förr om åren har vi nästan flått livet ur oss för att hinna ha två kalas. Sen förra året slår vi ihop det till en lite större tillställning för barn, släkt och vänner.
Imorgon utlovas värme, sol och vackert väder, då måste vi hinna lufta både oss och hojen dessutom. Det kör ihop sig lite kan man säga.
Därför har jag börjat fixa för maten redan ikväll, sen ska jag ha muffinsbuffé istället för tårta, så den är nästan färdig redan. Jag har bakat tre sorters muffins - modell amerikanska - och ska nog göra ytterligare en. Man får äta precis hur många man vill. Vi blir som mest 14 personer tror jag och jag har redan bakat 42 stycken. Bilder kommer senare.
Ikväll har vi tittat på postkoden, sen tagit en lång, lång promenad i det sköna vädret och helt enkelt skippat soffpotatisandet!
Nu väntar Viktor Kunzelmann på mig, så här kan jag inte sitta och gagga om just ingenting.
Återkommer när jag har något väsentligt att komma med.
GOD NATT ! ! ! ! Eller åtminstone God läsning!
Särbon och jag råkar fylla år med 11 dagars mellanrum och förr om åren har vi nästan flått livet ur oss för att hinna ha två kalas. Sen förra året slår vi ihop det till en lite större tillställning för barn, släkt och vänner.
Imorgon utlovas värme, sol och vackert väder, då måste vi hinna lufta både oss och hojen dessutom. Det kör ihop sig lite kan man säga.
Därför har jag börjat fixa för maten redan ikväll, sen ska jag ha muffinsbuffé istället för tårta, så den är nästan färdig redan. Jag har bakat tre sorters muffins - modell amerikanska - och ska nog göra ytterligare en. Man får äta precis hur många man vill. Vi blir som mest 14 personer tror jag och jag har redan bakat 42 stycken. Bilder kommer senare.
Ikväll har vi tittat på postkoden, sen tagit en lång, lång promenad i det sköna vädret och helt enkelt skippat soffpotatisandet!
Nu väntar Viktor Kunzelmann på mig, så här kan jag inte sitta och gagga om just ingenting.
Återkommer när jag har något väsentligt att komma med.
GOD NATT ! ! ! ! Eller åtminstone God läsning!
Slut tid kvar och lite siffror!
När det är som mest av allt, utom tid, eller extra stressigt för att man ska hinna 50% mer än en klok människa skulle försöka klara av, brukar jag säga som farbror Melker: "Denna dagen ett liv"!
Nu skulle jag vilja skrika : "DENNA VECKAN ETT LIV"!
Ibland blir alla möten, konferenser, styrelseuppdrag, körövningar, föreläsningar etc etc etc samlade på samma vecka.
Den veckan har jag just nu.
Därför har jag haft bloggtorka, tur jag varit så flitig med resedagboken innan.
Allt jag har att tillägga idag är detta meddelande som Englandssysterresenären skickat till mig!
Nu skulle jag vilja skrika : "DENNA VECKAN ETT LIV"!
Ibland blir alla möten, konferenser, styrelseuppdrag, körövningar, föreläsningar etc etc etc samlade på samma vecka.
Den veckan har jag just nu.
Därför har jag haft bloggtorka, tur jag varit så flitig med resedagboken innan.
Allt jag har att tillägga idag är detta meddelande som Englandssysterresenären skickat till mig!
AT 5 MINUTES AND 6 SECONDS AFTER 4 A.M. ON THE 8TH OF JULY THIS YEAR THE TIME AND DATE WILL BE:
04:05:06 07/08/09
THIS WILL NOT HAPPEN AGAIN UNTIL THE YEAR 3009. . . . .
(I just had a deep feeling that you needed to know this.)
Hon är lite extra engelsk just för tillfället! Det kan jag faktiskt förstå!
Södra station
Vid södra station i Örebro ser det ut så här varenda vår.
Första gången jag såg det höll jag på att köra av vägen, det var ett par år sen. Folk nästan vallfärdar dit och tar kort på sig själv, vänner och barn, halva och hela släkten i allt det lila och vita. Det är helt fantastiskt!
Sedan har jag upptäckt att det är likadant vid södra infarten till stan och på kullen vid Bernh Arena, som Eyravallen heter numera.
Jag gissar att det är någon klurig stadsträdgårdsmästare som fått en ljus ide, men faktum är att jag har aldrig kollat upp det, det är bara som jag tror. Det kan dessutom finnas på fler allmänna ställen i stan som inte jag upptäckt än.
Här kommer lite mer innan det blir horisontalläge för min del.
Första gången jag såg det höll jag på att köra av vägen, det var ett par år sen. Folk nästan vallfärdar dit och tar kort på sig själv, vänner och barn, halva och hela släkten i allt det lila och vita. Det är helt fantastiskt!
Sedan har jag upptäckt att det är likadant vid södra infarten till stan och på kullen vid Bernh Arena, som Eyravallen heter numera.
Jag gissar att det är någon klurig stadsträdgårdsmästare som fått en ljus ide, men faktum är att jag har aldrig kollat upp det, det är bara som jag tror. Det kan dessutom finnas på fler allmänna ställen i stan som inte jag upptäckt än.
Här kommer lite mer innan det blir horisontalläge för min del.
Säsongspremiär
I lördags var det premiärdags, i alla fall för min del. Särbon har varit ute och luftat sig lite, men inte jag. Jag har varit i England om nu någon missat det?
Jag äger alltså en halv motorcykel, närmare bestämt en BMW 1100 RT.
Vårsolen var framme när vi vaknade på lördagen, SMHI hade sagt "Inte mer är 6 grader varmt", särbon var enträgen att vi skulle ut och jag ville vänta till morgondagen då de lovat 7 - 11 grader. Ibland får han som han vill, ibland jag. Den här gången blev det han.
Jag byltade på mig massor, det finns inte många som är så frusna som jag.
Han var väldigt taktisk, dels lockade han med att han skulle bjuda mig på fika, dels körde han en ytterst liten bit på motorvägen, där det oftast blåser, man kör snabbt och blir frusen. Ganska fort var vi inne på småvägar och hamnade i metropolen Fjugesta.
Mmmmmmmmm, redan fikadags!
Mitt i byn finns det här fina konditoriet.
Det var riktigt svårt att bestämma sig. Te och kaffe var lätt, men sen????
Bakelsen är faktiskt min, jag är inte så jättenyttig när jag är på lokal, som det heter.
Det var väldigt fint därinne, allt smakade finfinemang och jag kan verkligen rekommendera detta ställe.
Vi drog vidare och körde runt på lite småvägar hit och dit. Vi hade ett mål i tankarna, men visste inte riktigt var det låg. Så helt plötsligt var vi bara där.
Ibland är det hur obegripligt som helst, vi har pratat om detta stället i ett par år och nu var vi framme.
Vi tog av oss hjälmar och ryggskydd, låste fast dem på hojen och gick in ibland träden och vitsipporna.
SÅ OTROLIGT VACKERT!
Vi travade och gick, all växtlighet hade skyltar med information om vad det var, namn, växtsätt osv.
Så här t ex.
Jag som är lite ekivok i mitt tankesätt, tyckte detta var lite extra roligt, men det var naturligtvis helt seriöst.
Barken på trädet där skylten stod var helt perforerad.
Det var en perfekt, underbar dag. Trots att vi var varmt och tungt klädda gick det lätt att gå runt där i grönskan, höra fåglarna och bara njuta av ett par timmars total avkoppling.
Den här eken är cirka 400 år gammal.
Här ser man hur grov den faktiskt är, jag är ju så himla tunn..........
Nu kommer lite bilder från vår planlösa rundvandring. Vi kom dit vi kom!
Ett fågelbo inne i det spruckna trädet
Detta är en stubbe
Är det någon som kan tala om vad det här är för blomma?
En gigantisk ek låg på marken, alldeles övervuxen med mossa
och i mossan på trädet hade en liten blåsippa hittat sitt växtställe
Oj då, den syns knappt, men fjolårsbladen är desto tydligare.
Vi vilade en stund på en bänk, som var mer som en avhyvlad stock och bakom oss detta.
Vilken tur att vi tycker om samma saker!
Jag äger alltså en halv motorcykel, närmare bestämt en BMW 1100 RT.
Vårsolen var framme när vi vaknade på lördagen, SMHI hade sagt "Inte mer är 6 grader varmt", särbon var enträgen att vi skulle ut och jag ville vänta till morgondagen då de lovat 7 - 11 grader. Ibland får han som han vill, ibland jag. Den här gången blev det han.
Jag byltade på mig massor, det finns inte många som är så frusna som jag.
Han var väldigt taktisk, dels lockade han med att han skulle bjuda mig på fika, dels körde han en ytterst liten bit på motorvägen, där det oftast blåser, man kör snabbt och blir frusen. Ganska fort var vi inne på småvägar och hamnade i metropolen Fjugesta.
Mmmmmmmmm, redan fikadags!
Mitt i byn finns det här fina konditoriet.
Det var riktigt svårt att bestämma sig. Te och kaffe var lätt, men sen????
Bakelsen är faktiskt min, jag är inte så jättenyttig när jag är på lokal, som det heter.
Det var väldigt fint därinne, allt smakade finfinemang och jag kan verkligen rekommendera detta ställe.
Vi drog vidare och körde runt på lite småvägar hit och dit. Vi hade ett mål i tankarna, men visste inte riktigt var det låg. Så helt plötsligt var vi bara där.
Ibland är det hur obegripligt som helst, vi har pratat om detta stället i ett par år och nu var vi framme.
Vi tog av oss hjälmar och ryggskydd, låste fast dem på hojen och gick in ibland träden och vitsipporna.
SÅ OTROLIGT VACKERT!
Vi travade och gick, all växtlighet hade skyltar med information om vad det var, namn, växtsätt osv.
Så här t ex.
Jag som är lite ekivok i mitt tankesätt, tyckte detta var lite extra roligt, men det var naturligtvis helt seriöst.
Barken på trädet där skylten stod var helt perforerad.
Det var en perfekt, underbar dag. Trots att vi var varmt och tungt klädda gick det lätt att gå runt där i grönskan, höra fåglarna och bara njuta av ett par timmars total avkoppling.
Den här eken är cirka 400 år gammal.
Här ser man hur grov den faktiskt är, jag är ju så himla tunn..........
Nu kommer lite bilder från vår planlösa rundvandring. Vi kom dit vi kom!
Ett fågelbo inne i det spruckna trädet
Detta är en stubbe
Är det någon som kan tala om vad det här är för blomma?
En gigantisk ek låg på marken, alldeles övervuxen med mossa
och i mossan på trädet hade en liten blåsippa hittat sitt växtställe
Oj då, den syns knappt, men fjolårsbladen är desto tydligare.
Vi vilade en stund på en bänk, som var mer som en avhyvlad stock och bakom oss detta.
Vilken tur att vi tycker om samma saker!
England dag 7 - sista dagen
Fredag 10 april - långfredag
Nu har vi kvalat in till fakirernas globalförbund i och med att vi överlevt den här natten.
Den tunna, stickiga filten, det underdimensionerade lakanet mellan oss och stickfilten, sängen, som var 50 % hårdare än heltäckningsmattan och igår när vi skulle sova, flygplanen som dundrade över oss varannan minut.
OH YEAH, vi är i vårt kära England och vi ska hit igen, ingen tvekan!!!!!!!
Lite "struggling" och vedermödor får man klara för att vara här.
3.30 var vi klarvakna och hade en liten diskussion om omständigheterna runt våra försök att sova. Vi enades om att försöka lite till och det gick väl så där. Klockan 7 var vi i alla fall i full gång med våra morgonbestyr.
Duschen är ännu ett hallelujamoment, att kunna stå upprätt och duscha. Jag är beredd att glömma sängen p g a duschens fulländning och då fanns ändå en varningsskylt uppsatt att det kunde krångla. Det fungerade och det var ljuvligt.
Frukosten var inte heller fy skam, där fanns nästan allt jag ville ha, dock inte bacon och scrambled eggs. Det får jag göra när jag kommer hem, liksom Anna får fixa fish & chips hemma hos sig. Vi åt flingor och mjölk, ägg, yoghurt, sladdrigt, grovt (nåja), rostat bröd med mjukost och sylt, drack te och juice. Jag blev jättemätt!
Sen sprang vi som schottis i turer ut och in på vår lilla toalett - tror det kallas resfeber.
Anna kollar mig från ovan när jag är nere och inspekterar bilen, så att den fortfarande är oskadad.
Man kan inte gärna bo högre upp på Oscars Lodge än vi gjorde.
Till slut hade vi släpat ner våra tunga väskor och fått in det mesta. Det regnade lite och den lille polske portiern kom och hivade in Annas väska. Synd han inte kom innan, då hade han gärna fått hjälpa oss att packa in allt - kort väger en del.
Gubbarna på puben hade gett oss en vägbeskrivning mot Heathrow, bara höger runt hörnet och sen var vi ute på rätt väg. Jag kan väl lugnt säga, att nu har vi sett nästan lika mycket av Windsor, som av Norwich igår. Man blir berest när man saknar lokalsinne.
Hur som helst, när det stod Slough visste jag att vi var på rätt väg och för säkerhetsskull frågade vi en liten dam också.
När vi närmade oss flygplatsen såg falkögat vid min sida en skylt som det stod "Car rental return" på. Vad är det för sak?
Där svängde vi in och sen kom kronan på verket, vi hamnade bakom en AVIS-buss. Den slog vi naturligtvis följe med och gled in på återlämningen som om vi aldrig gjort något annat.
Vår underbara hjälplady var på väg ut, men jag hann tacka henne och tala om hur bra allt gått för oss. Hon skrattade och var lika vänlig som den dagen vi hyrde bilen.
Sen fick vi skjuts med en vänlig AVIS-man som lyfte in min lätta ryggsäck i bussen, men lät mig hiva in den 17 kg tunga väskan själv. That's life!
Vi checkade in och gick igenom tullen så fort vi hade möjlighet. Där fastnade jag, för att det tjöt om mig när jag passerade den magiska porten. Nu är jag betassad från topp till tå av en liten dam som inte hittade något konstigt alls på mig. Det tjöt förresten när jag gick in på väg hit,då var det en glasögonsavett i min byxficka som utlöste larmet.
Det tjöt inte för Anna, men hennes stora "godistrunk", med en gigantisk chipspåse och 3 stora chokladägg i staniol utlöste rabalder. Den fick skickas igenom "röntgenapparaten" ännu en gång, till söstras oro.
Hade allt gått i kras nu, när hon klarat det i oskadat skick så här långt?
Nu har vi varit på något restauranggiraffställe och ätit en något annorlunda måltid. Vi delade, då det visade sig att mina potatisskal var samma sak som pommes frites, fast med skal på. Jag får jätteont i magen av pommes frites, så jag försöker undvika det.
Anna hade valt vitlöksbröd med ost och olje/vinägerdip och en smoothie och jag en kaffelatte. Vi petade i oss efter bästa förmåga och huvudsaken var att vi blev mätta.
Efter avslutad måltid tömde vi alla våra mindre mynt på notan som dricks,
men, det passade tydligen inte herr servitören. Trots att jag sa att han fick ta alltihopa, tog han bara den exakta summan. Vad är det för fel på mynt och småpengar? Jag samlade ihop det han ratat och la i en välgörenhetsbössa istället.
Vi har travat av och an, fram och tillbaka, gjort ännu varsitt besök på Boots och fått ännu en voucher var.
Anna har köpt Pimms och jag en cognac, herrparfym och choklad.
Under vårt travande blev vi hejdade av två befjädrade, utklädda damer som bjöd på något som jag då inte tyckte var ett dugg gott. Någon ny drink de gjorde reklam för.
Nu äntligen sitter vi i planet på 34 A och B. Det är ett större plan med 7 stolar i rad, 2/sida och 3 i mitten och......det regnar fortfarande. Tala om att ha tur med vädret! Det är precis som i filmen med samma namn, bortsett från att vi inte haft husvagn med oss.
Vi blev ungefär en halvtimme sena. Det var en lång, lång kö ut till startbanan, men nu har vi ätit våra trekantmackor och mår bara fint.
Nu kontrade jag med Anna, som surrat om skogvaktare under den här resan, för jag skaffade mig en steward som jag utbytte drinktips med. Han upplyste mig om att det blev en väldigt god drink om man hällde lite vodka i det glas med blandad apelsinjuice/tranbärsjuice jag just fått. "Är det?", sa jag lite förvånat och vips plockade han fram 2 Smirnofflaskor på 5 cl vardera. För säkerhetsskull fick Anna också två. Jag smakade, men la den andra i väskan. Jodå, det var gott, men det kändes inte direkt som det var drinkfest på gång där vi satt.
Om vi nu bestämmer oss för att bli "engelskor", så har vi vårt på det torra. Det får bli skogvaktaren från vinavdelningen på Elveden och "min" steward från British Airways. Å andra sidan är detta bara "rubbish" svammel, för inte byter vi våra darlingar därhemma mot vare sig skogvaktare eller stewards. Inte ens mot kungliga. Men, god drink var det i alla fall!
Vi flyger över Danmark/Sverige nu förresten. Snart hemma.
Förresten, de kungliga i England, de manliga alltså, är bara "prats", det har vi hört från säkra källor.
I sista andetaget vägrar Anna vara med på bild! Hur kunde hon bli sån?
Om någon undrar: Vi har redan börjat spara till Englandsresan nästa år!
Nu har vi kvalat in till fakirernas globalförbund i och med att vi överlevt den här natten.
Den tunna, stickiga filten, det underdimensionerade lakanet mellan oss och stickfilten, sängen, som var 50 % hårdare än heltäckningsmattan och igår när vi skulle sova, flygplanen som dundrade över oss varannan minut.
OH YEAH, vi är i vårt kära England och vi ska hit igen, ingen tvekan!!!!!!!
Lite "struggling" och vedermödor får man klara för att vara här.
3.30 var vi klarvakna och hade en liten diskussion om omständigheterna runt våra försök att sova. Vi enades om att försöka lite till och det gick väl så där. Klockan 7 var vi i alla fall i full gång med våra morgonbestyr.
Duschen är ännu ett hallelujamoment, att kunna stå upprätt och duscha. Jag är beredd att glömma sängen p g a duschens fulländning och då fanns ändå en varningsskylt uppsatt att det kunde krångla. Det fungerade och det var ljuvligt.
Frukosten var inte heller fy skam, där fanns nästan allt jag ville ha, dock inte bacon och scrambled eggs. Det får jag göra när jag kommer hem, liksom Anna får fixa fish & chips hemma hos sig. Vi åt flingor och mjölk, ägg, yoghurt, sladdrigt, grovt (nåja), rostat bröd med mjukost och sylt, drack te och juice. Jag blev jättemätt!
Sen sprang vi som schottis i turer ut och in på vår lilla toalett - tror det kallas resfeber.
Anna kollar mig från ovan när jag är nere och inspekterar bilen, så att den fortfarande är oskadad.
Man kan inte gärna bo högre upp på Oscars Lodge än vi gjorde.
Till slut hade vi släpat ner våra tunga väskor och fått in det mesta. Det regnade lite och den lille polske portiern kom och hivade in Annas väska. Synd han inte kom innan, då hade han gärna fått hjälpa oss att packa in allt - kort väger en del.
Gubbarna på puben hade gett oss en vägbeskrivning mot Heathrow, bara höger runt hörnet och sen var vi ute på rätt väg. Jag kan väl lugnt säga, att nu har vi sett nästan lika mycket av Windsor, som av Norwich igår. Man blir berest när man saknar lokalsinne.
Hur som helst, när det stod Slough visste jag att vi var på rätt väg och för säkerhetsskull frågade vi en liten dam också.
När vi närmade oss flygplatsen såg falkögat vid min sida en skylt som det stod "Car rental return" på. Vad är det för sak?
Där svängde vi in och sen kom kronan på verket, vi hamnade bakom en AVIS-buss. Den slog vi naturligtvis följe med och gled in på återlämningen som om vi aldrig gjort något annat.
Vår underbara hjälplady var på väg ut, men jag hann tacka henne och tala om hur bra allt gått för oss. Hon skrattade och var lika vänlig som den dagen vi hyrde bilen.
Sen fick vi skjuts med en vänlig AVIS-man som lyfte in min lätta ryggsäck i bussen, men lät mig hiva in den 17 kg tunga väskan själv. That's life!
Vi checkade in och gick igenom tullen så fort vi hade möjlighet. Där fastnade jag, för att det tjöt om mig när jag passerade den magiska porten. Nu är jag betassad från topp till tå av en liten dam som inte hittade något konstigt alls på mig. Det tjöt förresten när jag gick in på väg hit,då var det en glasögonsavett i min byxficka som utlöste larmet.
Det tjöt inte för Anna, men hennes stora "godistrunk", med en gigantisk chipspåse och 3 stora chokladägg i staniol utlöste rabalder. Den fick skickas igenom "röntgenapparaten" ännu en gång, till söstras oro.
Hade allt gått i kras nu, när hon klarat det i oskadat skick så här långt?
Nu har vi varit på något restauranggiraffställe och ätit en något annorlunda måltid. Vi delade, då det visade sig att mina potatisskal var samma sak som pommes frites, fast med skal på. Jag får jätteont i magen av pommes frites, så jag försöker undvika det.
Anna hade valt vitlöksbröd med ost och olje/vinägerdip och en smoothie och jag en kaffelatte. Vi petade i oss efter bästa förmåga och huvudsaken var att vi blev mätta.
Efter avslutad måltid tömde vi alla våra mindre mynt på notan som dricks,
men, det passade tydligen inte herr servitören. Trots att jag sa att han fick ta alltihopa, tog han bara den exakta summan. Vad är det för fel på mynt och småpengar? Jag samlade ihop det han ratat och la i en välgörenhetsbössa istället.
Vi har travat av och an, fram och tillbaka, gjort ännu varsitt besök på Boots och fått ännu en voucher var.
Anna har köpt Pimms och jag en cognac, herrparfym och choklad.
Under vårt travande blev vi hejdade av två befjädrade, utklädda damer som bjöd på något som jag då inte tyckte var ett dugg gott. Någon ny drink de gjorde reklam för.
Nu äntligen sitter vi i planet på 34 A och B. Det är ett större plan med 7 stolar i rad, 2/sida och 3 i mitten och......det regnar fortfarande. Tala om att ha tur med vädret! Det är precis som i filmen med samma namn, bortsett från att vi inte haft husvagn med oss.
Vi blev ungefär en halvtimme sena. Det var en lång, lång kö ut till startbanan, men nu har vi ätit våra trekantmackor och mår bara fint.
Nu kontrade jag med Anna, som surrat om skogvaktare under den här resan, för jag skaffade mig en steward som jag utbytte drinktips med. Han upplyste mig om att det blev en väldigt god drink om man hällde lite vodka i det glas med blandad apelsinjuice/tranbärsjuice jag just fått. "Är det?", sa jag lite förvånat och vips plockade han fram 2 Smirnofflaskor på 5 cl vardera. För säkerhetsskull fick Anna också två. Jag smakade, men la den andra i väskan. Jodå, det var gott, men det kändes inte direkt som det var drinkfest på gång där vi satt.
Om vi nu bestämmer oss för att bli "engelskor", så har vi vårt på det torra. Det får bli skogvaktaren från vinavdelningen på Elveden och "min" steward från British Airways. Å andra sidan är detta bara "rubbish" svammel, för inte byter vi våra darlingar därhemma mot vare sig skogvaktare eller stewards. Inte ens mot kungliga. Men, god drink var det i alla fall!
Vi flyger över Danmark/Sverige nu förresten. Snart hemma.
Förresten, de kungliga i England, de manliga alltså, är bara "prats", det har vi hört från säkra källor.
I sista andetaget vägrar Anna vara med på bild! Hur kunde hon bli sån?
Om någon undrar: Vi har redan börjat spara till Englandsresan nästa år!
England fortsättning dag 6 i Windsor
Som nyss sagt: Strax före 16.00 kom vi fram till Oscars Lodge och kunde checka in. 
Vi hade bokat i Annas namn, men skickat bekräftelsen till min hotmailadress, för Anna har ingen sån.
Killen bakom disken frågade efter Anna och det bara forsade ord ur honom. Han var indier och jag kan väl säga att han talade inte samma engelska som vi lärt oss i skolan, inte som vi praktiserat under resan heller. Dessutom surrade han om e-mailadressen och det hade hon förträngt för längesen.
Anna fick plötsligt akut hjärnsläpp, hon bara stirrade på mig och sa: "Vad säger han?" Själv höll jag på att få ett akut skrattanfall, för jag var så in i Nordens trött efter bilkörandet. Jag fick ur mig att han bara ville ha hennes bekräftelse på vår bokning, så mycket hade jag i alla fall förstått, sen var det helt ok. Vi fick kolla på min mail och allt var precis enligt planerna.
Vi fick rum nummer 11, för £ 50.
Nog låg det högst upp (3 våningar, men 6 trappor) och inte fanns det hiss. Anna fick bärhjälp upp, jag kånkade upp min väska själv, den var 4 kg lättare, resterande hade jag i ryggsäcken.
Vår säng såg riktigt tjusig ut, sanningen var en helt annan!
Klockan är 21.15 och här är en sammanfattning vad vi gjort sen vi kom hit!
Vi har ätit bakad potatis nere i Windsor, vi gick in bland alla affärer och restauranger och hittade ett matställe.
Det står "WINDSOR ROYAL SHOPPING" underst på glasrutorna.
Det gäller att utnyttja närheten till de kungliga när det kommer turister till stan.
Sett deras hjul - "Royal Windsor Wheel", så likt " The London Eye".
Tittat på "The Crooked House" från 1718 och där dottern till en av mina andra englandsresekompisar har arbetat.
Vi kom dit från gränden på baksidan.
Det såg precis likadant ut idag som då, när det nu var, jag var här förra gången. Någon gång på 90-talet var det, men när?
Jag minns att det fanns ett vackert hus precis bredvid med fantastiska toaletter, där det spelades klassisk musik. Huset fanns kvar, men vi kollade aldrig bekvämlighetsinrättningen.
Vi har gått runt, tittat och fotograferat slottet från olika håll
Närheten till Heathrow gjorde att jag fick en riktigt rolig bild, det ser ut som planet sitter fast på en "pinne" på taket av tornet.
Vi har varit på puben "The duke of Connaught".
Det var en muta av Anna, när hon tvingade mig att svänga av från den rätta vägen för att leta en ny mack då, när signalen tjöt, för att tala om att vi gick in på reservtanken. Jag var inte orolig, men det var hon och då lät jag mig mutas.
Vi satt där en liten stund med en pint Becks och ett glas vitt vin.
Dessa pubherrar var väldigt trevliga och ville gärna prata när vi var på väg ut. De sitter precis bredvid ytterdörren. Han som vinkar hade ett skratt man kan spränga sten med. Hans fru måste ha fått tinnitus för längesen.
På hemvägen slank vi in mellan ett par grå hus och kom till en stor och jättefin bakgård, gemensam för alla husen i fyrkanten som omgav den.
Jag har alltid önskat mig en kattlucka, men aldrig fått någon.
Vi är i våra nattkläder och håller på och röjer runt i våra packningar. Det är mest kort, så är det och ingen är förvånad. Nu är det sagt än en gång!
Utanför lyfter flygplanen från Heathrow ännu oftare än var femte minut, men det är knappt jag hör dem längre (och ljuga kan jag också tydligen).
Nog hör man dem ! !
Sanningen under överkastet på vår säng:
Vi har en gigantisk, tunn filt att dela på, samt ett (1) gammeldags, smalt överlakan till densamma.
Mer detaljer från Oscars Lodge:
* TV med mycket grumlig bild
* Kylskåp, hårt överisat och med kvarlämnad yoghurt
* Frottehandduk med svart fotavtryck
* Knarriga, "levande" golvbrädor
* Ingen lampskärm i taket
* En strykbräda utplacerad på varje våning, men bara ett strykjärn nere vid entren
* Röklukt
* Toapappershållare lagad med en tuss papper och när man sätter dit rullen, dråsar alltihopa ner i golvet
Sen det som finns på varenda rum jag någonsin bott på, oavsett standard, och som jag uppskattar väldigt mycket
Så klart att vi tog varsin "nice" innan vi la oss. (Nice cup of tea)
Vi lär nog upptäcka mer innan vi checkar ut och vaddå? Vad får man för 2 stjärnor?
Trots listan ovan, är det helt acceptabelt och personalen är hur vänliga som helst.
Jag lägger mig nu, sista engelska natten för den här gången !
England dag 6, Overstrand - Windsor
Här sitter vi på Elveden och väntar på en nice, då passar jag på att skriva!
Idag vaknade jag före 6. Jag vill inte att min hjärna ska vara sån att den ställer in sig åt mig, när det är en resdag. Jag hade gott och väl kunnat sova till 8.
Jag låg och läste och bara 15 -20 minuter senare hörde jag Anna tassa förbi. Hon var bevingad idag också. Själv hade jag helpunk med div. små krus på sidorna.
Vi la oss ett tag i hennes säng och jag läste resedagbok för henne, innan vi orkade ta oss upp och börja dagen med den avslutande packningen.
Det blev ännu ett akrobatnummer av Anna i badkaret, själv utförde jag mitt igår kväll. Jag hade ylletröjan på mig hela dagen igår och det var aningen svettigt. Idag fick det räcka med hårtvätt.
Vi åt frukost på egen hand. Jag mötte John i trappan, han var på väg upp med varsin mugg morgonte till sig och Pat.
När vi ätit och de kommit ner hjälpte de oss att ta fram en bättre vägbeskrivning till Oscars Lodge, Windsor, där vi bokat rum till ikväll.
Vi tog ett ordentligt farväl med förhoppningar om ett återseende, klappade Mr Max, blev kindpussade av både John och Darren och sen iväg söderut i småregnet.
Anna med sin exsvåger Darren
Det gick som på räls ända tills det var dags att bli "Lost in Norwich", istället för i Holt.
Vi har sett massor av områden i Norwich kan jag tala om och jag hann bli rejält less när vi for runt där, backe upp och backe ner. Till slut orkade jag inte vara lost längre, utan sa till Anna när jag såg en skylt till Great Yarmouth, "Nu svänger jag". Hon var med på det och hur det gick till kom vi ut på vägen till London.
Det var något konstigt med vägen söderut, vi hamnade plötsligt på en parallellväg som förmodligen var den gamla vägen. Vi tyckte vi följde vägnumren och skyltarna så noga, men så att säga spårade ändå ur. Å andra sidan spårade vi in igen.
Vi längtade efter att "najsa" och det vimlar inte direkt av cafeér efter vägen. Men, på ett av våra stickspår kom vi till en skylt:
Där tvärnitade jag i en ruta längs vägen och med risk för livet kutade vi över när det blev en lucka i påsktrafiken.
Nu fick vi gå en bra bit, det var nog meningen att man skulle köra in, men inte farao korsar jag den där hårt trafikerade vägen, med dyrgripen från AVIS.
På väg mot cafeét växte en fin Kamelia invid ett tegelhus.
Efter den vackra kamelian kom ett hus i korrugerad plåt med en mängd "pottor" på gräsmattan. Skönheten varierar!
Vi travade och gick och till slut var vi framme. WOW!
Vi har haft en del hallelujamoments på den här resan. Elveden var ett otroligt ställle, proppat med delikatesser. Det fanns en stor matavdelning, en med bakverk, en stor godisdisk med praliner och fudge och en hel avdelning med vin.
Därinne på vinavdelningen huserade "den snygge skogvaktaren" som vi suttit och svamlat om under hela resan. Vi har dock passerat en och annan egendom och även slott och nog hade de dylikt tjänstefolk en gång i världen. Fast, i själva verket var han visst anställd som ansvarig för vinet där på "shopen".
Längst in var ett café och restaurant och där slog vi oss ner i varsin pösig skinnsoffa..
Jag beställde te och en lemon/cocoskaka med limekräm uppepå. Anna en smörgås med ost och soltorkade tomater + choklad.
Första gången jag äter kaka med kniv och gaffel.
Mumsigt var det. Vi satt ett bra tag, sen lyckades vi övertyga varandra att vi behövde lite ettersöt fudge. Det var så, att om man köpte två bitar, fick man den tredje och med viss möda valde vi ut tre olika. Då säger tjejen bakom disken: "Å, nu får ni välja den fjärde gratis". Det blev en stor påse full med det sötaste söta man kan tänka sig.
På tillbakavägen till bilen gick vi förbi ett litet "hus" på en stolpe, det kan ha varit ett hus för duvor, för nedanför på marken satt en duva och såg förvirrad ut. Anna, som är djurombudsman, ville göra en insats, men eftersom jag vet att hon saknar fågelkompetens, lyckades jag avstyra det hela.
Bara en stund efter, blev även trafiken "söt" kan man säga. "Trafficjam", km efter km. Folk for som vilseförda mellan filerna och vi skullle förutom att parera påsktrafiken även läsa karta och hålla ordning på vägnumren.
DENNA DAGEN ETT LIV!
Vi for 9.30 och var ute på vägarna till 16.00
Mitt i värsta trafikstockningen tjöt en ilsken signal, det var när vi gick in på reservtanken, detta trots att vi tankat för £ 10 någonstans efter Norwich. In och leta en ny mack och tanka för £ 7 till.
Strax före 16.00 kom vi fram till Oscars Lodge i Windsor.
Fortsättning föjer
Idag vaknade jag före 6. Jag vill inte att min hjärna ska vara sån att den ställer in sig åt mig, när det är en resdag. Jag hade gott och väl kunnat sova till 8.
Jag låg och läste och bara 15 -20 minuter senare hörde jag Anna tassa förbi. Hon var bevingad idag också. Själv hade jag helpunk med div. små krus på sidorna.
Vi la oss ett tag i hennes säng och jag läste resedagbok för henne, innan vi orkade ta oss upp och börja dagen med den avslutande packningen.
Det blev ännu ett akrobatnummer av Anna i badkaret, själv utförde jag mitt igår kväll. Jag hade ylletröjan på mig hela dagen igår och det var aningen svettigt. Idag fick det räcka med hårtvätt.
Vi åt frukost på egen hand. Jag mötte John i trappan, han var på väg upp med varsin mugg morgonte till sig och Pat.
När vi ätit och de kommit ner hjälpte de oss att ta fram en bättre vägbeskrivning till Oscars Lodge, Windsor, där vi bokat rum till ikväll.
Vi tog ett ordentligt farväl med förhoppningar om ett återseende, klappade Mr Max, blev kindpussade av både John och Darren och sen iväg söderut i småregnet.
Anna med sin exsvåger Darren
Det gick som på räls ända tills det var dags att bli "Lost in Norwich", istället för i Holt.
Vi har sett massor av områden i Norwich kan jag tala om och jag hann bli rejält less när vi for runt där, backe upp och backe ner. Till slut orkade jag inte vara lost längre, utan sa till Anna när jag såg en skylt till Great Yarmouth, "Nu svänger jag". Hon var med på det och hur det gick till kom vi ut på vägen till London.
Det var något konstigt med vägen söderut, vi hamnade plötsligt på en parallellväg som förmodligen var den gamla vägen. Vi tyckte vi följde vägnumren och skyltarna så noga, men så att säga spårade ändå ur. Å andra sidan spårade vi in igen.
Vi längtade efter att "najsa" och det vimlar inte direkt av cafeér efter vägen. Men, på ett av våra stickspår kom vi till en skylt:
Där tvärnitade jag i en ruta längs vägen och med risk för livet kutade vi över när det blev en lucka i påsktrafiken.
Nu fick vi gå en bra bit, det var nog meningen att man skulle köra in, men inte farao korsar jag den där hårt trafikerade vägen, med dyrgripen från AVIS.
På väg mot cafeét växte en fin Kamelia invid ett tegelhus.
Efter den vackra kamelian kom ett hus i korrugerad plåt med en mängd "pottor" på gräsmattan. Skönheten varierar!
Vi travade och gick och till slut var vi framme. WOW!
Vi har haft en del hallelujamoments på den här resan. Elveden var ett otroligt ställle, proppat med delikatesser. Det fanns en stor matavdelning, en med bakverk, en stor godisdisk med praliner och fudge och en hel avdelning med vin.
Därinne på vinavdelningen huserade "den snygge skogvaktaren" som vi suttit och svamlat om under hela resan. Vi har dock passerat en och annan egendom och även slott och nog hade de dylikt tjänstefolk en gång i världen. Fast, i själva verket var han visst anställd som ansvarig för vinet där på "shopen".
Längst in var ett café och restaurant och där slog vi oss ner i varsin pösig skinnsoffa..
Jag beställde te och en lemon/cocoskaka med limekräm uppepå. Anna en smörgås med ost och soltorkade tomater + choklad.
Första gången jag äter kaka med kniv och gaffel.
Mumsigt var det. Vi satt ett bra tag, sen lyckades vi övertyga varandra att vi behövde lite ettersöt fudge. Det var så, att om man köpte två bitar, fick man den tredje och med viss möda valde vi ut tre olika. Då säger tjejen bakom disken: "Å, nu får ni välja den fjärde gratis". Det blev en stor påse full med det sötaste söta man kan tänka sig.
På tillbakavägen till bilen gick vi förbi ett litet "hus" på en stolpe, det kan ha varit ett hus för duvor, för nedanför på marken satt en duva och såg förvirrad ut. Anna, som är djurombudsman, ville göra en insats, men eftersom jag vet att hon saknar fågelkompetens, lyckades jag avstyra det hela.
Bara en stund efter, blev även trafiken "söt" kan man säga. "Trafficjam", km efter km. Folk for som vilseförda mellan filerna och vi skullle förutom att parera påsktrafiken även läsa karta och hålla ordning på vägnumren.
DENNA DAGEN ETT LIV!
Vi for 9.30 och var ute på vägarna till 16.00
Mitt i värsta trafikstockningen tjöt en ilsken signal, det var när vi gick in på reservtanken, detta trots att vi tankat för £ 10 någonstans efter Norwich. In och leta en ny mack och tanka för £ 7 till.
Strax före 16.00 kom vi fram till Oscars Lodge i Windsor.
Fortsättning föjer
Världens snällaste granne
Jag har världens snällaste granne, inte bara för det hon gjorde igår, vilket jag strax ska berätta om, utan hon är helt enkelt genomsnäll.
När hon har bakat kommer hon alltid med smakprov till oss, liksom jag går till henne när jag bakat. Eftersom vi båda tycker om denna syssla blir det också ett utbytande av recept.
När jag är bortrest tar hon hand om posten och vattnar mina blommor, medan Kosmos levde tog hon hand om honom också.
Vi klipper häcken och gräset åt henne, ansar syrenerna osv osv osv.
Kort sagt, vi utbyter tjänster och har en särdeles god grannsämja.
Igår var det min födelsedag och på eftermiddagen kom hon in med en fin bukett blommor till mig. Sen blev vi sittande och pratde vid köksbordet om allt möjligt.
Så kom vi in på min lilla dotter, som är i behov av en cykel och att jag tänkte åka till cykelhandlaren och titta efter en begagnad.
Då säger hon: "Jag har två cyklar, jag vet inte om jag ska cykla något mer, den ena är dessutom begagnad och inte har jag plats för två stycken heller. "
Jag frågade då om jag kunde få köpa den äldre, om hon var helt säker på att hon inte ville ha kvar den.
Så tänkte hon till en kort stund och sen sa hon: "Hon kan få cykeln, jaaaa, hon får den, vad glad jag blir om hon vill ha den".
Här kära dotter är din nya cykel, som du ser pågår service av den medan jag tog bilden.
Nu går den som smort!
När hon har bakat kommer hon alltid med smakprov till oss, liksom jag går till henne när jag bakat. Eftersom vi båda tycker om denna syssla blir det också ett utbytande av recept.
När jag är bortrest tar hon hand om posten och vattnar mina blommor, medan Kosmos levde tog hon hand om honom också.
Vi klipper häcken och gräset åt henne, ansar syrenerna osv osv osv.
Kort sagt, vi utbyter tjänster och har en särdeles god grannsämja.
Igår var det min födelsedag och på eftermiddagen kom hon in med en fin bukett blommor till mig. Sen blev vi sittande och pratde vid köksbordet om allt möjligt.
Så kom vi in på min lilla dotter, som är i behov av en cykel och att jag tänkte åka till cykelhandlaren och titta efter en begagnad.
Då säger hon: "Jag har två cyklar, jag vet inte om jag ska cykla något mer, den ena är dessutom begagnad och inte har jag plats för två stycken heller. "
Jag frågade då om jag kunde få köpa den äldre, om hon var helt säker på att hon inte ville ha kvar den.
Så tänkte hon till en kort stund och sen sa hon: "Hon kan få cykeln, jaaaa, hon får den, vad glad jag blir om hon vill ha den".
Här kära dotter är din nya cykel, som du ser pågår service av den medan jag tog bilden.
Nu går den som smort!
England dag 5 del 3. Resten av dagen i Cromer.
Fortfarande onsdag 8 april
Efter kortfrossandet mm i Holt blev det då till sist vår Cromerdag.
Det var riktigt hopplöst att hitta en parkeringsplats. När vi hamnat på samma kvartersrunda för tredje gången bytte jag riktning och till slut hittade vi en ruta och TACK OCH LOV FÖR DET!
Där nere är havet och jag som älskar vatten skulle nödvändigtvis dit.
Nu har vi gjort en riktig pirpromenad . . . . . . .
. . . . . . . och där var fullt med barn och vuxna som fiskade.
En liten pojke visade oss sin hink, han hade fått tre krabbor.
Det blåste rejält, så vårt Englandshår stod åt samma håll så länge vi var på piren.
Det var gott om varningar och förbud där ute, vad man fick göra fick man gissa sig till.
Stranden såg dock lika härlig ut som de andra jag fått se under våra utflykter längs kusten.
När vi vände för att gå in till Cromer såg vi det här vackra huset med kyrkan i bakgrunden.
Jag är ju sån att jag måste in i en del kyrkor, vart jag än reser i världen, så även i Cromer.
När vi kom fram till kyrkporten möttes vi av skylten
och på insidan
Duvorna är alltså portade i kyrkan i Cromer. Lite roligt var det allt!
Kyrkan i sig var ganska ordinär, ett vackert fönster framme i koret.
Anna var mest fascinerad av alla små gruppsammanslutningar som fanns i kyrkans regi och med foton av kontaktpersonerna.
Det var välgörenhetsgrupper, unga mödrar, bibelstudier etc etc.
Vi fortsatte ut för att "göra" Cromer och efter en liten promenad på stan hamnade vi på Boots och där startade vår evighetsshopping.
Varje gång man handlade för mer än £ 6, fick man en värdecheck på £ 2 gällande 4 olika sminkmärken. "Mascara", sa Anna och då tänkte jag samma sak - bra att ha!
Vi köpte varsin och fick en ny voucher på £ 2. Oj då, nu kunde vi köpa varsin till, en till min dotter, en till någon av Annas 3 och då fick varsin voucher till. Vi stirrade på varandra och köpte varsin till, men Anna hade en voucher från igår också, så hon funderade på att köpa ännu en, vilket hon också gjorde.
Vad vi skrattade och lik förbaskat har vi fortfarande vouchers kvar. Det är en evighetsmaskin ! ! ! ! !
Vi vandrade huvudgatan upp och ner några gånger och var in i alla möjliga affärer. En del kortinköp blev det, ingen ide att förneka det.
Hos påsktårtsbagaren och såg det smarrigt ut.....
.........och sen hittade vi ett äkta charkuteri.
Där ställde alla tre som arbetade upp sig som villiga motiv. Allra bäst var en av killarna, som på min begäran lyfte upp ett långt pärlband av korvar och skrattade gott.
Det låg grisfötter i en förpackning precis utanför + några andra odefinierade styckdetaljer.
Till slut var vi så trötta att vi var tvungna att ha något i oss som skulle ge tillräckligt med energi för att orka ta oss hem. Det fick bli varsin mugg choklad med minimarshmallows och vispgrädde. Jag klämde i mig en bit morotskaka också.
Vi började gå och Anna som bott här i närheten, hade ett hum om var bilen stod. Vi passerade "Townhall" - fint hus
och en gata där det hängde en massa fina blomlådor på staketet vid gatan.
Vi kom hem vid 17-tiden och då gjorde vi ännu ett besök i Overstrand Stores. Där fanns äntligen de traditionella disksvamparna, typ wettextrasans användningsområde.
Hyllan för turister, såna som oss !
Tillika hyllan med mat för folket på orten!
Hem till Pat och John, där stod mjölkflaskorna ute i väntan på "The milkman"
Bara en stund senare gick vi till Sea Marge, vi skulle bjuda dem på en aperitif. Anna och Pat tog vin, jag en Pimms och John en ale och inte sjutton fick vi bjuda. John stegade iväg och betalade och vi hade inte en chans.
Hotellkatten kom och gosade en stund, den kände väl på sig att det var kattfolk i faggorna.
John
Öppna spisen i rummet där vi satt
- och naturligtvis en hotellklocka för att glädja särbon :-)
John susade iväg till Cromer för att köpa kinamat till oss alla och vi lämnade det vackra huset med den otroligt keliga huskatten som legat mellan Anna och mig hela tiden därinne i baren.
Har jag sagt det förut? Jag älskar England ! !
Skylt på vägen hem. (Jag gillar skyltar).
John kom med maten och den var helt fantastisk, förutom att det var VÄLDIGT mycket.
Innan vi åt hade vi bjudits på ännu en aperitif, fast nu därhemma. Baileys och vin som vanligt.
Desserten fixade Pat, här är en del av den.
De där ljusbruna "bollarna", är Baileyspuffar med choklad. MUMSIGA!
Vilka otroliga människor. Jag har sällan träffat dess like.
Vi hade en jättetrevlig kväll och Mr Max kom än en gång tassande och kollade vad vi höll på med.
Han ville också ha lite mat.
Vi hade en otroligt trevlig kväll. Pat och John letade karta till oss som ska till Windsor imorgon.
Sedan hade löste Anna och Pat ett och annat världsproblem ser det ut som.
Mätta och nöjda tackade vi för en god middag och en trevlig kväll.
Nu har vi nästan packat färdigt och snart är det God Natt Overstrand för sista kvällen och förhoppningsvis den här gången. Måtte jag komma hit igen, för det är väldigt nära paradiset !
Efter kortfrossandet mm i Holt blev det då till sist vår Cromerdag.
Det var riktigt hopplöst att hitta en parkeringsplats. När vi hamnat på samma kvartersrunda för tredje gången bytte jag riktning och till slut hittade vi en ruta och TACK OCH LOV FÖR DET!
Där nere är havet och jag som älskar vatten skulle nödvändigtvis dit.
Nu har vi gjort en riktig pirpromenad . . . . . . .
. . . . . . . och där var fullt med barn och vuxna som fiskade.
En liten pojke visade oss sin hink, han hade fått tre krabbor.
Det blåste rejält, så vårt Englandshår stod åt samma håll så länge vi var på piren.
Det var gott om varningar och förbud där ute, vad man fick göra fick man gissa sig till.
Stranden såg dock lika härlig ut som de andra jag fått se under våra utflykter längs kusten.
När vi vände för att gå in till Cromer såg vi det här vackra huset med kyrkan i bakgrunden.
Jag är ju sån att jag måste in i en del kyrkor, vart jag än reser i världen, så även i Cromer.
När vi kom fram till kyrkporten möttes vi av skylten
och på insidan
Duvorna är alltså portade i kyrkan i Cromer. Lite roligt var det allt!
Kyrkan i sig var ganska ordinär, ett vackert fönster framme i koret.
Anna var mest fascinerad av alla små gruppsammanslutningar som fanns i kyrkans regi och med foton av kontaktpersonerna.
Det var välgörenhetsgrupper, unga mödrar, bibelstudier etc etc.
Vi fortsatte ut för att "göra" Cromer och efter en liten promenad på stan hamnade vi på Boots och där startade vår evighetsshopping.
Varje gång man handlade för mer än £ 6, fick man en värdecheck på £ 2 gällande 4 olika sminkmärken. "Mascara", sa Anna och då tänkte jag samma sak - bra att ha!
Vi köpte varsin och fick en ny voucher på £ 2. Oj då, nu kunde vi köpa varsin till, en till min dotter, en till någon av Annas 3 och då fick varsin voucher till. Vi stirrade på varandra och köpte varsin till, men Anna hade en voucher från igår också, så hon funderade på att köpa ännu en, vilket hon också gjorde.
Vad vi skrattade och lik förbaskat har vi fortfarande vouchers kvar. Det är en evighetsmaskin ! ! ! ! !
Vi vandrade huvudgatan upp och ner några gånger och var in i alla möjliga affärer. En del kortinköp blev det, ingen ide att förneka det.
Hos påsktårtsbagaren och såg det smarrigt ut.....
.........och sen hittade vi ett äkta charkuteri.
Där ställde alla tre som arbetade upp sig som villiga motiv. Allra bäst var en av killarna, som på min begäran lyfte upp ett långt pärlband av korvar och skrattade gott.
Det låg grisfötter i en förpackning precis utanför + några andra odefinierade styckdetaljer.
Till slut var vi så trötta att vi var tvungna att ha något i oss som skulle ge tillräckligt med energi för att orka ta oss hem. Det fick bli varsin mugg choklad med minimarshmallows och vispgrädde. Jag klämde i mig en bit morotskaka också.
Vi började gå och Anna som bott här i närheten, hade ett hum om var bilen stod. Vi passerade "Townhall" - fint hus
och en gata där det hängde en massa fina blomlådor på staketet vid gatan.
Vi kom hem vid 17-tiden och då gjorde vi ännu ett besök i Overstrand Stores. Där fanns äntligen de traditionella disksvamparna, typ wettextrasans användningsområde.
Hyllan för turister, såna som oss !
Tillika hyllan med mat för folket på orten!
Hem till Pat och John, där stod mjölkflaskorna ute i väntan på "The milkman"
Bara en stund senare gick vi till Sea Marge, vi skulle bjuda dem på en aperitif. Anna och Pat tog vin, jag en Pimms och John en ale och inte sjutton fick vi bjuda. John stegade iväg och betalade och vi hade inte en chans.
Hotellkatten kom och gosade en stund, den kände väl på sig att det var kattfolk i faggorna.
John
Öppna spisen i rummet där vi satt
- och naturligtvis en hotellklocka för att glädja särbon :-)
John susade iväg till Cromer för att köpa kinamat till oss alla och vi lämnade det vackra huset med den otroligt keliga huskatten som legat mellan Anna och mig hela tiden därinne i baren.
Har jag sagt det förut? Jag älskar England ! !
Skylt på vägen hem. (Jag gillar skyltar).
John kom med maten och den var helt fantastisk, förutom att det var VÄLDIGT mycket.
Innan vi åt hade vi bjudits på ännu en aperitif, fast nu därhemma. Baileys och vin som vanligt.
Desserten fixade Pat, här är en del av den.
De där ljusbruna "bollarna", är Baileyspuffar med choklad. MUMSIGA!
Vilka otroliga människor. Jag har sällan träffat dess like.
Vi hade en jättetrevlig kväll och Mr Max kom än en gång tassande och kollade vad vi höll på med.
Han ville också ha lite mat.
Vi hade en otroligt trevlig kväll. Pat och John letade karta till oss som ska till Windsor imorgon.
Sedan hade löste Anna och Pat ett och annat världsproblem ser det ut som.
Mätta och nöjda tackade vi för en god middag och en trevlig kväll.
Nu har vi nästan packat färdigt och snart är det God Natt Overstrand för sista kvällen och förhoppningsvis den här gången. Måtte jag komma hit igen, för det är väldigt nära paradiset !
England dag 5, del 1. Halvdag i Holt
Onsdag 8 april
Jag vaknade 7.........! 7, när jag har semester. Upp och ner är världen minst sagt.
Jag försökte somna om, men det var tji, så jag låg och läste 1 ½ timme istället.
Sen väckte jag Anna. Nu har vi frukosterat och ska till Holt och Cromer idag.
Det regnade klockan 7, men nu lyser solen fram mellan molnen.
Holt. Väg A 148 till Holt var nånting helt annat än kustvägen.
Vi susade fram och var där på en liten stund och idag fick jag det slutgiltiga beviset ,att det är jag som chauffören och Anna kartläsaren och vägtydaren. Hon visste exakt vägen till Budgens där vi hade tänkt parkera.
Jag var så att säga totalt "Lost in Holt".
Det är något grundläggande fel på oss, det är bara så.
Vad gjorde vi i Holt?
Vi började med att gå till den där husgerådsaffären där vi bara kunde kolla skyltfönstret första dagen.
Anna t ex, kunde stå som i trans i mer än 10 minuter och grunna över några återanvändbara skydd för bl a järnet man gör klämmackor i.
Själv stod jag länge och höll i en "teabagsqueezer" innan jag slutligen köpte den. Jag som inte har något i mina kökslådor en tidigare.
Det här var finfinemang för en teälskare som jag är! MEN, jag köpte inget!
Här funderar Anna över om hon behöver förnya hemma. MEN hon köpte inget.
Dammvippan var rolig, men den behövde jag definitivt inte!
Anna köpte det där, vad det nu var, till klämjärnet. Jag köpte en julklapp till min kompis i Umeå. Vi köpte båda varsin provsticka för mjuka kakor, bara för att det stod något med "cake....." på den. Jag hittade en liten plåtask med små pepparmintskulor i, det var inte dem jag ville åt, det var asken, för den hade min älskade kattängel Kosmos på locket.
Sen vet jag inte riktigt om jag ska fördjupa mig i resten av våra inköp, men jag kan väl säga så mycket som att det handlar om kort! JA, kortskadade kan man väl säga att vi är?
Vi hade parkerat på Budgens och där gick bara att betala för 1 timme i taget. Det blev att löpa fram och tillbaka och lösa ny biljett. Vi tillbringade faktiskt hela första timmen i husegerådsaffären. Riskera p-böter vill vi inte när det finns så mycket trevligt att köpa.
Vi fortsatte att göra Holt. Passerade tvättinrättningen, en syn som jag då inte är van vid!
Det var in och ut i små butiker och till slut sjönk blodsockret så vi uppsökte "The Owl" för en "cream tea" .
På väg dit kom den här tjusiga bilen åkande med en lord el dyl bakom ratten.
Det kan vara en "Armstrong Siddeley".
Väl inne på "The Owl" fick vi välja mellan frukt (som är russin) eller körsbär i sconsen. Så klart valde vi körsbär och då fick vi scones med röda cocktailbär. Jaja, nu är vi i England och gott var det. Idag fick vi hallonsylt, förra gången var det jordgubb.
Vi fick nya krafter, gick och tittade på antikvariatet (böcker det också).
Efter det in på en livsmedelsaffär och tittade på allt roligt, t ex äggvitepulver, för att inte tala om marsipanpulver..... Vad är det? Vad har man det till? Blir det marsipan om man rör ut det med något?
Sylthyllan var fin, men vi avstod från fler tunga saker till packningen.
Hade de inte en kort- och bokavdelning i andra änden av lokalen?
Jodå! Vi köpte lite till, vi är ändå från vettet och lika bra att vara det till 100% så ingen blir förvirrad. Själva är vi helt på det klara med vad vi håller på med.
Avslutningsvis köpte vi en liten underbar presentförpackning med choklad till kattälskaren Pat.
Efter dessa alla små inköp vände vi kosan mot Cromer för att äntligen göra vår dag där.
Den kommer i del 2 av dag 5.
Jag vaknade 7.........! 7, när jag har semester. Upp och ner är världen minst sagt.
Jag försökte somna om, men det var tji, så jag låg och läste 1 ½ timme istället.
Sen väckte jag Anna. Nu har vi frukosterat och ska till Holt och Cromer idag.
Det regnade klockan 7, men nu lyser solen fram mellan molnen.
Holt. Väg A 148 till Holt var nånting helt annat än kustvägen.
Vi susade fram och var där på en liten stund och idag fick jag det slutgiltiga beviset ,att det är jag som chauffören och Anna kartläsaren och vägtydaren. Hon visste exakt vägen till Budgens där vi hade tänkt parkera.
Jag var så att säga totalt "Lost in Holt".
Det är något grundläggande fel på oss, det är bara så.
Vad gjorde vi i Holt?
Vi började med att gå till den där husgerådsaffären där vi bara kunde kolla skyltfönstret första dagen.
Anna t ex, kunde stå som i trans i mer än 10 minuter och grunna över några återanvändbara skydd för bl a järnet man gör klämmackor i.
Själv stod jag länge och höll i en "teabagsqueezer" innan jag slutligen köpte den. Jag som inte har något i mina kökslådor en tidigare.
Det här var finfinemang för en teälskare som jag är! MEN, jag köpte inget!
Här funderar Anna över om hon behöver förnya hemma. MEN hon köpte inget.
Dammvippan var rolig, men den behövde jag definitivt inte!
Anna köpte det där, vad det nu var, till klämjärnet. Jag köpte en julklapp till min kompis i Umeå. Vi köpte båda varsin provsticka för mjuka kakor, bara för att det stod något med "cake....." på den. Jag hittade en liten plåtask med små pepparmintskulor i, det var inte dem jag ville åt, det var asken, för den hade min älskade kattängel Kosmos på locket.
Sen vet jag inte riktigt om jag ska fördjupa mig i resten av våra inköp, men jag kan väl säga så mycket som att det handlar om kort! JA, kortskadade kan man väl säga att vi är?
Vi hade parkerat på Budgens och där gick bara att betala för 1 timme i taget. Det blev att löpa fram och tillbaka och lösa ny biljett. Vi tillbringade faktiskt hela första timmen i husegerådsaffären. Riskera p-böter vill vi inte när det finns så mycket trevligt att köpa.
Vi fortsatte att göra Holt. Passerade tvättinrättningen, en syn som jag då inte är van vid!
Det var in och ut i små butiker och till slut sjönk blodsockret så vi uppsökte "The Owl" för en "cream tea" .
På väg dit kom den här tjusiga bilen åkande med en lord el dyl bakom ratten.
Det kan vara en "Armstrong Siddeley".
Väl inne på "The Owl" fick vi välja mellan frukt (som är russin) eller körsbär i sconsen. Så klart valde vi körsbär och då fick vi scones med röda cocktailbär. Jaja, nu är vi i England och gott var det. Idag fick vi hallonsylt, förra gången var det jordgubb.
Vi fick nya krafter, gick och tittade på antikvariatet (böcker det också).
Efter det in på en livsmedelsaffär och tittade på allt roligt, t ex äggvitepulver, för att inte tala om marsipanpulver..... Vad är det? Vad har man det till? Blir det marsipan om man rör ut det med något?
Sylthyllan var fin, men vi avstod från fler tunga saker till packningen.
Hade de inte en kort- och bokavdelning i andra änden av lokalen?
Jodå! Vi köpte lite till, vi är ändå från vettet och lika bra att vara det till 100% så ingen blir förvirrad. Själva är vi helt på det klara med vad vi håller på med.
Avslutningsvis köpte vi en liten underbar presentförpackning med choklad till kattälskaren Pat.
Efter dessa alla små inköp vände vi kosan mot Cromer för att äntligen göra vår dag där.
Den kommer i del 2 av dag 5.
England dag 4
Tisdagen 7 april!
Idag vaknade jag av att jag var med i den lilla filmsnutten "Cat talk". Den där biten där första katten skriker "Hello" och varje gång svarar husse samma sak.
Fast sen vaknade jag ordentligt och insåg att det var John som ropade. Han ville att vi skulle flytta bilen till gatan. Som tur var erbjöd han sig att göra det och tack och lov för det.
Sen utförde jag ännu ett fakirnummer. "Kvinnan och badkaret" och lyckades klara duschen utan halkolyckor eller andra skador, tog mig även upp rätt smidigt eftersom jag avstod från att sätta mig ner. Det var tufft förra gången när jag hade placerat mig bekvämt på bottan av karet för att inte stänka ner. Även detta är England ! Love it!
Anna kom upp med ny frisyr igen - idag kallas den sidovinge och även den anspelar på änglatemat. Det är åtgärdat och snart är vi "on the road again". Idag är det Norwich.
Innan vi åkte gick vi till vår lille "postman" och köpte frimärken. Posten är en historia för sig, absolut ljusår från det man minns som postkontor här hemma.
Här är posthuset.
Entredörren, som även verkar fungera som byns anslagstavla
Och innanför, där lokala fömågor säljer sina alster
Nu är korten på väg till Sverige och vi till Norwich.
Där utanför stan finns en stor, för att inte säga gigantisk, parkeringsplats. Det kostade £ 3.30 att parkera och i det ingick en bussresa tur och retur city-centrum för oss båda. Hur behändigt som helst och vad tacksam jag var att jag inte behövde köra in till stan.
På väg in fick vi syn på ett par trevliga lusthus som var till salu. Lite svåra att frakta hem bara!
Det första vi fick ögonen på sen vi stigit av bussen var Norwich Castle.
Nu sitter vi och fikar på BB.s Coffee&Muffins.
Anna äter raspberry crumble och jag apple&cinnamoncrumble och dagen
till ära dricker jag cappuccino, Anna valde choklad! MUMSIGT!
Man kunde köpa med hem också, men vi var mätta som det var.
Efter detta väntade den stora "mallen" - köpcentrat. Dagens motto: Ut och låt monopolpengarna flöda!
Här har Anna hittat en käck liten prydnadslampa.
Några timmar, en del kortinköp, svåra kval på Boots och mycket ork senare, släpade vi oss ut i friska luften, för att leta reda på katedralen som jag gärna ville se.
Porten in på området
Katedralen
Den var riktigt vacker och det första vi gjorde var att tända ljus. Jag för mor och far och Anna för de sina. Det kändes bra, som om de var med oss där en stund.
Katedralen var otroligt vacker, enormt högt i tak, vackra glasmålningar, gamla silverkalkar, fina tak osv osv. Anna satt och vilade ischiasnerven som valt att lägga sig i kläm just idag och jag travade runt och tittade för oss båda.
Utgångsporten var minst lika vacker som den vi gick in igenom.
Dags att leta sig in till centrum för att hitta något matställe.
Vackert blommande träd efter vägen
Nu sitter vi och äter soppa i mugg och bröd, på "Garden Café".
Vi sitter mitt i skyltfönstret och ägnar oss åt det som våra döttrar anser är vår favoritsyssla: Att glo! Vaddå, vi tittar på folk och fä, blommor, omgivningar, frisyrtips (som redovisats tidigare från Tesco) och allehanda annat intressant. Det är så man lär sig om livet kära barn!
Jag äter Minestrone och Anna Potatis&purjolökssoppa. Innan jag bestämde mig fick jag avsmaka en morotssoppa för att se om det var just den jag ville ha, det var det inte. Vi fick topping av ost och krutonger och £ 3.75 kostade det - jättegott!
Vi shoppade rätt bra inne i "Mallen", mest på bok/kortaffärer och Boots - allt är så förutsägbart när vi är i lag. Nu kånkar vi omkring med stora kassar, så tunga att både axlar och ischiasnerver skriker högt. Thaipillren är slut, så nu får vi testa andra "painkillers" för att orka några timmar till.
Anna har gått till bokis runt hörnet för att kissa. Varför skulle de ha en toa för sina gäster på ett matställe? Nej då, tjejen bakom disken hänvisade så frejdigt till bokhandeln. Efter det blir det marknaden.
NU HAR HON VARIT BORTA SÅ LÄNGE ATT JAG TROR JAG ÄR MED I BROTTSKOD FÖRSVUNNEN! Den serien, där de försvinner som ett trollslag.
KIDNAPPAD??? Ska jag ut med någon lösensumma?
Lost in the Norwich?
Hon kom tillbaka till slut, men ack vilken tid det tog och nog hade hon haft besvär för att låna en toalett, gått från våning till våning, väntat på städerskor som höll på osv osv osv. Till slut hade hon kommit till våning 4 och fått låna bekvämlighetsinrättningen.
Utanför vårt fönster pågår den dagliga marknaden som Anna mindes från sin tid som "Husmor i Norfolk".
Marknadsbilder
När vi lyfte ögonen från marknadens fröjder såg vi detta lilla hus på taket av huset där vi åt soppa.
Nu iväg mot Body Shop för att se den i sitt hemland. Det var precis som hemma, bortsett från att de inte hade min favorithudkräm.
Var hamnar vi då tro?
Än en gång en bokhandel och där blev vi väl 1 - 2 timmar - Waterstones - fullt med kort, vackra papper, anteckningsböcker och enorma mängder av böcker som bara väntade på oss.
Vad är det med oss??? Är detta normalt??? Blev vi så präglade som barn att vi är beroende????
Å ja, det kunde vara värre!
Naturligtvis handlade vi vår vana trogen både böcker och kort. Varför bryta en fin tradition?
Efter detta var vi slut. Vi fick syn på bussen just som dörren slog igen och jag som är befriad från ischias för tillfället, gjorde det jag lovat mig själv att aldrig göra: Sprang efter bussen.
Nu är vi i detta land med artiga, trevliga människor, så självklart väntade chauffören så att vi kom med.
Avslutade dagen med en utsökt fiskmiddag med Pat och John. De är helt underbara och jättetrevliga, vad skönt vi har och bortskämda blir vi också.
T o m gamla kissen Max kom och ville vara med i köket. Skulle tro att fisken luktade himmelskt i en kattnos. Sen avslutade han med ett fat grädde och lite gos med matte.
P.S. Anna köpte inte den där lampan ! ! ! ! ! !
Idag vaknade jag av att jag var med i den lilla filmsnutten "Cat talk". Den där biten där första katten skriker "Hello" och varje gång svarar husse samma sak.
Fast sen vaknade jag ordentligt och insåg att det var John som ropade. Han ville att vi skulle flytta bilen till gatan. Som tur var erbjöd han sig att göra det och tack och lov för det.
Sen utförde jag ännu ett fakirnummer. "Kvinnan och badkaret" och lyckades klara duschen utan halkolyckor eller andra skador, tog mig även upp rätt smidigt eftersom jag avstod från att sätta mig ner. Det var tufft förra gången när jag hade placerat mig bekvämt på bottan av karet för att inte stänka ner. Även detta är England ! Love it!
Anna kom upp med ny frisyr igen - idag kallas den sidovinge och även den anspelar på änglatemat. Det är åtgärdat och snart är vi "on the road again". Idag är det Norwich.
Innan vi åkte gick vi till vår lille "postman" och köpte frimärken. Posten är en historia för sig, absolut ljusår från det man minns som postkontor här hemma.
Här är posthuset.
Entredörren, som även verkar fungera som byns anslagstavla
Och innanför, där lokala fömågor säljer sina alster
Nu är korten på väg till Sverige och vi till Norwich.
Där utanför stan finns en stor, för att inte säga gigantisk, parkeringsplats. Det kostade £ 3.30 att parkera och i det ingick en bussresa tur och retur city-centrum för oss båda. Hur behändigt som helst och vad tacksam jag var att jag inte behövde köra in till stan.
På väg in fick vi syn på ett par trevliga lusthus som var till salu. Lite svåra att frakta hem bara!
Det första vi fick ögonen på sen vi stigit av bussen var Norwich Castle.
Nu sitter vi och fikar på BB.s Coffee&Muffins.
Anna äter raspberry crumble och jag apple&cinnamoncrumble och dagen
till ära dricker jag cappuccino, Anna valde choklad! MUMSIGT!
Man kunde köpa med hem också, men vi var mätta som det var.
Efter detta väntade den stora "mallen" - köpcentrat. Dagens motto: Ut och låt monopolpengarna flöda!
Här har Anna hittat en käck liten prydnadslampa.
Några timmar, en del kortinköp, svåra kval på Boots och mycket ork senare, släpade vi oss ut i friska luften, för att leta reda på katedralen som jag gärna ville se.
Porten in på området
Katedralen
Den var riktigt vacker och det första vi gjorde var att tända ljus. Jag för mor och far och Anna för de sina. Det kändes bra, som om de var med oss där en stund.
Katedralen var otroligt vacker, enormt högt i tak, vackra glasmålningar, gamla silverkalkar, fina tak osv osv. Anna satt och vilade ischiasnerven som valt att lägga sig i kläm just idag och jag travade runt och tittade för oss båda.
Utgångsporten var minst lika vacker som den vi gick in igenom.
Dags att leta sig in till centrum för att hitta något matställe.
Vackert blommande träd efter vägen
Nu sitter vi och äter soppa i mugg och bröd, på "Garden Café".
Vi sitter mitt i skyltfönstret och ägnar oss åt det som våra döttrar anser är vår favoritsyssla: Att glo! Vaddå, vi tittar på folk och fä, blommor, omgivningar, frisyrtips (som redovisats tidigare från Tesco) och allehanda annat intressant. Det är så man lär sig om livet kära barn!
Jag äter Minestrone och Anna Potatis&purjolökssoppa. Innan jag bestämde mig fick jag avsmaka en morotssoppa för att se om det var just den jag ville ha, det var det inte. Vi fick topping av ost och krutonger och £ 3.75 kostade det - jättegott!
Vi shoppade rätt bra inne i "Mallen", mest på bok/kortaffärer och Boots - allt är så förutsägbart när vi är i lag. Nu kånkar vi omkring med stora kassar, så tunga att både axlar och ischiasnerver skriker högt. Thaipillren är slut, så nu får vi testa andra "painkillers" för att orka några timmar till.
Anna har gått till bokis runt hörnet för att kissa. Varför skulle de ha en toa för sina gäster på ett matställe? Nej då, tjejen bakom disken hänvisade så frejdigt till bokhandeln. Efter det blir det marknaden.
NU HAR HON VARIT BORTA SÅ LÄNGE ATT JAG TROR JAG ÄR MED I BROTTSKOD FÖRSVUNNEN! Den serien, där de försvinner som ett trollslag.
KIDNAPPAD??? Ska jag ut med någon lösensumma?
Lost in the Norwich?
Hon kom tillbaka till slut, men ack vilken tid det tog och nog hade hon haft besvär för att låna en toalett, gått från våning till våning, väntat på städerskor som höll på osv osv osv. Till slut hade hon kommit till våning 4 och fått låna bekvämlighetsinrättningen.
Utanför vårt fönster pågår den dagliga marknaden som Anna mindes från sin tid som "Husmor i Norfolk".
Marknadsbilder
När vi lyfte ögonen från marknadens fröjder såg vi detta lilla hus på taket av huset där vi åt soppa.
Nu iväg mot Body Shop för att se den i sitt hemland. Det var precis som hemma, bortsett från att de inte hade min favorithudkräm.
Var hamnar vi då tro?
Än en gång en bokhandel och där blev vi väl 1 - 2 timmar - Waterstones - fullt med kort, vackra papper, anteckningsböcker och enorma mängder av böcker som bara väntade på oss.
Vad är det med oss??? Är detta normalt??? Blev vi så präglade som barn att vi är beroende????
Å ja, det kunde vara värre!
Naturligtvis handlade vi vår vana trogen både böcker och kort. Varför bryta en fin tradition?
Efter detta var vi slut. Vi fick syn på bussen just som dörren slog igen och jag som är befriad från ischias för tillfället, gjorde det jag lovat mig själv att aldrig göra: Sprang efter bussen.
Nu är vi i detta land med artiga, trevliga människor, så självklart väntade chauffören så att vi kom med.
Avslutade dagen med en utsökt fiskmiddag med Pat och John. De är helt underbara och jättetrevliga, vad skönt vi har och bortskämda blir vi också.
T o m gamla kissen Max kom och ville vara med i köket. Skulle tro att fisken luktade himmelskt i en kattnos. Sen avslutade han med ett fat grädde och lite gos med matte.
P.S. Anna köpte inte den där lampan ! ! ! ! ! !
Helgutflykt bland blåsippor
När jag för ett tag sen visade mina små ynkliga blåsippsknoppar lovade jag att det skulle komma mera.
Nu är det dags för det!
En annan av våra helgutflykter gick till särbons barndomsmarker. Där är väldigt kalkrik jord och där trivs blåsipporna!
Ingen större risk för utrotning, men nog är det bra att de är fridlysta.
Jag vill bara lägga in lite fina njutarbilder på dessa underbara vårblommor, lite som motvikt till ormarna kanske, för dem som inte tyckte det var så härligt att titta på dem.
Det är ett gammalt industriområde i Kvarntorp, man bröt skiffer här under kriget för att utvinna olja. Naturen skövlades rejält och en del sår och spår efter verksamheten håller på att bli ett med naturen.
All slagg som blev över lades på hög och blev så småningom ett högt, rykande, illaluktande inferno. När vi var små och det luktade riktigt äckligt där bortifrån, sa man alltid: "Det luktar Kvarntorp". (Det var säkert 1 mil ifrån där jag växte upp.)
Idag har "Högen" nästan slocknat, man har en konstant skulpturutställning där som heter "Konst på hög". Definitivt något man inte bör missa om man är i närheten.
Själv åker jag dit minst en gång om året och varenda kompis som kommer hit på besök hamnar med mig på "Högen". Det ryker fortfarande lite och man kan än idag känna "doften".
Ett av de gamla brotten
Industrispår
Åter till sipporna!
Mer England kommer förhoppningsvis imorgon!
Nu är det dags för det!
En annan av våra helgutflykter gick till särbons barndomsmarker. Där är väldigt kalkrik jord och där trivs blåsipporna!
Ingen större risk för utrotning, men nog är det bra att de är fridlysta.
Jag vill bara lägga in lite fina njutarbilder på dessa underbara vårblommor, lite som motvikt till ormarna kanske, för dem som inte tyckte det var så härligt att titta på dem.
Det är ett gammalt industriområde i Kvarntorp, man bröt skiffer här under kriget för att utvinna olja. Naturen skövlades rejält och en del sår och spår efter verksamheten håller på att bli ett med naturen.
All slagg som blev över lades på hög och blev så småningom ett högt, rykande, illaluktande inferno. När vi var små och det luktade riktigt äckligt där bortifrån, sa man alltid: "Det luktar Kvarntorp". (Det var säkert 1 mil ifrån där jag växte upp.)
Idag har "Högen" nästan slocknat, man har en konstant skulpturutställning där som heter "Konst på hög". Definitivt något man inte bör missa om man är i närheten.
Själv åker jag dit minst en gång om året och varenda kompis som kommer hit på besök hamnar med mig på "Högen". Det ryker fortfarande lite och man kan än idag känna "doften".
Ett av de gamla brotten
Industrispår
Åter till sipporna!
Mer England kommer förhoppningsvis imorgon!
England dag 3
Måndag 6 april - har jag lyckats räkna ut. Tänk att jag tappar tid och rum direkt jag blir ledig.
Jag som normalt sett måste duscha varje morgon för att överhuvudtaget vakna, bestämde mig denna dag för att enbart vattenbegjuta min kropp medelst handpåläggning, samt tvätta håret på traditionellt vis.
Jag bara ÄLSKAR England, men min kropp gör motstånd mot att kravla ner i ett badkar och dels frysa, dels helt oförberett få enbart kallt vatten ur duschen + att hela tiden tänka på att inte blöta ner heltäckningsmattan som är det naturliga golvmaterialet i engelska badrum.
Duschdraperier har inte kommit till England än och förresten, förr badade folk till midsommar och jul, så om jag hoppar över en dag överlever jag nog ändå.
Här är hallen på mellanplanet och den fantastiska trappan, Anna på väg ner.
Pat älskar katter (sympatiskt drag) och ljus och det syns överallt i huset.
När vi kom ner satt Pat och gosade med Max och hon ville absolut göra en ordentlig frukost till oss. Vi försäkrade henne att vi kunde klara oss själva, men som den matmamma jag förstått att hon är, fanns inte den tanken i hennes medvetande.
Nu har vi ätit yoghurt, müsli, toast, ost och marmelad, Anna toppade sin yoghurt med färska bär, men då orkade jag tyvärr inte mer. Jag hade redan hunnit trycka in två rostade "skumgummimackor" också och en mugg te.
Dags för avfärd!
Achtung, achtung, idag satte sig Anna vid ratten och man kan lugnt säga, att nu fick jag åt nerverna. Rackarns, vad hon körde nära trottoarkanterna och bilarna som stod parkerade på vänster sida. Hon bara skrattade åt mig när jag satt där och drog efter andan.
Hela tiden pratade hon om en massa gamla minnen och hur det var med den pojkvännen från Kumla och han Ove med rutig jacka med guldtrådar och den andra Ove som hade en i vårt tycke så konstig pappa, för att inte tala om den killen som hade en moppe, där bensintanken var perfekt att sitta på när man fick skjuts hem osv osv osv.
Det är klart och tydligt avstressande och lugnande att prata medan man kör, för det var likadant för mig både igår och förrgår.
Till slut hade jag flämtat och ojat mig en gång för mycket, för hon gjorde en tvärnit ivd en skylt där det stod Farm Shop och Garden nånting - en handelsträdgård. Svängde in till vänster, parkerade och sen överlämnade hon bilnyckeln till mig utan större åthävor.
Den Farmshopen var inte fel. Oj, vad mycket gott.
Massor med grönsaker och frukt så klart, och alla goda marmelader, "curdar" och sylt-preservs som stod uppradade i stora skåp gav oss nästan tremor när vi kom fram dit.
Till slut hade vi fyllt en varukorg till hälften med bl a varsin Orange curd och en massa fina kort........
............kollat in pelargonbestånden....................
.......................och bestämt oss för att avstå ! !
Vi tittade på lite udda saker att förfina sin trädgård med också.
Det är snäckskal i stora säckar, som man kunde hälla ut närmast huset, eller i rabatterna, eller var man tyckte man ville göra lite extra fint.
Det blev lite fröinköp också och efter det tog vi vår korg till kassan, betalade och for vidare och nu var jag lugn, för nu körde jag igen.
Vi tog en avstickare in till en krukmakare, men för att vitsa, det var inte "our cup of tea", vi tackade och for vidare.
Bitvis var det jobbig trafik, vi passerade Great Yarmouth och kom till Lowestoft. Där letade vi oss fram till huset på 47 Walmer Road, Annas hus, när hon bodde här med familjen.
Sedan fortsatte vi till Southwold, som ligger i Suffolk. Det var ett helt fantastiskt litet samhälle.
Vi hittade en bra parkering och gick direkt till Annas favoställe som tack och lov fanns kvar.
Man gick in i en choklad/godisbutik och i rummet innanför låg cafeét.
Allt var perfekt, det fanns ett ledigt bord och vi fick vårt efterlängtade "Cream tea".
Varsina två varma scones i muffinsmodell, en skål sylt och en med grädde + te.
Oh, vad gott!
Jag tror inte vi sa ett ord till varandra de första 5 minuterna. NJUTBART och så otroligt härligt!
Vi proppade i oss alltihopa, det gick på £ 8.50 och man fick betala ute i butiken.
Faciliteterna låg en trappa upp, toan var marmorerad i grått och grönt och handfatet rödbrunt i färgen.
Bra med varningar, men vattnet var inte ens ljummet!
Vi betalade och tog en koll i butiken, där fanns mycket gott och fina presentförpackningar!
Efter detta gjorde vi Southwold ett par timmar. Det blev en del kortinköp. Så är det bara - inget att göra åt. Vi är likadana båda två.
Inne på en bokhandel gjorde jag årets kartfynd! En stor Europakarta från 2008 för £ 2.99, men den var svårbläddrad. När jag visade det för bokhandlaren blev han bekymrad och tog ner priset till £ 1. Då köpte Anna en också.
Vi strosade runt i Southwold, ner till havet och här kommer lite bilder från vårt flanerande runt samhället.
Vi hann med lite andra små affärer också innan vi åkte till Winston Road i Reydon/Southwold, där Anna & bodde sina första månader i England,
TESCO nästa !
Redan på väg till Southwold hade Anna spanat in ett gigantiskt Tesco. Till slut var vi där, men missade avfarten.
För första gången sen jag blev engelsk bilförare var jag glad över den täta förekomsten av rondeller. Ganska snabbt kom en som vi åkte runt i och tillbaka, tills vi hamnade på Tesco.
Jag lovar, de enda hyllorna vi inte defilerat igenom är kött och ost. Vi måste ha gått ett par km och vad allt har vi inte handlat?
* En teflonform (jag)
* Muffinsformar
* Shortbread
* Frukt
* Påskägg i choklad (Anna)
* Likör
* Tulpaner till Pat
* Tepåsar
* Mascara
* Mousse
* Gigantisk chipspåse full med småpåsar i olika smaker (Anna)
* Sudokubok (jag)
osv osv osv osv.
Framme i kassan fick vi ett fint frisyrtips om vi skulle tröttna på vårt Englandshår, som ser nästan likadant ut varenda morgon - vi är bevingade.
Det hade börjat skymma när vi kom ut. Fort iväg hemåt och ganska fort blev det mörkt.
Jag följde skyltarna till Cromer, men någonstans blev det fel under ett par mil och vi måste ha hamnat på nån rikitgt gammal serpentinväg dit. KOLMÖRKT, ingen vägbelysning och hur kurvigt som helst.
Vi klarade det också.
Hem och in med alla saker, Pat fick tulpaner och ville ge oss mat och Baileys, men nu ville vi ut och röra på oss lite. Hon skrattade och tyckte att vi kunde ta ett par vändor upp och ner i trappan.
Vi insisterade, för nu ville vi till puben och kolla in den.
The White Horse heter den.
Det var ett synnerligen sterilt och trist ställe. Jag tog en pint Stella och Anna en Smirnoffdrink.
Vi satt där cirka 20 minuter och sen gick vi hem för att umgås en stund med Pat, John och lille Mr Max.
Anna hade vissa problem att låsa dörren om oss när vi kom hem, vi hjälptes åt och då löste vi även det. Det mesta är annorlunda mot hemma, men det är det som är tjusningen också, annars kunde man ju lika gärna stanna hemma.
Vi satt ett tag och pratade, men alla var trötta, vi av dagen och de av husmålningen. De håller på med sitt nybygge.
Så blev det God Natt även denna kväll och vi somnade ovaggade kan jag tala om.
Jag som normalt sett måste duscha varje morgon för att överhuvudtaget vakna, bestämde mig denna dag för att enbart vattenbegjuta min kropp medelst handpåläggning, samt tvätta håret på traditionellt vis.
Jag bara ÄLSKAR England, men min kropp gör motstånd mot att kravla ner i ett badkar och dels frysa, dels helt oförberett få enbart kallt vatten ur duschen + att hela tiden tänka på att inte blöta ner heltäckningsmattan som är det naturliga golvmaterialet i engelska badrum.
Duschdraperier har inte kommit till England än och förresten, förr badade folk till midsommar och jul, så om jag hoppar över en dag överlever jag nog ändå.
Här är hallen på mellanplanet och den fantastiska trappan, Anna på väg ner.
Pat älskar katter (sympatiskt drag) och ljus och det syns överallt i huset.
När vi kom ner satt Pat och gosade med Max och hon ville absolut göra en ordentlig frukost till oss. Vi försäkrade henne att vi kunde klara oss själva, men som den matmamma jag förstått att hon är, fanns inte den tanken i hennes medvetande.
Nu har vi ätit yoghurt, müsli, toast, ost och marmelad, Anna toppade sin yoghurt med färska bär, men då orkade jag tyvärr inte mer. Jag hade redan hunnit trycka in två rostade "skumgummimackor" också och en mugg te.
Dags för avfärd!
Achtung, achtung, idag satte sig Anna vid ratten och man kan lugnt säga, att nu fick jag åt nerverna. Rackarns, vad hon körde nära trottoarkanterna och bilarna som stod parkerade på vänster sida. Hon bara skrattade åt mig när jag satt där och drog efter andan.
Hela tiden pratade hon om en massa gamla minnen och hur det var med den pojkvännen från Kumla och han Ove med rutig jacka med guldtrådar och den andra Ove som hade en i vårt tycke så konstig pappa, för att inte tala om den killen som hade en moppe, där bensintanken var perfekt att sitta på när man fick skjuts hem osv osv osv.
Det är klart och tydligt avstressande och lugnande att prata medan man kör, för det var likadant för mig både igår och förrgår.
Till slut hade jag flämtat och ojat mig en gång för mycket, för hon gjorde en tvärnit ivd en skylt där det stod Farm Shop och Garden nånting - en handelsträdgård. Svängde in till vänster, parkerade och sen överlämnade hon bilnyckeln till mig utan större åthävor.
Den Farmshopen var inte fel. Oj, vad mycket gott.
Massor med grönsaker och frukt så klart, och alla goda marmelader, "curdar" och sylt-preservs som stod uppradade i stora skåp gav oss nästan tremor när vi kom fram dit.
Till slut hade vi fyllt en varukorg till hälften med bl a varsin Orange curd och en massa fina kort........
............kollat in pelargonbestånden....................
.......................och bestämt oss för att avstå ! !
Vi tittade på lite udda saker att förfina sin trädgård med också.
Det är snäckskal i stora säckar, som man kunde hälla ut närmast huset, eller i rabatterna, eller var man tyckte man ville göra lite extra fint.
Det blev lite fröinköp också och efter det tog vi vår korg till kassan, betalade och for vidare och nu var jag lugn, för nu körde jag igen.
Vi tog en avstickare in till en krukmakare, men för att vitsa, det var inte "our cup of tea", vi tackade och for vidare.
Bitvis var det jobbig trafik, vi passerade Great Yarmouth och kom till Lowestoft. Där letade vi oss fram till huset på 47 Walmer Road, Annas hus, när hon bodde här med familjen.
Sedan fortsatte vi till Southwold, som ligger i Suffolk. Det var ett helt fantastiskt litet samhälle.
Vi hittade en bra parkering och gick direkt till Annas favoställe som tack och lov fanns kvar.
Man gick in i en choklad/godisbutik och i rummet innanför låg cafeét.
Allt var perfekt, det fanns ett ledigt bord och vi fick vårt efterlängtade "Cream tea".
Varsina två varma scones i muffinsmodell, en skål sylt och en med grädde + te.
Oh, vad gott!
Jag tror inte vi sa ett ord till varandra de första 5 minuterna. NJUTBART och så otroligt härligt!
Vi proppade i oss alltihopa, det gick på £ 8.50 och man fick betala ute i butiken.
Faciliteterna låg en trappa upp, toan var marmorerad i grått och grönt och handfatet rödbrunt i färgen.
Bra med varningar, men vattnet var inte ens ljummet!
Vi betalade och tog en koll i butiken, där fanns mycket gott och fina presentförpackningar!
Efter detta gjorde vi Southwold ett par timmar. Det blev en del kortinköp. Så är det bara - inget att göra åt. Vi är likadana båda två.
Inne på en bokhandel gjorde jag årets kartfynd! En stor Europakarta från 2008 för £ 2.99, men den var svårbläddrad. När jag visade det för bokhandlaren blev han bekymrad och tog ner priset till £ 1. Då köpte Anna en också.
Vi strosade runt i Southwold, ner till havet och här kommer lite bilder från vårt flanerande runt samhället.
Vi hann med lite andra små affärer också innan vi åkte till Winston Road i Reydon/Southwold, där Anna & bodde sina första månader i England,
TESCO nästa !
Redan på väg till Southwold hade Anna spanat in ett gigantiskt Tesco. Till slut var vi där, men missade avfarten.
För första gången sen jag blev engelsk bilförare var jag glad över den täta förekomsten av rondeller. Ganska snabbt kom en som vi åkte runt i och tillbaka, tills vi hamnade på Tesco.
Jag lovar, de enda hyllorna vi inte defilerat igenom är kött och ost. Vi måste ha gått ett par km och vad allt har vi inte handlat?
* En teflonform (jag)
* Muffinsformar
* Shortbread
* Frukt
* Påskägg i choklad (Anna)
* Likör
* Tulpaner till Pat
* Tepåsar
* Mascara
* Mousse
* Gigantisk chipspåse full med småpåsar i olika smaker (Anna)
* Sudokubok (jag)
osv osv osv osv.
Framme i kassan fick vi ett fint frisyrtips om vi skulle tröttna på vårt Englandshår, som ser nästan likadant ut varenda morgon - vi är bevingade.
Det hade börjat skymma när vi kom ut. Fort iväg hemåt och ganska fort blev det mörkt.
Jag följde skyltarna till Cromer, men någonstans blev det fel under ett par mil och vi måste ha hamnat på nån rikitgt gammal serpentinväg dit. KOLMÖRKT, ingen vägbelysning och hur kurvigt som helst.
Vi klarade det också.
Hem och in med alla saker, Pat fick tulpaner och ville ge oss mat och Baileys, men nu ville vi ut och röra på oss lite. Hon skrattade och tyckte att vi kunde ta ett par vändor upp och ner i trappan.
Vi insisterade, för nu ville vi till puben och kolla in den.
The White Horse heter den.
Det var ett synnerligen sterilt och trist ställe. Jag tog en pint Stella och Anna en Smirnoffdrink.
Vi satt där cirka 20 minuter och sen gick vi hem för att umgås en stund med Pat, John och lille Mr Max.
Anna hade vissa problem att låsa dörren om oss när vi kom hem, vi hjälptes åt och då löste vi även det. Det mesta är annorlunda mot hemma, men det är det som är tjusningen också, annars kunde man ju lika gärna stanna hemma.
Vi satt ett tag och pratade, men alla var trötta, vi av dagen och de av husmålningen. De håller på med sitt nybygge.
Så blev det God Natt även denna kväll och vi somnade ovaggade kan jag tala om.
Öby kulle igen, denna gång med ormar. Varning till anne och andra känsliga
V A R N I N G F Ö R B I L D E R P Å O R M A R ! ! ! ! ! ! ! !
anne, du som brukar läsa min blogg. Avstå från den här!
Nu kommer det nämligen snokar och ormar efter de två första bilderna!
Påskdagen, då trodde jag att jag skulle vara mer utsövd än gårdagen, men det var jag inte. Det tar tydligen längre tid att få kroppen att fatta att den är hemma igen och att sängen är som den ska, efter fakirnatten på Oscars Lodge i Windsor. (Mer utförlig beskrivning kommer senare i min reseberättelse om England).
Jag insåg att jag behövde komma ut och få frisk luft. Det var strålande sol och ganska lätt att förstå att nu hade nog ormarna vaknat ordentligt därute på Öby kulle. Vi åt frukost, packade en rejäl fikakorg och drog iväg.
SÅ MYCKET BILAR OCH FOLK HAR JAG ALDRIG NÅGONSIN FÖRR SETT PÅ KULLEN!!!!!
Snokar och ormar var det också gott om, hade man väl fått syn på en så såg man massor. De fanns överallt utom mitt på stigen, för det kryllade det av folk.
Nu är inte jag någon ormexpert, nog kan jag känna igen en vanlig huggorm och jag vet att snoken är mörk med gula eller vita fläckar på sidorna och har runda pupiller. Huggormen kan också vara mörk, men har istället liknande pupiller som en katt.
Då undrar jag, hur ofta stirrar man dem i ögonen när de kommer ringlande?? Inte gör jag det i alla fall och jag är ändå inte ett enda dugg rädd för ormar.
Här kommer nu lite bilder och det är upp till var och en som är extra intresserad att avgöra om det är snok eller orm. Jag tyckte mig dock förstå, på förståsigpåarna som hördes där på kullen, att det var mer snokar än huggormar. Jag tror jag har hört att snokarna "vaknar" tidigare, men vet inte varför, om det nu är så.
Den här var mycket målmedveten om vart den skulle, så jag följde med för att se vad den hade tänkt sig för slutmål.
Ner till kanalen skulle den, men efter att ha "duttat" mot vattnet ett tag vände den.
Det kanske var för kallt, eller så drack den, vad vet jag?
Då vände även jag och gick upp mot raststugan och där var det tydligen ett favoritställe för våra ringlande vänner.
Vid gaveln av huset låg en riktigt tjock huggorm, men den visade bara ryggen, trots att jag stod där länge och väntade på att få se mer.
Efter detta var det fikadags, alla bord var upptagna, men då får man ta det som finns och duka på en stubbe.
Det smakade himmelskt och min nyinköpta engelska orange curd passade perfekt i citronmuffinsarna.
anne, du som brukar läsa min blogg. Avstå från den här!
Nu kommer det nämligen snokar och ormar efter de två första bilderna!
Påskdagen, då trodde jag att jag skulle vara mer utsövd än gårdagen, men det var jag inte. Det tar tydligen längre tid att få kroppen att fatta att den är hemma igen och att sängen är som den ska, efter fakirnatten på Oscars Lodge i Windsor. (Mer utförlig beskrivning kommer senare i min reseberättelse om England).
Jag insåg att jag behövde komma ut och få frisk luft. Det var strålande sol och ganska lätt att förstå att nu hade nog ormarna vaknat ordentligt därute på Öby kulle. Vi åt frukost, packade en rejäl fikakorg och drog iväg.
SÅ MYCKET BILAR OCH FOLK HAR JAG ALDRIG NÅGONSIN FÖRR SETT PÅ KULLEN!!!!!
Snokar och ormar var det också gott om, hade man väl fått syn på en så såg man massor. De fanns överallt utom mitt på stigen, för det kryllade det av folk.
Nu är inte jag någon ormexpert, nog kan jag känna igen en vanlig huggorm och jag vet att snoken är mörk med gula eller vita fläckar på sidorna och har runda pupiller. Huggormen kan också vara mörk, men har istället liknande pupiller som en katt.
Då undrar jag, hur ofta stirrar man dem i ögonen när de kommer ringlande?? Inte gör jag det i alla fall och jag är ändå inte ett enda dugg rädd för ormar.
Här kommer nu lite bilder och det är upp till var och en som är extra intresserad att avgöra om det är snok eller orm. Jag tyckte mig dock förstå, på förståsigpåarna som hördes där på kullen, att det var mer snokar än huggormar. Jag tror jag har hört att snokarna "vaknar" tidigare, men vet inte varför, om det nu är så.
Den här var mycket målmedveten om vart den skulle, så jag följde med för att se vad den hade tänkt sig för slutmål.
Ner till kanalen skulle den, men efter att ha "duttat" mot vattnet ett tag vände den.
Det kanske var för kallt, eller så drack den, vad vet jag?
Då vände även jag och gick upp mot raststugan och där var det tydligen ett favoritställe för våra ringlande vänner.
Vid gaveln av huset låg en riktigt tjock huggorm, men den visade bara ryggen, trots att jag stod där länge och väntade på att få se mer.
Efter detta var det fikadags, alla bord var upptagna, men då får man ta det som finns och duka på en stubbe.
Det smakade himmelskt och min nyinköpta engelska orange curd passade perfekt i citronmuffinsarna.
England, andra hälften dag 2
Kort paus hemma, så var vi "On the road again".
Vi tog bilen ut mot kustvägen, jag körde idag också och började med att köra högertrafik. Vi blev stående mitt emot en kvinna som ivrigt pekade på vänstra sidan av vägen och bara skrattade - det var reptilhjärnan som styrde, inte ett uns normalt tänkande. Jag vevade ner rutan och förklarade att vi kom från Sverige, medan hon skrattade och verkade tycka det var helt i sin ordning att möta en och annan dåre på fel sida av vägen.
Längs kusten finns hela små bostadsområden med gigantiska husvagnar på rad. De liknade mest AMS-baracker.
Här kunde man hyra sin egen sommarbostad, ha nära till grannen om det fattas en tesked peppar, höra när de har ett gräl, se hur sent barnen är ute på kvällarna, samt känna sig precis som hemma.
Mest fascinerande var att infarten pryddes av 2 stora, vita lejon på varsin pelare.
Vi fortsatte längs vägen och plötsligt svängde jag åt fel håll mitt inne i en liten stad, hamnade på Holt Road, som blev smalare och smalare. Vi kom ut på rena landet och det var hisnande vackert, med gult blommande taggbuskar längs båda sidor av vägen och efter ett tag kom vi till Holt, som Anna pratat så mycket om.
Jag vet inte hur det går till, men vi har en viss förmåga att hamna vid varuhus och liknande ställen. Så även denna gång. Det var söndag, så det mesta var stängt, men Budgens, som ingen av oss kände till, var öppet och där parkerade vi.
Vi gjorde några små inköp, men egentligen längtar vi till Tesco, Boots och Waitrose. Kanske redan imorgon?
Precis bredvid Budgens fanns ingången till en liten "affärsby" mitt i byn. Appleyard - allt var stängt, men titta i fönster kan man alltid.
Efter att ha sett det här fönstret var det lätt att inse att vi skulle tillbaka till Holt en vardag när det är öppet i affärerna.
Byfords!
Här har vi just avnjutit en väldigt god "Italien toast" à £ 5.95 och en kanna Earl Grey te - Tea for two för £ 3.50. Nu är vi mätta och sköna. Jag har fått frossa i Earl Grey och allt känns 100% bra. Nu är det bara pudra näsan, hitta bilen och susa vidare.
VAD SKÖNT VI HAR ! ! !
Innan vi lämnade Byfords hittade Anna en liten butik med ätbara saker, i anslutning till cafeét. Där hittade jag den ultimata presenten till min lilla dotter. En teburk i form av en elefant, det fick bli en rosa.
På väg till bilen säger Anna, som tagit en blå/vit "Thaia" (som vi omgående döpte den Thailändsk aspirinen till): "Det var en riktigt höft".
Innan hon kläckte ur sig denna intelligenta kommentar hade hon erbjudit sig att köra. TACK, men NEJ TACK! jag blir kvar bakom ratten utan en riktig höft. Hon hade ingen förklaring till varför hon sa så heller.......????
Från Holt siktade vi på att ta oss till Saxon Cathedral - eller något sånt. Det blev flera stopp efter vägen innan vi ens var i närheten. Bl a var vi in i en St. Marys Church i North Elmham.
Där inne fanns en barnhörna och på alla bänkar låg personligt broderade kuddar i div. färger och utföranden.
Kyrkan var fin, inget speciell, men vackra glasmålningar framme i koret och sen på enbart två fönster på höger sida.
Ingen vaktmästare, inga fler än Anna och jag. I Sverige har vi inte några öppna kyrkor på landsbygden, det går inte längre. Det känns skönt att kunna få gå in och titta så här tycker jag.
Gravstenarna på kyrkogården var utgamla, mossbelupna och lutade åt alla håll. En enda ny såg vi precis innanför muren, den var från 2004.
Här är en av raderna med gravstenar.
Saxon lyckades vi susa förbi utan att märka det, men vi kom till Blickling Hall som är ett maffigt tegelslott.
In på parkeringen och den var minsann rejält avgiftsbelagd, £ 2.50. Slottet var stängt för dagen och vi bestämde oss raskt för att inte betala, bara gå fram och titta.
Den muren som omgärdade slottet var hög och helt ogenoskinligt. Snabbt tillbaka och iväg för att ta ett kort i alla fall.
Jag gjorde en tjusig parkering mitt framför slottet, klev ur och skulle fotografera. Anna skulle vänta i bilen,sen ångrade hon sig tydligen och gjorde en riktig happening så hon fick åt nerverna.
Hon dängde upp bildörren så den slog i det dyrbara slottets kedjestaket och tänk att det blev ett litet märke - det var då nerverna spattade ur.
Skulle vi åsamka, eller för den delen åsamkas minsta prick på bilen skulle vi vara tvungna att betala 100 pund! Det är mycket pengar det.
Nu var det färdigåkt, Anna ville direkt hem och satt och orerade om sina Adritter (=rengöringsservetter från Lidl) och de skulle minsann göra susen. Jag sa ganska lugnt att det skulle ordna sig, men NEJ, hon ville hem och "adritta" Vi styrde kosan åt Cromerhållet och ganska snart var vi hemma. Inga Adritter inom räckhåll, men en vanlig bomullstrasa från köket var tillräckligt.
Här har John precis inspekterat det lilla avskrapet från kedjan, som gick lätt att tvätta bort.
"No problem" , sa han och jag tror att söstra mi är lugn igen. Huset i bakgrunden är det vi bor i.
Vi avnjöt en gourmetmiddag hemma med Pat och John.
Bakad potatis med mört, mört nötkött, det måste ha varit oxfilé, Jordgubbar, björnbär, hallon till dessert.
Mätta och nöjda blev vi sittande hela kvällen och pratade med Pat, avnjutande Baileys alternativt Gin&Tonic, kollade lite på datorn, samt även pratade med Mr Max som piggnade till och reste sig ur sin stol.
Jag hade hoppats kunna kolla in den lokala puben, men det får bli imorgon eller någon annan dag istället.
Imorgon blir det Lowestoft och Southwold, och Tesco, Boots, bok- och kortaffärer, för att inte tala om snören och vackra papper.
Låt pengarna rulla iväg bara ! ! ! !
Vi tog bilen ut mot kustvägen, jag körde idag också och började med att köra högertrafik. Vi blev stående mitt emot en kvinna som ivrigt pekade på vänstra sidan av vägen och bara skrattade - det var reptilhjärnan som styrde, inte ett uns normalt tänkande. Jag vevade ner rutan och förklarade att vi kom från Sverige, medan hon skrattade och verkade tycka det var helt i sin ordning att möta en och annan dåre på fel sida av vägen.
Längs kusten finns hela små bostadsområden med gigantiska husvagnar på rad. De liknade mest AMS-baracker.
Här kunde man hyra sin egen sommarbostad, ha nära till grannen om det fattas en tesked peppar, höra när de har ett gräl, se hur sent barnen är ute på kvällarna, samt känna sig precis som hemma.
Mest fascinerande var att infarten pryddes av 2 stora, vita lejon på varsin pelare.
Vi fortsatte längs vägen och plötsligt svängde jag åt fel håll mitt inne i en liten stad, hamnade på Holt Road, som blev smalare och smalare. Vi kom ut på rena landet och det var hisnande vackert, med gult blommande taggbuskar längs båda sidor av vägen och efter ett tag kom vi till Holt, som Anna pratat så mycket om.
Jag vet inte hur det går till, men vi har en viss förmåga att hamna vid varuhus och liknande ställen. Så även denna gång. Det var söndag, så det mesta var stängt, men Budgens, som ingen av oss kände till, var öppet och där parkerade vi.
Vi gjorde några små inköp, men egentligen längtar vi till Tesco, Boots och Waitrose. Kanske redan imorgon?
Precis bredvid Budgens fanns ingången till en liten "affärsby" mitt i byn. Appleyard - allt var stängt, men titta i fönster kan man alltid.
Efter att ha sett det här fönstret var det lätt att inse att vi skulle tillbaka till Holt en vardag när det är öppet i affärerna.
Byfords!
Här har vi just avnjutit en väldigt god "Italien toast" à £ 5.95 och en kanna Earl Grey te - Tea for two för £ 3.50. Nu är vi mätta och sköna. Jag har fått frossa i Earl Grey och allt känns 100% bra. Nu är det bara pudra näsan, hitta bilen och susa vidare.
VAD SKÖNT VI HAR ! ! !
Innan vi lämnade Byfords hittade Anna en liten butik med ätbara saker, i anslutning till cafeét. Där hittade jag den ultimata presenten till min lilla dotter. En teburk i form av en elefant, det fick bli en rosa.
På väg till bilen säger Anna, som tagit en blå/vit "Thaia" (som vi omgående döpte den Thailändsk aspirinen till): "Det var en riktigt höft".
Innan hon kläckte ur sig denna intelligenta kommentar hade hon erbjudit sig att köra. TACK, men NEJ TACK! jag blir kvar bakom ratten utan en riktig höft. Hon hade ingen förklaring till varför hon sa så heller.......????
Från Holt siktade vi på att ta oss till Saxon Cathedral - eller något sånt. Det blev flera stopp efter vägen innan vi ens var i närheten. Bl a var vi in i en St. Marys Church i North Elmham.
Där inne fanns en barnhörna och på alla bänkar låg personligt broderade kuddar i div. färger och utföranden.
Kyrkan var fin, inget speciell, men vackra glasmålningar framme i koret och sen på enbart två fönster på höger sida.
Ingen vaktmästare, inga fler än Anna och jag. I Sverige har vi inte några öppna kyrkor på landsbygden, det går inte längre. Det känns skönt att kunna få gå in och titta så här tycker jag.
Gravstenarna på kyrkogården var utgamla, mossbelupna och lutade åt alla håll. En enda ny såg vi precis innanför muren, den var från 2004.
Här är en av raderna med gravstenar.
Saxon lyckades vi susa förbi utan att märka det, men vi kom till Blickling Hall som är ett maffigt tegelslott.
In på parkeringen och den var minsann rejält avgiftsbelagd, £ 2.50. Slottet var stängt för dagen och vi bestämde oss raskt för att inte betala, bara gå fram och titta.
Den muren som omgärdade slottet var hög och helt ogenoskinligt. Snabbt tillbaka och iväg för att ta ett kort i alla fall.
Jag gjorde en tjusig parkering mitt framför slottet, klev ur och skulle fotografera. Anna skulle vänta i bilen,sen ångrade hon sig tydligen och gjorde en riktig happening så hon fick åt nerverna.
Hon dängde upp bildörren så den slog i det dyrbara slottets kedjestaket och tänk att det blev ett litet märke - det var då nerverna spattade ur.
Skulle vi åsamka, eller för den delen åsamkas minsta prick på bilen skulle vi vara tvungna att betala 100 pund! Det är mycket pengar det.
Nu var det färdigåkt, Anna ville direkt hem och satt och orerade om sina Adritter (=rengöringsservetter från Lidl) och de skulle minsann göra susen. Jag sa ganska lugnt att det skulle ordna sig, men NEJ, hon ville hem och "adritta" Vi styrde kosan åt Cromerhållet och ganska snart var vi hemma. Inga Adritter inom räckhåll, men en vanlig bomullstrasa från köket var tillräckligt.
Här har John precis inspekterat det lilla avskrapet från kedjan, som gick lätt att tvätta bort.
"No problem" , sa han och jag tror att söstra mi är lugn igen. Huset i bakgrunden är det vi bor i.
Vi avnjöt en gourmetmiddag hemma med Pat och John.
Bakad potatis med mört, mört nötkött, det måste ha varit oxfilé, Jordgubbar, björnbär, hallon till dessert.
Mätta och nöjda blev vi sittande hela kvällen och pratade med Pat, avnjutande Baileys alternativt Gin&Tonic, kollade lite på datorn, samt även pratade med Mr Max som piggnade till och reste sig ur sin stol.
Jag hade hoppats kunna kolla in den lokala puben, men det får bli imorgon eller någon annan dag istället.
Imorgon blir det Lowestoft och Southwold, och Tesco, Boots, bok- och kortaffärer, för att inte tala om snören och vackra papper.
Låt pengarna rulla iväg bara ! ! ! !
England första hälften av dag 2
Söndag 5 april
Jag vaknade med en lätt huvudvärk och hade ingen aning om vad klockan var. (Jag använder aldrig klocka när jag är ledig).
När jag låg i mitt rosa hav och dåsade hörde jag Anna tassa förbi, så då vacklade jag upp till toaletten. Där satt hon, tur man är van vid varandra - det är inte första gången vi ses i just det lilla, intima rummet, oavsett var i världen vi befinner oss.
Hon stirrade på mig och sa: "Titta på mitt hår, jag har fått Englandshår", det hade vi båda två. Vi skrattade gott, det stod rakt ut på båda sidor om huvudet som vingar. Vi kanske hade blivit änglar under natten?
Vi planerade lite och spånade på lite olika läsningar för våra kommande 6 dagar, sen fick jag en Thai-aspirin, så nu kan det bli hur high life som helst för min del. Den var blå och vit och ska enl. Dr Anna hjälpa mot huvudvärk. (Hon har inhandlat dem när hon var i Thailand i höstas)
Frukosten avklarad, så långt ifrån min kruskafrukost man kan komma. Svampig toast med lite engelsk cheddar, marmelad och sylt. Smakade himmelskt och om en timme kommer vi att vara hungriga som vargar.
Nu ska vi till beachen och kolla läget!
Vi strosade bygatan ner, var inne i en liten "Allt i allobutik", med allt ifrån vårt dagliga bröd, till hundtuggsaker och påskkort med "Happy Easter" i ett stort kors på framsidan. Har jag i hela mitt liv missförstått ordet Happy?
Vi gick förbi ett pampigt korsvirkeshus som är byns hotell - Sea Marge, där har bl a Winston Churchill huserat på den tiden det begav sig.
Skorstenarna och taken är som alltid här i England, inte likt nånting annat.
Vi fortsatte in över några gräsmattor, fulla med Bellisor och kom till slut till en liten "Folkets egen upptrampade stig" längs med dem djupa branten ner mot havet. Det var aningen kruxigt att ta sig förbi det sista staketet, men vad allt klarar man inte när man är tvungen?
OBS: Det stupar rakt ner ungefär 2 dm ifrån där Anna just tar sig förbi!
GAMLA NORDSJÖN ! ! ! !
Citerar Antikrundan - Ett Hallelujamoment!
Vilket ställe! Vill jag bo vid vatten??? JA ! ! ! Har jag sagt det förut???? JA ! ! !
Det var ebb. Folk satt på stranden, barn lekte och gjorde sandkakor, hundar hoppade omkring och vi som tyckte det var lite kallt, men oj vad vackert det var. Jag upptäckte att det var fullt med flintsten överallt och naturligtvis fyllde jag en ficka med olika fina, för att släpa hem till Sverige. Tungt och onödigt, men absolut nödvändigt. Tolka det den som kan!
Anna fick syn på Icecreambilen.
På väg till den passerade vi en massa parkbänkar som folk skänkt, eller som dedicerats av anhöriga t ex : Remembered in love by her family - Doris Tucker - she loved to come here.
Eller: In loving memory of Pauline Waller
who liked it here
Vi köpte varsin glass och satte oss på Doris bänk och åt dem medan vi tittade på folk som var ute och söndagsflanerade.
Det var allt från shortsklädda herrar, till damer i tweeddräkt.
Till slut styrde vi stegen hemåt, för att efter en kort paus dra iväg igen.
Jag vaknade med en lätt huvudvärk och hade ingen aning om vad klockan var. (Jag använder aldrig klocka när jag är ledig).
När jag låg i mitt rosa hav och dåsade hörde jag Anna tassa förbi, så då vacklade jag upp till toaletten. Där satt hon, tur man är van vid varandra - det är inte första gången vi ses i just det lilla, intima rummet, oavsett var i världen vi befinner oss.
Hon stirrade på mig och sa: "Titta på mitt hår, jag har fått Englandshår", det hade vi båda två. Vi skrattade gott, det stod rakt ut på båda sidor om huvudet som vingar. Vi kanske hade blivit änglar under natten?
Vi planerade lite och spånade på lite olika läsningar för våra kommande 6 dagar, sen fick jag en Thai-aspirin, så nu kan det bli hur high life som helst för min del. Den var blå och vit och ska enl. Dr Anna hjälpa mot huvudvärk. (Hon har inhandlat dem när hon var i Thailand i höstas)
Frukosten avklarad, så långt ifrån min kruskafrukost man kan komma. Svampig toast med lite engelsk cheddar, marmelad och sylt. Smakade himmelskt och om en timme kommer vi att vara hungriga som vargar.
Nu ska vi till beachen och kolla läget!
Vi strosade bygatan ner, var inne i en liten "Allt i allobutik", med allt ifrån vårt dagliga bröd, till hundtuggsaker och påskkort med "Happy Easter" i ett stort kors på framsidan. Har jag i hela mitt liv missförstått ordet Happy?
Vi gick förbi ett pampigt korsvirkeshus som är byns hotell - Sea Marge, där har bl a Winston Churchill huserat på den tiden det begav sig.
Skorstenarna och taken är som alltid här i England, inte likt nånting annat.
Vi fortsatte in över några gräsmattor, fulla med Bellisor och kom till slut till en liten "Folkets egen upptrampade stig" längs med dem djupa branten ner mot havet. Det var aningen kruxigt att ta sig förbi det sista staketet, men vad allt klarar man inte när man är tvungen?
OBS: Det stupar rakt ner ungefär 2 dm ifrån där Anna just tar sig förbi!
GAMLA NORDSJÖN ! ! ! !
Citerar Antikrundan - Ett Hallelujamoment!
Vilket ställe! Vill jag bo vid vatten??? JA ! ! ! Har jag sagt det förut???? JA ! ! !
Det var ebb. Folk satt på stranden, barn lekte och gjorde sandkakor, hundar hoppade omkring och vi som tyckte det var lite kallt, men oj vad vackert det var. Jag upptäckte att det var fullt med flintsten överallt och naturligtvis fyllde jag en ficka med olika fina, för att släpa hem till Sverige. Tungt och onödigt, men absolut nödvändigt. Tolka det den som kan!
Anna fick syn på Icecreambilen.
På väg till den passerade vi en massa parkbänkar som folk skänkt, eller som dedicerats av anhöriga t ex : Remembered in love by her family - Doris Tucker - she loved to come here.
Eller: In loving memory of Pauline Waller
who liked it here
Vi köpte varsin glass och satte oss på Doris bänk och åt dem medan vi tittade på folk som var ute och söndagsflanerade.
Det var allt från shortsklädda herrar, till damer i tweeddräkt.
Till slut styrde vi stegen hemåt, för att efter en kort paus dra iväg igen.
Resedagbok från England 1
När jag reser, skriver jag alltid resedagbok, så även denna gång. Jag har lovat så många att berätta här på bloggen hur vi hade det, så nu skriver jag rakt av från dagboken, med lite undantag när jag lägger in bilder!
Lördag 4 april
Nu är det England som gäller.
Tänk att vi inte har rest tillsammans sen vi liftade till Holland 1970. Tanken svindlar, hur gamla är vi egentligen?
Något drygt 20 skulle jag tro, det känns så.
11.05
Är vid terminal 5 och ska till 2:an, där väntar Anna sen drygt en timme tillbaka.
12.00
Här sitter vi i planet som Lalla Hanssons gamla hitlåt!
Anna och mej
På vår "icke-biljett", alltså den lappen vi tryckt ut från internetbokningen, stod det att vi skulle få ett snack. Det bestod av två trekantdubbelmackor på sladdrigt bröd, en med kyckling och curry, en med knallorange cheddar och chutney. Gott var det, vi fick te/kaffe och juice också och nu mår vi fint som de två lyckans ostar vi är.
Resan gick bara bra, klart väder nästan hela vägen och man såg både Danmark och Holland därnere.
Det här tror jag är Danmark.
Sen fick vi molnigt ett tag, men när vi närmade oss London var det helt klart igen.
Det var nog den häftigaste inflygningen jag haft någon gång till England. Man såg alla kända byggnader och landmärken. Themsen så klart, St Pauls Cathredal, Westminster Abbey, parlamentet och Big Ben, London Eye, broarna över floden, Hyde Park, Royal Albert Hall och jag minns inte allt. Det var en härlig sightseeing von oben.
Vi cirklade lite över Heathrow innan vi landade.
(Vi hade bokat hyrbil hemifrån och skulle hämta den på flygplatsen).
Vad naiva vi är - båda två!
Vi hade var för sig trott att det skulle stå en hyrbil från AVIS utanför, och på något vis, vänta på oss. Att man fick gå tiill en disk där en vänlig dam eller herre lät oss skriva på och gav oss nycklarna.
HÖHÖHÖ! ! ! !
Första gången ute i världen damerna Kallström?
Vi hittade en skylt som sa "Car rental". Den följde vi och kom fram till ett hål i väggen med telefonlurar. Sen frågade vi oss fram och fick reda på att vi skulle gå till busshållplats 19.
Där blev vi stående runt 30 minuter innan det kom en buss från Avis och hämtade upp oss. I samma veva upptäckte jag att jag lämnat körkortet hemma. Suck och dubbelsuck!
AVIS
Den lilla underbara damen på AVIS som tog hand om oss önskar jag allt gott.
Utan körkort skulle jag inte få köra någon bil i vänstertrafikens England. Vi förstod faktiskt det, men suckade förmodligen.
Hon var väldigt trevlig och småpratade med oss och mitt i pratet frågade hon hur länge jag hade haft körkort. " Sen jag var 18", svarade jag "och nu är jag 58".
Sen var det inget mer med det, hon bad mig skriva mitt namn på en lapp och vi antog att det skulle skrivas in i kontraktet att personen med det namnet inte skulle framföra något fordon i England.
Hon tog betalt och när hon kom med vårt kontrakt sa hon att även jag skulle få köra. Mitt namn var inskrivet och om någon frågade efter mitt körkort kunde jag säga att det var försvunnet i mitt bagage någonstans. Vi blev förstås väldigt glada och tackade henne tusen gånger om.
Till bilen, som skulle stå ute på parkeringen och blinka med lamporna. Silvergrå skulle den vara och där stod den, en stor 4-dörrars och Anna öppnade bakdörren och hävde in sin stora resväska, just när hon skulle hiva in min också kom en liten AVIS-kille kutande och sa att det var fel bil. Vår var på tvättning och skulle strax anlända.
Ut med våra grejer igen och där kom den, en liten Renault Clio.
In med väskorna och då fick Anna lite spattnerver och tyckte att jag kunde få köra ut därifrån och leta mig ut på vägen bortom flygplatsen. Vi hade fått en bra vägbeskrivning av vår underbara lady inne på kontoret.
Sagt och gjort, jag hoppade in på höger sida, bilen besiktigades av ännu en AVIS-man, han sa att jag skulle köra 15 minuter innan det var dags att välja väg. Jag tyckte han sa 25 och frågade vad han sagt, var det 25 minuter? Får till svar: "Ja, det kanske det tar för dig"!
Naturligtvis körde vi fel efter ett tag, men innan dess visade jag mig vara en fena på vänstertrafik - bortsett från rondellerna då förstås. Vi kom fel i en och dundrade iväg rakt in mot London. Svängde in i ett litet samhälle där en kille på en mack gav mig instruktioner om rätta vägen tillbaka till M 25 North.
Å andra sidan fick vi en liten rast under en vackert blommande magnolia.
Vi åt varsin Malteserglass och sen iväg igen.
ENGLAND JA JA! Vi är verkligen här ! !
Det gick bara bra. Jag körde hela vägen till Cromer. Anna påstod att jag var som en riktig engelsman (eller kvinna då kanske?). Det var när jag körde om lusprickarna i den yttersta vänsterfilen på den 3- och 4-filiga motorvägen. Hon höll utkik efter vägskyltar, samt ojade sig när jag körde upp på trottoarkanter och vägavskiljare på vänster sida. Äh, det gick hur bra som helst och inte såg jag dem där jag satt på "fel" sida bakom ratten.
Vi åkte på M 24 och M 11 och det var junktion 27 och 9 och plötsligt var vi i Norwich, sen Cromer och till sist Overstrand.
Nu är vi hos Pat och John.
Här står Pat och Anna utanför huset.
Vilket välkomnande vi fick, det var som om vi var de kungliga som klev in och vilken otroligt, fantastiskt hus. "So British"!
Även Max, nästan 20 bodde där, han låg i en fåtölj och sov och bevärdigade oss inte ens en blick, rörde bara lite på ögonlocken.
Pat och John var jättetrevliga och det kändes som att komma hem. Vi fick varstitt sovrum, som tagna ur en Laura Ashleykatalog, eget kök i direkt anslutning till badrummet och därinne var det heltäckningsmatta.
Detta är 100% England och vi bara älskar det!
Här är våra sovrum
Vi installerade oss lite, delade ut presenter ...........
........och sen fick vi middag.
Kyckling, färsk potatis (MUMS), grönsaker, sen paj med doublecream, färska bär - hallon, jordgubbar, björnbär och ostar och kex.
Baileys eller gin&tonic och till sist kaffe och te.
Baileys är Pats signum och det serverades i gigantiska kupor. Jag kan redan nu tala om, att det kommer att dröja innan jag längtar efter denna goda, simmiga likör igen. Jag är mättad för ett bra tag framåt, men gott var det så länge det pågick!
Vi åt och vi åt och vi åt, det var helt överdådigt och hur proppmätta var vi inte.........!!!!!
Sen slog resan och paltkoman till och det enda som återstod var
GOD NATT !
Lördag 4 april
Nu är det England som gäller.
Tänk att vi inte har rest tillsammans sen vi liftade till Holland 1970. Tanken svindlar, hur gamla är vi egentligen?
Något drygt 20 skulle jag tro, det känns så.
11.05
Är vid terminal 5 och ska till 2:an, där väntar Anna sen drygt en timme tillbaka.
12.00
Här sitter vi i planet som Lalla Hanssons gamla hitlåt!
Anna och mej
På vår "icke-biljett", alltså den lappen vi tryckt ut från internetbokningen, stod det att vi skulle få ett snack. Det bestod av två trekantdubbelmackor på sladdrigt bröd, en med kyckling och curry, en med knallorange cheddar och chutney. Gott var det, vi fick te/kaffe och juice också och nu mår vi fint som de två lyckans ostar vi är.
Resan gick bara bra, klart väder nästan hela vägen och man såg både Danmark och Holland därnere.
Det här tror jag är Danmark.
Sen fick vi molnigt ett tag, men när vi närmade oss London var det helt klart igen.
Det var nog den häftigaste inflygningen jag haft någon gång till England. Man såg alla kända byggnader och landmärken. Themsen så klart, St Pauls Cathredal, Westminster Abbey, parlamentet och Big Ben, London Eye, broarna över floden, Hyde Park, Royal Albert Hall och jag minns inte allt. Det var en härlig sightseeing von oben.
Vi cirklade lite över Heathrow innan vi landade.
(Vi hade bokat hyrbil hemifrån och skulle hämta den på flygplatsen).
Vad naiva vi är - båda två!
Vi hade var för sig trott att det skulle stå en hyrbil från AVIS utanför, och på något vis, vänta på oss. Att man fick gå tiill en disk där en vänlig dam eller herre lät oss skriva på och gav oss nycklarna.
HÖHÖHÖ! ! ! !
Första gången ute i världen damerna Kallström?
Vi hittade en skylt som sa "Car rental". Den följde vi och kom fram till ett hål i väggen med telefonlurar. Sen frågade vi oss fram och fick reda på att vi skulle gå till busshållplats 19.
Där blev vi stående runt 30 minuter innan det kom en buss från Avis och hämtade upp oss. I samma veva upptäckte jag att jag lämnat körkortet hemma. Suck och dubbelsuck!
AVIS
Den lilla underbara damen på AVIS som tog hand om oss önskar jag allt gott.
Utan körkort skulle jag inte få köra någon bil i vänstertrafikens England. Vi förstod faktiskt det, men suckade förmodligen.
Hon var väldigt trevlig och småpratade med oss och mitt i pratet frågade hon hur länge jag hade haft körkort. " Sen jag var 18", svarade jag "och nu är jag 58".
Sen var det inget mer med det, hon bad mig skriva mitt namn på en lapp och vi antog att det skulle skrivas in i kontraktet att personen med det namnet inte skulle framföra något fordon i England.
Hon tog betalt och när hon kom med vårt kontrakt sa hon att även jag skulle få köra. Mitt namn var inskrivet och om någon frågade efter mitt körkort kunde jag säga att det var försvunnet i mitt bagage någonstans. Vi blev förstås väldigt glada och tackade henne tusen gånger om.
Till bilen, som skulle stå ute på parkeringen och blinka med lamporna. Silvergrå skulle den vara och där stod den, en stor 4-dörrars och Anna öppnade bakdörren och hävde in sin stora resväska, just när hon skulle hiva in min också kom en liten AVIS-kille kutande och sa att det var fel bil. Vår var på tvättning och skulle strax anlända.
Ut med våra grejer igen och där kom den, en liten Renault Clio.
In med väskorna och då fick Anna lite spattnerver och tyckte att jag kunde få köra ut därifrån och leta mig ut på vägen bortom flygplatsen. Vi hade fått en bra vägbeskrivning av vår underbara lady inne på kontoret.
Sagt och gjort, jag hoppade in på höger sida, bilen besiktigades av ännu en AVIS-man, han sa att jag skulle köra 15 minuter innan det var dags att välja väg. Jag tyckte han sa 25 och frågade vad han sagt, var det 25 minuter? Får till svar: "Ja, det kanske det tar för dig"!
Naturligtvis körde vi fel efter ett tag, men innan dess visade jag mig vara en fena på vänstertrafik - bortsett från rondellerna då förstås. Vi kom fel i en och dundrade iväg rakt in mot London. Svängde in i ett litet samhälle där en kille på en mack gav mig instruktioner om rätta vägen tillbaka till M 25 North.
Å andra sidan fick vi en liten rast under en vackert blommande magnolia.
Vi åt varsin Malteserglass och sen iväg igen.
ENGLAND JA JA! Vi är verkligen här ! !
Det gick bara bra. Jag körde hela vägen till Cromer. Anna påstod att jag var som en riktig engelsman (eller kvinna då kanske?). Det var när jag körde om lusprickarna i den yttersta vänsterfilen på den 3- och 4-filiga motorvägen. Hon höll utkik efter vägskyltar, samt ojade sig när jag körde upp på trottoarkanter och vägavskiljare på vänster sida. Äh, det gick hur bra som helst och inte såg jag dem där jag satt på "fel" sida bakom ratten.
Vi åkte på M 24 och M 11 och det var junktion 27 och 9 och plötsligt var vi i Norwich, sen Cromer och till sist Overstrand.
Nu är vi hos Pat och John.
Här står Pat och Anna utanför huset.
Vilket välkomnande vi fick, det var som om vi var de kungliga som klev in och vilken otroligt, fantastiskt hus. "So British"!
Även Max, nästan 20 bodde där, han låg i en fåtölj och sov och bevärdigade oss inte ens en blick, rörde bara lite på ögonlocken.
Pat och John var jättetrevliga och det kändes som att komma hem. Vi fick varstitt sovrum, som tagna ur en Laura Ashleykatalog, eget kök i direkt anslutning till badrummet och därinne var det heltäckningsmatta.
Detta är 100% England och vi bara älskar det!
Här är våra sovrum
Vi installerade oss lite, delade ut presenter ...........
........och sen fick vi middag.
Kyckling, färsk potatis (MUMS), grönsaker, sen paj med doublecream, färska bär - hallon, jordgubbar, björnbär och ostar och kex.
Baileys eller gin&tonic och till sist kaffe och te.
Baileys är Pats signum och det serverades i gigantiska kupor. Jag kan redan nu tala om, att det kommer att dröja innan jag längtar efter denna goda, simmiga likör igen. Jag är mättad för ett bra tag framåt, men gott var det så länge det pågick!
Vi åt och vi åt och vi åt, det var helt överdådigt och hur proppmätta var vi inte.........!!!!!
Sen slog resan och paltkoman till och det enda som återstod var
GOD NATT !
Lite mer vårtecken
Den här gräsmattan, eller ska jag kalla den grusmattan???? åker jag förbi varje dag minst två gånger. När jag åker till skolan och när jag är på väg hem igen.
Krokusarna har formligen exploderat fram, häromdagen var det några små gula skallar som stack upp ur gräset/gruset och nu blir det fler och fler för varje timme känns det som. Jag blir så varm inombords och känner mig jätteglad när jag ser sånt här.
Ett ålderstecken kanske och det är helt okej, men jag tror mer det är att jag lidit brist på vår under så många år i "exi"l i Västerbotten. Jag njuter av vartenda grönt strå som sticker upp ur jorden och när de sen toppas av blommor är lyckan fullständig.
Våren i Västerbotten är snödrivor och en strålande sol - mycket vackert. Det är segt, segt med det som ska börja växa och när värmen väl kommer exploderar allt och träd och blommor slår ut på ett par dagar. Dessutom dröjer det ända till maj. Undra på att jag njuter nu.
Nu väntar en underbar tid, både på kort och lång sikt.
Våren och sommaren är på lång sikt och det är ljuvligt.
Kort sikt är fr o m imorgon bitti och fram till påskafton. Då är jag i England med nästansyrran och kommer förmodligen inte att synas alls här på bloggen. Det skulle vara om jag snubblar över en dator, men det är inte så troligt.
Rapport kommer i följetongsform när jag kommer hem.
Fullt schema
Nu har det varit lite hektiskt några dagar, visserligen roliga saker, förutom jobbet (som också är roligt), men tiden räcker inte riktigt till.
Igår hade vi tjejträff, eller Damklubbsmöte - ett namn som vi flamsade fram nån gång i början av våra träffar.
Vi är ett gäng kvinnor, sex stycken närmare bestämt, som träffas med oregelbundna mellanrum. Fem av oss gick i realskolan tillsammans på 60--talet.
Vår skola hette Samrealskolan och låg i Hallsberg. Vi var bland de sista i landet som tog realen 1967.
Fast när vi väl var framme vid realexamen gick vi på Alléskolan. Den är inte så mycket att visa, gamla skolan däremot är en anrik tegelbyggnad där trappstegen nötts av tusentals elever genom åren. Det är alltså försänkningar i vartenda trappsteg, ju längre ner i huset, desto större "gropar".
Idag är huset ombyggt till bostäder. Det är roligt att det får finnas kvar.
Igår träffades vi hemma hos en av "damerna" i Kumla. Vi brukar äta tillsammans och igår tillverkade vi pasta tillsammans. I, som vi var hos, har en pastamaskin och alla hjälptes åt att fixa färsk pasta med tillbehör.
Vi fick två såser, en köttfärssås som I hade fixat och en laxsås som någon eller några bakom min rygg gjorde medan jag och B stod vid pastamaskinen. Det var som en smärre förlossning. B vevade allt vad hon orkade och jag stod och tog emot, först den utplattade degen och sen tagliatellen. Det fordrade precision kan jag t ala om och inte hade jag tid att kolla vad som hände bakom min rygg.
Till slut var all deg bearbetad, utstrimlad och kokad och vi kunde sätta oss och äta en fantastiskt god måltid. Till dessert hade I gjort bärparfait. WOW!!!!!
Hela tiden pratar alla kors och tvärs och vi har otroligt roligt. Det är gamla minnen, relationer, nya barnbarn, resor, smycken, recept och allt som poppar upp i skallarna på oss.
För säkerhets skull bokade vi in en ny träff i början av juni, så det inte blir ett onödigt glapp över hela sommaren.
Inte konstigt att min tid inte räcker till som jag skulle önska.
Fula väggar blir fina
Då och då brukar jag träffa en kollega som bor mitt i stan. Det är ett väldigt säkert hus hon bor i. De har en gigantisk järngrind som låses in till gården vid 20-tiden på kvällen. De flesta som bor där har sina balkonger mot gården och min kompis och kollega B som bor på tredje våningen får häva sig lite över balkongräcket för att se grönskan därnere.
Vi brukar sitta där och fira sommarlovets inträdande t ex och även andra varma dagar är det väldigt lätt att slinka ut där och sätta sig.
Förr var det ett par riktigt fula husfasader mitt emot deras balkonger, men så är det inte längre och har väl inte varit på ett antal år nu. Ska man ta årtalet på väggen på allvar är antalet 9. Årtalet 2000 står i rutan under flickan som spelar fiol i ett fönster.
Kungliga Post & Telegrafverket står det därborta på hörnet och den ständigt närvarande Nikoalikyrkan är också med. Den kykrklockan slår varje hel - och halvtimma, samt varje kvart. Fast man hör det inte efter ett tag när man sitter där.
Parkeringshusets vägg var inte heller den allra roligaste, men nu är det riktigt trevlig att fästa blicken på.
P-huset Färgeriet står det.
Lätt som en plätt blir fula väggar fina med lite färg och fantasi.
Vi brukar sitta där och fira sommarlovets inträdande t ex och även andra varma dagar är det väldigt lätt att slinka ut där och sätta sig.
Förr var det ett par riktigt fula husfasader mitt emot deras balkonger, men så är det inte längre och har väl inte varit på ett antal år nu. Ska man ta årtalet på väggen på allvar är antalet 9. Årtalet 2000 står i rutan under flickan som spelar fiol i ett fönster.
Kungliga Post & Telegrafverket står det därborta på hörnet och den ständigt närvarande Nikoalikyrkan är också med. Den kykrklockan slår varje hel - och halvtimma, samt varje kvart. Fast man hör det inte efter ett tag när man sitter där.
Parkeringshusets vägg var inte heller den allra roligaste, men nu är det riktigt trevlig att fästa blicken på.
P-huset Färgeriet står det.
Lätt som en plätt blir fula väggar fina med lite färg och fantasi.
