Galway
Tjohopp!
Har kommer en halsning fran Galway dar vi just flyttat in pa ett B&B dar man kunde fa lana internet.
Vi har inte sett ett smack av den har delen an, men Dublin ar vi klara med. DYRT!!!!!!!!!!!! Men vi har nog gjort det man forvantas som turist och kanske lite till.
Nu ska vi ga ut och forsoka fa lite mat pa den narbelagna puben.
Detta var nog allt fran den har delen av varlden fran mig.
Ses i juli nan gang!!!!!!
Har kommer en halsning fran Galway dar vi just flyttat in pa ett B&B dar man kunde fa lana internet.
Vi har inte sett ett smack av den har delen an, men Dublin ar vi klara med. DYRT!!!!!!!!!!!! Men vi har nog gjort det man forvantas som turist och kanske lite till.
Nu ska vi ga ut och forsoka fa lite mat pa den narbelagna puben.
Detta var nog allt fran den har delen av varlden fran mig.
Ses i juli nan gang!!!!!!
Frånvaro
Nu tänkte jag bara tala om att här kommer att vara ordtomt ett tag framöver. Vi ska åka till Irland imorgon.
Detta hade jag skrivit ett långt inlägg om tidigare idag och så dök då Bloggspöket upp för första gången i min blogghistoria och glufsade i sig alltihopa.
Jag kan bara tala om att det var både roligt och innehöll bilder, men nu ligger allt det i magen på den uslingen och jag har inte någon tid över att skriva om det.
Jag återkommer runt 3 juli och då får det bli rapport ur resedagboken, som när jag var till England.
Skulle jag råka springa ihop med en dator där på den gröna ön blir det för att föra över pengar till någon hjälpbehövande här hemma och inte för att sitta och blogga.
Glad Midsommar på er allihopa! Ha det så trevligt och roa er.
Vi tänker bl a göra ett studiebesök på Guiness bryggeri i Dublin och det kan mycket väl bli på midsommarafton, de firar inte som vi, så vitt jag vet!
Fin trappuppgång
Äldste bonussonen har flyttat in i ett lite äldre hyreshus. Jag skulle kunna gissa på 50-tal.
Vid första besöket tog vi hissen, för han bor högst upp, men jag valde att gå ner. Alltid bränner jag nån kalori! Det är en av mina bättre levnadstankar.
När jag hurtade nerför trapporna blev jag så glad över att det inte bara var en trist, enfärgad vägg jag hastade förbi. Näääää, så var det inte alls. Istället blev jag snuvad på min lilla "hurtigrutt" neråt, för jag var tvungen att stanna och ta upp kameran och det på varje våning dessutom.
Visst är det härligt att allt inte är komunnalgrått?
En på varje våning fanns det, fint tycker jag!
Vid första besöket tog vi hissen, för han bor högst upp, men jag valde att gå ner. Alltid bränner jag nån kalori! Det är en av mina bättre levnadstankar.
När jag hurtade nerför trapporna blev jag så glad över att det inte bara var en trist, enfärgad vägg jag hastade förbi. Näääää, så var det inte alls. Istället blev jag snuvad på min lilla "hurtigrutt" neråt, för jag var tvungen att stanna och ta upp kameran och det på varje våning dessutom.
Visst är det härligt att allt inte är komunnalgrått?
En på varje våning fanns det, fint tycker jag!
Gråmulen söndag som vi lämnade i Örebro
Idag skulle det vara soligt i Örebro!
Inte var det det, inte ens om man låg kvar i sängen till 10.30 och väntade, så visade den sig.
Efter vi ätit en "aningens försenad" frukost ville särbon att vi skulle ta en motorcykeltur och efter en del bearbetande av mig själv, sa jag att vi kanske kunde åka en liten tur.
Jag var ändå inte helt säker på att jag ville och jag gnällde över hur mycket jag brukar frysa och hur blåsigt det var, inte var det särskilt varmt heller.
Då helt plötsligt får jag se kärestan gå ut utanför huset, knäppa av sig skjortan och stå där med bar överkropp, för att riktigt visa mig vilken underbar sommardag vi hade, trots att solen gömt sig bakom en massa grått ludd på himlen.
Sån humor kan jag bara inte motstå och så fick det bli en mc-utflykt till de södra länsdelarna, för där skulle det i alla fall vara sol, enligt dagens tidning.
Askersund blev första stopp och Café Tutingen än en gång. Idag kände jag för en Latte och en bulle. Jag gör fortfarande motstånd mot ordet Latte, men hur ska jag annars kunna beställa en, när det är det jag vill ha?
"En kaffe med mjölk tack"? Eller: "Ett glas med nymalt kaffe och varm vispad mjölk"?
Jag bad om en Latte och den största kardemummabullen de hade. Jag hade nämligen planerat att testa zoomen på min nya kamera och då ville jag locka till mig lite pilfinkar. Vi skulle sitta ute, trots hårda vindar. Vi var ju ganska välklädda.
Särbon mumsade i sig en nyttig macka och när jag ätit mig mätt på en del av bullen gav jag honom en bit och resten smulade jag och kastade iväg på marken, till bordet längst bort från oss.
Det kom genast några små fåglar och jag fick testa. Den har fulla näbben med bulle!
VAD BRA DEN ÄR MIN NYA KAMERA!!!!!!!!!!!!!!!
Nu kan den bruna kärrhöken visa upp sig igen så jag får testa på höjden också.
Övermodig, som man lätt blir en sån här gång, insåg jag att humlorna också hade kalas i blomstren bakom oss. Måste bara testa att fotografera även dem.
Nu undrar jag: Syns de? Jag vet att det var minst tre!
Jag gillar kameran, nu ska jag försöka lära mig lite mer finesser också.
Rosorna var vackert vita och doftade gott, men inte stå starkt som rosor brukar göra.
Via diverse småvägar, bl a Åmmelången runt, hamnade vi slutligen hos kompisarna som har frysen full med muffins!
Vad lagom vi kom, det stod en nästan färdig äppelpaj i ugnen, samma sort som vi smaskade i oss när jag hade bakjour här om dagen.
Gårdvaren kom också och ville vara med, han hade nyss ätit stekt fisk och nu var det dags för desserten. Han avstod dock från sin del av pajen och åt enbart grädde, toppad med vaniljvisp.
När vi kom hem igen började det regna när vi hade 200 meter kvar till ytterdörren!
Det blev ändå en skön dag, även om vi nästan blåste bort!
Inte var det det, inte ens om man låg kvar i sängen till 10.30 och väntade, så visade den sig.
Efter vi ätit en "aningens försenad" frukost ville särbon att vi skulle ta en motorcykeltur och efter en del bearbetande av mig själv, sa jag att vi kanske kunde åka en liten tur.
Jag var ändå inte helt säker på att jag ville och jag gnällde över hur mycket jag brukar frysa och hur blåsigt det var, inte var det särskilt varmt heller.
Då helt plötsligt får jag se kärestan gå ut utanför huset, knäppa av sig skjortan och stå där med bar överkropp, för att riktigt visa mig vilken underbar sommardag vi hade, trots att solen gömt sig bakom en massa grått ludd på himlen.
Sån humor kan jag bara inte motstå och så fick det bli en mc-utflykt till de södra länsdelarna, för där skulle det i alla fall vara sol, enligt dagens tidning.
Askersund blev första stopp och Café Tutingen än en gång. Idag kände jag för en Latte och en bulle. Jag gör fortfarande motstånd mot ordet Latte, men hur ska jag annars kunna beställa en, när det är det jag vill ha?
"En kaffe med mjölk tack"? Eller: "Ett glas med nymalt kaffe och varm vispad mjölk"?
Jag bad om en Latte och den största kardemummabullen de hade. Jag hade nämligen planerat att testa zoomen på min nya kamera och då ville jag locka till mig lite pilfinkar. Vi skulle sitta ute, trots hårda vindar. Vi var ju ganska välklädda.
Särbon mumsade i sig en nyttig macka och när jag ätit mig mätt på en del av bullen gav jag honom en bit och resten smulade jag och kastade iväg på marken, till bordet längst bort från oss.
Det kom genast några små fåglar och jag fick testa. Den har fulla näbben med bulle!
VAD BRA DEN ÄR MIN NYA KAMERA!!!!!!!!!!!!!!!
Nu kan den bruna kärrhöken visa upp sig igen så jag får testa på höjden också.
Övermodig, som man lätt blir en sån här gång, insåg jag att humlorna också hade kalas i blomstren bakom oss. Måste bara testa att fotografera även dem.
Nu undrar jag: Syns de? Jag vet att det var minst tre!
Jag gillar kameran, nu ska jag försöka lära mig lite mer finesser också.
Rosorna var vackert vita och doftade gott, men inte stå starkt som rosor brukar göra.
Via diverse småvägar, bl a Åmmelången runt, hamnade vi slutligen hos kompisarna som har frysen full med muffins!
Vad lagom vi kom, det stod en nästan färdig äppelpaj i ugnen, samma sort som vi smaskade i oss när jag hade bakjour här om dagen.
Gårdvaren kom också och ville vara med, han hade nyss ätit stekt fisk och nu var det dags för desserten. Han avstod dock från sin del av pajen och åt enbart grädde, toppad med vaniljvisp.
När vi kom hem igen började det regna när vi hade 200 meter kvar till ytterdörren!
Det blev ändå en skön dag, även om vi nästan blåste bort!
Open Art
Nu kan jag läsa i tidningen att det är dags för "Open Art" igen.
Det började förra året, en massa konstnärer hade sina verk både här och där i stan.
Det var jätteroligt att strosa omkring och helt plötsligt inse att, här var det något nytt.
De mesta togs bort efter en tid och inte mycket lämnades kvar för alltid, fast den här lilla figuren har funnits med i stadsbilden ett helt år snart.
Den sitter under en av broarna vid slottet och ser så fridfull ut.
Förresten broarna över Svartåns vatten, vid slottet är väldigt fina.
Så håller de på och bygger en laxtrappa också! Hoppas det blir lite liv där så man kan se laxarna hoppa, på väg uppför ån för att leka.
Här är ett konstverk till som är kvar sen förra året. Fri tolkning, jag vet inte vad den heter!
I år finns det bl a en jättehand som sticker upp ur vattnet, den ska jag kolla in endera dagen!
Det började förra året, en massa konstnärer hade sina verk både här och där i stan.
Det var jätteroligt att strosa omkring och helt plötsligt inse att, här var det något nytt.
De mesta togs bort efter en tid och inte mycket lämnades kvar för alltid, fast den här lilla figuren har funnits med i stadsbilden ett helt år snart.
Den sitter under en av broarna vid slottet och ser så fridfull ut.
Förresten broarna över Svartåns vatten, vid slottet är väldigt fina.
Så håller de på och bygger en laxtrappa också! Hoppas det blir lite liv där så man kan se laxarna hoppa, på väg uppför ån för att leka.
Här är ett konstverk till som är kvar sen förra året. Fri tolkning, jag vet inte vad den heter!
I år finns det bl a en jättehand som sticker upp ur vattnet, den ska jag kolla in endera dagen!
Bakjour i en annan betydelse
Ord som man tror man vet sig känna till, kan i en del fall betyda någonting helt annat och jag som älskar ord och dessutom är ordpolis gillar att vränga till det lite.
Idag har jag t ex varit bakjour!
Alldeles rätt, efter jobbet for jag iväg till kompisen Eva för att vara bakjour.
Eva, det är hon som tidigare utnämnt mig till muffinskonsult! Nu är det lätt att förstå sammanhanget hoppas jag?
Hon var hos mig på vårt kalas, när jag hade muffinsbuffé istället för tårta och nu hade hon planerat att ha samma sak till midsommar.
Jag åkte iväg till henne när jag slutat jobba och klev bara rätt in, för så bra känner vi varandra!
"Här kommer bakjouren", hojtade jag. Hon kom och mötte mig och sa: "Okej, jag har köpt 30 ägg, 4 kilo smör och 8 kilo vetemjöl." Jag blev så paff att jag efter att ha stirrat på henne ett tag bara fick ur mig ett litet "Bra". Sen skrattade hon gott, för det var inte riktigt sant, men nog var hela arbetsbänken laddad för muffinsbakning.
Vi körde igång direkt och vi har upptäckt att vi kompar så bra ihop. Det flyter på som om vi arbetat sida vid sida ända sen 1975, då vi gjorde just det i 1 månad och lärde känna varandra. Vi jobbade visserligen inte i bageribranschen, men väl på ett fritidshem. Sen dess har vi varit vänner och det är en salig känsla att ha så goda vänner och som man känt nästan hela livet.
Hon hade en äppelpaj i ugnen och te på gång, men jag skyndade mig att röra ihop smeten till första muffinsomgången. Det blev Non Stop muffins med vit choklad. Eftersom ugnen var varm tänkte jag att de kunde gräddas medan vi fikade.
Äppelpajen var helt fantastisk, massor med syrliga äpplen och en underbar knäckig yta som var hur smaskig som helst. Receptet glömde jag ta, men jag planerar att hon ska få komma till mig och vara pajjour framöver, haha!
Efter fikat blev vi mer samkörda och gjorde Chokladmuffins Black&White. De har jag hittat på "Dagens muffin" . Garanterat supergoda, chokladspäckade med mörk och vit choklad.
Sista sorten hon ville ha var Äppel- och kanelmuffins och det ville hon ha massor av. Jag har förfinat dem lite och toppar dem med en blandning av råsocker och kanel, istället för bara kanel - rekommenderas!
Strax efter 20.00 for jag hem, efter att vi tillsammans bakat 80 stycken stora, s.k. amerikanska muffins. Då var jag lite trött........
....men Eva sken som solen och pussade mina muffinsböcker. Dessutom skickade hon med mig 12 äppelmuffins hem, trots att jag tyckte hon skulle ha alla.
Större delen av det vi åstadkom!
Idag har jag t ex varit bakjour!
Alldeles rätt, efter jobbet for jag iväg till kompisen Eva för att vara bakjour.
Eva, det är hon som tidigare utnämnt mig till muffinskonsult! Nu är det lätt att förstå sammanhanget hoppas jag?
Hon var hos mig på vårt kalas, när jag hade muffinsbuffé istället för tårta och nu hade hon planerat att ha samma sak till midsommar.
Jag åkte iväg till henne när jag slutat jobba och klev bara rätt in, för så bra känner vi varandra!
"Här kommer bakjouren", hojtade jag. Hon kom och mötte mig och sa: "Okej, jag har köpt 30 ägg, 4 kilo smör och 8 kilo vetemjöl." Jag blev så paff att jag efter att ha stirrat på henne ett tag bara fick ur mig ett litet "Bra". Sen skrattade hon gott, för det var inte riktigt sant, men nog var hela arbetsbänken laddad för muffinsbakning.
Vi körde igång direkt och vi har upptäckt att vi kompar så bra ihop. Det flyter på som om vi arbetat sida vid sida ända sen 1975, då vi gjorde just det i 1 månad och lärde känna varandra. Vi jobbade visserligen inte i bageribranschen, men väl på ett fritidshem. Sen dess har vi varit vänner och det är en salig känsla att ha så goda vänner och som man känt nästan hela livet.
Hon hade en äppelpaj i ugnen och te på gång, men jag skyndade mig att röra ihop smeten till första muffinsomgången. Det blev Non Stop muffins med vit choklad. Eftersom ugnen var varm tänkte jag att de kunde gräddas medan vi fikade.
Äppelpajen var helt fantastisk, massor med syrliga äpplen och en underbar knäckig yta som var hur smaskig som helst. Receptet glömde jag ta, men jag planerar att hon ska få komma till mig och vara pajjour framöver, haha!
Efter fikat blev vi mer samkörda och gjorde Chokladmuffins Black&White. De har jag hittat på "Dagens muffin" . Garanterat supergoda, chokladspäckade med mörk och vit choklad.
Sista sorten hon ville ha var Äppel- och kanelmuffins och det ville hon ha massor av. Jag har förfinat dem lite och toppar dem med en blandning av råsocker och kanel, istället för bara kanel - rekommenderas!
Strax efter 20.00 for jag hem, efter att vi tillsammans bakat 80 stycken stora, s.k. amerikanska muffins. Då var jag lite trött........
....men Eva sken som solen och pussade mina muffinsböcker. Dessutom skickade hon med mig 12 äppelmuffins hem, trots att jag tyckte hon skulle ha alla.
Större delen av det vi åstadkom!
Rhododendron och fortsättning på gårdagen
När vi var på väg genom Stadsparken och jag hade siktet inställt på konstverken, hade samtidigt min blomsterälskande särbo ett helt annat fokus.
Jag gick iväg till en staty av en bronshjort som jag var tvungen att kolla om den var Knöppels verk, han såg det här!
Vi insåg att just nu är den tid som Rhododendron blommar som mest. Eftersom den tiden är ganska kort var ett besök på den nya anläggningen i Stadsparken ett måste, efter att vi varit på medeltidsmarknaden.
Jag kommenterar inte bilderna, det behövs inte tycker jag!
Vi gick ut ur parken genom rosenplanteringarna, där stod nyponrosorna i full blom och doftade himmelskt!
Bänkarna för oss trötta besökare har en intressant och rolig form
Vi gick ut via Stadsträdgården och där mitt i gräset ligger helt oväntat ett konstverk. Helt okänt för mig, men det måste jag förstås kolla upp lite närmare. Fint var det i alla fall, låg där som en liten kudde.
Nu har jag skrivit färdigt och säger som skylten vid utgången
Jag gick iväg till en staty av en bronshjort som jag var tvungen att kolla om den var Knöppels verk, han såg det här!
Vi insåg att just nu är den tid som Rhododendron blommar som mest. Eftersom den tiden är ganska kort var ett besök på den nya anläggningen i Stadsparken ett måste, efter att vi varit på medeltidsmarknaden.
Jag kommenterar inte bilderna, det behövs inte tycker jag!
Vi gick ut ur parken genom rosenplanteringarna, där stod nyponrosorna i full blom och doftade himmelskt!
Bänkarna för oss trötta besökare har en intressant och rolig form
Vi gick ut via Stadsträdgården och där mitt i gräset ligger helt oväntat ett konstverk. Helt okänt för mig, men det måste jag förstås kolla upp lite närmare. Fint var det i alla fall, låg där som en liten kudde.
Nu har jag skrivit färdigt och säger som skylten vid utgången
Medeltiden mitt ibland oss
Igår och idag var det medeltidsmarknad i Wadköping. Det är ett fasligt sjå att hinna med allt man vill njuta av på helgerna. I Stadsparken blommar Rhododendronbuskarna som värst, så man kan lugnt säga att det är tur att parken gränsar till Wadköping.
Vi gick in i parken från Stadsträdgårdssidan, där finns en ny träskulptur "INTRÄDET", tillverkad av motorsågskonstnären Torbjörn Lindgren förra sommaren.
Inträdet är gjort av en gammal alm och man kan se alla byggnader av vikt, som finns i Örebro, t ex Slottet, de stora kyrkorna, rådhuset, Svampen mm. Här är en liten detalj som jag verkligen undrar om man kan såga ut med en motorsåg?
Jag gillar det här trädet, det är härligt med lite nya grepp i den offentliga konsten.
På väg ner till marknaden upptäcker vi att det är gott om konstverk i parken. Det får bli en rejäl konstrunda nästa gång. Här är ett par som vi passerade.
"LYSSNANDE LODJUR" av Georg Ganmar från 1979
"NALLEFÅTÖLJ" i Ekebergsmarmor av Karin Johansson från 1991
Nu började vi höra oväsendet från medeltiden, det var flöjtspel och trumslag, människor som sjöng och något som smällde som metall mot metall. Det senare visade sig vara ett barn som höll på att "dräpa" en drake.
Särbon undrade stillsamt om det var en bra sysselsättning för ett litet barn?
Förresten var det inte bara drakdödande som kanske var olämpligt för barnens nattsömn - se nedan.
Eller så är så vana vid död och elände numera, som de får via datorns inträde i deras unga liv, att de inte bryr sig.
(Det gäller att ha huvu't på skaft så man inte missar något viktigt.)
Den här medeltidskvinnan visar upp en massa läderpungar för diverse olika ändamål. Det var jättehärligt med alla tidstypiska kläder som alla medverkande hade på sig.
Flöjtmusiken vi hörde kom från dansgruppens musikanter.
Här framför alla kvinnor en dans som de sjöng till.
Två "törkegädd" (som vi sa i Västerbotten, fast det här var någon annan fisk), låg som betalningsmedel om det var något man ville köpa.
På läderlappen står det: " Här kan du betala med lagringsbara varor, t ex Brödsäd, Torkad fisk, Torkat kött, Ylletyg, Linnetyg, Masurbjörk, Päronträ, Äppelträ, Fläderträ mm
Hos Glada Galten såldes korvar och grillspett till de hungrande.
Nu kommer lite blandade bilder från promenaden runt marknadsplatsen.
Korgflätning
Smide
Saker till försäljning av horn eller ben
Fäktning
Tydligen kunde även riddarryggar lägga av och behöva lite uppmjukning.
Jag gick förbi ett stånd där man kunde köpa kärleksolja...........Undrar om det funkar? Spelar ingen roll, jag behöver i alla fall ingen!!!!
En ung man som drömmer om att vara riddare.
Medeltida glas, fast nytillverkade, till försäljning
På väg tillbaka till samlingsplatsen såg man olika klädstilar, medeltida och modernt
De började nämligen att vråla: "Dansken anfaller, dansken anfaller" och alla gick åt samma håll för att se vad som stod på.
Vi gick vidare, jag var inte så sugen på att se striden mellan svenskar och danskar.
Jag föredrog en lite lugnare jonglör innan vi gick till Cajsa Warg och fikade.
Blomsterbilderna kommer nästa gång jag loggar in!
Vi gick in i parken från Stadsträdgårdssidan, där finns en ny träskulptur "INTRÄDET", tillverkad av motorsågskonstnären Torbjörn Lindgren förra sommaren.
Inträdet är gjort av en gammal alm och man kan se alla byggnader av vikt, som finns i Örebro, t ex Slottet, de stora kyrkorna, rådhuset, Svampen mm. Här är en liten detalj som jag verkligen undrar om man kan såga ut med en motorsåg?
Jag gillar det här trädet, det är härligt med lite nya grepp i den offentliga konsten.
På väg ner till marknaden upptäcker vi att det är gott om konstverk i parken. Det får bli en rejäl konstrunda nästa gång. Här är ett par som vi passerade.
"LYSSNANDE LODJUR" av Georg Ganmar från 1979
"NALLEFÅTÖLJ" i Ekebergsmarmor av Karin Johansson från 1991
Nu började vi höra oväsendet från medeltiden, det var flöjtspel och trumslag, människor som sjöng och något som smällde som metall mot metall. Det senare visade sig vara ett barn som höll på att "dräpa" en drake.
Särbon undrade stillsamt om det var en bra sysselsättning för ett litet barn?
Förresten var det inte bara drakdödande som kanske var olämpligt för barnens nattsömn - se nedan.
Eller så är så vana vid död och elände numera, som de får via datorns inträde i deras unga liv, att de inte bryr sig.
(Det gäller att ha huvu't på skaft så man inte missar något viktigt.)
Den här medeltidskvinnan visar upp en massa läderpungar för diverse olika ändamål. Det var jättehärligt med alla tidstypiska kläder som alla medverkande hade på sig.
Flöjtmusiken vi hörde kom från dansgruppens musikanter.
Här framför alla kvinnor en dans som de sjöng till.
Två "törkegädd" (som vi sa i Västerbotten, fast det här var någon annan fisk), låg som betalningsmedel om det var något man ville köpa.
På läderlappen står det: " Här kan du betala med lagringsbara varor, t ex Brödsäd, Torkad fisk, Torkat kött, Ylletyg, Linnetyg, Masurbjörk, Päronträ, Äppelträ, Fläderträ mm
Hos Glada Galten såldes korvar och grillspett till de hungrande.
Nu kommer lite blandade bilder från promenaden runt marknadsplatsen.
Korgflätning
Smide
Saker till försäljning av horn eller ben
Fäktning
Tydligen kunde även riddarryggar lägga av och behöva lite uppmjukning.
Jag gick förbi ett stånd där man kunde köpa kärleksolja...........Undrar om det funkar? Spelar ingen roll, jag behöver i alla fall ingen!!!!
En ung man som drömmer om att vara riddare.
Medeltida glas, fast nytillverkade, till försäljning
På väg tillbaka till samlingsplatsen såg man olika klädstilar, medeltida och modernt
De började nämligen att vråla: "Dansken anfaller, dansken anfaller" och alla gick åt samma håll för att se vad som stod på.
Vi gick vidare, jag var inte så sugen på att se striden mellan svenskar och danskar.
Jag föredrog en lite lugnare jonglör innan vi gick till Cajsa Warg och fikade.
Blomsterbilderna kommer nästa gång jag loggar in!
Kalas med fin utsikt
I torsdags fyllde yngste bonussonen år. Han och hans sambo slog ihop sina födelsedagar så vi var där och firade dem båda. De bor i ett ganska nytt hus vid Svartån och ett antal våningar upp.
Jag ville se på utsikten och det är inte direkt några tråkiga, gamla hus man ser när man är på deras balkong.
Åt båda håller ser man Svartån förstås, här med bussbron och Alnängarnas koloniområde i bakgrunden. Där är massor med små fina hus, fruktträd, blommor och diverse odlingar.
Här kommer ett par bilder som jag tog i höstas på några hus på koloniområdet.
Åt andra hållet såg det ut så här. Just den här kvällen var det aktiviteter i Kanotklubben som har sina lokaler strategiskt placerade vid ån.
Inomhusdekoren tilltalade mig VÄLDIGT mycket! Hade jag varit barn hade jag nog hoppat runt där lite grann.
Det blåste förskräckligt den dagen och ännu mer på kvällen. När vi kom hem låg det några konstiga "rular" på trottoaren och vid garagen. Jag fattade först inte vad det var och hur de hade blivit sådana, men särbon hävdade med bestämdhet att de blåst ihop och blivit som stora bollar.
De består enbart av något träds långa fröhängen som torkat och fallit av. Vet tyvärr ej vilket träd!
Jag ville se på utsikten och det är inte direkt några tråkiga, gamla hus man ser när man är på deras balkong.
Åt båda håller ser man Svartån förstås, här med bussbron och Alnängarnas koloniområde i bakgrunden. Där är massor med små fina hus, fruktträd, blommor och diverse odlingar.
Här kommer ett par bilder som jag tog i höstas på några hus på koloniområdet.
Åt andra hållet såg det ut så här. Just den här kvällen var det aktiviteter i Kanotklubben som har sina lokaler strategiskt placerade vid ån.
Inomhusdekoren tilltalade mig VÄLDIGT mycket! Hade jag varit barn hade jag nog hoppat runt där lite grann.
Det blåste förskräckligt den dagen och ännu mer på kvällen. När vi kom hem låg det några konstiga "rular" på trottoaren och vid garagen. Jag fattade först inte vad det var och hur de hade blivit sådana, men särbon hävdade med bestämdhet att de blåst ihop och blivit som stora bollar.
De består enbart av något träds långa fröhängen som torkat och fallit av. Vet tyvärr ej vilket träd!
Stress varvat med avstressande deltaljer
Idag läste jag igenom det sista av vår omtalade kvalitetsredovisning. Det ser så himla fint ut, när vi fått ner alla orden på papper och lyckats formulera det som de vill ha det, de som vi inbillar oss läser den.
Det är fredagkväll och jag ser fram emot en skolfri helg. Ekonomin efter vår skolresa, som låg på min lott är kollad och den stämde förvånasvärt bra, jag har släppt tanken på resten av det som återstår, några omdömen jag måste skriva och lite annat tjafs som ska gås igenom.
Nu ägnar jag mig åt lite njutningar istället = avstressande, t ex den här underbara pionen som doftar himmelskt! Nej, den är inte från min lilla odling, mina är bara i knopp än, men de finns att köpa!
Nu tänker jag gå ner och ägna en stund åt uterummet så att vi kan sitta ute, trots att det så kallt att man måste sitta inne.
Det utrymmet används som förråd den kallare halvan av året och det tar som regel några timmar innan man återfår det i skick för vår- och höstbehoven. Lite omgrupperingar med andra ord, sen har vi ett rum till, till vårt förfogande och det om något är avstressande!
Det är fredagkväll och jag ser fram emot en skolfri helg. Ekonomin efter vår skolresa, som låg på min lott är kollad och den stämde förvånasvärt bra, jag har släppt tanken på resten av det som återstår, några omdömen jag måste skriva och lite annat tjafs som ska gås igenom.
Nu ägnar jag mig åt lite njutningar istället = avstressande, t ex den här underbara pionen som doftar himmelskt! Nej, den är inte från min lilla odling, mina är bara i knopp än, men de finns att köpa!
Nu tänker jag gå ner och ägna en stund åt uterummet så att vi kan sitta ute, trots att det så kallt att man måste sitta inne.
Det utrymmet används som förråd den kallare halvan av året och det tar som regel några timmar innan man återfår det i skick för vår- och höstbehoven. Lite omgrupperingar med andra ord, sen har vi ett rum till, till vårt förfogande och det om något är avstressande!
Stress och hets
Så här års är det inte så roligt att jobba i skolan, även om det är något skönt som väntar för både personal och elever snart. Det är vägen dit som är i stressigaste laget.
Det är likadant varenda år, det lunkar på i sakta mak efter jul och fram till sportlovet är det en evighets lång tid som dessutom är ganska seg och tröttande.
Sen säger det bara schvopp så är det påsk och då börjar rektorer och andra som inte hör till arbetslaget höra av sig och vill ha diverse papper ifyllda och inskickade.
Det är den berömda kvalitetsredovisningen, som vi diskuterat på diverse bloggar, det är IUP, åtgärdsprogram som ska kollas och enkäter till föräldrar och elever, skolresa ska planeras, omdömen ska skrivas osv osv osv.
Arbetskamrater och elever som slutar av olika anledningar ska också avtackas, sånt är trevligt, men naggar också av den tid som redan är så lite kvar av.
Senast idag blev jag ombedd att skriva något "litet" om vad vi arbetat med i musikterapin. Det gör jag så gärna och ännu hellre lite tidigare, än när det återstår 1 arbetsvecka. I synnerhet som jag haft en del av de som går hos mig under flera år.
Jag känner av stressen, det blir alldeles för lite sömn och som ett brev på posten, huvudvärk på helgen.
SÅ HIMLA HÄRLIGT ATT HA ETT FORUM DÄR MAN KAN "DUSCHA HJÄRNAN" UTAN ATT NÅGON PROTESTERAR!
Nu känns det genast lite lättare.
Det är likadant varenda år, det lunkar på i sakta mak efter jul och fram till sportlovet är det en evighets lång tid som dessutom är ganska seg och tröttande.
Sen säger det bara schvopp så är det påsk och då börjar rektorer och andra som inte hör till arbetslaget höra av sig och vill ha diverse papper ifyllda och inskickade.
Det är den berömda kvalitetsredovisningen, som vi diskuterat på diverse bloggar, det är IUP, åtgärdsprogram som ska kollas och enkäter till föräldrar och elever, skolresa ska planeras, omdömen ska skrivas osv osv osv.
Arbetskamrater och elever som slutar av olika anledningar ska också avtackas, sånt är trevligt, men naggar också av den tid som redan är så lite kvar av.
Senast idag blev jag ombedd att skriva något "litet" om vad vi arbetat med i musikterapin. Det gör jag så gärna och ännu hellre lite tidigare, än när det återstår 1 arbetsvecka. I synnerhet som jag haft en del av de som går hos mig under flera år.
Jag känner av stressen, det blir alldeles för lite sömn och som ett brev på posten, huvudvärk på helgen.
SÅ HIMLA HÄRLIGT ATT HA ETT FORUM DÄR MAN KAN "DUSCHA HJÄRNAN" UTAN ATT NÅGON PROTESTERAR!
Nu känns det genast lite lättare.
Göteborg
I torsdags var vi på skolresa till Göteborg med min klass. Jag arbetar i en högstadieklass på grundsärskolan när jag inte håller på med musikterapi, som är min huvudsakliga sysselsättning. Vi fick en strålande lagom varm och vacker dag och det är verkligen något att vara tacksam över.
Tidigare resor till Göteborg har vi åkt Paddan, varit på Universeum, ätit på restaurang och gått på Liseberg. I år hade våra 11 elever fått välja mellan 5 olika aktiviteter, innan det var dags för Liseberg.
Två ville gå på Maritiman, två på Naturhistoriska, en på Universeum och sex stycken ville gå på stan. Två av dem ville bara titta på kläder, smink och dylikt "tjafs" (är man tonåring så är man och då är dylikt tjafs bland det viktigaste som finns för många). De andra fyra ville titta på leksaker och dataspel.
Innan detta gick av staplen var vi en hög som åkte med Paddan. Det är ganska mycket intressant man får se under den rundturen, det här konstverket t ex.
Just den här dagen var det för högt vattenstånd, så vi kunde inte åka under bron "Osthyveln", men det var flera låga broar, så vi fick i alla fall ligga ner på durken för att inte bli halshuggna, eller i alla fall nästan halshuggna.
Folk satt överallt i det vackra vädret och åt lunch och olika våghalsiga sittplatser hade de också.
Konstverk fanns en del också där vi passerade och även där lunchade folk.
Sen kom vi till Feskekörka och den är alltid lika "god" att besöka. Nu blev det bara en titt!
När vi kom ut på öppet vatten ingick även dusch i priset till de yngre passagerarnas stora förtjusning.
Läppstiftet kallas det här huset som egentligen heter Lilla Bommen. Skanska-skrapan och Vattenståndet heter den också, det är bara att välja.
Barken Viking som är ett flytande hotell, numera fånge sen en ny bro byggdes, som den inte kommer under.
Jag har övernattat på den en gång när jag var på kurs i Göteborg för några år sen. Jag hade sjöben när jag steg upp på morgonen, det kändes lite speciellt med tanke på att den ligger fast förankrad. Det gungade ändå!
Vår väg tillbaka gick längs Kungsparken och där blommade Rhododendron som bäst.
När vi väl kom till Liseberg rusade alla iväg till olika åkattraktioner. I kraft av min ålder åker jag inte allting längre, faktum är att det har blivit avsevärt mindre numera. Lisebergsbanan t ex har jag åkt färdigt, Balder har jag inte ens drömt om att testa, än mindre Kanonen. Pariserhjulet går bra och Kållerado åker jag gärna, gillar vatten och båtar, tål gupp och att bli duschad.
Jag följde också med ett par av killarna upp i Lisebergstornet utan att tveka.
Däruppifrån hade man en hisnande utsikt, och vi snurrade långsamt runt några varv så att man hann se och fotografera.
Nere på marken var det gott om blommor, rhododendron och azaleor.
Just när vi skulle lämna Liseberg mötte vi det här gänget. De hette "Kennets Kula Klan" och förhoppningsvis var det tre K.na det enda de hade gemensamt med en annan klan på K. De var jätteglada och ställde gärna upp på bild på min blogg. Han med hornen var klanledare.
Samtliga håller i 5-kampshäften, så de skulle säkert göra sig en rolig kväll. Undrar vem som vann?
Han längst bak fuskade lite, han har mockajacka på sig över "lucialinnet".
Vi kom hem 1 på natten, lång, lååååång, LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG dag, vi startade 6.15!
MEN, vi hade en jättelyckad, urrolig resa - den måste vi göra om nästa år!
Tidigare resor till Göteborg har vi åkt Paddan, varit på Universeum, ätit på restaurang och gått på Liseberg. I år hade våra 11 elever fått välja mellan 5 olika aktiviteter, innan det var dags för Liseberg.
Två ville gå på Maritiman, två på Naturhistoriska, en på Universeum och sex stycken ville gå på stan. Två av dem ville bara titta på kläder, smink och dylikt "tjafs" (är man tonåring så är man och då är dylikt tjafs bland det viktigaste som finns för många). De andra fyra ville titta på leksaker och dataspel.
Innan detta gick av staplen var vi en hög som åkte med Paddan. Det är ganska mycket intressant man får se under den rundturen, det här konstverket t ex.
Just den här dagen var det för högt vattenstånd, så vi kunde inte åka under bron "Osthyveln", men det var flera låga broar, så vi fick i alla fall ligga ner på durken för att inte bli halshuggna, eller i alla fall nästan halshuggna.
Folk satt överallt i det vackra vädret och åt lunch och olika våghalsiga sittplatser hade de också.
Konstverk fanns en del också där vi passerade och även där lunchade folk.
Sen kom vi till Feskekörka och den är alltid lika "god" att besöka. Nu blev det bara en titt!
När vi kom ut på öppet vatten ingick även dusch i priset till de yngre passagerarnas stora förtjusning.
Läppstiftet kallas det här huset som egentligen heter Lilla Bommen. Skanska-skrapan och Vattenståndet heter den också, det är bara att välja.
Barken Viking som är ett flytande hotell, numera fånge sen en ny bro byggdes, som den inte kommer under.
Jag har övernattat på den en gång när jag var på kurs i Göteborg för några år sen. Jag hade sjöben när jag steg upp på morgonen, det kändes lite speciellt med tanke på att den ligger fast förankrad. Det gungade ändå!
Vår väg tillbaka gick längs Kungsparken och där blommade Rhododendron som bäst.
När vi väl kom till Liseberg rusade alla iväg till olika åkattraktioner. I kraft av min ålder åker jag inte allting längre, faktum är att det har blivit avsevärt mindre numera. Lisebergsbanan t ex har jag åkt färdigt, Balder har jag inte ens drömt om att testa, än mindre Kanonen. Pariserhjulet går bra och Kållerado åker jag gärna, gillar vatten och båtar, tål gupp och att bli duschad.
Jag följde också med ett par av killarna upp i Lisebergstornet utan att tveka.
Däruppifrån hade man en hisnande utsikt, och vi snurrade långsamt runt några varv så att man hann se och fotografera.
Nere på marken var det gott om blommor, rhododendron och azaleor.
Just när vi skulle lämna Liseberg mötte vi det här gänget. De hette "Kennets Kula Klan" och förhoppningsvis var det tre K.na det enda de hade gemensamt med en annan klan på K. De var jätteglada och ställde gärna upp på bild på min blogg. Han med hornen var klanledare.
Samtliga håller i 5-kampshäften, så de skulle säkert göra sig en rolig kväll. Undrar vem som vann?
Han längst bak fuskade lite, han har mockajacka på sig över "lucialinnet".
Vi kom hem 1 på natten, lång, lååååång, LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG dag, vi startade 6.15!
MEN, vi hade en jättelyckad, urrolig resa - den måste vi göra om nästa år!
Engelsberg
Vid Engelsbergs bruk finns en permanent skulpturutställning - skulpturparken. I alla fall trodde jag det fram till i lördags.
När vi rullade in där säger särbon att han hört något om att de visst hade rivit det vi var och tittade på förra året. Det var delvis sant. En del av det gamla fanns kvar, men en ny spännande utställning var på gång.
Häftigt tyckte vi, som gillar sånt här och mycket belåten läste jag på affischen.
MEN, vad var det för konstiga röda grejer överallt längs stigen, där konsten brukar stå?
Jag började omedelbart orera om vad det kunde vara, varför såg det ut så där och hur hade de tänkt, skulle man lyfta på skynkena för att få se konstverken? Jag menar, har man som jag haft härdsmälta i huvudet var det inte så där jättelätt att hålla reda på dagens datum. Det kunde särbon.
Vi var där den 30 maj och utställningen skulle pågå 31 maj - 27 september! ! ! ! ! !
ÄR DET INTE SÅ HIMLA TYPISKT?
Vi kom en dag för tidigt, fast vi hade förstås ingen aning om att det skulle vara en ny utställning. Det hade dock varit en liten bonus som vi nu missade nästan helt.
Som tur är kan man åka till Engelsberg mer än en gång om året, alltså kanske vi får se allt nästa gång.
Vi gick iväg på stigen, genom parken och den här underbara spegelglaspyramiden fanns i alla fall kvar sen tidigare.
Strax bortom den står nya övertäckta saker som jag gärna ville se. "Äsch," sa särbon, det är bara gamla avloppsrör ser du väl".
Då vaknar genast anarkisten inom mig och jag bara måste fram och glutta lite.
Det ser onekligen ut som avloppsrör, men helheten kanske ger en annan bild?
Vi går bort mot Lars Vilks träkonstruktion, så likt den på Högen och även hans konstverk Nimis i den av honom skapade staten Ladonien nere vid Kullen i Skåne.
Kan detta vara nyckelhålet till "Livslögnen?"
Där står ännu en med rött skynke på sig, nog är det något aplikt därunder alltid. Medan jag begrundar det går särbon runt Vilks skulptur och efter en stund frågar han mig vad det är egentligen. Ja, vad ska jag svara? Det är en massa brädor ihopspikade kors och tvärs och egentligen har jag aldrig brytt mig särskilt mycket, för det är inget jag vill ha hemma i radhusträdgården. Det är lite udda, lite roligt, lite fult och mycket annorlunda, men jag vet inte vad jag ska svara.
Jag kan inte motstå att glutta lite under det aplika vid sidan om bygget, för skynket sitter löst. Jag är noga med att lägga tillbaka det och t o m lite bättre än innan.
Jag går vidare och lämnar Vilks servicehus bakom mig, för på bron står en man och håller på med något vid de kommande röda skynkena. Jag frågar om jag får fotografera, men han vill inte vara med på bild. "Jag står här och skär", säger han.
Aha, jag har kanske träffat på konstnären till verken bakom de röda täckelserna. Jag får däremot gärna ta ett kort på framsidan av det han grejar med på baksidan. Jag tror han står och sågar av en bult som håller fast ansiktet. Det står flera pelare i rad på bron, men bara den här är till hälften avtäckt. FIN, tycker jag!
Nu har vi kommit till slutet av parken och mest sett rött tyg. Där börjar en liten stig - Fiskodlingsstigen - och mannen på bron säger att det är bara en liten bit att gå, så kommer vi runt och tillbaka där vi har motorcykeln.
Då går vi iväg i våra varma, tunga motorcykelbyxor och dito stövlar. Det blev fort ganska svettigt!
Möter en ny skylt efter en stund, som också ser ut att fungera som viloplats.
Vi går mot bruket och passerar en massa vattensamligar. Fiskodlingen är nog ett minne blott!
Till slut är vi framme vid parkeringen igen och där går en ung man som är betydligt mer anarkist än jag. Han har avtäckt den stora gorillan som ligger där i all sin prakt och det röda skynket skyler inte så värst mycket av honom.
Vi tar en sväng förbi en av bruksbyggnaderna innan vi vänder hemåt igen. Det finns gott om fina hus kvar, det här ett av dem. Jag tror det hör till masugnen.
När vi rullade in där säger särbon att han hört något om att de visst hade rivit det vi var och tittade på förra året. Det var delvis sant. En del av det gamla fanns kvar, men en ny spännande utställning var på gång.
Häftigt tyckte vi, som gillar sånt här och mycket belåten läste jag på affischen.
MEN, vad var det för konstiga röda grejer överallt längs stigen, där konsten brukar stå?
Jag började omedelbart orera om vad det kunde vara, varför såg det ut så där och hur hade de tänkt, skulle man lyfta på skynkena för att få se konstverken? Jag menar, har man som jag haft härdsmälta i huvudet var det inte så där jättelätt att hålla reda på dagens datum. Det kunde särbon.
Vi var där den 30 maj och utställningen skulle pågå 31 maj - 27 september! ! ! ! ! !
ÄR DET INTE SÅ HIMLA TYPISKT?
Vi kom en dag för tidigt, fast vi hade förstås ingen aning om att det skulle vara en ny utställning. Det hade dock varit en liten bonus som vi nu missade nästan helt.
Som tur är kan man åka till Engelsberg mer än en gång om året, alltså kanske vi får se allt nästa gång.
Vi gick iväg på stigen, genom parken och den här underbara spegelglaspyramiden fanns i alla fall kvar sen tidigare.
Strax bortom den står nya övertäckta saker som jag gärna ville se. "Äsch," sa särbon, det är bara gamla avloppsrör ser du väl".
Då vaknar genast anarkisten inom mig och jag bara måste fram och glutta lite.
Det ser onekligen ut som avloppsrör, men helheten kanske ger en annan bild?
Vi går bort mot Lars Vilks träkonstruktion, så likt den på Högen och även hans konstverk Nimis i den av honom skapade staten Ladonien nere vid Kullen i Skåne.
Kan detta vara nyckelhålet till "Livslögnen?"
Där står ännu en med rött skynke på sig, nog är det något aplikt därunder alltid. Medan jag begrundar det går särbon runt Vilks skulptur och efter en stund frågar han mig vad det är egentligen. Ja, vad ska jag svara? Det är en massa brädor ihopspikade kors och tvärs och egentligen har jag aldrig brytt mig särskilt mycket, för det är inget jag vill ha hemma i radhusträdgården. Det är lite udda, lite roligt, lite fult och mycket annorlunda, men jag vet inte vad jag ska svara.
Jag kan inte motstå att glutta lite under det aplika vid sidan om bygget, för skynket sitter löst. Jag är noga med att lägga tillbaka det och t o m lite bättre än innan.
Jag går vidare och lämnar Vilks servicehus bakom mig, för på bron står en man och håller på med något vid de kommande röda skynkena. Jag frågar om jag får fotografera, men han vill inte vara med på bild. "Jag står här och skär", säger han.
Aha, jag har kanske träffat på konstnären till verken bakom de röda täckelserna. Jag får däremot gärna ta ett kort på framsidan av det han grejar med på baksidan. Jag tror han står och sågar av en bult som håller fast ansiktet. Det står flera pelare i rad på bron, men bara den här är till hälften avtäckt. FIN, tycker jag!
Nu har vi kommit till slutet av parken och mest sett rött tyg. Där börjar en liten stig - Fiskodlingsstigen - och mannen på bron säger att det är bara en liten bit att gå, så kommer vi runt och tillbaka där vi har motorcykeln.
Då går vi iväg i våra varma, tunga motorcykelbyxor och dito stövlar. Det blev fort ganska svettigt!
Möter en ny skylt efter en stund, som också ser ut att fungera som viloplats.
Vi går mot bruket och passerar en massa vattensamligar. Fiskodlingen är nog ett minne blott!
Till slut är vi framme vid parkeringen igen och där går en ung man som är betydligt mer anarkist än jag. Han har avtäckt den stora gorillan som ligger där i all sin prakt och det röda skynket skyler inte så värst mycket av honom.
Vi tar en sväng förbi en av bruksbyggnaderna innan vi vänder hemåt igen. Det finns gott om fina hus kvar, det här ett av dem. Jag tror det hör till masugnen.
