Blåsippan ute i backarna står - nästan
Hos mig är det rödsippan som uti blomrabatten står och nu är det ett faktum.
Det finns mer under löven och även blå hoppas jag. Så var det i alla fall förra året.
De härstammar från mitt föräldrahem i Samsala, Hallsberg.
Min kära brorsdotter S skulle bosätta sig där med sin familj för cirka 5 år sen och då revs det gamla huset som inte var i bästa skick för en stor familj. I och med det försvann även blomrabatterna. Då passade jag på att gräva upp lite olika blomplantor och satte här hemma hos mig.
Lite längre fram i vår kommer gullvivor i olika färger att sticka upp sina små skallar ur jorden, men det är en senare glädje.
Nu kvillrar det i kroppen på mig och hela tiden gnolar jag på den gamla barnvisan "Blåsippan ute.......osv"
Nu tror jag att jag till och med skulle klara ett litet lätt snöfall, för det skulle ändå knappt mer än landa så var det väck igen.
Det finns mer under löven och även blå hoppas jag. Så var det i alla fall förra året.
De härstammar från mitt föräldrahem i Samsala, Hallsberg.
Min kära brorsdotter S skulle bosätta sig där med sin familj för cirka 5 år sen och då revs det gamla huset som inte var i bästa skick för en stor familj. I och med det försvann även blomrabatterna. Då passade jag på att gräva upp lite olika blomplantor och satte här hemma hos mig.
Lite längre fram i vår kommer gullvivor i olika färger att sticka upp sina små skallar ur jorden, men det är en senare glädje.
Nu kvillrar det i kroppen på mig och hela tiden gnolar jag på den gamla barnvisan "Blåsippan ute.......osv"
Nu tror jag att jag till och med skulle klara ett litet lätt snöfall, för det skulle ändå knappt mer än landa så var det väck igen.
Söndagskoll i Rynningeviken
Jag kände att jag ville testa om jag höll på att piggna till, så när särbon föreslog en liten promenad vid Naturens hus sa jag genast ja till en kort tur därnere.
Gummistövlar hade varit bra, men jag tänkte att det skulle bli för kallt, så jag drog på mig de varma vinterstövlarna.
Vintern håller faktiskt på att tappa greppet om Örebro län, det såg vi tydligt nere vid Rynningeviken.
Snön har sjunkit undan väldigt fort och när man ser att folk har börjat cykla hit ner, är det lätt att känna att det håller på att ge sig med den envetna, ständigt återkommande vintern.
Jag gillar slasket, men som sagt: Jag skulle ha tagit gummistövlarna så jag hade kunnat ge mig hän.
Där det fanns is såg den alldeles murken ut...........
......vilket inte bekom det här paret ett enda dugg.
De hade tagit en förmodligen, välbehövlig paus och brydde sig inte ens om att jag försökte komma nära för att föreviga dem.
Stora stenen vid strandkanten hade förlorat sin "vita mössa" .
Fin är den i alla fall om man står och tittar på den och ser alla olika färger i både bergarter och mossa.
Vi gjorde ingen långpromenad, jag ville ta det lite lugnt med tanke på den tidigare raggmunksfebern i veckan. Vi gick över bron vid Rävgången, en liten bit till och sen vände vi.
På väg tillbaka över Rävgången hittade jag en liten snöklick och just där hade Karo trampat.
Det är mina tjockstövlar som syns i hörnet. Jag frös INTE! !
Vi gick ner till Svartån som är helt isfri och där passerade en hurtig paddlare innan jag hunnit få fram kameran. Det fick bli Svartån utan kanotist.
Otroligt trolskt, trots att det var mitt på dagen.
Slutligen de ständigt snattrande gräsänderna, som alltid hoppas på någon human människa, med en påse bröd just till dem.
Här är det bråttom till maten, som en kvinna så vänligt nyss kastat till dem.
Vi hörde ganska mycket fåglelkvitter, en hackspett som trummade ihärdigt och gott om skränande svanar och gäss som flög över oss.
Nästa gång jag skriver om Rynningeviken hoppas jag det är blommor på bilderna ! ! ! ! !
Earth hour
Hemma på vår gata i stan, såg det ut så här igår kväll!
Det här är framsidan!
Fast när jag tittade lite längre bort till vänster var det i ett hus de förmodligen hade glömt att stänga av en timer. På nedervåningen såg man fladdret från stearinljus, men på övervåningen brann ett par fönsterlampor i ensamt majestät.
Baksidan
Det som lyser här är våra nya gårdslyktstolpar. De centralstyrs, så om nu händelsevis någon i styrelsen hade velat släcka dem, hade de inte kunnat göra det.
Vi satt med 7 ljuslyktor på bordet och det var inte ett dugg jobbigt, bara mysigt.
Vi kan ha "Earth hour" lite oftare tycker jag! Alltid gör det någon nytta + att man visar de högre potentaterna att det visst går att stänga av då och då!
Det här är framsidan!
Fast när jag tittade lite längre bort till vänster var det i ett hus de förmodligen hade glömt att stänga av en timer. På nedervåningen såg man fladdret från stearinljus, men på övervåningen brann ett par fönsterlampor i ensamt majestät.
Baksidan
Det som lyser här är våra nya gårdslyktstolpar. De centralstyrs, så om nu händelsevis någon i styrelsen hade velat släcka dem, hade de inte kunnat göra det.
Vi satt med 7 ljuslyktor på bordet och det var inte ett dugg jobbigt, bara mysigt.
Vi kan ha "Earth hour" lite oftare tycker jag! Alltid gör det någon nytta + att man visar de högre potentaterna att det visst går att stänga av då och då!
Är huvu´t dumt, får kroppen lida
Det är en mycket passande rubrik för att beskriva mig idag.
Först åkte jag och jobbade, inte för att jag mirakulöst tillfrisknat sen igår, utan för att jag kände att jag var tvungen att vara där och gå igenom de där pappren vi pratat om att vi skulle göra just idag. Skönt att ha det gjort, men för att låna lite "tonårssvenska": Det sög!
När jag då ändå var på gång att plåga kroppen tyckte jag det var lika bra att köpa lite mat för helgen och tog omvägen om Marieberg för att handla på Coop.
Väl framme insåg jag att febern skördat den delen av min hjärna som härbärgerar km. Plånboken låg hemma! För den som inte vet det, så betyder km korttidsminnet. Det var bara att åka hem utan mat och inta horisontalläget i soffan där ett långt inspelat konståkningsprogram väntade.
Inte nog med att jag jobbade, jag hade i ett svagt ögonblick lovat kära dottern att vi skulle åka till Nora på eftermiddagen och gå på Hemjord. Som tur är har hon körkort, så jag tyckte att jag kunde följa med som passiv medåkare, preparerad med en Alvedon för att hålla febern i schack.
Hon och Vicke kom och hämtade mig, se vad söt han är när han sitter på sitt fårskinn som mormor har köpt.
Inte hade vi tänkt att det skulle bli vargavinter idag på eftermiddagen, då hade vi nog stannat hemma.
I alla fall kom vi till Nora, tur man har fina, dubbade Pirelli på gambil'n, de spårade fint i nysnön utan minsta tvekan över väglaget. Nå, det berodde nog till viss del på den riktigt drivna chauffören också. Hon imponerar det lilla livet.
Vi kom till Hemjord och det känns lite grann som att komma hem. Man gosar med Foppa (butikskatten), fast idag var det kattsovarväder, så han höjde bara lite på ena ögonlocket när jag insisterade på att han skulle notera att den kattgalna människan var där igen. Sen lite trivsamt småprat med Ann-Britt och Björn om keramik, kaffe, utställningen på slottet, vådan av att lägga golv med vackra oregelbundet formade stenar på nät, tvålar och dess innehåll och en hel del annat.
Sen kollade jag in den svarta avdelningen med tanke på min själsbroder J i Arlöv.
Kolla nu om du har sett den här terrinen förut?????? Har du det kanske?
Lilla draken syns kanske bättre när locket är öppnat?
För att inte tala om hur fin han är när man ser hela svansen också!
Hur blev det med "VILL HA" nu då käre bror?
En liten lov runt butiken som resulterade i inköp av en tvål och ett brasilianskt kaffe för min del, gjorde att jag även stötte på den här svarta dukningen i ett hörn. Mycket fint på det bordet måste jag säga. I synnerhet för dem som gillar svart.
Mitt nya kaffe heter: BRASILIEN YELLOW BOURBON och under står beskrivningen av det.
Sötman, så typisk för Bourbonplantan upplevs maximalt intensiv som espresso. Toner av karamell balanseras av en rund, fyllig kropp och nötiga chokladaromer.
Kroppen min är ganska trött nu och lider av all energi jag tömt den på idag, men snart ska den virvla runt och låta sig lyftas mot oanade höjder av Magnus i Let's dance, så jag överlever nog den här dagen också. Jag tror faktiskt att jag ska göra något jag aldrig gjort förr - rösta på någon i ett program i TV. Det blir förstås Magnus som får min röst i så fall!
Först åkte jag och jobbade, inte för att jag mirakulöst tillfrisknat sen igår, utan för att jag kände att jag var tvungen att vara där och gå igenom de där pappren vi pratat om att vi skulle göra just idag. Skönt att ha det gjort, men för att låna lite "tonårssvenska": Det sög!
När jag då ändå var på gång att plåga kroppen tyckte jag det var lika bra att köpa lite mat för helgen och tog omvägen om Marieberg för att handla på Coop.
Väl framme insåg jag att febern skördat den delen av min hjärna som härbärgerar km. Plånboken låg hemma! För den som inte vet det, så betyder km korttidsminnet. Det var bara att åka hem utan mat och inta horisontalläget i soffan där ett långt inspelat konståkningsprogram väntade.
Inte nog med att jag jobbade, jag hade i ett svagt ögonblick lovat kära dottern att vi skulle åka till Nora på eftermiddagen och gå på Hemjord. Som tur är har hon körkort, så jag tyckte att jag kunde följa med som passiv medåkare, preparerad med en Alvedon för att hålla febern i schack.
Hon och Vicke kom och hämtade mig, se vad söt han är när han sitter på sitt fårskinn som mormor har köpt.
Inte hade vi tänkt att det skulle bli vargavinter idag på eftermiddagen, då hade vi nog stannat hemma.
I alla fall kom vi till Nora, tur man har fina, dubbade Pirelli på gambil'n, de spårade fint i nysnön utan minsta tvekan över väglaget. Nå, det berodde nog till viss del på den riktigt drivna chauffören också. Hon imponerar det lilla livet.
Vi kom till Hemjord och det känns lite grann som att komma hem. Man gosar med Foppa (butikskatten), fast idag var det kattsovarväder, så han höjde bara lite på ena ögonlocket när jag insisterade på att han skulle notera att den kattgalna människan var där igen. Sen lite trivsamt småprat med Ann-Britt och Björn om keramik, kaffe, utställningen på slottet, vådan av att lägga golv med vackra oregelbundet formade stenar på nät, tvålar och dess innehåll och en hel del annat.
Sen kollade jag in den svarta avdelningen med tanke på min själsbroder J i Arlöv.
Kolla nu om du har sett den här terrinen förut?????? Har du det kanske?
Lilla draken syns kanske bättre när locket är öppnat?
För att inte tala om hur fin han är när man ser hela svansen också!
Hur blev det med "VILL HA" nu då käre bror?
En liten lov runt butiken som resulterade i inköp av en tvål och ett brasilianskt kaffe för min del, gjorde att jag även stötte på den här svarta dukningen i ett hörn. Mycket fint på det bordet måste jag säga. I synnerhet för dem som gillar svart.
Mitt nya kaffe heter: BRASILIEN YELLOW BOURBON och under står beskrivningen av det.
Sötman, så typisk för Bourbonplantan upplevs maximalt intensiv som espresso. Toner av karamell balanseras av en rund, fyllig kropp och nötiga chokladaromer.
Kroppen min är ganska trött nu och lider av all energi jag tömt den på idag, men snart ska den virvla runt och låta sig lyftas mot oanade höjder av Magnus i Let's dance, så jag överlever nog den här dagen också. Jag tror faktiskt att jag ska göra något jag aldrig gjort förr - rösta på någon i ett program i TV. Det blir förstås Magnus som får min röst i så fall!
Raggmunk - feberframkallande?
Vi har husmanskostvecka i skolmatsalen, i alla fall tror jag det.
Måndag: Kåldolmar
Tisdag: Fiskpudding
Onsdag: Raggmunk med fläsk
Torsdag: Spenatsoppa med ägghalvor
Fredag: Dillkött
Visst låter det som jag har rätt när man läser matsedeln?
Som jag tidigare bloggat om, är raggmunk med fläsk, det aboslut godaste jag vet - alla kategorier!
Min vana trogen åt jag 7 stycken och en försvarlig mängd fläsk. Sen var jag mätt hela dagen och åt inget mer ens på kvällen.
Imorse vaknade jag före 5 och var fortfarande mätt, orkade knappt någon frukost. Trött var jag också när jag väl började jobba, men vaknar man 5 är inte det så konstigt, var min slutsats.
På eftermiddagen kände jag mig riktigt knepig, det brände i kinderna och pannan och så frös jag. För säkerhets skull kollade jag febern när jag kom hem, jag hade 38.8.
Nu undrar jag om en överdos av raggmunk leder till feber?
Här ligger jag nu och kan inte annat, i helgen har vi konsert och så vill jag faktiskt jobba imorgon. Vi får se hur jag mår när jag vaknar.
Måndag: Kåldolmar
Tisdag: Fiskpudding
Onsdag: Raggmunk med fläsk
Torsdag: Spenatsoppa med ägghalvor
Fredag: Dillkött
Visst låter det som jag har rätt när man läser matsedeln?
Som jag tidigare bloggat om, är raggmunk med fläsk, det aboslut godaste jag vet - alla kategorier!
Min vana trogen åt jag 7 stycken och en försvarlig mängd fläsk. Sen var jag mätt hela dagen och åt inget mer ens på kvällen.
Imorse vaknade jag före 5 och var fortfarande mätt, orkade knappt någon frukost. Trött var jag också när jag väl började jobba, men vaknar man 5 är inte det så konstigt, var min slutsats.
På eftermiddagen kände jag mig riktigt knepig, det brände i kinderna och pannan och så frös jag. För säkerhets skull kollade jag febern när jag kom hem, jag hade 38.8.
Nu undrar jag om en överdos av raggmunk leder till feber?
Här ligger jag nu och kan inte annat, i helgen har vi konsert och så vill jag faktiskt jobba imorgon. Vi får se hur jag mår när jag vaknar.
Lång dags färd mot natt
Det är inte mycket jag sett av mitt hem idag.
Jag for hemifrån 7.25 i morse och kom tillbaka 20.45 ungefär.
Vi har konferensdag på onsdagar och slutar inte förrän 16.30, sen skulle vi ha föräldramöte efter det, som började 18.00 och då var det ingen ide att åka hem. Bättre att ta vara på tiden och jobba undan lite sånt som liksom blivit över.
Nu är det gjort och jag är rejält trött. Det återstår bara ett moment innan jag ska lägga mig och det är bland det bästa jag vet.
KONSTÅKNING! 
Det är sant, jag älskar konståkning och nu är det VM. Jag tänker vräka mig i soffan och hänga mitt sköna fårskinn över axlarna, dra över mig min underbara filt från hemslöjden i Mora och bara njuta.
Efter det blir det omedelbart horisontalläge, det är helt säkert!
Mina "barnbarn!"
Jag är numera kattlös, ett faktum som stör mig oerhört, samtidigt som jag är glad att det inte bor en stackars kisse här som får vara mycket ensam hemma.
Som tur är har jag mina djurbarnbarn, som dotra har införskaffat sen hon flyttade hemifrån.
Senaste tillskollet är Vickehund och jag tror både han och de andra har förekommit här på bloggen tidigare.
Jag var i alla fall där när Vicke var nykapad för att se hur han mådde och tog några fina kort på dem.
Här är de!
Vicke med tratten, i en för mig obegriplig liggställning.
Ahti-spatti som undrar när hon ska få massakrera en skorpa.
Lilla ljuva Indra, som vet hur man charmar folk.
Zano-banano som är bruntabby siames, här tillsamanns med Indra.
Tur jag har någonstans att fylla på reserverna, för det är drygt att leva kattlös vill jag lova!
Som tur är har jag mina djurbarnbarn, som dotra har införskaffat sen hon flyttade hemifrån.
Senaste tillskollet är Vickehund och jag tror både han och de andra har förekommit här på bloggen tidigare.
Jag var i alla fall där när Vicke var nykapad för att se hur han mådde och tog några fina kort på dem.
Här är de!
Vicke med tratten, i en för mig obegriplig liggställning.
Ahti-spatti som undrar när hon ska få massakrera en skorpa.
Lilla ljuva Indra, som vet hur man charmar folk.
Zano-banano som är bruntabby siames, här tillsamanns med Indra.
Tur jag har någonstans att fylla på reserverna, för det är drygt att leva kattlös vill jag lova!
Depression eller något annat svart, fast vitt !
Om det är någon som funderar över mina ystra vårbloggar kan jag bara meddela att de ligger nere för tillfället.
Jag känner mig också nere, men har som tur är inte så långa depressioner.
Nu får det vara nog ! ! ! ! ! ! !
I helgen: Fågelkvitter och krokus, ystra vårharar, snödroppar och vårlök!
Idag: Det är nästan värre än en akut magsjuka!
Snabbt foto rakt ut från mitt fönster - alldeles nyss ! ! ! ! !
Jag känner mig också nere, men har som tur är inte så långa depressioner.
Nu får det vara nog ! ! ! ! ! ! !
I helgen: Fågelkvitter och krokus, ystra vårharar, snödroppar och vårlök!
Idag: Det är nästan värre än en akut magsjuka!
Snabbt foto rakt ut från mitt fönster - alldeles nyss ! ! ! ! !
Sakta vi strosar vidare, mot hemmet.
Vi var vid slottet när vi drog iväg på kalas. Hemma igen och dags att avsluta så jag kommer hem, även på bloggen.
När man står på bron - jag höll på att skriva Storbron......heter den så.......... i skrivande stund fick jag hål i huvudet och vet faktiskt inte. Nå, det får vara hur det vill med namnet på bron, när man står där ser man en massa fina hus.
Nerikes Allehandaborgen kallas det här. Förr gjordes tidningen där, numera ligger tryckeriet på väg ut mot Aspholmen i en vanlig, grå, tråkig byggnad. Ser ut som ett slott i Disneyland nästan.
Till höger på Storgatan ligger Centralpalatset, det byggdes 1912 -13 och är en pampig byggnad. När vi flyttade hit sa min då tonåriga dotter, att där skulle hon bo sen och ha utsikt över slottet när hon tittade ut på morgonen. Vi får väl se hur det blir i framtiden, än är hon inte där. Jag skulle också kunna tänka mig att flytta in där.
Låter man sen blicken fastna rakt fram på gatan ser man Svampen därborta på norr.
När vi kommit så här långt tog vi vänster, ner mot gamla teatern. Där står ett konstverk som jag sett från bussen 100-tals gånger, men aldrig tittat närmare på.
Det heter: "Vem tror på sagor här" (från 1980)
N J A , jag vet inte riktigt.......!
"Jag vill till Kavalkad," klämmer jag ur mig och dit gick vi och fördrev en stund.
Kavalkad Antik & kuriosa. De säljer 50-, 60- och 70-talsprylar, möbler, husegeråd, etc etc en helt fantastisk affär med högklassiga varor, trots att en del har ett antal år på nacken. En favoritbutik på min lista!
På Kavalkad vet jag åtminstone vad det är jag tittar på. Just nu var det fullt med fina, gamla blomkrukor i fönstret, våren till ära. De jag ville ha hade lappar med "sålt" på sig. Kanske lika bra, kontot har sinat och jag längtar till den 27:de.
Vidare mot hemmet, vi passerar en gammal fin fabriksbyggnad på Klostergatan, kanske en f.d. skofabrik med tanke på stadens förflutna i den branschen.
Så ut på Järnvägsgatan mot tunneln vid Centralstationen. Olaus Petrikyrkans torn sticker upp över hustaken. Den är inte så gammal som man kan tro och som den ser ut, byggdes i början av 1900-talet.
Nu har vi lämnat centrala stan och går in på väster.
Här har våren gjort sitt intåg. Vi njuter när vi konstaterar att det blommar både här och där och av vintern är det bara enstaka isfläckar och lite snö kvar.
Vi har kommit in i Hjärsta, solen lyser och vi kan öppna jackorna - SKÖNT ! !
"Kolla," väser plötsligt särbon och vem kommer där på jakt efter lite vårprimörer?
Han hittade säkert något gott att knapra i sig.
Nästan hemma passerar vi ännu en f.d. skofabrik. Det är REX-huset som numera är ombyggt till bostäder av något slag. De har behållit hela exteriören och det passar bra in i bebyggelsen, trots att det mest är villor i Hjärsta.
Nu ska vi bara välja en av broarna så är vi hemma! En härlig, lång promenad med "Sakta vi gå genom stan", i tankarna.
P.S. I skrivande stund kan jag tillägga att det varit grått, kallt och vräkt ner stora, blöta flingor i minst 5 timmar idag. Det var typiskt marsvårväder både igår och idag med andra ord. D.S.
När man står på bron - jag höll på att skriva Storbron......heter den så.......... i skrivande stund fick jag hål i huvudet och vet faktiskt inte. Nå, det får vara hur det vill med namnet på bron, när man står där ser man en massa fina hus.
Nerikes Allehandaborgen kallas det här. Förr gjordes tidningen där, numera ligger tryckeriet på väg ut mot Aspholmen i en vanlig, grå, tråkig byggnad. Ser ut som ett slott i Disneyland nästan.
Till höger på Storgatan ligger Centralpalatset, det byggdes 1912 -13 och är en pampig byggnad. När vi flyttade hit sa min då tonåriga dotter, att där skulle hon bo sen och ha utsikt över slottet när hon tittade ut på morgonen. Vi får väl se hur det blir i framtiden, än är hon inte där. Jag skulle också kunna tänka mig att flytta in där.
Låter man sen blicken fastna rakt fram på gatan ser man Svampen därborta på norr.
När vi kommit så här långt tog vi vänster, ner mot gamla teatern. Där står ett konstverk som jag sett från bussen 100-tals gånger, men aldrig tittat närmare på.
Det heter: "Vem tror på sagor här" (från 1980)
N J A , jag vet inte riktigt.......!
"Jag vill till Kavalkad," klämmer jag ur mig och dit gick vi och fördrev en stund.
Kavalkad Antik & kuriosa. De säljer 50-, 60- och 70-talsprylar, möbler, husegeråd, etc etc en helt fantastisk affär med högklassiga varor, trots att en del har ett antal år på nacken. En favoritbutik på min lista!
På Kavalkad vet jag åtminstone vad det är jag tittar på. Just nu var det fullt med fina, gamla blomkrukor i fönstret, våren till ära. De jag ville ha hade lappar med "sålt" på sig. Kanske lika bra, kontot har sinat och jag längtar till den 27:de.
Vidare mot hemmet, vi passerar en gammal fin fabriksbyggnad på Klostergatan, kanske en f.d. skofabrik med tanke på stadens förflutna i den branschen.
Så ut på Järnvägsgatan mot tunneln vid Centralstationen. Olaus Petrikyrkans torn sticker upp över hustaken. Den är inte så gammal som man kan tro och som den ser ut, byggdes i början av 1900-talet.
Nu har vi lämnat centrala stan och går in på väster.
Här har våren gjort sitt intåg. Vi njuter när vi konstaterar att det blommar både här och där och av vintern är det bara enstaka isfläckar och lite snö kvar.
Vi har kommit in i Hjärsta, solen lyser och vi kan öppna jackorna - SKÖNT ! !
"Kolla," väser plötsligt särbon och vem kommer där på jakt efter lite vårprimörer?
Han hittade säkert något gott att knapra i sig.
Nästan hemma passerar vi ännu en f.d. skofabrik. Det är REX-huset som numera är ombyggt till bostäder av något slag. De har behållit hela exteriören och det passar bra in i bebyggelsen, trots att det mest är villor i Hjärsta.
Nu ska vi bara välja en av broarna så är vi hemma! En härlig, lång promenad med "Sakta vi gå genom stan", i tankarna.
P.S. I skrivande stund kan jag tillägga att det varit grått, kallt och vräkt ner stora, blöta flingor i minst 5 timmar idag. Det var typiskt marsvårväder både igår och idag med andra ord. D.S.
Sakta vi gå genom stan
Igår var det en riktig vårdag och då måste vi ut och nöta lite på skosulorna.
Vi pratade entusiatiskt om Naturens hus, nu när våren har tagit ett steg närmare, men...... (som Tony Irving säger)
När man är särbos har man inte alltid rätt sak på det stället man befinner sig och så var det för särbon. Han hade bara s.k. promenadskor med sig. Bara att tänka om och då fick det bli en promenad i stan istället.
Dottern kom och hämtade lite mat härhemma, sen skjutsade hon oss till söder. Jag hade kameran i handen och fotograferade vilt. Jag har insett att det är gott om intressanta byggnader i Örebros centrala delar.
Här kommer ett litet smakprov. Krämaren som är från 1963, med sina bostadshöghus på taket. Däruppe finns träd, buskar , gräsmattor och allt som hör till ett bostadomårde.
Mitt emot Krämaren ligger det här huset. Man blir lätt hemmablind i sin egen stad, vi har massor med fina hus här, såna som vi står och stirrar på, när vi är på storstadssemester ute i Europa.
När jag var på väg till kören i onsdags gick jag förbi Rudbecksskolan. Den hade fasadbelysning och jag blev stående och konstaterade : Vilken pampigt byggnad!
Ingången, där det står "TEKNISK ELEMENTARSKOLA" ovanför dörren.
Så kom vi fram till Nikolaikyrkan. Den är verkligen fin och där sjunger jag med i Nikolai Motettkör. En otroligt trevlig kör!
På Stortorget mitt emot kyrkan står Engelbrekt.
Från hans sockel, där jag står och fotograferar,ser kyrkan ut så här!
Till höger om sig har Engelbrekt rådhuset som numera (sen nyår 1999) har ett fint klockspel.
Här är några av figurerna som visar sig.
"Vikingen"
Olaus Petri
Cajsa Warg
En titt ner genom Färgaregränd när vi gick förbi.
Nu är vi framme vid slottet där landshövdingen bor. För tillfället har vi en kvinnlig landshövding - Rose-Marie Freban.
Vid Storbron tar jag paus ett tag, promenaden fortsätter ikväll eller imorgon. Nu ska vi bort på kalas!
Vi pratade entusiatiskt om Naturens hus, nu när våren har tagit ett steg närmare, men...... (som Tony Irving säger)
När man är särbos har man inte alltid rätt sak på det stället man befinner sig och så var det för särbon. Han hade bara s.k. promenadskor med sig. Bara att tänka om och då fick det bli en promenad i stan istället.
Dottern kom och hämtade lite mat härhemma, sen skjutsade hon oss till söder. Jag hade kameran i handen och fotograferade vilt. Jag har insett att det är gott om intressanta byggnader i Örebros centrala delar.
Här kommer ett litet smakprov. Krämaren som är från 1963, med sina bostadshöghus på taket. Däruppe finns träd, buskar , gräsmattor och allt som hör till ett bostadomårde.
Mitt emot Krämaren ligger det här huset. Man blir lätt hemmablind i sin egen stad, vi har massor med fina hus här, såna som vi står och stirrar på, när vi är på storstadssemester ute i Europa.
När jag var på väg till kören i onsdags gick jag förbi Rudbecksskolan. Den hade fasadbelysning och jag blev stående och konstaterade : Vilken pampigt byggnad!
Ingången, där det står "TEKNISK ELEMENTARSKOLA" ovanför dörren.
Så kom vi fram till Nikolaikyrkan. Den är verkligen fin och där sjunger jag med i Nikolai Motettkör. En otroligt trevlig kör!
På Stortorget mitt emot kyrkan står Engelbrekt.
Från hans sockel, där jag står och fotograferar,ser kyrkan ut så här!
Till höger om sig har Engelbrekt rådhuset som numera (sen nyår 1999) har ett fint klockspel.
Här är några av figurerna som visar sig.
"Vikingen"
Olaus Petri
Cajsa Warg
En titt ner genom Färgaregränd när vi gick förbi.
Nu är vi framme vid slottet där landshövdingen bor. För tillfället har vi en kvinnlig landshövding - Rose-Marie Freban.
Vid Storbron tar jag paus ett tag, promenaden fortsätter ikväll eller imorgon. Nu ska vi bort på kalas!
Kommer transportarbetarförbundet hit?
Så brukar särbon fråga när han kommer hit och jag står vid spisen och lagar mat.
Jag har en tendens att göra alldeles för mycket och det är inte någon liten enmanspanna jag använder när jag ska steka och inte heller några små ugnsformar.
Jag har det i ryggmärgen sen den tiden barnen bodde hemma och familjen bestod av två vuxna och en son och en dotter. Så fort barnen blivit så stora att de uppskattade att ha kompisar hemma, var det ytterst sällan bara var familjen som åt.
Jag är van sen jag var barn att visa gästfrihet. Hos mina föräldrar var det alltid en massa folk som kom och gick och fick fika och mat.
Likadant blev det när jag och min bror började ta hem kompisar. Alla fick äta så länge det fanns något att äta och det såg modern till att det alltid fanns. Hon t o m bredde smörgåsar ibland, som stod färdiga när vi kom hem från bion eller vad vi nu varit ute på.
Idag var det potatisgratäng och för min del lammkotlett och särbon skulle ha entrecote. Han skalade potatis och jag inspeketerade och sa att det nog var lite lite. Det skulle ju räcka till hans matlåda också.
Han protesterar aldrig, han bara låter mig få som jag vill.
Det var JÄTTEGOTT och så här mycket gratäng blev det över sen vi ätit varsin bamseportion, samt gjort iordning hans matlåda!
Såna gånger tänker jag på hans fråga: "Kommer transportarbetarförbundet hit, eller har du bjudit hit någon annan förening på mat?"
Jag har en tendens att göra alldeles för mycket och det är inte någon liten enmanspanna jag använder när jag ska steka och inte heller några små ugnsformar.
Jag har det i ryggmärgen sen den tiden barnen bodde hemma och familjen bestod av två vuxna och en son och en dotter. Så fort barnen blivit så stora att de uppskattade att ha kompisar hemma, var det ytterst sällan bara var familjen som åt.
Jag är van sen jag var barn att visa gästfrihet. Hos mina föräldrar var det alltid en massa folk som kom och gick och fick fika och mat.
Likadant blev det när jag och min bror började ta hem kompisar. Alla fick äta så länge det fanns något att äta och det såg modern till att det alltid fanns. Hon t o m bredde smörgåsar ibland, som stod färdiga när vi kom hem från bion eller vad vi nu varit ute på.
Idag var det potatisgratäng och för min del lammkotlett och särbon skulle ha entrecote. Han skalade potatis och jag inspeketerade och sa att det nog var lite lite. Det skulle ju räcka till hans matlåda också.
Han protesterar aldrig, han bara låter mig få som jag vill.
Det var JÄTTEGOTT och så här mycket gratäng blev det över sen vi ätit varsin bamseportion, samt gjort iordning hans matlåda!
Såna gånger tänker jag på hans fråga: "Kommer transportarbetarförbundet hit, eller har du bjudit hit någon annan förening på mat?"
Blommor ute och inne, idag 20 mars
Det är plusgrader på dagarna, men inte på nätterna. Trots detta lilla minus (vitsigt) händer det massor med naturen och jag kollar förstås på det jag har närmast mig, åtminstone under veckorna när jag inte har så mycket fritid.
Så vill jag ha blommor inne också och det fixar jag lätt hos Anette på Varberga Blommor - stans bästa blomsterhandel. Därifrån kommer även de små hararna framför vasen. Söta som bara den!
Jag är väldigt förtjust i tulpaner och det kan man lätt frossa i så här års. Jag är dock lite udda, tror jag i alla fall, för jag gillar de bäst när de är på väg att förfalla helt. De antar de alla möjliga former och färgen kan också ändras. Jag brukar säga att: "De beter sig". Det är precis vad de gör, de beter sig som de vill, inga mer gnisslande stjälkar som står upprätt i vasen och slår ut långsamt dag för dag, allt kan hända.
De här köpte jag förra fredagen och nu är de verkligen härliga. Ett par har hamnat i komposten, för de valde att vika sig, ett beteende jag inte är lika förtjust i. De är som skirt siden! (Skirt skärt).
Sen var jag tvungen att slinka in i blomsteraffären igår också och då köpte jag en ranunkel tillsammans med något som heter Kängurutass. En märklig blomma som jag aldrig sett förr.
På min väg hem från jobbet passerar jag ett stort villaområde. Där är det flera trädgårdar med Magnoliaträd. Döm om min förvåning när jag fick se att de hade börjat knoppas och det redan i förrgår. Idag tog jag med kameran, jag var bara tvungen att föreviga det.
Knopparna är alldeles tjocka.
Full av våreufori dök jag ner i min egen blomrabatt när jag kom hem och det var bara ogjort att jag hävde ur mig ett vårskrik à la Ronja Rövardotter.
Jaha, tänkte jag, kan krokusen komma upp och blomma från ena dagen till det andra, måste jag kolla hur det står till med mina sippor. Jag har blå och röda och nu får ni titta riktigt noga, för de är där, jag har nyss sett dem.
Jag lät löven vara kvar, om det skulle bli kallt till natten. De står ju där utan strumpor och skor!
V Å R !
Så vill jag ha blommor inne också och det fixar jag lätt hos Anette på Varberga Blommor - stans bästa blomsterhandel. Därifrån kommer även de små hararna framför vasen. Söta som bara den!
Jag är väldigt förtjust i tulpaner och det kan man lätt frossa i så här års. Jag är dock lite udda, tror jag i alla fall, för jag gillar de bäst när de är på väg att förfalla helt. De antar de alla möjliga former och färgen kan också ändras. Jag brukar säga att: "De beter sig". Det är precis vad de gör, de beter sig som de vill, inga mer gnisslande stjälkar som står upprätt i vasen och slår ut långsamt dag för dag, allt kan hända.
De här köpte jag förra fredagen och nu är de verkligen härliga. Ett par har hamnat i komposten, för de valde att vika sig, ett beteende jag inte är lika förtjust i. De är som skirt siden! (Skirt skärt).
Sen var jag tvungen att slinka in i blomsteraffären igår också och då köpte jag en ranunkel tillsammans med något som heter Kängurutass. En märklig blomma som jag aldrig sett förr.
På min väg hem från jobbet passerar jag ett stort villaområde. Där är det flera trädgårdar med Magnoliaträd. Döm om min förvåning när jag fick se att de hade börjat knoppas och det redan i förrgår. Idag tog jag med kameran, jag var bara tvungen att föreviga det.
Knopparna är alldeles tjocka.
Full av våreufori dök jag ner i min egen blomrabatt när jag kom hem och det var bara ogjort att jag hävde ur mig ett vårskrik à la Ronja Rövardotter.
Jaha, tänkte jag, kan krokusen komma upp och blomma från ena dagen till det andra, måste jag kolla hur det står till med mina sippor. Jag har blå och röda och nu får ni titta riktigt noga, för de är där, jag har nyss sett dem.
Jag lät löven vara kvar, om det skulle bli kallt till natten. De står ju där utan strumpor och skor!
V Å R !
Jag bor inte i Gävle
Idag har vi haft studiedag i skolan. Vi var många som skulle lyssna på en föreläsning om ICDP och då rymdes vi följaktligen inte inom vår skolas väggar. Utsläppta med andra ord!
Föreläsningen höll på hela förmiddagen och lunchen fick vi fixa själva.
Det fanns två uttalade önskningar: Restaurang Parken och Max. Inget av förslagen utföll till 100% belåtenhet, sen lägrade sig tystnaden. Ingen var särskilt hungrig, så hjärnorna var förmodligen helt avkopplade från "var kan man äta god mat tänkandet".
Så kom fikarasten och då hade kollegan Å.s hjärna i alla fall trätt i tjänst. Hon sa "Gustavsvik". Det blev en fullträff, alla tyckte det var ett toppenförslag och det är verkligen ett härligt matställe med en massa olika goda rätter, en fin salladsbuffé, det finns olika sorters sill och som kronan på verket får man alltid dessert.
Vi åt som vi inte sett mat på många dagar, strömming med potatismos, kycklinggryta, pasta med laxsås, schnitzel med rostade potatisskivor och så fanns det ugnsbakad falukorv, men det tog ingen av oss. Citronfromagen däremot var det bara en som ratade.
Så fick vi kaffe och om man ville kakor till.
När vi gick ut föll min blick på den tillfälliga dekorationen utanför anläggningen.
Som sagt i rubriken: Inte bor jag i Gävle i alla fall, för då hade inte den här juldekorationen stått kvar.
Han såg lite malplacé ut måste jag säga. Fullt med smältvatten omkring honom och någon enstaka isfläck, för all del ganska söt, men nu vill jag nog snart se lite påskris och glada fjädrar istället.
Örebro gamla vattentorn är fint. Det har varit klätterväggar därinne, men jag tror det pågår någon diskussion mellan den klubben och någon annan intressent om vad det ska användas till i framtiden.
Undrar om bocken står kvar till midsommar? Då kanske man kan ha den som alternativ midsommarstång?
Föreläsningen höll på hela förmiddagen och lunchen fick vi fixa själva.
Det fanns två uttalade önskningar: Restaurang Parken och Max. Inget av förslagen utföll till 100% belåtenhet, sen lägrade sig tystnaden. Ingen var särskilt hungrig, så hjärnorna var förmodligen helt avkopplade från "var kan man äta god mat tänkandet".
Så kom fikarasten och då hade kollegan Å.s hjärna i alla fall trätt i tjänst. Hon sa "Gustavsvik". Det blev en fullträff, alla tyckte det var ett toppenförslag och det är verkligen ett härligt matställe med en massa olika goda rätter, en fin salladsbuffé, det finns olika sorters sill och som kronan på verket får man alltid dessert.
Vi åt som vi inte sett mat på många dagar, strömming med potatismos, kycklinggryta, pasta med laxsås, schnitzel med rostade potatisskivor och så fanns det ugnsbakad falukorv, men det tog ingen av oss. Citronfromagen däremot var det bara en som ratade.
Så fick vi kaffe och om man ville kakor till.
När vi gick ut föll min blick på den tillfälliga dekorationen utanför anläggningen.
Som sagt i rubriken: Inte bor jag i Gävle i alla fall, för då hade inte den här juldekorationen stått kvar.
Han såg lite malplacé ut måste jag säga. Fullt med smältvatten omkring honom och någon enstaka isfläck, för all del ganska söt, men nu vill jag nog snart se lite påskris och glada fjädrar istället.
Örebro gamla vattentorn är fint. Det har varit klätterväggar därinne, men jag tror det pågår någon diskussion mellan den klubben och någon annan intressent om vad det ska användas till i framtiden.
Undrar om bocken står kvar till midsommar? Då kanske man kan ha den som alternativ midsommarstång?
Skillnad då och nu!
Då var för några veckor sen och nu är idag.
Idag har jag varit ute och njutit i det allra första riktiga vårvädret. Ok, helgen på Öby kulle var skön, men idag har det känts som våren faktiskt bestämt sig för att komma.
När jag kom hem dängde jag in min ryggsäck och posten i hallen, vände på dörrmattan och gick ut igen, för solen sken och fåglarna kvittrade.
Jag gick samma rutt som för bara några veckor sen och den gången hade jag kameran med mig. Idag var jag så fylld av eufori över vårvädret, att jag glömde den hemma. Därför tänker jag lägga in de bilder jag tog då - vinterbilder.
På andra sidan bron ligger Hjärsta och Baronbackarna.
Hjärsta är gammalt och anrikt, många stora villor och stora trädgårdar, dyra hus så klart. Av en del anses det fint att bo i Hjärsta och det finns många som kallar det för "Gamla Hjärsta".
På min sida bron ligger nämligen "Nya Hjärsta". Det är också gammalt och har många villor, kanske inte lika gamla, inte lika stora och definitivt inte lika anrika.
Baronbackarna byggdes på 50-talet och är ett stort hyreshusområde. Jag gillar det, men det är väldigt långt från Hjärsta, trots att de ligger bredvid varandra.
Gatorna i Barnbackarna har fått namn efter två örebroprofiler, Hjalmar Bergman författare och Lars Wivallius poet. De levde inte samtidigt. Jag vet inte varför just de har fått låna ut sina namn till gatorna, förmodligen för att de är kända örebroare.
Vid varje infart finns en bit ur Lars Wiwallius diktning med en bild och en symbol som barn lätt kan känna igen, så att även de hittar hem. För det ser ganska likadant ut, trots att husen har olika färg.
Så här mycket snö var det inte idag, men nog ligger det fortfarande kvar en del vitt på backen.
I Hjärsta finns Krukmakaren, ännu en keramiker som jag kollat in och bl a köpt en temugg av.
Han både bor och har sin atelje i det här blå huset.
Vi kikar lite i hans fönster!
Där finns mycket fint kan jag tala om, här på bordet står vårt vattentorn Svampen. Det kanske inte jag är så sugen på att äga, men det kan nog vara en turist eller ex-Örebroares högsta önskan. Smaken är som baken.......!
Jag tog samma rutt idag som vinterdagen, när jag var ute och fotograferade. Bänken var avtinad idag, men nog ser det ut som någon som inte bryr sig om kyla och snö, har suttit här och vilat en stund.
Antikyla- och vinter som jag är utbrister jag:
NOG ÄR DET SKÖNT ATT DET HÄR SNART ÄR ÖVER?
T & P
Gissa det den som kan! TP vet de flesta vad det är, men T & P är mera kryptiskt, eller hur?
Det betyder kort och gott "Te och Prat". Det har jag och min arbetskamrat Å hållit på med i nästan 5 timmar ikväll. Nu är det andra gången vi träffas, så om vi gör det en gång till är det en tradition. Jag hoppas det blir så, för vi har riktigt trevlig på våra möten.
Första gången skulle vi titta lite på Tradera tillsammans och kallade det lite skämtsamt för att vi skulle ha en T&T-kväll. Nu var vi mer pratsugna och eftersom te är ett stort måste i våra liv blev det T&T.
Förra gången lyckades vi dricka tre kannor te tillsammans och den natten snodde jag runt som en dervisch i sängen fram till småtimmarna. Te gör mig väldigt pigg, det är väl giftet antar jag och egentligen är det det jag vill åt. Jag får abstinens och huvudvärk annars.
Det blev dock en väldigt kort natt den gången och det ville jag inte ha i repris. Alltså, jag tog fram den allra största tekannan och den räckte till minst 4 koppar åt oss var och sen fick det vara bra. Nu hoppas jag att vi slutade med T i tid och att P tröttade ut oss lite så jag inte behöver ligga och snurra inatt också.
Förresten, jag har bara ett par kapitel kvar i "Låt den rätte komma in", så jag kanske ska inta horisontalläget nu på direkten och få reda på hur det slutar!
GOD NATT (hoppas jag).
Sömntutor
Det betyder kort och gott "Te och Prat". Det har jag och min arbetskamrat Å hållit på med i nästan 5 timmar ikväll. Nu är det andra gången vi träffas, så om vi gör det en gång till är det en tradition. Jag hoppas det blir så, för vi har riktigt trevlig på våra möten.
Första gången skulle vi titta lite på Tradera tillsammans och kallade det lite skämtsamt för att vi skulle ha en T&T-kväll. Nu var vi mer pratsugna och eftersom te är ett stort måste i våra liv blev det T&T.
Förra gången lyckades vi dricka tre kannor te tillsammans och den natten snodde jag runt som en dervisch i sängen fram till småtimmarna. Te gör mig väldigt pigg, det är väl giftet antar jag och egentligen är det det jag vill åt. Jag får abstinens och huvudvärk annars.
Det blev dock en väldigt kort natt den gången och det ville jag inte ha i repris. Alltså, jag tog fram den allra största tekannan och den räckte till minst 4 koppar åt oss var och sen fick det vara bra. Nu hoppas jag att vi slutade med T i tid och att P tröttade ut oss lite så jag inte behöver ligga och snurra inatt också.
Förresten, jag har bara ett par kapitel kvar i "Låt den rätte komma in", så jag kanske ska inta horisontalläget nu på direkten och få reda på hur det slutar!
GOD NATT (hoppas jag).
Sömntutor
Söndag fm på Öby kulle
En härlig, solig, livgivande söndag går mot sitt slut och jag måste berätta om vår lilla utflykt.
Öby kulle är ett naturområde ett par mil utanför Örebro. Vi brukar åka dit och titta på ormar, när de just vaknat och innan de drar iväg till andra marker. Det är huggormar och snokar, men dem återkommer jag till när det blir så dags.
Idag tänkte vi åka ut och titta lite på fågellivet, andas frisk luft och lukta på våren och då är Öby kulle ett perfekt mål.
Den ligger precis bredvid Kvismaren och Kvismare kanal, gott om våtmarker alltså. Ingen av oss är ornitolog, men vi gillar att vara ute i naturen och titta på olika saker.
Det var ett fasligt oväsen i luften hela tiden. Det var gäss som hade mellanlandat och som kommunicerade vilt och skräningt med varandra. Det var fullt på en del åkrar och även på isarna, som fortfarande ligger. Sen rätt som det var flög det iväg en drös och alltid flyger de i fylking, vilket aldrig upphör att fascinera mig.
Det kom förstås en och annan som flög alldeles för sig själv också.
Himlens färg är så vackert blå!
Vi hade kikaren med oss och det gjorde det hela väldigt mycket roligare, än när den ligger kvar hemma.
Här står jag och spanar för att se om det är grågäss eller Canadagäss. Det var bådadera.
När vi stått där på bron ett tag gick vi iväg för att få en promenad också, samtidigt som vi hoppades få se fler fåglar.
Det här är enda stället i Sverige som jag sett en varningsskylt för ormar.
Vi gick längs kanalen på en liten grusväg som var alldeles mjuk. Vid sidan om hade bävern varit framme.
Vi såg dock inte skymten av någon bäver, men när vi gått ett bra tag kom vi fram till det område som de håller på och anlägger för kommande säsonger. Där bodde den här herren!
Vi vände där, man vill ju inte störa herr Josefsson. Vem vet, han kan ju vara släkt med Jan Josefsson och honom vill jag inte bli hudflängd av i TV för att jag stört någon av hans anhöriga. Han kan ju gå över lik för att få till ett bra program.
Jag fick se ett litet spår på vägen och undrar vem som gått där? Visst ser det ut som någon med simhud mellan tårna?
Vi letade oss till en solig plats med bänkar och bord, för självklart hade vi packat fikakorgen!
Alldeles bredvid vårt bord finns den här härliga vägvisaren, som påminner mig om de man kan se i en del storstäder i Europa.
När vi hade fikat satt särbon kvar och gottade sig i solen..............
..... medan jag skulle upp på kullen för att se hur kallt det såg ut där ormarna ligger i sin vinterdvala.
Än är det helt lugnt, hoppas vi lyckas pricka in när de vaknar i år. Förra året missade vi, då var det över på ett par dagar, men vi har sett det tidigare år. Lyckas vi återkommer jag med en rapport.
Tills dess får jag nöja mig med att visa och titta på skylten.
EN MYCKET HÄRLIG SÖNDAG!
Öby kulle är ett naturområde ett par mil utanför Örebro. Vi brukar åka dit och titta på ormar, när de just vaknat och innan de drar iväg till andra marker. Det är huggormar och snokar, men dem återkommer jag till när det blir så dags.
Idag tänkte vi åka ut och titta lite på fågellivet, andas frisk luft och lukta på våren och då är Öby kulle ett perfekt mål.
Den ligger precis bredvid Kvismaren och Kvismare kanal, gott om våtmarker alltså. Ingen av oss är ornitolog, men vi gillar att vara ute i naturen och titta på olika saker.
Det var ett fasligt oväsen i luften hela tiden. Det var gäss som hade mellanlandat och som kommunicerade vilt och skräningt med varandra. Det var fullt på en del åkrar och även på isarna, som fortfarande ligger. Sen rätt som det var flög det iväg en drös och alltid flyger de i fylking, vilket aldrig upphör att fascinera mig.
Det kom förstås en och annan som flög alldeles för sig själv också.
Himlens färg är så vackert blå!
Vi hade kikaren med oss och det gjorde det hela väldigt mycket roligare, än när den ligger kvar hemma.
Här står jag och spanar för att se om det är grågäss eller Canadagäss. Det var bådadera.
När vi stått där på bron ett tag gick vi iväg för att få en promenad också, samtidigt som vi hoppades få se fler fåglar.
Det här är enda stället i Sverige som jag sett en varningsskylt för ormar.
Vi gick längs kanalen på en liten grusväg som var alldeles mjuk. Vid sidan om hade bävern varit framme.
Vi såg dock inte skymten av någon bäver, men när vi gått ett bra tag kom vi fram till det område som de håller på och anlägger för kommande säsonger. Där bodde den här herren!
Vi vände där, man vill ju inte störa herr Josefsson. Vem vet, han kan ju vara släkt med Jan Josefsson och honom vill jag inte bli hudflängd av i TV för att jag stört någon av hans anhöriga. Han kan ju gå över lik för att få till ett bra program.
Jag fick se ett litet spår på vägen och undrar vem som gått där? Visst ser det ut som någon med simhud mellan tårna?
Vi letade oss till en solig plats med bänkar och bord, för självklart hade vi packat fikakorgen!
Alldeles bredvid vårt bord finns den här härliga vägvisaren, som påminner mig om de man kan se i en del storstäder i Europa.
När vi hade fikat satt särbon kvar och gottade sig i solen..............
..... medan jag skulle upp på kullen för att se hur kallt det såg ut där ormarna ligger i sin vinterdvala.
Än är det helt lugnt, hoppas vi lyckas pricka in när de vaknar i år. Förra året missade vi, då var det över på ett par dagar, men vi har sett det tidigare år. Lyckas vi återkommer jag med en rapport.
Tills dess får jag nöja mig med att visa och titta på skylten.
EN MYCKET HÄRLIG SÖNDAG!
Kort lägesrapport från framsidan
Idag ÄNTLIGEN sken solen och nu kändes faktiskt att vi går mot varmare tider.
Visst kan det komma bakslag, men idag var det en underbar förmiddag.
Här är en kort bildlägesrapport från framsidan av huset.
Tyvärr är det lökar med vita blommor jag tryckt ner i rabatten, men om man granskar bilden riktigt noga kan man se några små, vita blomknoppar.
Å andra sidan är gräset alltid grönare på andra sidan ån, alltså hoppar jag över den halvmeterhöga häcken till grannens framsida och nu råder ingen tvekan.
Hon har varit mer noga än jag med att få bort fjolårslöven.
Våren är på väg att ta över!
Visst kan det komma bakslag, men idag var det en underbar förmiddag.
Här är en kort bildlägesrapport från framsidan av huset.
Tyvärr är det lökar med vita blommor jag tryckt ner i rabatten, men om man granskar bilden riktigt noga kan man se några små, vita blomknoppar.
Å andra sidan är gräset alltid grönare på andra sidan ån, alltså hoppar jag över den halvmeterhöga häcken till grannens framsida och nu råder ingen tvekan.
Hon har varit mer noga än jag med att få bort fjolårslöven.
Våren är på väg att ta över!
Rundgång gällande bilen
Så klart att även den nya bilen måste krångla. Den är ju faktiskt inte så ny, även om den känns SUPER DE LUXE jämfört med min gamla Toyota. Det skiljer dock 24 år på dem, men båda två "are still going strong".
När jag var i Umeå blev jag gasad.
Det är inte så farligt som det låter, men uppenbarligen har inte japanerna konstruerat tillräckligt tåliga gasfjädrar för vårt allra mest nordiska klimat. Ändå var det ingalunda några köldrekord som sattes när jag var där, bara (hmmm) - 28 grader.
Det hände när jag öppnade bakluckan, som är extra tung pga den där vingen, vars funktion jag nu fått reda på.
Nu kommer en parentes!
(Vingen är till för att en del tycker att det är extra fränt, fräckt och gör bilen lite sportigare.
HÖHÖHÖ, tyckte jag när vi stod på Toyota och jag frågade vad den var till för. Mannen bakom disken tyckte inte att HÖHÖHÖ var en lämplig kommentar och hade en förklarande utläggning för mig, att vissa faktiskt ville ha en sån och man kunde ha bromsljus i den om man ville och den förändrade faktiskt (igen) utseendet på bilen).
Slut på parentesen.
Tillbaka till köldmorgonen i Umeå. När jag då öppnade bakluckan sa det som ett litet klick till vänster ovanför skallen på mig, sen pyste det till mot min panna och bara några sekunder efteråt hände samma sak igen, fast till höger om mitt huvud. Omedelbart efter trädde jordens dragningskraft in och luckan vägde JÄTTEMYCKET när jag tog emot den på sin färd neråt.
Kvastskaft, tänkte jag! Det är ingen omskriven svordom, det var vad jag hade på Suzukin, för även där hade det pyst ut och även då befann sig både jag och bilen i Västerbotten. Jag hade alltså ett kvastskaft i bakluckan som stöd när man ville göra något - lasta, eller hämta något där bak. Inte alls roligt! Jag ville inte ha något kvastskaft i Sydney som han heter. Jag ville ha en fungerande baklucka.
Förra helgen åtgärdade kärestan det där åt mig. Han for till Biltema och köpte nya gasfjädrar. De kostade 400 och det kändes överkomligt.
Det var väldigt snällt gjort, men det fungerade inte! Den där vingen, som är så frän och fräck, gör att luckan blir för tung.
Det fick bli kvastskaftet eller att packa i baksätet under veckan. Jag valde baksätet.
I torsdags for vi till Toyota, för vad ska man göra när det inte funkar med Biltemas grejer? Dubbelt så dyrt, tänkte jag (min naiva optimist).
Dit kom vi 16.57 och de stängde 17.00, snacka om tur!
10 minuter senare gick vi ut, jag hade nu fått veta det där om vingen, samt att originaldelar är dyrt! Här kostade en (1) gasfjäder över 1100 = drygt 2200 totalt. Jag måste ha förträngt vad han sa, för jag blev lätt chockad. Jag sa att jag var tvungen att få lön innan jag kunde beställa några och att jag skulle höra av mig i så fall.
Mekonomen fanns kvar, nu var vi verkligen på rundtur bland biltillbehörsfirmorna.
Där fanns mellanläget. Beställningsvara, kostade under 1000 kronor tillsammans, cirka 950, men även detta har jag förträngt. Lördag skulle de finnas och idag har vi slutit cirkeln.
På förmiddagen hämtade vi de nya gasfjädrarna, åkte tillbaka till Biltema, där vi började förra helgen och lämnade tilbaka de som var för svaga och på 10 minuter satt de nya på plats.
De fungerar perfek, kvasten får behålla sitt skaft och där passar det bäst!
När jag var i Umeå blev jag gasad.
Det är inte så farligt som det låter, men uppenbarligen har inte japanerna konstruerat tillräckligt tåliga gasfjädrar för vårt allra mest nordiska klimat. Ändå var det ingalunda några köldrekord som sattes när jag var där, bara (hmmm) - 28 grader.
Det hände när jag öppnade bakluckan, som är extra tung pga den där vingen, vars funktion jag nu fått reda på.
Nu kommer en parentes!
(Vingen är till för att en del tycker att det är extra fränt, fräckt och gör bilen lite sportigare.
HÖHÖHÖ, tyckte jag när vi stod på Toyota och jag frågade vad den var till för. Mannen bakom disken tyckte inte att HÖHÖHÖ var en lämplig kommentar och hade en förklarande utläggning för mig, att vissa faktiskt ville ha en sån och man kunde ha bromsljus i den om man ville och den förändrade faktiskt (igen) utseendet på bilen).
Slut på parentesen.
Tillbaka till köldmorgonen i Umeå. När jag då öppnade bakluckan sa det som ett litet klick till vänster ovanför skallen på mig, sen pyste det till mot min panna och bara några sekunder efteråt hände samma sak igen, fast till höger om mitt huvud. Omedelbart efter trädde jordens dragningskraft in och luckan vägde JÄTTEMYCKET när jag tog emot den på sin färd neråt.
Kvastskaft, tänkte jag! Det är ingen omskriven svordom, det var vad jag hade på Suzukin, för även där hade det pyst ut och även då befann sig både jag och bilen i Västerbotten. Jag hade alltså ett kvastskaft i bakluckan som stöd när man ville göra något - lasta, eller hämta något där bak. Inte alls roligt! Jag ville inte ha något kvastskaft i Sydney som han heter. Jag ville ha en fungerande baklucka.
Förra helgen åtgärdade kärestan det där åt mig. Han for till Biltema och köpte nya gasfjädrar. De kostade 400 och det kändes överkomligt.
Det var väldigt snällt gjort, men det fungerade inte! Den där vingen, som är så frän och fräck, gör att luckan blir för tung.
Det fick bli kvastskaftet eller att packa i baksätet under veckan. Jag valde baksätet.
I torsdags for vi till Toyota, för vad ska man göra när det inte funkar med Biltemas grejer? Dubbelt så dyrt, tänkte jag (min naiva optimist).
Dit kom vi 16.57 och de stängde 17.00, snacka om tur!
10 minuter senare gick vi ut, jag hade nu fått veta det där om vingen, samt att originaldelar är dyrt! Här kostade en (1) gasfjäder över 1100 = drygt 2200 totalt. Jag måste ha förträngt vad han sa, för jag blev lätt chockad. Jag sa att jag var tvungen att få lön innan jag kunde beställa några och att jag skulle höra av mig i så fall.
Mekonomen fanns kvar, nu var vi verkligen på rundtur bland biltillbehörsfirmorna.
Där fanns mellanläget. Beställningsvara, kostade under 1000 kronor tillsammans, cirka 950, men även detta har jag förträngt. Lördag skulle de finnas och idag har vi slutit cirkeln.
På förmiddagen hämtade vi de nya gasfjädrarna, åkte tillbaka till Biltema, där vi började förra helgen och lämnade tilbaka de som var för svaga och på 10 minuter satt de nya på plats.
De fungerar perfek, kvasten får behålla sitt skaft och där passar det bäst!
På fredag ska man ......
.......städa, det gör varenda tant.
Jag är väl tant då, för jag har dragit ut snabeldraken ur sitt bo och nu står han precis bakom min rygg och undrar vad jag håller på med.
Lille Mielen
Kan någon förklara denna min motvilja mot "torrstädning"? Jag älskar att diska och feja på i köket, torka golv är också helt okej. Att stryka är visserligen torrt, om än lite ångigt, men det är också väldigt behagligt.
MEN!!!!!!! (Som Tony Irving säger med sånt eftertryck) att damma och dammsuga är bland det värsta jag vet.
Jag ringde min mor en gång, i vuxen ålder och flera år efter att jag flyttat hemifrån och sa så här:
- "Jag skulle vilja reklamera min uppfostran." Först blev det alldeles tyst, sen kom det:
- "Vad är det nu då?"
- "Jag har aldrig fått lära mig att damma och jag avskyr att göra det."
Jag hör hur mor kluckar till i andra änden, sen säger hon:
- "Det är väl inte så konstigt, det är det tråkigaste jag vet. Mamma däremot gjorde det gärna."
Så fick jag det förklarat för mig. Inte kunde jag be gamla mormor från Stockholm, komma upp till Umeå och lära mig att damma. Jag begriper själv att det inte är något att lära sig, jag skulle snarare behöva teraperas så jag kommer över min motvilja.
Men nu morrar han här bakom mig - snabeldraken alltså, så nu får det vara färdigsuttet för ett tag framåt.
Upp till kamp mot Ludde Lump och Greta Garn som en av ungarnas favoritbok hette. Rekommederas till de som har barn och barnbarn!
Jag är väl tant då, för jag har dragit ut snabeldraken ur sitt bo och nu står han precis bakom min rygg och undrar vad jag håller på med.
Lille Mielen
Kan någon förklara denna min motvilja mot "torrstädning"? Jag älskar att diska och feja på i köket, torka golv är också helt okej. Att stryka är visserligen torrt, om än lite ångigt, men det är också väldigt behagligt.
MEN!!!!!!! (Som Tony Irving säger med sånt eftertryck) att damma och dammsuga är bland det värsta jag vet.
Jag ringde min mor en gång, i vuxen ålder och flera år efter att jag flyttat hemifrån och sa så här:
- "Jag skulle vilja reklamera min uppfostran." Först blev det alldeles tyst, sen kom det:
- "Vad är det nu då?"
- "Jag har aldrig fått lära mig att damma och jag avskyr att göra det."
Jag hör hur mor kluckar till i andra änden, sen säger hon:
- "Det är väl inte så konstigt, det är det tråkigaste jag vet. Mamma däremot gjorde det gärna."
Så fick jag det förklarat för mig. Inte kunde jag be gamla mormor från Stockholm, komma upp till Umeå och lära mig att damma. Jag begriper själv att det inte är något att lära sig, jag skulle snarare behöva teraperas så jag kommer över min motvilja.
Men nu morrar han här bakom mig - snabeldraken alltså, så nu får det vara färdigsuttet för ett tag framåt.
Upp till kamp mot Ludde Lump och Greta Garn som en av ungarnas favoritbok hette. Rekommederas till de som har barn och barnbarn!
Årstidsväxling?
Nu snart är det vårdagjämning, då borde väl kära särbon kunna få rätt. Jag menar då måste väl åtminstone förvåren vara här?
Jag är så otroligt less på mer och mer snö, kalla morgnar och kvällar, när man måste skrapa bilen runtom och nästan frysa de ädlare delarna av sig när man sätter sig.
I morse var det nästan 10 grader kallt när jag steg upp klockan 6.......... I MITTEN AV MARS!
Är det mig det är fel på som tycker det är lite absurt? Det är inte så längesen jag satte in vårtecknen här på bloggen, med det som spirade i min rabatt på framsidan.
Tack och lov hade jag tryckt i motorvärmaren innan jag gick in igår kväll, så jag slapp åtminstone skrapa. Ett litet lustigt fenomen har jag upptäckt på min parkering. Vi är nog 12 - 15 stycken som har motorvärmarplatser där och endast och allenast jag använder min så gott som varje dag, eller natt är det kanske. VARFÖR?
Man betalar 175 kronor i månaden för att stå där, även i juni, juli, augusti och alla övriga månader också. Varför ids man inte sticka i sin kontakt i uttaget då? Jag går in i min varma bil varje morgon med ett förnöjt småleende på läpparna, utom då när jag inbillat mig att våren kommit, då får även jag skrapa och frysa.
Och oj vad jag kom från ämnet nu.
Allt jag ville säga och visa är en tomt som jag går förbi när jag är ute och går "Broarna runt".
Håll lite koll på den här längre fram i vår. Då ska ni få en underbar upplevelse via bilder här på bloggen.
För tillfället ser det dock ut så här!
Jag är så otroligt less på mer och mer snö, kalla morgnar och kvällar, när man måste skrapa bilen runtom och nästan frysa de ädlare delarna av sig när man sätter sig.
I morse var det nästan 10 grader kallt när jag steg upp klockan 6.......... I MITTEN AV MARS!
Är det mig det är fel på som tycker det är lite absurt? Det är inte så längesen jag satte in vårtecknen här på bloggen, med det som spirade i min rabatt på framsidan.
Tack och lov hade jag tryckt i motorvärmaren innan jag gick in igår kväll, så jag slapp åtminstone skrapa. Ett litet lustigt fenomen har jag upptäckt på min parkering. Vi är nog 12 - 15 stycken som har motorvärmarplatser där och endast och allenast jag använder min så gott som varje dag, eller natt är det kanske. VARFÖR?
Man betalar 175 kronor i månaden för att stå där, även i juni, juli, augusti och alla övriga månader också. Varför ids man inte sticka i sin kontakt i uttaget då? Jag går in i min varma bil varje morgon med ett förnöjt småleende på läpparna, utom då när jag inbillat mig att våren kommit, då får även jag skrapa och frysa.
Och oj vad jag kom från ämnet nu.
Allt jag ville säga och visa är en tomt som jag går förbi när jag är ute och går "Broarna runt".
Håll lite koll på den här längre fram i vår. Då ska ni få en underbar upplevelse via bilder här på bloggen.
För tillfället ser det dock ut så här!
Apropå min skärpning, gällande högen på mitt sängbord
I morse satt jag som vanligt och lyssnade på talbok när jag körde till jobbet. Jag har nära, det tar bara runt 10 minuter, men det är skönt ändå att sitta och lyssna när någon läser för en.
Just nu är det Povel Ramel som håller mig sällskap i bilen och han läser ur sin "Följ mig boråt vägen", som förstås handlar om hans brokiga liv.
Jag gillar Povel, han är en sann ordekvilibrist och såna människor har jag väldigt lätt att lyssna på.
Min far var en mästare på ord och ordkonstruktioner och nåde mig om jag råkade säga något som inte föll honom i smaken, t ex "jätteliten". Man kunde inte vara både jätte och liten, det gick inte ihop för honom. Pytteliten och jättestor och så var det inget mer med det. Han var ingen sträng far, tvärtom, men han ville inte att hans barn skulle tala på fel sätt.
Mitt i lyssnandet hör jag hur Povel pratar om något papper som han hade fått. Jag koncentrerade mig nog på rondellen, för jag hörde inte vad det var för papper. Det som var det roliga var, att det hamnade i någon av hans ödeshögar.
Visst är det ett underbart ord, dels för det som nyss låg på mitt sängbord, dels för det som ni har på olika ställen i era hem, alla ni som kommenterat mitt inlägg.
Tänk er att ni inte vet var det viktiga pappret är som ni absolut måste ha till imorgon och så hittar man det i sin ödeshög. Jag kommer aldrig mer att ha skräphögar, pappersamlingar etc, jag kommer bara att ha ödeshögar.
Bor man sen i Ödeshög är det hela fulländat!
Dags för skärpning
Jag har suttit och jobbat vid datorn lite grann i eftermiddag. Man blir lätt hemmablind, fast nu har mina ögon öppnats mot omvärlden här i sovrummet.
JA, jag har min dator i sovrummet!
Dels är det där som hålet i väggen är, dels är det praktiskt om jag sitter här så länge på kvällen att jag inte orkar resa mig.
Då är det bara att snurra lite på skrivbordsstolen och sen stjälpa sig rakt bakåt, då är jag i sängen, kan puffa till kudden om jag orkar och sova direkt. Detta förutsatt att jag gjort mig nattklar förstås, men det brukar jag göra när jag vet att jag kan bli sittande länge.
Nyss satt jag och sträckte på mig och då föll min blick på mitt sängbord. JÄRNVÄGARS BLOD vad det såg ut.
Hemmablind var ordet för dagen.
Nu tänker jag på högen som ligger där och balanserar. Jag har inte en aning om vad det är som är i botten.
Telefonen ser ut att vilja stjälpa ner i sängen, precis som jag nyss nämnt att jag själv kan göra om det krisar.
Ont i halsen och självsprickan vid tummen är jag laddad för ser jag - Fishermans Friend och Aloe Vera tuben.
Väckarklockan står där jämt, såväl som Pingu som alltid sitter på det bakre hörnet och säger "MÄK, MÄK" ibland. Han har funnits med i många år. Han hör till familjen.
Nu till högen. Jag blev lätt nyfiken på vad den innehåller, har dock inte dissekerat den än. Jag funderar fortfarande på när den blev så där hög - högen!
Nu ska den genomsökas!
Överst min "hjärna", det är kalendern som jag numera inte klarar mig utan.
Sen ligger tre tidningar: M-magasin, OrkesterJournalen, Buffé och under dem tre böcker.
Det är "Den hemlige kocken", Reseguide till Irland, dit vi ska i sommar och "Låt den rätte komma in". Jag håller på och läser både kocken och Irland. (+ en till som inte ligger på sängbordet av någon anledning).
Vidare i högen hittar jag ett gratisprov hudkräm, ett bokmärke och ETC Örebro.
Gräver vidare och kommer ner till ytterigare 2 böcker: Jo Nesbøs: "Kackerlackorna" och Nessers senaste "Berättelse om herr Roos". Nu börjar det bli intressant, för så här långt ner har jag inte varit på några veckor, det yr lite damm också.
Hoppsan, där kom Irlandsbiljetterna fram, eller de där pappren man får när man bokar. Numera reser man ju utan de trygga biljetterna och det funkar alldeles utmärkt, men att de låg där, det hade jag inte en aning om.
Sen kommer massor med tidningar. Det är fler ETC, VI-tidningar, Gudrun Sjödén-katalogen, Lärartidningen, Specialpedagogen, en Allers, en Mer Smak och Nerikes Allehanda från ...........HÅLL I ER.........13 december.....!!!!!! Där ser man att min julstädning av sängbordet skedde före lucia, för den tidningen blev nog kvar där sen den lästs samma dag.
Allra underst ligger en av mina böcker om Frida Kahlo, en kvinna som jag är mycket fascinerad av.
Inventeringen avklarad och nu börjar rensningen. Här kan inte jag sitta och skriva, jag har lite att ta hand om!
JA, jag har min dator i sovrummet!
Dels är det där som hålet i väggen är, dels är det praktiskt om jag sitter här så länge på kvällen att jag inte orkar resa mig.
Då är det bara att snurra lite på skrivbordsstolen och sen stjälpa sig rakt bakåt, då är jag i sängen, kan puffa till kudden om jag orkar och sova direkt. Detta förutsatt att jag gjort mig nattklar förstås, men det brukar jag göra när jag vet att jag kan bli sittande länge.
Nyss satt jag och sträckte på mig och då föll min blick på mitt sängbord. JÄRNVÄGARS BLOD vad det såg ut.
Hemmablind var ordet för dagen.
Nu tänker jag på högen som ligger där och balanserar. Jag har inte en aning om vad det är som är i botten.
Telefonen ser ut att vilja stjälpa ner i sängen, precis som jag nyss nämnt att jag själv kan göra om det krisar.
Ont i halsen och självsprickan vid tummen är jag laddad för ser jag - Fishermans Friend och Aloe Vera tuben.
Väckarklockan står där jämt, såväl som Pingu som alltid sitter på det bakre hörnet och säger "MÄK, MÄK" ibland. Han har funnits med i många år. Han hör till familjen.
Nu till högen. Jag blev lätt nyfiken på vad den innehåller, har dock inte dissekerat den än. Jag funderar fortfarande på när den blev så där hög - högen!
Nu ska den genomsökas!
Överst min "hjärna", det är kalendern som jag numera inte klarar mig utan.
Sen ligger tre tidningar: M-magasin, OrkesterJournalen, Buffé och under dem tre böcker.
Det är "Den hemlige kocken", Reseguide till Irland, dit vi ska i sommar och "Låt den rätte komma in". Jag håller på och läser både kocken och Irland. (+ en till som inte ligger på sängbordet av någon anledning).
Vidare i högen hittar jag ett gratisprov hudkräm, ett bokmärke och ETC Örebro.
Gräver vidare och kommer ner till ytterigare 2 böcker: Jo Nesbøs: "Kackerlackorna" och Nessers senaste "Berättelse om herr Roos". Nu börjar det bli intressant, för så här långt ner har jag inte varit på några veckor, det yr lite damm också.
Hoppsan, där kom Irlandsbiljetterna fram, eller de där pappren man får när man bokar. Numera reser man ju utan de trygga biljetterna och det funkar alldeles utmärkt, men att de låg där, det hade jag inte en aning om.
Sen kommer massor med tidningar. Det är fler ETC, VI-tidningar, Gudrun Sjödén-katalogen, Lärartidningen, Specialpedagogen, en Allers, en Mer Smak och Nerikes Allehanda från ...........HÅLL I ER.........13 december.....!!!!!! Där ser man att min julstädning av sängbordet skedde före lucia, för den tidningen blev nog kvar där sen den lästs samma dag.
Allra underst ligger en av mina böcker om Frida Kahlo, en kvinna som jag är mycket fascinerad av.
Inventeringen avklarad och nu börjar rensningen. Här kan inte jag sitta och skriva, jag har lite att ta hand om!
Resvägen till lillklockan
Jag roade mig med att sitta i bilen och ta en massa kort medan vi susade till och från "klockaffären".
Det där blev väldigt dubbelt, var vi i en klockaffär, eller gjorde vi en klockaffär? Såna här ordvändningar och -vrängningar roar mig.
Ibland blev mina försök till fotografering bara ett enda grått ludd, ibland blev jag förvånad själv, över att det fungerar att sitta inne i bilen och under färden ta bilder, som faktiskt blir bilder.
Eftersom jag bor i Närke, är det alltid roligt när man påminns om det när man är någon helt annanstans.
Ny ordvrängning. Naturligtvis var jag tvungen att hojta: "ÖH, kolla Kumlasjön".
Kumlasjön inte Sjökumla, är en konstgjord liten pöl som benämndes "Närkesslättens pärla", när jag var liten. Vi åkte dit och badade...... Undrar vad som växte i det vattnet?
Jag har bestämt för mig att det varken var till-eller frånrinning från den där pölen, det var ju bara en vattenfylld, grävd grop. Rening var inte uppfunnet på den tiden. Nåja, jag överlevde uppenbarligen.
Så passerade vi Skänninge med sina stora silos. När jag tog den bilden insåg jag att här var det mer förvår än hemma.
Ingen snö!
På en parkering där vi stannade hittade jag denna relik.
Den påminde mig om den tiden jag hade minst 9 SAAB:ar - två-takts / V4:or på ungefär 8 år. (En i taget förstås).
Gissa om jag var sista ägare på i princip alla mina bilar på den tiden.
Klockeriet har jag redan skrivit om.
På hemvägen skulle vi fika = veckans höjdpunkt för min del. Jag har ingått i nån slags medveten pakt med mig själv att inte hålla på och bulla in en massa fika under veckorna. Helgen är det tillåtet och nu hade jag nästan tremor när jag tänkte på cafeét i Motala, som vi besökte tillsammans med kompisarna E & B förra året.
Jag som lider brist på lokalsinne surnade till under ett par minuter när särbon inte valde den vägen jag skulle ha valt, jag såg för mitt inre öga hur fikat bara försvann. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte ska argumentera, bara sitta tyst och låta mig ledas.
För det mesta fungerar det med hans näskompass, så även denna gång.
Både mackan och muffinsen är mina. JAG GILLAR MOTALA ! ! ! !
Mätta och sköna i magen susade vi hemåt.
Hammarsundet innan Askersund. Fotat i rasande fart, åt sidan dessutom. Konstigt att det blev något alls.
När vi skulle åka in på motorvägen mot Örebro, efter Brändåsen, talade jag om att kompisen E säger att därifrån tar det bara 20 minuter till Örebro.
Genast skulle vi upp till bevis och i särbons bil fanns det mätverktyg.
E hade rätt, det tog bara 20 minuter!
Det där blev väldigt dubbelt, var vi i en klockaffär, eller gjorde vi en klockaffär? Såna här ordvändningar och -vrängningar roar mig.
Ibland blev mina försök till fotografering bara ett enda grått ludd, ibland blev jag förvånad själv, över att det fungerar att sitta inne i bilen och under färden ta bilder, som faktiskt blir bilder.
Eftersom jag bor i Närke, är det alltid roligt när man påminns om det när man är någon helt annanstans.
Ny ordvrängning. Naturligtvis var jag tvungen att hojta: "ÖH, kolla Kumlasjön".
Kumlasjön inte Sjökumla, är en konstgjord liten pöl som benämndes "Närkesslättens pärla", när jag var liten. Vi åkte dit och badade...... Undrar vad som växte i det vattnet?
Jag har bestämt för mig att det varken var till-eller frånrinning från den där pölen, det var ju bara en vattenfylld, grävd grop. Rening var inte uppfunnet på den tiden. Nåja, jag överlevde uppenbarligen.
Så passerade vi Skänninge med sina stora silos. När jag tog den bilden insåg jag att här var det mer förvår än hemma.
Ingen snö!
På en parkering där vi stannade hittade jag denna relik.
Den påminde mig om den tiden jag hade minst 9 SAAB:ar - två-takts / V4:or på ungefär 8 år. (En i taget förstås).
Gissa om jag var sista ägare på i princip alla mina bilar på den tiden.
Klockeriet har jag redan skrivit om.
På hemvägen skulle vi fika = veckans höjdpunkt för min del. Jag har ingått i nån slags medveten pakt med mig själv att inte hålla på och bulla in en massa fika under veckorna. Helgen är det tillåtet och nu hade jag nästan tremor när jag tänkte på cafeét i Motala, som vi besökte tillsammans med kompisarna E & B förra året.
Jag som lider brist på lokalsinne surnade till under ett par minuter när särbon inte valde den vägen jag skulle ha valt, jag såg för mitt inre öga hur fikat bara försvann. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte ska argumentera, bara sitta tyst och låta mig ledas.
För det mesta fungerar det med hans näskompass, så även denna gång.
Både mackan och muffinsen är mina. JAG GILLAR MOTALA ! ! ! !
Mätta och sköna i magen susade vi hemåt.
Hammarsundet innan Askersund. Fotat i rasande fart, åt sidan dessutom. Konstigt att det blev något alls.
När vi skulle åka in på motorvägen mot Örebro, efter Brändåsen, talade jag om att kompisen E säger att därifrån tar det bara 20 minuter till Örebro.
Genast skulle vi upp till bevis och i särbons bil fanns det mätverktyg.
E hade rätt, det tog bara 20 minuter!
Igår var det dags igen
Vi var ute och rörde oss i omgivningarna igår - jag och särbon alltså.
Det hade blivit dags för nummer 6 i ordningen.
Man kan lugnt säga att våra behov av klockor är mättade för längesen. Tänk den dagen vi inte är särbos länger, utan sambos.............
Hur många har vi då? OJOJOJ!
Nu var det i alla fall dags, för det har nog blivit ett slags beroende har jag börjat förstå. Min kära svärmor S har en gammal klocka efter sin far och där är verket helt omöjligt att laga. Det är en liten väggklocka och såna är lite svåra att få tag på. Själva fodralet är nog inte mer är cirka 3 dm högt.
Nu fyller S år om drygt 2 veckor och särbon har jagat runt på nätet ett tag efter ett litet ur, då han har förstått att hon så gärna vill att hennes klocka ska få liv igen. Förra veckan blev det napp nere i Mjölby och igår var vi som sagt iväg och köpte klocka! (Åsa, jag förstår att du ler.)
Jag var med in till säljaren och nu måste jag bara visa lite interiörbilder från den största samlare jag träffat på. Han har gett sin tillåtelse.
Han var både uppköpare och säljare, åkte runt på div. antikmarnader o dyl.
Han bodde i 1 rum och kök och det var olika teman överallt beroende på var man tittade.
Hallen hade marint tema.
De två följande bilderna är till höger om och ovanför hallspegeln
Dörrarna in till badrum och garderob
Inne i rummet hade han tusen prylar, en del var på väg till försäljning och en del var hans privata samling.
I ena hörnet hade han sin andliga avdelning.
På väg ut ur lägenheten ändrades det marina till jakt och vapen och här är ett exempel.
Avslutningsvis när man gick, eller inledningsvis när man kom, kunde man stänka på sig lite vigvatten från Madonnan innanför dörren. Hon kom visst från Kroatien.
Idag har klockan fått sin första genomgång och rengöring, här är den dock på väg ut till bilen, i ett stadigt grepp, för hemfärd. Här ser man också hur liten och nätt den är.
Det hade blivit dags för nummer 6 i ordningen.
Man kan lugnt säga att våra behov av klockor är mättade för längesen. Tänk den dagen vi inte är särbos länger, utan sambos.............
Hur många har vi då? OJOJOJ!
Nu var det i alla fall dags, för det har nog blivit ett slags beroende har jag börjat förstå. Min kära svärmor S har en gammal klocka efter sin far och där är verket helt omöjligt att laga. Det är en liten väggklocka och såna är lite svåra att få tag på. Själva fodralet är nog inte mer är cirka 3 dm högt.
Nu fyller S år om drygt 2 veckor och särbon har jagat runt på nätet ett tag efter ett litet ur, då han har förstått att hon så gärna vill att hennes klocka ska få liv igen. Förra veckan blev det napp nere i Mjölby och igår var vi som sagt iväg och köpte klocka! (Åsa, jag förstår att du ler.)
Jag var med in till säljaren och nu måste jag bara visa lite interiörbilder från den största samlare jag träffat på. Han har gett sin tillåtelse.
Han var både uppköpare och säljare, åkte runt på div. antikmarnader o dyl.
Han bodde i 1 rum och kök och det var olika teman överallt beroende på var man tittade.
Hallen hade marint tema.
De två följande bilderna är till höger om och ovanför hallspegeln
Dörrarna in till badrum och garderob
Inne i rummet hade han tusen prylar, en del var på väg till försäljning och en del var hans privata samling.
I ena hörnet hade han sin andliga avdelning.
På väg ut ur lägenheten ändrades det marina till jakt och vapen och här är ett exempel.
Avslutningsvis när man gick, eller inledningsvis när man kom, kunde man stänka på sig lite vigvatten från Madonnan innanför dörren. Hon kom visst från Kroatien.
Idag har klockan fått sin första genomgång och rengöring, här är den dock på väg ut till bilen, i ett stadigt grepp, för hemfärd. Här ser man också hur liten och nätt den är.
Inte många ord
FÖRE
EFTER
Styrelsen är säkert 100 % nöjda med sin insats!
Broarna runt
Visst låter det romantiskt, med en promenad broarna runt. Jag känner spontant Rialtobron i Venedig, träbron i Umeå, Karlsbron i Prag osv osv.
Verkligheten är nånting helt annat. Det handlar om ett par broar över motorvägen i Örebro. Så var den illusionen lika spräckt som en kraschad ispöl.
När vi inte har någon inspiration alls brukar det bli en repa broarna runt.
Annars kan våra promenadstråk variera nästan i det oändliga. Vi går och går och går, svänger höger här och så rakt fram, sen höger igen, för att omedelbart efter ta till vänster.
Det är hus överallt, mest lite äldre och de är roliga att titta på. Trädgårdarna är oftast lite större än dagens tomter, förutsatt att det inte sålt av hälften eller mer, för att tjäna lite extra och det är lika förtätat som en kåkstad i Jakarta.
I det läget kan husen ha nummer 25 A, 25 B och 25 C och stå på samma tomt som i början var tänkt för ett ensamt hus.
Vi hamnade nästan broarna runt på senaste promenaden, det var igår eftermiddag och då var vädret milt och vackert. Inte alls som idag när det blåste iskallt som om Sibirien låg strax bortom Närkes Kil.
Särbon, som för tillfället är sambon några dagar, och jag tog en runda efter vi hade druckit gott kokkaffe. Det piggade tydligen upp honom så rejält att när jag svängde av mot bron, för att gå hem igen efter 40 minuter bland husen, så fortsatte han till nästa bro. Han behvöde mer motion tyckte han och jag kände mig nöjd.
Då stannade jag och tog en bild på en tynande solnedgång. Jag var glad att det var en sol där som höll på att gå ner. Den är på gång kändes det som, snart är den här och är varm och härlig.
Vintern håller på att släppa greppet, även om den tar till tjuvtrick som att blåsa från "Sibirien" kvällen efter en sån fin dag.
Våra små bevingade vänner har också lite smått och gott hängande kvar i träden. Den här talgbollen ser gigantisk ut, men det är bara en illusion. Det är en alldeles vanlig en.
Bäst de skyndar sig att äta, innan den smälter ned.
Det går fort nu ! ! ! !
Verkligheten är nånting helt annat. Det handlar om ett par broar över motorvägen i Örebro. Så var den illusionen lika spräckt som en kraschad ispöl.
När vi inte har någon inspiration alls brukar det bli en repa broarna runt.
Annars kan våra promenadstråk variera nästan i det oändliga. Vi går och går och går, svänger höger här och så rakt fram, sen höger igen, för att omedelbart efter ta till vänster.
Det är hus överallt, mest lite äldre och de är roliga att titta på. Trädgårdarna är oftast lite större än dagens tomter, förutsatt att det inte sålt av hälften eller mer, för att tjäna lite extra och det är lika förtätat som en kåkstad i Jakarta.
I det läget kan husen ha nummer 25 A, 25 B och 25 C och stå på samma tomt som i början var tänkt för ett ensamt hus.
Vi hamnade nästan broarna runt på senaste promenaden, det var igår eftermiddag och då var vädret milt och vackert. Inte alls som idag när det blåste iskallt som om Sibirien låg strax bortom Närkes Kil.
Särbon, som för tillfället är sambon några dagar, och jag tog en runda efter vi hade druckit gott kokkaffe. Det piggade tydligen upp honom så rejält att när jag svängde av mot bron, för att gå hem igen efter 40 minuter bland husen, så fortsatte han till nästa bro. Han behvöde mer motion tyckte han och jag kände mig nöjd.
Då stannade jag och tog en bild på en tynande solnedgång. Jag var glad att det var en sol där som höll på att gå ner. Den är på gång kändes det som, snart är den här och är varm och härlig.
Vintern håller på att släppa greppet, även om den tar till tjuvtrick som att blåsa från "Sibirien" kvällen efter en sån fin dag.
Våra små bevingade vänner har också lite smått och gott hängande kvar i träden. Den här talgbollen ser gigantisk ut, men det är bara en illusion. Det är en alldeles vanlig en.
Bäst de skyndar sig att äta, innan den smälter ned.
Det går fort nu ! ! ! !
Föreningen Antivackraträd har gjort sitt!!!
Nu är det gjort!
Ingen vackert blommande kastanj till våren och ingen risk att prickas i skallen av vackra, fallande kastanjer till hösten.
Inga sköna, bruna, lena, levande kulor i fickorna, plockade på väg till bilen på höstmorgnarna.
Idag när jag kom hem från skolan, "hemma på min gata i stan" fick jag se detta !
USCH, vad ledsen jag blev!
Två hurtiga män håller på och massakrerar "MIN" älskade kastanj. Dessutom ler de emot mig när jag närmar mig.
Jag gick fram till den ena och sa några väl valda ord gällande vackra, levande träd osv. Att jag skulle ha stått fastkedjad där om jag bara hade vetat om att de skulle komma. Att jag tyckte det var helt förskräckligt det de höll på med.
Han bara skrattade och tyckte att jag var årets fjanttant, det såg jag på honom. Jag gick närmare och ser den här djävulska trädmördartingesten. De kunde inte ens såga ner trädet med lite mänsklig värdighet.
Som om inte det var nog, när jag kom tillräckligt nära heter det förskräckliga redskapet...........
JAG VILL FLYTTA DIT DÄR KASTANJERNA FÅR BLOMMA OCH LEVA !
Det var ju jag som skulle stått där och kramat, inte den här gula plåtmanicken "TRÄDMÖRDAREN".
Ingen vackert blommande kastanj till våren och ingen risk att prickas i skallen av vackra, fallande kastanjer till hösten.
Inga sköna, bruna, lena, levande kulor i fickorna, plockade på väg till bilen på höstmorgnarna.
Idag när jag kom hem från skolan, "hemma på min gata i stan" fick jag se detta !
USCH, vad ledsen jag blev!
Två hurtiga män håller på och massakrerar "MIN" älskade kastanj. Dessutom ler de emot mig när jag närmar mig.
Jag gick fram till den ena och sa några väl valda ord gällande vackra, levande träd osv. Att jag skulle ha stått fastkedjad där om jag bara hade vetat om att de skulle komma. Att jag tyckte det var helt förskräckligt det de höll på med.
Han bara skrattade och tyckte att jag var årets fjanttant, det såg jag på honom. Jag gick närmare och ser den här djävulska trädmördartingesten. De kunde inte ens såga ner trädet med lite mänsklig värdighet.
Som om inte det var nog, när jag kom tillräckligt nära heter det förskräckliga redskapet...........
JAG VILL FLYTTA DIT DÄR KASTANJERNA FÅR BLOMMA OCH LEVA !
Det var ju jag som skulle stått där och kramat, inte den här gula plåtmanicken "TRÄDMÖRDAREN".
Dysfunktionell... det är jag det!
TJATIGT BLIR DET NU!
Förvåren har gett sig iväg till förmån för Kung Bore den lede! Jag vill inte vara med om det här nu igen, men vad gör man? Jag bor ju här och inte kan jag gå i ide, för jag är en människa.
När jag var liten hade vi en sagobok om en björn som vaknade och trodde att han var en människa. Han fick arbete i nån fabrik minns jag, det var en bok jag kunde läsa om och om igen.
Tänk om jag är en björn som inte ska vara vaken nu????
Det är inte bara det att jag inte står ut med vinter och snö och när det ser ut så här på himlen..... Den är helt grå och fullpackad med snö som ska ner. Jag blir totalt dysfunktionell också. 
På baksidan är det ännu värre, för det ligger på åt det hållet och gissa om flingorna är gigantiska (och blöta dessutom). ISCH och USCH!!!! 
Alla vita fläckar är snöflingor och det är inte så många som syns, som det verkliga antalet, som faller oavbrutet. Men det är stort av min lilla kamera att ha fått med någon överhuvudtaget.
Sen till tillståndet, förutom depression light, som drabbar mig när vädret bråkar med mig. Som sagt, jag blir dysfunktionell.
Här syns resterna av min favorittelefon. Jag utgår från att det numera är rester av en telefon, inte en fungerande telefon.
Den ligger på elementet efter ett kraftigt dopp i varmt diskvatten. Det bubblade fint i den när jag fiskade upp den och nästansystern som var i andra änden drunknade sånär. Jag skakade den länge innan den hamnade där på elementet.
Så här gick det till : Jag bara höll i den och hade just börjat prata med systern, passerade diskhon som var nyfylld och i nästa sekund låg min bästa telefon dränkt därnere i skummet och hetvattnet.
Jag vet inte vad som händer med mig, det bara händer. Saker flyger ur min hand/mina händer. Möbler hoppar på mina tår eller lår när jag passerar, stolar landar med en duns på mina fötter, jag ramlar omkull på släta golv osv osv.
Det här var värre än det kilo makaroner jag hävde ut över köksgolvet förra helgen. De hamnade i soporna sen, men jag vill ju ha min telefon kvar.
Vinterdysfunktionell. Dagens nya ord!
Vasaloppet
Himmel vad sportiga vi är idag.
Vasaloppet pågår för fullt och vi är med.
Ja, vi och vi........ och med och med.........? (Vårt lopp är inte så fysiskt krävande, om man säger så).
Vi var med vid starten, men sen dess är jag sporadisk gäst därnere i TV-soffan. Det är liksom lite enahanda trots de olika varianterna som visas i rutan.
En grönklädd norrman i täten, en rödklädd svensk i täten, en flåsande TV-reporter i hälarna på dem som ligger först, en hurtig kvinna som åker med sina studentkamrater som ett projektarbete, en helskäggig man, med skägget fulllt med istappar. Honom zoomade de in i närbild och jag som är lite äckelmagad undrade för mig själv vad det var mer än kondens från andningen, som frusit fast som långa istappar i det där skägget. HUVA!
Jag passade på att visa min husliga sida också. Den visar sig ofta, men ytterst sällan på morgnarna. Då är jag inte så väldigt pigg och närvarande, utan låter mig gärna bjudas till dukat frukostbord både lördag och söndag.
Jag överraskade min kära särbo som låg i soffan med de mentala skidorna på och stakade allt vad han orkade mot spurtpriset i Evertsberg.
Han blev minst sagt häpen när jag stod där i dörröppningen med hela söndagsfrukosten på en bricka.
Det smakar alltid bra att äta utomhus......,. ja, ja, man får ta fantasin till hjälp, men det kan man väl göra. Vi satt länge och njöt, smulade på "äkta mattan", men för säkerhetsskull hade jag lagt ut en tidning för ev. spill från ägget som idag var mer än löskokt. Ägg är inte min starkaste sida när det gäller matlagning. Hårdkoka kan jag, men de lösare varianterna är betydligt svårare.
Nästansystern vet om mitt problem med det där och vi har fått en utmärkt tingest i julklapp. En oval plastklump från Clas Ohlsson som talar om när ägget har rätt konsistens.
Hur enkelt som helst, men jag lyckades ändå fiska upp ägget för tidigt, t o m vitan var lös och det är nästan äckligare än istappar i skägget! Bortsett från det var det en superb söndagsfrukost i skidspåret.
Nu måste jag ta på mig löparskidorna igen och vara med i när "vi" går i mål!
Vasaloppet pågår för fullt och vi är med.
Ja, vi och vi........ och med och med.........? (Vårt lopp är inte så fysiskt krävande, om man säger så).
Vi var med vid starten, men sen dess är jag sporadisk gäst därnere i TV-soffan. Det är liksom lite enahanda trots de olika varianterna som visas i rutan.
En grönklädd norrman i täten, en rödklädd svensk i täten, en flåsande TV-reporter i hälarna på dem som ligger först, en hurtig kvinna som åker med sina studentkamrater som ett projektarbete, en helskäggig man, med skägget fulllt med istappar. Honom zoomade de in i närbild och jag som är lite äckelmagad undrade för mig själv vad det var mer än kondens från andningen, som frusit fast som långa istappar i det där skägget. HUVA!
Jag passade på att visa min husliga sida också. Den visar sig ofta, men ytterst sällan på morgnarna. Då är jag inte så väldigt pigg och närvarande, utan låter mig gärna bjudas till dukat frukostbord både lördag och söndag.
Jag överraskade min kära särbo som låg i soffan med de mentala skidorna på och stakade allt vad han orkade mot spurtpriset i Evertsberg.
Han blev minst sagt häpen när jag stod där i dörröppningen med hela söndagsfrukosten på en bricka.
Det smakar alltid bra att äta utomhus......,. ja, ja, man får ta fantasin till hjälp, men det kan man väl göra. Vi satt länge och njöt, smulade på "äkta mattan", men för säkerhetsskull hade jag lagt ut en tidning för ev. spill från ägget som idag var mer än löskokt. Ägg är inte min starkaste sida när det gäller matlagning. Hårdkoka kan jag, men de lösare varianterna är betydligt svårare.
Nästansystern vet om mitt problem med det där och vi har fått en utmärkt tingest i julklapp. En oval plastklump från Clas Ohlsson som talar om när ägget har rätt konsistens.
Hur enkelt som helst, men jag lyckades ändå fiska upp ägget för tidigt, t o m vitan var lös och det är nästan äckligare än istappar i skägget! Bortsett från det var det en superb söndagsfrukost i skidspåret.
Nu måste jag ta på mig löparskidorna igen och vara med i när "vi" går i mål!
