En annan butik
Jag tänkte bara visa några bilder från en annan butik, som jag tyvärr inte vet vad den heter. Det spelar inte så stor roll egentligen, för ägarinnan är inte överdrivet intresserad av de kunder som kommer in.
Jag och B gick där ett bra tag, runt i de olika små rummen. B var intresserad av en lampa, men det var det enda intresse som svävade omkring i luften därinne.
Ägarinnan hade en kund, men hon kom in och visste exakt vad hon ville ha. Det var en ljusstake och den fick hon i en kasse, betalade och tackade för sig.
Det var en lite overklig känsla, som om vi var osynliga och gick runt därinne och gjorde vad vi ville.
Här är lite av det som fanns som jag tyckte var roligt.
JAAAAAAAAAA, jag tycker att wettexdukar är roligt! Är det konstigt???
Eftersom man nu måste städa då och då, kan man åtminstone få ha en rolig trasa att torka med. Det tycker min lilla dotter också. Har jag månne påverkat henne?
De hängde på en lång rad uppe i taket och längst bort satt en söt katt!
Bredvid katten var det får och i en annan hylla stod en härlig ko. Det var rena rama bondgården på hyllorna däruppe.
Sen måste jag ha något fel, för jag kan inte låta bli att dubbeltolka budskap när så är möjligt.
När jag såg de här lådorna fattade jag så klart direkt vad det handlade om - Ljus av 100% stearin. Sedan poppar nästa tanke upp som en blixt i skallen och jag gör denna reflektion: Hur ser då smutsig stearin ut och kan man köpa det?
Det är väl min form av galenskap som visar sig mellan varven!
Här är lampan som vi gick dit för att titta på.
Som sagt, ingen kom och frågade om vi letade efter något speciellt, eller om vi behövde någon hjälp. Vi letade själva reda på en lampskärm på en hylla på ett annat ställe i affären, monterade på den och ställde upp den för att se om den var ett tänkbart alternativ hemma på B.s musikhylla.
Jag skulle tro att de har ett visst svinn där. Vi hade nog kunnat ta lampan i handen och gått, om vi varit lagda åt kleptomanhållet.
Jag och B gick där ett bra tag, runt i de olika små rummen. B var intresserad av en lampa, men det var det enda intresse som svävade omkring i luften därinne.
Ägarinnan hade en kund, men hon kom in och visste exakt vad hon ville ha. Det var en ljusstake och den fick hon i en kasse, betalade och tackade för sig.
Det var en lite overklig känsla, som om vi var osynliga och gick runt därinne och gjorde vad vi ville.
Här är lite av det som fanns som jag tyckte var roligt.
JAAAAAAAAAA, jag tycker att wettexdukar är roligt! Är det konstigt???
Eftersom man nu måste städa då och då, kan man åtminstone få ha en rolig trasa att torka med. Det tycker min lilla dotter också. Har jag månne påverkat henne?
De hängde på en lång rad uppe i taket och längst bort satt en söt katt!
Bredvid katten var det får och i en annan hylla stod en härlig ko. Det var rena rama bondgården på hyllorna däruppe.
Sen måste jag ha något fel, för jag kan inte låta bli att dubbeltolka budskap när så är möjligt.
När jag såg de här lådorna fattade jag så klart direkt vad det handlade om - Ljus av 100% stearin. Sedan poppar nästa tanke upp som en blixt i skallen och jag gör denna reflektion: Hur ser då smutsig stearin ut och kan man köpa det?
Det är väl min form av galenskap som visar sig mellan varven!
Här är lampan som vi gick dit för att titta på.
Som sagt, ingen kom och frågade om vi letade efter något speciellt, eller om vi behövde någon hjälp. Vi letade själva reda på en lampskärm på en hylla på ett annat ställe i affären, monterade på den och ställde upp den för att se om den var ett tänkbart alternativ hemma på B.s musikhylla.
Jag skulle tro att de har ett visst svinn där. Vi hade nog kunnat ta lampan i handen och gått, om vi varit lagda åt kleptomanhållet.
Söndag, lika grå som en gammal yllesocka
Vaknade långt före 7 och ute såg det ut som havregrynsgröt!
Klockan 8 steg jag upp, kören skulle sjunga på 1 advent och eftersom jag var hemma i stan hade jag tänkt vara med. Det är härligt att sjunga in det allra första av julen.
När jag for 9.10 var det fortfarande bara 5 meters sikt. Det är inte ofta det är så tjock dimma så här långt från havet.
Sen blev det aldrig ljust på hela dagen heller för den delen. När vi sent omsider kom på att vi skulle gå ner till "Gamla stan" där det var en massa jippon + julmarknad, var det riktigt mörkgrått.
Havregrynsgröten hade fått ge vika för en mörkgrå ullig fårskinnsfäll, som hängde mörk och fuktig över oss.
De (vilka det nu är) hade försökt ordna lite äkta julstämning, det låg högar med snö här och där, med brinnande lyktor bredvid. Jag tror de hade fått den från ishallen, tycker mig ha läst det någonstans.
In på gården och kollade lite, det var för kallt och rått för att kännas mysigt, trots att vi hörde en barnkör som sjöng trevliga julsånger. De stod uppe på en balkong och sjöng, iförda röda luvor.
Fårskinnshimlen gjorde det nästan omöjligt att ta kort tyvärr.
Vi tittade runt ganska snabbt. Närketomtar stod där i ett stånd och var fina.
Glasunderläggen såg jag inte ens, jag var helt koncentrerad på tomtarna.
Ut på Engelbrektsgatan igen. CE.s hade långa rader med hyacinter till salu. Kallt för dem också, tänkte jag, men de är säkert tåliga med tanke på att de stod där ute i kylan. (Suddig bild).
Mitt egentliga ärende var till Rosengrens Skafferi för att köpa en burk julmarmelad från Valmas.
"Mandarinmarmelad med Grand Marnier & saffran". Den finns bara till jul och är en av mina favoriter. "En av mina favoriter" - den meningen skriver jag ganska ofta, men med åren har jag insett att jag är en riktig läckergom!
Jag passade på att köpa lite vit caprin (getost) när jag ändå hade spenderbyxorna på. Den kostar 250 kronor kilot, men om man bara köper 2 hg, blir det inte mer än 50 kronor.
Ute på gården - Gästgivargården heter den fick jag veta tidigare i veckan - var det eldtema. Det brann en skön brasa i en portabel kamin. Där värmde vi oss en stund, jag på baksidan och kärestan framsidan och händerna.
En liten bit längre bort höll ett par tjejer på och trixade med en lång stav med eld i båda ändar. Eldkonstnärer!
Ännu en bit längre bort från dem, stod en man och hjälpte dem att släcka elden med hjälp av en kraftig filt, sen de snurrat runt på staven, fort, fort, fort.
Vi kom lite sent, så det mesta av uppvisningen hade redan varit.
Sedan gick vi snabbt tillbaka till bilen, drog på full värme och åkte till Deiles och köpte korv med mos, rostad lök och räksallad - en klassiker!
Väl hemma igen tände vi första adventsljuset och åt vår inköpta korvmiddag - nostalgiskt mumsigt.
Klockan 8 steg jag upp, kören skulle sjunga på 1 advent och eftersom jag var hemma i stan hade jag tänkt vara med. Det är härligt att sjunga in det allra första av julen.
När jag for 9.10 var det fortfarande bara 5 meters sikt. Det är inte ofta det är så tjock dimma så här långt från havet.
Sen blev det aldrig ljust på hela dagen heller för den delen. När vi sent omsider kom på att vi skulle gå ner till "Gamla stan" där det var en massa jippon + julmarknad, var det riktigt mörkgrått.
Havregrynsgröten hade fått ge vika för en mörkgrå ullig fårskinnsfäll, som hängde mörk och fuktig över oss.
De (vilka det nu är) hade försökt ordna lite äkta julstämning, det låg högar med snö här och där, med brinnande lyktor bredvid. Jag tror de hade fått den från ishallen, tycker mig ha läst det någonstans.
In på gården och kollade lite, det var för kallt och rått för att kännas mysigt, trots att vi hörde en barnkör som sjöng trevliga julsånger. De stod uppe på en balkong och sjöng, iförda röda luvor.
Fårskinnshimlen gjorde det nästan omöjligt att ta kort tyvärr.
Vi tittade runt ganska snabbt. Närketomtar stod där i ett stånd och var fina.
Glasunderläggen såg jag inte ens, jag var helt koncentrerad på tomtarna.
Ut på Engelbrektsgatan igen. CE.s hade långa rader med hyacinter till salu. Kallt för dem också, tänkte jag, men de är säkert tåliga med tanke på att de stod där ute i kylan. (Suddig bild).
Mitt egentliga ärende var till Rosengrens Skafferi för att köpa en burk julmarmelad från Valmas.
"Mandarinmarmelad med Grand Marnier & saffran". Den finns bara till jul och är en av mina favoriter. "En av mina favoriter" - den meningen skriver jag ganska ofta, men med åren har jag insett att jag är en riktig läckergom!
Jag passade på att köpa lite vit caprin (getost) när jag ändå hade spenderbyxorna på. Den kostar 250 kronor kilot, men om man bara köper 2 hg, blir det inte mer än 50 kronor.
Ute på gården - Gästgivargården heter den fick jag veta tidigare i veckan - var det eldtema. Det brann en skön brasa i en portabel kamin. Där värmde vi oss en stund, jag på baksidan och kärestan framsidan och händerna.
En liten bit längre bort höll ett par tjejer på och trixade med en lång stav med eld i båda ändar. Eldkonstnärer!
Ännu en bit längre bort från dem, stod en man och hjälpte dem att släcka elden med hjälp av en kraftig filt, sen de snurrat runt på staven, fort, fort, fort.
Vi kom lite sent, så det mesta av uppvisningen hade redan varit.
Sedan gick vi snabbt tillbaka till bilen, drog på full värme och åkte till Deiles och köpte korv med mos, rostad lök och räksallad - en klassiker!
Väl hemma igen tände vi första adventsljuset och åt vår inköpta korvmiddag - nostalgiskt mumsigt.
Nu är jag LESS!
Jag är på vrången!
Jag är arg på tandläkare Baumbach som på 60-talet gjorde sådana otroligt stora, fina, silvriga fyllningar i mina molarer med små fluglortshål.
Jag ser ut som en silvergruva bak i munnen!
Jag vill mycket hellre åka till Prag och Barcelona än köpa mig en ny, konstgjord s.k. krona.
Om jag fortfarande hade haft som ambition att jag skulle bli prinsessa hade jag väl uppskattat att kunna köpa en "äkta" krona för bara 5000 - 6000. Nu arbetar jag i skolan och det är så långt från prinsessrollen som tänkas kan.
JAG BEHÖVER INGA MER KRONOR! Jag behöver svenska kronor - pengar alltså - så jag kan göra roliga saker!
Vad förorsakade denna krasch näst längst bak, vänster, nere (7:an på tandläkarspråk)?
JO, jag åt 3 pepparkakor med grönmögelost och efter det lite nachos med philadelphiasalsaost, gratinerade i ugn med vanlig Herrgårds uppepå?
Ska man inte ens kunna äta sånt längre utan att riskera att förlora flera tusen?
Näääää, jag är riktigt less på mitt usla garnityr!
MEN, jag tänker äta det jag vill i alla fall, så de´så!!!!!!!
Jag är arg på tandläkare Baumbach som på 60-talet gjorde sådana otroligt stora, fina, silvriga fyllningar i mina molarer med små fluglortshål.
Jag ser ut som en silvergruva bak i munnen!
Jag vill mycket hellre åka till Prag och Barcelona än köpa mig en ny, konstgjord s.k. krona.
Om jag fortfarande hade haft som ambition att jag skulle bli prinsessa hade jag väl uppskattat att kunna köpa en "äkta" krona för bara 5000 - 6000. Nu arbetar jag i skolan och det är så långt från prinsessrollen som tänkas kan.
JAG BEHÖVER INGA MER KRONOR! Jag behöver svenska kronor - pengar alltså - så jag kan göra roliga saker!
Vad förorsakade denna krasch näst längst bak, vänster, nere (7:an på tandläkarspråk)?
JO, jag åt 3 pepparkakor med grönmögelost och efter det lite nachos med philadelphiasalsaost, gratinerade i ugn med vanlig Herrgårds uppepå?
Ska man inte ens kunna äta sånt längre utan att riskera att förlora flera tusen?
Näääää, jag är riktigt less på mitt usla garnityr!
MEN, jag tänker äta det jag vill i alla fall, så de´så!!!!!!!
Julmarknad på slottet
Nu är det dags för julmarknad på Örebro Slott i dagarna fyra. Jag ville dit och kompisen B följde gärna med. Det är alltid trevligare att dela glädjen med någon.
Det lyste välkomnande när vi kom gående ner mot begivenheterna, som skulle få oss att göra av med pengar, samt berika julen ännu lite mer.
Redan vid första marknadsståndet blev det tvärstopp. Där fanns fårskinn och det är B på jakt efter till en skön "sovstol" hon har.
Jag spanade in de gröna bockarna. De är söta, men det ska vara av halm och de ska stå inomhus! Ute kan andra gärna få ha dem, men jag vill inte ha någon. Ändå tycker jag de är fina.
Efter att ha vält ut en sillhink där B köpte vindelrökt skinka gick vi in i mattältet. Jag med en sillstinkande vänsterhand, som blev rejält duschad när jag välte hinken. Varför skulle den stå öppnad mitt framför mig? Smidighet är inte min bästa egenskap tyvärr.
Killen som sålde, tyckte dock inte det var så farligt, för jag lyckades välta tillbaka den medan fortfarande mer än hälften var kvar och det som föll ut landade på locket på hinken bredvid.
Inne i det tältet var det gott om gott.
MMMMmmmmmm och smaka fick man göra nästan överallt!
MMMMMMMmmmmmmmmm igen! ! !
Fudge i en mängd smaker. En av dem kommer att finnas på mitt julgodisbord! Jag smakade av alla, den godaste köpte jag och den som smakade mest konstigt var glöggfudge.
Bröd av olika slag fanns det. Vackra var de också.
Gammeldags svagdricka, sånt man köpte en 5-literkagge av bryggar'n när han kom. När bryggarbilen kom till vår gata brukade alltid mor ropa: "Nu kommer Mörtsjön."
Jag var vuxen innan jag förstod att chauffören inte hette Mörtsjön, utan att det var bryggeriet som låg där. Vad karln hette, som jag mycket väl minns utseendet på, har jag ingen aning om.
Det smakade barndom och var avsevärt mycket dyrare nu, än då.
Vi smakade på väldigt god lax och just när jag tog bilden av B gastar hon till och undrar var hon ska slänga sin använda plastsked.
Hon fick skägg istället för att jag fick skäll, över bilden.
På väg ut ut tältet kom ännu mer barndom - marmeladstänger! Vi smakade 3 sorter.
Efter ätandet tågade vi in i slottet och där var det marknad i tornet på tre plan.
Det första jag såg var en gammal bekant. Samma typ av fågel som fanns på Jädersbruksdagarna!
Nu var keramikern med också - Anna Thidé - Skäftruna keramik.
Hon hade mycket härliga saker, jag bad att få länka till hennes hemsida och det fick jag, men hon var noga med att tala om att den inte var så bra uppdaterad. Jag tycker inte det gör så mycket, man ser så många finheter ändå och man får veta hur man tar kontakt med henne.
Här är lite mer av hennes alster!
Vi tittade runt och tog sen nästa våning.
Jag hittade restaurangen och smet in och fick låna handfatet så jag slapp dofta sillspad.
De hade en väldigt fin gran, exakt en sån som kärestan vill ha, med bara röda kulor. (Han som personifierar "Antijulen", vill ha en gran med bara röda kulor..........??? Hur går det ihop? Lite julsmittad kanske?)
MERA GODIS!
Jättesugna, men vi avstod!
Undrar om det är så där B tänker sig sin sovstol med ett fårskinn?
Det var en julmarknad med lite ovanliga saker, t ex lergökar
Ljussläckare i form av en blå katt
Härliga glastomtar och små monster
Och, där stod Ann-Britt Schmützer från Krukmakeri Hemjord i Nora, ett av mina favoställen.
En av hennes härliga ljusstakar, fast det är egentligen lite för klent att bara säga ljusstake.
Det fanns fina knivar också, man kan gå kurs och göra sin egen fick vi veta.
Efter att ha klarat av våning tre sa vi adjö till Engelbrekt som vakade över hela tillställningen!
På vägen ut passerade vi en hel hylla med fina saker från Paradisverkstaden, men det hade inget med julmarknaden att göra. Dock är de kunglig hovleverantör, så det kanske är för det de finns representerade i slottet? Kan det vara så tro?
Det var en mycket härlig julmarknad. Undrar vilken som kommer härnäst?
Det lyste välkomnande när vi kom gående ner mot begivenheterna, som skulle få oss att göra av med pengar, samt berika julen ännu lite mer.
Redan vid första marknadsståndet blev det tvärstopp. Där fanns fårskinn och det är B på jakt efter till en skön "sovstol" hon har.
Jag spanade in de gröna bockarna. De är söta, men det ska vara av halm och de ska stå inomhus! Ute kan andra gärna få ha dem, men jag vill inte ha någon. Ändå tycker jag de är fina.
Efter att ha vält ut en sillhink där B köpte vindelrökt skinka gick vi in i mattältet. Jag med en sillstinkande vänsterhand, som blev rejält duschad när jag välte hinken. Varför skulle den stå öppnad mitt framför mig? Smidighet är inte min bästa egenskap tyvärr.
Killen som sålde, tyckte dock inte det var så farligt, för jag lyckades välta tillbaka den medan fortfarande mer än hälften var kvar och det som föll ut landade på locket på hinken bredvid.
Inne i det tältet var det gott om gott.
MMMMmmmmmm och smaka fick man göra nästan överallt!
MMMMMMMmmmmmmmmm igen! ! !
Fudge i en mängd smaker. En av dem kommer att finnas på mitt julgodisbord! Jag smakade av alla, den godaste köpte jag och den som smakade mest konstigt var glöggfudge.
Bröd av olika slag fanns det. Vackra var de också.
Gammeldags svagdricka, sånt man köpte en 5-literkagge av bryggar'n när han kom. När bryggarbilen kom till vår gata brukade alltid mor ropa: "Nu kommer Mörtsjön."
Jag var vuxen innan jag förstod att chauffören inte hette Mörtsjön, utan att det var bryggeriet som låg där. Vad karln hette, som jag mycket väl minns utseendet på, har jag ingen aning om.
Det smakade barndom och var avsevärt mycket dyrare nu, än då.
Vi smakade på väldigt god lax och just när jag tog bilden av B gastar hon till och undrar var hon ska slänga sin använda plastsked.
Hon fick skägg istället för att jag fick skäll, över bilden.
På väg ut ut tältet kom ännu mer barndom - marmeladstänger! Vi smakade 3 sorter.
Efter ätandet tågade vi in i slottet och där var det marknad i tornet på tre plan.
Det första jag såg var en gammal bekant. Samma typ av fågel som fanns på Jädersbruksdagarna!
Nu var keramikern med också - Anna Thidé - Skäftruna keramik.
Hon hade mycket härliga saker, jag bad att få länka till hennes hemsida och det fick jag, men hon var noga med att tala om att den inte var så bra uppdaterad. Jag tycker inte det gör så mycket, man ser så många finheter ändå och man får veta hur man tar kontakt med henne.
Här är lite mer av hennes alster!
Vi tittade runt och tog sen nästa våning.
Jag hittade restaurangen och smet in och fick låna handfatet så jag slapp dofta sillspad.
De hade en väldigt fin gran, exakt en sån som kärestan vill ha, med bara röda kulor. (Han som personifierar "Antijulen", vill ha en gran med bara röda kulor..........??? Hur går det ihop? Lite julsmittad kanske?)
MERA GODIS!
Jättesugna, men vi avstod!
Undrar om det är så där B tänker sig sin sovstol med ett fårskinn?
Det var en julmarknad med lite ovanliga saker, t ex lergökar
Ljussläckare i form av en blå katt
Härliga glastomtar och små monster
Och, där stod Ann-Britt Schmützer från Krukmakeri Hemjord i Nora, ett av mina favoställen.
En av hennes härliga ljusstakar, fast det är egentligen lite för klent att bara säga ljusstake.
Det fanns fina knivar också, man kan gå kurs och göra sin egen fick vi veta.
Efter att ha klarat av våning tre sa vi adjö till Engelbrekt som vakade över hela tillställningen!
På vägen ut passerade vi en hel hylla med fina saker från Paradisverkstaden, men det hade inget med julmarknaden att göra. Dock är de kunglig hovleverantör, så det kanske är för det de finns representerade i slottet? Kan det vara så tro?
Det var en mycket härlig julmarknad. Undrar vilken som kommer härnäst?
En härlig blueskväll på jazzklubben
Tisdagar är jazzkvällar, men nu är det så att Örebro Jazzklubb bytte namn för ett antal år sen och heter numera ÖJBC = Örebro Jazz och Blues Club!
Så är det och då innebär det att man måste leva upp till namnet. Det gjordes med besked i tisdags. Då var "Arnesens Blues Band" här.
Vilken höjdarkväll!
Jazzklubben håller till på Frimis och själva krogdelen är ganska nyrenoverad, men man känner ändå det gamla kvar i väggarna på något vis. Detta trots att det är sprillans nya, häftiga tapeter, som för övrigt passar väldigt bra.
Kristallkronorna finns kvar.....
........... medan baren är helt ombyggd och modern.
Det var en kanonkväll och de spelade så det rungade i väggarna! JÄTTEBRA!
Här är det Thomas Arnesen på gitarr. En bluesen mästare enligt mina öron!
Den här bilden gillar jag för han spelar några snabba ackord så handen är alldeles suddig.
Jag vill bara säga en sak: Missa inte honom och hans band om de dyker upp någonstans. Det är värt varenda krona!
Så är det och då innebär det att man måste leva upp till namnet. Det gjordes med besked i tisdags. Då var "Arnesens Blues Band" här.
Vilken höjdarkväll!
Jazzklubben håller till på Frimis och själva krogdelen är ganska nyrenoverad, men man känner ändå det gamla kvar i väggarna på något vis. Detta trots att det är sprillans nya, häftiga tapeter, som för övrigt passar väldigt bra.
Kristallkronorna finns kvar.....
........... medan baren är helt ombyggd och modern.
Det var en kanonkväll och de spelade så det rungade i väggarna! JÄTTEBRA!
Här är det Thomas Arnesen på gitarr. En bluesen mästare enligt mina öron!
Den här bilden gillar jag för han spelar några snabba ackord så handen är alldeles suddig.
Jag vill bara säga en sak: Missa inte honom och hans band om de dyker upp någonstans. Det är värt varenda krona!
Kors i taket och finheter i köket
Grattis får jag väl säga till mig själv och kors i taket också. Nu kom jag in här på nästan värsta rusningstid. På eftermiddagen i dag var det stört omöjligt, så jag hade bestämt mig för att hoppa över idag.
Nu är jag ändå här och då ska jag passa på att visa upp mina härliga uppiggningsfinheter från min fantastiskt, utmärkta favoritblomsterhandel - Varberga blommor.
Där står Anette vareviga dag är och det trevligaste man kan träffa på. Har man tur kan det vara en liten medhjälpare med ibland, eller två till och med och det har hänt att jag fått med mig en liten extra blomma hem av den lille expediten.
När mina rosor stod och bockade när jag kom hem igår var jag tvungen att slinka in och försöka hitta något fint att fästa blicken på, när jag är så trött på morgonen att det knappt går att fokusera ens på frukosten.
Blandade gerberor i härliga färger stod där och bara väntade. Jag fick två stycken av mig och vad var det för blad nu då? Sa hon eukalyptos?
Jättenöjd och glad att jag hade så lätt att bestämma mig (höhöhö, det var ren och skär dikt, jag velade jättelänge), stegade jag fram till kassan för att betala.
MEN VAD I HELA FRIDEN ÄR NU DETTA?
Där på disken tronar något jag aldrig sett förr och då fick jag det också av mig.
Nu ligger de på ett litet sött glasfat på köksbordet framför vasen.
Det är riktiga päron som är vaxbehandlade och sen glitterströdda. Helt sagolika!
Jag som egentligen inte alls tycker om glitter! Hur det kan bli!!!!!
Nu är jag ändå här och då ska jag passa på att visa upp mina härliga uppiggningsfinheter från min fantastiskt, utmärkta favoritblomsterhandel - Varberga blommor.
Där står Anette vareviga dag är och det trevligaste man kan träffa på. Har man tur kan det vara en liten medhjälpare med ibland, eller två till och med och det har hänt att jag fått med mig en liten extra blomma hem av den lille expediten.
När mina rosor stod och bockade när jag kom hem igår var jag tvungen att slinka in och försöka hitta något fint att fästa blicken på, när jag är så trött på morgonen att det knappt går att fokusera ens på frukosten.
Blandade gerberor i härliga färger stod där och bara väntade. Jag fick två stycken av mig och vad var det för blad nu då? Sa hon eukalyptos?
Jättenöjd och glad att jag hade så lätt att bestämma mig (höhöhö, det var ren och skär dikt, jag velade jättelänge), stegade jag fram till kassan för att betala.
MEN VAD I HELA FRIDEN ÄR NU DETTA?
Där på disken tronar något jag aldrig sett förr och då fick jag det också av mig.
Nu ligger de på ett litet sött glasfat på köksbordet framför vasen.
Det är riktiga päron som är vaxbehandlade och sen glitterströdda. Helt sagolika!
Jag som egentligen inte alls tycker om glitter! Hur det kan bli!!!!!
Åkerby hit och Åkerby dit
Ända tills i söndags var jag helt övertygad om att Åkerby låg i Nora. Förvisso gör det det, men jag visste inte att det fanns ett till, mycket närmare.
När vi lämnat julmarknaden i "Holmagata", hamnade vi som så många gånger förr rätt ut i obygden. Den verkar faktiskt finnas lite överallt.
Vi passerade en massa enstaka gårdar, några i flock och även ganska många övergivna ställen. En del är säkert sommarstugor numera, andra kanske helt enkelt står tomma.
Jag far illa när jag ser äpplen som bara lämnas åt sitt öde.
Både gula och röda, fullt på både marken och kvar i träden. Synd på fin frukt!
Mitt i alltihopa uppenbarade sig plötsligt Åkerby Hembygdsgård och vi visste inte ens vart vi var. Vi hade tagit den ena smala grusvägen efter den andra. Ett tag såg jag Högen, ett tag ett vindkraftverk och vi hade inte åkt särskilt många mil, men vi visste inte var vi var.
Åkerby Hembygdsgård. Vilket Åkerby undrade jag, utan att få svar av lokalsinneoraklet vid min sida.
Massor med små röda hus, en del med gräs på taket. Vi stannade!
Det regnade lite lätt, vilket fick oss att förstå det sinnrika systemet med uddar på översta trälisten. Där rann dropparna av, för att landa på nävret som vattnet bara gled över och ner på marken.
På stora huset fanns moderniteten hängrännor.
Tack och lov inte av plåt.
Det var så idylliskt med alla de små husen, vart och ett för sitt ändamål.
Vi strosade runt en bra stund och bara njöt.
Kärestan ropade på mig och ville visa dörrhandtagen, dels på porten in på gården, dels på "stora" huset.
Jag var nyfiken på interiören och den gjorde mig inte besviken när jag gluttade in genom fönstret.
Då hojtade han igen.
"Kolla, där är en cykelverkstad, undrar om de har "Never parture"? De som följer min blogg fattar lätt det där med Never parture.
Jag var inte sen att glutta in i ett fönster till.
Tillbaka upp till boningshuset igen, för där hade jag upptäckt blommande malvor. . . .
Det var den 22 november och malvorna blommade, både rosa och vita. De var inte ens frostnupna, bara lite gula i bladen.
Det är inte klokt tänkte jag och stirrade rakt upp på den delvis blå himlen och fick se taket på det närmaste huset.
Där uppe var en vällingklocka.
Vilken otroligt idyllisk plats, med massor med gamla attribut som får en att tänka tillbaka på tidigare generationer och fantisera om hur de levde.
Vi hade dock ett ärende och hur grönt och skönt gräset än var, var vi till slut tvungna att åka vidare.
Blommande maskros också, var det verkligen den 22 november?????
Hit kommer vi att åka tillbaka i sommar!
När vi lämnat julmarknaden i "Holmagata", hamnade vi som så många gånger förr rätt ut i obygden. Den verkar faktiskt finnas lite överallt.
Vi passerade en massa enstaka gårdar, några i flock och även ganska många övergivna ställen. En del är säkert sommarstugor numera, andra kanske helt enkelt står tomma.
Jag far illa när jag ser äpplen som bara lämnas åt sitt öde.
Både gula och röda, fullt på både marken och kvar i träden. Synd på fin frukt!
Mitt i alltihopa uppenbarade sig plötsligt Åkerby Hembygdsgård och vi visste inte ens vart vi var. Vi hade tagit den ena smala grusvägen efter den andra. Ett tag såg jag Högen, ett tag ett vindkraftverk och vi hade inte åkt särskilt många mil, men vi visste inte var vi var.
Åkerby Hembygdsgård. Vilket Åkerby undrade jag, utan att få svar av lokalsinneoraklet vid min sida.
Massor med små röda hus, en del med gräs på taket. Vi stannade!
Det regnade lite lätt, vilket fick oss att förstå det sinnrika systemet med uddar på översta trälisten. Där rann dropparna av, för att landa på nävret som vattnet bara gled över och ner på marken.
På stora huset fanns moderniteten hängrännor.
Tack och lov inte av plåt.
Det var så idylliskt med alla de små husen, vart och ett för sitt ändamål.
Vi strosade runt en bra stund och bara njöt.
Kärestan ropade på mig och ville visa dörrhandtagen, dels på porten in på gården, dels på "stora" huset.
Jag var nyfiken på interiören och den gjorde mig inte besviken när jag gluttade in genom fönstret.
Då hojtade han igen.
"Kolla, där är en cykelverkstad, undrar om de har "Never parture"? De som följer min blogg fattar lätt det där med Never parture.
Jag var inte sen att glutta in i ett fönster till.
Tillbaka upp till boningshuset igen, för där hade jag upptäckt blommande malvor. . . .
Det var den 22 november och malvorna blommade, både rosa och vita. De var inte ens frostnupna, bara lite gula i bladen.
Det är inte klokt tänkte jag och stirrade rakt upp på den delvis blå himlen och fick se taket på det närmaste huset.
Där uppe var en vällingklocka.
Vilken otroligt idyllisk plats, med massor med gamla attribut som får en att tänka tillbaka på tidigare generationer och fantisera om hur de levde.
Vi hade dock ett ärende och hur grönt och skönt gräset än var, var vi till slut tvungna att åka vidare.
Blommande maskros också, var det verkligen den 22 november?????
Hit kommer vi att åka tillbaka i sommar!
Total helomvändning
Hur kunde kaffe plösligt bli så gott?
Jag sitter just nu och sippar på en kopp nykokt kaffe. Kopp och kopp....... det är en f.d. temugg och den är FULL!
Jag som kunde få ett smärre utbrott tidigare, om någon besudlade mina temuggar med kaffe.
Jag som kunde orera hur länge som helst om hur otroligt äckligt det var med kaffe.
Jag som kunde sitta på något möte eller annan sammankomst och vara sarkastisk över att arrangörerna trodde att världen enbart bestod av kaffedrickare, när det inte fanns te som alternativ.
Jag som med glädje dumpade mina två underbara, emaljerade kaffepannor, till förmån för en äkta engelsk kettle, där jag kokade tevatten minst 5 gånger om dagen.
Nu är det kört!
Jag gör avbön.
Jag får svara.
Jag får förklara.
Jag får efter bästa förmåga försöka besvara vad det var som hände, när jag blev en sån inbiten kaffedrickare på så kort tag.
Jag behöver varken mjölk, socker eller kaka till, jag bara slurpar i mig den svarta tjäran och njuter så jag ryser.
Jag får inte ens ont i magkatarren!
Något konstigt är det, men jag har inte svaret. Gott är det i alla fall!
Smakramarna förändras!
Skrivet av en sann kaffenjutare mitt under intagandet av nykokt Colombiakaffe!
Exakt den sorten är det, jag har kaffekvarn och mal nytt varje gång jag kokar!
Jag sitter just nu och sippar på en kopp nykokt kaffe. Kopp och kopp....... det är en f.d. temugg och den är FULL!
Jag som kunde få ett smärre utbrott tidigare, om någon besudlade mina temuggar med kaffe.
Jag som kunde orera hur länge som helst om hur otroligt äckligt det var med kaffe.
Jag som kunde sitta på något möte eller annan sammankomst och vara sarkastisk över att arrangörerna trodde att världen enbart bestod av kaffedrickare, när det inte fanns te som alternativ.
Jag som med glädje dumpade mina två underbara, emaljerade kaffepannor, till förmån för en äkta engelsk kettle, där jag kokade tevatten minst 5 gånger om dagen.
Nu är det kört!
Jag gör avbön.
Jag får svara.
Jag får förklara.
Jag får efter bästa förmåga försöka besvara vad det var som hände, när jag blev en sån inbiten kaffedrickare på så kort tag.
Jag behöver varken mjölk, socker eller kaka till, jag bara slurpar i mig den svarta tjäran och njuter så jag ryser.
Jag får inte ens ont i magkatarren!
Något konstigt är det, men jag har inte svaret. Gott är det i alla fall!
Smakramarna förändras!
Skrivet av en sann kaffenjutare mitt under intagandet av nykokt Colombiakaffe!
Exakt den sorten är det, jag har kaffekvarn och mal nytt varje gång jag kokar!
Nu är det äntligen dags
Det var på tiden att det börjar dyka upp annonser för julmarknader.
Som den stora julfantast jag är, tycker jag om att besöka några sådana per år. Det var faktiskt kärestan som kom med förslaget, något som sånär fick mig att fundera över om han plötsligt insjuknat i något som gjorde honom otillräknelig.
Han är ganska anitjulen om jag nu inte nämnt det förut, men i livet med mig ingår julpaketet XXL, vare sig man vill eller inte!
Det finns inga kompromisser vad det gäller just det och det är enda gången på hela året som jag frossar i precis allt som hör julen till - utom möjligen lutfisk.
(Den här bilden är från förra julen.)
Vid gårdagens frukost lyfter han blicken ur morgontidningen och säger: "Det är julmarknad i Hällabrottet! Ska vi åka dit och titta, du ville ju ändå till kyrkogården och tända ljus?"
Jag var genast med på noterna och frågade var i Hällabrottet. Jag har ändå ett förflutet där. Som nyexad fritidspedagog hade jag mitt allra första långa vikariat på barnstugan Ekorren.
"I Holmagata", fick jag till svar. Lever man med en äkta närking heter det Holmagata, inte gatan.
Ordenshuset dessutom, det gamla anrika där jag varit och dansat som tonåring mer än en gång. Kul att få se det inifrån igen.
Det ser precis likadant ut som det alltid har gjort, men som tonåring kanske jag inte var så observant på detaljer som jag är idag.
Det sitter en liten ekorre ovanför dörren - varför, vad har ekorren med det hela att göra? Barnstugan jag arbetade på hette också Ekorren! ? !
Ett par fina spiror på taket till den runda utbyggnaden som inrymmer trappan upp och -
- på den lilla takkupolen mitt på nocken.
Vi gick in. I första rummet var det kaffeservering, lottförsäljning på ett stort bord och vid ett annat, försäljning av Yxhultsbygdens kalender 2010.
Hallsbergs hembygdsförening ger också ut en sån här kalender varje år och som tur är, är det en stadig julklapp till mig från min kompis I-L som bor kvar där.
In i nästa rum (danssalen) och där var försäljningen.
Jag fastnade vid första bordet, hos Inge Samuelsson som hade en massa fina träsaker till salu.
Här är han i livligt samspråk med kärestan som för en gångs skull är med på bild. Visserligen bara med handen, men ändå.
Det var inte så stor julmarknad, men lite olika saker som vi gick runt och tittade på.
Den privata grodan var väldigt fin och len som en babystjärt!
Det blev ett par små inköp innan vi gav oss ut ur julstämningen och in i det gröna, i väntan på advent och jul!
Jag unnar barnen lite vit vinter när det blir så dags att det inte går att undvika, men jag saknar INTE snön! Så här grönt en dryg månad före jul känns dock inte helt okej.
Novembermörkret har jag inget emot, det ger mig massor av tillfällen att elda mycket och många ljus - det är mysigt!
Som den stora julfantast jag är, tycker jag om att besöka några sådana per år. Det var faktiskt kärestan som kom med förslaget, något som sånär fick mig att fundera över om han plötsligt insjuknat i något som gjorde honom otillräknelig.
Han är ganska anitjulen om jag nu inte nämnt det förut, men i livet med mig ingår julpaketet XXL, vare sig man vill eller inte!
Det finns inga kompromisser vad det gäller just det och det är enda gången på hela året som jag frossar i precis allt som hör julen till - utom möjligen lutfisk.
(Den här bilden är från förra julen.)
Vid gårdagens frukost lyfter han blicken ur morgontidningen och säger: "Det är julmarknad i Hällabrottet! Ska vi åka dit och titta, du ville ju ändå till kyrkogården och tända ljus?"
Jag var genast med på noterna och frågade var i Hällabrottet. Jag har ändå ett förflutet där. Som nyexad fritidspedagog hade jag mitt allra första långa vikariat på barnstugan Ekorren.
"I Holmagata", fick jag till svar. Lever man med en äkta närking heter det Holmagata, inte gatan.
Ordenshuset dessutom, det gamla anrika där jag varit och dansat som tonåring mer än en gång. Kul att få se det inifrån igen.
Det ser precis likadant ut som det alltid har gjort, men som tonåring kanske jag inte var så observant på detaljer som jag är idag.
Det sitter en liten ekorre ovanför dörren - varför, vad har ekorren med det hela att göra? Barnstugan jag arbetade på hette också Ekorren! ? !
Ett par fina spiror på taket till den runda utbyggnaden som inrymmer trappan upp och -
- på den lilla takkupolen mitt på nocken.
Vi gick in. I första rummet var det kaffeservering, lottförsäljning på ett stort bord och vid ett annat, försäljning av Yxhultsbygdens kalender 2010.
Hallsbergs hembygdsförening ger också ut en sån här kalender varje år och som tur är, är det en stadig julklapp till mig från min kompis I-L som bor kvar där.
In i nästa rum (danssalen) och där var försäljningen.
Jag fastnade vid första bordet, hos Inge Samuelsson som hade en massa fina träsaker till salu.
Här är han i livligt samspråk med kärestan som för en gångs skull är med på bild. Visserligen bara med handen, men ändå.
Det var inte så stor julmarknad, men lite olika saker som vi gick runt och tittade på.
Den privata grodan var väldigt fin och len som en babystjärt!
Det blev ett par små inköp innan vi gav oss ut ur julstämningen och in i det gröna, i väntan på advent och jul!
Jag unnar barnen lite vit vinter när det blir så dags att det inte går att undvika, men jag saknar INTE snön! Så här grönt en dryg månad före jul känns dock inte helt okej.
Novembermörkret har jag inget emot, det ger mig massor av tillfällen att elda mycket och många ljus - det är mysigt!
21 november på min framsida
Hösten kom för ganska längesen, för ännu mycket längre sen kom en Ranukel in i mitt liv i form av en födelsedagsblomma från Eva. Det var i april.
När den blommat färdigt tryckte jag ner den i jorden nedanför mitt köksfönster. Det värsta som kan hända är att den dör, tänkte jag.
Min framsida består idag, 21 november, mest av bruna blad och vissnade blommor av olika slag. Jag har inte klippt bort någonting än.
Kärleksörten frodas dock, den känner väl av inomhusstämningen och så länge frosten håller sig borta är den vackert grön.
Om man tittar lite närmare kan man se vad aprilranunkeln håller på med.........
Det är ju inte klokt, en inomhuskrukväxt som fick ny plats ute och som nu har lust att blomma i november!
När den blommat färdigt tryckte jag ner den i jorden nedanför mitt köksfönster. Det värsta som kan hända är att den dör, tänkte jag.
Min framsida består idag, 21 november, mest av bruna blad och vissnade blommor av olika slag. Jag har inte klippt bort någonting än.
Kärleksörten frodas dock, den känner väl av inomhusstämningen och så länge frosten håller sig borta är den vackert grön.
Om man tittar lite närmare kan man se vad aprilranunkeln håller på med.........
Det är ju inte klokt, en inomhuskrukväxt som fick ny plats ute och som nu har lust att blomma i november!
En ganska ny, stor favorit
Sen några år tillbaka har jag ännu en favoritförfattare, alltså en ganska ny bekantskap om man jämför med t ex Astrid Lindgren och Yasar Kemal.
Det är Anna Gavalda och det började med hennes "Tillsammans är man mindre ensam." Den läste jag som förhäxad och hade sett hela filmen inne i huvudet, långt innan den ens var påbörjad.
Självklart köpte jag boken och sen kom filmen som bilaga till någon tidning för ett bra tag sen. Den har legat på mogning (kan det ordet finnas?) ända till den här veckan. Jag tycker alltid det är svårt att se en film som jag redan "har sett", men den här var mitt i prick.
Dessutom med min favoritskådespelare Audrey Tautou, från "Amelie från Montmartre", som också har en plats i mitt hjärta.
Nu väntar "Lyckan är en sällsam fågel" och den har jag också köpt. Den är redan mogen, nu är det tiden som fattas, men den har avancerat så långt som upp till sovrummet. 
Sängbordet nästa, det närmar sig alltså och jag vet, att när jag väl öppnar den, kommer jag inte att vara särskilt sällskaplig, förrän jag kommit till slutet av sidan 552. Däremot kommer jag nästan att ha sorg, för så känns det när det inte finns fler sidor kvar.
Gavalda har också skrivit "Jag älskade honom" den har jag också kvar att läsa och novellsamlingen "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans".
Den har jag läst och den var bra, men om jag var novellfantast kanske jag skulle ha uppskattat den mer.
Jag tycker att noveller tar slut för fort!
Inställt
Torsdagen 19 november ställdes min blogg helt akut in!
Det låg en halv lax i kylskåpet och väntade på behandling. Det var bara att inrätta sig i ledet.
Nu ligger det en halv, halv gravad lax i kylskåpet och resten i kotlettskivor i frysen.
Ikväll väntar nya fröjder!
Det låg en halv lax i kylskåpet och väntade på behandling. Det var bara att inrätta sig i ledet.
Nu ligger det en halv, halv gravad lax i kylskåpet och resten i kotlettskivor i frysen.
Ikväll väntar nya fröjder!
Mitt i stan........
............ ligger LÄNSHUSET!
Nu har jag bott här i drygt 8 år, men vad Länshuset är, har jag ingen aning om. Fult är det då så det räcker, speciellt med tanke på att det ligger nederst vid Stortorget och där runtomkring finns ganska många vackra, gamla hus.
Det skämmer lite enligt mina smakramar.
Hoppsan, smakramarna handlar inte bara om gommens njutning.
Böjer man sen nacken ännu mer bakåt ser man taket. Ibland är det ju väldigt vackert högt däruppe.
Ack nej, det var allt annat än vackert!
En snårig djungel av allt möjligt för att få kontakt med inre och yttre rymden. Ett litet torn med en utkiksplats ser det också ut som.
Undrar om jag är inne på något hemligt område och tassar omkring. Har ingen som helst aning
NEEJ, det var verkligen inte ett dugg vackert!
Nu kommer ett alldeles nybyggt hus på Kungsgatan. Det estetiska totalt bortglömt!
"Fulbloggen" heter min blogg idag!
Mera hundar på utställningen
Nu måste jag avsluta rapporteringen från hundutställningen, annars kanske jag blir stämplad som hundfantast. Det är helt fel, även om jag älskar lilla Vicke och kan tycka om en ocn annan, annan hund också.
Kära dottern min känner lite dragning till både Grand Danois och Rhodesian Ridgeback. Jag kan förstå det, för båda de raserna har jag haft en relation med, i synnerhet G D, som fanns i granngården när jag var 12 år och länge framåt. De var större än mig när jag satt mitt emellan dem.
På grund av detta intrese blev det lite bilder på sagda raser.
Jag ger mig inte in på att försöka namnge färger eller andra rastypiska detaljer, jag skulle lika gärna kunna försöka skriva på hebreiska, så okunnig är jag.
Den här är svart, det räcker för mig.
Den här har en annan färg.
Sen kom det en liten skrynklig "sak" förbi med sin matte som drog och slet i kopplet.
Dottern sa något oartikulerat som jag också väljer att inte befatta mig med. Det lät som en namnet på en kattmat eller något sånt.
Efter en stund så uppstod ett Grand Danoismöte precis bredvid oss, där vi stod.
En vuxen och en valp, det var faktiskt roligt att se alla turer i deras möte.
(Det är inte samma hund som den här ovanför)
Här möts de nos mot nos, men man skymtar bara den lilles nos.
Så luktar vi lite här bak........
................ och under
"MEN HALLÅ DÄR, JAG VILL VÄL OCKSÅ LUKTA!" Notera den lilles svans.
"NU LÄGGER DU AV!!!!!!"
" Okej, okej, jag lägger mig!"
Alldeles bredvid var en liten och en stor Rhodesian Ridgeback. Vi stod tydligen på ett bra ställe.
Nu är det dags för min andra favorit, det blir svårt om jag ska ha hund någon gång. Att bestämma sig alltså, för hur ska jag kunna välja mellan en "Svensk-dansk" och den här godingen?
Gode tid vilken liten "töting" (= söting på töntspråk).
Mitt bland alla myllrande hundar faller min blick på något fullständigt orörligt ovanpå en bur, bredvid ett par.
Jag petade på mina flickor och viskade: "Vad är det där för ras?"
Det är fritt fram att gissa!
Avslutar nu detta hundande med en liten fråga från Buddha till matte.
"Vann vi?"
Kära dottern min känner lite dragning till både Grand Danois och Rhodesian Ridgeback. Jag kan förstå det, för båda de raserna har jag haft en relation med, i synnerhet G D, som fanns i granngården när jag var 12 år och länge framåt. De var större än mig när jag satt mitt emellan dem.
På grund av detta intrese blev det lite bilder på sagda raser.
Jag ger mig inte in på att försöka namnge färger eller andra rastypiska detaljer, jag skulle lika gärna kunna försöka skriva på hebreiska, så okunnig är jag.
Den här är svart, det räcker för mig.
Den här har en annan färg.
Sen kom det en liten skrynklig "sak" förbi med sin matte som drog och slet i kopplet.
Dottern sa något oartikulerat som jag också väljer att inte befatta mig med. Det lät som en namnet på en kattmat eller något sånt.
Efter en stund så uppstod ett Grand Danoismöte precis bredvid oss, där vi stod.
En vuxen och en valp, det var faktiskt roligt att se alla turer i deras möte.
(Det är inte samma hund som den här ovanför)
Här möts de nos mot nos, men man skymtar bara den lilles nos.
Så luktar vi lite här bak........
................ och under
"MEN HALLÅ DÄR, JAG VILL VÄL OCKSÅ LUKTA!" Notera den lilles svans.
"NU LÄGGER DU AV!!!!!!"
" Okej, okej, jag lägger mig!"
Alldeles bredvid var en liten och en stor Rhodesian Ridgeback. Vi stod tydligen på ett bra ställe.
Nu är det dags för min andra favorit, det blir svårt om jag ska ha hund någon gång. Att bestämma sig alltså, för hur ska jag kunna välja mellan en "Svensk-dansk" och den här godingen?
Gode tid vilken liten "töting" (= söting på töntspråk).
Mitt bland alla myllrande hundar faller min blick på något fullständigt orörligt ovanpå en bur, bredvid ett par.
Jag petade på mina flickor och viskade: "Vad är det där för ras?"
Det är fritt fram att gissa!
Avslutar nu detta hundande med en liten fråga från Buddha till matte.
"Vann vi?"
Blogg med förhinder
Jag satt i godan ro vid 18-tiden och förberedde kvällens blogginlägg. Tänkte det skulle vara bra, innan det blir heltjockt och sirapssegt att få med något.
Då ringde telefonen!
Det var ordföranden i jazzklubben som undrade om jag ville ha min macka???
Jag var ett enda stort frågetecken, det var väl inget att fråga om, styrelsemötet var ju imorgon.
Fel, fel, fel, som de sa i "Fem myror är fler än fyra elefanter." De hade ändrat datum för mötet till ikväll. Jag var inte med på förra och hade missat det.
Istället för blogg blev det möte och snabba ryck iväg. De hade redan börjat. Jättetrevligt i och för sig, men tji hundar blev det ikväll.
"Skäll" om det inte känns bra, det kommer i alla fall att passa till morgondagens bilder.
Då ringde telefonen!
Det var ordföranden i jazzklubben som undrade om jag ville ha min macka???
Jag var ett enda stort frågetecken, det var väl inget att fråga om, styrelsemötet var ju imorgon.
Fel, fel, fel, som de sa i "Fem myror är fler än fyra elefanter." De hade ändrat datum för mötet till ikväll. Jag var inte med på förra och hade missat det.
Istället för blogg blev det möte och snabba ryck iväg. De hade redan börjat. Jättetrevligt i och för sig, men tji hundar blev det ikväll.
"Skäll" om det inte känns bra, det kommer i alla fall att passa till morgondagens bilder.
Hundutställning
Idag har jag - kattmänniskan - varit på hundutställning.
Jag har en liten extradotter, en f.d. arbetskamrat som även hon har flyttat ner från nordliga breddgrader. Jag tycker mycket, mycket om henne och vi bestämde på ett tidigt stadium att jag var hennes "Örebromamma," i brist på den riktiga.
Idag skulle hon ställa ut en av sina hundar, en bullmastiff som heter Buddah. Han är bara 8 månader, men rätt så stor och väldigt söt.
Han var helt cool, bara låg där och väntade på sin tur, bytte ställning då och då, men vilade mest.
Om jag nu mot förmodan en gång skulle skaffa hund igen, så inte blir det en så här stor.
Idag förälskade jag mig i en Svensk-dansk gårdshund. De hade jag bara sett på bild fram till idag, men nu fick jag se flera stycken och en sån skulle jag nog kunna leva med.
Det här är också en sån, fast en valp. Helt bedårande, jag blev såld!
Ytterligare en, de kan tydligen se lite olika ut . Jag gillade den där småprickiga bäst, men som sagt, en sån här kan jag nog tänka mig om det skulle bli aktuellt och då spelar det ingen större roll hur den ser ut ! ! !
Jag blev en erfarenhet rikare idag också. Det är väldigt svårt att fotografera hundar. Det än nästan alltid någon del på dem som rör sig och ger oskärpa. Jag fick radera över hälften av alla bilder jag tog och ändå har jag flera med svansvift och huvudrörelser.
Det kommer fler bilder, med fler raser + ännu en favorit, från utställningen en annan dag, här har jag inte tid att sitta längre!
OCH ! !
Observera: Det är inte aktuellt för mig att bli matte, absolut inte, tro inte det, jag talar om i god tid om det skulle bli så.
Jag har en liten extradotter, en f.d. arbetskamrat som även hon har flyttat ner från nordliga breddgrader. Jag tycker mycket, mycket om henne och vi bestämde på ett tidigt stadium att jag var hennes "Örebromamma," i brist på den riktiga.
Idag skulle hon ställa ut en av sina hundar, en bullmastiff som heter Buddah. Han är bara 8 månader, men rätt så stor och väldigt söt.
Han var helt cool, bara låg där och väntade på sin tur, bytte ställning då och då, men vilade mest.
Om jag nu mot förmodan en gång skulle skaffa hund igen, så inte blir det en så här stor.
Idag förälskade jag mig i en Svensk-dansk gårdshund. De hade jag bara sett på bild fram till idag, men nu fick jag se flera stycken och en sån skulle jag nog kunna leva med.
Det här är också en sån, fast en valp. Helt bedårande, jag blev såld!
Ytterligare en, de kan tydligen se lite olika ut . Jag gillade den där småprickiga bäst, men som sagt, en sån här kan jag nog tänka mig om det skulle bli aktuellt och då spelar det ingen större roll hur den ser ut ! ! !
Jag blev en erfarenhet rikare idag också. Det är väldigt svårt att fotografera hundar. Det än nästan alltid någon del på dem som rör sig och ger oskärpa. Jag fick radera över hälften av alla bilder jag tog och ändå har jag flera med svansvift och huvudrörelser.
Det kommer fler bilder, med fler raser + ännu en favorit, från utställningen en annan dag, här har jag inte tid att sitta längre!
OCH ! !
Observera: Det är inte aktuellt för mig att bli matte, absolut inte, tro inte det, jag talar om i god tid om det skulle bli så.
Ingenting är längre som förut
Jag känner mig som den gamle reaktionären som envist hävdar att "Det var bättre förr." Nu vet jag att allt inte var bättre förr, men ibland är det svårt när det inte är som det var och man inte inte vet hur det är nu.
OJOJOJ, den meningen var oerhört intressant, var det verkligen svenska som jag fick ihop så där?
Vad gnäller jag om?
JO, jag har konstaterat att jag fått hyresgäster på uterummet. Beviset: Två söndergnagda fleecefiltar som legat därute för att hålla värmen så här års, när jag nu inte vill köra infravärmarna som är några år och som jag inte riktigt litar på.
Filtarna hade plötsligt genomgående hål och det hände vid förra köldknäppen.
Igår skulle jag ta in en ölflaska med staniol runt kapsylen, (hoppsan, finns det kvar tro, eller heter det något annat det också?), då var all staniol helt försvunnen.
Det måste ha varit gott i en musmage? Blå staniol! Syns nog bra på röntgen om man skulle drista sig till att röntga den lille gnagaren.
Vi for iväg efter frukost, för nu skulle jag köpa råttfällor. Jag har bott på landet, så jag är van att tömma dem. Inga problem alls för min del.
Men Gode tid, hur ser de ut idag? En miniatyr av en plastbur för katter blev min association.
Vart tog de gamla hederliga träfällorna, med hård metallfjäder, vägen? Något skyddsombud som dragit in dem sen han fått fingret i kläm? Vem har inte fått det förresten?
De har nästan garanti också, på baksidan står det: "Fällan bryter nacken av djuret."
Inte nog med det, sen kommer det: "Typgodkänd av Naturvårdsverket enligt tillägg nr 1.18."
För mig blir det en motsägelse med Naturvårdsverket, det känns som de skulle värna om djuren, inte godkänna mordredskap.
Vi får se hur det går med jakten, de ska ställas ut i eftermiddag.
Nästa stopp var på sportaffären för inköp av nya varma lånkisar till kärestan (långkalsonger alltså). Ull- och Helly Hansenvarianten verkar ha tappat någon placering.
Här är de nya, de är gjorda av bambu och är ekologiska!
Jag ser fram emot att få en utvärdering av hur de känns, jag kanske måste ha ett par jag också?
OJOJOJ, den meningen var oerhört intressant, var det verkligen svenska som jag fick ihop så där?
Vad gnäller jag om?
JO, jag har konstaterat att jag fått hyresgäster på uterummet. Beviset: Två söndergnagda fleecefiltar som legat därute för att hålla värmen så här års, när jag nu inte vill köra infravärmarna som är några år och som jag inte riktigt litar på.
Filtarna hade plötsligt genomgående hål och det hände vid förra köldknäppen.
Igår skulle jag ta in en ölflaska med staniol runt kapsylen, (hoppsan, finns det kvar tro, eller heter det något annat det också?), då var all staniol helt försvunnen.
Det måste ha varit gott i en musmage? Blå staniol! Syns nog bra på röntgen om man skulle drista sig till att röntga den lille gnagaren.
Vi for iväg efter frukost, för nu skulle jag köpa råttfällor. Jag har bott på landet, så jag är van att tömma dem. Inga problem alls för min del.
Men Gode tid, hur ser de ut idag? En miniatyr av en plastbur för katter blev min association.
Vart tog de gamla hederliga träfällorna, med hård metallfjäder, vägen? Något skyddsombud som dragit in dem sen han fått fingret i kläm? Vem har inte fått det förresten?
De har nästan garanti också, på baksidan står det: "Fällan bryter nacken av djuret."
Inte nog med det, sen kommer det: "Typgodkänd av Naturvårdsverket enligt tillägg nr 1.18."
För mig blir det en motsägelse med Naturvårdsverket, det känns som de skulle värna om djuren, inte godkänna mordredskap.
Vi får se hur det går med jakten, de ska ställas ut i eftermiddag.
Nästa stopp var på sportaffären för inköp av nya varma lånkisar till kärestan (långkalsonger alltså). Ull- och Helly Hansenvarianten verkar ha tappat någon placering.
Här är de nya, de är gjorda av bambu och är ekologiska!
Jag ser fram emot att få en utvärdering av hur de känns, jag kanske måste ha ett par jag också?
Äntligen hemma
Systrarna är tillsammans!
De har en stillsam läsestund innan de ska diskutera vad var och en läst. Det är alldeles tyst därnere, det är bara i mitt hjärta det hamrar en lyckokänsla som nog kan tolkas som: "ÄNTLIGEN!"
Beata kom idag, alldeles hel och fin, inpackad som om det varit kronjuvelerna. Fantastisk säljare som var så noggrann. Jag nästan darrade innan jag fått av all bubbelplast, tejp och papper.
Nu har barndomsdrömmen gått i uppfyllelse!
Hon är ännu vackrare i verkligeheten än på bild. Faktiskt finare än sin syster Emma, även om hon också är en skönhet.
Undrar vad de läser?
Det kan vara Kunzelmann & Kunzelmann som Emma har kommit halvvägs i. Vi kan ha ett snack om den när hon är färdig med den. Jag tyckte om den.
Beata håller visst på med Gavaldas senaste: "Lyckan är en sällsam fågel." Den har inte ens jag läst, men snart så kan jag diskutera den med henne, för den är med i läsecirklen.
Vad nöjda och glada de ser ut, nu när de äntligen är tillsammans.
Jag är också nöjd och glad, fast någonstans i mitt inre hör jag hur det pickar..........
Jag tänker lite på Dora, väldigt lite än så länge. Hon har definitivt aldrig varit en önskan, än mindre en barndomsdröm, men ändå...........
Hon skulle göra sig där bakom de två som bara läser!!!!!!!
Hmmmmmmmmm!!!!! (Jag är väl galen antar jag, fast ingen talat om det för mig än).
De har en stillsam läsestund innan de ska diskutera vad var och en läst. Det är alldeles tyst därnere, det är bara i mitt hjärta det hamrar en lyckokänsla som nog kan tolkas som: "ÄNTLIGEN!"
Beata kom idag, alldeles hel och fin, inpackad som om det varit kronjuvelerna. Fantastisk säljare som var så noggrann. Jag nästan darrade innan jag fått av all bubbelplast, tejp och papper.
Nu har barndomsdrömmen gått i uppfyllelse!
Hon är ännu vackrare i verkligeheten än på bild. Faktiskt finare än sin syster Emma, även om hon också är en skönhet.
Undrar vad de läser?
Det kan vara Kunzelmann & Kunzelmann som Emma har kommit halvvägs i. Vi kan ha ett snack om den när hon är färdig med den. Jag tyckte om den.
Beata håller visst på med Gavaldas senaste: "Lyckan är en sällsam fågel." Den har inte ens jag läst, men snart så kan jag diskutera den med henne, för den är med i läsecirklen.
Vad nöjda och glada de ser ut, nu när de äntligen är tillsammans.
Jag är också nöjd och glad, fast någonstans i mitt inre hör jag hur det pickar..........
Jag tänker lite på Dora, väldigt lite än så länge. Hon har definitivt aldrig varit en önskan, än mindre en barndomsdröm, men ändå...........
Hon skulle göra sig där bakom de två som bara läser!!!!!!!
Hmmmmmmmmm!!!!! (Jag är väl galen antar jag, fast ingen talat om det för mig än).
Gubbar i Hallsberg och Kumla
På stationsplanen i Hallsberg står "Rallaren". Jag tycker han är ful!
Jag antar att han ska få oss att tänka på Hallsberg som den stora järnvägsknuten som det faktiskt var och fortfarande är.
På min tid, som min dotter säger, fick vi lära oss att Hallsberg hade norra Europas största rangerbangård. Hur det står till med den saken idag, kan jag ärligt tala om att jag inte har en aning om.
Det måste väl ha funnits rallare även i Hallsberg en gång i tiden, järnvägen växte inte upp ur marken.
När man stiger av tåget ser man honom nästan direkt, det går inte att undvika. Bara han inte såg så eländig ut hade det väl gått an. Förresten tycker jag inte om motorsågstillverkade konstverk, så är det inte mer med det.
Tar man sen tåget norrut och hoppar av på första stopp kommer man till Kumla. Där står nästa gubbe och påminner en om vad Kumla var stort för en gång i tiden.
Han är inte alls lika ful, tvärtom, han ser riktigt godmodig ut.
Han står på taket och visar var "Skoindustrimuseét" finns.
Jag har varit både på Louvren, Erimitaget, Tate Modern m fl, men jag har inte varit där.
Någon ledig dag kanske jag åker till Kumla och går på museum, vem vet?
Jag antar att han ska få oss att tänka på Hallsberg som den stora järnvägsknuten som det faktiskt var och fortfarande är.
På min tid, som min dotter säger, fick vi lära oss att Hallsberg hade norra Europas största rangerbangård. Hur det står till med den saken idag, kan jag ärligt tala om att jag inte har en aning om.
Det måste väl ha funnits rallare även i Hallsberg en gång i tiden, järnvägen växte inte upp ur marken.
När man stiger av tåget ser man honom nästan direkt, det går inte att undvika. Bara han inte såg så eländig ut hade det väl gått an. Förresten tycker jag inte om motorsågstillverkade konstverk, så är det inte mer med det.
Tar man sen tåget norrut och hoppar av på första stopp kommer man till Kumla. Där står nästa gubbe och påminner en om vad Kumla var stort för en gång i tiden.
Han är inte alls lika ful, tvärtom, han ser riktigt godmodig ut.
Han står på taket och visar var "Skoindustrimuseét" finns.
Jag har varit både på Louvren, Erimitaget, Tate Modern m fl, men jag har inte varit där.
Någon ledig dag kanske jag åker till Kumla och går på museum, vem vet?
Rop i skymningen
När kärestan kommer hit inför helgen brukar han ibland gå in bakvägen.
I fredags hörde jag inte att han kom, för jag lyssnade på musik i köket. Däremot hörde jag vrålet, eller kanske inte direkt vrålet, men i alla fall ROPET! Det var klart över normalt db-läge.
Vad var det då som var så förskräckligt att han var tvungen att hojta innan han ens kommit in från uterummet där han stod och luftade strupen.
Jo detta!
Vad skrek han då?
"VAAA, ÄR DET REDAN ADVENT??????"
Med en julfantast och en antijulare blir det regelbundna kollisioner.
Nu har jag faktist inte tagit fram vare sig advent eller julen. Däremot var jag på IKEA för ett tag sen och fyndade en billig ljusstake som jag tänker ha på uterummet det här året.
Jag bara provade om den passade på den smala brädan vid skjutfönstret och när den gjorde det fick den stå kvar.
Farligt va????
Jag som är så noga att man absolut inte får tända adventsljusstaken förrän det är första adventshelgen.
I fredags hörde jag inte att han kom, för jag lyssnade på musik i köket. Däremot hörde jag vrålet, eller kanske inte direkt vrålet, men i alla fall ROPET! Det var klart över normalt db-läge.
Vad var det då som var så förskräckligt att han var tvungen att hojta innan han ens kommit in från uterummet där han stod och luftade strupen.
Jo detta!
Vad skrek han då?
"VAAA, ÄR DET REDAN ADVENT??????"
Med en julfantast och en antijulare blir det regelbundna kollisioner.
Nu har jag faktist inte tagit fram vare sig advent eller julen. Däremot var jag på IKEA för ett tag sen och fyndade en billig ljusstake som jag tänker ha på uterummet det här året.
Jag bara provade om den passade på den smala brädan vid skjutfönstret och när den gjorde det fick den stå kvar.
Farligt va????
Jag som är så noga att man absolut inte får tända adventsljusstaken förrän det är första adventshelgen.
Fars dag
Min far brukade få en hjortrontårta av mig på fars dag, i alla fall de år jag var i närheten och kunde leverera den. När jag inte var det blev det skraplotter - en av hans stora passioner.
Kärestans far brukade också få skraplotter, även han var väldigt förtjust i den lilla stunden av spänning, när man kanske är miljonär, eller åtminstone får 10.000....... 100 kronor...... eller en ny lott.............. eller, äh, det blev inget!
Nu gällde det oss. Kärestans ätteläggar - två unga män som inte är dåliga på att äta, en med tillhörande flickvän och så vi två. 5 personer sammanlagt och han hade bestämt sig för att bjuda på smörgåstårta i år. Då slapp vi dessutom laga mat, för man blir riktigt mätt om det inte är för snålt tilltaget.
Senast jag köpte en hade de en kampanj på Smörgåsbutiken och jag fick en rabattkupong på 22%, att utnyttja om man köpte en 10- 12- eller 15-bitars. Kupongen var giltig till 30/11, så vi tog den nu för säkerhets skull och han slog på stort och beställde en 12-bitars till oss 5.
(Jag kan verkligen rekommendera Smörgåsbutikens goda sortiment)
Jag tycker alltid att man ska ha något sött efter, så jag bakade två äppelkakor, varav en skulle till frysen och den andra ätas till fikat efter.
När kärestan fick se den vi skulle ha sa han: 
"De där äter sönerna upp direkt, vi kommer inte att få smaka. Det där är ju ingenting för dem, det kommer bara att sopa till så är den borta."
"Jaja, men ta båda två då", svarade jag, baka kan jag och roligt är det, så inte är det något trauma för min del.
Sagt och gjort, vi tog med båda äppelkakorna hem till honom.
Inte känner han sina barn så där till 100%, eller så har de legat av sig med åren.
Nog åt vi rejält, vi 5 som satt där runt bordet och bara hade ätit frukost innan. Ändå blev det smörgåstårta över så att han fick en rejäl matlåda, jag en lagom bit till lunch och han en lika stor till kvällsmat nästa dag.
Av äppelkaka nummer 1 återstod en 1/4 när vi alla var så mätta att vi stönade. Den lyckades vi pressa i oss senare på kvällen, när vi spelade kort.
Vad hände med den andra då? Jo, den vilar mycket riktigt i frysen, dock inte i min!
Smart drag!
Paus i Varnhem
Vi passade på att åka in i Varnhem på vägen hem från Göteborg.
Förra gången vi försökte komma nära den kyrkan var det massor med turistbussar där, fullt på parkeringen och inträdeskrav och jag minns inte allt. Då vände vi och sa till varandra att vi skulle ta det en annan gång.
Nu var det "en annan gång".
Kyrkan var väldigt fin där mitt i höstprakten. En liten vaktmästare satt på muren också när vi gick förbi.
Naturligtvis är det mer intressant att gå där medan klosterträdgårdarna står i sitt finaste flor.
Å andra sidan är jag inte överdrivet intresserad av just det, mer av känslan som infinner sig varje gång jag går mitt i historieboken, så att säga.
Följande tre bilder är jag "inne i klostret" och går med min kamera.
Sen kom jag då till det som är mitt lite bisarra intresse - gamla gravstenar och vad man kan utläsa på dem, förutsatt att inte väder och vind förstört texten förstås.
Mitt i låg en inhägnad med en till synes lite finare grav. Den drog givetvis till sig min blick.
Nu hade precis detta med väder och vind hänt. Det var i princip omöjligt att se någonting på stenen, däremot drogs min blick till en liten skylt på marken. Första gången jag stöter på en dylik.
Efter det gick jag runt och fann några gamla yrkestitlar på mannen i graven, något som aldrig förekommer numera. Kvinnorna hade förstås inget sånt, de var maka rätt och slätt.
Den här sista hade ett yrke som jag aldrig förr stött på!
Nu när jag tittar på bilden med klostervaktens familjegrav tycker jag mig se, att det också är en kulturgrav? Klostervakter fick tydligen tydligen ha familj i alla fall.
Äta och må bra, eller dåligt!
Igår var vi och kompletteringshandlade lite, då slank det med 2 stycken 200 grams Maraboukakor. Kärestan valde sin hur lätt som helst, han tog Schweizernöt.
Typiskt, då kunde inte jag ta samma. Vilken beslutsångest jag fick, jag velade jättelänge, men till slut bestämde jag mig för att testa en nyhet - "Non Stop".
Den var otroligt god och som vanligt kan jag inte äta med måtta, utan jag håller på tills jag känner, att om jag tar en bit till kommer jag att må rejält illa.
Oftast behöver jag bara vänta en liten stund så går det över och jag kan äta upp resten. Nu är jag inte så van att ha 200 grams kakor, så det slog lite fel igår.
Det slutade med att jag fick tacka min käre särbo för att han gjort mig till Samarinist! Förut kunde jag inte få i mig det, men nu är jag till och med beroende.
Tack och lov säger jag, jag fick mig nästan hela kakan sen jag druckit ett glas av denna ädla dryck.
Idag återstod 4 rutor och de har gått åt medan jag skrivit detta.
Slutsats: Missbruk av Marabouprodukter botas lätt med överkonsumtion av Samarin!
Man kanske kunde ha Samarinsortimentet bredvid godisdisken i affären?
Typiskt, då kunde inte jag ta samma. Vilken beslutsångest jag fick, jag velade jättelänge, men till slut bestämde jag mig för att testa en nyhet - "Non Stop".
Den var otroligt god och som vanligt kan jag inte äta med måtta, utan jag håller på tills jag känner, att om jag tar en bit till kommer jag att må rejält illa.
Oftast behöver jag bara vänta en liten stund så går det över och jag kan äta upp resten. Nu är jag inte så van att ha 200 grams kakor, så det slog lite fel igår.
Det slutade med att jag fick tacka min käre särbo för att han gjort mig till Samarinist! Förut kunde jag inte få i mig det, men nu är jag till och med beroende.
Tack och lov säger jag, jag fick mig nästan hela kakan sen jag druckit ett glas av denna ädla dryck.
Idag återstod 4 rutor och de har gått åt medan jag skrivit detta.
Slutsats: Missbruk av Marabouprodukter botas lätt med överkonsumtion av Samarin!
Man kanske kunde ha Samarinsortimentet bredvid godisdisken i affären?
Snart kommer hon
Måste upprepa mig!
Snart kommer hon!!!!!!!
Jag har väntat nästan hela mitt liv, mycket längre än Emma som bara bott här hos mig i några år. Hon väntar i och för sig också på sin syster, men absolut inte lika mycket som jag.
Hon kan ju roa sig med att läsa medan hon väntar. Själv måste jag arbeta och göra en massa annat, medan hon lugnt kan försjunka i sin bok, utan bekymmer om morgondagen.
Nöjd och belåten och säkert ganska flegmatiskt inväntar hon sitt sällskap på pianot!
Jag dristade mig till att bjuda högt på en auktion på Tradera i fredags.
När vi var i Skara var jag in på en butik med bara keramik och porslin från förr, alla firmamärken, designers osv som kostar mer och mer för varje dag som går. Damen i den butiken påstod att jag skulle nog fått ge runt 4000 för min barndoms dröm om hon bara haft någon.
Jag pratar om Beata, nu måste jag tala om det!
Jag var under 12 när jag blev helt betagen i just henne. Jag vet att jag inte var äldre, för vi bodde fortfarande kvar nere i samhället och jag var 11 när vi flyttade ut på landet.
Mor sa mycket förståeligt att vi absolut inte hade råd att köpa en så dyr sak. Jag var helt förkrossad, för det var nog första gången jag sett något så fint, som jag verkligen åtrådde.
Det slutade med att jag gick till ett dike där jag upptäckt att det fanns finfin lera. Där satt jag och gjorde en egen "Lisa Larsson Beata" med sin tjocka stjärt och boken framför sig. Brännugn fanns naturligtvis ingen, men den fick torka och jag målade henne med vattenfärger. Hon fick blå- och vitrandig baddräkt som originalet, men vinrött hår.
Min mor blev imponerad och skaffade en spegel formad som en romb och där låg hon i många, många år. Hon blev kvar hemma när jag flyttade till egen lägenhet, men till slut gick hon ändå sönder och jag medgav att det var okej att kasta bort bitarna.
Hur som helst, jag hade bestämt ett högstapris och det la det budet när det var 1 minut kvar av auktionen och tänk, min dröm gick i uppfyllelse. Jag tog av reservbufferten, den som ska användas om det uppstår en kris som kostar.
SÅ, nu är den här krisen avvärjd och jag använde av just de pengar som jag satt undan för krislägen. Det kan inte bli mera rätt än så, eller hur?
Förresten, några 4000 var det aldrig tal om, inte ens hälften!
Snart kommer hon!!!!!!!
Jag har väntat nästan hela mitt liv, mycket längre än Emma som bara bott här hos mig i några år. Hon väntar i och för sig också på sin syster, men absolut inte lika mycket som jag.
Hon kan ju roa sig med att läsa medan hon väntar. Själv måste jag arbeta och göra en massa annat, medan hon lugnt kan försjunka i sin bok, utan bekymmer om morgondagen.
Nöjd och belåten och säkert ganska flegmatiskt inväntar hon sitt sällskap på pianot!
Jag dristade mig till att bjuda högt på en auktion på Tradera i fredags.
När vi var i Skara var jag in på en butik med bara keramik och porslin från förr, alla firmamärken, designers osv som kostar mer och mer för varje dag som går. Damen i den butiken påstod att jag skulle nog fått ge runt 4000 för min barndoms dröm om hon bara haft någon.
Jag pratar om Beata, nu måste jag tala om det!
Jag var under 12 när jag blev helt betagen i just henne. Jag vet att jag inte var äldre, för vi bodde fortfarande kvar nere i samhället och jag var 11 när vi flyttade ut på landet.
Mor sa mycket förståeligt att vi absolut inte hade råd att köpa en så dyr sak. Jag var helt förkrossad, för det var nog första gången jag sett något så fint, som jag verkligen åtrådde.
Det slutade med att jag gick till ett dike där jag upptäckt att det fanns finfin lera. Där satt jag och gjorde en egen "Lisa Larsson Beata" med sin tjocka stjärt och boken framför sig. Brännugn fanns naturligtvis ingen, men den fick torka och jag målade henne med vattenfärger. Hon fick blå- och vitrandig baddräkt som originalet, men vinrött hår.
Min mor blev imponerad och skaffade en spegel formad som en romb och där låg hon i många, många år. Hon blev kvar hemma när jag flyttade till egen lägenhet, men till slut gick hon ändå sönder och jag medgav att det var okej att kasta bort bitarna.
Hur som helst, jag hade bestämt ett högstapris och det la det budet när det var 1 minut kvar av auktionen och tänk, min dröm gick i uppfyllelse. Jag tog av reservbufferten, den som ska användas om det uppstår en kris som kostar.
SÅ, nu är den här krisen avvärjd och jag använde av just de pengar som jag satt undan för krislägen. Det kan inte bli mera rätt än så, eller hur?
Förresten, några 4000 var det aldrig tal om, inte ens hälften!
Tredje dagen Göteborg - Öarna
Jag hade en önskan att åka till Marstrand för att se det i höstskrud, sen råkade jag säga Öckerö till kärestan och sen var det kört.
Han hade aldrig varit därute, men däremot på Marstrand och kunde vi inte osv osv osv. Jo det kunde vi så klart, vi brukar lösa det mesta och det fick bli öarna den här gången, även om jag har varit där förut. Huvudsaken för mig var att komma till havet.
Vi åt frukost som jag grundat med en Treo även den här morgonen. Hotellkuddar är inte min grej, ska aldrig mer åka utan mitt eget frimärke till kudde.
Vägfärjan "ADA" låg där och väntade när vi kom. Vi körde på och jag skuttade ut och tog en fin bild, ja, jag undrar av vad? Var det fastlandet, eller var det Hönö, eller möjligen något annat?
Jag träffade en trevlig man på färjan, han var proffsfotograf och gav mig sitt kort för att jag skulle kunna titta på hans bilder. Nu har jag tyvärr lagt det på ett säkert ställe, så för tillfället kan jag inte länka dit.
Han tyckte i alla fall att vi gjort ett bra val, för på Hönö kunde det finnas cafeér öppna, trots att det var Alla Helgons dag, men förmodligen inte på Marstrand.
Alltså valde vi att åka till Hönö först, för eftersom han talat om kaffe blev vi fikasugna direkt. Vi körde enligt de anvisningar jag fått och kors i taket, vi kom ner till hamnen och visst var cafeérna öppna. Härligt.
Det blåste kallt, så vi slank in på Aleks nästan på en gång.
Jag tog te och en bit av en härlig wienerlängd.
Det var väldigt fint därinne, små rum och grupper med olika sittmöbler, från vanliga stolar till soffor och fåtöljer.
Dessutom prickiga dukar och jag som är så barnsligt förjtust i prickigt!
Efter det var vi redo att träda ut i höstblåsten. Det hade förändrats JÄTTEMYCKET sen jag var här senast. Det är visserligen drygt 10 år sen, men oj vad mycket nya hus det var och nybyggnationer pågick också.
Vi tog en lov runt, museét med båten ut ur väggen låg där det skulle i alla fall.
Erbjudande om en båttur fanns också, men inte med GG 195.
Huva, det såg kallt ut!
Bilder från hamnområdet på Hönö!
Jag gissar att det här är en sommarrestaurang eller kursgård, i alla fall blommade ringblommorna för fullt i den lilla steniga rabatten vid parkeringen.
Vi gick upp mot samhället igen och jag inser att det måste vara en annan klimatzon, trots havet, eller kanske tack vare?
Inget verkar ha frusit någonstans, t o m en lite luggsliten ros såg vi och vad jag önskar att någon kunnat tala om för mig vad det här är för växt som håller på att svepa in stenen med sin grönska.
Vi lämnade Hönö och åkte till Fotö. Här kommer bilder därifrån.
Vi gick så klart ut ur bilen för att fotografera, men på Fotö blev det ingen promenad, vi var lite frusna.
Hälsö nästa
Vi åkte på smala, krokiga gator bland gamla fina trähus.
Det fanns också väldigt gott om eternitklädda hus på alla öarna - en tidsangivelse i sig. Jag kan tänka mig att eternitplattorna måste ha varit revolutionerande när de kom, med tanke på hur underhållsfria de var.
I en trädgård stod en man, förmodligen fiskare och grejade med sina nät.
Ännu en hamn
Nu undrar jag varför vi har så fula betongsuggor där jag bor?
På Gotland har de fina Gotlandsfår med krumma horn, här har de sjöfåglar.
I långa rader till och med!
Sista ön för den här gången blev Öckerö. Skönt att vi kunde åka på broar hela vägen.
Kyrkan finns som sig bör, mitt i byn.
Just innanför kyrkogårdsmuren på baksidan, hittade jag en något udda artikel måsta jag säga.
Vi var ute och hoppade runt som bergsgetter på hällarna och bland stenarna och där växte både röda och blå bär. Nypon kan jag gissa, men jag känner inte igen de blå.
Nu hade nästan hela dagen gått och det började kännas ännu lite kyligare.
Vi åkte till färjan och den här gången var det GÖTA.
Jag tror jag blivit kameraberoende, jag var tvungen att ge mig ut i blåsten igen och fotografera.
På den här kobben sitter en hel del Ålekråkor. Fotografen jag träffade tyckte att om man kunde få en bild på en sån när de sitter och torkar sina vingar var det riktigt bra. Jaha, upp och torka er, tänkte jag, men de bara satt där!
Vi passerade flera små öar och vips sitter det en där på en stolpe och torkar vingarna för fullt! Vilken tur jag hade.
De heter egentligen Storskarv och jag tror mig veta, att de är ganska bra på att förstöra där de går/flyger fram.
Hem till hotellet, vila/läsa lite och bli varm, sen ut för att äta en god middag. Vi gick till Bee Bar som ligger bredvid Saluhallen. Där har vi ätit väldigt gott tidigare.
Vi hann börja äta innan jag skrek ut det nya stridsropet: "BLOGG OCKSÅ!"
Sen blev det kort på maten, om än lite naggad i kanten. Gissa vem som åt vad!
Pasta med gorgonzolasås, färsk grön sparris, valnötter och parmesan.
En stor burgare med pommes frites och grönsaker.
Vi tog ingen dessert, vi blev väldigt mätta. På vår väg till hotellet gick vi in på Irländska puben och tog varsin Guinness istället.
Skönt att slippa hålla på med Halloween, det tilltalar inte mig, men så här långt kan jag sträcka mig!
Han hade aldrig varit därute, men däremot på Marstrand och kunde vi inte osv osv osv. Jo det kunde vi så klart, vi brukar lösa det mesta och det fick bli öarna den här gången, även om jag har varit där förut. Huvudsaken för mig var att komma till havet.
Vi åt frukost som jag grundat med en Treo även den här morgonen. Hotellkuddar är inte min grej, ska aldrig mer åka utan mitt eget frimärke till kudde.
Vägfärjan "ADA" låg där och väntade när vi kom. Vi körde på och jag skuttade ut och tog en fin bild, ja, jag undrar av vad? Var det fastlandet, eller var det Hönö, eller möjligen något annat?
Jag träffade en trevlig man på färjan, han var proffsfotograf och gav mig sitt kort för att jag skulle kunna titta på hans bilder. Nu har jag tyvärr lagt det på ett säkert ställe, så för tillfället kan jag inte länka dit.
Han tyckte i alla fall att vi gjort ett bra val, för på Hönö kunde det finnas cafeér öppna, trots att det var Alla Helgons dag, men förmodligen inte på Marstrand.
Alltså valde vi att åka till Hönö först, för eftersom han talat om kaffe blev vi fikasugna direkt. Vi körde enligt de anvisningar jag fått och kors i taket, vi kom ner till hamnen och visst var cafeérna öppna. Härligt.
Det blåste kallt, så vi slank in på Aleks nästan på en gång.
Jag tog te och en bit av en härlig wienerlängd.
Det var väldigt fint därinne, små rum och grupper med olika sittmöbler, från vanliga stolar till soffor och fåtöljer.
Dessutom prickiga dukar och jag som är så barnsligt förjtust i prickigt!
Efter det var vi redo att träda ut i höstblåsten. Det hade förändrats JÄTTEMYCKET sen jag var här senast. Det är visserligen drygt 10 år sen, men oj vad mycket nya hus det var och nybyggnationer pågick också.
Vi tog en lov runt, museét med båten ut ur väggen låg där det skulle i alla fall.
Erbjudande om en båttur fanns också, men inte med GG 195.
Huva, det såg kallt ut!
Bilder från hamnområdet på Hönö!
Jag gissar att det här är en sommarrestaurang eller kursgård, i alla fall blommade ringblommorna för fullt i den lilla steniga rabatten vid parkeringen.
Vi gick upp mot samhället igen och jag inser att det måste vara en annan klimatzon, trots havet, eller kanske tack vare?
Inget verkar ha frusit någonstans, t o m en lite luggsliten ros såg vi och vad jag önskar att någon kunnat tala om för mig vad det här är för växt som håller på att svepa in stenen med sin grönska.
Vi lämnade Hönö och åkte till Fotö. Här kommer bilder därifrån.
Vi gick så klart ut ur bilen för att fotografera, men på Fotö blev det ingen promenad, vi var lite frusna.
Hälsö nästa
Vi åkte på smala, krokiga gator bland gamla fina trähus.
Det fanns också väldigt gott om eternitklädda hus på alla öarna - en tidsangivelse i sig. Jag kan tänka mig att eternitplattorna måste ha varit revolutionerande när de kom, med tanke på hur underhållsfria de var.
I en trädgård stod en man, förmodligen fiskare och grejade med sina nät.
Ännu en hamn
Nu undrar jag varför vi har så fula betongsuggor där jag bor?
På Gotland har de fina Gotlandsfår med krumma horn, här har de sjöfåglar.
I långa rader till och med!
Sista ön för den här gången blev Öckerö. Skönt att vi kunde åka på broar hela vägen.
Kyrkan finns som sig bör, mitt i byn.
Just innanför kyrkogårdsmuren på baksidan, hittade jag en något udda artikel måsta jag säga.
Vi var ute och hoppade runt som bergsgetter på hällarna och bland stenarna och där växte både röda och blå bär. Nypon kan jag gissa, men jag känner inte igen de blå.
Nu hade nästan hela dagen gått och det började kännas ännu lite kyligare.
Vi åkte till färjan och den här gången var det GÖTA.
Jag tror jag blivit kameraberoende, jag var tvungen att ge mig ut i blåsten igen och fotografera.
På den här kobben sitter en hel del Ålekråkor. Fotografen jag träffade tyckte att om man kunde få en bild på en sån när de sitter och torkar sina vingar var det riktigt bra. Jaha, upp och torka er, tänkte jag, men de bara satt där!
Vi passerade flera små öar och vips sitter det en där på en stolpe och torkar vingarna för fullt! Vilken tur jag hade.
De heter egentligen Storskarv och jag tror mig veta, att de är ganska bra på att förstöra där de går/flyger fram.
Hem till hotellet, vila/läsa lite och bli varm, sen ut för att äta en god middag. Vi gick till Bee Bar som ligger bredvid Saluhallen. Där har vi ätit väldigt gott tidigare.
Vi hann börja äta innan jag skrek ut det nya stridsropet: "BLOGG OCKSÅ!"
Sen blev det kort på maten, om än lite naggad i kanten. Gissa vem som åt vad!
Pasta med gorgonzolasås, färsk grön sparris, valnötter och parmesan.
En stor burgare med pommes frites och grönsaker.
Vi tog ingen dessert, vi blev väldigt mätta. På vår väg till hotellet gick vi in på Irländska puben och tog varsin Guinness istället.
Skönt att slippa hålla på med Halloween, det tilltalar inte mig, men så här långt kan jag sträcka mig!
Eftermiddag och kväll dag två i Göteborg
Vi var nästan utmattade efter att ha ätit den där jättebullen i Haga, som faktiskt inte låg på en assiett, den låg på en mattallrik. Jag visar den en gång till för säkerhets skull.
Vi åt upp HELA!
Det kändes inte som jag hade behov av att stoppa i mig något mer den här dagen. Jag kände att jag behövde röra på mig och det var jag inte ensam om. Vi strosade Haga Nygata fram och tillbaka och min nya vana trogen tittade jag inte på folk jag mötte, utan uppåt fasaderna på husen.
Vilka roliga skyltar de hade på en del butiker och i skyltfönstren också för den delen.
Det är klart att den hade varit roligare om det stått plastskor t ex, men jag tyckte det här var tillräckligt roligt.
Undrar om det fortfarande sjungs i det här huset? När hörde man senast talas om just en "Gosskör?"
Mera möjligheter att sko sig!
Får man sen fotsvett kan man köpa sig lite parfym, en klassiker - 4711 !
Cykelaffären var tyvärr stängd, där som kärestan hade tänkt sig en pratstund med cykelhandlaren. De har talat med varandra vid tidigare besök.
Lappen som berättar om cykeln Vesta 1909 gav barndomsminnen till särbon, då hans pappa brukade prata om New Departure. Som alla äldre förr kunde han inte så mycket engelska, så han uttalade det ungefär som det stavades. Ända tills kärestan själv lärde sig engelska trodde han att det hette "Never partur." Tänk bara hur vi uttalade alla utländska filmstjärnors namn när vi var små!
När vi strosat fram och tillbaka där i Haga och fikat sjunkit undan drog vi oss upp mot centrum igen.
Precis som förra gången såg vi bilar som parkerat i vårt tycke lite knepigt. Fastnar inte bilen när man går in och sätter sig och det blir tyngre?
OOOOOOOHHHhHHhhiiiiii ! ! ! ! ! ! En pappersbutik ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
"Hindra mig," bad jag och med stort motstånd lät jag mig forslas bort från förförelsen!
Ur askan i elden. Julmotståndaren ledde mig till nästa fönster och vem/vad finns där då??
Visserligen ganska fula, men de ger direkt en association till vad som snart komma skall! HÄRLIGT!
Jag gick faktiskt förbi där också, bullen måste ha innehållit något antimedel mot frestelser. Som om inte den i sig var största frestelsen!
Mera fjärilar mötte vi och nu är vi inte på Mornington.
Nu hade hjärnan i alla fall kommit ikapp och börjat fungera.
Jag kom på Kronhusbodarna och vi fick tips av någon, om att gå till Klockboden och med tanke på kärestans faiblesse för klockor var det ett perfekt mål för honom.
Jag var mer intresserad av chokladboden som också finns där.
Sagt och gjort, vi frågade två väktare efter vägen och sen tågade vi iväg.
Passerade många roliga gatunamn, bl a detta.
Väl framme valde jag att utsätta mig för klockeriet och följde med honom.
NU KOMMER EN VARNING! GÅ INTE DIT ! ! ! !
Därinne huserade två snorkiga surgubbar som aldrig någonsin varit i närheten av en charmkurs, än mindre lärt sig kundbemötande eller ens vanligt folkvett.
Vi klev in och jag sa, att här kommer det en riktigt klockfantast, väggarna var nämligen fulla med gamla klockor.
Svaret fick mig att häpna. Då hade vi nämligen kommit fel, här var minsann ingen affär och de var inga försäljare, de var urmakare! URMAKARE! URMAKARE! Det fanns gott om affärer som sålde klockor fick vi också veta, där i Klockboden skedde bara reparationer.
Vi försökte konversera en stund, i synnerhet kärestan som verkligen har ett genuint intresse, men de ignorerade hans frågor eller snäste av honom, så till sist visade vi bätte vett och sa tack och adjö.
Jag måste säga att de var en besvikelse, varför sitter det såna där surkartar på ett så populärt turistmål som Kronhusbodarna?
Jag tog mig en titt på den gamla byggnaden mitt på torget,
sen var jag in till Keramikern en sväng och vi hade sparat det bästa till sist - Chokladen.
VAD HÄNDER?
När jag kommer in kan jag inte förmå mig att köpa minsta bit, inte ens till imorgon. Det var något magiskt med den där bullen. Vi gick därifrån, avsnästa av surgubbar och med alla pengar kvar.
På kvällen insåg vi att det enda vi ätit efter frukost, var en bautabulle.
Vi gick ner för att kolla om hotellet hade mat, för vi ville inte gå ut. Vilken tur vi hade, det var "After work" på vårt hotell. Man köpte något att dricka, vi valde varsin öl och sen fick man äta hur mycket väldigt god soppa och urgott "hotellbakat" bröd man ville.
(Hotellbakat, till skillnad mot hembakat som det alltid står, fast man är på ett hotell, restaurang eller skolmatsal - det är väl inga hem?) Fast det stod ingen skylt med hotellbakat, det är bara en reflektion vi gör ibland.
Mätta och nöjda gick vi sen upp och fortsatte vår läsorgie. Vi läste ut två böcker var på tre nätter, samt ett antal tidningar och tidskrifter.
Vi åt upp HELA!
Det kändes inte som jag hade behov av att stoppa i mig något mer den här dagen. Jag kände att jag behövde röra på mig och det var jag inte ensam om. Vi strosade Haga Nygata fram och tillbaka och min nya vana trogen tittade jag inte på folk jag mötte, utan uppåt fasaderna på husen.
Vilka roliga skyltar de hade på en del butiker och i skyltfönstren också för den delen.
Det är klart att den hade varit roligare om det stått plastskor t ex, men jag tyckte det här var tillräckligt roligt.
Undrar om det fortfarande sjungs i det här huset? När hörde man senast talas om just en "Gosskör?"
Mera möjligheter att sko sig!
Får man sen fotsvett kan man köpa sig lite parfym, en klassiker - 4711 !
Cykelaffären var tyvärr stängd, där som kärestan hade tänkt sig en pratstund med cykelhandlaren. De har talat med varandra vid tidigare besök.
Lappen som berättar om cykeln Vesta 1909 gav barndomsminnen till särbon, då hans pappa brukade prata om New Departure. Som alla äldre förr kunde han inte så mycket engelska, så han uttalade det ungefär som det stavades. Ända tills kärestan själv lärde sig engelska trodde han att det hette "Never partur." Tänk bara hur vi uttalade alla utländska filmstjärnors namn när vi var små!
När vi strosat fram och tillbaka där i Haga och fikat sjunkit undan drog vi oss upp mot centrum igen.
Precis som förra gången såg vi bilar som parkerat i vårt tycke lite knepigt. Fastnar inte bilen när man går in och sätter sig och det blir tyngre?
OOOOOOOHHHhHHhhiiiiii ! ! ! ! ! ! En pappersbutik ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
"Hindra mig," bad jag och med stort motstånd lät jag mig forslas bort från förförelsen!
Ur askan i elden. Julmotståndaren ledde mig till nästa fönster och vem/vad finns där då??
Visserligen ganska fula, men de ger direkt en association till vad som snart komma skall! HÄRLIGT!
Jag gick faktiskt förbi där också, bullen måste ha innehållit något antimedel mot frestelser. Som om inte den i sig var största frestelsen!
Mera fjärilar mötte vi och nu är vi inte på Mornington.
Nu hade hjärnan i alla fall kommit ikapp och börjat fungera.
Jag kom på Kronhusbodarna och vi fick tips av någon, om att gå till Klockboden och med tanke på kärestans faiblesse för klockor var det ett perfekt mål för honom.
Jag var mer intresserad av chokladboden som också finns där.
Sagt och gjort, vi frågade två väktare efter vägen och sen tågade vi iväg.
Passerade många roliga gatunamn, bl a detta.
Väl framme valde jag att utsätta mig för klockeriet och följde med honom.
NU KOMMER EN VARNING! GÅ INTE DIT ! ! ! !
Därinne huserade två snorkiga surgubbar som aldrig någonsin varit i närheten av en charmkurs, än mindre lärt sig kundbemötande eller ens vanligt folkvett.
Vi klev in och jag sa, att här kommer det en riktigt klockfantast, väggarna var nämligen fulla med gamla klockor.
Svaret fick mig att häpna. Då hade vi nämligen kommit fel, här var minsann ingen affär och de var inga försäljare, de var urmakare! URMAKARE! URMAKARE! Det fanns gott om affärer som sålde klockor fick vi också veta, där i Klockboden skedde bara reparationer.
Vi försökte konversera en stund, i synnerhet kärestan som verkligen har ett genuint intresse, men de ignorerade hans frågor eller snäste av honom, så till sist visade vi bätte vett och sa tack och adjö.
Jag måste säga att de var en besvikelse, varför sitter det såna där surkartar på ett så populärt turistmål som Kronhusbodarna?
Jag tog mig en titt på den gamla byggnaden mitt på torget,
sen var jag in till Keramikern en sväng och vi hade sparat det bästa till sist - Chokladen.
VAD HÄNDER?
När jag kommer in kan jag inte förmå mig att köpa minsta bit, inte ens till imorgon. Det var något magiskt med den där bullen. Vi gick därifrån, avsnästa av surgubbar och med alla pengar kvar.
På kvällen insåg vi att det enda vi ätit efter frukost, var en bautabulle.
Vi gick ner för att kolla om hotellet hade mat, för vi ville inte gå ut. Vilken tur vi hade, det var "After work" på vårt hotell. Man köpte något att dricka, vi valde varsin öl och sen fick man äta hur mycket väldigt god soppa och urgott "hotellbakat" bröd man ville.
(Hotellbakat, till skillnad mot hembakat som det alltid står, fast man är på ett hotell, restaurang eller skolmatsal - det är väl inga hem?) Fast det stod ingen skylt med hotellbakat, det är bara en reflektion vi gör ibland.
Mätta och nöjda gick vi sen upp och fortsatte vår läsorgie. Vi läste ut två böcker var på tre nätter, samt ett antal tidningar och tidskrifter.
Del av andra dagen i Göteborg
Fakirkuddarnas riksförbund har än en gång slagit mig till marken. Jag vaknade med en REJÄL huvudvärk och den kan sannerligen inte skyllas på den enda Guinnessen jag drack igår, för den gjorde bara nytta. Öl är nyttigt, det är allmänt känt, dessutom mättande!
Vi skulle till en MC-firma ute i periferin någonstans. Killen på firman hade sagt att det gick spårvagn dit, men som tur var tog kärestan ett beslut att ta bilen när vi hämtat den från Heden och innan vi checkade in den på nästa hotells parkering.
Inte vet jag om det går spårvagnar till Björlanda, men det var ungefär där affären låg och inte såg jag några spår heller för en delen.
Lokalsinnesbristen var 100% för min del. Nackspärr och ett Treobehandlat huvud gjorde mig inte till den bästa kartläsaren heller. Jag försökte så gott jag kunde, men det ska jag sluta med, för det uppskattades inte när vi kom fel.
Vi susade över någon stor bro, men då hade jag redan tappat riktning och nästan befintlighet också, jag blev akut selektiv mutist, då var det omöjligt att lotsa föraren fel.
Hur som helst kom vi dit vi skulle och en helt annan (snabbare) väg tillbaka. Parkerade bilen och checkade in på nästa hotell.
Eftersom mitt huvud levde sitt eget liv hade vi fått nog av kommunikationsmedel och beslöt oss att använda apostlahästarna. SKÖNT! Gå kan vi och tur är det.
Vi gick längs vallgraven med sikte mot Haga.
Stjärnan på synagogan (det utgår jag ifrån att byggnaden var)
Hösten var osedvanligt vacker på andra sidan vattnet, för solen behagade visa sig.
AHA, jag kom på vart allt regnvatten tar vägen, enkel och bra lösning!
NER HÄR -
- OCH UT DÄR!!!!
Vi fortsatte i det milda solskenet, en stolpe som nog var ett konstverk dök upp.
Det där lilla gröna nere på marken är små, små skor.
Jag såg tyvärr ingen skylt som talade om vad detta är, någon som vet?
Sedan kom vi in i parken längs vägen bort mot Haga. Jag testade hur det skulle vara att vara träd.
Flera träd var fullhängda med något färglatt, vi gick närmare och såg det här.
En förskola som låtit barnen göra fjärilar och skriva önskningar. Fint!
Mitt i ett enormt vackert höstträd!
Mycket löv blir det i stora parker. Jag kunde behärska mig, men nog hade jag lust att bara kasta mig rakt i. Kände dock min värdighet, samt fortfarande en släng av fakirkuddens verkningar, så det fick vara den här gången.
Fina hus och detaljer på hus och vi strosade runt så vi missade Haga och fick gå tillbaka en bit.
Jag minns inte när jag senast såg en "Frukt & Konfektyraffär.
När jag såg Oddfellows pampiga hus tänkte jag i mitt stilla sinne, att de borde ha råd att sponsra vår skolresa till just Göteborg. Vilket "flådigt" hus!
Kärestan insåg att vi var vilse, han frågade en vänlig dam och vips var vi i Haga.
En snabb rundvandring, där vi bl a "hälsade på" kärestans vänner från Böggda, fast i Bokrummet i Haga.
OBS: Den här gången köpte jag bara två, säger 2 böcker! (Inte Böggdaböcker.)
En annan favoritbutik på Haga Nygata är Olivolja etc.
In och smaka, smaka, smaka och sen handla lite gott.
Det är inte jag!
F I K A D A G S ! ! !
Framme vid disken låg massor med goda bakverk, alla i kolossalformat!
Mina livsandar vaknade till när jag såg att de hade nygjorda smoothies, jag valde en med hallon, min nya favoritsmak.
Sen bestämde vi oss för att det fick räcka med en bulle på oss två.
Efter detta blev det paltkoma, jag återkommer lite senare med slutet av dagen.
Vi skulle till en MC-firma ute i periferin någonstans. Killen på firman hade sagt att det gick spårvagn dit, men som tur var tog kärestan ett beslut att ta bilen när vi hämtat den från Heden och innan vi checkade in den på nästa hotells parkering.
Inte vet jag om det går spårvagnar till Björlanda, men det var ungefär där affären låg och inte såg jag några spår heller för en delen.
Lokalsinnesbristen var 100% för min del. Nackspärr och ett Treobehandlat huvud gjorde mig inte till den bästa kartläsaren heller. Jag försökte så gott jag kunde, men det ska jag sluta med, för det uppskattades inte när vi kom fel.
Vi susade över någon stor bro, men då hade jag redan tappat riktning och nästan befintlighet också, jag blev akut selektiv mutist, då var det omöjligt att lotsa föraren fel.
Hur som helst kom vi dit vi skulle och en helt annan (snabbare) väg tillbaka. Parkerade bilen och checkade in på nästa hotell.
Eftersom mitt huvud levde sitt eget liv hade vi fått nog av kommunikationsmedel och beslöt oss att använda apostlahästarna. SKÖNT! Gå kan vi och tur är det.
Vi gick längs vallgraven med sikte mot Haga.
Stjärnan på synagogan (det utgår jag ifrån att byggnaden var)
Hösten var osedvanligt vacker på andra sidan vattnet, för solen behagade visa sig.
AHA, jag kom på vart allt regnvatten tar vägen, enkel och bra lösning!
NER HÄR -
- OCH UT DÄR!!!!
Vi fortsatte i det milda solskenet, en stolpe som nog var ett konstverk dök upp.
Det där lilla gröna nere på marken är små, små skor.
Jag såg tyvärr ingen skylt som talade om vad detta är, någon som vet?
Sedan kom vi in i parken längs vägen bort mot Haga. Jag testade hur det skulle vara att vara träd.
Flera träd var fullhängda med något färglatt, vi gick närmare och såg det här.
En förskola som låtit barnen göra fjärilar och skriva önskningar. Fint!
Mitt i ett enormt vackert höstträd!
Mycket löv blir det i stora parker. Jag kunde behärska mig, men nog hade jag lust att bara kasta mig rakt i. Kände dock min värdighet, samt fortfarande en släng av fakirkuddens verkningar, så det fick vara den här gången.
Fina hus och detaljer på hus och vi strosade runt så vi missade Haga och fick gå tillbaka en bit.
Jag minns inte när jag senast såg en "Frukt & Konfektyraffär.
När jag såg Oddfellows pampiga hus tänkte jag i mitt stilla sinne, att de borde ha råd att sponsra vår skolresa till just Göteborg. Vilket "flådigt" hus!
Kärestan insåg att vi var vilse, han frågade en vänlig dam och vips var vi i Haga.
En snabb rundvandring, där vi bl a "hälsade på" kärestans vänner från Böggda, fast i Bokrummet i Haga.
OBS: Den här gången köpte jag bara två, säger 2 böcker! (Inte Böggdaböcker.)
En annan favoritbutik på Haga Nygata är Olivolja etc.
In och smaka, smaka, smaka och sen handla lite gott.
Det är inte jag!F I K A D A G S ! ! !
Framme vid disken låg massor med goda bakverk, alla i kolossalformat!
Mina livsandar vaknade till när jag såg att de hade nygjorda smoothies, jag valde en med hallon, min nya favoritsmak.
Sen bestämde vi oss för att det fick räcka med en bulle på oss två.
Efter detta blev det paltkoma, jag återkommer lite senare med slutet av dagen.
Tisdagkväll = jazzkväll
Idag blir det inget Göteborgsbloggande, jag är på språng mot jazzklubben där jag bör infinna mig om cirka 35 minuter. Jag tror inte jag hinner, för jag har nyss kommit hem.
Blogga om Götet är helt uteslutet denna dag. Vi har suttit i handledning på skolan, sen snabben hem och kasta i sig ett par mackor med Västerbottensost. Jag har dristat mig till att köpa ett "hjärta", som vi i familjen brukar kalla mittbiten, vare sig det är på en ost, melon eller annat som är godast i mitten. (Alltså inte en hjärtformad ostbit).
MMMMMMmmmmm vad gott det var! Den är verkligen drottningen bland ostar!
Jazzklubben är Örebro Jazz & Bluesklubb där jag numera har en plats i styrelsen. Då bör man vara närvarande på konserterna och finnas till hands där det behövs. Vi ska sälja biljetter, stå i dörröppningen och ta emot både gäster och biljetter, hälsa välkommen, presentera banden, något som C är helt suveränt duktig på, sälja skivor och mycket mer.
I höst har vi och har haft ett väldigt bra program, i min smak i alla fall. Ikväll ska vi lyssna på Meta Roos, för mig är det första gången. Jag har inte varit hemma en enda gång av alla de gånger hon varit här tidigare, så det ska bli intressant.
Nästa gång kommer Georg Riedel, Jan Lundgren och Jan Allan, det tror jag blir hur bra som helst. Kolla gärna länken med program, foton, information mm och framför allt: Ge jazzen en chans, kom och lyssna!!!!
Göteborg i tre dagar, här är den första!
Vi åkte rätt in i smeten och letade oss fram till Heden efter att bara ha frågat en gång om vägen. Där parkerade vi och tog våra rullväskor och gick några hundra meter så var vi framme vid Mornington.
Vi blev mycket väl mottagna! När vi tog fram vinstchecken fick de oss att känna oss väldigt, mycket extra VIP!
Vilken skillnad mot Bjertorps slott, där vi hamnade i träkåken med det fashionabla namnet "Jaktvillan", när de fick se vår Coop-check.
Inte nog med att det var gratis allting, vi var Stravaganzakunder, vilket innebar att vi hade fri tillgång till den häftiga kaffebaren i entrén, med valfria godsaker till. Där fanns allt från lyxiga chokladpraliner till sprakande färska wienerbröd och höga muffinsar.
Rum 610 fick vi och efter viss möda lärde vi oss hur man åker hiss med hjälp av sitt nyckelkort.
Vårt rum såg ut exakt som den bilden jag tog från nätet när jag skrev att vi skulle till Mornington.
Sängen en ren dröm, kuddarna tyvärr fakirkuddar, det syns väl? Tog nästan död på min nacke och skallen värkte som aldrig förr nästa morgon.
URHÄFTIG tapet!
- och en divan!
- vilken måste testas omedelbart!
Glaset är tomt, det håller jag i bara för det ska se extra lyxigt ut! ("Oj, vad det ska arrangeras", muttrar kärestan som måste ta kortet.)
Rummet var väldigt mycket svart, det är tydligen inne nu. Jag tycker det är jobbigt när jag inte ser ordentligt, för inte var det så värst många watt i lampan över skrivbordet.
I badrummet låg en intressant ask, svart med guldfjäril, som jag hade lite svårt att komma in i.
Jag vände och vred på den och lyckades till sist, tänk om det var praliner.....
Det var det inte. Det var nödvändor - ett överlevnadskit kan man nästan kalla det.
Vi upptäckte rätt snabbt att guldfjärilar var hotellets signum på något vis. De fanns lite här och där. Utanför vår dörr t ex.
På väggen
Lite fler bilder från vårt rum som sonen och sonhustrun var nyfikna på.
och till sist utsikten!
Kaffebaren frekventerade i synnerhet jag ganska friskt! Vi testade flera olika sorters tillagning, samt två sorters bönor. Här ett par av dem.
Dubbel Macchiato med två praliner.
Americano med hallonmuffins och pralin
Cappuchino med färskt wienerbröd med underbar grön pistageklet!
Jag var lite fundersam över var matsalen låg. Den var mitt framför mig visade det sig!
Dörren var gömd i ena hörnet av det här rummet.....
........med den här tapeten. "Böcker" nu igen.
Vi var ute en liten sväng på kvällen för att se oss omkring, äta något och kanske ta en öl. Vad hittar vi då?
En Irländsk pub - The Dubliner. Valet var givet!
Sen ut på stan och där kom nästa höjdare. Bokutförsäljning! Ännu mera böcker!!!
Där sögs vi in och blev kvar ett tag, det blev inte så dyrt, men ännu mer trångt i våra bokhyllor. Jaja, man kan missbruka värre saker än böcker!
Julbelysningen var redan uppe, men tack och lov var den inte tänd. Sånt får man inte tjuvstarta med, däremot kan man som bekant gärna hålla på med julklappar hela året. Det är helt okej.
Frukosten morgonen efter avnjöts innanför bokdörren. Alla bord var dukade med ställ med kryddor, tandpetare och kritor om någon plötsligt skulle drabbas av ett kreativt ryck.
Jag drabbades inte, för jag hade fullt upp med span på en man som antingen var Sven Wollters dubbelgångare, eller så var det originalet. Finkänslig som jag är rusade jag inte fram för att "känna" på honom. Undrar om han var där och åt frukost med oss vanliga människor just den dagen?
Det var lite fina dekorationer också, jag tittade inte bara på Sven.
Efter inmundigad frukost var det dags för vedermödor och irrfärder ut i förorterna, dem berör vi ytterst lite i ett senare inlägg!
Fortsättning och sen adjö till Skara
Hoppas det går lite bättre att få iväg det sista från Skara nu. Det är väldigt drygt att sitta och vänta och vänta och vänta och räkna de gröna plupparna som visar att snart är bilden inlagd. Kvällarna är tydligen bloggen glödhet och alla vill säga sitt.
Jag kollar ofta uppåt numera för att se hur mycket vackert som bara fåglarna får se, om man inte böjer på nacken. Jodå, det var någon för mig odefinierbar krusidull på toppen, på en del av tornen på domkyrkan.
Då fick jag för mig att titta ner också och där var det gott om fossil i gatstenen.
Det gäller att inte "sova" sig igenom livet helt klart, då missar man förmodligen ganska mycket.
Kyrkan var pampig, men allt ryms inte ens i min excellenta kamera, det får bli när jag uppgraderar nästa gång.
Framför den här gaveln var en mur med olika kopparstick, här är något med biblioteket, konstigt att jag valde just det, eller??? Nej, det föll sig helt naturligt, jag älskar ju böcker!
Vi gick in, det fanns mycket vackert därinne.
Altaret
Predikstolen
Orgeln
Ett av många fönster med glasmålningar
Det Soopska gravmonumentet, där han Erik Soop vilar i en kista i monumentet, medan hustrun ligger begravd under kyrkans golv. Ännu en fråga jag vill ha besvarad - varför är det så?
Monumenetet är svulstigt, av svart marmor och vit alabaster!
Det där störde mig lite, med hustrun under golvet, tur jag hittade några vackra brudkronor som avslutning på min rundvandring i domkyrkan.
Vi insåg att Göteborg väntade på oss, men jag hann med ett par bilder utanför kyrkan också.
Ett litet hus precis snett över gatan, antar att det är gammalt och jag tyckte det var väldigt fint. Jag gillar gula hus, och tyckte det såg lite grann ut som det kommit vilse, med alla stora stenbyggnader runtomkring sig.......
......för strax bredvid låg biblioteket, även det i en anrik gammal byggnad.
Man ska tydligen arbeta natt och lägga in bloggen på morgonen. Fort och lätt gick det här!
Göteborg nästa!!!!!
Jag kollar ofta uppåt numera för att se hur mycket vackert som bara fåglarna får se, om man inte böjer på nacken. Jodå, det var någon för mig odefinierbar krusidull på toppen, på en del av tornen på domkyrkan.
Då fick jag för mig att titta ner också och där var det gott om fossil i gatstenen.
Det gäller att inte "sova" sig igenom livet helt klart, då missar man förmodligen ganska mycket.
Kyrkan var pampig, men allt ryms inte ens i min excellenta kamera, det får bli när jag uppgraderar nästa gång.
Framför den här gaveln var en mur med olika kopparstick, här är något med biblioteket, konstigt att jag valde just det, eller??? Nej, det föll sig helt naturligt, jag älskar ju böcker!
Vi gick in, det fanns mycket vackert därinne.
Altaret
Predikstolen
Orgeln
Ett av många fönster med glasmålningar
Det Soopska gravmonumentet, där han Erik Soop vilar i en kista i monumentet, medan hustrun ligger begravd under kyrkans golv. Ännu en fråga jag vill ha besvarad - varför är det så?
Monumenetet är svulstigt, av svart marmor och vit alabaster!
Det där störde mig lite, med hustrun under golvet, tur jag hittade några vackra brudkronor som avslutning på min rundvandring i domkyrkan.
Vi insåg att Göteborg väntade på oss, men jag hann med ett par bilder utanför kyrkan också.
Ett litet hus precis snett över gatan, antar att det är gammalt och jag tyckte det var väldigt fint. Jag gillar gula hus, och tyckte det såg lite grann ut som det kommit vilse, med alla stora stenbyggnader runtomkring sig.......
......för strax bredvid låg biblioteket, även det i en anrik gammal byggnad.
Man ska tydligen arbeta natt och lägga in bloggen på morgonen. Fort och lätt gick det här!
Göteborg nästa!!!!!
Avfärd torsdag förmiddag mot Göteborg
Vi for iväg i torsdags mot Göteborg efter en mycket sen frukost, utan något mer bestämt än att vi inte skulle stressa ett enda dugg de här dagarna.
Jag hade tagit med några skivor med gamla 60 - och 70- talslåtar, så vi satt ganska tysta i början av färden och bara var nostalgiska. Fast det håller inte så länge, dyker det inte upp något utanför bilfönstret så dyker det upp något i min rörliga skalle som jag måste prata om, i alla fall om det inte är för tidigt på dagen, för då är jag helst TYST!
Vi passerade Göta kanal, det var kav lugnt på skilsmässodiket.
Kärestan passade på att kolla om bilens hastighet stämde med ljusskylten längs vägen och jag slet upp kameran, varvid han ropade till: "Blogg också!"
Det har blivit någon slags betingad reflex hos honom när han ser min kamera. Pavlov visste hur det gick till och nu vet jag att det även fungerar på människor.
Det dröjde inte länge förrän vi kom ner på Västgötaslätten och där pågick uppmontering av nya vindsnurror. De är väldigt stora.
Sen kände vi efter lite extra om vi inte var fikasugna och det var vi förstås. "Skara," sa jag, för där tyckte jag mig aldrig ha varit. Undrar om det verkligen är så?
Vi har oftast inga kommunikativa problem, så vi hamnade i Skara, fik som fik tror jag kärestan tycker och jag som är mer kräsen vägrar vägkrogar med Delicatosoritment. In i städerna längs färdvägen, det brukar alltid ge någon bonus i form av något mer att titta på än vägkanten vi passerar.
Skara, de hade mycket som passade oss och då gick vi ändå bara några kvarter runt cafeét som jag redan glömt namnet på. Det kan ha varit Nockes.....!
Jag fick syn på ett hus med noter på väggen och nedanför några konstiga soffor och fåtöljer innanför ett staket. Jag som inte gillar grönt, tyckte t o m färgen var konstig, men var ändå nyfiken.
Sen såg jag att det stod "Roser´s Salonger" på en skylt på väggen och då förstod jag att det väl är något slags nöjespalats och att möblemanget förmodligen hörde dit. 
Min färg var det då inte i alla fall. Jag hade en sån tröja en gång, som jag köpte en sommar då jag råkat få lite sol på mig så att jag inte var naturligt blek. När den lilla brännan släppte och jag hade tröjan på mig såg jag alltid ut som jag led av svår magsjuka. När jag insåg det hamnade den hos Myrorna!
Vi slank in på cafét som jag inte minns namnet på och där fanns de mest gigantiska chokladbollar jag sett i hela mitt liv.
Jag bad tjejen bakom disken sticka in handen för att få en jämförelse. Hon berättade då att de var tvungna att väga 250 gram styck. Fyra på ett kilo alltså...........
Om jag valt en sån gissar jag att jag skulle fått samma färg i ansiktet som när jag hade på mig den gröna tröjan. MEN, lite frestande var det.
Här är dock mitt slutgiltiga val, en pecannötpajbit och en latte.
Vi gick även förbi ett gammalt hus med skylten BAD. Fint det också, roligt att skylten är kvar och ännu roligare om huset inrymmer ett bad även idag. 
Efter fikat tågade vi vidare, för vi hade sett två kyrktorn sticka upp bakom en gammal stor tegelbyggnad. 
Jag frågade en gosse vi mötte om det var domkyrkan. "ÖÖÖÖöööhhh", fick jag till svar, sen samlade han sig och sa att det låg en kyrka därborta. Jag bara hoppas att han inte var skarabo.
Vi rundade tegelbyggnaden som visade sig vara ett gammalt läroverk, högre till och med. Då undrar jag: Fanns det lägre läroverk också?
Kärestan undrade inte över det, han undrade över varför de inte ställt om klockan till vintertid. 
Vi har helt klart olika fokus när vi är ute!
Kyrkklockan gick rätt. Vilken tur!
Nu får det räcka för ikväll, bloggen är mer än seg och det tar flera minuter att ladda upp varenda bild.
Det kommer mera Skara imorgon, det är ett som är säkert!
