Uppehåll
Imorgon bitti far jag och kärestan på minisemester till Göteborg och kommer hem någon gång på söndag. Då först kommer jag att visa mig här igen, men har förhoppningsvis en hel del att skriva om.
Syftet är dock att koppla av, ligga och jäsa på hotellen med en massa böcker, sen masa sig ut och äta mat som någon annan har lagat och bara slappa och vila.
Jag skulle ljuga om jag sa att vi inte ser fram emot de närmaste dagarna.
Första natten bjuder sonen på, han vann en övernattning på Mornington och skänkte den till oss.
Sedan har vi bokat 2 nätter med Coopchecken på First Hotel G.
Där har vi bott förut när vi varit i Göteborg och det är hur lyxigt som helst. Det är ganska nybyggt och ligger mitt i stan ovanpå centralstationen, men är helt ljudisolerat.
Jag skulle också ljuga om jag låtsades att jag inte längtar! Det gör vi båda förresten.
Ses söndag!
Syftet är dock att koppla av, ligga och jäsa på hotellen med en massa böcker, sen masa sig ut och äta mat som någon annan har lagat och bara slappa och vila.
Jag skulle ljuga om jag sa att vi inte ser fram emot de närmaste dagarna.
Första natten bjuder sonen på, han vann en övernattning på Mornington och skänkte den till oss.
Sedan har vi bokat 2 nätter med Coopchecken på First Hotel G.
Där har vi bott förut när vi varit i Göteborg och det är hur lyxigt som helst. Det är ganska nybyggt och ligger mitt i stan ovanpå centralstationen, men är helt ljudisolerat.
Jag skulle också ljuga om jag låtsades att jag inte längtar! Det gör vi båda förresten.
Ses söndag!
Dockparad
Nu tittar jag in hos min kompis I-L igen, där jag var för några veckor sen när vi gick på Hallsbergsmarken.
Hon tycker mycket om gamla dockor och har lyckats samla på sig några stycken. Ofta har de gamla, slitna och även fula kläder, men då får de nya, fina av sin nya "mamma". Det är lätt att se vilka färger den nya dockmamman gillar.
Dockorna sitter i en soffa i väntan på att deras hylla ska bli färdig och uppsatt på väggen. Den låg på tork på vinden när jag var där.
Från andra hållet också, så man ser allas ansikten.
Tilll sist lite närbilder
Den sista sitter på egen stol i hallen, hon kanske har lite finare anor än de andra?
Det är roligt att titta på dem, alla är olika och om man tänker på alla Barbies idag, som är lika över hela världen, så är de här onekligen mer intressanta. Tänk om de kunde tala, så man fick veta var de kom ifrån och vad de varit med om.
Jag har ägt en liknande. Jag fick den som 7-åring, när vi var i Italien. Hon hade ljusblå klänning och var ganska lik den näst nedersta, men hade brunt hår.
Jag fick aldrig leka med den, hon skulle sitta på sängen och vara fin dam.
Jag har ingen aning om vart hon tog vägen, hon kanske hittar hem till den här samlingen vackra damer någon gång, om hon finns kvar därute någonstans.
Förresten, den här tavlan är också hemifrån I-L. Den är väldigt fin och passar ihop med dockorna tycker jag.
Hundar i Hallsberg
Jag och dottern var en sväng till Hallsberg, det var inte Paris Hilton med andra ord, det var jag, precis som jag skrev igår!
De har ganska många hundar hemma hos bror och svägerska och jag passade på att supergosa med lilla Ella, så pass att jag fick mig en lammullströja på köpet. Eller kanske inte....... men det såg ut så när jag släppte ner henne. Jag hade min svarta tröja och den var som Esau, väldigt luden!
Även om jag nu har umgåtts med hundar en kväll, betyder inte det att jag svängt från kattmänniska till hunddito, däremot tycker jag så klart om djur, men fortfarande mest om katter och sen kommer konstigt nog, sköldpaddor.
Hundar kommer sen någonstans, eller hästar, fast det har jag aldrig haft någon, bara grannens som stod i vår trädgård ibland när de tyckte gräset var grönare på vår sida.
Äsch, jag vet inte vad jag tycker känner jag. Det spelar förresten ingen roll, jag har bara någon enstaka silverfisk för tillfället och de är definitivt inte på min favolista!
Nog filosoferat om djur, här kommer lite hundar från Bisens kennel.
Niña och Mozart
Isa
Ella
Betty
Asta
Det finns en York till - Diva - men hon lyckades inte fastna på någon bild.
De har ganska många hundar hemma hos bror och svägerska och jag passade på att supergosa med lilla Ella, så pass att jag fick mig en lammullströja på köpet. Eller kanske inte....... men det såg ut så när jag släppte ner henne. Jag hade min svarta tröja och den var som Esau, väldigt luden!
Även om jag nu har umgåtts med hundar en kväll, betyder inte det att jag svängt från kattmänniska till hunddito, däremot tycker jag så klart om djur, men fortfarande mest om katter och sen kommer konstigt nog, sköldpaddor.
Hundar kommer sen någonstans, eller hästar, fast det har jag aldrig haft någon, bara grannens som stod i vår trädgård ibland när de tyckte gräset var grönare på vår sida.
Äsch, jag vet inte vad jag tycker känner jag. Det spelar förresten ingen roll, jag har bara någon enstaka silverfisk för tillfället och de är definitivt inte på min favolista!
Nog filosoferat om djur, här kommer lite hundar från Bisens kennel.
Niña och Mozart
Isa
Ella
Betty
Asta
Det finns en York till - Diva - men hon lyckades inte fastna på någon bild.
Paris Hilton look a like????
MY NAME IS PARIS HILTON ! ! ! ! ! !
- AND LITTLE TINKERBELL!!!!!!!!!!
Är det likt??????
Äsch, det är jag och svägerskans lilla Ella. Hur kunde ni missa det?
Nästan fotoförträngning
Det var en jättetrevlig kväll igår. Maten blev väldigt bra och vi satt jättelänge vid bordet med den vackert strukna duken och åt och pratade.
Just innan vi högg in på förrätten, som man liksom får göra sin egen del av, kom jag ihåg kameran.
Det är "Ostmojs".
Naturligtvis hette det inte så från början, för övrigt har jag ingen aning om var det började. Jag fick receptet från nästansystern för många, många år sen, minst 25, för sonen är 28 och han har alltid känt till den här rätten.
Man tar så många rån man vill - ett i taget lämpligast, annars blir de svampiga - brer på ostmojs och njuter. Till det drack vi öl.
Sen blev det så trevligt att när vi ätit en portion av huvudrätten och jag fyllde på skålarna och bjöd om skrek jag till: "KAMERAN!". Alla hoppade till (ja, inte särbon förstås, han tänkte säkert "Blogg också" i sitt huvud och satt lugn, han vet hur det är). Jag förklarade att jag skulle lägga ut bilder av maten på bloggen, men att ingen behövde vara med på bild om de inte ville.
Det ville de inte.
Här är kycklingen.
Det är "Anettes bästa kyckling", det har jag kallat den eftersom kompisen jag fick receptet av sa så.
Praktiskt, då vet jag vilken av alla goda kycklingrätter det är, när jag letar i kokboken. Gästerna fick ett italienskt vin som heter något på C, vi som inte dricker sånt fortsatte med öl.
När det sent omsider blev dags för dessert valde jag medvetet att vänta med kameran så att man kunde se in i pajen. Det gula ser så läckert ut, tycker jag.
Det är citron- marängpaj med vispgrädde. En av de allra godaste efterrätterna jag vet och det tyckte tydligen alla, för det blev nästan ingenting kvar när vi tilll slut var redo att försöka förflytta oss till lite bekvämare möbler.
Till desserten hade jag köpt ett annat italienskt vin, vitt, lite mousserande och lite sött. På etiketten stod det: "Nivole" Om jag minns rätt var det ett Muscatvin. Det är inte lätt när man inte är intresserad av vin, men på systembolaget är de hur hjälpsamma som helst med såna här frågor.
Tjejen jag frågade om val av vin ville veta exakt vad vi skulle äta och sen gick hon med mig runt och förklarade och visade olika viner. Jag gjorde så klart som hon sa, annars hade det kunnat bli hur tokigt som helst. Nu blev det bra istället.
Vi förflyttade oss som sagt in till rummet och sjönk ner i lite bekvämare möbler och där blev vi resten av kvällen. Jag malde bönor och kokade kaffe och till det lyckades vi få ner varsin Bernadottepralin, som egentligen inte ska säljas förrän nästa år. Dock fanns de till försäljning på Venus Choklad på Chokladsalongen i Askersund i september och jag hade sparat dem till just den här kvällen.
Till kaffet smakade vi också på "Limocello" i två olika varianter, dels Limocello från Sorrento, dels "Crema di Limocello" som är en variant med grädde. (Bild från nätet)
Vill bara visa den mycket vackra blombukett jag fick av våra kära vänner när de kom.
Just innan vi högg in på förrätten, som man liksom får göra sin egen del av, kom jag ihåg kameran.
Det är "Ostmojs".
Naturligtvis hette det inte så från början, för övrigt har jag ingen aning om var det började. Jag fick receptet från nästansystern för många, många år sen, minst 25, för sonen är 28 och han har alltid känt till den här rätten.
Man tar så många rån man vill - ett i taget lämpligast, annars blir de svampiga - brer på ostmojs och njuter. Till det drack vi öl.
Sen blev det så trevligt att när vi ätit en portion av huvudrätten och jag fyllde på skålarna och bjöd om skrek jag till: "KAMERAN!". Alla hoppade till (ja, inte särbon förstås, han tänkte säkert "Blogg också" i sitt huvud och satt lugn, han vet hur det är). Jag förklarade att jag skulle lägga ut bilder av maten på bloggen, men att ingen behövde vara med på bild om de inte ville.
Det ville de inte.
Här är kycklingen.
Det är "Anettes bästa kyckling", det har jag kallat den eftersom kompisen jag fick receptet av sa så.
Praktiskt, då vet jag vilken av alla goda kycklingrätter det är, när jag letar i kokboken. Gästerna fick ett italienskt vin som heter något på C, vi som inte dricker sånt fortsatte med öl.
När det sent omsider blev dags för dessert valde jag medvetet att vänta med kameran så att man kunde se in i pajen. Det gula ser så läckert ut, tycker jag.
Det är citron- marängpaj med vispgrädde. En av de allra godaste efterrätterna jag vet och det tyckte tydligen alla, för det blev nästan ingenting kvar när vi tilll slut var redo att försöka förflytta oss till lite bekvämare möbler.
Till desserten hade jag köpt ett annat italienskt vin, vitt, lite mousserande och lite sött. På etiketten stod det: "Nivole" Om jag minns rätt var det ett Muscatvin. Det är inte lätt när man inte är intresserad av vin, men på systembolaget är de hur hjälpsamma som helst med såna här frågor.
Tjejen jag frågade om val av vin ville veta exakt vad vi skulle äta och sen gick hon med mig runt och förklarade och visade olika viner. Jag gjorde så klart som hon sa, annars hade det kunnat bli hur tokigt som helst. Nu blev det bra istället.
Vi förflyttade oss som sagt in till rummet och sjönk ner i lite bekvämare möbler och där blev vi resten av kvällen. Jag malde bönor och kokade kaffe och till det lyckades vi få ner varsin Bernadottepralin, som egentligen inte ska säljas förrän nästa år. Dock fanns de till försäljning på Venus Choklad på Chokladsalongen i Askersund i september och jag hade sparat dem till just den här kvällen.
Till kaffet smakade vi också på "Limocello" i två olika varianter, dels Limocello från Sorrento, dels "Crema di Limocello" som är en variant med grädde. (Bild från nätet)
Vill bara visa den mycket vackra blombukett jag fick av våra kära vänner när de kom.
Nu blev det bråttom
Kära nån, snart kommer gästerna och jag är svettig på pannan, har inte fått in maten i ugnen än och särbon tyckte duken var för skrockig, så nu står han och stryker.
Det är våra goda vänner I-M och L som kommer på middag, inte de kunglige, men han vill ha det mer snyggt och ordentligt än jag och då får han så gärna göra det.
Duken som var för skrockig kom ut från linneskåpet där den legat ihopvikt, nytvättad och manglad. Han gillade inte mangelvecken. Nu stryker han!
Jag måste ila ner i köket, sen in i badrummet och fräscha upp mig innan jag kan sticka ut och tända lilla välkomstlyktan och stå lugn och sansad i dörren och säga välkommen.
Det är lugnt, nästan allt är färdigt även om huvudrätten är helt rå än.
Kanske hinner jag ta kort på maten den här gången, inte bara tomma tallrikar.
Vi hoppas på en trevlig kväll!
Det är våra goda vänner I-M och L som kommer på middag, inte de kunglige, men han vill ha det mer snyggt och ordentligt än jag och då får han så gärna göra det.
Duken som var för skrockig kom ut från linneskåpet där den legat ihopvikt, nytvättad och manglad. Han gillade inte mangelvecken. Nu stryker han!
Jag måste ila ner i köket, sen in i badrummet och fräscha upp mig innan jag kan sticka ut och tända lilla välkomstlyktan och stå lugn och sansad i dörren och säga välkommen.
Det är lugnt, nästan allt är färdigt även om huvudrätten är helt rå än.
Kanske hinner jag ta kort på maten den här gången, inte bara tomma tallrikar.
Vi hoppas på en trevlig kväll!
En fredagsstund på stan
Jag var tvungen, tvingad av mig själv, att ge mig in på stan en fredag efter lunch enbart för att byta bok. Hypnotisören låg i min väska och pockade på att få komma tillbaka till bokhandeln.
När jag slutat gav jag mig in mot staden, men som den vanemänniska jag är hamnade jag i fel ände av stan och fick mig en sightseeingtur för att komma rätt. Till slut stod jag ändå parkerad nere vi Oscarparken för att därifrån raskt ta mig till Bokia, byta bok och raskt skynda hemåt igen. Det är inte bara avkopplande att trava runt i centrum en fredag eftermiddag, det är ganska många andra som också travar omkring där och jag kände mig lite trött redan klockan 6 i morse.
Sagt och gjort, jag stegade iväg och hade snabbt som en som tävlar i gång, tagit mig till Stortorget. Jag hann bara en liten, liten bit till, sen blev det tvärstopp. Ett hinder låg i min väg och jag kom inte längre!
Kalejdoskåpet!
En av de mysigaste affärer vi har i Örebro! Okej, tänkte jag och hade en överläggning med mig själv, jag fick tillstånd av mig att titta i skyltfönstret. OJOJOJ, vad fint det var med asiatiska träsaker, masker osv.
Eländes elände, ytterdörren stod öppen och jag såg in i härligheten och rakt fram var det ett jättefint bord som drog mina blickar till sig och inte nog med det, hela min långa lekamen stod plötsligt inne i affären, fast bara innanför dörren.
Vilka fina elefanter och den lilla japanska zenträdgården i mitten med stenar, ljus och kratta, fina hjärtan och sen var det kört. Nu var jag därinne och där blev jag ett bra tag.
Jag frågade innehavaren om jag fick visa upp hennes fina butik här på bloggen och det var inga protester mot det som tur är, för det finns så mycket fint att jag gärna vill att fler än jag ska se. En massa små och stora presentsaker som löser många problem när man vill ge någon något.
De ljuvliga små änglarna som jag upptäckte förra julen och köpte många av som jag både behöll och gav bort, hade flugit hit igen och de är helt bedårande!
Sen fanns skylten som jag skulle ha haft när jag var liten. Min plan var att bli "konståkningsprinsessa," men eftersom jag hade svårt att lära mig backa hade jag även plan B. Då skulle jag nöja mig med att bli vanlig prinsessa. Vanlig??? Jojo, då visste man inte mycket om de kungliga och deras vedermödor!
Sen har vi det halvandliga hörnet om man så vill. Annars kan man kalla det det "Asiatiska hörnet". Min kära dotter har en del såna här saker och jag tycker att på rätt plats, är det fint.
I andra hörnet - ett eldorado för kulspelare och samlare. Dem köper man som lösgodis, 7 kronor hektot! Vilken underbar blå färg längst fram.
Jag arbetade mig inåt och hittade roliga gubbar i ståltråd som var tänkta till placeringskort eller andra kort/papper man vill se eller komma ihåg. De har en liten nypa högst upp. Jag tänkte spontant på placeringsskort, för det var många i en ask, men man kanske kunde köpa dem en och en också? Det glömde jag fråga.
Grodavdelningen, en sån blompinne ska jag nog ha i min rabatt nästa sommar. Julklappstips till eventuella givare som läser min blogg!!!!!
Käpphästen har fått en renässans, prickigt som är så fint. Jag älskar prickigt, men jag tror inte jag äger mer än lite prickiga strumpor, trots att jag tycker om det.
Vid disken fanns en hel karta med Muminmagneter. Det är inte klokt, jag vill ha hela affären nästan.
Mumin mmmmmm så söt!!!!
Det är en katt bland hermelinerna som ordspråket säger. Här är det verkligen en katt som smugit sig in i fel saga. Jag ser Findus!
Jag stoppade ner kameran, fick mina inköp, en del paketerade andra inte, betalade och gick mot ytterdörren. Då blev jag stoppad än en gång. En kortställning kom i min väg.
KORT!!!!!
Det var bara att hiva upp kameran igen och ta ett kort till.
Till slut tog jag mig över tröskeln och ut på trottoaren igen. Vidare till bokhandeln gick det utan störningar och nu har jag "Den svarta löparen" på nattduksbordet, tillsammans med en bok om Aspergers syndrom och M-magasin som jag läser parallellt.
Vilken njutarstund jag gav mig själv helt oplanerat!
När jag slutat gav jag mig in mot staden, men som den vanemänniska jag är hamnade jag i fel ände av stan och fick mig en sightseeingtur för att komma rätt. Till slut stod jag ändå parkerad nere vi Oscarparken för att därifrån raskt ta mig till Bokia, byta bok och raskt skynda hemåt igen. Det är inte bara avkopplande att trava runt i centrum en fredag eftermiddag, det är ganska många andra som också travar omkring där och jag kände mig lite trött redan klockan 6 i morse.
Sagt och gjort, jag stegade iväg och hade snabbt som en som tävlar i gång, tagit mig till Stortorget. Jag hann bara en liten, liten bit till, sen blev det tvärstopp. Ett hinder låg i min väg och jag kom inte längre!
Kalejdoskåpet!
En av de mysigaste affärer vi har i Örebro! Okej, tänkte jag och hade en överläggning med mig själv, jag fick tillstånd av mig att titta i skyltfönstret. OJOJOJ, vad fint det var med asiatiska träsaker, masker osv.
Eländes elände, ytterdörren stod öppen och jag såg in i härligheten och rakt fram var det ett jättefint bord som drog mina blickar till sig och inte nog med det, hela min långa lekamen stod plötsligt inne i affären, fast bara innanför dörren.
Vilka fina elefanter och den lilla japanska zenträdgården i mitten med stenar, ljus och kratta, fina hjärtan och sen var det kört. Nu var jag därinne och där blev jag ett bra tag.
Jag frågade innehavaren om jag fick visa upp hennes fina butik här på bloggen och det var inga protester mot det som tur är, för det finns så mycket fint att jag gärna vill att fler än jag ska se. En massa små och stora presentsaker som löser många problem när man vill ge någon något.
De ljuvliga små änglarna som jag upptäckte förra julen och köpte många av som jag både behöll och gav bort, hade flugit hit igen och de är helt bedårande!
Sen fanns skylten som jag skulle ha haft när jag var liten. Min plan var att bli "konståkningsprinsessa," men eftersom jag hade svårt att lära mig backa hade jag även plan B. Då skulle jag nöja mig med att bli vanlig prinsessa. Vanlig??? Jojo, då visste man inte mycket om de kungliga och deras vedermödor!
Sen har vi det halvandliga hörnet om man så vill. Annars kan man kalla det det "Asiatiska hörnet". Min kära dotter har en del såna här saker och jag tycker att på rätt plats, är det fint.
I andra hörnet - ett eldorado för kulspelare och samlare. Dem köper man som lösgodis, 7 kronor hektot! Vilken underbar blå färg längst fram.
Jag arbetade mig inåt och hittade roliga gubbar i ståltråd som var tänkta till placeringskort eller andra kort/papper man vill se eller komma ihåg. De har en liten nypa högst upp. Jag tänkte spontant på placeringsskort, för det var många i en ask, men man kanske kunde köpa dem en och en också? Det glömde jag fråga.
Grodavdelningen, en sån blompinne ska jag nog ha i min rabatt nästa sommar. Julklappstips till eventuella givare som läser min blogg!!!!!
Käpphästen har fått en renässans, prickigt som är så fint. Jag älskar prickigt, men jag tror inte jag äger mer än lite prickiga strumpor, trots att jag tycker om det.
Vid disken fanns en hel karta med Muminmagneter. Det är inte klokt, jag vill ha hela affären nästan.
Mumin mmmmmm så söt!!!!
Det är en katt bland hermelinerna som ordspråket säger. Här är det verkligen en katt som smugit sig in i fel saga. Jag ser Findus!
Jag stoppade ner kameran, fick mina inköp, en del paketerade andra inte, betalade och gick mot ytterdörren. Då blev jag stoppad än en gång. En kortställning kom i min väg.
KORT!!!!!
Det var bara att hiva upp kameran igen och ta ett kort till.
Till slut tog jag mig över tröskeln och ut på trottoaren igen. Vidare till bokhandeln gick det utan störningar och nu har jag "Den svarta löparen" på nattduksbordet, tillsammans med en bok om Aspergers syndrom och M-magasin som jag läser parallellt.
Vilken njutarstund jag gav mig själv helt oplanerat!
Äntligen.......
........ fick jag tid att koka en stor kanna te, sätta mig vid köksbordet och läsa ut senaste boken jag lånat i läsecirkeln.
Nästansystern sa härom veckan att hon läste "Hypnotisören". Jag frågade förstås vad det var och då var den ur cirkeln. Det är alltså Bokias förträffliga läsecirkel "Låna och läs", jag pratar om. Man kan byta sin bok var som helst i Sverige där det finns en Bokia som har läsecirkeln.
För 399 kronor får man läsa 60 nya böcker under drygt ett år och på slutet är det som vanligt, man behåller den man har hemma när tiden gått ut.
Det här är ett verkligt stressmoment för mig. Jag brukar känna på ett tidigt stadium vilken bok jag vill äga och då har jag förstås redan läst den, men då vet jag i alla fall att jag kommer att vara glad att ha den i min bokhylla. Nästansyster gör tvärtom, hon tar en som hon inte läst, men det är hennes val.
Det är inte alltid så lätt att fixa att jag får rätt bok. Om det är en väldigt eftertraktad bok kan det vara många som vill ha den kvar till sist. Inte heller är det så roligt att avsluta sin läseperiod 1 månad i förväg bara för att få just den boken man bespetsat sig på. Då blir jag lätt stressad, men jag har lyckats många gånger att få min önskebok.
Det som händer när syster och jag pratar böcker är att vi liksom hetsar varandra, alltså var jag tvungen att låna samma bok, så vi skulle kunna diskutera den på telefon.
Den har kostat mig nattsömn och jag ville egentligen vara hemma och läsa både igår och i tisdags, men det är kören ena kvällen och jazzklubben andra.
Idag hade jag tid, nu är boken utläst och den var jättespännande. Jag tror inte det som hände kan hända på riktigt, men den var BRA i alla fall. En riktigt fängslande kriminalroman som det heter numera.
Undrar om kära syster läst ut sin?
Jag vill inte äga den, men jag kan gott rekommendera folk att läsa den!
Nästansystern sa härom veckan att hon läste "Hypnotisören". Jag frågade förstås vad det var och då var den ur cirkeln. Det är alltså Bokias förträffliga läsecirkel "Låna och läs", jag pratar om. Man kan byta sin bok var som helst i Sverige där det finns en Bokia som har läsecirkeln.
För 399 kronor får man läsa 60 nya böcker under drygt ett år och på slutet är det som vanligt, man behåller den man har hemma när tiden gått ut.
Det här är ett verkligt stressmoment för mig. Jag brukar känna på ett tidigt stadium vilken bok jag vill äga och då har jag förstås redan läst den, men då vet jag i alla fall att jag kommer att vara glad att ha den i min bokhylla. Nästansyster gör tvärtom, hon tar en som hon inte läst, men det är hennes val.
Det är inte alltid så lätt att fixa att jag får rätt bok. Om det är en väldigt eftertraktad bok kan det vara många som vill ha den kvar till sist. Inte heller är det så roligt att avsluta sin läseperiod 1 månad i förväg bara för att få just den boken man bespetsat sig på. Då blir jag lätt stressad, men jag har lyckats många gånger att få min önskebok.
Det som händer när syster och jag pratar böcker är att vi liksom hetsar varandra, alltså var jag tvungen att låna samma bok, så vi skulle kunna diskutera den på telefon.
Den har kostat mig nattsömn och jag ville egentligen vara hemma och läsa både igår och i tisdags, men det är kören ena kvällen och jazzklubben andra.
Idag hade jag tid, nu är boken utläst och den var jättespännande. Jag tror inte det som hände kan hända på riktigt, men den var BRA i alla fall. En riktigt fängslande kriminalroman som det heter numera.
Undrar om kära syster läst ut sin?
Jag vill inte äga den, men jag kan gott rekommendera folk att läsa den!
Höst
Alldeles nyss slutade jag jobba, ja, inte riktigt, men för en halvtimme sen.
När jag kom ut och fick se min kära bil kände jag att det var tur att jag fick dra en repa på motorvägen så den inte skulle bli helt inlövad.
Nu är det verkligen höst.
Det kanske inte var så mycket förresten, men tillräckligt mycket för att inte allt skulle blåsa bort när jag åkte hem och de flesta löven har lagt sig tillrätta i utblåset, eller vad det är, under vindrutetorkarna. Som för att få lite extra besvär var löven fastklistrade........ med vatten, men ändå!
Ville bara gnälla lite, jag blir lite kinkig när jag jobbar så här låååånga dagar, jag börjar 7.45!
Tårtprat
Åsa på mitt jobb har varit på tårtdekorationskurs. Först nu förstår jag att man inte måste vara proffs för att åstadkomma sagolika skapelser. Det var hennes första försök och jag måste säga att jag är imponerad över resultatet.
Hon var någonstans i Värmland i helgen, kanske Kristinehamn, och förkovrade sig estetiskt. Jag som kom sist tillbaka till jobbet fick bara se en fjärdedel av vad hon åstadkommit. Å andra sidan var det ingen där som fick se hela skapelsen, för hon bjöd så klart sin familj först.
Så här såg biten ut som jag fick ta av. Nästan overklig!
Inuit var en riktigt smarrig chokladkaka som hade någon god klet under det blåa skalet med sina dekorationer. Jag tog hälften av den på bilden, men kunde inte med att ta den delen med den ljuvliga lilla blomman.
MMMMMMMMM, vad gott det var, just nu har jag nästan paltkoma efter att ha slukat biten. Det var för övrigt inga som helst problem, äta slisk det kan jag!
Dekorationslagret görs av någon slags sockerpasta, kan jämföras med marsipan fast utan mandel enligt uppgifter från den nybakade tårtdekoratören. HÖHÖHÖ! Obs vitsen!!!!! (Heter det förresten dekoratris när det är en kvinna?)
Hon som höll kursen heter Gunilla Wall och hon däremot är proffs. Om man går in på hemsidan och klickar på "kurser", kan man se Åsas gäng sitta där och kavla massa och göra små blommor som får torka på äggkartonger.
Det ser jättehäftigt ut, men för min del tror jag att jag skulle välja att lära mig att slå in vackrare paket än jag gör idag, för jag är bara en glad amatör på det området!
När jag googlade på tårtdekoration kom jag till en annan hemsida, på den kursen får de dekorera en s.k. dummie, dvs en frigolittårta.
Varför det?
Väldigt onödigt tycker jag, som den sockerbagare jag är! Tänk att komma hem till familjen/barnen och visa upp en "leksakstårta."
Tack Åsa, jag mår som en prinsess(tårt)a!
Hon var någonstans i Värmland i helgen, kanske Kristinehamn, och förkovrade sig estetiskt. Jag som kom sist tillbaka till jobbet fick bara se en fjärdedel av vad hon åstadkommit. Å andra sidan var det ingen där som fick se hela skapelsen, för hon bjöd så klart sin familj först.
Så här såg biten ut som jag fick ta av. Nästan overklig!
Inuit var en riktigt smarrig chokladkaka som hade någon god klet under det blåa skalet med sina dekorationer. Jag tog hälften av den på bilden, men kunde inte med att ta den delen med den ljuvliga lilla blomman.
MMMMMMMMM, vad gott det var, just nu har jag nästan paltkoma efter att ha slukat biten. Det var för övrigt inga som helst problem, äta slisk det kan jag!
Dekorationslagret görs av någon slags sockerpasta, kan jämföras med marsipan fast utan mandel enligt uppgifter från den nybakade tårtdekoratören. HÖHÖHÖ! Obs vitsen!!!!! (Heter det förresten dekoratris när det är en kvinna?)
Hon som höll kursen heter Gunilla Wall och hon däremot är proffs. Om man går in på hemsidan och klickar på "kurser", kan man se Åsas gäng sitta där och kavla massa och göra små blommor som får torka på äggkartonger.
Det ser jättehäftigt ut, men för min del tror jag att jag skulle välja att lära mig att slå in vackrare paket än jag gör idag, för jag är bara en glad amatör på det området!
När jag googlade på tårtdekoration kom jag till en annan hemsida, på den kursen får de dekorera en s.k. dummie, dvs en frigolittårta.
Varför det?
Väldigt onödigt tycker jag, som den sockerbagare jag är! Tänk att komma hem till familjen/barnen och visa upp en "leksakstårta."
Tack Åsa, jag mår som en prinsess(tårt)a!
Julen är här!!!!!!
Eller, kanske inte riktigt, men nästan.
Den har kommit till IKEA!!!!!! Jag var där på eftermiddagen och minsann, det glittrade och lyste, plastgranar var klädda och mängder med julklappspapper stod uppradat och bara väntade på såna som mig.
Jag var bara tvungen att ta en runda och jag kan väl i samma andetag erkänna att enda anledningen att jag tog mig ditut var för att kolla om inte julen kommit. Jag vill minnas att den kom i oktober förra året också.
Jag njöt!
Jag blev omgådd (wow vilket ord det blev) av två damer som beskärmade sig över att det redan var framplockat en massa julsaker. Det rann av mig som vatten på en gås, jag fördjupade mig i en ny sorts glitter som hängde så fint över grenarna på granarna och när jag sen lagt ner två förpackningar i min kasse och gick vidare, vilka två passerar jag då? Två som står och fingrar på en stjärna med lampor i? Damerna!!!!!
Jag var inte där så länge, jag köpte glittret, några julklappar, ett julljus, två påsar ACO-kola - mint&choklad och...........
.................. jag köpte varken julpapper eller julsnören, så dé så!
Förresten har julen kommit till Lidl också, så snart är den över oss alla!
Den har kommit till IKEA!!!!!! Jag var där på eftermiddagen och minsann, det glittrade och lyste, plastgranar var klädda och mängder med julklappspapper stod uppradat och bara väntade på såna som mig.
Jag var bara tvungen att ta en runda och jag kan väl i samma andetag erkänna att enda anledningen att jag tog mig ditut var för att kolla om inte julen kommit. Jag vill minnas att den kom i oktober förra året också.
Jag njöt!
Jag blev omgådd (wow vilket ord det blev) av två damer som beskärmade sig över att det redan var framplockat en massa julsaker. Det rann av mig som vatten på en gås, jag fördjupade mig i en ny sorts glitter som hängde så fint över grenarna på granarna och när jag sen lagt ner två förpackningar i min kasse och gick vidare, vilka två passerar jag då? Två som står och fingrar på en stjärna med lampor i? Damerna!!!!!
Jag var inte där så länge, jag köpte glittret, några julklappar, ett julljus, två påsar ACO-kola - mint&choklad och...........
.................. jag köpte varken julpapper eller julsnören, så dé så!
Förresten har julen kommit till Lidl också, så snart är den över oss alla!
Hjärnförtvining och totalstopp
Fullständigt omöjligt att få ihop något vettigt efter den här helgen.
Jo, jag skulle kunna orera i skrift om allt vi hållit på med, lärt oss och diskuterat, men det vore inte särskilt intressant för den stora allmänheten. Dessutom är jag trött, eller JÄTTETRÖTT, men nöjd efter en berikande helg, då jag även fått träffa kollegor från hela landet.
En väldigt intressant, praktisk nyhet fick vi förstås ta del av under middagen, som jag måste ha med. Vår kära ordförande K hade fått ett nytt piano av sin bror och det hade hon tagit med sig för att visa oss.
Nu råkar vi ha en kollega som är Sveriges bästa Hammondlirare, så han fick förstås testa om det möjligen kunde jämföras med hans instrument, en Hammond B3
Här har Pierre Svärd, som han heter om det nu är någon som inte känner igen honom, just gått loss på det senaste från Japan.
När jag kom hem på eftermiddagen idag och sammanstrålade med kärestan tyckte jag att vi skulle ut på en uppfriskande promenad, efter två dagars innesittande på 5.te våningen i ett konferensrum på Hotell Stinsen.
Det slutade med att vi tog en uppfriskande biltur ut på landet och den luft jag drog i mig, kom när jag tryckte på knappen till fönsterhissen och fick in lite frisk utomhusmiljö.
Nu tänker jag inte försöka prestera något mer idag. Jag har orkat igenom programmet på TV2 klockan 20.00 om "Barnhemmens döttrar" och det var inte direkt uppiggande, men oerhört intressant, tankeväckande, lite skrämmande och mycket viktigt att visa.
Jo, jag skulle kunna orera i skrift om allt vi hållit på med, lärt oss och diskuterat, men det vore inte särskilt intressant för den stora allmänheten. Dessutom är jag trött, eller JÄTTETRÖTT, men nöjd efter en berikande helg, då jag även fått träffa kollegor från hela landet.
En väldigt intressant, praktisk nyhet fick vi förstås ta del av under middagen, som jag måste ha med. Vår kära ordförande K hade fått ett nytt piano av sin bror och det hade hon tagit med sig för att visa oss.
Nu råkar vi ha en kollega som är Sveriges bästa Hammondlirare, så han fick förstås testa om det möjligen kunde jämföras med hans instrument, en Hammond B3
Här har Pierre Svärd, som han heter om det nu är någon som inte känner igen honom, just gått loss på det senaste från Japan.
När jag kom hem på eftermiddagen idag och sammanstrålade med kärestan tyckte jag att vi skulle ut på en uppfriskande promenad, efter två dagars innesittande på 5.te våningen i ett konferensrum på Hotell Stinsen.
Det slutade med att vi tog en uppfriskande biltur ut på landet och den luft jag drog i mig, kom när jag tryckte på knappen till fönsterhissen och fick in lite frisk utomhusmiljö.
Nu tänker jag inte försöka prestera något mer idag. Jag har orkat igenom programmet på TV2 klockan 20.00 om "Barnhemmens döttrar" och det var inte direkt uppiggande, men oerhört intressant, tankeväckande, lite skrämmande och mycket viktigt att visa.
Lördagsaktiviteter
Vi vaknar till en inte alltför kall dag med sol och det ser ut som en jättehärlig höstdag, även om det blåser ganska mycket.
Inga problem med vad vi ska göra idag! Kärestan har vår motorcykel som snart är att betrakta som ett kall. Han är extremt noga med att sköta om våra motordrivna fordon, något som jag uppskattar mer än jag kan säga. Tyvärr har vi inget garage, så han får klä på sig vintermunderingen innan han ger sig i kast med uppgiften. Om jag minns rätt är det dags för en ny växellåda, eller så var det lameller, eller så var det något annat för mig helt obegripligt!
Fin är den i alla fall och vi är väldigt nöjda med att äga en BMW.
Själv ska jag tillbringa dagen inomhus, på Hotell Stinsen i Hallsberg.
Jag ska på höstens fortbildning i musikterapi. Vi har två kurshelger/år i RFDM, som är förkortningen på vår förening. Jag är alltså utbildad musikterapeut i Fmt-metoden. Vi arbetar med människor med funktionshinder av något slag, från kocentrationssvårigheter till grava, diagnostiserade handikapp.
Läs gärna om det på länken, det är väldigt intressant, en bra utbildning på Ingesunds Musikhögskola och en fantastisk behandlingsmetod.
Det är otroligt berikande att träffas regelbundet, utbyta åsikter, få hjälp att lösa problem och framför allt uppdatera sig om det senaste inom forskning, nya rön, handikappkunskap osv osv.
Vi brukar vara på olika platser i Sverige, har även varit på Åland och i Helsingfors, då det finns musikterapeuter även där. Det blir också som en liten minisemester att få åka någon annanstans, även om det handlar om arbete och koncentration mest hela tiden.
I höst blev det Hallsberg. Så otroligt roligt för mig att få åka till Hallsberg. Jag är uppvuxen där, t o m född där, för BB i Örebro var fullt när det var dags för mig att träda ut i världen.
Jag är en sällsynt optimistisk, ganska positiv person, inbillar jag mig i alla fall, så jag har försökt vända på det.
Hallsberg JAAAABBBAAAA!!!!!!!
*Jag får sova i min egen säng.
*Jag slipper stiga upp i gryningen för att åka iväg och vara trött när jag kommer fram.
*Det blir inte så dyrt nu i dessa besparingstider.
*Jazz & Bluesklubben har sitt säte där - ikväll Roffe Wikström!
*OCH, framför allt det bästa: Jag hittar dit!
Nu ska jag snart iväg och kommer hem någon gång när det är dags att sova. Då är hjärtevännen här och väntar på mig och imorgon bär det iväg till Hallsberg igen för den avslutande dagen!
Inga problem med vad vi ska göra idag! Kärestan har vår motorcykel som snart är att betrakta som ett kall. Han är extremt noga med att sköta om våra motordrivna fordon, något som jag uppskattar mer än jag kan säga. Tyvärr har vi inget garage, så han får klä på sig vintermunderingen innan han ger sig i kast med uppgiften. Om jag minns rätt är det dags för en ny växellåda, eller så var det lameller, eller så var det något annat för mig helt obegripligt!
Fin är den i alla fall och vi är väldigt nöjda med att äga en BMW.
Själv ska jag tillbringa dagen inomhus, på Hotell Stinsen i Hallsberg.
Jag ska på höstens fortbildning i musikterapi. Vi har två kurshelger/år i RFDM, som är förkortningen på vår förening. Jag är alltså utbildad musikterapeut i Fmt-metoden. Vi arbetar med människor med funktionshinder av något slag, från kocentrationssvårigheter till grava, diagnostiserade handikapp.
Läs gärna om det på länken, det är väldigt intressant, en bra utbildning på Ingesunds Musikhögskola och en fantastisk behandlingsmetod.
Det är otroligt berikande att träffas regelbundet, utbyta åsikter, få hjälp att lösa problem och framför allt uppdatera sig om det senaste inom forskning, nya rön, handikappkunskap osv osv.
Vi brukar vara på olika platser i Sverige, har även varit på Åland och i Helsingfors, då det finns musikterapeuter även där. Det blir också som en liten minisemester att få åka någon annanstans, även om det handlar om arbete och koncentration mest hela tiden.
I höst blev det Hallsberg. Så otroligt roligt för mig att få åka till Hallsberg. Jag är uppvuxen där, t o m född där, för BB i Örebro var fullt när det var dags för mig att träda ut i världen.
Jag är en sällsynt optimistisk, ganska positiv person, inbillar jag mig i alla fall, så jag har försökt vända på det.
Hallsberg JAAAABBBAAAA!!!!!!!
*Jag får sova i min egen säng.
*Jag slipper stiga upp i gryningen för att åka iväg och vara trött när jag kommer fram.
*Det blir inte så dyrt nu i dessa besparingstider.
*Jazz & Bluesklubben har sitt säte där - ikväll Roffe Wikström!
*OCH, framför allt det bästa: Jag hittar dit!
Nu ska jag snart iväg och kommer hem någon gång när det är dags att sova. Då är hjärtevännen här och väntar på mig och imorgon bär det iväg till Hallsberg igen för den avslutande dagen!
Klass 4:4 A
Klass 4:4A
Man kan nästan säga att vi hade en liten miniklassträff igår, vi gick faktiskt i 4.4 A allihopa då, på den tiden. Vi var bland de sista i landet som tog realen dessutom och det är riktigt roligt att ha fått vara med om.
Nu var det förstås inte en klassträff. Det var vår lilla sammanslutning av gamla kompisar som vi bestämt oss för att kalla "Damklubben". Det är inget som helst allvar bakom det namnet, men något måste vi ju heta så att vi vet vad vi pratar om.
Igår var gänget, sånär som på den enda som inte gått i 4.4 A, hemma hos mig. Det var min tur och eftersom jag klart och tydligt deklarerat att jag inte ville ha strax före jul den här gången fick det lov att bli nu. Man hinner väl bara blinka ett par gånger så är det advent, så fort går tiden för tillfället.
Jag var värdinnan och piga har jag ingen, så kameran kom inte fram förrän efter ett tag. Det blev inte heller några direkta matbilder, men jag tänker lägga in receptet på fisksoppan, på kamraternas begäran. Jag hade frågat i mitt arbetslag om någon visste något bra och inte alltför tidskrävande att bjuda på och A - som är med på mina beryktade drinkfester - hade en fantastisk fisksoppa att bidra med.
Undrar hur man gör, utan att behöva skriva rakt i bloggen. Nu blir det lite paus för att testa.
Annas fisksoppa 4 personer
1 stor gul lök
1 stor morot
500 g krossade tomater
400 g valfri fisk (finns frysta påsar med blandad fisk)
5 dl fiskbuljong
1 burk räkor eller kräftstjärtar
1 liten burk creme fraiche
1 vitlöksklyfta
½ ask franska örter
Fräs löken i en stor gryta, tryck i vitlöken på slutet
Tillsätt buljongen
Sjud fisken i 14 minuter
Tillsätt grovriven morot, tomaterna och örterna
Hetta upp allt
Blanda i creme fraiche
Lägg i räkor och kräftor allra sist. OBS: Får inte koka efter det
Jättegott med aioli till. Gör den själv!
Äsch, jag fattade inte hur man länkar in det, men plötsligt när jag satt här och försökte lista ut det ploppade receptet bara in. Jag höll på en massa knapptryckning lite fram och tillbaka, klippte och klistrade tror jag också att jag gjorde och "allow" gjorde jag också, men någon länk blev det inte, så långt förstod jag.
Jag tog mer vitlök, extra fiskbuljong(jag hade tärning), kryddade även med sambal oelek och serverade räkor och kräftstjärtar bredvid, desstom direkt ur burkarna, för de höll jag på att glömma att ta fram eftersom de vilade på ett kallt ställe i väntan på att serveras.
Två stycken är laktosintoleranta, så jag valde laktosfri creme fraiche. Jag kunde inte känna att den smakade något annat än den vanliga, bra att veta!
Här är J och B, golffantaster båda två.
En del vill inte vara med på kort och då blir det så här. Vi spelar inte golf.
Vi kom aldrig längre än till köksbordet, trots att jag hade förberett i rummet med mysbelysning, snacks och frukt. Vi har så himla roligt att kvällarna aldrig räcker till, trots att vi är flera som ska upp och arbeta morgonen efter.
För att undvika att det skulle bli så sent som det brukar när vi har våra "klubbsammankomster", började vi 18.30 istället för 19.00. Vad hjälpte det? Inte ett dugg!
Vad avhandlade vi då och vilka viktiga beslut fattade vi?
....................????????????????,,,,,,,,,,,,,,, ???????????....................???????
JO, att vi ska ses igen 3 december!
De for någon gång innan 23.00 och jag bestämde mig för att röja upp efter orgien. Jag skulle inte klara att komma ner till ett "Dagen efter festen kök."
Så här såg det ut innan jag började och då har redan tallrikar och de flesta glasen förflyttats till diskområdet!
I morse var det njutbart, allt diskat och stod på diskstället, det som gick att maskindiska stod i maskinen och min morgon var precis som vilken annan morgon som helst.
Längtar till 3 december!
Slisksugen
Vad ska jag ta mig till?
Jag är så slisksugen att jag snart blir tokig. Förresten tokig är jag nog för längesen, för jag ingår pakter med mig själv. Just nu får jag inte äta godis och inte fika på veckorna.
Mina arbetskamrater är ett bakande, kakköpande och fikande sällskap och jag brukar vara en av dem, men för tillfället ligger jag lågt. Min garderob består av mer trånga kläder än lagom.
Jag kan bli sittande och hallucinera om chokladkakan som ligger nere i skåpet, som jag köpte på chokladfestivalen i Askersund i september. Den har visserligen haft två kompisar där i skåpet, men de har åkt all världens väg, för jag tar mig ett återfall då och då. Just idag tänker jag dock inte göra det och karaktär har jag bara jag bestämmer mig.
Den som är kvar är mörk choklad med björnbär, man fick avsmaka på festivalen, så jag vet att den är klart ätlig.
De andra var en med citron och en med körsbär. Kärestan fick smaka, men fördelningen på choklad är ungefär 85/15, till min fördel. Förhållandet är likadant med korv, fast till hans fördel.
Sen tänker jag också på Prinsesstårta, eller kanske snarare marsipangrisar. för det är naturligtvis det allra sötaste jag vill åt och det är marsipanen. Det är absolut inte samma sak att rota runt i kylskåpet och ta en tugga av mandelmasseklumpen som ligger väl inslagen där inne. Grisar ska vara grisar!
Snart ska jag till kören, strax bredvid ligger utmärkta konditori Vasa och där finns den här montern!
Men.............jag ska väl inte????? Jag skröt ju nyss om att jag har karaktär!
Jag är så slisksugen att jag snart blir tokig. Förresten tokig är jag nog för längesen, för jag ingår pakter med mig själv. Just nu får jag inte äta godis och inte fika på veckorna.
Mina arbetskamrater är ett bakande, kakköpande och fikande sällskap och jag brukar vara en av dem, men för tillfället ligger jag lågt. Min garderob består av mer trånga kläder än lagom.
Jag kan bli sittande och hallucinera om chokladkakan som ligger nere i skåpet, som jag köpte på chokladfestivalen i Askersund i september. Den har visserligen haft två kompisar där i skåpet, men de har åkt all världens väg, för jag tar mig ett återfall då och då. Just idag tänker jag dock inte göra det och karaktär har jag bara jag bestämmer mig.
Den som är kvar är mörk choklad med björnbär, man fick avsmaka på festivalen, så jag vet att den är klart ätlig.
De andra var en med citron och en med körsbär. Kärestan fick smaka, men fördelningen på choklad är ungefär 85/15, till min fördel. Förhållandet är likadant med korv, fast till hans fördel.
Sen tänker jag också på Prinsesstårta, eller kanske snarare marsipangrisar. för det är naturligtvis det allra sötaste jag vill åt och det är marsipanen. Det är absolut inte samma sak att rota runt i kylskåpet och ta en tugga av mandelmasseklumpen som ligger väl inslagen där inne. Grisar ska vara grisar!
Snart ska jag till kören, strax bredvid ligger utmärkta konditori Vasa och där finns den här montern!
Men.............jag ska väl inte????? Jag skröt ju nyss om att jag har karaktär!
Nattmål
Sitter här mitt i natten, snart är det det i alla fall och för nästansystern är det rena, rama nyårsafton så här dags.
Jag har varit på jazzklubben och nästan frusit ihjäl, men musiken var fantastisk!! Jag tål inte den här årstiden så bra, barnens gudmor säger att det är mentalt. Jag har gjort vintermotstånd så länge att jag inte klarar av när det drar ner mot 0 grader, trots att jag inte bor i Västerbotten längre.
I handen - näää, inte exakt nu, för jag skriver nu - håller jag en cognacskupa och jag njuter i fulla drag av hettan som sprider sig i mitt inre när jag sippar på den.
Alldeles strax ska jag tippa mig själv baklänges ner i min underbara säng och kura ihop mig under klimattäcket från Höje, eller möjligen Höjes. Sen kan det få vara hur kallt det vill, under täcket är det alltid perfekt temperatur.
Paradoxalt nog, är jag en person som sover med öppet fönster nästan året runt, inte vidöppet, men öppet!
Mycket motsägelsefullt, eller hur?
Skål och godnatt på er alla!
Jag har varit på jazzklubben och nästan frusit ihjäl, men musiken var fantastisk!! Jag tål inte den här årstiden så bra, barnens gudmor säger att det är mentalt. Jag har gjort vintermotstånd så länge att jag inte klarar av när det drar ner mot 0 grader, trots att jag inte bor i Västerbotten längre.
I handen - näää, inte exakt nu, för jag skriver nu - håller jag en cognacskupa och jag njuter i fulla drag av hettan som sprider sig i mitt inre när jag sippar på den.
Alldeles strax ska jag tippa mig själv baklänges ner i min underbara säng och kura ihop mig under klimattäcket från Höje, eller möjligen Höjes. Sen kan det få vara hur kallt det vill, under täcket är det alltid perfekt temperatur.
Paradoxalt nog, är jag en person som sover med öppet fönster nästan året runt, inte vidöppet, men öppet!
Mycket motsägelsefullt, eller hur?
Skål och godnatt på er alla!
Rosa bandet
Det är mycket om bröstcancer den här månaden och det rosa bandet säljs nästan överallt. Jag brukar alltid köpa flera för att sätta på mina jackor och först i år fattade jag att de är olika år från år.
I år var det prickar på, om jag förstod det hela rätt var det braille (punktskrift) och det står "ska bara".
Bra budskap, det är alltför många kvinnor som "ska bara", istället för att åka på mammografin när de blir kallade. Jag har själv levt med fasan och ångesten och fått gå och vänta på en undersökande operation, då mammografin hittade något onormalt i mitt ena bröst.
Det var en av de värsta perioderna i mitt liv, jag hade ganska små barn och jag grät väldigt mycket i smyg, för att inte oroa dem, samtidigt som de säkert var medvetna om att jag inte var mitt rätta jag.
Nu hörde jag till den lyckosamma procenten, det som såg malignt ut var inte det, men jag känner samma oro varje gång jag varit och "klämt tuttarna" innan jag har svaret i min hand.
Inte så konstigt att jag bara rycker på axlarna när det där lilla rosa bandet bara är borta från jackan och jag får lov att köpa ett nytt. I år satt det första kvar exakt 1½ dag.
Här i stan är det mycket rosa just nu, t o m slottet! Bilden från nätet, så det kanske bara är tomt här under.
Ikväll ska jag i alla fall kolla om det stämmer, eller är det bara på helgerna det är rosa? Det får jag snart veta!
I år var det prickar på, om jag förstod det hela rätt var det braille (punktskrift) och det står "ska bara".
Bra budskap, det är alltför många kvinnor som "ska bara", istället för att åka på mammografin när de blir kallade. Jag har själv levt med fasan och ångesten och fått gå och vänta på en undersökande operation, då mammografin hittade något onormalt i mitt ena bröst.
Det var en av de värsta perioderna i mitt liv, jag hade ganska små barn och jag grät väldigt mycket i smyg, för att inte oroa dem, samtidigt som de säkert var medvetna om att jag inte var mitt rätta jag.
Nu hörde jag till den lyckosamma procenten, det som såg malignt ut var inte det, men jag känner samma oro varje gång jag varit och "klämt tuttarna" innan jag har svaret i min hand.
Inte så konstigt att jag bara rycker på axlarna när det där lilla rosa bandet bara är borta från jackan och jag får lov att köpa ett nytt. I år satt det första kvar exakt 1½ dag.
Här i stan är det mycket rosa just nu, t o m slottet! Bilden från nätet, så det kanske bara är tomt här under.
Ikväll ska jag i alla fall kolla om det stämmer, eller är det bara på helgerna det är rosa? Det får jag snart veta!
Uppåt väggarna
Jag har nyligen upptäckt att man måste rikta blicken uppåt när det är fråga om att gå på stan. I normal ögonhöjd är det en massa flashiga skyltfönster och i de flesta är jag inte en del av deras målgrupp.
Nu har jag börjat med att stirra uppåt lite oftare. Efter chocken med den fula glasbalkongen för lite sen bestämde jag mig för att kolla in några fler och även titta lite på gamla hus i stan.
Här är Nikolai församlingshem. Där övar "min" kör varje vecka.
En gång gick jag med på en stadsvandring och då sas det att det är stans äldsta hus. Guiden verkade säker, så det stämmer säkert. Gammalt är det i alla fall och den här skylten finns på gaveln.
Mitt emot ligger också ett gammalt stenhus. Jag kastade ett öga uppåt fasaden och det var som det klistrades fast där, för jag blev stående en stund med kameran. Det var jättefint, både över fönstren och dörren på hörnet.
NÄRBILD PÅ ROSEN
Fortsatte förbi Nerikes Allehandaborgen, pampig som ett riddarslott. Tidningen trycks inte där längre, men den heter NA-borgen för alltid.
- och minsann, står det inte till och med en riddare där mitt på?
NA-borgen invigdes 1892 som lokaler till Örebro Sparbank som behövde större lokaler, fast på huset finns en skylt som säger 1891. Det kanske var färdigt då och invigningen kom året efter?
Efter dessa gamla stenhus kände jag för lite balkonger. Fina balkonger kanske jag ska tillägga!
Till sist ett stilbrott. På detta gamla anrika hus har någon bestämt att det ska vara markiser.
Helt fel enligt min uppfattning, passar inte alls!
Nu har jag börjat med att stirra uppåt lite oftare. Efter chocken med den fula glasbalkongen för lite sen bestämde jag mig för att kolla in några fler och även titta lite på gamla hus i stan.
Här är Nikolai församlingshem. Där övar "min" kör varje vecka.
En gång gick jag med på en stadsvandring och då sas det att det är stans äldsta hus. Guiden verkade säker, så det stämmer säkert. Gammalt är det i alla fall och den här skylten finns på gaveln.
Mitt emot ligger också ett gammalt stenhus. Jag kastade ett öga uppåt fasaden och det var som det klistrades fast där, för jag blev stående en stund med kameran. Det var jättefint, både över fönstren och dörren på hörnet.
NÄRBILD PÅ ROSEN
Fortsatte förbi Nerikes Allehandaborgen, pampig som ett riddarslott. Tidningen trycks inte där längre, men den heter NA-borgen för alltid.
- och minsann, står det inte till och med en riddare där mitt på?
NA-borgen invigdes 1892 som lokaler till Örebro Sparbank som behövde större lokaler, fast på huset finns en skylt som säger 1891. Det kanske var färdigt då och invigningen kom året efter?
Efter dessa gamla stenhus kände jag för lite balkonger. Fina balkonger kanske jag ska tillägga!
Till sist ett stilbrott. På detta gamla anrika hus har någon bestämt att det ska vara markiser.
Helt fel enligt min uppfattning, passar inte alls!
Bilder från ett hem i Hallsberg
För att återgå till Hallsberg, detta ställe som är platsen för min födelse, trots att jag flängt runt och bott i nästan hela Sverige, från Hultsfred i söder till Piteå i norr.
Jag gick ju på marken med min gamla bardomskompis I-L. Inte nog med att vi har barndom och uppväxt gemensam, jag har alltid trivts att hälsa på henne. Nu har vi kommit ett steg längre, hon bor nämligen i mina föräldrars f.d. lägenhet, så det känns verkligen som att komma hem, även om det inte finns något som påminner om mor och far där längre.
I-L och jag har en del gemensamma nämnare, varav katter i allmänhet och siameser i synnerhet är en av dem.
Hon lever med tre siamesdamer för tillfället, det är två kullsystrar och en något äldre kattdam, samtliga brunmaskade.
Här är Tashi (med reservation för stavningen)
- och här är systrarna - Rubina och Chana.
Jag har jättesvårt att se skillnad på dem, i synnerhet om man bara ser en i taget, men här är jag helt säker, för jag kollade med I-L innan jag knäppte korten.
Som kattfantast blir det lätt både att man samlar på katter och att man oavsett det, får katter av vänner och bekanta.
I skåpet i den här hyllan står dyrgriparna, dvs siameserna. De behöver inte nödvändigtvis ha kostat särskilt mycket, men det är många som samlar på siameser och det är sällsynt svårt att få tag på några. Jag är ständigt på jakt för att ha bra julklappar och presenter till I-L. Ibland lyckas jag, ibland inte.
Är det någon som har en siames eller flera, som ligger och skräpar. Kontakta mig, jag köper dem om de inte är alltför onaturliga!
En titt in i siamesskåpet.
Här står en snopen kisse som gärna hade velat gå in i det där skåpet och härja lite. Det gick dock inte för sig och då måste man försöka se obesvärad ut när dörren stängdes mitt för nosen på en.
Så tänker katten: "Jag får väl hoppa över till bordet då och se om jag kan hitta på något roligt där istället."
"Nähä, kan man inte hitta på något bus och inte hitta något att peta ner på golvet, för vidare behandling, är det lika bra att ta en paus."
Mycket utstuderat väljer hon då ett ställe som matchar henne utmärkt.
Där i soffan är gott om fina kattkuddar och det är som katterna känner på sig att de passar in i miljön.
Ett par andra fina kattsaker som jag också skulle kunna tänka mig att ha
Musmatta
Bricka (fast inte grön)
Till sist katter som jag också har, fast mina har stuckit iväg och bosatt sig på olika ställen i mitt hus. Jag har fått dem i present av I-L en gång för längesen!
Det kommer mera bilder hemifrån I-L, för hon har en hel del fint. Vi tillhör släktet samlarna, både hon och jag.
Ibland är det en positiv egenskap, men ibland blir jag nästan galen på mig själv. Det finns så mycket fint man vill ha - och har.........! Tänk bara på mina snören, för att inte tala om alla rullar present- och julpapper och alla "bra att ha-saker".
SÅ, nu var det färdigpratat om det!!!!!!!!
Systrarna sov sött när jag åkte iväg hemåt med mina nya snören och papper!
Jag gick ju på marken med min gamla bardomskompis I-L. Inte nog med att vi har barndom och uppväxt gemensam, jag har alltid trivts att hälsa på henne. Nu har vi kommit ett steg längre, hon bor nämligen i mina föräldrars f.d. lägenhet, så det känns verkligen som att komma hem, även om det inte finns något som påminner om mor och far där längre.
I-L och jag har en del gemensamma nämnare, varav katter i allmänhet och siameser i synnerhet är en av dem.
Hon lever med tre siamesdamer för tillfället, det är två kullsystrar och en något äldre kattdam, samtliga brunmaskade.
Här är Tashi (med reservation för stavningen)
- och här är systrarna - Rubina och Chana.
Jag har jättesvårt att se skillnad på dem, i synnerhet om man bara ser en i taget, men här är jag helt säker, för jag kollade med I-L innan jag knäppte korten.
Som kattfantast blir det lätt både att man samlar på katter och att man oavsett det, får katter av vänner och bekanta.
I skåpet i den här hyllan står dyrgriparna, dvs siameserna. De behöver inte nödvändigtvis ha kostat särskilt mycket, men det är många som samlar på siameser och det är sällsynt svårt att få tag på några. Jag är ständigt på jakt för att ha bra julklappar och presenter till I-L. Ibland lyckas jag, ibland inte.
Är det någon som har en siames eller flera, som ligger och skräpar. Kontakta mig, jag köper dem om de inte är alltför onaturliga!
En titt in i siamesskåpet.
Här står en snopen kisse som gärna hade velat gå in i det där skåpet och härja lite. Det gick dock inte för sig och då måste man försöka se obesvärad ut när dörren stängdes mitt för nosen på en.
Så tänker katten: "Jag får väl hoppa över till bordet då och se om jag kan hitta på något roligt där istället."
"Nähä, kan man inte hitta på något bus och inte hitta något att peta ner på golvet, för vidare behandling, är det lika bra att ta en paus."
Mycket utstuderat väljer hon då ett ställe som matchar henne utmärkt.
Där i soffan är gott om fina kattkuddar och det är som katterna känner på sig att de passar in i miljön.
Ett par andra fina kattsaker som jag också skulle kunna tänka mig att ha
Musmatta
Bricka (fast inte grön)
Till sist katter som jag också har, fast mina har stuckit iväg och bosatt sig på olika ställen i mitt hus. Jag har fått dem i present av I-L en gång för längesen!
Det kommer mera bilder hemifrån I-L, för hon har en hel del fint. Vi tillhör släktet samlarna, både hon och jag.
Ibland är det en positiv egenskap, men ibland blir jag nästan galen på mig själv. Det finns så mycket fint man vill ha - och har.........! Tänk bara på mina snören, för att inte tala om alla rullar present- och julpapper och alla "bra att ha-saker".
SÅ, nu var det färdigpratat om det!!!!!!!!
Systrarna sov sött när jag åkte iväg hemåt med mina nya snören och papper!
Hallsbergsmarken
Igår fick jag lära mig ett nytt mantra.
"Första fredagen efter första tisdagen i oktober!"
Aldrig mer kommer jag att behöva fundera på när det är höstmarknad i Hallsberg.
Det var en stor händelse när jag var liten och än idag är det roligt att åka dit och gå runt bland alla marknadsstånd, titta och handla, trots att jag inte hade en aning om att jag behövde en del saker jag sen kommer hem med.
Det känns fortfarande lite extra när man kommer dit och det är många fler än jag som tycker, för det är mycket folk ute. Igår var det dessutom fint väder och då blir det ännu mer folk.
Jag var där med min kompis I-L som fortfarande bor i Hallsberg. Vi trängde oss in bland allt folk och ganska fort kom vi till väsentligheter.
Papper och snören!!!!! Min passion! Julklappsrummet behöver alltid påfyllning om jag får bestämma själv.
Jag låg lite lågt, det blev bara två rullar snören, det s.k. julgröna och ett vanligt vitt, för mitt vita håller på att ta slut och vitt kan man inte vara utan.
Det blev även ett fint julklappspapper och en liten smal rulle med vanligt presentpapper. Sen fick det vara nog. Papper har jag 98 % köpstopp på, men jag är bra på att övertala mig att utnyttja de övriga 2 procenten.
14.00 skulle Lill Lindfors komma till bokis (Hallsbergs bokhandel) och signera sin bok "Sa du gula höns?"
Lill har varit en av mina favoriter ända sen 1967, när jag fick hennes första LP "Du är den ende", av min mormor. Jag går alltid på hennes konserter när jag har möjlighet.
Det var trångt vid bokhandeln, men vi tog oss in och jag köpte boken, jag hade ändå tänkt läsa den och då kan jag lika gärna äga den.
Bosse tillhör inventarierna på bokis numera.
När vi stångat oss ut ut bokhandeln styrde vi iväg till stationen. Där har en driftig tjej som heter Pernilla Lindell nyss öppnat en jättehärlig klädbutik.
Vanliga kläder och en underklädesavdelning.
Här blir jag brydd och frågar särbon om det heter underklädes- eller underklädsavdelning. Till svar får jag: "Avdelning för korta varor." Det var längesen jag hörde någon använda det uttrycket för underkläder, men så hette det för längesen.
Det var ett kalasläge inne på stationen, affären låg där biljettluckan med lokaler fanns en gång i tiden. Affären var läckert inredd, t o m i provhytterna var det lite extra. Inga trista IKEA-pallar där inte, en plyschfåtölj och liten kristallkrona.
Vi kikade runt innan vi kastade oss ut i vimlet igen.
Nu trängde vi oss ner i vimlet på Allégatan och där var det ännu mer folk.
På ett ställe stod ett par trevliga kvinnor och talade om klimatsmart mat och de visade upp en mängd olika svampar + att de hade en liten loppishörna vid sidan. Där gjorde jag ett par små fynd som ska skänkas vidare.
Sedan vi trängt oss igenom den nästan kompakta hopen av folk och jag även träffat några gamla vänner och fått prata lite, drog vi oss hem till I-L och drack te.
Traditionen säger, att på Hallsbergsmarken ska man äta kålsoppa. Den traditionen har jag aldrig anammat, trots att det allltid bjöds hemma den första fredagen, efter första tisdagen i oktober vartenda år.
Det går lika bra med te och sockerkaka!
Nu ska jag fösöka klämma ner mina två nya rullar med snören, i den ganska fulla lådan i byrån i julklappsrummet.
"Första fredagen efter första tisdagen i oktober!"
Aldrig mer kommer jag att behöva fundera på när det är höstmarknad i Hallsberg.
Det var en stor händelse när jag var liten och än idag är det roligt att åka dit och gå runt bland alla marknadsstånd, titta och handla, trots att jag inte hade en aning om att jag behövde en del saker jag sen kommer hem med.
Det känns fortfarande lite extra när man kommer dit och det är många fler än jag som tycker, för det är mycket folk ute. Igår var det dessutom fint väder och då blir det ännu mer folk.
Jag var där med min kompis I-L som fortfarande bor i Hallsberg. Vi trängde oss in bland allt folk och ganska fort kom vi till väsentligheter.
Papper och snören!!!!! Min passion! Julklappsrummet behöver alltid påfyllning om jag får bestämma själv.
Jag låg lite lågt, det blev bara två rullar snören, det s.k. julgröna och ett vanligt vitt, för mitt vita håller på att ta slut och vitt kan man inte vara utan.
Det blev även ett fint julklappspapper och en liten smal rulle med vanligt presentpapper. Sen fick det vara nog. Papper har jag 98 % köpstopp på, men jag är bra på att övertala mig att utnyttja de övriga 2 procenten.
14.00 skulle Lill Lindfors komma till bokis (Hallsbergs bokhandel) och signera sin bok "Sa du gula höns?"
Lill har varit en av mina favoriter ända sen 1967, när jag fick hennes första LP "Du är den ende", av min mormor. Jag går alltid på hennes konserter när jag har möjlighet.
Det var trångt vid bokhandeln, men vi tog oss in och jag köpte boken, jag hade ändå tänkt läsa den och då kan jag lika gärna äga den.
Bosse tillhör inventarierna på bokis numera.
När vi stångat oss ut ut bokhandeln styrde vi iväg till stationen. Där har en driftig tjej som heter Pernilla Lindell nyss öppnat en jättehärlig klädbutik.
Vanliga kläder och en underklädesavdelning.
Här blir jag brydd och frågar särbon om det heter underklädes- eller underklädsavdelning. Till svar får jag: "Avdelning för korta varor." Det var längesen jag hörde någon använda det uttrycket för underkläder, men så hette det för längesen.
Det var ett kalasläge inne på stationen, affären låg där biljettluckan med lokaler fanns en gång i tiden. Affären var läckert inredd, t o m i provhytterna var det lite extra. Inga trista IKEA-pallar där inte, en plyschfåtölj och liten kristallkrona.
Vi kikade runt innan vi kastade oss ut i vimlet igen.
Nu trängde vi oss ner i vimlet på Allégatan och där var det ännu mer folk.
På ett ställe stod ett par trevliga kvinnor och talade om klimatsmart mat och de visade upp en mängd olika svampar + att de hade en liten loppishörna vid sidan. Där gjorde jag ett par små fynd som ska skänkas vidare.
Sedan vi trängt oss igenom den nästan kompakta hopen av folk och jag även träffat några gamla vänner och fått prata lite, drog vi oss hem till I-L och drack te.
Traditionen säger, att på Hallsbergsmarken ska man äta kålsoppa. Den traditionen har jag aldrig anammat, trots att det allltid bjöds hemma den första fredagen, efter första tisdagen i oktober vartenda år.
Det går lika bra med te och sockerkaka!
Nu ska jag fösöka klämma ner mina två nya rullar med snören, i den ganska fulla lådan i byrån i julklappsrummet.
Blogglös fredag
Det är mycket tveksamt om det blir något inlägg ikväll. Jag kom nyss hem och nu vill jag ramla ner i soffan och slå på TV.n och bara häcka där ett tag framöver, jag är ganska trött!
Särbon är här och jag vill hellre sitta och knappra på honom än på tangentbordet. (Det var kära lillbarnet som sa knappra istället för knappa när hon var liten). Det är ganska oskyldigt kan jag intyga!
Kanhända att jag dyker upp igen, men garanterat är jag här imorgon. Jag har mycket att rapportera!
Gokväll!
Särbon är här och jag vill hellre sitta och knappra på honom än på tangentbordet. (Det var kära lillbarnet som sa knappra istället för knappa när hon var liten). Det är ganska oskyldigt kan jag intyga!
Kanhända att jag dyker upp igen, men garanterat är jag här imorgon. Jag har mycket att rapportera!
Gokväll!
Scener från ett "djurhem"
Jag undrar vart det ska sluta med kära dotterns djurintresse?
Precis som i alla andra barnfamiljer har vi haft det ena djuret efter det andra.
Det har varit lilla vita musen Hunca-Munca (namn efter en saga av Beatrix Potter), marsvinen Ronja, Gurkan och Marve, hamstrarna Hampe, Puppan, Pepsi och Pripps.
Sen kom "gårdvaren" = katten Kosmos och efter honom inträdde RÅTTAN Olwi i familjen. Sant, en riktig råtta med lång, naken svans. (Helt underbart husdjur, det tar vi en annan gång).
En del var godkända av oss vuxna, andra hamnade hos oss ändå. (Råttan t ex)
Kosmos kom in i bilden när barnen var 3 och 6 år och han levde tills han blev 19, så han var verkligen en viktig del i barnens liv.
Tack vare honom fanns det ett husdjur som så att säga tog bort behovet av att ständigt dra hem nya. Det var i alla fall vad jag trodde, men nu börjar jag tro att han bara sköt upp beslutet att skaffa flera tills han blivit kattängel.
Det tog inte lång tid efter hans hädanfärd innan det lilla livet var i färd med att skaffa ny katt. Då blev det två små kattsystrar Indra och Ahti.
Här är de för en gångs skull på samma bild
En tid efter det kom Zano siames in i bilden, han behövde omplaceras och hon svarade "JA", blixtsnabbt och så var han på plats.
Förra sommaren trädde Vicke hund in på arenan.
Nu har även "mågen" skaffat djur. Han nöjde sig inte med 4 stycken som dottern, han har många fler.
Det tycker katterna är jättebra, vilken underbar värmekälla!
För att inte tala om hur stimulerande och otroligt frestande det är att försöka sno åt sig en läckerbit ur den stora matskålen. Tyvärr har hon inte kommit på än hur man tar sig in. Tyvärr för henne alltså!
Det är inte slut med det, drömmar kan man alltid ha och det har min kära dotter. Hönor t ex, men de får nog vänta lite till. Det är svårt att ha höns på balkongen på tredje våningen mitt i stan.
Precis som i alla andra barnfamiljer har vi haft det ena djuret efter det andra.
Det har varit lilla vita musen Hunca-Munca (namn efter en saga av Beatrix Potter), marsvinen Ronja, Gurkan och Marve, hamstrarna Hampe, Puppan, Pepsi och Pripps.
Sen kom "gårdvaren" = katten Kosmos och efter honom inträdde RÅTTAN Olwi i familjen. Sant, en riktig råtta med lång, naken svans. (Helt underbart husdjur, det tar vi en annan gång).
En del var godkända av oss vuxna, andra hamnade hos oss ändå. (Råttan t ex)
Kosmos kom in i bilden när barnen var 3 och 6 år och han levde tills han blev 19, så han var verkligen en viktig del i barnens liv.
Tack vare honom fanns det ett husdjur som så att säga tog bort behovet av att ständigt dra hem nya. Det var i alla fall vad jag trodde, men nu börjar jag tro att han bara sköt upp beslutet att skaffa flera tills han blivit kattängel.
Det tog inte lång tid efter hans hädanfärd innan det lilla livet var i färd med att skaffa ny katt. Då blev det två små kattsystrar Indra och Ahti.
Här är de för en gångs skull på samma bild
En tid efter det kom Zano siames in i bilden, han behövde omplaceras och hon svarade "JA", blixtsnabbt och så var han på plats.
Förra sommaren trädde Vicke hund in på arenan.
Nu har även "mågen" skaffat djur. Han nöjde sig inte med 4 stycken som dottern, han har många fler.
Det tycker katterna är jättebra, vilken underbar värmekälla!
För att inte tala om hur stimulerande och otroligt frestande det är att försöka sno åt sig en läckerbit ur den stora matskålen. Tyvärr har hon inte kommit på än hur man tar sig in. Tyvärr för henne alltså!
Det är inte slut med det, drömmar kan man alltid ha och det har min kära dotter. Hönor t ex, men de får nog vänta lite till. Det är svårt att ha höns på balkongen på tredje våningen mitt i stan.
Samma gamla stadspark
Med risk för att bli betraktad som en gammal tjatig person ska jag än en gång återvända till Stadsparken.
Det beror inte på att det saknas utflyktsmål eller upplevelser i mitt liv, det beror på att det är ett av våra närliggande paradis här på jorden. Sen finns för all del Promajna i Kroatien och Bali borta på andra sidan klotet och många andra underbara ställen, men för några timmars omväxling är Stadsparken ett optimalt alternativ.
De otroliga solrosorna som vi stirrade på med gapande munnar för någon månad sen har inträtt i ett nytt stadium. Nu är de inte ögongodis längre, nu är de fågelgodis! Eller snarare fågelmat.
Så otroligt genomtänkt, först får vi människor vårt lystmäte under blommningen och sen får fåglarna sitt när de tar reda på "skörden."
Jag tycker de är minst lika intressanta att titta på i det här stadiet.
Jag kan höra de tjattrande fåglarna skicka meddelandet vidare:
"Stick till Stadsparken, där serveras stort smörgåsbord idag!"
Den mesta blomningen är över, men det finns annat vackert som blicken kan fastna på, bara man har rätt tänk inne i skallen.
Det här stupröret måste ha en särdeles stor fångstratt uppe vid hängrännan. Det är som ett konstverk, hade mycket väl kunnat finnas med i Open Art om någon konstnär tänkt på det. Där var det ett och annat svårbegripligt alster av de jag såg.
Kanske jag skulle visa några här på bloggen, även om utställningen är över för den här gången?
Det var allt för idag. Äntligen är jag så hostfri att jag kan gå på kören. Rösten låter som min också, så det ska bli riktigt roligt att gå dit igen.
Det beror inte på att det saknas utflyktsmål eller upplevelser i mitt liv, det beror på att det är ett av våra närliggande paradis här på jorden. Sen finns för all del Promajna i Kroatien och Bali borta på andra sidan klotet och många andra underbara ställen, men för några timmars omväxling är Stadsparken ett optimalt alternativ.
De otroliga solrosorna som vi stirrade på med gapande munnar för någon månad sen har inträtt i ett nytt stadium. Nu är de inte ögongodis längre, nu är de fågelgodis! Eller snarare fågelmat.
Så otroligt genomtänkt, först får vi människor vårt lystmäte under blommningen och sen får fåglarna sitt när de tar reda på "skörden."
Jag tycker de är minst lika intressanta att titta på i det här stadiet.
Jag kan höra de tjattrande fåglarna skicka meddelandet vidare:
"Stick till Stadsparken, där serveras stort smörgåsbord idag!"
Den mesta blomningen är över, men det finns annat vackert som blicken kan fastna på, bara man har rätt tänk inne i skallen.
Det här stupröret måste ha en särdeles stor fångstratt uppe vid hängrännan. Det är som ett konstverk, hade mycket väl kunnat finnas med i Open Art om någon konstnär tänkt på det. Där var det ett och annat svårbegripligt alster av de jag såg.
Kanske jag skulle visa några här på bloggen, även om utställningen är över för den här gången?
Det var allt för idag. Äntligen är jag så hostfri att jag kan gå på kören. Rösten låter som min också, så det ska bli riktigt roligt att gå dit igen.
Bebisen 25
Men nog är det helt sanslöst vad fort tiden går?
Min bebis har just fyllt 25 år och inte vet jag hur det gick till, men så är det.
I helgen var det dags att uppvakta henne och med en helt julgalen moder är det lätt att det smittar över när man köper presenter också. Jag håller alltså på hela året och köper både julklappar och presenter och när kärestan fick se kassen jag packat sa han helt kolugnt ungefär så här:
"Oj då, ska hon bara få en kasse, det var ovanligt lite, har du verkligen tänkt på det? Förresten vad är det för slev som sticker upp ur påsen?"
"Det är en soppslev som hon ville ärva, för jag har två. JA, JAG VET, MEN JAG ÄLSKAR ATT KÖPA PRESENTER OCH SÅ ÄR DET BARA, INGET ATT GÖRA ÅT. Förresten fyller hon 25 och det är lite extra, så är det med det". För naturligtvis ironiserade han, men han har vant sig vid det här laget och han protesterar inte längre när jag öser paket över honom.
Jag har nästan inga laster alls, den värsta är nog att hålla på i mitt julklappsrum och slå in julklappar och även presenter.
Sen ibland äter jag godis, mest i perioder och för övrigt överkonsumerar jag pelargoner, te, choklad (också i perioder), vackra papper, snören samt böcker. Jag kan ha glömt något, men det kunde vara värre!
Vi for iväg och möttes av kattbarnbarnen.
Indra mycket nyfiken och hoppar direkt i kassen.
Här slickar hon bort den otäcka snörsmaken hon fått i munnen.
Ahti sitter och betraktar det hela "von oben".
Zano siames ville inte vara med på kort denna gång, men så här ser han ut!
Kärestan och jag hade lagt ihop och köpt henne en digitalkamera, hon blev så överraskad att jag gläds fortfarande. Hon trodde att jag hade använt en gammal kamerakartong och lagt en annan present i. Det var jätteroligt att vi träffade så mitt i prick, trots att hon inte önskat sig en kamera.
Hon vansläktas inte ett dugg, är jättebra att hitta på roliga presenter och julklappar själv. En jul hade hon rullat upp en hel toarulle och skrivit olika uppmuntrande kommentarer med jämna mellanrum, ända tills nästan längst in på rullen där julklappsmeddelandet fanns. Det var hennes julklapp till brodern.
Nu fick hon själv en toarulle av bror och svägerska. Hon bara stönade till när hon fick se den, sen kom ett skratt och hon började rulla upp den.
Den var inte så illa och pappret kan man alltid återanvända på något vis.......
Jag förstår så sakta att hon faktiskt är vuxen, hon vansläktas inte ett enda dugg, kolla vad hon bjöd på!
OBS: Det är inte jag som har bakat. Jag har inte bakat bullar sen "Kanelbullensdag 4 oktober 2008!
Te till kvinnorna och kaffe i de nya Stig Lindbergmuggarna till männen. 
I hörnet av vardagsrummet har de en öppen spis. Elda får man inte, men det kan man lösa på annat sätt.
Hej då mormor, nu är jag trött, du kan gå hem!
P.S.
De som är nyfikna och undrar vad det var för fina blommor hon fick.
Buketten som ligger överst på kassen var ingen blomma. Det var 1 kg prinskorvshalsband som kamouflerats till blombukett. Hon tyckte det var bästa blomman. D. S.
Snygga ben
Jag fick oväntat besök häromdagen, det var kära dottern med lilla Vickehund, som inte är så liten längre.
Jag rusade iväg och hämtade kameran, för han är så söt och jag vill gärna ta lite kort på honom. Samtidigt passade dotra på att kolla in i kylskåpet och vad låg där, om inte kärestans korvpåse från Robertssons. Han var inte hemma, så hon passade på att norpa en och då blev även Vicke väldigt intresserad.
För att få smaka ska han göra en motprestation, jag råkade ge honom en liten bit knäckebröd vid ett annat besök och då fick jag bannor. Han hade kunnat göra minst tre "konster" för den biten som han fick av mig, bara så där rakt av.
Nu har jag lärt mig, han brukar få tacka om han får något och då skrattar hans kära matte så hon kiknar, för den konsten är det bara jag som praktiserar och Vicke ser lika förvånad ut varenda gång jag grabbar tag i hans högra tass och säger "Tack".
De stod ute i hallen och hon bet av en liten korvbit och gjorde sig beredd, det var han också, till 100%. Jag var också beredd med kameran, hon skulle säga "pang" och han skulle "dö". Hon hann inte ens ladda puffran innan han agerade och gjorde en helt annan konst............
............jag knäppte rent instinktivt och nog har de snygga ben, eller hur?
Hon var tvungen att offra en liten korvbit till, så att jag åtminstone fick en bild på honom, dock utan konst den här gången.
Jag rusade iväg och hämtade kameran, för han är så söt och jag vill gärna ta lite kort på honom. Samtidigt passade dotra på att kolla in i kylskåpet och vad låg där, om inte kärestans korvpåse från Robertssons. Han var inte hemma, så hon passade på att norpa en och då blev även Vicke väldigt intresserad.
För att få smaka ska han göra en motprestation, jag råkade ge honom en liten bit knäckebröd vid ett annat besök och då fick jag bannor. Han hade kunnat göra minst tre "konster" för den biten som han fick av mig, bara så där rakt av.
Nu har jag lärt mig, han brukar få tacka om han får något och då skrattar hans kära matte så hon kiknar, för den konsten är det bara jag som praktiserar och Vicke ser lika förvånad ut varenda gång jag grabbar tag i hans högra tass och säger "Tack".
De stod ute i hallen och hon bet av en liten korvbit och gjorde sig beredd, det var han också, till 100%. Jag var också beredd med kameran, hon skulle säga "pang" och han skulle "dö". Hon hann inte ens ladda puffran innan han agerade och gjorde en helt annan konst............
............jag knäppte rent instinktivt och nog har de snygga ben, eller hur?
Hon var tvungen att offra en liten korvbit till, så att jag åtminstone fick en bild på honom, dock utan konst den här gången.
Lördagkvällen - "julklappen"
Äntligen kom den 3 oktober, då en del av min "äventyrsjulklapp" skulle infrias. Jag hade ingen aning om vad kärestan hittat på och när jag frågade yrarde han om att vi skulle åka till Borensberg och titta på en klocka. Då skulle jag få en utflykt och han sin klockabstinens botad för ett tag. Jag trodde inte riktigt på honom, men han sa inget mer.
När jag sen hade köpt gott kött till lördagsmiddagen - utskuren biff till honom och lammkotlett till mig, uppmanades jag att stoppa det i frysen, för vi skulle äta på korvkiosken i Motala.......! HAHAHA!!!!!
17.30 åkte vi hemifrån, det bar iväg söderut och det hade jag frågat om, för jag ville åka till kyrkogården och sätta ljung på gravarna. Det blev jättefint och skönt att ha det gjort innan det blir för kallt.
Det var ett förskräckligt oväder och jag satt där i den varma bilen och försökte klura ut vad han hade hittat på och vart vi skulle.
Vi åkte förbi Hallsberg och han svängde mot Åsbro.
"AHA," sa jag med ganska säker röst. "Du har kucklat ihop något med E och B", våra kompisar i Åsbro.
"Vi får väl se", svarade han.
När han sen svängde in mot deras väg blev jag helt säker och sekunden efter åkte han förbi den. Då funderade jag en stund till och när han gav sig ut på småvägar i skogen blev jag helt förvirrad.
Sen som en uppenbarelse kommer vi fram till Lerbäcks kyrka. Då föll poletten på plats och jag bara skrek av glädje.
"ÅH, VI SKA TILL LERBÄCKS TEATER!?!?"
Så var det och som jag har önskat det i flera år. Nu kom jag till en ny insikt gällande kärestan. Han ser inte bara klockor och gamla Tfa, han lyssnar på mig också när jag kommer med alla mina ideér och just den här hade han tagit fasta på.
Vi skulle se "Mordet på Lucas Hejde," samtidigt som vi intog en trerätters middag. UNDERBART!
Vi parkerade i regnrusket och gick mot den gamla magasinsbyggnaden som var ombyggd till teater och restaurang.
Jag trodde det var i huset på bilden, men vi skulle till en liknande byggnad en bit längre bort.
Scenen var i ena änden av rummet, men det visade sig att de spelade i hela lokalen, det var en mindre scen i andra änden också, men den hade jag ryggen åt.
Föreställningen påminner lite om Wallmans salonger i Stockholm och Enterwaiters i Örebro. Skådespelarna är också serveringspersonal.
Pjäsen var i 5 akter och man åt sina rätter mellan akterna. Det var också en kvarts paus mitt i och det behövdes. De var verkligen duktiga och nästan alla spelade mer än en roll.
Jag log hela kvällen, det var en sån kapital överraskning att jag knappt förstod det. När jag kom på att jag t o m glömt att fotografera maten, något som nästan blivit obligatoriskt, började jag förstå hur uppfylld jag var av denna överraskning som kärestan hittat på.
Här är menyn, det var jättegott!
När jag sen hade köpt gott kött till lördagsmiddagen - utskuren biff till honom och lammkotlett till mig, uppmanades jag att stoppa det i frysen, för vi skulle äta på korvkiosken i Motala.......! HAHAHA!!!!!
17.30 åkte vi hemifrån, det bar iväg söderut och det hade jag frågat om, för jag ville åka till kyrkogården och sätta ljung på gravarna. Det blev jättefint och skönt att ha det gjort innan det blir för kallt.
Det var ett förskräckligt oväder och jag satt där i den varma bilen och försökte klura ut vad han hade hittat på och vart vi skulle.
Vi åkte förbi Hallsberg och han svängde mot Åsbro.
"AHA," sa jag med ganska säker röst. "Du har kucklat ihop något med E och B", våra kompisar i Åsbro.
"Vi får väl se", svarade han.
När han sen svängde in mot deras väg blev jag helt säker och sekunden efter åkte han förbi den. Då funderade jag en stund till och när han gav sig ut på småvägar i skogen blev jag helt förvirrad.
Sen som en uppenbarelse kommer vi fram till Lerbäcks kyrka. Då föll poletten på plats och jag bara skrek av glädje.
"ÅH, VI SKA TILL LERBÄCKS TEATER!?!?"
Så var det och som jag har önskat det i flera år. Nu kom jag till en ny insikt gällande kärestan. Han ser inte bara klockor och gamla Tfa, han lyssnar på mig också när jag kommer med alla mina ideér och just den här hade han tagit fasta på.
Vi skulle se "Mordet på Lucas Hejde," samtidigt som vi intog en trerätters middag. UNDERBART!
Vi parkerade i regnrusket och gick mot den gamla magasinsbyggnaden som var ombyggd till teater och restaurang.
Jag trodde det var i huset på bilden, men vi skulle till en liknande byggnad en bit längre bort.
Scenen var i ena änden av rummet, men det visade sig att de spelade i hela lokalen, det var en mindre scen i andra änden också, men den hade jag ryggen åt.
Föreställningen påminner lite om Wallmans salonger i Stockholm och Enterwaiters i Örebro. Skådespelarna är också serveringspersonal.
Pjäsen var i 5 akter och man åt sina rätter mellan akterna. Det var också en kvarts paus mitt i och det behövdes. De var verkligen duktiga och nästan alla spelade mer än en roll.
Jag log hela kvällen, det var en sån kapital överraskning att jag knappt förstod det. När jag kom på att jag t o m glömt att fotografera maten, något som nästan blivit obligatoriskt, började jag förstå hur uppfylld jag var av denna överraskning som kärestan hittat på.
Här är menyn, det var jättegott!
Meny
Kallrökt lax med blomkålscéme och örtolja
Wallenbergare på vildsvin med rostade rotfrukter och syltade kantareller
Råmjölkspannacotta med äppel- och björnbärskompott. Serveras med kryddskorpa
När jag slukat mitt "vildsvin" insåg jag min fadäs med fotograferingen. När jag var liten var det ett måste att äta upp på tallriken, mina föräldrar skulle ha blivit så nöjda med mig om de varit med, men jag hade gärna haft en bättre bild av min tallrik.
Under pausen gick vi upp på loftet och tittade. Jag språkade med en äldre herre som berättade att huset vi var i tidigare hade varit magasin och garage. Vi satt visst "ovanför garaget".
Efter pausen kom desserten och nu hade jag fått tillbaka lite förnuft och kom ihåg kameran, men jag log fortfarande, det är helt säkert.
Råmjölkspannacotta smakade betydligt mer än en vanlig pannacotta. Jättegott!
Under hela tiden föreställningen pågår ska man sitta och klura på vem som är mördaren. Sen delar de ut lappar så man får gissa och av alla dem som gissar rätt drar de en som vinner ett pris. 
Här är hela ensemblen i slutet, vi vann inte! Vi gissade inte ens rätt, men vi är tydligen likatänkande, för det visade sig att vi båda gissat på samma mördare, om än det var fel.
Hela publiken blev också tvungen att lova att inte yppa något om vem det var, för hur kul är det för dem som kommer efter oss och redan vet svaret.
22.45 var det slut och vi vände kosan hemåt igen.
Det var en helt fantastisk överraskning måste jag säga.
Sååååååååååå NÖJD!!!!!!!!!!!
Lördag
Idag tog min gamla hosta nya tag och jag låter som skrammel i en gammal burk igen.
Ute blåser definitivt inte sommarvind, regnet piskar ner, gula och röda löv blåser omkring och det är ruggigt kallt.
Jag lyckade mota ut kärestan på en promenad innan det bröt löst och tack och lov för det.
Nu blir det inget mer bloggande för min del idag.
Jag ska tas med mot hemligt mål i kväll. Det är en del av julklappen från kärestan, som innebar lite upplevelser, som ska infrias i afton. Jag vet inget mer än att jag inte bör vara alltför sunkigt klädd. Det betyder förmodligen att jag ska vara ganska fin. Alltså är det ingen naturupplevelse, tur det med tanke på vädret.
Nu måste jag dock pysa iväg, ska vara smakråd till en ny jacka till kära dottern.
Rapport kommer imorgon om vad det blev av kvällen.
Ute blåser definitivt inte sommarvind, regnet piskar ner, gula och röda löv blåser omkring och det är ruggigt kallt.
Jag lyckade mota ut kärestan på en promenad innan det bröt löst och tack och lov för det.
Nu blir det inget mer bloggande för min del idag.
Jag ska tas med mot hemligt mål i kväll. Det är en del av julklappen från kärestan, som innebar lite upplevelser, som ska infrias i afton. Jag vet inget mer än att jag inte bör vara alltför sunkigt klädd. Det betyder förmodligen att jag ska vara ganska fin. Alltså är det ingen naturupplevelse, tur det med tanke på vädret.
Nu måste jag dock pysa iväg, ska vara smakråd till en ny jacka till kära dottern.
Rapport kommer imorgon om vad det blev av kvällen.
Stadsträdgården
Vi var till Stadsträdgården för snart en vecka sen. Jag hade helt glömt bort det när jag hittade mina fina äppelbilder i kameran. Hur jag kunde missa det är mig en gåta, jag som i det närmaste är fastvuxen vid min nya kamera. Ja, ny och ny...... nå, den är i alla fall inte så gammal.
Det var en blåsig dag som påminde mycket om höst, men vi åkte ändå iväg för att se vad de ville visa upp.
Det är Kvinnestaskolan som har en massa praktiska studieuppdrag därnere i Stadsträdgår'n. Jag tror det heter Lantbruksgymnasium numera.
Det finns gott om fruktträd och buskar och de odlar en hel del annat också .
Kärestan parkerade så fiffigt att vi inte kunde ta oss till målet utan att först passera hans passion här i livet och då syftar jag inte på mig själv, jag gick ju bredvid.
NÄÄÄÄÄÄÄ, det var inte klockmarknad heller, han älskar ju rosor också!
Det fanns faktiskt lite blommor kvar, men framför allt fanns doften kvar, även om skönheten var klart på tillbakagång.
När kärestan ser en sån här blir han poetisk, det är tyvärr enda gången, men han har andra mycket goda sidor som väger upp det prosaiska.
Om just en ros kan han tala länge och lyriskt, han ackar och oar och orerar om hur den är sammansatt av alla blomblad åt olika håll, hur tät den är och hur färgen förvandlas från knopp till halvvissen blomma.
Jag är väldigt glad över just detta intresse. Sen får man liksom klockorna på köpet, det går ju inte att välja bort en bit av en färdig människa.
Jag kan gott erkänna, att jag lyssnar inte lika mycket på hur en Gustaf Becker ser ut inuti, jämfört med när han i tanken dissekerar en Astrid Lindgren.
Högt upp i pergolan fanns några helt fräscha rosor och sen kom vi in i Stadsträdgår'n.
Inne i växthusen fanns en chiliutställning, många olika sorter och förstås olika starka. Jag såg flera människor som gick och kände på chilifrukterna och hoppades i mitt inre att ingen av dem skulle klia sig i ögat innan de hunnit tvätta sig ordentligt. GÖR ALDRIG DET! Det gör fruktansvärt ont, råd från en som provat!
I ett hörn stod en bomullsplanta. Jag kom osökt in på Onkel Toms stuga, som alla i min ålder hade som obligatorisk läsning i skolan.
Efter det här exotiska kom vi sen till äppelutställningen, den som var huvudtemat för dagen. Det visade sig att det fanns lite plommon att titta på också. De tycker jag inte man ska titta på, de ska ätas i mängder så man inte glömmer bort att man har en mage som behöver renas ibland.
Det måste ha varit med en estet när äppelutställningen gjordes i ordning.
Titta och njut, det gjorde vi!
Här kommer lite fruktmix som avslutning, dvs plommonen blandar sig i.
Utanför pågick en liten marknad med frukttema. Jag blev helt salig, det satt en liten tjej där och sålde påsar med Åkeröäpplen, de godaste äpplen jag vet. 5 stycken för 15 kronor. Jag har tre kvar och jag bjuder inte bort ett enda ett. De är mina!!!!!!!!!
Det var en blåsig dag som påminde mycket om höst, men vi åkte ändå iväg för att se vad de ville visa upp.
Det är Kvinnestaskolan som har en massa praktiska studieuppdrag därnere i Stadsträdgår'n. Jag tror det heter Lantbruksgymnasium numera.
Det finns gott om fruktträd och buskar och de odlar en hel del annat också .
Kärestan parkerade så fiffigt att vi inte kunde ta oss till målet utan att först passera hans passion här i livet och då syftar jag inte på mig själv, jag gick ju bredvid.
NÄÄÄÄÄÄÄ, det var inte klockmarknad heller, han älskar ju rosor också!
Det fanns faktiskt lite blommor kvar, men framför allt fanns doften kvar, även om skönheten var klart på tillbakagång.
När kärestan ser en sån här blir han poetisk, det är tyvärr enda gången, men han har andra mycket goda sidor som väger upp det prosaiska.
Om just en ros kan han tala länge och lyriskt, han ackar och oar och orerar om hur den är sammansatt av alla blomblad åt olika håll, hur tät den är och hur färgen förvandlas från knopp till halvvissen blomma.
Jag är väldigt glad över just detta intresse. Sen får man liksom klockorna på köpet, det går ju inte att välja bort en bit av en färdig människa.
Jag kan gott erkänna, att jag lyssnar inte lika mycket på hur en Gustaf Becker ser ut inuti, jämfört med när han i tanken dissekerar en Astrid Lindgren.
Högt upp i pergolan fanns några helt fräscha rosor och sen kom vi in i Stadsträdgår'n.
Inne i växthusen fanns en chiliutställning, många olika sorter och förstås olika starka. Jag såg flera människor som gick och kände på chilifrukterna och hoppades i mitt inre att ingen av dem skulle klia sig i ögat innan de hunnit tvätta sig ordentligt. GÖR ALDRIG DET! Det gör fruktansvärt ont, råd från en som provat!
I ett hörn stod en bomullsplanta. Jag kom osökt in på Onkel Toms stuga, som alla i min ålder hade som obligatorisk läsning i skolan.
Efter det här exotiska kom vi sen till äppelutställningen, den som var huvudtemat för dagen. Det visade sig att det fanns lite plommon att titta på också. De tycker jag inte man ska titta på, de ska ätas i mängder så man inte glömmer bort att man har en mage som behöver renas ibland.
Det måste ha varit med en estet när äppelutställningen gjordes i ordning.
Titta och njut, det gjorde vi!
Här kommer lite fruktmix som avslutning, dvs plommonen blandar sig i.
Utanför pågick en liten marknad med frukttema. Jag blev helt salig, det satt en liten tjej där och sålde påsar med Åkeröäpplen, de godaste äpplen jag vet. 5 stycken för 15 kronor. Jag har tre kvar och jag bjuder inte bort ett enda ett. De är mina!!!!!!!!!
På språng norrut
Idag var jag snabbt iväg på norrut efter jobbet. Jag skulle träffa min kollega i Lindesberg för lite, eller mycket musikterapiprat.
Vi brukar träffas då och då, för det är så bra att ha någon att diskutera arbetet med. Vi är dessutom kurskompisar, så vi har hållit på ett bra tag nu med samma sak.
Jag kom inte längre än en bit bortom Kvinnersta, sen var det totalstopp pga olycks och där satt jag ett bra tag och lyssnade på min talbok. Tack och lov för den, nu när jag inte hade någon annan läsning med mig.
Det var en buss och en bil som krockat och kört in i vajerräcket. Det var lite otäckt, flera polisbilar och 3 ambulanser. Jag vet ingenting om hur det gick för människorna som var inblandade, men jag hoppas det gick bra.
Jag kom ganska försenad, men helskinnad fram till Lindesberg.
Längs hela vägen hem till A-C var det massor med rönnar proppade med bär. Undrar om det stämmer med det gamla talesättet: Mycket rönnbär = KALL vinter!
Optimist som jag är, dessutom väldigt händig tog jag ett kort i förbifarten på en otroligt späckad rönn. Det ska jag inte göra om kan jag lätt konstatera. Ibland undrar jag hur jag tänker, men förmodligen tänker jag inte alls, bara agerar. Då blir det så här fint!
Klokare har jag dock blivit med åren, så jag slutade göra två saker samtidigt, alltså köra bil och fotografera, la ifrån mig kameran och stannade vid nästa fina rönn, enbart för att ta det där kortet jag så gärna ville ha. Det var inte särskilt svårt, det är inte klokt vad rönntätt det var där jag for fram idag.
A-C bor passande nog i ett område där många gator har namn med musikanknytning, t ex "Dur", "Moll", "Alt", "Diskant" osv.
Genast när jag klev ur bilen fick jag ännu en liten hint från bollkryssvärlden, håller de ihop, levande och döda, för att håna oss som inte får dem att leva? Jag bara stirrade och gick tillbaka till bilen och hämtade kameran.
Det var en av de finaste jag sett någon gång.
Jag hämtade mig dock ganska fort, bankade på dörren och klev in.
Musikterapimöte eller ätorgie? Jag blev lite osäker på vad det var jag tackat ja till, men äta kan vi och prata musikterapi också - en riktigt bra kombination,
I en av de små glasskålarna fanns det nyplockade smultron.......... 1 oktober!!!!
När jag blundade och tänkte bort lite tjocka kläder var det enbart sommar! Hög njutfaktor!
Vi pratade mycket arbete och satt länge och åt och rätt som det var sa A-C: "Men, titta en katt."
Jag tittade ut och det var minsann inte vilken katt som helst, det var en brunmaskad birma som kom tassande på stenkanten och satte sig vid lyktan och gosade lite med den.
Jag tog bilden genom fönstret för att inte skrämma bort den, men ingen av oss kattälskare kunde hålla oss. Vi var tvungna att fjompprata lite med den och den var precis lika fjompig som vi, för den svarade.
Sen bevärdigade den oss en liten strykning på benet innan den tassade vidare till nästa trädgård.
Jag fick se en gigantisk begonia också och en hel del andra fina blommor som riskerar frostskador i natt.
Här säger A-C: "Var ska jag ställa den här inatt?" Jag föreslog att hon skulle lägga över ett lakan.
Det är fint där på deras baksida, i lusthuset har vi suttit några gånger och ätit vid levande ljus. Mycket trevligt och väldigt rofyllt.
Det var lite kyligt, så efter kattvisiten gick vi tillbaka in och som om vi inte ätit nog kom det fram lite mer "Väldigt gott och fullständigt omöjligt att säga nej till smarrigt" på bordet.
Jag deltog i framställningen av det läckra genom att hålla i elvispen på vaniljvispet.
A-C skulle kunna stå på torget och bli rik på sina fantastiska äppelpajer. På den här hade hon strött mandelmassa och ringlat flytande honung på havregrynscrumblet, innan gräddning.
Härligt, krispigt, lagom sött/syrligt och fullständigt hopplöst att sluta äta. Jag var mätt innan, men tog om 4 gånger, även om det inte var några stora portioner de sista tre! (Jeansen stramar redan).
När jag så mätt att jag vacklade ut i hallen för att börja hemfärden möter mig dessa ord över ytterdörren.
JA, har inte vi tagit vara på dagen så vet inte jag hur man ska göra, för att leva upp till det?
När jag sen satt i bilen och föredömligt stannade för att ta sista bilden förstod jag att vi verkligen hade lyckats fånga hela dagen, för det hade blivit kväll.
Fullmånen var på väg upp!
TACK A-C för en trevlig, delikat, mättande och berikande eftermiddag!
Vi brukar träffas då och då, för det är så bra att ha någon att diskutera arbetet med. Vi är dessutom kurskompisar, så vi har hållit på ett bra tag nu med samma sak.
Jag kom inte längre än en bit bortom Kvinnersta, sen var det totalstopp pga olycks och där satt jag ett bra tag och lyssnade på min talbok. Tack och lov för den, nu när jag inte hade någon annan läsning med mig.
Det var en buss och en bil som krockat och kört in i vajerräcket. Det var lite otäckt, flera polisbilar och 3 ambulanser. Jag vet ingenting om hur det gick för människorna som var inblandade, men jag hoppas det gick bra.
Jag kom ganska försenad, men helskinnad fram till Lindesberg.
Längs hela vägen hem till A-C var det massor med rönnar proppade med bär. Undrar om det stämmer med det gamla talesättet: Mycket rönnbär = KALL vinter!
Optimist som jag är, dessutom väldigt händig tog jag ett kort i förbifarten på en otroligt späckad rönn. Det ska jag inte göra om kan jag lätt konstatera. Ibland undrar jag hur jag tänker, men förmodligen tänker jag inte alls, bara agerar. Då blir det så här fint!
Klokare har jag dock blivit med åren, så jag slutade göra två saker samtidigt, alltså köra bil och fotografera, la ifrån mig kameran och stannade vid nästa fina rönn, enbart för att ta det där kortet jag så gärna ville ha. Det var inte särskilt svårt, det är inte klokt vad rönntätt det var där jag for fram idag.
A-C bor passande nog i ett område där många gator har namn med musikanknytning, t ex "Dur", "Moll", "Alt", "Diskant" osv.
Genast när jag klev ur bilen fick jag ännu en liten hint från bollkryssvärlden, håller de ihop, levande och döda, för att håna oss som inte får dem att leva? Jag bara stirrade och gick tillbaka till bilen och hämtade kameran.
Det var en av de finaste jag sett någon gång.
Jag hämtade mig dock ganska fort, bankade på dörren och klev in.
Musikterapimöte eller ätorgie? Jag blev lite osäker på vad det var jag tackat ja till, men äta kan vi och prata musikterapi också - en riktigt bra kombination,
I en av de små glasskålarna fanns det nyplockade smultron.......... 1 oktober!!!!
När jag blundade och tänkte bort lite tjocka kläder var det enbart sommar! Hög njutfaktor!
Vi pratade mycket arbete och satt länge och åt och rätt som det var sa A-C: "Men, titta en katt."
Jag tittade ut och det var minsann inte vilken katt som helst, det var en brunmaskad birma som kom tassande på stenkanten och satte sig vid lyktan och gosade lite med den.
Jag tog bilden genom fönstret för att inte skrämma bort den, men ingen av oss kattälskare kunde hålla oss. Vi var tvungna att fjompprata lite med den och den var precis lika fjompig som vi, för den svarade.
Sen bevärdigade den oss en liten strykning på benet innan den tassade vidare till nästa trädgård.
Jag fick se en gigantisk begonia också och en hel del andra fina blommor som riskerar frostskador i natt.
Här säger A-C: "Var ska jag ställa den här inatt?" Jag föreslog att hon skulle lägga över ett lakan.
Det är fint där på deras baksida, i lusthuset har vi suttit några gånger och ätit vid levande ljus. Mycket trevligt och väldigt rofyllt.
Det var lite kyligt, så efter kattvisiten gick vi tillbaka in och som om vi inte ätit nog kom det fram lite mer "Väldigt gott och fullständigt omöjligt att säga nej till smarrigt" på bordet.
Jag deltog i framställningen av det läckra genom att hålla i elvispen på vaniljvispet.
A-C skulle kunna stå på torget och bli rik på sina fantastiska äppelpajer. På den här hade hon strött mandelmassa och ringlat flytande honung på havregrynscrumblet, innan gräddning.
Härligt, krispigt, lagom sött/syrligt och fullständigt hopplöst att sluta äta. Jag var mätt innan, men tog om 4 gånger, även om det inte var några stora portioner de sista tre! (Jeansen stramar redan).
När jag så mätt att jag vacklade ut i hallen för att börja hemfärden möter mig dessa ord över ytterdörren.
JA, har inte vi tagit vara på dagen så vet inte jag hur man ska göra, för att leva upp till det?
När jag sen satt i bilen och föredömligt stannade för att ta sista bilden förstod jag att vi verkligen hade lyckats fånga hela dagen, för det hade blivit kväll.
Fullmånen var på väg upp!
TACK A-C för en trevlig, delikat, mättande och berikande eftermiddag!
