Tortyr och estetik
Min kära dotter har fått som hon länge, länge önskat.
Hennes moder - dvs jag - har åtgärdat de ludna benen som stört hennes estetiska sinne så länge hon varit medveten om att det växer hår på sagda extremiteter.
Jag åker till Barcelona i natt med två kompisar - rapport kommer när jag kommit hem.
Nu är snöstormen slut därnere och igår var det + 17, då kan det bli så att man går barbent och det har aldrig varit några som helst problem för mig. Jag har haft några enstaka, ljusa strån på underbenen och så har det varit hela livet.
Helt plötsligt, med stigande ålder och hormonellt förfall har dessa strån blivit färre, men längre och mörkare, så jag kröp så att säga till korset och bad om hjälp.
Inte fick jag raka benen, nej då, de skulle vaxas, hon nästan skrockade.
Det skulle dessutom göras så nära avresan som möjligt, det fick alltså lov att gå av stapeln igår kväll. Hon inhandlade ovanstående kit för hudförsköning och jag satte mig tillrätta i en bekväm stol, barbent och fundersam vad jag höll på med.
Så här FRUKTANSVÄRT luden var jag. Visst är det hemskt?
Använd gärna lupp.........
Sedan kom nästa steg, de där rosa vaxlapparna skulle värmas mellan händerna. Det gjorde hon och sedan kladdade hon fast dem på mig på strategiska ställen - de håriga.
Två och två tryckte hon dit dem, så fick de sitta en liten stund och sen SLET hon loss dem igen.
Jag laddade, bet mig i fingret och var redo. Lite kändes det, men inte så farligt som det ser ut.
Hon hade rätt, jag var lite hårig som synes, men nog hade jag kunnat leva med de där stråna utan allt för stort psykiskt trauma.
Nu är det ändå gjort, jag är len som en nyfödd babystjärt på benen och det var skönt att bli lite ompysslad av kära dottern ett tag. Hon kokade te åt oss och efterbehandlade med några feta, våtservetter som följde med i förpackningen och jag satt bara och tog emot.
Vem vet, jag kanske gör om det om det blir så där "ludet" igen....!
Nu blir det alltså bloggtystnad ända fram till påskhelgen, så jag säger väl
Hennes moder - dvs jag - har åtgärdat de ludna benen som stört hennes estetiska sinne så länge hon varit medveten om att det växer hår på sagda extremiteter.
Jag åker till Barcelona i natt med två kompisar - rapport kommer när jag kommit hem.
Nu är snöstormen slut därnere och igår var det + 17, då kan det bli så att man går barbent och det har aldrig varit några som helst problem för mig. Jag har haft några enstaka, ljusa strån på underbenen och så har det varit hela livet.
Helt plötsligt, med stigande ålder och hormonellt förfall har dessa strån blivit färre, men längre och mörkare, så jag kröp så att säga till korset och bad om hjälp.
Inte fick jag raka benen, nej då, de skulle vaxas, hon nästan skrockade.
Det skulle dessutom göras så nära avresan som möjligt, det fick alltså lov att gå av stapeln igår kväll. Hon inhandlade ovanstående kit för hudförsköning och jag satte mig tillrätta i en bekväm stol, barbent och fundersam vad jag höll på med.
Så här FRUKTANSVÄRT luden var jag. Visst är det hemskt?
Använd gärna lupp.........
Sedan kom nästa steg, de där rosa vaxlapparna skulle värmas mellan händerna. Det gjorde hon och sedan kladdade hon fast dem på mig på strategiska ställen - de håriga.
Två och två tryckte hon dit dem, så fick de sitta en liten stund och sen SLET hon loss dem igen.
Jag laddade, bet mig i fingret och var redo. Lite kändes det, men inte så farligt som det ser ut.
Hon hade rätt, jag var lite hårig som synes, men nog hade jag kunnat leva med de där stråna utan allt för stort psykiskt trauma.
Nu är det ändå gjort, jag är len som en nyfödd babystjärt på benen och det var skönt att bli lite ompysslad av kära dottern ett tag. Hon kokade te åt oss och efterbehandlade med några feta, våtservetter som följde med i förpackningen och jag satt bara och tog emot.
Vem vet, jag kanske gör om det om det blir så där "ludet" igen....!
Nu blir det alltså bloggtystnad ända fram till påskhelgen, så jag säger väl
Opposite Corner på jazzklubben
För mig var det en höjdarkväll på jazzklubben i tisdags. Då var Opposite Corner där och det är musik som jag tycker mycket om.
Bandet består av Lars Jansson på piano. Han är från Örebro från början och för mig är han bland det bästa jag kan lyssna på när det gäller piano - och jazz!
Gunnar Lindgren på saxofon, Lars-Urban Helje "Lubbe" på kontrabas och Paul Svanberg på trummor. Paul är son till Lars och en fantastisk trummis, trots att han ännu är ung.
Opposite bildades 1967, de som varit med från början är Gunnar och Lubbe. Lars kom med ganska tidigt också, men jag kan inga årtal. Paul är av naturliga skäl ganska ung i bandet, men ack så BRA!
Hur som helst, med Paul har de så att säga återupppstått och jag var och lyssnade på dem på Glenn Miller Café förra våren och sen dess har jag legat på jazzklubbsstyrelsen att vi borde ta hit dem.
Nu är det gjort. I tisdags var de här och nu har jag inte det att se fram emot mer, men väl ha kvar i minnets ljuva arkiv och njuta av.
Förhoppningsvis ska jag få en inspelning också från konserten, då behöver inte minnet bli så ansträngt, då kan jag lyssna direkt.
P A U L
L U B B E
L A R S
G U N N A R
Det finns en betydligt proffsigare fotograf än jag, som är amatör. Han tar fina bilder på våra konserter och andra ställen.
Kolla på jazzbilder.se där finns även bilder från tisdagens konsert med Opposite.
Julklappsuttag
Tidigare i veckan tog jag ut min julklapp från svärmor, jaghade fått presentkort på blommor. Det var härligt att kunna unna sig 20 tulpaner på en gång.
En bukett med 10 svenska tulpaner för 65 kronor, två för 100. Anette, på min utmärkta blomsteraffär "Varberga blommor", har alltid svenskodlade tulpaner. Jag vet inte om jag bara inbillar mig, men jag tycker att de håller mycket längre än de importerade.
Sedan tog jag fram kopparhinken jag brukar ha enris i varenda jul!
Jag tycker det blev otroligt fint!
Ändå, snart hoppas jag det står en äggkopp med tussilago där!
En bukett med 10 svenska tulpaner för 65 kronor, två för 100. Anette, på min utmärkta blomsteraffär "Varberga blommor", har alltid svenskodlade tulpaner. Jag vet inte om jag bara inbillar mig, men jag tycker att de håller mycket längre än de importerade.
Sedan tog jag fram kopparhinken jag brukar ha enris i varenda jul!
Jag tycker det blev otroligt fint!
Ändå, snart hoppas jag det står en äggkopp med tussilago där!
Tillfälligt ryck i 180 km/timmen
I lördags var det dags igen. Reptilhjärnan slog till med full kraft och jag betedde mig som innan saltormortalen i hallen.
Vi hade redan gått och lagt oss när jag kom på att jag glömt att ta upp älgfärs till nästa dag. Jag kvittrade till kärestan att jag bara skulle (som Alfons Åberg ungefär) gå ner och ta fram den, sen kunde det få bli nattro.
Eftersom jag redan lagt mig hade jag inga glasögon på mig och eftersom jag inte ser något utan dem, brydde jag mig inte om att tända i hallen.
Det jag hade glömt var, att i trappen låg en plastpåse med små, fina glasflaskor som jag skulle ha att sätta blomskott i. Trappen är en så otroligt bra avställningsplats, när man kommer in och inte har hunnit ta av sig ytterkläderna. Sedan kan det hampa sig så att saker blir liggande ett tag i väntan på förflyttning.
Det var just det som hänt med de små flaskorna i sin påse.
Jag förmodar att jag hade hög fart nerför trappen, för i nästa andetag tappade jag fotfästet - jag trampade till på påsen och den rullade undan, eftersom flaskorna var som små, runda rullar och jag med dem.
POOF!
Där for jag igen, men även här reagerade reptilhjärnan och jag fick tag i en längsgående bräda/spjäla mitt emot trappräcket och där blev det stopp. Jag slog i och skrapade upp högra armbågen, men den höll bortsett från ett litet skrapsår och ont.
Jag kände försiktigt på den tidigare brutna handen - den var hel.
Vänster lilltå däremot höll inte fullt lika bra, men den gick inte av, den landade bara lite olyckligt under hela mig.
Ojojoj, vad jag ylade och skrek, grinade och hojtade. Mitt i hör jag kärestans lugna röst: "Älskade vän, du måste ta det lugnt, du har så bråttom jämt!"
Det låg onekligen något i det han sa insåg jag när jag såg tån.
Morgonen därpå insåg jag ännu mer att jag varit uppe i 180 igen. Jag hade slitit loss trappräcket längst ner, det hängde ut från väggen och bakom var ett stort hål.
Vilken tur jag måste ha haft trots allt!
Idag ser mina fötter ut så här.
Närbild på den vänstra
Vackert blå, tjock och ytterst ovillig att ha på sig skor.
Men oavsett tillstånd, på lördag och fem dagar framåt, ska den trava runt i
B A R C E L O N A !
Vi hade redan gått och lagt oss när jag kom på att jag glömt att ta upp älgfärs till nästa dag. Jag kvittrade till kärestan att jag bara skulle (som Alfons Åberg ungefär) gå ner och ta fram den, sen kunde det få bli nattro.
Eftersom jag redan lagt mig hade jag inga glasögon på mig och eftersom jag inte ser något utan dem, brydde jag mig inte om att tända i hallen.
Det jag hade glömt var, att i trappen låg en plastpåse med små, fina glasflaskor som jag skulle ha att sätta blomskott i. Trappen är en så otroligt bra avställningsplats, när man kommer in och inte har hunnit ta av sig ytterkläderna. Sedan kan det hampa sig så att saker blir liggande ett tag i väntan på förflyttning.
Det var just det som hänt med de små flaskorna i sin påse.
Jag förmodar att jag hade hög fart nerför trappen, för i nästa andetag tappade jag fotfästet - jag trampade till på påsen och den rullade undan, eftersom flaskorna var som små, runda rullar och jag med dem.
POOF!
Där for jag igen, men även här reagerade reptilhjärnan och jag fick tag i en längsgående bräda/spjäla mitt emot trappräcket och där blev det stopp. Jag slog i och skrapade upp högra armbågen, men den höll bortsett från ett litet skrapsår och ont.
Jag kände försiktigt på den tidigare brutna handen - den var hel.
Vänster lilltå däremot höll inte fullt lika bra, men den gick inte av, den landade bara lite olyckligt under hela mig.
Ojojoj, vad jag ylade och skrek, grinade och hojtade. Mitt i hör jag kärestans lugna röst: "Älskade vän, du måste ta det lugnt, du har så bråttom jämt!"
Det låg onekligen något i det han sa insåg jag när jag såg tån.
Morgonen därpå insåg jag ännu mer att jag varit uppe i 180 igen. Jag hade slitit loss trappräcket längst ner, det hängde ut från väggen och bakom var ett stort hål.
Vilken tur jag måste ha haft trots allt!
Idag ser mina fötter ut så här.
Närbild på den vänstra
Vackert blå, tjock och ytterst ovillig att ha på sig skor.
Men oavsett tillstånd, på lördag och fem dagar framåt, ska den trava runt i
B A R C E L O N A !
Igår var det vår
Jag var glad som en sprittande lärka igår. Gick runt med kameran och gladdes över att marken började titta fram.
Ölandstoken som aldrig förr varit helt täckt med snö hade börjat komma upp till ytan igen.
Den ska få flytta härifrån i vår har jag tänkt, om den inte är helt bruten av all snö.
När jag sen kom till min blomrabatt lite närmare huset ser jag detta!!!!!!!
Det är inte klokt, krokusen hade kommit upp på nolltid, både blå och vit!
Grannens gräsmatta skiftade nästan i grönt......
........... men idag vräker det ner som vanligt och det är den vita varan tyvärr!
Ölandstoken som aldrig förr varit helt täckt med snö hade börjat komma upp till ytan igen.
Den ska få flytta härifrån i vår har jag tänkt, om den inte är helt bruten av all snö.
När jag sen kom till min blomrabatt lite närmare huset ser jag detta!!!!!!!
Det är inte klokt, krokusen hade kommit upp på nolltid, både blå och vit!
Grannens gräsmatta skiftade nästan i grönt......
........... men idag vräker det ner som vanligt och det är den vita varan tyvärr!
Kalas
I flygande fläng (därav bildens usla kvalitet) passerade vi ett nytt landmärke för Hallsberg igår eftermiddag.
Den skulle inte hamna i kulturnämndens skrifter, men har nu stått där några år. Det är förstås en däckfirma därinne på området - Michelin kanske? Jag vet inte!
Vi var på väg på 40-årskalas. Det är äldsta brorsdottern som håller på att snart vara lika gammal som jag. Jag är lite osäker när mitt åldrande stannade av, men någonstans vid drygt 40 vill jag minnas att det var.
Här står den lilla ungen och är ett klart bevis på att åren gått sen hon gick på dagis Sidensvansen. Då brukade jag hämta henne ibland, för att få ha henne alldeles för mig själv en eftermiddag och kväll och med övernattning i fasters säng.
Det var en så trevlig tillställning att jag glömde bort att ta kort. Det blev inte alls många bilder. Synd att inte fötterna kom med, jag är djupt imponerad av att hon vid 40-årsålder kan gå i klackskor. Det har jag kvar att lära mig.
Här en del av allt som bjöds, tyvärr ingen bild av all maten.
Blå prinsesstårta med gul ros. MUMSIGT!
Andra brorsdottern är lite yngre, men tids nog ska vi väl fira henne också.
De är söta de små liven!
MEN: "Är inte jag den sötaste", tycks Smilla fråga, en av husets 4 kattor.
Gissa vad brorsdottern fick av sina arbetskamrater (tror jag det var).
Här är svaret!
Den skulle inte hamna i kulturnämndens skrifter, men har nu stått där några år. Det är förstås en däckfirma därinne på området - Michelin kanske? Jag vet inte!
Vi var på väg på 40-årskalas. Det är äldsta brorsdottern som håller på att snart vara lika gammal som jag. Jag är lite osäker när mitt åldrande stannade av, men någonstans vid drygt 40 vill jag minnas att det var.
Här står den lilla ungen och är ett klart bevis på att åren gått sen hon gick på dagis Sidensvansen. Då brukade jag hämta henne ibland, för att få ha henne alldeles för mig själv en eftermiddag och kväll och med övernattning i fasters säng.
Det var en så trevlig tillställning att jag glömde bort att ta kort. Det blev inte alls många bilder. Synd att inte fötterna kom med, jag är djupt imponerad av att hon vid 40-årsålder kan gå i klackskor. Det har jag kvar att lära mig.
Här en del av allt som bjöds, tyvärr ingen bild av all maten.
Blå prinsesstårta med gul ros. MUMSIGT!
Andra brorsdottern är lite yngre, men tids nog ska vi väl fira henne också.
De är söta de små liven!
MEN: "Är inte jag den sötaste", tycks Smilla fråga, en av husets 4 kattor.
Gissa vad brorsdottern fick av sina arbetskamrater (tror jag det var).
Här är svaret!
Spiragården
Härligt att kunna blogga lite igen, jag snikade mig in på jobbet för att meddela att Comhem hade stängt av mig och grannarna för något arbete. Jag fick ringa broder J i Skåne för att få reda på detta, men nu är det som vanligt ett tag igen.
Onsdag hade vi studiedag och hade bokat in ett besök på Spiragården för hela arbetslaget. Det är ett arbetskooperativ med ekologisk inriktning, som bl a ser gården som en pedagogisk resurs och arbetar med små grupper. Det handlar om elever som behöver mer, för att få lika mycket. Bra uttryck tycker jag, som jag fått av en kollega.
Där finns djur och människor som lever i samspel med naturen och de var självförsörjande på det mesta. Det ligger ett par mil utanför Örebro och hur fint som helst. Jag hade kunnat stanna kvar, jag längtar ut från stan!
När vi kom var det dags att mata djuren, vi fick följa med om vi ville och det ville alla förstås. Jag ville till hönsen först och där fanns även en ståtlig tupp.
Skogen ligger helt nära, men trots att hönsen sprätter omkring lite som de vill har inte räven lyckats döda någon än, däremot har några blivit falk- eller hökmat.
Strax bredvid fanns kaninerna. De hade ungar och var tama och aningen rymningsbenägna, åtminstone den vita, som drog in i vedboden när hon fick chansen.
"Har ni inga katter", undrade jag, som alltid är redo för en ny kattbekantskap.
Jodå, Frasse kom som på beställning och det tog honom inte många sekunder förrän han hade satt sig tillrätta på min arm och gosade och spann som om han hade betalt för det.
Jag vet inte vem som njöt mest - han eller jag? (Jag spann också.)
Korna fick också mat, den svarta hade nyss fått kalv.
Han var VÄLDIGT VÄLDIGT SÖT!!!!!!!! (Vilken kalv är inte det?)
Alldeles bredvid dem var fåren.
Lilla Ulla var flasklamm, hennes mamma hade ingen mjölk till henne. Därför var hon mer social än de andra fåren och ville gärna kolla vad vi var för folk.
Små, vassa tänder hade hon, för hon ville gärna snutta lite på fingret om det möjligen skulle finnas lite mjölk i det.
Det fanns det förstås inte, men väl i nappflaskan som kom som på beställning.
Lite gosigt blev det också när hon ätit! Hon stångades lite.......
............. och la nosen? mulen? (VAD HETER DET på får? ) i min hand.
Rätt som det var klev hon bara över bräderna i inhägnaden och kom ut till oss.
Kalven ville tydligen inte vara sämre och även han gjorde en utbrytning.
Då blev det fart på korna, båda två larmade direkt och stod och bevakade situationen tills han blev inlyft igen i tryggheten.
Vi fick gå in och titta i stora huset, det var jättevackert byggt med en stor eldstad som var murad av lera och halm.
På alla hyllor stod sålådor och små krukor med nysådda frön och plantor som väntar på sommaren.
All mat och allt bröd lagas och bakas där och allt är ekologiskt. De t o m mal sitt mjöl själva, av egenodlad säd eller som de köper från en ekobonde i närheten.
En del av gårdens djur äts alltså upp, precis som det alltid varit på bondgårdar, även om många av dagens barn och ungdomar inte har varit med om det.
En sån kvarn vill jag också ha och mala mjöl på.
Utanför huset fanns en vedeldad ugn.
En bit ifrån var vedboden, alldeles bredvid kaninerna och hönsen på hörnet.
På väg till ett annat hus en bit ifrån, för att prata lite och fika, upptäckte vi att det inte var första gången Ulla var på rymmen.
Här ska det vara majbrasa om drygt en månad. Det känns väldigt avlägset just nu.
I det huset vi kom till fanns också delar av den gamla inredningen kvar - eller nybyggt i gammal stil. Jag glömde att fråga.
Där var också rum för skapande och de gör sin egen logga på äggkartongerna.
Vi satt länge och pratade om Spiragården och dess ideologi, pedagogiska inriktning och blev bara mer och mer imponerade över helheten och arbetssättet. Under tiden drack vi kaffe med kuddmackor och ost och rätt som det var kom det in en kille med nybakade kladdkaka och vispgrädde till oss.
Den satt som en smäck! Allt som fattas har vi glufsat i oss!
Den godaste jag någonsin smakat och det var vi rörade överens om!
Som avslutning fick vi med oss en inspirationsbok om gården som pedagogisk resurs.
Det är den BÄSTA studiedag jag haft på många, många år!
Onsdag hade vi studiedag och hade bokat in ett besök på Spiragården för hela arbetslaget. Det är ett arbetskooperativ med ekologisk inriktning, som bl a ser gården som en pedagogisk resurs och arbetar med små grupper. Det handlar om elever som behöver mer, för att få lika mycket. Bra uttryck tycker jag, som jag fått av en kollega.
Där finns djur och människor som lever i samspel med naturen och de var självförsörjande på det mesta. Det ligger ett par mil utanför Örebro och hur fint som helst. Jag hade kunnat stanna kvar, jag längtar ut från stan!
När vi kom var det dags att mata djuren, vi fick följa med om vi ville och det ville alla förstås. Jag ville till hönsen först och där fanns även en ståtlig tupp.
Skogen ligger helt nära, men trots att hönsen sprätter omkring lite som de vill har inte räven lyckats döda någon än, däremot har några blivit falk- eller hökmat.
Strax bredvid fanns kaninerna. De hade ungar och var tama och aningen rymningsbenägna, åtminstone den vita, som drog in i vedboden när hon fick chansen.
"Har ni inga katter", undrade jag, som alltid är redo för en ny kattbekantskap.
Jodå, Frasse kom som på beställning och det tog honom inte många sekunder förrän han hade satt sig tillrätta på min arm och gosade och spann som om han hade betalt för det.
Jag vet inte vem som njöt mest - han eller jag? (Jag spann också.)
Korna fick också mat, den svarta hade nyss fått kalv.
Han var VÄLDIGT VÄLDIGT SÖT!!!!!!!! (Vilken kalv är inte det?)
Alldeles bredvid dem var fåren.
Lilla Ulla var flasklamm, hennes mamma hade ingen mjölk till henne. Därför var hon mer social än de andra fåren och ville gärna kolla vad vi var för folk.
Små, vassa tänder hade hon, för hon ville gärna snutta lite på fingret om det möjligen skulle finnas lite mjölk i det.
Det fanns det förstås inte, men väl i nappflaskan som kom som på beställning.
Lite gosigt blev det också när hon ätit! Hon stångades lite.......
............. och la nosen? mulen? (VAD HETER DET på får? ) i min hand.
Rätt som det var klev hon bara över bräderna i inhägnaden och kom ut till oss.
Kalven ville tydligen inte vara sämre och även han gjorde en utbrytning.
Då blev det fart på korna, båda två larmade direkt och stod och bevakade situationen tills han blev inlyft igen i tryggheten.
Vi fick gå in och titta i stora huset, det var jättevackert byggt med en stor eldstad som var murad av lera och halm.
På alla hyllor stod sålådor och små krukor med nysådda frön och plantor som väntar på sommaren.
All mat och allt bröd lagas och bakas där och allt är ekologiskt. De t o m mal sitt mjöl själva, av egenodlad säd eller som de köper från en ekobonde i närheten.
En del av gårdens djur äts alltså upp, precis som det alltid varit på bondgårdar, även om många av dagens barn och ungdomar inte har varit med om det.
En sån kvarn vill jag också ha och mala mjöl på.
Utanför huset fanns en vedeldad ugn.
En bit ifrån var vedboden, alldeles bredvid kaninerna och hönsen på hörnet.
På väg till ett annat hus en bit ifrån, för att prata lite och fika, upptäckte vi att det inte var första gången Ulla var på rymmen.
Här ska det vara majbrasa om drygt en månad. Det känns väldigt avlägset just nu.
I det huset vi kom till fanns också delar av den gamla inredningen kvar - eller nybyggt i gammal stil. Jag glömde att fråga.
Där var också rum för skapande och de gör sin egen logga på äggkartongerna.
Vi satt länge och pratade om Spiragården och dess ideologi, pedagogiska inriktning och blev bara mer och mer imponerade över helheten och arbetssättet. Under tiden drack vi kaffe med kuddmackor och ost och rätt som det var kom det in en kille med nybakade kladdkaka och vispgrädde till oss.
Den satt som en smäck! Allt som fattas har vi glufsat i oss!
Den godaste jag någonsin smakat och det var vi rörade överens om!
Som avslutning fick vi med oss en inspirationsbok om gården som pedagogisk resurs.
Det är den BÄSTA studiedag jag haft på många, många år!
Datortystnad
Comhem håller på med "något" på min gata och jag är avstängd från datoryttervärlden.
Helt säkert är att jag återkommer så fort det är möjligt.
Frustrerande är det kan jag tala om!
Helt säkert är att jag återkommer så fort det är möjligt.
Frustrerande är det kan jag tala om!
MYCKET bra bok
Den här boken läser jag just nu, "Katedralen vid havet" av Ildefonso Falcones och den är så otroligt bra att jag bara önskar att jag kunde ligga och sträckläsa så länge den varar.
Vi blivande Barcelonaresenärer A och jag, var på "spansk" middag hos C förra söndagen.
Vi betraktar henne som vår reseledare. Hon har varit där flera gånger förut och är en fena på att fixa bra besök, planera, ordna och greja. Vi behöver bara säga ja eller nej. Vi har sagt mest ja, och det vi sagt nej till har även hon tyckt lika om, så vi är rörande eniga om vad vi vill och tänker göra.
När vi nästan var på väg hem frågade hon om vi läst "Katedralen vid havet". Det hade vi inte, hon talade om att den handlar om Barcelona på 1300-talet och när folkets katedral "Santa Maria" byggs. Vi ska bo väldigt nära den, så det blir liksom vår hemmakyrka.
Hon lånade ut sin bok till A och jag som gärna vill äga de böcker jag tycker mycket om gick och köpte en i torsdags. Nu är jag redan på sidan 386 och jag vet att jag kommer att ha sorg när den tar slut på sidan 666.
Det känns otroligt roligt att vi snart ska gå där på gatorna där även romanens huvudperson Arnau gick på sin tid.
Här nedan en beskrivning från något förlags sida. Jag köpte min i pocket på Akademibokhandeln för 75 kronor - ett mycket bra köp som jag kan rekommendera till alla läshungriga!
Beskrivning:
1300-TALETS BARCELONA är en stad i förändring. Pesten skördar offer, kriget närmar sig och inkvisitionens straff väntar alla kättare. Samtidigt pågår byggandet av folkets katedral: Santa Maria. Katedralen vid havet är en storslagen äventyrsroman för alla och den har redan tagit Spanien, Italien och Nederländerna med storm. Nu introduceras den i övriga Europa samt i USA.
Den unge Arnau Estanyol växer upp i staden och vi följer honom från hans lekar kring katedralens bygge och på hans flykt från ett liv i fattigdom till samhällets högsta topp när han drygt femtio år senare som rik man är med och inviger katedralen.
Katedralen vid havet är ett fantastiskt porträtt av 1300-talets Barcelona och Katalonien. Historiska fakta i kombination med sociala intriger, konspirationer och kärleksöden gör detta till en bokupplevelse för alla. Boken har sålt i två miljoner ex i Spanien och vunnit ett flertal priser, däribland det prestigefyllda italienska priset Giovanni Boccaccio för bästa utländska författare 2007 samt 2007 års Qué Leer-pris för bästa spanska bok.
Daim
Jag har ett problem, jag kan inte äta Daim som en normal människa, eller också är jag som det stora flertalet, jag vet faktiskt inte. Jag har inte gjort någon undersökning om den saken.
Jag måste VRÄKA i mig hela första biten, för självklart köper jag en dubbel om jag ändå ska äta godis.
Den åker in i munnen på högst en minut och jag måste KROSSA och TUGGA tills allt bara är att svälja ner. Jag hinner knappt känna smaken.
Då bestämmer jag mig för att njuta på ett mer normalt sätt med bit nummer 2.
Det håller ungefär 15 sekunder, sen tuggar jag för fullt igen och .........
.............VIPS är den fröjden över. Så är det med det!
Förresten tycker jag inte om att den heter Daim med i.
Det ska vara Dajm! Då kanske jag inte skulle glufsa i mig så fort!
Sommartid
När det blir sommartid finns det en konstig minnesregel att när man tar fram trädgårdsmöblerna, flyttar man fram klockan 1 timme.
Jag har jätte-jättesvårt för sommar- och vintertid. Jag vill ha samma dygnsrytm jämt. Det är likadant när jag åker utomlands, helst ingen tidsförskjutning alls, då mår jag bäst. Jag får också fundera länge över om jag vinner eller förlorar en timme.....
När vi kom från mataffären idag insåg jag att det smälter som bara den.
Dagsmeja!
Det är nog ett gammalt ord, morfar och mormor sa alltid så.
Det här är "hemma på min gata i stan".
Jag har mätt, islagret på gatan är drygt 1 dm hårt packad is och snö, men här är asfalten framme. Kärestan drog sig till minnes en nu avflyttad granne som satt insvept i en filt, utanför sitt hus så fort de första solstrålarna visade sig.
Jag är inte sämre än att jag nappar på en sån kommentar.
Vi flyttade ut köksstolarna och jag kokade kaffe.
Jag respekterar att mannen i mitt liv inte vill visa sig på bloggen, men då får han också finna sig i att bli halshuggen en sån här gång.
Bullarna har vi redan ätit upp, fårskinnsfällarna var varma och det var solen också.
MEN, inte blev det sommar(tid), trots att vi tog fram stolarna. Det kan ha berott på att det inte var trädgårdsmöbeln vi tog fram ! ? !
Jag har jätte-jättesvårt för sommar- och vintertid. Jag vill ha samma dygnsrytm jämt. Det är likadant när jag åker utomlands, helst ingen tidsförskjutning alls, då mår jag bäst. Jag får också fundera länge över om jag vinner eller förlorar en timme.....
När vi kom från mataffären idag insåg jag att det smälter som bara den.
Dagsmeja!
Det är nog ett gammalt ord, morfar och mormor sa alltid så.
Det här är "hemma på min gata i stan".
Jag har mätt, islagret på gatan är drygt 1 dm hårt packad is och snö, men här är asfalten framme. Kärestan drog sig till minnes en nu avflyttad granne som satt insvept i en filt, utanför sitt hus så fort de första solstrålarna visade sig.
Jag är inte sämre än att jag nappar på en sån kommentar.
Vi flyttade ut köksstolarna och jag kokade kaffe.
Jag respekterar att mannen i mitt liv inte vill visa sig på bloggen, men då får han också finna sig i att bli halshuggen en sån här gång.
Bullarna har vi redan ätit upp, fårskinnsfällarna var varma och det var solen också.
MEN, inte blev det sommar(tid), trots att vi tog fram stolarna. Det kan ha berott på att det inte var trädgårdsmöbeln vi tog fram ! ? !
Mumsig fredagskväll
Mitt under skollunchen igår känner jag hur min moblitelefon vibrerar i fickan. Eftersom inte eleverna får ha på sina mobiler under lektions- och mattid, anammar vi personal samma regel - normalt sett.
För ett tag sedan satte jag ut ett par hyllor på Blocket och dumt nog angav jag bara mobilnumret. Snabbt lärde jag mig var ljudlösknappen fanns och nu är den på nästan jämt, för jag vill gärna bli av med dem.
När durret inte upphörde ursäktade jag mig och drog mig en bit från bordet och svarade.
Det var kärestan, han ville bara tala om att han var sugen på havskräftor. Han hade läst en annons om nykokta sådana på någon affär i stan. Lucullus trodde han.
Jag gjorde samtalet kort, sa bara "Ja, det blir bra, vi hörs sen".
När han kom på eftermiddagen åkte vi till Lucullus.
VILKEN FANTASTISK FISKDISK! ! ! !
De hade färska räkor, krabba, hummer, musslor, hela laxsidor och flera hinkar med nykokta havskräftor. Kräftorna kostade 149,90 / kg och räkorna 89.90 / kg.
Av alla skaldjur som finns tycker jag bäst om räkor, det är bara så, sen kommer krabba, kräftor, hummer och sist musslor, men jag äter allt. Vi köpte räkor, kräftor och lite lax.
På kvällen blev det fest med goda tillbehör och mycket slurpande och skalande.
Västerbottenost och cheddar i kuber, färsk baguette och iskall tjeckisk öl.
Det var otroligt gott, vi satt en hel timme och bara njöt!
För ett tag sedan satte jag ut ett par hyllor på Blocket och dumt nog angav jag bara mobilnumret. Snabbt lärde jag mig var ljudlösknappen fanns och nu är den på nästan jämt, för jag vill gärna bli av med dem.
När durret inte upphörde ursäktade jag mig och drog mig en bit från bordet och svarade.
Det var kärestan, han ville bara tala om att han var sugen på havskräftor. Han hade läst en annons om nykokta sådana på någon affär i stan. Lucullus trodde han.
Jag gjorde samtalet kort, sa bara "Ja, det blir bra, vi hörs sen".
När han kom på eftermiddagen åkte vi till Lucullus.
VILKEN FANTASTISK FISKDISK! ! ! !
De hade färska räkor, krabba, hummer, musslor, hela laxsidor och flera hinkar med nykokta havskräftor. Kräftorna kostade 149,90 / kg och räkorna 89.90 / kg.
Av alla skaldjur som finns tycker jag bäst om räkor, det är bara så, sen kommer krabba, kräftor, hummer och sist musslor, men jag äter allt. Vi köpte räkor, kräftor och lite lax.
På kvällen blev det fest med goda tillbehör och mycket slurpande och skalande.
Västerbottenost och cheddar i kuber, färsk baguette och iskall tjeckisk öl.
Det var otroligt gott, vi satt en hel timme och bara njöt!
Kortslutning
Just nu lider jag av något avbrott i hjärndelen av huvudet.
Min kabel från kameran till datorn har tydligen fått en ny plats här i huset. Förmodligen är det jag som åstadkommit det, eftersom jag bor här alldeles ensam, åtminstone på veckorna.
VAR ÄR DEN?
Jag kan inte lägga in de bilder jag hade tänkt och därmed inte heller skriva inlägget. Just nu är jag bara frustrerad och irriterad. Normalt sett läser datorn av minneskortet lätt som en plätt = ingen kabel behövs.
Just ikväll är det inte så och här sitter jag och sjuder av frustration.
Kärestan snusar redan gott bakom mig, han är kraftigt förkyld, så nu vet jag vad jag har att vänta om jag inte kvackar ihop någon gammal huskur mot snuva o dyl.
Jag lägger ner bloggandet för ikväll, tror jag har hittat lösningen för mig!
Kanske jag borde skaffa mig det? Kan det förändra något till det bättre????
Min kabel från kameran till datorn har tydligen fått en ny plats här i huset. Förmodligen är det jag som åstadkommit det, eftersom jag bor här alldeles ensam, åtminstone på veckorna.
VAR ÄR DEN?
Jag kan inte lägga in de bilder jag hade tänkt och därmed inte heller skriva inlägget. Just nu är jag bara frustrerad och irriterad. Normalt sett läser datorn av minneskortet lätt som en plätt = ingen kabel behövs.
Just ikväll är det inte så och här sitter jag och sjuder av frustration.
Kärestan snusar redan gott bakom mig, han är kraftigt förkyld, så nu vet jag vad jag har att vänta om jag inte kvackar ihop någon gammal huskur mot snuva o dyl.
Jag lägger ner bloggandet för ikväll, tror jag har hittat lösningen för mig!
Kanske jag borde skaffa mig det? Kan det förändra något till det bättre????
Det som göms i snö del 2
Här börjar grannens bil tina upp!
Det är inte årets modell precis, men jag tycker den är häftig!
Opel någonting, Kadett tycker jag mig se där bak. Grön är den i alla fall.
När kärestan frågar mig vad olika människor har för bil brukar jag svara med färgen, t ex: "MMmmmm, en grön."
Jag har lite svårt för bilmodeller, det är inte mitt största intresse, om man säger så.
Det är inte årets modell precis, men jag tycker den är häftig!
Opel någonting, Kadett tycker jag mig se där bak. Grön är den i alla fall.
När kärestan frågar mig vad olika människor har för bil brukar jag svara med färgen, t ex: "MMmmmm, en grön."
Jag har lite svårt för bilmodeller, det är inte mitt största intresse, om man säger så.
Skön eftermiddag
Efter jobbet åkte jag till Waynes för att träffa en gammal barndomskompis. Vi har mer eller mindre gjort det till en oregelbunden tradition och det är hur skönt som helst.
Helt kravlöst att träffas på ett fik, ingen behöver städa eller fixa fika, bara beställa, betala, äta, dricka och prata tills alla sinnen fått sitt.
Det här fick bli istället för middag. Det är foccacia med kyckling och diverse gott instoppat i den grillade mackan.
Om några veckor ses vi där igen! Rekommenderas!
Helt kravlöst att träffas på ett fik, ingen behöver städa eller fixa fika, bara beställa, betala, äta, dricka och prata tills alla sinnen fått sitt.
Det här fick bli istället för middag. Det är foccacia med kyckling och diverse gott instoppat i den grillade mackan.
Om några veckor ses vi där igen! Rekommenderas!
HLR
Idag har vi lärt oss HLR på eftermiddagskonferensen.
Numera behöver inte sköterskorna släpa runt på dockan Ann. Hon har dragit sig tillbaka - av ålderskäl antar jag, för hon var med på den tiden jag var en "URK-are", dvs medlem i Ungdomens Röda Kors.
Hur många gånger har man inte blåst "liv" i henne?
Anns efterträdare heter MiniAnne och är en kraftigt nedbantad version av sin föregångare.
Får jag presentera fru/fröken MiniAnne!
Hon får nya lungblåsor efter varje livräddning och en rejäl spritdos runt mun och inblåsningsmunstycke bak på ryggen.
Hela arbetslaget satt i ring på klassrumsgolvet, sedan vi föst undan bänkarna. Alla hade vi en MiniAnne framför oss, tämligen livlösa hela bunten.
Vi fick också varsin mobiltelefon i papper, så att vi kunde ringa 112.
På vår Smartboard fick vi noggranna instruktioner hur vi skulle gå tillväga för att göra hjärt - lungräddning. Det var en kvinnlig instruktör som talade tydligt till oss och det var hur lätt som helst att förstå.
Man skulle göra 30 hjärtkompressioner och 2 inblåsningar om och om igen i 2 minuter. Det tog på krafterna kan jag tala om. Nästan alla fick ta av sig ett lager tröja. I verkligheten kan det bli mycket längre än 2 minuter, 20 - 30 eller ända tills ambulans anländer.
Man drog ut en liten spärr under bröstbenet på damen, där stod det "Adult". När man tryckte på bröstet skulle det klicka.
Jag var fortfarande alldeles för svag sen jag bröt handen. Min vuxna MiniAnne skulle ha dött, för det klickade inte en enda gång. Rådlös är jag inte även om jag är svag, jag bestämde mig för att rädda ett barn istället och drog ut spärren ett hack till.
Den lilla barn-MiniAnne var lättare och klickade varje gång jag tryckte.
Väldigt viktig kunskap fick vi allihopa och det är jättebra, men inte så gravallvarlig att vi inte kunde skämta lite.
I vårt arbetslag har vi en särdeles god anda, så det var helt okej.
"Ojoj, lilla MiniAnne, hur är det, kan du inte öppna ögonen?"
"Du är alldeles kallsvettig på pannan känner jag!"
"Det har väl inte fastnat något i svalget på dig?"
Efter att ha fått testa lite annat, repeterat framåtstupa sidoläge som det hette förr, avslutades det hela och alla MiniAnnor åkte ner i sina kartonger igen för vidareutbildning av nästa arbetslag.
Det var bra och lättbegripligt och jag tror jag skulle våga om det skulle behövas.
Handen har inget med HLR att göra, om nu någon skulle fundera över det!
Numera behöver inte sköterskorna släpa runt på dockan Ann. Hon har dragit sig tillbaka - av ålderskäl antar jag, för hon var med på den tiden jag var en "URK-are", dvs medlem i Ungdomens Röda Kors.
Hur många gånger har man inte blåst "liv" i henne?
Anns efterträdare heter MiniAnne och är en kraftigt nedbantad version av sin föregångare.
Får jag presentera fru/fröken MiniAnne!
Hon får nya lungblåsor efter varje livräddning och en rejäl spritdos runt mun och inblåsningsmunstycke bak på ryggen.
Hela arbetslaget satt i ring på klassrumsgolvet, sedan vi föst undan bänkarna. Alla hade vi en MiniAnne framför oss, tämligen livlösa hela bunten.
Vi fick också varsin mobiltelefon i papper, så att vi kunde ringa 112.
På vår Smartboard fick vi noggranna instruktioner hur vi skulle gå tillväga för att göra hjärt - lungräddning. Det var en kvinnlig instruktör som talade tydligt till oss och det var hur lätt som helst att förstå.
Man skulle göra 30 hjärtkompressioner och 2 inblåsningar om och om igen i 2 minuter. Det tog på krafterna kan jag tala om. Nästan alla fick ta av sig ett lager tröja. I verkligheten kan det bli mycket längre än 2 minuter, 20 - 30 eller ända tills ambulans anländer.
Man drog ut en liten spärr under bröstbenet på damen, där stod det "Adult". När man tryckte på bröstet skulle det klicka.
Jag var fortfarande alldeles för svag sen jag bröt handen. Min vuxna MiniAnne skulle ha dött, för det klickade inte en enda gång. Rådlös är jag inte även om jag är svag, jag bestämde mig för att rädda ett barn istället och drog ut spärren ett hack till.
Den lilla barn-MiniAnne var lättare och klickade varje gång jag tryckte.
Väldigt viktig kunskap fick vi allihopa och det är jättebra, men inte så gravallvarlig att vi inte kunde skämta lite.
I vårt arbetslag har vi en särdeles god anda, så det var helt okej.
"Ojoj, lilla MiniAnne, hur är det, kan du inte öppna ögonen?"
"Du är alldeles kallsvettig på pannan känner jag!"
"Det har väl inte fastnat något i svalget på dig?"
Efter att ha fått testa lite annat, repeterat framåtstupa sidoläge som det hette förr, avslutades det hela och alla MiniAnnor åkte ner i sina kartonger igen för vidareutbildning av nästa arbetslag.
Det var bra och lättbegripligt och jag tror jag skulle våga om det skulle behövas.
Handen har inget med HLR att göra, om nu någon skulle fundera över det!
Din del
Nya lokaltelefonkatalogen kom idag. Din del tror jag det står på den.
Bilden från nätet.
Jag fnissar åt mitt eget beteende, det första jag gör, utan att tänka och likadant varenda gång jag får den nya telefonkatalogen i min hand. Jag slår upp mig själv, kommer på mig med att nicka förnöjt när jag ser att jag är med ännu ett år.
Ojojoj, undrar hur länge jag hållit på med det?
Nästa tanke är, att min kära dotter inte ens tar in katalogen när den läggs nere i hennes port. Hon har ju datorn om hon söker någon svarar hon, när jag frågar om hon hämtat in den.
Sonen är säkert precis likadan. Tiderna förändras!!
Bilden från nätet.
Jag fnissar åt mitt eget beteende, det första jag gör, utan att tänka och likadant varenda gång jag får den nya telefonkatalogen i min hand. Jag slår upp mig själv, kommer på mig med att nicka förnöjt när jag ser att jag är med ännu ett år.
Ojojoj, undrar hur länge jag hållit på med det?
Nästa tanke är, att min kära dotter inte ens tar in katalogen när den läggs nere i hennes port. Hon har ju datorn om hon söker någon svarar hon, när jag frågar om hon hämtat in den.
Sonen är säkert precis likadan. Tiderna förändras!!
Blomma i snön
Det låg en lite lustig blomma i snökanten utanför mitt hus. Jag tyckte den såg lite ful ut i färgen.
Har den frusit tänkte jag och vad är det?
Tagetes? Nääää, inte så här års.
Vad är det då?
Det är "Kolis" som hackat ett äpple så fint att det liknar en blomma!
Har den frusit tänkte jag och vad är det?
Tagetes? Nääää, inte så här års.
Vad är det då?
Det är "Kolis" som hackat ett äpple så fint att det liknar en blomma!
Det som göms i snö
Efter att ha klarat av Vasaloppet på lite drygt 4 timmar, frukost framför TV.n, där vi satt som två soffpotatisar och "sportade" allt vad vi orkade, tog vi på oss och gick ut.
Det var ganska skönt, inte soligt som igår, men ändå mildväder och jag njöt av alla bara fläckar vi gick förbi. Tänk att asfalt kan kännas som något riktigt underbart. Motsägelsefullt, men just nu njuter jag av att se den.
Det hade tinat fram väldigt mycket hundbajs och vi gick förbi en trädgård, där ägarna hade gjort om hela sin lilla baksida till en enda stor hundtoalett. Jag vågade inte ta fram kameran, men det var bland det äckligaste jag sett på länge. Mer gul snö än vit och minst 40 bajshögar! WÄK!!
Nästan hemma fick jag syn på något annat märkligt som börjat tina fram.
Jag frågade kärestan om han trodde att det skulle komma fram en hel bil, bara det blir lite mera vår. Han trodde inte det, han föreslog att det nog var en bakskärm som låg där.
Den som lever får se, han har förmodligen rätt!
Hellre bildelar än bajs, men helst ingenting mer än marken!
Det var ganska skönt, inte soligt som igår, men ändå mildväder och jag njöt av alla bara fläckar vi gick förbi. Tänk att asfalt kan kännas som något riktigt underbart. Motsägelsefullt, men just nu njuter jag av att se den.
Det hade tinat fram väldigt mycket hundbajs och vi gick förbi en trädgård, där ägarna hade gjort om hela sin lilla baksida till en enda stor hundtoalett. Jag vågade inte ta fram kameran, men det var bland det äckligaste jag sett på länge. Mer gul snö än vit och minst 40 bajshögar! WÄK!!
Nästan hemma fick jag syn på något annat märkligt som börjat tina fram.
Jag frågade kärestan om han trodde att det skulle komma fram en hel bil, bara det blir lite mera vår. Han trodde inte det, han föreslog att det nog var en bakskärm som låg där.
Den som lever får se, han har förmodligen rätt!
Hellre bildelar än bajs, men helst ingenting mer än marken!
Det finns hopp
Vi har varit ute och handlat och varit på lokal och fikat. Det blev utmärkta konditori Vasa - som vanligt får jag snart skriva, för nu har vi varit på Vasa 5 eller 6 gånger i rad.
URGODA bullar och mackor har de, så det är inte så konstigt att vi dras dit som kamelen till vattenhålet.
I alla fall konstaterade jag att något håller på att hända utomhus.
På Vasagatan
Svartån
Bron över Svartån nedanför Nikolaikyrkan
Parkeringen på Biltema
Man ser marken och änderna simmar istället för att stå och frysa på isen.
DET LJUSNAR!!!!!!!
URGODA bullar och mackor har de, så det är inte så konstigt att vi dras dit som kamelen till vattenhålet.
I alla fall konstaterade jag att något håller på att hända utomhus.
På Vasagatan
Svartån
Bron över Svartån nedanför Nikolaikyrkan
Parkeringen på Biltema
Man ser marken och änderna simmar istället för att stå och frysa på isen.
DET LJUSNAR!!!!!!!
På andra sidan Högen
Det är absolut inte en uppföljning till filmen "På andra sidan häcken" som rubriken syftar till. Det är precis som det står, på andra sidan Högen. Jimmy fattar direkt, det vet jag!
Vi har haft friluftsdag i skolan och med tanke på årstiden var det en vinterfriluftsdag. Förra året lovade jag mitt arbetslag att jag skulle sluta gå i strejk när det var fråga om just den sortens dagar och medverka i åtminstone en/år.
Jag bestämde mig för att det fick bli just i dag som jag skulle ut i den vita världen.
Istället för Storstenshöjden eller Ånnaboda skulle vi till Högen, dvs Kvarntorpshögen. På andra sidan om uppfartsvägen finns Kumla kommuns och Kumla skidförenings slalombacke med lift, grillplats och olika stugor.
Det var en fantastisk dag som "Aktiv Assistans Örebro" hade bjudit in till. Det fanns vinterlekar, häst och släde från Kvinnersta Naturbruksgymnasium, varm saft, kaffe och en man som stod och stekte raggmunk och fläsk, samt grillade korv nästan hela dagen. Man fick äta hur mycket man ville och raggmunk är min ABSOLUTA älsklingsrätt. Jag är proppmätt än, över 5 timmar senare.
Majsan och jag körde igång med matsäcken direkt vi hade kommit fram. Jag citerar henne: "Det magen har, det har den och får den mer så tar den". Hon hade skinkmackor och jag stektäggmacka.
Vi var flera klasser som var där och alla drog iväg åt olika håll.
Skidbacken
Här står hästen Fredrik och väntar på första lasset stora och små som vill ut på en slädtur.
Han behövde inte vänta länge. Jag snodde mig att fotografera innan det bar iväg.
Ut på de oändliga vidderna bar det, eller....... kanske inte fullt så långt, men det var härligt att sitta där och förflyttas framåt, alldeles tyst, bara lite rasp från medarna.
Den andra hästen hade en liten matpaus.
Vinterlekar var bl a en variant av curling, att kasta olika tunga bollar så nära mitten som möjligt. Det var inte vi vuxna som var bäst - långtifrån.
Vid sidan om kunde man testa att "fånga renen" med lasso.
Hon som provade först lyckades direkt, inte heller det någon av oss vuxna.
För att visa oss lite sportiga vi också, kastade I-M och jag oss ner och gjorde varsin ängel.
Syns den? Eller har den redan flugit iväg?
Himlen var klarblå och solen sken. T o m en antivintermänniska som jag kände att det var njutbart.......
............. och inte blev det sämre när man efter de underbara raggmunkarna och det knaperstekta fläsket, fick kokkaffe på öppen eld!
Nu har jag dock fyllt min vinterkvot för den här terminen, hur skönt det än var!
Vi har haft friluftsdag i skolan och med tanke på årstiden var det en vinterfriluftsdag. Förra året lovade jag mitt arbetslag att jag skulle sluta gå i strejk när det var fråga om just den sortens dagar och medverka i åtminstone en/år.
Jag bestämde mig för att det fick bli just i dag som jag skulle ut i den vita världen.
Istället för Storstenshöjden eller Ånnaboda skulle vi till Högen, dvs Kvarntorpshögen. På andra sidan om uppfartsvägen finns Kumla kommuns och Kumla skidförenings slalombacke med lift, grillplats och olika stugor.
Det var en fantastisk dag som "Aktiv Assistans Örebro" hade bjudit in till. Det fanns vinterlekar, häst och släde från Kvinnersta Naturbruksgymnasium, varm saft, kaffe och en man som stod och stekte raggmunk och fläsk, samt grillade korv nästan hela dagen. Man fick äta hur mycket man ville och raggmunk är min ABSOLUTA älsklingsrätt. Jag är proppmätt än, över 5 timmar senare.
Majsan och jag körde igång med matsäcken direkt vi hade kommit fram. Jag citerar henne: "Det magen har, det har den och får den mer så tar den". Hon hade skinkmackor och jag stektäggmacka.
Vi var flera klasser som var där och alla drog iväg åt olika håll.
Skidbacken
Här står hästen Fredrik och väntar på första lasset stora och små som vill ut på en slädtur.
Han behövde inte vänta länge. Jag snodde mig att fotografera innan det bar iväg.
Ut på de oändliga vidderna bar det, eller....... kanske inte fullt så långt, men det var härligt att sitta där och förflyttas framåt, alldeles tyst, bara lite rasp från medarna.
Den andra hästen hade en liten matpaus.
Vinterlekar var bl a en variant av curling, att kasta olika tunga bollar så nära mitten som möjligt. Det var inte vi vuxna som var bäst - långtifrån.
Vid sidan om kunde man testa att "fånga renen" med lasso.
Hon som provade först lyckades direkt, inte heller det någon av oss vuxna.
För att visa oss lite sportiga vi också, kastade I-M och jag oss ner och gjorde varsin ängel.
Syns den? Eller har den redan flugit iväg?
Himlen var klarblå och solen sken. T o m en antivintermänniska som jag kände att det var njutbart.......
............. och inte blev det sämre när man efter de underbara raggmunkarna och det knaperstekta fläsket, fick kokkaffe på öppen eld!
Nu har jag dock fyllt min vinterkvot för den här terminen, hur skönt det än var!
Tjockt brev
Söstra mi, dvs, nästansyster A, skickade ett tjockt brev till mig häromdagen. Brev skickar vi ofta till varandra, oftare än vi mailar, för det är mycket roligare, men tjocka brev är mera sällsynta.
Jag sparade det till sist, öppnade fönsterkuvert o dyl först.
Hon hade häftat ihop det väldigt noga, massor med vassa häftklammer som jag pillade bort försiktigt, med tanken att kunna återanvända det vadderade kuvertet.
Inuti låg något platt, men med mycket polstring runt om sig och vältejpat. Jag förstod ingenting, vad i hela fridens dagar hade hon skickat?
Man kan lugnt säga att hon är lokalpatriot!
Det är visst inför Körslaget, men passar ju även till "Andra chansen" om man vill.
Jag kan väl erkänna att jag inte har hört en enda Melodifestivallåt än.
Jag sparade det till sist, öppnade fönsterkuvert o dyl först.
Hon hade häftat ihop det väldigt noga, massor med vassa häftklammer som jag pillade bort försiktigt, med tanken att kunna återanvända det vadderade kuvertet.
Inuti låg något platt, men med mycket polstring runt om sig och vältejpat. Jag förstod ingenting, vad i hela fridens dagar hade hon skickat?
Man kan lugnt säga att hon är lokalpatriot!
Det är visst inför Körslaget, men passar ju även till "Andra chansen" om man vill.
Jag kan väl erkänna att jag inte har hört en enda Melodifestivallåt än.
Ordspråk
Jag vet inte om det är ett ordspråk, det kanske heter något annat. Talesätt t ex?
Med risk att jag får några islamistiska fundamentalister som granskar mig vill jag ändå säga:
"Kommer inte berget till Muhammed, får Muhammed komma till berget."
Alltså tog jag helt sonika och fixade mig en egen liten vår.
Den pågår i mycket liten skala i mitt kök och jag gläds oerhört, trots att jag inte kom åt en enda blomkruka. De ligger insnöade i boxen på baksidan. Det fick bli en skål från IKEA och jag tycker det blev bra!
Jag blundar när jag går till bilen på morgonen, då har jag kvar rätt bild på näthinnan.
Med risk att jag får några islamistiska fundamentalister som granskar mig vill jag ändå säga:
"Kommer inte berget till Muhammed, får Muhammed komma till berget."
Alltså tog jag helt sonika och fixade mig en egen liten vår.
Den pågår i mycket liten skala i mitt kök och jag gläds oerhört, trots att jag inte kom åt en enda blomkruka. De ligger insnöade i boxen på baksidan. Det fick bli en skål från IKEA och jag tycker det blev bra!
Jag blundar när jag går till bilen på morgonen, då har jag kvar rätt bild på näthinnan.
Översvämning
Ute i världen är det jordskalv och jordbävningar, tsunamis och översvämningar, snökaos och klass 2 o 3-varningar. Det är stort och allvarligt.
Här hemma hos mig är det också en form av översvämning. Den är liten och aningen besvärande!
Inomhus!
Jag dränks i tidningar! Självförvållat dessutom ! !
Hör bara:
* Jag prenumererar på dagstidningen Nerikes Allehanda, OJ, Vi-tidningen, M-magasin och ETC-Örebro.
* Sedan har jag arbetsrelaterade tidningar som Specialpedagogen, Lärartidningen och Fotnoten.
* Jag är fortfarande med i adoptionsföreningen Bfa (Barnen framför allt) och får deras tidning 4 gånger om året.
* Bostadsrättsföreningen är kopplad till HSB, så deras tidning dyker in regelbundet.
* Så är jag medlem i SMC och får deras motorcykeltidning varannan månad. Den lämnar jag dock så gott som oläst till kärestan, men den landar ju här innan den går vidare.
* Eftersom jag är medlem i Coop kommer även Med Mera-tidningen.
Efter denna uppräkning, där det kanske rent av saknas någon tidning som jag inte minns, känner jag SUCK och PUST!
Visserligen skickar jag så mycket som möjligt vidare till andra. Då är vi fler som läser för samma pris, men då händer också det underbara att jag får tidningar tillbaka.
Perpetuum mobile kan man lugnt säga! Tillägg: Fick just syn på Allt om Mat, den glömde jag!
Här hemma hos mig är det också en form av översvämning. Den är liten och aningen besvärande!
Inomhus!
Jag dränks i tidningar! Självförvållat dessutom ! !
Hör bara:
* Jag prenumererar på dagstidningen Nerikes Allehanda, OJ, Vi-tidningen, M-magasin och ETC-Örebro.
* Sedan har jag arbetsrelaterade tidningar som Specialpedagogen, Lärartidningen och Fotnoten.
* Jag är fortfarande med i adoptionsföreningen Bfa (Barnen framför allt) och får deras tidning 4 gånger om året.
* Bostadsrättsföreningen är kopplad till HSB, så deras tidning dyker in regelbundet.
* Så är jag medlem i SMC och får deras motorcykeltidning varannan månad. Den lämnar jag dock så gott som oläst till kärestan, men den landar ju här innan den går vidare.
* Eftersom jag är medlem i Coop kommer även Med Mera-tidningen.
Efter denna uppräkning, där det kanske rent av saknas någon tidning som jag inte minns, känner jag SUCK och PUST!
Visserligen skickar jag så mycket som möjligt vidare till andra. Då är vi fler som läser för samma pris, men då händer också det underbara att jag får tidningar tillbaka.
Perpetuum mobile kan man lugnt säga! Tillägg: Fick just syn på Allt om Mat, den glömde jag!
