London Dag 6 - Del 2
Söndag 16 maj - del 2
När vi kom till Harrods delade vi på oss.
Jag ville visa kärestan livsmedelsavdelningarna och även toaletttillbehör, som t ex de exklusiva toasitsar jag mindes från mitt förra besök.
Maten var inga problem att hitta, där gick vi runt ett bra tag och beskådade en massa delikatesser, t ex en hel disk med rysk kaviar.
Annat gott från fiskdisken, ööhh ostron....... är det gott????
Nästa fundering, konserverad oxtunga, hur är det tro??? Ser dyrt ut!
Oliver fanns i stora bunkar och i varje låg en vacker sked i olivträ, att ta upp dem med.
På pralinavdelningen fanns en disk med chokladpumps, dem var det fotograferingsförbud på, men jag råkade sikta lite snett när jag skulle fotografera körsbärspralinerna (jag ljuger så bra.....)!
Tips: Dricka champagne ur damens sko och sen äta upp den!
Vi åkte högst upp och arbetade oss neråt.
Passerade en svindyr samuraj, men vacker på rätt ställe. Hos mig passar den inte.
Lamporna går inte heller in i mitt möblemang.
Kärestan håller sin hand där för att man ska se hur stor lampan är.
När jag frågade efter "bathroom" såg damen alldeles bestört ut och undrade vad jag menade. Jo, jag menade ju attiraljer till badrum. Hon skickade iväg oss, men inte tusan kom vi till några toasitsar. Det fick vara. Vi fick titta på duschmössor istället. (Pryda England, som om en toasits skulle vara fel på Harrods).
Se den där rosa skapelsen med rosor! Vem vill ha?
Jag placerade kärestan i en skön stol, med tillåtelse från en vakt, att sitta där medan jag gick runt inne på musikavdelningen - pianon och flyglar.
Nja, inte den stolen, men den var söt som en liten pralin och fick komma med istället för bild på hans massagefåtölj där han sjönk ner.
Där stod en knallröd Elton John flygel. Samma kille som placerat kärestan i den sköna stolen, hade gett mig tillåtelse att provspela lite. Det lät BRA!
Jag testade några andra också, men bara försiktigt. En hade ett rött sammetsskydd över tangentraden, den kostade över £ 71.000!
Det var härligt, två av säljarna körde en pianoduell vid varsin flygel inför en presumtiv kund, förmodligen kines tyckte jag mig se. Med den musiken ringande i öronen hämtade jag kärestan och vi tog oss en titt på sovrumsavdelningen.
Där fanns allt från Hästens till riktigt smaklösa skapelser till dyra priser.
och en romantisk full med rosenknoppar på lakanen.
Minkkudde till sängen, den var så dyr att jag har förträngt det. Huva!
Jag gav upp det där med toasitsarna och gick på Harrods kundtoalett istället.
NEJ, jag testade ingen parfym därinne, det hade säkert kostat!
När vi var nästan nere igen sprang vi ihop med I-M och L. Vi bestämde oss för att ta tunnelbanan till hotellet, men stiga av stationen innan för att äta lite riktig mat innan det var dags för sista pärsen. Hade flygen börjat gå igen?
Längs vägen, en rolig detalj på ett byggplank.
I solens gass satt vi ute på "The Swan" och avnöjt en god måltid.
Alla hade valt olika rätter.
Jag hade vitlöksmörspäckad kyckling med krispigt skal, grillad tomat och (tyvärr) pommes frites - stora varianten.
Kärestan åt honungsrostad skinka med 2 lös springande (direkt översättning) ägg och de obligatoriska pommes fritesen, vad nu de heter i plural?
I-M åt Chili con carne och
L Fish&Chips
Ful tröja (enl. min smak), på en annan matgäst. Tur vi tycker olika.
Alla var väldigt mätta och nöjda när vi svalt ner det sista.
Innan vi kom fram till hotellet gick vi i n kyrkan på bortre hörnet, tror den hette St James någonting.
Vi "intog" kyrkan, I-M spelade sopranstämman på "En vänlig grönskas", jag sjöng alt och L sjöng bas. Kärestan sa att det lät mycket vackert och det får vi hoppas. Han var dock vår enda publik.
De vackra orgelpiporna.
Jag tände två ljus också innan vi gick därifrån.
Vi hämtade våra väskor. Det fanns inga uppgifter om att flyget ikväll var inställt = SKÖNT! Efter 13.00 hade flygtrafiken kommit igång igen, men vi såg inte särskilt mycket plan i luften. Något enstaka då och då.
Vi gjorde färdigt allt med hotellet och gick till Paddington. Tunnelbana till Victoria, därifrån åkte vi med vanliga tåget som vi löst biljett till tidigare. Det kostade totalt för oss 4 £ 24. Det är halva normalpriset. Är man 4 stycken får man åka för 2, alltså "Tag 4, betala för 2".
Det kostade oss £ 6 / person, istället för £ 15.60 som Gatwick Express kostade. Taxi till flyget hade kostat £ 75 ellle £ 80. Jag tjatar lite om vad saker och ting kostar, inte för jag är extremt snål, utan som tips till andra när man nu kommit på de lite billigare alternativen.
Det var rena sprintloppet till tåget. När vi frågade i informationen vilken perrong det stod på var det på nr 18 och 1 minut kvar till avgång.
Jag drog på i täten som Jesse Owens, blev väl inspirerad när jag såg honom på Madame Tussauds tidigare idag och tänk jag hann fram i tid och de andra spurtade efter. Jag tror vi sprang förbi 14 perronger innan vi var framme.
Kärestan var härsken som en gammal surmjölk, den mannen hatar att löpa efter bussar och tåg. Långsint är han dock inte, så redan innan Gatwick hade han tinat upp igen.
Prioriteringsskylt om det är ont om sittplatser på tåget.
Från stationen var det rulltrappan upp och en kort, LUGN spatsertur så var vi inne på flygplatsen. Här behövdes ingen hets, det gick bara inte. Det var folk överallt och köer och KÖER!!!
Vi hade tur, för just när vi kom öppnade de en kö till. Det var vid bagageincheckningen och det stod skyltat även "Passport" ovanför de 2 som betjänade dessa tusentals människor.
Jag tyckte det var lite konstigt att vi skulle stå där, vi hade ju bara handbagage, så jag gick och frågade en man några "luckor" bort, där det var stängt. Jodå, vi skulle stå där och visa våra pass.
Jag gick tillbaka och vi fortsatte att köa tills det var vår tur. Han tog emot våra pass och boardingcards, vi vägde våra laglydiga väskor, men när han smackade på en bagagetag på ena passet protesterade jag. "
"Vi har bara handbagage", sa jag
"Men kära du, varför står ni här då?" undrade den trevlige mannen.
Jag förklarade att jag frågat lite längre bort.
"Vem då", undrade han.
"Ukrainaren", svarade jag, för det var i Ukrainas lucka jag frågat.
OJ, vad han skrattade när han hörde svaret, han himlade med ögonen och skickade oss vidare till säkerhetskontrollen. Innan vi gick dit gick jag bort till de andra i andra kön och talade om att det räckte att L, som skulle checka in, köade.
Det var inte så noga att tömma fickorna eller ta av sig saker med metall. Jo, kärestan fick faktiskt ta av sig bältet, men inte klockan och den är inte liten. Däremot skulle alla tuber och vätskor som vanligt ligga i en stängd zippåse som vi skulle bära i handen. Tidigare har jag haft den påsen nerpackad i handbagaget.
Dessutom fick man bara ha 1 påse /person (nyhet för mig). Vi lydde alla uppmaningar och tog oss igenom spärrarna utan problem. De började sen!
Vårt plan som skulle gå 20.25 var försenat. Egentligen blev vi inte förvånade. Vi skulle åka 22.40 istället. En stund efter vi kommit for ett tidigare plan till Skavsta.
Vi gick och fikade, varsin god, grillad macka och kaffe/te. Där satt vi länge och på displayen blinkade antingen avgång 22.40 eller "Go to gate" 20.25. Så höll det på och tidsangivelserna sköts fram. Till slut var det ändå dags och 23.15 lyfte vi mot Sverige.
Ovanför Skavsta är vi nu 10 minuter innan landning. Det är 12 grader varmt och har gått jättebra.
Vi är väldigt trötta, men otroligt nöjda att vi är i Sverige.
Vi åkte hem i gryningen, då när alla djur är aktiva. Vi höll noggrann utkik medan L körde oss hemåt.
Här är resultatet
Rådjur 5
Hare 2
Grävling 1
Räv 2
Fladdermus 1
Uggla 1
Katt 6
Vildsvin 3
GPS:n, som jag kallade Berit vid det här laget, kom med en hel del udda vägförslag. Hon tystades och vi kom hem utan problem 2.30.
Det var den körresan! Mycket roligt och många upplevelser!
När vi kom till Harrods delade vi på oss.
Jag ville visa kärestan livsmedelsavdelningarna och även toaletttillbehör, som t ex de exklusiva toasitsar jag mindes från mitt förra besök.
Maten var inga problem att hitta, där gick vi runt ett bra tag och beskådade en massa delikatesser, t ex en hel disk med rysk kaviar.
Annat gott från fiskdisken, ööhh ostron....... är det gott????
Nästa fundering, konserverad oxtunga, hur är det tro??? Ser dyrt ut!
Oliver fanns i stora bunkar och i varje låg en vacker sked i olivträ, att ta upp dem med.
På pralinavdelningen fanns en disk med chokladpumps, dem var det fotograferingsförbud på, men jag råkade sikta lite snett när jag skulle fotografera körsbärspralinerna (jag ljuger så bra.....)!
Tips: Dricka champagne ur damens sko och sen äta upp den!
Vi åkte högst upp och arbetade oss neråt.
Passerade en svindyr samuraj, men vacker på rätt ställe. Hos mig passar den inte.
Lamporna går inte heller in i mitt möblemang.
Kärestan håller sin hand där för att man ska se hur stor lampan är.
När jag frågade efter "bathroom" såg damen alldeles bestört ut och undrade vad jag menade. Jo, jag menade ju attiraljer till badrum. Hon skickade iväg oss, men inte tusan kom vi till några toasitsar. Det fick vara. Vi fick titta på duschmössor istället. (Pryda England, som om en toasits skulle vara fel på Harrods).
Se den där rosa skapelsen med rosor! Vem vill ha?
Jag placerade kärestan i en skön stol, med tillåtelse från en vakt, att sitta där medan jag gick runt inne på musikavdelningen - pianon och flyglar.
Nja, inte den stolen, men den var söt som en liten pralin och fick komma med istället för bild på hans massagefåtölj där han sjönk ner.
Där stod en knallröd Elton John flygel. Samma kille som placerat kärestan i den sköna stolen, hade gett mig tillåtelse att provspela lite. Det lät BRA!
Jag testade några andra också, men bara försiktigt. En hade ett rött sammetsskydd över tangentraden, den kostade över £ 71.000!
Det var härligt, två av säljarna körde en pianoduell vid varsin flygel inför en presumtiv kund, förmodligen kines tyckte jag mig se. Med den musiken ringande i öronen hämtade jag kärestan och vi tog oss en titt på sovrumsavdelningen.
Där fanns allt från Hästens till riktigt smaklösa skapelser till dyra priser.
och en romantisk full med rosenknoppar på lakanen.
Minkkudde till sängen, den var så dyr att jag har förträngt det. Huva!
Jag gav upp det där med toasitsarna och gick på Harrods kundtoalett istället.
NEJ, jag testade ingen parfym därinne, det hade säkert kostat!
När vi var nästan nere igen sprang vi ihop med I-M och L. Vi bestämde oss för att ta tunnelbanan till hotellet, men stiga av stationen innan för att äta lite riktig mat innan det var dags för sista pärsen. Hade flygen börjat gå igen?
Längs vägen, en rolig detalj på ett byggplank.
I solens gass satt vi ute på "The Swan" och avnöjt en god måltid.
Alla hade valt olika rätter.
Jag hade vitlöksmörspäckad kyckling med krispigt skal, grillad tomat och (tyvärr) pommes frites - stora varianten.
Kärestan åt honungsrostad skinka med 2 lös springande (direkt översättning) ägg och de obligatoriska pommes fritesen, vad nu de heter i plural?
I-M åt Chili con carne och
L Fish&Chips
Ful tröja (enl. min smak), på en annan matgäst. Tur vi tycker olika.
Alla var väldigt mätta och nöjda när vi svalt ner det sista.
Innan vi kom fram till hotellet gick vi i n kyrkan på bortre hörnet, tror den hette St James någonting.
Vi "intog" kyrkan, I-M spelade sopranstämman på "En vänlig grönskas", jag sjöng alt och L sjöng bas. Kärestan sa att det lät mycket vackert och det får vi hoppas. Han var dock vår enda publik.
De vackra orgelpiporna.
Jag tände två ljus också innan vi gick därifrån.
Vi hämtade våra väskor. Det fanns inga uppgifter om att flyget ikväll var inställt = SKÖNT! Efter 13.00 hade flygtrafiken kommit igång igen, men vi såg inte särskilt mycket plan i luften. Något enstaka då och då.
Vi gjorde färdigt allt med hotellet och gick till Paddington. Tunnelbana till Victoria, därifrån åkte vi med vanliga tåget som vi löst biljett till tidigare. Det kostade totalt för oss 4 £ 24. Det är halva normalpriset. Är man 4 stycken får man åka för 2, alltså "Tag 4, betala för 2".
Det kostade oss £ 6 / person, istället för £ 15.60 som Gatwick Express kostade. Taxi till flyget hade kostat £ 75 ellle £ 80. Jag tjatar lite om vad saker och ting kostar, inte för jag är extremt snål, utan som tips till andra när man nu kommit på de lite billigare alternativen.
Det var rena sprintloppet till tåget. När vi frågade i informationen vilken perrong det stod på var det på nr 18 och 1 minut kvar till avgång.
Jag drog på i täten som Jesse Owens, blev väl inspirerad när jag såg honom på Madame Tussauds tidigare idag och tänk jag hann fram i tid och de andra spurtade efter. Jag tror vi sprang förbi 14 perronger innan vi var framme.
Kärestan var härsken som en gammal surmjölk, den mannen hatar att löpa efter bussar och tåg. Långsint är han dock inte, så redan innan Gatwick hade han tinat upp igen.
Prioriteringsskylt om det är ont om sittplatser på tåget.
Från stationen var det rulltrappan upp och en kort, LUGN spatsertur så var vi inne på flygplatsen. Här behövdes ingen hets, det gick bara inte. Det var folk överallt och köer och KÖER!!!
Vi hade tur, för just när vi kom öppnade de en kö till. Det var vid bagageincheckningen och det stod skyltat även "Passport" ovanför de 2 som betjänade dessa tusentals människor.
Jag tyckte det var lite konstigt att vi skulle stå där, vi hade ju bara handbagage, så jag gick och frågade en man några "luckor" bort, där det var stängt. Jodå, vi skulle stå där och visa våra pass.
Jag gick tillbaka och vi fortsatte att köa tills det var vår tur. Han tog emot våra pass och boardingcards, vi vägde våra laglydiga väskor, men när han smackade på en bagagetag på ena passet protesterade jag. "
"Vi har bara handbagage", sa jag
"Men kära du, varför står ni här då?" undrade den trevlige mannen.
Jag förklarade att jag frågat lite längre bort.
"Vem då", undrade han.
"Ukrainaren", svarade jag, för det var i Ukrainas lucka jag frågat.
OJ, vad han skrattade när han hörde svaret, han himlade med ögonen och skickade oss vidare till säkerhetskontrollen. Innan vi gick dit gick jag bort till de andra i andra kön och talade om att det räckte att L, som skulle checka in, köade.
Det var inte så noga att tömma fickorna eller ta av sig saker med metall. Jo, kärestan fick faktiskt ta av sig bältet, men inte klockan och den är inte liten. Däremot skulle alla tuber och vätskor som vanligt ligga i en stängd zippåse som vi skulle bära i handen. Tidigare har jag haft den påsen nerpackad i handbagaget.
Dessutom fick man bara ha 1 påse /person (nyhet för mig). Vi lydde alla uppmaningar och tog oss igenom spärrarna utan problem. De började sen!
Vårt plan som skulle gå 20.25 var försenat. Egentligen blev vi inte förvånade. Vi skulle åka 22.40 istället. En stund efter vi kommit for ett tidigare plan till Skavsta.
Vi gick och fikade, varsin god, grillad macka och kaffe/te. Där satt vi länge och på displayen blinkade antingen avgång 22.40 eller "Go to gate" 20.25. Så höll det på och tidsangivelserna sköts fram. Till slut var det ändå dags och 23.15 lyfte vi mot Sverige.
Ovanför Skavsta är vi nu 10 minuter innan landning. Det är 12 grader varmt och har gått jättebra.
Vi är väldigt trötta, men otroligt nöjda att vi är i Sverige.
Vi åkte hem i gryningen, då när alla djur är aktiva. Vi höll noggrann utkik medan L körde oss hemåt.
Här är resultatet
Rådjur 5
Hare 2
Grävling 1
Räv 2
Fladdermus 1
Uggla 1
Katt 6
Vildsvin 3
GPS:n, som jag kallade Berit vid det här laget, kom med en hel del udda vägförslag. Hon tystades och vi kom hem utan problem 2.30.
Det var den körresan! Mycket roligt och många upplevelser!
London Dag 6 - del 1
Måndag 17 maj - vår sista dag hoppas vi.
Sovit med öppet fönster, det var väldigt skönt och huvudkuddarna som låg undanstoppade i och på skåpet visade sig vara De-luxevarianter, så natten har varit god!
Vaknade dock kl. 6 och tänkte på aska det första jag gjorde. Till och från Irland och Spanien är flygningarna inställda, mer information kommer under dagen.
Frukosten bra, vi intog den lätt sommarklädda, med tanke på gårdagens värmechock. Vi har packat, ska checka ut och sen lämna väskorna på hotellet över dagen. Tjejen i receptionen kollade läget för Gatwick och det är stängt till 13.00 på både Heathrow och Gatwick för närvarande.......
Vi promenerade till Paddington - gick bakom en dam med rosa skor
och köpte biljett ut till Gatwick, samt dagkort och sedan åkte vi till Baker street, närmaste station för vaxkabinettet.
I kiosken utanför hade de inget kylskåp till drickorna, men en annan fiffig lösning från anno dazumal om man säger så.
Madame Tussads var dagens första mål.
Nu säger jag som de gamla reaktionärerna: "Det var bättre förr".
Måndagmorgon, lågsäsong och hur mycket folk som helst. Vaxkabinettet var rejält omgjort sen jag var där på 70-talet.
Man kunde bli duschad med vattenpistol av ..??
Alla dockor stod fritt ute på golvet eller på någon upphöjning, så nu kunde man låta sig fotograferas med vem som helst av sina idoler, eller också med någon man inte var så förtjust i - denne man t ex.
Det ledde till att det var fullt med folk vi nästan varenda vaxdocka. Något färre vid Hitler och Khadaffi.
Churchill dyker upp lite här och där i London, förra gången som staty.
Det var hög ljudnivå och det gick ganska fort att gå igenom. Jag fick mig en liten frukostcocktail med Audrey Hepburn på Tiffanys.
Här kommer några som föll mig i smaken.
Sist men störst - mina idoler då och för alltid! (lite för blonda
tyckte vi alla som var med då det begav sig).
Det är väl lika bra att visa upp de kungliga i detta rojalistiska land, annars kanske jag hädar. De tillhör dock inte mina idoler, de bara finns där.
Hon Camilla, ser ju väldigt nöjd ut över att hon fick sin prins till slut.
Medan Queen Victoria ser allt annat än nöjd ut!
Vi fick gå igenom skräckkammaren med massor av förmaningar, mest om vad man inte fick göra därinne i mörkret. Det var nämligen levande människor som skrämdes, så vi fick absolut inte röra vid dem. Vi fick också veta var det fanns nödutgångar om det blev för tufft.
Det var mest fånigt! Ändå kom det ett par utrusande därifrån alldeles likbleka, precis innan vi skulle gå in. Jag har gått i Spökhuset Gasten på Liseberg och tycker det var värre.
En liten svensk pojke som inte blev insläppt i skräckkammaren var väldigt upprörd över att hans föräldrar talat om att han var 8 år. Rekommenderad ålder var minst 12. När vi kom ut efter vår tur därinne, stod han fortfarande kvar och ältade samma sak med sin mamma.
Efter det matades vi framåt och fick sitta 2 och 2 i ett tåg, typ spöktåg. Där passerade hela Englands historia revy i vax, medan vi satt och vagnarna vreds från ena sidan till den andra.
Vi var mer än nöjda när vi kom ut därifrån och vi fick tränga oss genom turistshopen för att komma ut i den sköna, friska luften.
I-M orienterade sig och oss med hjälp av kartan och vi började gå. Ganska fort kom vi till ett Starbucks och där fick vi alla giftet vi så väl behövde.
Macka och lemoncake av något slag - GOD!
Efter att ha samlat kraft drog vi in i Belgravia för att promenera mot Harrods.
Vi passerade kommissarie Lynleys gata och en massa fina hus, ambassader och f.d. högreståndsbostäder med "mews" mellan husen.
Det var en skön promenad, folk hade allt från olivträd till en hjort i naturlig storlek framför sina hus.
Mountbattens hade bott i ett av husen
och skådespelaren Lily Langtry i ett annat. Det satt plaketter på husen så att vi inte skulle behöva vara ovetande om detta.
På väg till Harrods passerade vi ett husbygge där ingen av herrarna var intresserade av att söka arbete om så hade varit möjligt. Inte vi damer heller, tror jag.
Endast en del återstår att berätta om denna resa, kanske redan imorgon!
Kom vi hem som vi skulle eller inte?????
England Dag 5 - del 2
Söndag 16 maj
Först en roligt episod från frukosten:
Det var ganska mycket slammer i frukostmatsalen.
Sedan vi satt oss tillsammans med I-M och L kom en av tjejerna som serverade fram till kärestan och frågade vilket rumsnummer vi hade. Han hörde inte vad hon sa, så för säkerhets skull, att inte vara oartig, svarade han: "Thank you".
Hon blev tyst, stirrade på oss, sen på mig och frågade om. Jag svarade 17, hon blev nöjd och försvann väldigt fort. Hon undrade nog vad det var för folk som slunkit in i "hennes" matsal. Vi SKRATTADE!
Tillbaka till nuet!
Vi gick hem sen regnet avtagit. Jag var pigg, men såg till att kärestan intog både horisontalläge, halsdödare (som jag kallar de engelska, så effektiva, Bootsmedikamenterna) och vätska. Sedan gick jag ut. Jag tänkte utforska närområdet.
Jag kom inte så långt, nere vid Paddington sprang jag ihop med L - också medlem i kören - och vi började prata. Så kom regnet igen och vi gick in på en pub och tog varsin Guiness. Det var trevligt. Den ölen räckte nästan 1½ timme.
Hem till hotellet, men han skulle nödvändigtvis gå åt fel håll och nu var jag säker.
- Gå åt vilket håll du vill, jag går häråt, sa jag.
Han insisterade på att han hade rätt och vi skildes åt och han gick fel och jag kom till hotellet.
Detta är en MYCKET ovanlig situation för mig, som bara händer på nya, okända platser. Då slår ett hjärnrelä till, som styr överlevnad och självbevarelsedrift.
Kärestan mötte mig i ytterdörren. Han var orolig och hade varit ute 3 gånger och kollat efter mig. Jag kan förstå det, men i London kommer jag inte bort. Den kan han dock inte vara säker på än, men så är det.
Vi sammanstrålade med I-M, L, L och S. Vi gick till den s.k. jazzbaren och satt där en stund.
Sedan gick vi till vår eftermiddagspub "The Monkey Puzzle" för att äta sista middagen tillsammans.
Betongen utanför puben. Jag grunnar på om det gått en fågel där, innan det stelnat, eller om de gjort mönstret för att det ser roligt ut.
Jag åt en mycket god "Steak" - medium med handskurna pommes frites och röd/grönpepparsmör. Mycket gott för £ 11. Till det tog jag en iskall Lager.
När vi ätit blev kärestan alldeles blek. Jag skickade hem honom och I-M hade en Ipren i väskan som hon gav honom.
Vi satt kvar en stund till och när vi kom till hotellet mötte vi honom utanför, han mådde inte bra. Vi tog en lång, lång promenad, bara han och jag. Köpte mineralvatten och gick ute i den friska natten och efter ett tag mådde han bättre. Han har gått väldigt mycket på vilja hela den här resan, med en rejält besvärlig hosta och säkert lite feber då och då.
ASKLÄGET: Vi kan bli kvar här!!!!!! Klockan 6 imorgon bitti kommer nästa besked. Vi hoppas så klart att vi kommer iväg hem.
Lånad bild!
Kärestan sover, klockan är 23.35l Jag laddar kamerabatterier inför Madame Tussad imorgon.
Snart sova, jag är jättetrött!
GOD NATT LONDON!
Först en roligt episod från frukosten:
Det var ganska mycket slammer i frukostmatsalen.
Sedan vi satt oss tillsammans med I-M och L kom en av tjejerna som serverade fram till kärestan och frågade vilket rumsnummer vi hade. Han hörde inte vad hon sa, så för säkerhets skull, att inte vara oartig, svarade han: "Thank you".
Hon blev tyst, stirrade på oss, sen på mig och frågade om. Jag svarade 17, hon blev nöjd och försvann väldigt fort. Hon undrade nog vad det var för folk som slunkit in i "hennes" matsal. Vi SKRATTADE!
Tillbaka till nuet!
Vi gick hem sen regnet avtagit. Jag var pigg, men såg till att kärestan intog både horisontalläge, halsdödare (som jag kallar de engelska, så effektiva, Bootsmedikamenterna) och vätska. Sedan gick jag ut. Jag tänkte utforska närområdet.
Jag kom inte så långt, nere vid Paddington sprang jag ihop med L - också medlem i kören - och vi började prata. Så kom regnet igen och vi gick in på en pub och tog varsin Guiness. Det var trevligt. Den ölen räckte nästan 1½ timme.
Hem till hotellet, men han skulle nödvändigtvis gå åt fel håll och nu var jag säker.
- Gå åt vilket håll du vill, jag går häråt, sa jag.
Han insisterade på att han hade rätt och vi skildes åt och han gick fel och jag kom till hotellet.
Detta är en MYCKET ovanlig situation för mig, som bara händer på nya, okända platser. Då slår ett hjärnrelä till, som styr överlevnad och självbevarelsedrift.
Kärestan mötte mig i ytterdörren. Han var orolig och hade varit ute 3 gånger och kollat efter mig. Jag kan förstå det, men i London kommer jag inte bort. Den kan han dock inte vara säker på än, men så är det.
Vi sammanstrålade med I-M, L, L och S. Vi gick till den s.k. jazzbaren och satt där en stund.
Sedan gick vi till vår eftermiddagspub "The Monkey Puzzle" för att äta sista middagen tillsammans.
Betongen utanför puben. Jag grunnar på om det gått en fågel där, innan det stelnat, eller om de gjort mönstret för att det ser roligt ut.
Jag åt en mycket god "Steak" - medium med handskurna pommes frites och röd/grönpepparsmör. Mycket gott för £ 11. Till det tog jag en iskall Lager.
När vi ätit blev kärestan alldeles blek. Jag skickade hem honom och I-M hade en Ipren i väskan som hon gav honom.
Vi satt kvar en stund till och när vi kom till hotellet mötte vi honom utanför, han mådde inte bra. Vi tog en lång, lång promenad, bara han och jag. Köpte mineralvatten och gick ute i den friska natten och efter ett tag mådde han bättre. Han har gått väldigt mycket på vilja hela den här resan, med en rejält besvärlig hosta och säkert lite feber då och då.
ASKLÄGET: Vi kan bli kvar här!!!!!! Klockan 6 imorgon bitti kommer nästa besked. Vi hoppas så klart att vi kommer iväg hem.
Lånad bild!
Kärestan sover, klockan är 23.35l Jag laddar kamerabatterier inför Madame Tussad imorgon.
Snart sova, jag är jättetrött!
GOD NATT LONDON!
England Dag 5 - del 1
Söndag 16 maj
Ännu en fakirkudde, ändå lyckades vi sova till 8.15.
Vi sammanstrålade med I-m och L i matsalen som låg en smal trappa ner, i källarplan. Varmt som en högsommardag i Italien därinne, men klart godkänd frukost och vi skildes från varandra för att ses ikväll igen.
Jag mår bättre, kärestan hostar värre än någonsin. Jag gick tillbaka till matsalen och hämtade 2 små burkar honung och matade i honom både honung på sked och honungsvatten.
Askläget har krisat till, Irland är stängt och ev. stänger England ikväll. Finns möjlighetet kanske vi åker hem tidigare imorgon.
Till slut kom vi iväg. Gick till Paddington och köpte dagbiljett på bussar och tunnelbana £ 5.60. Vi tog Circle line till Tower hill och beskådade Towern och en Beefeater från gratissidan.
Vi såg en stackars tant ramla handlöst på trottoarkanten, mitt framför oss, det lät väldigt otäckt när hon föll. Anhöriga strömmande till i en stor flock, så vi drog oss åt sidan. När jag en stund senare tänkte efter - tant? Hon var säkert åldersmässigt yngre än jag, men utseendemässigt, kläder, skor, smycken, betydligt äldre. Jag får börja tänka mig för när jag tänker "tant" , tror jag.
Utanför Towern fanns en glatt målad elefant som var till salu och jag tror intäkterna skulle gå till välgörenhet. Lite för stor att köpa med hem till elefantväninnan M eller kära dottern, som båda tycker om elefanter.
Mitt emot Towern tittade vi på ett stort minnesmärke, som en smärre park - The Tower Hill memorial. Där fanns namnen på alla som fått sin grav till havs under andra världskriget (alla man haft koll på som varit med ombord). Det var fiskebåtar och handelsfartyg av olika nationaliteter, vi hittade även svenska båtar.
Vid ingången fanns texten:
1939 - 1945
The twentyfourthousand of the merchant navy and fishing fleets
whose names are honoured on the wall of this garden
gave their lives for their country
and have no grave but the sea.
Nästa attraktion sen vi beskådat Tower Bridge blev en båttur på Themsen bort till Westminster.
Det var en ganska stor katamaran med platser både inne och ute. Vi valde inne och satt på vänster sida, vilket innebar att vi missade åsynen av St Pauls Cathedral.
Vi fick en bra guidning via högtalarna och den avslutades med att han som pratade, talade om att det gjorde de utan att få någon lön, det var bara som en service till oss och vi fick gärna lämna ett bidrag.
Ett krigsfartyg "Belfast" som tilldrog sig kärestans intresse.
Lite kända och okända landmärken efter vägen.
Den här vägen användes förr för att föra in dödsdömda fångar i Towern.
När London Eye var nytt för 10 år sen, kostade det £ 5 för en vuxen att åka, sa killen. Idag kostar det £ 60 för en familj med två barn. Vad priset för en vuxen idag, är sa han inte.
När vi gick av båten stod han med en ganska stor hink som folk släppte ner pengar i - dock inte vi snåla svenskar. Det räckte med att betala den ganska dyra biljetten.
Westminster Abbey var stängt för besökare på söndagar - det gjorde inget.
Utanför stod en tjusig bil och efter en stund kom en typisk engelsk man som de såg ut förr. Det räckte som turistattraktion för oss just då.
B - En Bentley kanske? Vad minns jag av vad han sa den hette?
Det kändes viktigare att få visa kärestan Big Ben - klockan! Han brast dock inte ut i stora ovationer som jag trott, men han är lite spak av allt hostande.
Vi gick runt där ett tag på turisters vis, sen gick vi lite planlöst, hit och dit och kom till St James Park.
Där vilade vi på en bänk tillsammans med en äldre, lite kufig dam som satt och doppade brödbitar i en ask med färskost, som hon tuggade i sig medan hon höll en stor näsduk för halva ansiktet.
Det var ett väldigt fågelliv vid vattnet och på några stenar en bit ut satt två pelikaner.
Vi såg många andra kända och okända fåglar också ....
.......+ en liten ekorre som satt i en rabatt och åt frukost.
När vi gick kom vi ut på gatan som leder till Buckingham Palace, så fick vi det på köpet. Slott hade jag inte med på min visningslista, bortsett från Windsor.
I andra änden ligger Buckingham.
Nu sitter vi på Café Nero. Jag hade siktet på Trafalgar Square för att vinka åt Nelson på sin pelare, det gick ganska snabbt....
.......för när cafeét dök upp insåg vi att klockan redan var 13.30 och vi verkligen var fikasugna.
En te, en latte, en chokladcroissant och en lemon&poppyseedmuffin kostade bara £ 7.25 och det tycker jag var väldigt humant. Fikat i England är klart billigare än i Sverige.
Vi njuter, varsin skinnfåtölj vid ett litet runt bord och skön musik i högtalarna.
Dags att studera kartan!
Vad bra jag hittar när jag är borta. Jag ledde ner kärestan i tunnelbanan och vi åkte en station till Picadilly.
Som alla andra turister satt vi en stund på trappan under Eros och läste karta.
Jag förordade en promenad till Oxford Circus, men halvvägs fick kärestan syn på en dubbeldäckare och ville åka med den för att åka ovan jord och titta lite. Då gjorde vi det, han får bestämma, det är hans första Londonresa.
Vi såg fler elefanter, de fanns lite överallt i London
Vi åkte samma väg tillbaka och vid Picadilly fick jag syn på en Boots och vips hoppade vi av igen och in och köpte medikamenter till den hostande kraxmannen. Upp på en ny buss och innan vi kom till Sussex Gardens - vår gata - öppnade sig himlen.
Upp med den lånade paraplyn och halvvägs till hotellet dök det en pubskylt upp "The Monkey Puzzle".
Det var den breda vägen kan man säga. Här sitter vi nu nersjunkna i ännu en lädermöbel med hög komfort, en tvåmanssoffa.
Man kan hyra sig en irländare här - en äkta - om man känner för det.
Jag njuter av en Courvoisier och kärestan en Jäger + jag en Lager och han en Guiness.
Låt regnet falla, askan kan gärna falna! Vi har det gott för tillfället. Detta är nog ett ställe med anor.
De olika båsen har blyinfattade rutor och herrar uppmanas att vara klädda på överkroppen. (kan de vara nakna nertill tro?)
Ännu en fakirkudde, ändå lyckades vi sova till 8.15.
Vi sammanstrålade med I-m och L i matsalen som låg en smal trappa ner, i källarplan. Varmt som en högsommardag i Italien därinne, men klart godkänd frukost och vi skildes från varandra för att ses ikväll igen.
Jag mår bättre, kärestan hostar värre än någonsin. Jag gick tillbaka till matsalen och hämtade 2 små burkar honung och matade i honom både honung på sked och honungsvatten.
Askläget har krisat till, Irland är stängt och ev. stänger England ikväll. Finns möjlighetet kanske vi åker hem tidigare imorgon.
Till slut kom vi iväg. Gick till Paddington och köpte dagbiljett på bussar och tunnelbana £ 5.60. Vi tog Circle line till Tower hill och beskådade Towern och en Beefeater från gratissidan.
Vi såg en stackars tant ramla handlöst på trottoarkanten, mitt framför oss, det lät väldigt otäckt när hon föll. Anhöriga strömmande till i en stor flock, så vi drog oss åt sidan. När jag en stund senare tänkte efter - tant? Hon var säkert åldersmässigt yngre än jag, men utseendemässigt, kläder, skor, smycken, betydligt äldre. Jag får börja tänka mig för när jag tänker "tant" , tror jag.
Utanför Towern fanns en glatt målad elefant som var till salu och jag tror intäkterna skulle gå till välgörenhet. Lite för stor att köpa med hem till elefantväninnan M eller kära dottern, som båda tycker om elefanter.
Mitt emot Towern tittade vi på ett stort minnesmärke, som en smärre park - The Tower Hill memorial. Där fanns namnen på alla som fått sin grav till havs under andra världskriget (alla man haft koll på som varit med ombord). Det var fiskebåtar och handelsfartyg av olika nationaliteter, vi hittade även svenska båtar.
Vid ingången fanns texten:
1939 - 1945
The twentyfourthousand of the merchant navy and fishing fleets
whose names are honoured on the wall of this garden
gave their lives for their country
and have no grave but the sea.
Nästa attraktion sen vi beskådat Tower Bridge blev en båttur på Themsen bort till Westminster.
Det var en ganska stor katamaran med platser både inne och ute. Vi valde inne och satt på vänster sida, vilket innebar att vi missade åsynen av St Pauls Cathedral.
Vi fick en bra guidning via högtalarna och den avslutades med att han som pratade, talade om att det gjorde de utan att få någon lön, det var bara som en service till oss och vi fick gärna lämna ett bidrag.
Ett krigsfartyg "Belfast" som tilldrog sig kärestans intresse.
Lite kända och okända landmärken efter vägen.
Den här vägen användes förr för att föra in dödsdömda fångar i Towern.
När London Eye var nytt för 10 år sen, kostade det £ 5 för en vuxen att åka, sa killen. Idag kostar det £ 60 för en familj med två barn. Vad priset för en vuxen idag, är sa han inte.
När vi gick av båten stod han med en ganska stor hink som folk släppte ner pengar i - dock inte vi snåla svenskar. Det räckte med att betala den ganska dyra biljetten.
Westminster Abbey var stängt för besökare på söndagar - det gjorde inget.
Utanför stod en tjusig bil och efter en stund kom en typisk engelsk man som de såg ut förr. Det räckte som turistattraktion för oss just då.
B - En Bentley kanske? Vad minns jag av vad han sa den hette?
Det kändes viktigare att få visa kärestan Big Ben - klockan! Han brast dock inte ut i stora ovationer som jag trott, men han är lite spak av allt hostande.
Vi gick runt där ett tag på turisters vis, sen gick vi lite planlöst, hit och dit och kom till St James Park.
Där vilade vi på en bänk tillsammans med en äldre, lite kufig dam som satt och doppade brödbitar i en ask med färskost, som hon tuggade i sig medan hon höll en stor näsduk för halva ansiktet.
Det var ett väldigt fågelliv vid vattnet och på några stenar en bit ut satt två pelikaner.
Vi såg många andra kända och okända fåglar också ....
.......+ en liten ekorre som satt i en rabatt och åt frukost.
När vi gick kom vi ut på gatan som leder till Buckingham Palace, så fick vi det på köpet. Slott hade jag inte med på min visningslista, bortsett från Windsor.
I andra änden ligger Buckingham.
Nu sitter vi på Café Nero. Jag hade siktet på Trafalgar Square för att vinka åt Nelson på sin pelare, det gick ganska snabbt....
.......för när cafeét dök upp insåg vi att klockan redan var 13.30 och vi verkligen var fikasugna.
En te, en latte, en chokladcroissant och en lemon&poppyseedmuffin kostade bara £ 7.25 och det tycker jag var väldigt humant. Fikat i England är klart billigare än i Sverige.
Vi njuter, varsin skinnfåtölj vid ett litet runt bord och skön musik i högtalarna.
Dags att studera kartan!
Vad bra jag hittar när jag är borta. Jag ledde ner kärestan i tunnelbanan och vi åkte en station till Picadilly.
Som alla andra turister satt vi en stund på trappan under Eros och läste karta.
Jag förordade en promenad till Oxford Circus, men halvvägs fick kärestan syn på en dubbeldäckare och ville åka med den för att åka ovan jord och titta lite. Då gjorde vi det, han får bestämma, det är hans första Londonresa.
Vi såg fler elefanter, de fanns lite överallt i London
Vi åkte samma väg tillbaka och vid Picadilly fick jag syn på en Boots och vips hoppade vi av igen och in och köpte medikamenter till den hostande kraxmannen. Upp på en ny buss och innan vi kom till Sussex Gardens - vår gata - öppnade sig himlen.
Upp med den lånade paraplyn och halvvägs till hotellet dök det en pubskylt upp "The Monkey Puzzle".
Det var den breda vägen kan man säga. Här sitter vi nu nersjunkna i ännu en lädermöbel med hög komfort, en tvåmanssoffa.
Man kan hyra sig en irländare här - en äkta - om man känner för det.
Jag njuter av en Courvoisier och kärestan en Jäger + jag en Lager och han en Guiness.
Låt regnet falla, askan kan gärna falna! Vi har det gott för tillfället. Detta är nog ett ställe med anor.
De olika båsen har blyinfattade rutor och herrar uppmanas att vara klädda på överkroppen. (kan de vara nakna nertill tro?)
Bloggpaus
Imorgon torsdag 27 maj är jag på skolresa med min klass och skulle bli mycket förvånad om jag sätter mig och bloggar när jag kommer hem vid midnatt!
Ses på fredag, då kommer mer England! London till och med!
Ses på fredag, då kommer mer England! London till och med!
England Dag 4 - del 1
Lördag 15 maj
Vaknade klockan 6 av rejäla timmerstockar som drogs så det durrade i luften. Jag hade som tur var lagt öronpropparna i översta lådan - alltid redo - så det var bara att proppa in och byta sovsida.
Liten rödhake som bodde i trädet utanför annexet.
9.30 skulle vi vara ute ut rummen och 10.00 avfärd. Tidsangivelserna är ungefär lika flytande som i Italien, men till slut var vi ändå på väg.
Första stopp var redan inne i Sunbury. I Walled Garden, där vi var och kikade in igår fanns ett fantastiskt broderi som tillverkats i byn och invigdes av drottningen vi milleniumskiftet.
Vi fick en liten stund där och nog var det värt att stanna till för. Jag gillar att brodera och tänk att vara några stycken som gör en så stor sak tillsammans.
Iväg igen och nu var nästa stopp "Windsor Farm Shop".
Där fanns fudge, sylt, bröd, mat, godis, blommor mm, allt under de kungligas flagg (subventionerar kungahusetes utsvävningar) och allt till saftiga priser.
Utanför livsmedelsaffären fanns plantor, grönsaker och frukt och tillbehör.
KOLLA PELLORNA!!!! (Köpförbud!)
Jag köpte en liten burk "Mens mini mints", till kärestan. Det fanns olika motiv med sportprylar, hästmotiv och öl. Gissa vilken jag valde! Burken var verkligen mini och kostade £ 2.25.
Till mig själv köpte jag en "Millionaires Shortbread - en kaka lik den Annika och jag delade på i Marlborough. Den kostade £ 1.25, så nu har jag gjort lite kunglig shopping.
In i bussen igen efter 30 minuter. Jag och Maria löpte i mål som de sista ombord. Vi blev sinkade i kassan, för tjejen strulade till det när vi skulle betala
Det gick både fort och bra fram till Windsor.
Vi gick direkt upp i centrum vid stationen och sjöng 3 sånger. Jag tror vi hade mer publik än i kyrkan, för de som var här stod och lyssnade, de umgicks inte.
Efter sångframförandet delade vi på oss. Vi, I-M och L gick och köpte biljett till tåget så var det gjort och det kändes bra. Sedan delade även vi på oss. Jag ville visa Crocked House och Eton för kärestan.
Vi gick till Carpenters Arms och där smakade jag en nyhet - Ginger Beer med is och citron. Det var mycket friskt och gott. Härligt när de lyckas kamouflera öl så det smakar hälsosamt, förutom att det är gott.
Inne på Carpenters satt två ur vårt sällskap och vi sprang ihop med flera andra också under dagen.
Vi gick upp till slottet, för jag hörde marschmusik och när vi stått där tillsammas med alla andra turister en stund gick vi vidare.
Det var mycket folk överallt, vi hade siktet på Eton och gick över bron som känns som skiljelinjen mellan Windsor och Eton.
Vi fortsatte bort mot colleget och gick förbi en del fina, gamla hus.
Vi såg en tjej som skulle fickparkera, undrar hur det gick????????????
Aj då, vi har bara handbagage! Porslin är tungt!
Framme vi kyrkan innan Eton College, där stod plötsligt L ur kören framför mig. Han ville också se lite på omgivningarna vid skolan.
Vi gick runt ett tag, men inte ända bort till cricketplanerna.
Vi var hungriga och när vi kom till en pub som hade italiensk meny, jag tror den hette Henry VIII, satte vi oss och åt en medelhavstallrik med varm ciabatta och nu tog jag en Guiness och kärestan en Strongbow cider.
Det var rena rama kvalitetstiden, vi satt i den s.k. garden, fast det var mest asfalt och sten, solen lyste och det enda oväsen som hördes var fotbollsmatchen som pågick inne på pubens TV.
Tallriken bestod av två sorters salami, lufttorkad skinka, ruccola, mozarella, soltorkade tomater, cornichons och oliver, till det varm ciabatta med olja och vinäger. OJ, vad vi njöt!
När vi ätit tog jag en espresso, den var som te - svagt te. Bortsett från den var det fulländat.
Vi började återfärden tillbaka till bussen, till fots förstås. Det var vansinningt mycket folk överallt, hur mycket turister som helst. I Windsor pågick både Windsor Horse Show och sista dagen av Tatoo.
Vågen på en toalett jag slank in på, på väg till bussen. Anno dazumal!
Annorlunda dörrstopp!
Vi gick till hjulet - London Eye-kopian och satt där i parken en stund. Att få upp kärestan i hjulet kunde jag glömma lika fort som jag tänkte tanken.
Till slut var det dags för återsamling. Vi hämtade våra väskor i bussen, jag lämnade mina hudkrämer till A, för frakt i incheckat bagage till Sverige. Så strålade vi samman med I-M och L och drog oss till stationen.
Vi missade första tåget med 1 minut.
Inga sura miner, I-M och jag gick på damrummet och tog en sväng i köpcentrumet.
Tåget var fullt när vi väl kommit på, men det var bara 1 station Slough, sedan skulle vi byta mot Paddington. Där kan man snacka om FULLT tåg. Jag lyckades få en plats hos 3 herrar bara tack vare att jag trängde mig på först av oss 4. Den andra lediga platsen som jag spanat in blev upptagen innan I-M hann fram.
Det gick ändå ganska fort och vi skulle bo nära stationen visade det sig.
Vi bor på Best Western Delmere. Vårt rum är mindre än i Sunbury, men överlägset i komfort.
Vi vilade 1 timme, drack te och kaffe, sedan gick vi ut tillsammans alla 4 och tog en sväng till Hyde Park innan vi letade reda på den italienska restaurangen vi blivit rekommenderade av en körkompis.
Acklejor i Hyde Park.
Jag hade rejält ont i magen, så jag tog bara en tallrik parmaskinka och melon, det var lagom.
Kärestan åt en smarrig pizza och de andra Pasta Carbonara. Det var jättegott, vi satt där en timme ungefär och sedan vandrade vi tillbaka till hotellet på omvägar.
När vi kom tillbaka hade vi rumsvisning för varandra. Vårt var minimini jämfört med deras, men vi är på innergården, lugnt och tyst, inga ljud alls från gatan. Vi är nöjda. Sängen är skön och handfatet har blandare.
Jag kollade på nyheterna vid 19.30. Vulkanen är på gång igen och det kan drabba flyget från måndag och framåt från England. Den som lever får se.
Jag preliminärbokade rum för oss båda paren även måndagnatt. Sen är det fullbokat här!!!! Vi får se vad som händer.
Jag har magplågor, men det har inget med vulkanen att göral Jag har väl vräkt i mig för mycket godsaker och kaffe antar jag.
Frosseriet är en dödssynd, sägs det, men mycket gott har jag ätit idag, det är säkert.
Nu är det läggdags!
Vaknade klockan 6 av rejäla timmerstockar som drogs så det durrade i luften. Jag hade som tur var lagt öronpropparna i översta lådan - alltid redo - så det var bara att proppa in och byta sovsida.
Liten rödhake som bodde i trädet utanför annexet.
9.30 skulle vi vara ute ut rummen och 10.00 avfärd. Tidsangivelserna är ungefär lika flytande som i Italien, men till slut var vi ändå på väg.
Första stopp var redan inne i Sunbury. I Walled Garden, där vi var och kikade in igår fanns ett fantastiskt broderi som tillverkats i byn och invigdes av drottningen vi milleniumskiftet.
Vi fick en liten stund där och nog var det värt att stanna till för. Jag gillar att brodera och tänk att vara några stycken som gör en så stor sak tillsammans.
Iväg igen och nu var nästa stopp "Windsor Farm Shop".
Där fanns fudge, sylt, bröd, mat, godis, blommor mm, allt under de kungligas flagg (subventionerar kungahusetes utsvävningar) och allt till saftiga priser.
Utanför livsmedelsaffären fanns plantor, grönsaker och frukt och tillbehör.
KOLLA PELLORNA!!!! (Köpförbud!)
Jag köpte en liten burk "Mens mini mints", till kärestan. Det fanns olika motiv med sportprylar, hästmotiv och öl. Gissa vilken jag valde! Burken var verkligen mini och kostade £ 2.25.
Till mig själv köpte jag en "Millionaires Shortbread - en kaka lik den Annika och jag delade på i Marlborough. Den kostade £ 1.25, så nu har jag gjort lite kunglig shopping.
In i bussen igen efter 30 minuter. Jag och Maria löpte i mål som de sista ombord. Vi blev sinkade i kassan, för tjejen strulade till det när vi skulle betala
Det gick både fort och bra fram till Windsor.
Vi gick direkt upp i centrum vid stationen och sjöng 3 sånger. Jag tror vi hade mer publik än i kyrkan, för de som var här stod och lyssnade, de umgicks inte.
Efter sångframförandet delade vi på oss. Vi, I-M och L gick och köpte biljett till tåget så var det gjort och det kändes bra. Sedan delade även vi på oss. Jag ville visa Crocked House och Eton för kärestan.
Vi gick till Carpenters Arms och där smakade jag en nyhet - Ginger Beer med is och citron. Det var mycket friskt och gott. Härligt när de lyckas kamouflera öl så det smakar hälsosamt, förutom att det är gott.
Inne på Carpenters satt två ur vårt sällskap och vi sprang ihop med flera andra också under dagen.
Vi gick upp till slottet, för jag hörde marschmusik och när vi stått där tillsammas med alla andra turister en stund gick vi vidare.
Det var mycket folk överallt, vi hade siktet på Eton och gick över bron som känns som skiljelinjen mellan Windsor och Eton.
Vi fortsatte bort mot colleget och gick förbi en del fina, gamla hus.
Vi såg en tjej som skulle fickparkera, undrar hur det gick????????????
Aj då, vi har bara handbagage! Porslin är tungt!
Framme vi kyrkan innan Eton College, där stod plötsligt L ur kören framför mig. Han ville också se lite på omgivningarna vid skolan.
Vi gick runt ett tag, men inte ända bort till cricketplanerna.
Vi var hungriga och när vi kom till en pub som hade italiensk meny, jag tror den hette Henry VIII, satte vi oss och åt en medelhavstallrik med varm ciabatta och nu tog jag en Guiness och kärestan en Strongbow cider.
Det var rena rama kvalitetstiden, vi satt i den s.k. garden, fast det var mest asfalt och sten, solen lyste och det enda oväsen som hördes var fotbollsmatchen som pågick inne på pubens TV.
Tallriken bestod av två sorters salami, lufttorkad skinka, ruccola, mozarella, soltorkade tomater, cornichons och oliver, till det varm ciabatta med olja och vinäger. OJ, vad vi njöt!
När vi ätit tog jag en espresso, den var som te - svagt te. Bortsett från den var det fulländat.
Vi började återfärden tillbaka till bussen, till fots förstås. Det var vansinningt mycket folk överallt, hur mycket turister som helst. I Windsor pågick både Windsor Horse Show och sista dagen av Tatoo.
Vågen på en toalett jag slank in på, på väg till bussen. Anno dazumal!
Annorlunda dörrstopp!
Vi gick till hjulet - London Eye-kopian och satt där i parken en stund. Att få upp kärestan i hjulet kunde jag glömma lika fort som jag tänkte tanken.
Till slut var det dags för återsamling. Vi hämtade våra väskor i bussen, jag lämnade mina hudkrämer till A, för frakt i incheckat bagage till Sverige. Så strålade vi samman med I-M och L och drog oss till stationen.
Vi missade första tåget med 1 minut.
Inga sura miner, I-M och jag gick på damrummet och tog en sväng i köpcentrumet.
Tåget var fullt när vi väl kommit på, men det var bara 1 station Slough, sedan skulle vi byta mot Paddington. Där kan man snacka om FULLT tåg. Jag lyckades få en plats hos 3 herrar bara tack vare att jag trängde mig på först av oss 4. Den andra lediga platsen som jag spanat in blev upptagen innan I-M hann fram.
Det gick ändå ganska fort och vi skulle bo nära stationen visade det sig.
Vi bor på Best Western Delmere. Vårt rum är mindre än i Sunbury, men överlägset i komfort.
Vi vilade 1 timme, drack te och kaffe, sedan gick vi ut tillsammans alla 4 och tog en sväng till Hyde Park innan vi letade reda på den italienska restaurangen vi blivit rekommenderade av en körkompis.
Acklejor i Hyde Park.
Jag hade rejält ont i magen, så jag tog bara en tallrik parmaskinka och melon, det var lagom.
Kärestan åt en smarrig pizza och de andra Pasta Carbonara. Det var jättegott, vi satt där en timme ungefär och sedan vandrade vi tillbaka till hotellet på omvägar.
När vi kom tillbaka hade vi rumsvisning för varandra. Vårt var minimini jämfört med deras, men vi är på innergården, lugnt och tyst, inga ljud alls från gatan. Vi är nöjda. Sängen är skön och handfatet har blandare.
Jag kollade på nyheterna vid 19.30. Vulkanen är på gång igen och det kan drabba flyget från måndag och framåt från England. Den som lever får se.
Jag preliminärbokade rum för oss båda paren även måndagnatt. Sen är det fullbokat här!!!! Vi får se vad som händer.
Jag har magplågor, men det har inget med vulkanen att göral Jag har väl vräkt i mig för mycket godsaker och kaffe antar jag.
Frosseriet är en dödssynd, sägs det, men mycket gott har jag ätit idag, det är säkert.
Nu är det läggdags!
England Dag 3 - del 3
Slutet på 13 maj
Jag måste bara visa lilla söta enhörningen, han kom inte med igår!
Hur otroligt konstigt var det inte att tänka tanken att bara passera shopen?
Det gick inte, den var proppad med frestelser och underbara saker. Även om vi inte skulle shoppa loss var det ljuvligt att bara gå där, titta och njuta. Pilla lite på olika finheter och acka och ooa över ouppnåeliga ting.
Jag har svårt att se mig själv i min minimala radhusträdgård, där jag "odlar" gräslök och rabarber, med de här handskarna på mig, men låtsas kan man alltid.
När jag vänder mig om för att visa I-M hur tjusig jag är, har hon fallit i trance över de underbara kaninerna som var mjukare än den mjukaste babystjärt.
Jag arbetade mig inåt, det fanns så mycket fint att titta på.
Ååhh, titta bara på vattenkannorna, det är ju inte klokt vad härliga de är.
Tyvärr vare sig plats i väskan, eller något större behov av en sådan.
Senare visade det sig att I-M hade köpt sig en, vilken lyckans ost!
Jag tittade på lite små djurminiatyrer, men den siames jag hoppats hitta lyste med sin frånvaro vart vi än var, så även här på Hampton-shopen.
Ugglorna var dock söta.
Jag hittade i alla fall en liten, liten julklapp till min kompis i Hallsberg. Den ligger och väntar inne i julklappsrummet på att det ska bli dags. Om 7 månader är det juldagen, tänk på det!
Till slut kom vi ut på första gården, där Henry VIII spelet började. Där tog jag en rolig bild på fontänen eller vad det nu var. På ena sidan sitter en staty, på andra en turist av kött och blod.
Lite vackra träd i de yttre trädgårdarna - de som var gratis att se.
I-M hade koll, det lär vara ett näsduksträd.
De här som vi gick förbi var också fina. Rhododendron kanske?
Rhododendron helt klart, det ser jag!
- och ett gammalt träd med knotig stam, beskuret många gånger.
Nu lämnar vi i alla fall Hampton Court, passerar en vacker, guldig port -
- och lämnar palatset bakom oss.
Vi var otroligt nöjda alla 4, men hungriga. Vi sökte ett matställe i Hampton, men det slutade med att vi tog bussen tillbaka till Sunbury och åt på en pub där.
Herrarna drack varsin Guiness......
.... och jag en Ale som hette "Naked Ladies".
Jag och kärestan beställde en Club Sandwich som visade sig vara av kolossalformat, vi valde smörgåsalternativet med tanke på att vi ska ut med hela kören och äta ikväll, inte hade vi tänkt att smörgåsen skulle vara en hel måltid.
Typisk engelsk pub!
Säkert en stamgäst som gjort någon donation eller utmärkt sig på något vis.
Vi masade oss hemåt i sakta mak.....
.....och efter en stunds vila var det dags att ge sig ut igen.
Vi tog en lång, lång promenad ut från Sunbury Court, först strosade vi lite i närområdet.
Längs vår gata
Från mitt på bron åt båda hållen. Bron leder till en liten ö med hus mitt i Themsen.
Sedan valde vi en "Public footpath" och gick länge i ett grönt ingenting, då och då dekorerat med hundbajs på stigen.
Till slut kom vi fram någonstans och sedan gick vi säkert en timme gata upp och gata ner. Villor, villor, villor och massor med trädgårdsväxtlighet av olika kvalite och mängd.
Upprepade gånger frågade jag kärestan i vilken riktning Themsen låg och med hans vetskap om mitt lokalsinne viftade han lite vid sidan av oss och sa: "Däråt är det."
En stund senare vevade han på åt andra hållet och vem av oss som visste det hur faktiska förhålladet var, har jag ingen aning om. Jag hade nämligen föreslagit exakt motsatt riktning än vad han svarade första gången.
Så småningom kom vi fram till den busstrafikerade gatan och då blev det genast solklart även för mig,eftersom Themsen och gatan gick parallellt.
Klockan är 18.35. Vi sitter på uteserveringen vid Themsen, på The Magpie.
Ingen ur kören är här än och matsalen verkar vara stängd. Fåglarna kvittrar som galna, Yachtklubben mittemot har grillkväll och än är det uthärdligt att sitta ute.
Huset bredvid puben har en variant av trädgårdstomte på altanen.
Sista kvällen med gänget sa K-M när han föreslog att vi skulle träffas här. Vi får väl se hur många det blir, i synnerhet om man inte kan äta däruppe i matsalen, som nog många vill.
20.15: Vi är hela kören, Alla kom indroppande, en del gick igen, men kom tillbaka och det var en jätterolig kväll med mycket prat, lite mat och olika sorters öl och gruppkonstellationer.
Vår engelska körkompis J beställde in Fish & chips. Jag ser att hon inte ätit upp fisken och säger:
- Finish your cod, den är utrotningshotad!
- Är du Greenpeace? undrar hon, sedan pekar hon på sin tallrik där det ligger en stor hög gröna ärtor, som man alltid får till den maträtten och säger:
- Green peas! Vi bara tjöt av skratt, just då var det oerhört roligt......!
Vi hade en riktigt rolig kväll på The Magpie. En del åt, en del bara drack. Kycklingen tog slut, annan mat tog slut, servitrisen var helt ny, arbetade sin första kväll, övervåningen var bokad för ett party, platserna inne på puben tog slut. Vi bar in ett bord från uteserveringen och klämde ihop oss, det kom ännu fler och flera sorters öl tog slut.
Pubägaren bröt ihop, det är han i grönrandig tröja.
Han blev halvt hysterisk för att så många ville äta och det inte var förbeställt. Oproffsigt tyckte vi och någon frågade om man skulle få skäll för att man ville äta mat.
Sista portionen med kyckling innan den tog slut, vem var det nu som hade beställt den?
Var det A eller var det M?
Här diskuteras och funderas vem av dem som ska äta upp den.
Så kommer de på att de ska dela på en pommes frites, äta som Lady och Lufsen från varsin sida.
OJOJOJ, det blev svettigt, men det slutade med att A fick maten och M
fick in något annat som också var på väg att ta slut.
Hur som helst, till slut hade alla som ville fått mat, om än det inte var deras förstahandsval.
Vi pratade kors och tvärs och det var ett helt otroligt oväsen. Det var skönt att de inte spelade musik på hög volym också.
Det blev otroligt varmt, vi satt liksom instängda, längst in i hörnet på soffan och kärestan visade sig vara vig som en ormmänniska när han skulle ut på toaletten. Han bara dök ner under bordet som drogs ut ett par dm, sedan ålade han sig iväg utan problem, trots att det var en tvärslå där under. Inte nog med det, även jag dök ner under bordet och ålade mig ut när det blev dags för mig.
I rummet bredvid, där halva kören huserade, var det ont om bord, men de klarade sig bra med sina knän. Allt funkar om man bara vill!
Folk troppade av så sakteliga, så även vi och nu vid 23-tiden är vi snart sovande och det känns skönt.
Imorgon sista dagen med kören, sen blir det London.
Inte än, men snart GOD NATT!
Jag måste bara visa lilla söta enhörningen, han kom inte med igår!
Hur otroligt konstigt var det inte att tänka tanken att bara passera shopen?
Det gick inte, den var proppad med frestelser och underbara saker. Även om vi inte skulle shoppa loss var det ljuvligt att bara gå där, titta och njuta. Pilla lite på olika finheter och acka och ooa över ouppnåeliga ting.
Jag har svårt att se mig själv i min minimala radhusträdgård, där jag "odlar" gräslök och rabarber, med de här handskarna på mig, men låtsas kan man alltid.
När jag vänder mig om för att visa I-M hur tjusig jag är, har hon fallit i trance över de underbara kaninerna som var mjukare än den mjukaste babystjärt.
Jag arbetade mig inåt, det fanns så mycket fint att titta på.
Ååhh, titta bara på vattenkannorna, det är ju inte klokt vad härliga de är.
Tyvärr vare sig plats i väskan, eller något större behov av en sådan.
Senare visade det sig att I-M hade köpt sig en, vilken lyckans ost!
Jag tittade på lite små djurminiatyrer, men den siames jag hoppats hitta lyste med sin frånvaro vart vi än var, så även här på Hampton-shopen.
Ugglorna var dock söta.
Jag hittade i alla fall en liten, liten julklapp till min kompis i Hallsberg. Den ligger och väntar inne i julklappsrummet på att det ska bli dags. Om 7 månader är det juldagen, tänk på det!
Till slut kom vi ut på första gården, där Henry VIII spelet började. Där tog jag en rolig bild på fontänen eller vad det nu var. På ena sidan sitter en staty, på andra en turist av kött och blod.
Lite vackra träd i de yttre trädgårdarna - de som var gratis att se.
I-M hade koll, det lär vara ett näsduksträd.
De här som vi gick förbi var också fina. Rhododendron kanske?
Rhododendron helt klart, det ser jag!
- och ett gammalt träd med knotig stam, beskuret många gånger.
Nu lämnar vi i alla fall Hampton Court, passerar en vacker, guldig port -
- och lämnar palatset bakom oss.
Vi var otroligt nöjda alla 4, men hungriga. Vi sökte ett matställe i Hampton, men det slutade med att vi tog bussen tillbaka till Sunbury och åt på en pub där.
Herrarna drack varsin Guiness......
.... och jag en Ale som hette "Naked Ladies".
Jag och kärestan beställde en Club Sandwich som visade sig vara av kolossalformat, vi valde smörgåsalternativet med tanke på att vi ska ut med hela kören och äta ikväll, inte hade vi tänkt att smörgåsen skulle vara en hel måltid.
Typisk engelsk pub!
Säkert en stamgäst som gjort någon donation eller utmärkt sig på något vis.
Vi masade oss hemåt i sakta mak.....
.....och efter en stunds vila var det dags att ge sig ut igen.
Vi tog en lång, lång promenad ut från Sunbury Court, först strosade vi lite i närområdet.
Längs vår gata
Från mitt på bron åt båda hållen. Bron leder till en liten ö med hus mitt i Themsen.
Sedan valde vi en "Public footpath" och gick länge i ett grönt ingenting, då och då dekorerat med hundbajs på stigen.
Till slut kom vi fram någonstans och sedan gick vi säkert en timme gata upp och gata ner. Villor, villor, villor och massor med trädgårdsväxtlighet av olika kvalite och mängd.
Upprepade gånger frågade jag kärestan i vilken riktning Themsen låg och med hans vetskap om mitt lokalsinne viftade han lite vid sidan av oss och sa: "Däråt är det."
En stund senare vevade han på åt andra hållet och vem av oss som visste det hur faktiska förhålladet var, har jag ingen aning om. Jag hade nämligen föreslagit exakt motsatt riktning än vad han svarade första gången.
Så småningom kom vi fram till den busstrafikerade gatan och då blev det genast solklart även för mig,eftersom Themsen och gatan gick parallellt.
Klockan är 18.35. Vi sitter på uteserveringen vid Themsen, på The Magpie.
Ingen ur kören är här än och matsalen verkar vara stängd. Fåglarna kvittrar som galna, Yachtklubben mittemot har grillkväll och än är det uthärdligt att sitta ute.
Huset bredvid puben har en variant av trädgårdstomte på altanen.
Sista kvällen med gänget sa K-M när han föreslog att vi skulle träffas här. Vi får väl se hur många det blir, i synnerhet om man inte kan äta däruppe i matsalen, som nog många vill.
20.15: Vi är hela kören, Alla kom indroppande, en del gick igen, men kom tillbaka och det var en jätterolig kväll med mycket prat, lite mat och olika sorters öl och gruppkonstellationer.
Vår engelska körkompis J beställde in Fish & chips. Jag ser att hon inte ätit upp fisken och säger:
- Finish your cod, den är utrotningshotad!
- Är du Greenpeace? undrar hon, sedan pekar hon på sin tallrik där det ligger en stor hög gröna ärtor, som man alltid får till den maträtten och säger:
- Green peas! Vi bara tjöt av skratt, just då var det oerhört roligt......!
Vi hade en riktigt rolig kväll på The Magpie. En del åt, en del bara drack. Kycklingen tog slut, annan mat tog slut, servitrisen var helt ny, arbetade sin första kväll, övervåningen var bokad för ett party, platserna inne på puben tog slut. Vi bar in ett bord från uteserveringen och klämde ihop oss, det kom ännu fler och flera sorters öl tog slut.
Pubägaren bröt ihop, det är han i grönrandig tröja.
Han blev halvt hysterisk för att så många ville äta och det inte var förbeställt. Oproffsigt tyckte vi och någon frågade om man skulle få skäll för att man ville äta mat.
Sista portionen med kyckling innan den tog slut, vem var det nu som hade beställt den?
Var det A eller var det M?
Här diskuteras och funderas vem av dem som ska äta upp den.
Så kommer de på att de ska dela på en pommes frites, äta som Lady och Lufsen från varsin sida.
OJOJOJ, det blev svettigt, men det slutade med att A fick maten och M
fick in något annat som också var på väg att ta slut.
Hur som helst, till slut hade alla som ville fått mat, om än det inte var deras förstahandsval.
Vi pratade kors och tvärs och det var ett helt otroligt oväsen. Det var skönt att de inte spelade musik på hög volym också.
Det blev otroligt varmt, vi satt liksom instängda, längst in i hörnet på soffan och kärestan visade sig vara vig som en ormmänniska när han skulle ut på toaletten. Han bara dök ner under bordet som drogs ut ett par dm, sedan ålade han sig iväg utan problem, trots att det var en tvärslå där under. Inte nog med det, även jag dök ner under bordet och ålade mig ut när det blev dags för mig.
I rummet bredvid, där halva kören huserade, var det ont om bord, men de klarade sig bra med sina knän. Allt funkar om man bara vill!
Folk troppade av så sakteliga, så även vi och nu vid 23-tiden är vi snart sovande och det känns skönt.
Imorgon sista dagen med kören, sen blir det London.
Inte än, men snart GOD NATT!
England Dag 3 - del 2
Jag klängde upp på muren för att se vad som fanns bakom. Det BLÅSTE!
Mera fina trädgårdar och därborta ett ställe som utifrån såg ut som en grön tunnel, en pergola kanske? Det såg intressant ut.
Vi såg till att komma närmare den delen, det var mycket mer trädgård kvar att utforska och jag var nyfiken på hur tjusigt det var inuti tunneln.
Aningen besviken kan jag väl säga att jag blev, inte ens en liten träbänk, men småfåglarna flög ut och in och luften stod stilla därinne, utan minsta pust.
Men när jag kom ut därifrån stod det en finfin staty i nischen nedanför trappen.
Vi gick runt, hit och dit i denna "nya" trädgård. Här var det ganska stramt.
Ett fint solur
- och någon som tappat ett fickur i gruset, trodde herrarna.
De försökte ta upp det, men inte gick det. Det var ett lock till någonting och satt fast.
Här och där kändes det som någon tittade på en!
Det är ansikten i det som inte är fönster, men ser så ut.
Det pågick utplantering och rabattskötsel på flera ställen.
Här kommer lite bilder från de sista delarna av trädgården som vi hade kvar, alldeles innan den exotiska delen. Det var otroligt välskött precis överallt och allt växte som det "skulle".
Det var nästan befriande med ett träd som visade lite motstånd mot det perfekta.
Sista inhängnaden på vår väg mot utgången.
Och därborta stod kärestan och tog kort på samma motiv som jag på min kant.
I öppningen i häcken står plötsligt den levande stayn igen.
Den exotiska delen med citrusplantor i stora planteringskärl.....
....och en växthus med en gigantisk vinstock som var från mitten av 1700-talet.
Utanför växthuset fanns en icke uppodlad, men mycket bördig jordplätt. Där hämtade vinrankans alla rötter sin näring ifrån. 250 kg druvor gav den, sa någon. Jag vet inte!
På väg ut fick jag verkligen mitt lystmäte vad det gäller skorstenar.
Nu var vi nöjda och ville gå ut, då var det så fiffigt, att för att komma till utgången måste man passera shopen.
Nu till den stora frågan. Gick vi in eller ut?
Alltså in i shopen, eller ut ur palatset? Det återstår att se när resedagboken fortsätter.
Mera fina trädgårdar och därborta ett ställe som utifrån såg ut som en grön tunnel, en pergola kanske? Det såg intressant ut.
Vi såg till att komma närmare den delen, det var mycket mer trädgård kvar att utforska och jag var nyfiken på hur tjusigt det var inuti tunneln.
Aningen besviken kan jag väl säga att jag blev, inte ens en liten träbänk, men småfåglarna flög ut och in och luften stod stilla därinne, utan minsta pust.
Men när jag kom ut därifrån stod det en finfin staty i nischen nedanför trappen.
Vi gick runt, hit och dit i denna "nya" trädgård. Här var det ganska stramt.
Ett fint solur
- och någon som tappat ett fickur i gruset, trodde herrarna.
De försökte ta upp det, men inte gick det. Det var ett lock till någonting och satt fast.
Här och där kändes det som någon tittade på en!
Det är ansikten i det som inte är fönster, men ser så ut.
Det pågick utplantering och rabattskötsel på flera ställen.
Här kommer lite bilder från de sista delarna av trädgården som vi hade kvar, alldeles innan den exotiska delen. Det var otroligt välskött precis överallt och allt växte som det "skulle".
Det var nästan befriande med ett träd som visade lite motstånd mot det perfekta.
Sista inhängnaden på vår väg mot utgången.
Och därborta stod kärestan och tog kort på samma motiv som jag på min kant.
I öppningen i häcken står plötsligt den levande stayn igen.
Den exotiska delen med citrusplantor i stora planteringskärl.....
....och en växthus med en gigantisk vinstock som var från mitten av 1700-talet.
Utanför växthuset fanns en icke uppodlad, men mycket bördig jordplätt. Där hämtade vinrankans alla rötter sin näring ifrån. 250 kg druvor gav den, sa någon. Jag vet inte!
På väg ut fick jag verkligen mitt lystmäte vad det gäller skorstenar.
Nu var vi nöjda och ville gå ut, då var det så fiffigt, att för att komma till utgången måste man passera shopen.
Nu till den stora frågan. Gick vi in eller ut?
Alltså in i shopen, eller ut ur palatset? Det återstår att se när resedagboken fortsätter.
England igen. Dag 3 - del 1
Fredag 14 maj
Idag var det spränghuvudvärk som förmodligen kan skyllas på kudden, koffeinbrist, gårdagens bussresa, vätskebrist eller en kombination av alltihopa.
Jag duschade länge, läääääänge i minikabinen - det hjälpte inte. Jag fick ta en inre dusch med Treo och lite bättre blev det.
Frukosten idag var en aning annorlunda, den engelska delen bestod av äggröra, korv, potatiskaka och vita bönor i tomatsås. Jag avstod bönorna och lyckades bara få i mig halva korven. Den var inte "My cup of tea".
Toast, te, juice, yoghurt och en banan (som vi tog med oss.)
Vila frukost och koll av kamera, pengar mm, sedan gick vi + I-M och L till busshållplatsen. Vår plan var Hampton Court på förmiddagen och Sunbury på eftermiddagen. Vi hade också fått noggranna instruktioner om att bussbiljetten kostade £ 2 och att vi var tvungna att ha jämna pengar, för man fick inte tillbaka någon växel. 
Vår dagsplanering sprack kan jag säga direkt. När vi kom fram och löste in oss, fick vi ett programpaket som täckte in hela dagen om vi hade önskat det.
Först gick vi runt och tittade lite och fotograferade vackerheter. 
VAD ÄR DET FÖR BLOMMA ? NÅGON SOM VET ?
Efter det ville alla fika, jag tog kaffe och två shortbread, kärestan tog te och chokladfylld muffins (alltså med vit och mörk choklad, misstänkt lik dem jag brukar baka).
Innan vi kom fram till caféet gick vi igenom rosenträdgården. Inte mycket blommade där heller, men vilken anläggning. Det är lätt att förstå hur det doftar där mellan murarna när det börjar blomma.
Innan klockan var 11 och det skulle börja, gick vi runt och tittade lite.
JAG GILLAR SKORSTENAR, SPECIELLT I ENGLAND!
SITT INTE HÄR OM DET VAR SÅ ATT DU HADE TÄNKT DET!
Små drakar längs takkanten, de var riktigt söta!
I Hampton Court Palace utspelades hela Henry VIII:s bröllopsdag med Katheryn Parr. Det var olika scener från 11.00 och framåt, oftast i 30 minuters intervall och vi - publiken - drogs aktivt med i spelet.
Vi hakade på ute på Base Court och var med alla andra en del i första akten i föreställningen.
Efter det gick vi runt i palatset och tittade. 
GOLV
TYGKLÄDD VÄGG
TAVLOR
HÖRNET PÅ RAMEN
Det var kallt därinne och när vi började frysa gick vi ut. Trots att inte särskilt mycket hade börjat blomma, var det otroligt vackert överallt.
Vi gick en bit längs Themsen och tillbaka, på ena sidan floden, på andra sidan staketet med palatset och trädgårdarna bakom, men in fanns ingen väg. 
Vi fick gå samma väg tillbaka och passerade ett riktigt stort träd som i hög grad var värd för mistel. Det var stora bollar som växte på en massa olika grenar.
Vi fick leta oss in i trädgårdarna med hjälp av kartan och kom på så vis in i grönskan.
Det var så skönt att strosa runt där i sakta mak. Ta kort på lite tulpaner, 
titta på de formklippta träden som stora koner, fontäner och extremt välskötta gräsmattor. Nåde det grässtrå som vek sig åt fel håll.
Där mitt på det täta gräset stod en staty jag ville se och jag törs beträda gräset.
Han var inte finare än att fåglarna kunde använda honom som toalett!
Vi var in i huset och tittade på Royal Tennis Court - en inomhustennisbana. Mindre än en vanlig, väl nätad vid rutorna och annorlunda racketar. 
Det var två herrar (gubbar) därinne bakom en låst dörr, men så kom en kille och skulle in och jag skyndade mig att sticka in kameran och trycka av för en bild. Annars hade det blivit bara en genom glasrutan och skyddsnätet. Kul att ha ett av varje och den utan nät blev onekligen bättre.
Ut igen, man kunde ta en tur med häst och vagn à £ 3 / person. I-M och L gjorde det. Vi drog runt och tittade i rabatterna medan de åkte.
Tiden gick fort, vi började gå mot utgången och hamnade förstås i nya trädgårdar. Det är en gigantisk anläggning och så mycket vackert överallt.
Dessa nya trädgårdar skriver jag vidare om i nästa inlägg!
"Julafton" 21 maj
Igår var det julafton!
Det är sant.
Mina kära arbetskamrater är väl medvetna om min passion för julen och med tanke på förra månadens födelsedag som jag firade, skulle även de fira den och mig. I mitt arbetslag gör vi alltid det när någon fyller med en nolla efter första siffran.
Veckan efter jag fyllt låg en skriflig anmodan från arbetslaget på mitt skrivbord. Jag fick några alternativ och ombads att kryssa i ett datum när jag inte var upptagen, det blev 21 maj.
För några dagar sen pekade min arbetskamrat A på mig och sa:
"Klockan 17 på fredag ska du vara beredd hemma hos dig."
Något mer fick jag inte veta.
Igår var jag beredd, normal nöjesklädsel hade jag lyckats klämma ur A att jag kunde ha på mig. På slaget 17.00 kom hon cyklande utanför mitt köksfönster, hon hade en luciakrona på huvudet........!
En stund senare hade även jag grenslat velocipeden.
Hon tog täten och vi cyklade iväg. Hela tiden uppmanade hon mig att vi skulle sjunga julsånger. Hon är så där lagom galen, så att hon hade luciakrona på sig störde mig inte . Däremot hatar hon mer eller mindre julen, så lite brydd var jag över julsångerna, men jag föll in och vi skrålade "Julen är här", "Tänd ett ljus", "Luciasången" m fl medan vi cyklade genom de västra förorterna.
Lokalsinne har jag fortfarande inte, så jag vet inte vart vi kom - typiskt nog.
Mitt arbetslag, med förstärkning av två f.d arbetskamrater som vi gärna har med och minus M-L som är sjuk, väntade i en park!
En grön filt låg utbredd på gräset och där fick jag sätta mig och fick varm glögg, en liten gran, ett julbrev och en liten julklappssäck! (De har äntligen fattat julens storhet och att man kan hålla på hela året utan problem).
Till glöggen fick jag pepparkakor och ost
Jag öppnade julbrevet, det var ett fantastiskt julkort, där jag var med som julkula på kuvertet -
- och de andra i en tredimensionell gran inuti.
Medan jag höll på med det sjöng de julsånger och drack glögg
Så blev det dags att öppna julklappar. Ingen var märkt, jag skulle öppna samtliga och sedan gissa vem som köpt vad. JÄTTEROLIGT!
Lite mera glögg och sen drog jag igång.
Ingen hade med någon sked, så det här är tekniken för att få i sig russinen
A passar på att äta lite pepparkakor och ost medan jag ägnar mig åt paketen.
De ser roade ut - antijulfolket!
Sköldpaddan var lätt, den var från T.
Här har jag däremot fått problem - vätskeersättning....?!?
Till slut hade jag med ganska mycket hjälp löst det hela. Två var kristallklara - sköldpaddan från T och ett par knallblå kattörhängen från Å.
Chokladklubborna gick också ganska lätt, men de andra fick jag klura mycket på. Det var bra och roliga saker alltihopa, mer choklad, vätskeersättningen om drinkfesten i sommar skulle bli för svår och en spännande italiensk olivolja.
De har verkligen kläm på vad jag tycker om, det tyder på god arbetslaganda!
Efter paketöppningen var det dags att cykla igen. Här vill jag bara tala om att det var ICA-glögg vi drack, så det gick lugnt tillväga.
Vi cyklade ner på stan och hamnade slutligen på den italienska restaurangen Al Forno. Dit kom också en av våra hemspråkslärare M.
Vilken toppenrestaurang och vilken god mat!
Vi valde lite olika från menyn!
Jag valde grillad lammfilé med ruccola, soltorkad tomat, rödlök, chevrecreme och vitlökssky. Potatisgratäng fick alla som valde kötträtter.
Här är bilder på all den andra maten!
Vi satt länge och åt och drack, mat och dessert, kaffe av olika slag och stämningen var hög. Al Forno kommer att få fler besök av mig, det är ett som är säkert.
Dock, inget kalas utan kras!
För att få till en långbord hade de satt ihop flera småbord, de små var aningen ostadiga och när P hängde lite på armbågen mot bordshörnet vek det ner sig och han fick nästan strike på de glas som stod på det bordet.
Här konstaterar han precis att det bara är ett ben i mitten under bordet.
Serveringspersonalen kom ilande och röjde av.
Vi fnittrade mest, sånt där är inget man kan rå över, det bara händer.
Lite svinn får man räkna med !
TACK KÄRA ARBETSKAMRATER FÖR EN FANTASTISK KVÄLL ! ! ! !
Det är sant.
Mina kära arbetskamrater är väl medvetna om min passion för julen och med tanke på förra månadens födelsedag som jag firade, skulle även de fira den och mig. I mitt arbetslag gör vi alltid det när någon fyller med en nolla efter första siffran.
Veckan efter jag fyllt låg en skriflig anmodan från arbetslaget på mitt skrivbord. Jag fick några alternativ och ombads att kryssa i ett datum när jag inte var upptagen, det blev 21 maj.
För några dagar sen pekade min arbetskamrat A på mig och sa:
"Klockan 17 på fredag ska du vara beredd hemma hos dig."
Något mer fick jag inte veta.
Igår var jag beredd, normal nöjesklädsel hade jag lyckats klämma ur A att jag kunde ha på mig. På slaget 17.00 kom hon cyklande utanför mitt köksfönster, hon hade en luciakrona på huvudet........!
En stund senare hade även jag grenslat velocipeden.
Hon tog täten och vi cyklade iväg. Hela tiden uppmanade hon mig att vi skulle sjunga julsånger. Hon är så där lagom galen, så att hon hade luciakrona på sig störde mig inte . Däremot hatar hon mer eller mindre julen, så lite brydd var jag över julsångerna, men jag föll in och vi skrålade "Julen är här", "Tänd ett ljus", "Luciasången" m fl medan vi cyklade genom de västra förorterna.
Lokalsinne har jag fortfarande inte, så jag vet inte vart vi kom - typiskt nog.
Mitt arbetslag, med förstärkning av två f.d arbetskamrater som vi gärna har med och minus M-L som är sjuk, väntade i en park!
En grön filt låg utbredd på gräset och där fick jag sätta mig och fick varm glögg, en liten gran, ett julbrev och en liten julklappssäck! (De har äntligen fattat julens storhet och att man kan hålla på hela året utan problem).
Till glöggen fick jag pepparkakor och ost
Jag öppnade julbrevet, det var ett fantastiskt julkort, där jag var med som julkula på kuvertet -
- och de andra i en tredimensionell gran inuti.
Medan jag höll på med det sjöng de julsånger och drack glögg
Så blev det dags att öppna julklappar. Ingen var märkt, jag skulle öppna samtliga och sedan gissa vem som köpt vad. JÄTTEROLIGT!
Lite mera glögg och sen drog jag igång.
Ingen hade med någon sked, så det här är tekniken för att få i sig russinen
A passar på att äta lite pepparkakor och ost medan jag ägnar mig åt paketen.
De ser roade ut - antijulfolket!
Sköldpaddan var lätt, den var från T.
Här har jag däremot fått problem - vätskeersättning....?!?
Till slut hade jag med ganska mycket hjälp löst det hela. Två var kristallklara - sköldpaddan från T och ett par knallblå kattörhängen från Å.
Chokladklubborna gick också ganska lätt, men de andra fick jag klura mycket på. Det var bra och roliga saker alltihopa, mer choklad, vätskeersättningen om drinkfesten i sommar skulle bli för svår och en spännande italiensk olivolja.
De har verkligen kläm på vad jag tycker om, det tyder på god arbetslaganda!
Efter paketöppningen var det dags att cykla igen. Här vill jag bara tala om att det var ICA-glögg vi drack, så det gick lugnt tillväga.
Vi cyklade ner på stan och hamnade slutligen på den italienska restaurangen Al Forno. Dit kom också en av våra hemspråkslärare M.
Vilken toppenrestaurang och vilken god mat!
Vi valde lite olika från menyn!
Jag valde grillad lammfilé med ruccola, soltorkad tomat, rödlök, chevrecreme och vitlökssky. Potatisgratäng fick alla som valde kötträtter.
Här är bilder på all den andra maten!
Vi satt länge och åt och drack, mat och dessert, kaffe av olika slag och stämningen var hög. Al Forno kommer att få fler besök av mig, det är ett som är säkert.
Dock, inget kalas utan kras!
För att få till en långbord hade de satt ihop flera småbord, de små var aningen ostadiga och när P hängde lite på armbågen mot bordshörnet vek det ner sig och han fick nästan strike på de glas som stod på det bordet.
Här konstaterar han precis att det bara är ett ben i mitten under bordet.
Serveringspersonalen kom ilande och röjde av.
Vi fnittrade mest, sånt där är inget man kan rå över, det bara händer.
Lite svinn får man räkna med !
TACK KÄRA ARBETSKAMRATER FÖR EN FANTASTISK KVÄLL ! ! ! !
Dag 2 - del 2
Fortsättning torsdag 13 maj
Räkna var den usel på - GPS:n. Det var småvägar, vägarbete med stopp i ena riktningen och till slut en präktig "trafficjam".
Körledaren K-M ändrade förutsättningarna för hemkomsten 3 gånger. Sista och slutgiltiga budet blev: Snabbt in på rummet, byt till körklädsel, ta pärm och sjal/slips och iväg till bussen igen = 8 minuter!
Ett sånt rafsande och hafsande det blev. Busschauffören väntade och skjutsade oss till kyrkan 18.45. Fort in och upp på läktaren och 19.00 började vi sjunga.
Det var inte så mycket folk i kyrkan och ännu färre som brydde sig om vad vi, den svenska kören, höll på med däruppe. Lite frustrerande var det med alla som umgicks med varandra därnere, som på ett cocktailparty och sorlet steg upp till oss mellan sångerna.
Det var 9 ungdomar som skulle konfirmeras och vi skulle sjunga under ceremonien. Nå, unga och unga, det var ett par äldre också, tyckte jag.
Nya ceremonier, samtliga skulle döpas först. Det såg inte vi från läktaren, för det pågick precis under oss. Efter det blev det konfirmation och sedan nattvard, allt utfördes av en ny och ung biskop. Vi var med i liturgin så gott det gick.
Efter att konfirmanderna fått nattvarden var det församlingens tur. Nästan hela kören travade ner och knäböjde på de fina kuddarna och av allt folket i kyrkan var det bara min käresta och en annan köranhörig som inte tog den.
Sammanlagt höll det på cirka 2 timmar. Jag var alldeles yr innan det var färdigt (och jag hade inte tagit nattvarden och druckit av det lokala vinet), men intressant var det och den lille biskopen var där och deltog aktivt hela tiden.
Vi blev lotsade av en riktigt rekordelig kyrkans insatskvinna till "The Hall" - (församlingshemmet). Hon tog oss via prästens trädgård, mellan två höga häckar och över en parkeringsplats fram dit och där var uppdukat en liten buffé. Jag förstår nu, att vi i Sverige inte har fattat vad en liten buffé är.
Det var ett jättestort långbord fyllt med kall buffémat och sötsaker och ett nästan lika stort med glas som skulle fyllas med juice, vitt- och rött vin.
Det var bara att stoppa i sig. Jag åt en massa gott, en ägg- och salladsskottsmacka, en med lax, 2 rullar med sparris, en citronkrämsmuffin, en kokosboll, några långa brödhistorier med ost som gräddats in i brödet, 2 stycken chips (exakt 2 stycken), en kokoskaka och ett glas juice. Sedan var jag mätt - kanske inte så konstigt?
Rätt som det var kom en av prästerna med 4 stora raketer som skulle fyras av för: Fadern, sonen, den helige Ande och kyrkan.
Han drog med sig en massa av folket, bl a oss, ut på parkeringen och mitt ibland alla bilarna fyrade han av i tur och ordning FADERN, SONEN, den HELIGE ANDEN, sen blev det stopp! Det lyckades inte att få iväg den fjärde, men är det den heliga treenigheten så är det! Då kanske det inte går att dra in en fjärde part, inte ens om det är kyrkan?
Det var i alla fall fint i den svarta natten och luktade gott gjorde det också.
Vi i kören intog scenen när vi kom in och framförde en riktigt svensk visa: "Uti vår hage." Vi hade nog gärna sjungit lite mer, men det blev inte så. Biskopen ville umgås med vår körledare K-M.
Ganska snart efter detta drog vi oss hemåt. Vi gick längs Themsen och halvvägs när vi kom upp på trottoaren vid stora vägen gick våra vänner I-M och L där, så vi tog sällskap hem.
Jag brukade få sjöben förr när jag seglade. Idag tror jag att jag fick busskropp. Det snurrar till och gungar lite då och då och så länge kan väl inte en enda Guiness från Bath sitta i?
God Natt, idag sover kärestan före mig.
SPÄCKAD DAG!!!!!!!
Räkna var den usel på - GPS:n. Det var småvägar, vägarbete med stopp i ena riktningen och till slut en präktig "trafficjam".
Körledaren K-M ändrade förutsättningarna för hemkomsten 3 gånger. Sista och slutgiltiga budet blev: Snabbt in på rummet, byt till körklädsel, ta pärm och sjal/slips och iväg till bussen igen = 8 minuter!
Ett sånt rafsande och hafsande det blev. Busschauffören väntade och skjutsade oss till kyrkan 18.45. Fort in och upp på läktaren och 19.00 började vi sjunga.
Det var inte så mycket folk i kyrkan och ännu färre som brydde sig om vad vi, den svenska kören, höll på med däruppe. Lite frustrerande var det med alla som umgicks med varandra därnere, som på ett cocktailparty och sorlet steg upp till oss mellan sångerna.
Det var 9 ungdomar som skulle konfirmeras och vi skulle sjunga under ceremonien. Nå, unga och unga, det var ett par äldre också, tyckte jag.
Nya ceremonier, samtliga skulle döpas först. Det såg inte vi från läktaren, för det pågick precis under oss. Efter det blev det konfirmation och sedan nattvard, allt utfördes av en ny och ung biskop. Vi var med i liturgin så gott det gick.
Efter att konfirmanderna fått nattvarden var det församlingens tur. Nästan hela kören travade ner och knäböjde på de fina kuddarna och av allt folket i kyrkan var det bara min käresta och en annan köranhörig som inte tog den.
Sammanlagt höll det på cirka 2 timmar. Jag var alldeles yr innan det var färdigt (och jag hade inte tagit nattvarden och druckit av det lokala vinet), men intressant var det och den lille biskopen var där och deltog aktivt hela tiden.
Vi blev lotsade av en riktigt rekordelig kyrkans insatskvinna till "The Hall" - (församlingshemmet). Hon tog oss via prästens trädgård, mellan två höga häckar och över en parkeringsplats fram dit och där var uppdukat en liten buffé. Jag förstår nu, att vi i Sverige inte har fattat vad en liten buffé är.
Det var ett jättestort långbord fyllt med kall buffémat och sötsaker och ett nästan lika stort med glas som skulle fyllas med juice, vitt- och rött vin.
Det var bara att stoppa i sig. Jag åt en massa gott, en ägg- och salladsskottsmacka, en med lax, 2 rullar med sparris, en citronkrämsmuffin, en kokosboll, några långa brödhistorier med ost som gräddats in i brödet, 2 stycken chips (exakt 2 stycken), en kokoskaka och ett glas juice. Sedan var jag mätt - kanske inte så konstigt?
Rätt som det var kom en av prästerna med 4 stora raketer som skulle fyras av för: Fadern, sonen, den helige Ande och kyrkan.
Han drog med sig en massa av folket, bl a oss, ut på parkeringen och mitt ibland alla bilarna fyrade han av i tur och ordning FADERN, SONEN, den HELIGE ANDEN, sen blev det stopp! Det lyckades inte att få iväg den fjärde, men är det den heliga treenigheten så är det! Då kanske det inte går att dra in en fjärde part, inte ens om det är kyrkan?
Det var i alla fall fint i den svarta natten och luktade gott gjorde det också.
Vi i kören intog scenen när vi kom in och framförde en riktigt svensk visa: "Uti vår hage." Vi hade nog gärna sjungit lite mer, men det blev inte så. Biskopen ville umgås med vår körledare K-M.
Ganska snart efter detta drog vi oss hemåt. Vi gick längs Themsen och halvvägs när vi kom upp på trottoaren vid stora vägen gick våra vänner I-M och L där, så vi tog sällskap hem.
Jag brukade få sjöben förr när jag seglade. Idag tror jag att jag fick busskropp. Det snurrar till och gungar lite då och då och så länge kan väl inte en enda Guiness från Bath sitta i?
God Natt, idag sover kärestan före mig.
SPÄCKAD DAG!!!!!!!
England dag 2 - del 1
Torsdag 13 maj
Jag har vaknat några gånger i natt, men ändå sovit väldigt gott. Jag hade klockan på 7.30 med tanke på badrummets iskyla, avsaknad av värmekälla och okänd funktion på duschen.
Bortsett från köldchocken funkade allt bara fint. Eftersom jag numera bor i det s.k. gnällbältet kan jag tillägga att något att stå på eller en trasa att torka golvet med efter duschen, hade varit bra. Egentligen är det helt okej!
Det bor folk ovanför oss och vi hör trafiken, men det är inga som helst problem.
Vi fick en mycket bra frukost. Pocherade ägg, bacon, tomat och stekt bröd, olika yoghurt, flingor, toast, marmelad, sylt, te, kaffe och juice. Jag åt massor.
En kort promenad i närområdet innan vi satte oss i bussen för att åka till Bath.
Det tog sina dryga 2 timmar till målet och väl där fick vi 2 timmar som allra mest, helst bara 1.50. Nu är det sällskapsresa!
Löpning mellan begivenheterna, men det är bara idag och vi har löparskorna på oss båda två. Tur också att jag varit här förut.
Tack vare dem tog vi oss snabbt till "The Roman Baths" och hann se och lyssna på det mesta under första timmen av de två.
Bilder från Roman Baths!
Saker som de hittat vid utgrävningarna.
De hittade även små plattor med förbannelser på. T ex om jag var arg på min granne som gjort mig något som jag ansåg var fel, kunde jag rista in det på en liten metallplatta och kasta den i den heliga källan.
De heta källorna tillägnades gudinnan Sulis, som definierades som den heliga Minerva, vars gyllene mask de också hittade vid utgrävningarna.
Bakifrån såg det ut som hon hade hål i huvudet (nu hädade jag förmodligen!)
Vi gick runt hela etablissemanget, fick se var källorna kom rinnande upp ur underjorden.
De gamla vattenledningsrören var gjorda av bly.
Man kunde se hur det bubblade upp från "underjorden".
- och här satt badvakten!
Vi var t o m in i Pump Room och fick varsitt 40-45 - gradigt vatten direkt från källan.
Utan biljett till romerska badet kostade ett glas 50 p. Gott var det inte, det vore en överdrift att påstå, men vi blev omedelbart både yngre, starkare och friskare.....hehe!
Ut i vimlet igen! 1 timme kvar.
Avsmakning av äkta engelsk fudge, definitivt godare än vattnet!
Liten talangfull gosse.
Jag bara älskar engelska skorstenar!
Katedralen!
Parken nedanför bron
Nu sitter vi på samma pub som jag och Anna satt på när vi har i Bath - i "trädgården". Puben heter Lamb & Lion.
På väg dit passerade vi genom något slags lager bakom affärer.
Begagnade reservdelar till "människor", packade för retur.
Puben har en muromgärdad gård med blomlådor av största format längs med murarna och som gör det riktigt trivsamt. Det är det som är "The Garden!"
Varsin Guiness och varsin bakad potatis. Kan man tillbringa en timme av sitt liv på bättre sätt?
JO!!!
I en bokhandel när jag tänker efter. Jag rusade iväg efter vi ätit, gjorde en snabb repa i "min" Bookshop på hörnet, på väg mot Pratts Hotel.
Äntligen har jag köpt en stor vägkarta över hela Britain. Därinne kostade den bara £ 3.99 (utan CD).
Riktigt nöjd är jag med det inköpet. Gjorde en snabb visning för kärestan var man kunde äta Sally Lunn Bunn på väg därifrån.
När vi ätit hade vi inte så mycket tid kvar. Jag slank in på en affär för att köpa vatten och där fanns också tvål - en bristvara hos oss. . Typiskt, när man måste tänka på bagagevikten, då fick man en gratis när man köpte en och GRATIS är svårt att stå emot. Jag får väl ta den i byxfickan när vi checkar in.
Alla kom i tid och vi drog vidare mot Marlborough.
Bussen är utrustad med GPS och nu är jag inte lika såld på en sån som igår. Tidsramarna, det GPS:n säger, spricker hela tiden. Den kan förmodligen inte inberäkna trafikstockningar o dyl
På Pollys Tearooms i Marlborough var det dukat när vi kom. Jag fick byta ut vår clotted cream mot vanligt grädde. Vi fick varsitt scones, sylt och te, förutom grädden. GOTT, GOTT!
Annika och jag köpte varsin extra kaka och delade, så fick vi smaka två. De kostade £ 1.90/styck och den ena var så obeskrivligt god att det är svårt att beskriva.
Millioneers shortbread. Den hade 3 lager, ett mörkbrunt, ett ljusbrunt och som ett shortbread i botten, men det säger ju inte ett dugg om smaken. Jag får ha den i tacksamt minne bevarad!
Vi var ganska trötta och vädret var grått och blåsigt, så Marlborough gjorde inget starkare intryck på mig. Dessutom hade vi bara 1 timme totalt på oss, så det blev ena trottoaren upp och den andra ner.
Jag köpte ett kort på ungtupparna William och Harry (prinsarna) och skickade till nästansyster A. Hon behöver lite engelska gossar i sitt liv.
Kärestan lyckades snoka upp en Classic MC på WH Smith, så han var lika salig som jag över min kartbok.
Nu hade GPS:n räknat ut att det var 45 minuter hem.
JOJO!!!!
Fortsättning följer!
Jag har vaknat några gånger i natt, men ändå sovit väldigt gott. Jag hade klockan på 7.30 med tanke på badrummets iskyla, avsaknad av värmekälla och okänd funktion på duschen.
Bortsett från köldchocken funkade allt bara fint. Eftersom jag numera bor i det s.k. gnällbältet kan jag tillägga att något att stå på eller en trasa att torka golvet med efter duschen, hade varit bra. Egentligen är det helt okej!
Det bor folk ovanför oss och vi hör trafiken, men det är inga som helst problem.
Vi fick en mycket bra frukost. Pocherade ägg, bacon, tomat och stekt bröd, olika yoghurt, flingor, toast, marmelad, sylt, te, kaffe och juice. Jag åt massor.
En kort promenad i närområdet innan vi satte oss i bussen för att åka till Bath.
Det tog sina dryga 2 timmar till målet och väl där fick vi 2 timmar som allra mest, helst bara 1.50. Nu är det sällskapsresa!
Löpning mellan begivenheterna, men det är bara idag och vi har löparskorna på oss båda två. Tur också att jag varit här förut.
Tack vare dem tog vi oss snabbt till "The Roman Baths" och hann se och lyssna på det mesta under första timmen av de två.
Bilder från Roman Baths!
Saker som de hittat vid utgrävningarna.
De hittade även små plattor med förbannelser på. T ex om jag var arg på min granne som gjort mig något som jag ansåg var fel, kunde jag rista in det på en liten metallplatta och kasta den i den heliga källan.
De heta källorna tillägnades gudinnan Sulis, som definierades som den heliga Minerva, vars gyllene mask de också hittade vid utgrävningarna.
Bakifrån såg det ut som hon hade hål i huvudet (nu hädade jag förmodligen!)
Vi gick runt hela etablissemanget, fick se var källorna kom rinnande upp ur underjorden.
De gamla vattenledningsrören var gjorda av bly.
Man kunde se hur det bubblade upp från "underjorden".
- och här satt badvakten!
Vi var t o m in i Pump Room och fick varsitt 40-45 - gradigt vatten direkt från källan.
Utan biljett till romerska badet kostade ett glas 50 p. Gott var det inte, det vore en överdrift att påstå, men vi blev omedelbart både yngre, starkare och friskare.....hehe!
Ut i vimlet igen! 1 timme kvar.
Avsmakning av äkta engelsk fudge, definitivt godare än vattnet!
Liten talangfull gosse.
Jag bara älskar engelska skorstenar!
Katedralen!
Parken nedanför bron
Nu sitter vi på samma pub som jag och Anna satt på när vi har i Bath - i "trädgården". Puben heter Lamb & Lion.
På väg dit passerade vi genom något slags lager bakom affärer.
Begagnade reservdelar till "människor", packade för retur.
Puben har en muromgärdad gård med blomlådor av största format längs med murarna och som gör det riktigt trivsamt. Det är det som är "The Garden!"
Varsin Guiness och varsin bakad potatis. Kan man tillbringa en timme av sitt liv på bättre sätt?
JO!!!
I en bokhandel när jag tänker efter. Jag rusade iväg efter vi ätit, gjorde en snabb repa i "min" Bookshop på hörnet, på väg mot Pratts Hotel.
Äntligen har jag köpt en stor vägkarta över hela Britain. Därinne kostade den bara £ 3.99 (utan CD).
Riktigt nöjd är jag med det inköpet. Gjorde en snabb visning för kärestan var man kunde äta Sally Lunn Bunn på väg därifrån.
När vi ätit hade vi inte så mycket tid kvar. Jag slank in på en affär för att köpa vatten och där fanns också tvål - en bristvara hos oss. . Typiskt, när man måste tänka på bagagevikten, då fick man en gratis när man köpte en och GRATIS är svårt att stå emot. Jag får väl ta den i byxfickan när vi checkar in.
Alla kom i tid och vi drog vidare mot Marlborough.
Bussen är utrustad med GPS och nu är jag inte lika såld på en sån som igår. Tidsramarna, det GPS:n säger, spricker hela tiden. Den kan förmodligen inte inberäkna trafikstockningar o dyl
På Pollys Tearooms i Marlborough var det dukat när vi kom. Jag fick byta ut vår clotted cream mot vanligt grädde. Vi fick varsitt scones, sylt och te, förutom grädden. GOTT, GOTT!
Annika och jag köpte varsin extra kaka och delade, så fick vi smaka två. De kostade £ 1.90/styck och den ena var så obeskrivligt god att det är svårt att beskriva.
Millioneers shortbread. Den hade 3 lager, ett mörkbrunt, ett ljusbrunt och som ett shortbread i botten, men det säger ju inte ett dugg om smaken. Jag får ha den i tacksamt minne bevarad!
Vi var ganska trötta och vädret var grått och blåsigt, så Marlborough gjorde inget starkare intryck på mig. Dessutom hade vi bara 1 timme totalt på oss, så det blev ena trottoaren upp och den andra ner.
Jag köpte ett kort på ungtupparna William och Harry (prinsarna) och skickade till nästansyster A. Hon behöver lite engelska gossar i sitt liv.
Kärestan lyckades snoka upp en Classic MC på WH Smith, så han var lika salig som jag över min kartbok.
Nu hade GPS:n räknat ut att det var 45 minuter hem.
JOJO!!!!
Fortsättning följer!
Hemma igen med Englandsdagboken 12 - 17 maj
England - Dag 1
Dags för körresa till England!
Jag arbetade till ungefär en timme innan vi skulle åka. Det var inga problem, jag hade packat natten innan. Vi skulle samåka med I och L och de kom och hämtade oss 14.45.
Nu har jag hittat läsningen på mitt irrande, kringflackande liv. GPS är svaret!
(Lånad bild)
Nog har jag hört talas om dem förut, men det var första gången jag upplevt en IRL (som ungdomarna säger, i verkligheten alltså). Jag är helt såld, det får bli ett besök på Net on Net när vi kommer hem.
Kaffe och te på Skavsta och vi åt våra goda mackor som kärestan gjort.
Vi gick igenom säkerhetskontrollen utan att det pep någonstans och inga misstänkta föremål i väskan.
Det är första gången vi åker med enbart handbagage båda två, så det gäller att hålla 10 kilos gränsen. Vi blev invägda, dvs väskan. Min vägde 9.8, det hade jag kollat innan vi åkte hemifrån.
Vi köpte vatten och när det var en knapp timme kvar gick vi utan probelm igenom passkontrollen.
Sen kom det! Delay!
Planet från England var sent och det blev drygt 45 minuter innan vi kom ombord. 2 timmar var vi luften på ett ungefär, inga Jelly Beans till försäljning och landningen var den absolut sämsta jag någonsin upplevt och jag har flugit ganska mycket.
På Gatwick gick jag först till Boots och köpte vatten och halstabletter, sedan till WH Smiths för att bara titta. Då frågade jag efter Jelly Beans - det fanns! Jag köpte 2 och sen visade jag Barcakompisen C, som rusade dit och köpte 2 hon också.
Gemensam buss som på 45 minuter tog oss till Sunbury Court.
Huvudbyggnaden och annexet som vi bodde i.
Vi bor i annexet rum nummer 22. Det är litet, men 100% funktionellt, fint badrum, mycket välutrustat.
Handdukarna estetiskt utlagda på respektive säng med tvålen i mitten.
Vi lämnade in våra grejer och gick sen upp till stora huvudbyggnaden, ett mycket pampigt hus som tillhör Salvation Army.
Där skred vi in under en otrolig kristallkrona med cirka 3000 prismor och bjöds på den mest överdådiga smörgåsbuffé jag någonsin sett. OJOJOJ!
Jag valde en bagel med lax och färskost och ett grovt bröd med sallad och kräftstjärtsröra + ett litet wienerbröd med vanlijkräm och sylt.
Kaffe för mig och te till kärestan (ombytta roller).
Alla mumsade och åt, vi var riktigt hungriga.
Jag gick runt och tittade på huset och tog lite bilder.
Efter vi ätit kändes det helt rätt att gå ut i den mörka natten och ta en liten promenad. Vi letade oss ner till Themsen, sedan gick vi förbi en rad typiskt engelska hus och jag bara NJÖT! Ungefär i mitten av husraden fanns en grind som ledde till till fin gammal bro och då hamnade vi på privat område. Vi gick tillbaka och tittade på alla husen som var som ur en sagobok allihopa.
0.30 blev det äntligen natt för oss och hör och häpna, jag släckte lampan före kärestan. Det händer inte många gånger/ år, det är ett som är säkert.
Dags för körresa till England!
Jag arbetade till ungefär en timme innan vi skulle åka. Det var inga problem, jag hade packat natten innan. Vi skulle samåka med I och L och de kom och hämtade oss 14.45.
Nu har jag hittat läsningen på mitt irrande, kringflackande liv. GPS är svaret!
(Lånad bild)
Nog har jag hört talas om dem förut, men det var första gången jag upplevt en IRL (som ungdomarna säger, i verkligheten alltså). Jag är helt såld, det får bli ett besök på Net on Net när vi kommer hem.
Kaffe och te på Skavsta och vi åt våra goda mackor som kärestan gjort.
Vi gick igenom säkerhetskontrollen utan att det pep någonstans och inga misstänkta föremål i väskan.
Det är första gången vi åker med enbart handbagage båda två, så det gäller att hålla 10 kilos gränsen. Vi blev invägda, dvs väskan. Min vägde 9.8, det hade jag kollat innan vi åkte hemifrån.
Vi köpte vatten och när det var en knapp timme kvar gick vi utan probelm igenom passkontrollen.
Sen kom det! Delay!
Planet från England var sent och det blev drygt 45 minuter innan vi kom ombord. 2 timmar var vi luften på ett ungefär, inga Jelly Beans till försäljning och landningen var den absolut sämsta jag någonsin upplevt och jag har flugit ganska mycket.
På Gatwick gick jag först till Boots och köpte vatten och halstabletter, sedan till WH Smiths för att bara titta. Då frågade jag efter Jelly Beans - det fanns! Jag köpte 2 och sen visade jag Barcakompisen C, som rusade dit och köpte 2 hon också.
Gemensam buss som på 45 minuter tog oss till Sunbury Court.
Huvudbyggnaden och annexet som vi bodde i.
Vi bor i annexet rum nummer 22. Det är litet, men 100% funktionellt, fint badrum, mycket välutrustat.
Handdukarna estetiskt utlagda på respektive säng med tvålen i mitten.
Vi lämnade in våra grejer och gick sen upp till stora huvudbyggnaden, ett mycket pampigt hus som tillhör Salvation Army.
Där skred vi in under en otrolig kristallkrona med cirka 3000 prismor och bjöds på den mest överdådiga smörgåsbuffé jag någonsin sett. OJOJOJ!
Jag valde en bagel med lax och färskost och ett grovt bröd med sallad och kräftstjärtsröra + ett litet wienerbröd med vanlijkräm och sylt.
Kaffe för mig och te till kärestan (ombytta roller).
Alla mumsade och åt, vi var riktigt hungriga.
Jag gick runt och tittade på huset och tog lite bilder.
Efter vi ätit kändes det helt rätt att gå ut i den mörka natten och ta en liten promenad. Vi letade oss ner till Themsen, sedan gick vi förbi en rad typiskt engelska hus och jag bara NJÖT! Ungefär i mitten av husraden fanns en grind som ledde till till fin gammal bro och då hamnade vi på privat område. Vi gick tillbaka och tittade på alla husen som var som ur en sagobok allihopa.
0.30 blev det äntligen natt för oss och hör och häpna, jag släckte lampan före kärestan. Det händer inte många gånger/ år, det är ett som är säkert.
Fröjd
När Umeåkompisen E var här var det inte bara arbete på dagen och sitta hemma i soffan på kvällen. Hon stannade till lördagen och vi fick fredag eftermiddag tillsammans.
Jag hade bestämt mig för att bjuda henne på Fröken Brogrens Veranda, efter att ha testat det för bara ett litet tag sen. Jag VET att E skulle älska det.
Vi parkerade på exakt samma ställe som förra gången och innan vi kom fram till Verandan kom vi till Fröjd.
"Oooooppps, här måste vi stanna och titta i skyltfönstret", sa jag.
"Kolla grisarna," sa E och det gjorde vi under lätta fniss.
Idag var det öppet. "Vi måste in," sa jag och in gick vi.
Där stod Karin som äger butiken och hon var jättetrevlig.
Jag fick fotografera hur mycket jag ville och lägga ut alltihopa på bloggen. Hon var så positiv och uppenbarligen väldigt kreativ också, för hon låg bakom en hel del av allt det vackra hon hade till försäljning.
Här kommer lite smakprov! Ett måste är hennes hemsida, länk däruppe!
Grisarna från insidan
Termometer
Spelduk: "Kaffe med knuff".
Keramik (det fanns andra sorter också)
Små brickor
Underbara klädnypor, ekologiska tvålar, fina fåglar och dörrstoppar.
Smycken
Ett ljushuvud kunde man köpa om man saknar ett eget!
Eller en glad ängel i silver
Fiffigt nyckelskåp, det här är två, ett öppet och ett stängt - "svängdörr"
Ljuvliga dammvippor, jag har en och det är ROLIGT att damma numera.
(Det är den allra värsta städning jag vet annars!)
Luffarslöjd, de var väldigt fina. E köpte sticka, jag köpte hjärta!
Vackra muddar, här heter de pulsvärmare
Tovade små, ljuvliga börsar!
Till slut slet vi oss därifrån efter våra inköp och väl framme på Verandan smakade jag något jag aldrig ätit förr. Polkagrischeesecake. Den var väldigt god.
E tog en Williamsbakelse, men den har jag nyss visat här på bloggen.
Jag ska nog erkänna, att vi var först på Fröjd och handlade lite. Sedan kände vi fikabehovet och tackade och gick. På väg tillbaka till bilen var det fortfarande öppet och då gick vi in en gång till och handlade lite mer.
Bra tips från två som provat: "Shop till you drop"! Gå till Fröken Brogrens Veranda och inta lite energi och sen på't igen!
Jag hade bestämt mig för att bjuda henne på Fröken Brogrens Veranda, efter att ha testat det för bara ett litet tag sen. Jag VET att E skulle älska det.
Vi parkerade på exakt samma ställe som förra gången och innan vi kom fram till Verandan kom vi till Fröjd.
"Oooooppps, här måste vi stanna och titta i skyltfönstret", sa jag.
"Kolla grisarna," sa E och det gjorde vi under lätta fniss.
Idag var det öppet. "Vi måste in," sa jag och in gick vi.
Där stod Karin som äger butiken och hon var jättetrevlig.
Jag fick fotografera hur mycket jag ville och lägga ut alltihopa på bloggen. Hon var så positiv och uppenbarligen väldigt kreativ också, för hon låg bakom en hel del av allt det vackra hon hade till försäljning.
Här kommer lite smakprov! Ett måste är hennes hemsida, länk däruppe!
Grisarna från insidan
Termometer
Spelduk: "Kaffe med knuff".
Keramik (det fanns andra sorter också)
Små brickor
Underbara klädnypor, ekologiska tvålar, fina fåglar och dörrstoppar.
Smycken
Ett ljushuvud kunde man köpa om man saknar ett eget!
Eller en glad ängel i silver
Fiffigt nyckelskåp, det här är två, ett öppet och ett stängt - "svängdörr"
Ljuvliga dammvippor, jag har en och det är ROLIGT att damma numera.
(Det är den allra värsta städning jag vet annars!)
Luffarslöjd, de var väldigt fina. E köpte sticka, jag köpte hjärta!
Vackra muddar, här heter de pulsvärmare
Tovade små, ljuvliga börsar!
Till slut slet vi oss därifrån efter våra inköp och väl framme på Verandan smakade jag något jag aldrig ätit förr. Polkagrischeesecake. Den var väldigt god.
E tog en Williamsbakelse, men den har jag nyss visat här på bloggen.
Jag ska nog erkänna, att vi var först på Fröjd och handlade lite. Sedan kände vi fikabehovet och tackade och gick. På väg tillbaka till bilen var det fortfarande öppet och då gick vi in en gång till och handlade lite mer.
Bra tips från två som provat: "Shop till you drop"! Gå till Fröken Brogrens Veranda och inta lite energi och sen på't igen!
Baktakt
Jag har kommit i baktakt i dubbel bemärkelse.
Jag ska åka till England med kören på onsdag, direkt efter jobbet. Alltså skulle jag packa väskan redan idag, för imorgon är jag just inte hemma alls, varken på dagen elller kvällen.
Vad gör jag då?
B A K A R ! ! !
Som om det inte räckte med de goda muffinsarna, neeej, nu blev jag sugen på äppelkaka mitt i våren (kanske för att den är så höstkall?). Jag går som i trance när det blir så. Plockade fram boken "Kyrkkaffe" som verkligen innehåller mängder med onödigt goda kakrecept och satte igång.
Den slår upp sig själv på sidan där äppelrutorna med råsocker och kanel finns.
Jag hade 3 lätt övermogna äpplen som ingen ville äta, så tog jag vara på dem också.
Fram med långpannan och på en stund så stod den inne i ugnen!
Dumt nog använde jag blixt när jag tog kortet på den färdiga kakan. Kanelen ser alldeles gröngrågul och tråkig ut, men jag garanterar att kakan är supersmaskig. Tala om att färgerna ljuger.
England innebär att jag kommer att vara frånvarande cirka 1 vecka, sen kommer jag å andra sidan förhoppningsvis ha en del roligt att skriva om.
Allt förutsatt att inte den isländska vulkanen fräser till, askan blir mycket mer, samt bestämmer sig för att ligga över Brittiska öarna. Då blir vi kvar hemma!
Kakorna är i frysen och väntar på oss kakmonster, när det nu blir.
Jag ska åka till England med kören på onsdag, direkt efter jobbet. Alltså skulle jag packa väskan redan idag, för imorgon är jag just inte hemma alls, varken på dagen elller kvällen.
Vad gör jag då?
B A K A R ! ! !
Som om det inte räckte med de goda muffinsarna, neeej, nu blev jag sugen på äppelkaka mitt i våren (kanske för att den är så höstkall?). Jag går som i trance när det blir så. Plockade fram boken "Kyrkkaffe" som verkligen innehåller mängder med onödigt goda kakrecept och satte igång.
Den slår upp sig själv på sidan där äppelrutorna med råsocker och kanel finns.
Jag hade 3 lätt övermogna äpplen som ingen ville äta, så tog jag vara på dem också.
Fram med långpannan och på en stund så stod den inne i ugnen!
Dumt nog använde jag blixt när jag tog kortet på den färdiga kakan. Kanelen ser alldeles gröngrågul och tråkig ut, men jag garanterar att kakan är supersmaskig. Tala om att färgerna ljuger.
England innebär att jag kommer att vara frånvarande cirka 1 vecka, sen kommer jag å andra sidan förhoppningsvis ha en del roligt att skriva om.
Allt förutsatt att inte den isländska vulkanen fräser till, askan blir mycket mer, samt bestämmer sig för att ligga över Brittiska öarna. Då blir vi kvar hemma!
Kakorna är i frysen och väntar på oss kakmonster, när det nu blir.
Gullvivekoll i Herrfallsäng
Solen lyste inbjudande en stund mitt på dagen och vi beslutade oss för att åka till Herrfallsäng och se efter hur långt gullvivorna kommit. På en tomt här i närheten där jag bor, blommar de för fullt.
Jag packade lite fika, det är mycket lättare nu sen jag blivit kaffedrickare, för då kokar vi kaffet och fyller den nya termos jag köpt för just det ändamålet och lämnar pulver och tepåsar hemma.
Bara för att vi skulle ha något till kaffet skyndade jag mig att baka lite goda muffins. Det är med mörk choklad och jordgubbar.
Det var soligt och fint när vi kom fram. Gullvivorna var inte så stora, det fanns enstaka exemplar som var fullväxta, men de flesta var ganska små.
Skylten in i området har varit med några år, fint blekt av solen.
Medan vi strosade runt och tittade på gullvivorna blev jag varse att det surrade i luften. Jodå, en bit bort fanns det riktigt många bikupor och de hade vaknat och höll på med vårbestyren.
Det fanns fortfarande en STOR mängd vitsippor. Det måste ha varit ett magiskt vitsippsår i de här trakterna, ja kanske överallt där de finns. Marken har varit mer vit än grön nästan överallt där de växer.
De döda träden inne i Herrfallsäng är vackra trots sitt förfall.
Tänk vad mycket nyttigt och gott det finns inne i den här murkna stammen, fast jag föredrar förstås kaffe och muffins.
Vi spekulerade om det var så att det här trädet med sin tjocka rot också hade dött.
Jag tror det, för hagen drabbades av almsjuka för ett antal år sen och massor av träd dog.
Det är fint ändå att gå där, trots de döda träden. Det är en del av kretsloppet i naturen och jag hoppas det kommer nya från dem som lever om man nu inte får plantera in nya, vilket jag inte vet.
Sen fick vi se en massa gröna spjut som stack upp ur marken.
Liljekonvaljer! De har i alla fall "vett" att vänta lite med att blomma.
Jag vill inte ha alla underbara blommor samtidigt, som jag tycker det varit i år.
Det blåste ganska mycket och när solen gick i moln blev det lite kyligt. Vi hittade ett bord med bra vindskydd. Det står bakom den här massiva eneväggen.
Där dukade vi upp vårt fika.
Min förnämliga nya kaffetermos.
Vårt goda eftermiddagsfika.
Den friska luften och promenerandet gav oss hunger, trots fikat, samt mer eller mindre sög musten ur oss.
På hemvägen satt kärestan och spekulerade över om vi skulle äta fisk och om allt vi behövde fanns hemma. Jag bara kände hur trött jag var, hur trött var då inte han, som har hosta och är förkyld.
Jag sa det förlösande ordet.
ROSALIS!
Vad lättövertalad han var, han opponerade sig inte ens.
Här nyöppnad Pasta Alfredo med skinka hemma vid köksbordet!
Mätt och skön, fort och lätt gick det också!
Jag packade lite fika, det är mycket lättare nu sen jag blivit kaffedrickare, för då kokar vi kaffet och fyller den nya termos jag köpt för just det ändamålet och lämnar pulver och tepåsar hemma.
Bara för att vi skulle ha något till kaffet skyndade jag mig att baka lite goda muffins. Det är med mörk choklad och jordgubbar.
Det var soligt och fint när vi kom fram. Gullvivorna var inte så stora, det fanns enstaka exemplar som var fullväxta, men de flesta var ganska små.
Skylten in i området har varit med några år, fint blekt av solen.
Medan vi strosade runt och tittade på gullvivorna blev jag varse att det surrade i luften. Jodå, en bit bort fanns det riktigt många bikupor och de hade vaknat och höll på med vårbestyren.
Det fanns fortfarande en STOR mängd vitsippor. Det måste ha varit ett magiskt vitsippsår i de här trakterna, ja kanske överallt där de finns. Marken har varit mer vit än grön nästan överallt där de växer.
De döda träden inne i Herrfallsäng är vackra trots sitt förfall.
Tänk vad mycket nyttigt och gott det finns inne i den här murkna stammen, fast jag föredrar förstås kaffe och muffins.
Vi spekulerade om det var så att det här trädet med sin tjocka rot också hade dött.
Jag tror det, för hagen drabbades av almsjuka för ett antal år sen och massor av träd dog.
Det är fint ändå att gå där, trots de döda träden. Det är en del av kretsloppet i naturen och jag hoppas det kommer nya från dem som lever om man nu inte får plantera in nya, vilket jag inte vet.
Sen fick vi se en massa gröna spjut som stack upp ur marken.
Liljekonvaljer! De har i alla fall "vett" att vänta lite med att blomma.
Jag vill inte ha alla underbara blommor samtidigt, som jag tycker det varit i år.
Det blåste ganska mycket och när solen gick i moln blev det lite kyligt. Vi hittade ett bord med bra vindskydd. Det står bakom den här massiva eneväggen.
Där dukade vi upp vårt fika.
Min förnämliga nya kaffetermos.
Vårt goda eftermiddagsfika.
Den friska luften och promenerandet gav oss hunger, trots fikat, samt mer eller mindre sög musten ur oss.
På hemvägen satt kärestan och spekulerade över om vi skulle äta fisk och om allt vi behövde fanns hemma. Jag bara kände hur trött jag var, hur trött var då inte han, som har hosta och är förkyld.
Jag sa det förlösande ordet.
ROSALIS!
Vad lättövertalad han var, han opponerade sig inte ens.
Här nyöppnad Pasta Alfredo med skinka hemma vid köksbordet!
Mätt och skön, fort och lätt gick det också!
Vårmarken i Hallsberg
Så var det då första fredagen efter första tisdagen i månaden = Hallsbergsmarken. Förra året lärde jag mig äntligen det.
Kompis I-L som bor där och jag brukar träffas och dra en sväng över Storgatan och Allégatan för att se om vi kan göra några fynd. Jag parkerade bakom hennes hus och i trädet bredvid hade kajorna något slags "möte".
Jag var lite orolig att "snör- och pappersmannen" skulle vara där med sina oemotståndliga frestelser, för då hade det blivit svårt. Det var han inte och då fick jag veta att vårmarken inte är lika stor som den på hösten - då man dessutom ska äta kålsoppa för det ska vara ett äkta markndasbesök till 100 %.
Det stod några ensamma rullar i änden av ett marknadsbord där de sålde annat och där hade jag inga problem att passera.
Aldrig förr har "lådmannen" haft så mycket lådor med billiga saker. Det var som en labyrint att gå igenom för att se allt han sålde, gång upp och gång ner.
Det var en sällsynt blåsig dag, försäljarna fick stå och hålla i sina "tak" och många saker låg förankrade under tunga block eller stenar. Vi frös, så det gick ganska fort att gå igenom hela marknaden, dessutom hade jag lite tidspress. Jag skulle hämta upp min bästa Umeåkompis E inne i stan, som är på tillfälligt besök härnere genom sitt arbete.
Mina inköp blev:
Ett långt skohorn av metall till kärestan som bara bryter av de som är av plast, en rulle 1-liters fryspåsar, en vindelrökt skinkbit, 1 liten, svart handväska och en påse chokladkulor till bara mig.
Vi kom tillbaka till ruta 1 kan man säga. Där finns ett nytt "konstverk" vid det ombyggda Stortorget.
Jag bara undrar!!!!! Är det vackert?
Kompis I-L som bor där och jag brukar träffas och dra en sväng över Storgatan och Allégatan för att se om vi kan göra några fynd. Jag parkerade bakom hennes hus och i trädet bredvid hade kajorna något slags "möte".
Jag var lite orolig att "snör- och pappersmannen" skulle vara där med sina oemotståndliga frestelser, för då hade det blivit svårt. Det var han inte och då fick jag veta att vårmarken inte är lika stor som den på hösten - då man dessutom ska äta kålsoppa för det ska vara ett äkta markndasbesök till 100 %.
Det stod några ensamma rullar i änden av ett marknadsbord där de sålde annat och där hade jag inga problem att passera.
Aldrig förr har "lådmannen" haft så mycket lådor med billiga saker. Det var som en labyrint att gå igenom för att se allt han sålde, gång upp och gång ner.
Det var en sällsynt blåsig dag, försäljarna fick stå och hålla i sina "tak" och många saker låg förankrade under tunga block eller stenar. Vi frös, så det gick ganska fort att gå igenom hela marknaden, dessutom hade jag lite tidspress. Jag skulle hämta upp min bästa Umeåkompis E inne i stan, som är på tillfälligt besök härnere genom sitt arbete.
Mina inköp blev:
Ett långt skohorn av metall till kärestan som bara bryter av de som är av plast, en rulle 1-liters fryspåsar, en vindelrökt skinkbit, 1 liten, svart handväska och en påse chokladkulor till bara mig.
Vi kom tillbaka till ruta 1 kan man säga. Där finns ett nytt "konstverk" vid det ombyggda Stortorget.
Jag bara undrar!!!!! Är det vackert?
Vatten
Lilla Svartån är väldigt full av vatten just nu och har varit det ganska länge. Jag cyklade förbi häromdagen och var tvungen att fotografera kände jag.
Med risk för att överdriva ganska mycket tänkte jag på Amazonfloden. Helt fel förstås, men vatten är det i alla fall.
Jag tycker om när det växer träd och snår vid vattnet.
Gott om fåglar är det också, en del tycker jag mer om och andra mindre. Måsar av olika slag och kajor - så typiska för Örebro, är på nedre delen av listan. Fast jag medger att måsar ser ganska majestätiska ut.
Skrattmåsen är läcker med sitt svarta huvud.
Den satt där alldeles ensam, sen bara det flaxade till i luften och det kom flera stycken. De kanske trodde att min kamera innehöll måsgodis?
Här har de satt sig, 3 stycken på varsin sida på broräcket och 2 i luften på väg ner. Det såg ganska roligt ut, som det var uppgjort dem emellan hur de skulle placera sig.
Det var fåglar i vattnet också, två andrakar. Jag skulle önska att det var två d, så det blev and-drakar. Barnen tyckte om orden andrake när de var små och vi matade gräsänder i branddammen.
En bit längre bort en flock grågäss. Det var fler på land än i vattnet såg jag.
Gäss har jag ingen erfarenhet av, jag antar att de letade mat.
Det blev en skön paus i cyklandet i alla fall.
Med risk för att överdriva ganska mycket tänkte jag på Amazonfloden. Helt fel förstås, men vatten är det i alla fall.
Jag tycker om när det växer träd och snår vid vattnet.
Gott om fåglar är det också, en del tycker jag mer om och andra mindre. Måsar av olika slag och kajor - så typiska för Örebro, är på nedre delen av listan. Fast jag medger att måsar ser ganska majestätiska ut.
Skrattmåsen är läcker med sitt svarta huvud.
Den satt där alldeles ensam, sen bara det flaxade till i luften och det kom flera stycken. De kanske trodde att min kamera innehöll måsgodis?
Här har de satt sig, 3 stycken på varsin sida på broräcket och 2 i luften på väg ner. Det såg ganska roligt ut, som det var uppgjort dem emellan hur de skulle placera sig.
Det var fåglar i vattnet också, två andrakar. Jag skulle önska att det var två d, så det blev and-drakar. Barnen tyckte om orden andrake när de var små och vi matade gräsänder i branddammen.
En bit längre bort en flock grågäss. Det var fler på land än i vattnet såg jag.
Gäss har jag ingen erfarenhet av, jag antar att de letade mat.
Det blev en skön paus i cyklandet i alla fall.
Vilken dans
Här sitter jag med ont i ryggen och helt slut.
Jag har dansat runt här hemma ett par timmar, inte precis med min favoritman, utan med snabeldraken.
Min bruna Miele, som visserligen sköter sig väldigt bra men är en tråkig kavaljer, och jag har snurrat runt överallt här i huset och förintat alla små söta råttor som samlats i hörnen. Sen har jag moppat, det tycker jag bättre om.
Visst är det skönt nu, bortsett från ryggen, men jag lägger mig på spikmattan en halvtimme innan jag somnar och hoppas på helbrägdagörelse tills jag vaknar.
Mycket tillfredsställande med ett rent hus i alla fall, nu när det färdigt!
Förresten har jag bakat en massa matbröd också, så jag kan känna mig väldigt nöjd när jag tänker efter!
Jag har dansat runt här hemma ett par timmar, inte precis med min favoritman, utan med snabeldraken.
Min bruna Miele, som visserligen sköter sig väldigt bra men är en tråkig kavaljer, och jag har snurrat runt överallt här i huset och förintat alla små söta råttor som samlats i hörnen. Sen har jag moppat, det tycker jag bättre om.
Visst är det skönt nu, bortsett från ryggen, men jag lägger mig på spikmattan en halvtimme innan jag somnar och hoppas på helbrägdagörelse tills jag vaknar.
Mycket tillfredsställande med ett rent hus i alla fall, nu när det färdigt!
Förresten har jag bakat en massa matbröd också, så jag kan känna mig väldigt nöjd när jag tänker efter!
Babusjka på cykel
Ikväll fick jag middagsfrämmande. Ja, främmande och främmande, det var dottern och hon är en av de minst främmande personer jag umgås med.
Hon och Babusjka kom i alla fall och hon var hungrig och det var jag också, så jag snodde ihop en ostpaj. Jag hade Schwarzwaldskinka som vi skulle ha ätit till helgfrukosten, men glömt bort. Den öppnade jag och la överst på osten innan den åkte in i ugnen.
JÄTTEGOTT! För en gångs skull ingen bild på maten.
De cyklade till mig. Babusjka har fått egen cykelkorg fram på styret och där sitter hon som en drottning på sin tron och har koll på allting.
Jag medger gärna att hon är söt, för det är hon!
Hon och Babusjka kom i alla fall och hon var hungrig och det var jag också, så jag snodde ihop en ostpaj. Jag hade Schwarzwaldskinka som vi skulle ha ätit till helgfrukosten, men glömt bort. Den öppnade jag och la överst på osten innan den åkte in i ugnen.
JÄTTEGOTT! För en gångs skull ingen bild på maten.
De cyklade till mig. Babusjka har fått egen cykelkorg fram på styret och där sitter hon som en drottning på sin tron och har koll på allting.
Jag medger gärna att hon är söt, för det är hon!
Söndagsreflektion
Om jag inte hörs av mer idag kan det bero på att jag ligger i matkoma någonstans.
Vi ska sätta tänderna i en sån här idag, en 15-bitars på 8 personer.
Kärestan har fyllt år och det ska firas idag. För säkerhets skull har jag bakat ännu en mandeltårta med chokladtryffelfyllning och grädde att fylla ut med om vi skulle behöva något mer efteråt, något "litet" sött kanske?
Jag inser att det kan bli konsekvenser som total utmattning efter denna kalorichock. Jag menar att hjärnan kanske tar en liten söndags-timeout. Förresten, vad sa vi innan timeout hade blivit nysvenska? Paus kanske?
Nu ser jag i alla fall fram emot allt det goda vi ska stoppa i oss.
Smörgåstårtan och bilden, kommer från Örebros utmärkta "Smörgåsbutiken". Bäst i stan enligt vår uppfattning!
Boo
Efter frukosten som är sen på lördagar, vi har ju Melodikrysset att klara av innan vi kan resa oss från frukostbordet, drog vi iväg till Boo.
Det ligger strax innan man kommer fram till Hjortkvarn och där finns ett ganska stort område med vilda påskliljor. Så här års är det många som åker dit bara för att titta på dem.
De skiljer sig från de planterade så tillvida att kronbladen är mycket ljusare än mittdelen (som säkert heter något vetenskapligt). Planterade är helgula.
Vi hade bilen och tog det ganska lugnt. Jag spanar alltid efter vildsvin, det finns gott om dem, men vi har bara råkat på dem en enda gång och då hade jag ingen kamera med mig.
Tranor fick vi syn på ute på ett gärde. Två stycken gick där och åt frukost.
Här är den ena, de blev dock rädda och flög när jag fotograferade.
Bakom nästa krök var en stor flock med hjortar. På långt håll det också.
Det är runt kyrkan det är mest påskliljor, vi parkerade och tog en promenad åt det hållet.
Kyrkogården domineras av släkten Hamilton som har Boo slott.
Som jag tidigare nämnt på bloggen fascineras jag av kyrkogårdar och den historia man kan utläsa där om man bara anstränger sig, samt fantiserar lite.
Det är inga vanliga proletärer som vilar under de här stenarna!
Inte under de här korsen eller den resta kanonen heller.
Måste kolla närmare på kanonen, kärestan har för längesen försvunnit i påskliljorna.
Friherre Silfver - nånting, chef för Artilleristaben, född 1797.
Jag tyckte mer om minnesmärket/graven just bredvid kyrkan.
Åter till påskliljorna. De har tydligen förvildats från trädgårdar, eller möjligen slottet en gång i världen. Nu finns det mest av dem runt kyrkan och mindre bestånd lite här och där i byn. Jag som alltid trott att man måste sätta ner lökar för att få fram dem.
Där i Boo finns också Sveriges nordligaste bestånd av "vilda" bokar. Alldeles utanför muren växer det rikligt av dem.
Den här "Vad det nu är", ligger på andra sidan vägen från kyrkan. Klockstapel, men jag ser ingen klocka, bara en
klocka. (Det där var skämtsamt skrivet.)
Tar gärna emot inofomation om vad det är för byggnad. Fin är den i alla fall.
En bit bort, i Boo gamla skola är det sommarcafé.
Brukar vi fika när vi är ute??? J A A A A A A A A A A A !
Så även denna gång.
Detta eminenta fika kostade sammanlagt 60 kronor, med egen kanna kaffe till.
Det fanns tre värmekällor bredvid varandra där vi satt. Den modernaste - "byggfläkten" var den som var i bruk, syns i nedre högra hörnet.
Längs väggarna fanns en "Paradhanddukutställning". (Dagens längsta ord!)
Boohästen fanns också till beskådande, dock i motljus, men också på bild.
Min vana trogen måste jag kolla in ställets faciliteter. Det var utedass denna gång.
Spännande! Notera handtvättningsstället.
Och, kungen och hela konkarongen var med på det här dasset också.
Det blev klart godkänt, bortsett från att det inte gick så bra att haspa från insidan. En annan intresserad dam ryckte upp dörren medan jag var därinne med kameran. Undrar vad hon tänkte?
Luften utanför dasset var helt ren kunde jag konstatera. Lav på träden.
Tillbaka in för att titta på paradhanddukarna. Fantastiska kvinnor som suttit och broderat detta för att ha det lite fint i vardagen. Jag har själv några alster efter min mormor som jag vårdar ömt.
Bilder!
Trevlig utflykt, även om vädret inte var det bästa.
Det hjälpte inte att motorcykeln fick stå kvar hemma för att vi skulle få sol!!!!!
Det ligger strax innan man kommer fram till Hjortkvarn och där finns ett ganska stort område med vilda påskliljor. Så här års är det många som åker dit bara för att titta på dem.
De skiljer sig från de planterade så tillvida att kronbladen är mycket ljusare än mittdelen (som säkert heter något vetenskapligt). Planterade är helgula.
Vi hade bilen och tog det ganska lugnt. Jag spanar alltid efter vildsvin, det finns gott om dem, men vi har bara råkat på dem en enda gång och då hade jag ingen kamera med mig.
Tranor fick vi syn på ute på ett gärde. Två stycken gick där och åt frukost.
Här är den ena, de blev dock rädda och flög när jag fotograferade.
Bakom nästa krök var en stor flock med hjortar. På långt håll det också.
Det är runt kyrkan det är mest påskliljor, vi parkerade och tog en promenad åt det hållet.
Kyrkogården domineras av släkten Hamilton som har Boo slott.
Som jag tidigare nämnt på bloggen fascineras jag av kyrkogårdar och den historia man kan utläsa där om man bara anstränger sig, samt fantiserar lite.
Det är inga vanliga proletärer som vilar under de här stenarna!
Inte under de här korsen eller den resta kanonen heller.
Måste kolla närmare på kanonen, kärestan har för längesen försvunnit i påskliljorna.
Friherre Silfver - nånting, chef för Artilleristaben, född 1797.
Jag tyckte mer om minnesmärket/graven just bredvid kyrkan.
Åter till påskliljorna. De har tydligen förvildats från trädgårdar, eller möjligen slottet en gång i världen. Nu finns det mest av dem runt kyrkan och mindre bestånd lite här och där i byn. Jag som alltid trott att man måste sätta ner lökar för att få fram dem.
Där i Boo finns också Sveriges nordligaste bestånd av "vilda" bokar. Alldeles utanför muren växer det rikligt av dem.
Den här "Vad det nu är", ligger på andra sidan vägen från kyrkan. Klockstapel, men jag ser ingen klocka, bara en
klocka. (Det där var skämtsamt skrivet.)
Tar gärna emot inofomation om vad det är för byggnad. Fin är den i alla fall.
En bit bort, i Boo gamla skola är det sommarcafé.
Brukar vi fika när vi är ute??? J A A A A A A A A A A A !
Så även denna gång.
Detta eminenta fika kostade sammanlagt 60 kronor, med egen kanna kaffe till.
Det fanns tre värmekällor bredvid varandra där vi satt. Den modernaste - "byggfläkten" var den som var i bruk, syns i nedre högra hörnet.
Längs väggarna fanns en "Paradhanddukutställning". (Dagens längsta ord!)
Boohästen fanns också till beskådande, dock i motljus, men också på bild.
Min vana trogen måste jag kolla in ställets faciliteter. Det var utedass denna gång.
Spännande! Notera handtvättningsstället.
Och, kungen och hela konkarongen var med på det här dasset också.
Det blev klart godkänt, bortsett från att det inte gick så bra att haspa från insidan. En annan intresserad dam ryckte upp dörren medan jag var därinne med kameran. Undrar vad hon tänkte?
Luften utanför dasset var helt ren kunde jag konstatera. Lav på träden.
Tillbaka in för att titta på paradhanddukarna. Fantastiska kvinnor som suttit och broderat detta för att ha det lite fint i vardagen. Jag har själv några alster efter min mormor som jag vårdar ömt.
Bilder!
Trevlig utflykt, även om vädret inte var det bästa.
Det hjälpte inte att motorcykeln fick stå kvar hemma för att vi skulle få sol!!!!!
