Pallen i hallen
Modern tog på sin tid reda på en pall i deras soprum. Sveaskog hade kasserat den, trots att den var som ny, hel och fräsch. De hade ställt dit en massa annat också, men pallen var intressant. Hon tyckte att de var så gamla att de behövde något litet att sitta på när de skulle ta på och av skorna. Den var klädd med ljusblått tyg och användes någon enstaka gång, när de kände sig lite stappliga, antar jag.
Så hamnade den hos mig, mest för att jag såg en liten möjlighet att göra något av den och även jag tyckte att jag ville ha något att erbjuda i hallen, när det kom stappliga gäster (nu ler jag en smula när jag skriver, för jag sitter också där ibland.)
Den stod där och var ljusblå ett tag, men det är inte direkt min inredningsfärg, snarare har jag den färgen på någon fin tröja eller dylikt.
Nu har den fått en ny outfit, som det så vackert heter på svengelska.
Fin va?????
Jag är jättenöjd, jag kanske ska bli designer? (Nu ler jag ännu mer!!)
Citerar andra bloggare
Jag hade 58 besökare och 81 sidvisningar.
Nu undrar jag som många andra:
VILKA ÄR DET SOM LÄSER MIG BLOGG?
Jag har inte en aning om mer än ens hälften. Inte för det gör något, det är bara roligt, men lite nyfiken blir jag så klart.
Bilden lånad från nätet!
Första advent
Medan jag varit hemma efter axeloperationen har jag teraperat mig med diverse bakning, så sa jag till kärestan för ett tag sen att vi väl kunde ha lite öppet hus för en mindre skara på eftermiddagen på lördagen. Han säger sällan nej, så det blev som jag hade tänkt.
Det var väldigt trevligt, ute var det snöyra, vi gjorde en gång av marshaller fram till ytterdörren och väl inne bjöd vi först på glögg.
Glöggpanna har ingen av oss, men gott om andra kokkärl. Det gick bra med en oanvänd kaffepanna, en kastrull och en gryta.
Vi var tvungna att ha 3 olika kärl, en för alkoholfri glögg, en för röd och en för Blossas saffransglögg. Den blev av en omedveten (eller?) slump upphälld i den saffransgula kaffepannan.
Mandel hade jag skållat massor, det är väldigt gott, tycker fler än jag, eller hur dotter?
Utlovat var en provsmakning av julens fröjder, dit hör definitivt skinka.
"Köttbullarna" i den lilla skålen bara luras, det är lååååååååååååångt ifrån köttbullar, utan ostbollar rullade i krossad pepparkaka. Tre sorters ost knådas ihop och rullas till bollar, som rullas i pepparkakssmulor. Mycket gott!
Som sagt, bakat haver jag! Dessutom ståtar kaffebordet med grannens fina chokladtårta. Hon var förresten också med och fröjdade. Har man världens bästa granne så ska hon absolut vara med på sånt här.
Några av gästerna, grannen är hon som sitter i den röda Emman.
Ett litet gottebord hann jag med att fixa också.
Det var ett väldigt lyckat genrep. Nu kan julen komma, jag är beredd!!!
Vad är en bal på slottet?????
Igår var jag och lilla dotter J där och gjorde slut på alla våra kontanter. När man handlar på marknad är det lite svårt att betala med kort. Hör och häpna fanns det ändå ett par som tog kort och hos en av dem fastnade vi direkt vi kommit in på borggården.
De var medeltidsklädda i varma kåpor (vadmal eller ylle, vad vet jag?) Hon vi handlade av var jättetrevlig, jag fick tillåtelse att fotografera och lovade att länka till deras hemsida.
De tillverkade medeltida hantverk i gammal & egen design. Stevik
Både jag och J fastnade med blicken på en liten, knubbig keramikdam - Yrsa. Hon var framtidens gudinna och kunde ge svar på alla frågor. Det kände vi att vi kunde ha nytta av och som lite extra så här till advent, hade några av dem fått vingar.
Nu bor den lilla till vänster hos mig och den med blå sten i magen hos J.
Det fanns mycket fina saker i deras stånd, här är lite till. Kolla hemsidan, där finns mer.
Vi gick in, det fanns många utställare, alla möjliga olika saker, men mest tomtar. Det är väl naturligt så här års antar jag.
En av de första vi stannade vid var en man med kanske Döderhultarn som inspirationskälla. Jättefina träfigurer i alla möjliga och omöjliga situationer och miljöer. De var inte alls så dyra, ett par eller några hundra beroende på storlek och detaljer.
Vi gick vidare och inte långt därifrån fastnade jag. Rep & Lera. Jag bad om tillstånd även av henne att få fotografera och lägga ut här. Hon heter Susanne "Sanna" Nilsson och gjorde bl a fantastiska fågelflaskor till olika användningsområden. Helt ljuvliga.
Tänk att ha olivoljan i den lilla gräsandsdraken. Eller saft i svanen!
Här kan jag säga att det var tur att hon inte tog kort. Jag var jättesugen på en "Birdie!"
Sedan kom vi till tovade mössor, roliga, "knäppa", fina, ovanliga och säkert varma.
Snölykta av stearin + de klassiska ljussnöbollarna. Vi köpte 4 snöbollar för 100 kronor = 2 var. Snölyktan avstod vi från, men den var väldigt fin.
Vid fårskinnen fastnade vi, han hade ingen hemsida, för fårskinn måste man sälja personligen. Kunderna måste få titta själva och känna sig fram vad som passar just dem. Det kan jag lätt förstå, jag som älskar fårskinn.
Här handlade vi lite grann. Bl a en hoper småtomtar för 10 kronor styck, som är utmärkta som städhjälp i hemmet. Köpte man tillräckligt många fick man dessutom reda på hur det gick till.
Det blev genast 2 + 4 som fick följa med J, respektive mig hem. Min gissning var att den åkte in i dammsugaren och på så vis rensade slangen. Nej, det var fel och sedan kom historien. Ungefär så här var den:
"Det förstår ni väl, att en sån här liten tomte inte orkar dra en dammsugare. Inte heller kan han släpa omkring på en stor sopkvast. Ställ honom på en hylla och om ni t ex åker bort 14 dagar och kommer hem och vill kolla städningen. Lyft på tomten och kolla ........ det är helt rent under honom, inte ett dammkorn och hur mycket städning tror du man kan begära för 10 kronor? "
Det låg verkligen något i det han sa. Vi får se, mina 4 är nu utplacerade på strategiska punkter här i huset. Jag ska kolla till tredje advent.
Det fanns mycket vi ville ha och jag kostade faktiskt på mig ett par fårskinnsmuddar. De ska jag ha när jag sitter vi datorn och när jag ligger och läser. Då fryser jag alltid om händerna, handlederna och även armarna. Nu har jag testat och det fungerar alldeles utmärkt. För 200 kronor har jag köpt mig en riktigt skön värmekälla.
De är ihopsydda med ett brett resårband, det placerar man på undersidan av armen, för där finns inga ytliga blodkärl som kyls av. Det fungerar, jag har dem på mig nu och hade hela kvällen igår. Rekommenderas varmt (vitsigt - hahaha) för fryslortar av min sort.
Vi drog oss mot utgången, matmarknaden lockade. Först en sväng in på slottets turistshop. Där låg Cajsa Wargs ugnsstekta gädda på ett element.
Matmarknaden fanns på andra borggården, samt i ett stort tält och det var där alla våra pengar tog slut. Mycket gott fick vi med oss hem - ostar av många olika sorter, varsitt rökt renhjärta, krasig knäck, hjortronsylt och en del annat matnyttigt.
Som sagt, tur att de inte tog kort!!!!!!!
Vad hände?
Nu har jag en ny som säger flärpppp och går så tyst och lätt, att jag nästan tror att den är trasig. När det flärpppat färdigt fäller den ihop sina vingar och tystnar helt.
Sedan när det blev lite mer dag var det inte bal på Slottet, men väl en julmarknad av rang. Inlägg kommer, dock inte idag. Kära dottern var med och hon hade stor uthållighet, så länge vi hade pengar vill säga. Det är svårt att handla på kort på en marknad, det fanns dock ett par säljare som hade någon slags kontakt med yttre rymden. På Java tar de däremot kort, så där blev vi ett tag också med goda mackor och kaffe/te.
Sedan har jag tömt en bokhylla som inte varit rörd på 9 år och ganska exakt 8 månader. Större delen bestod av skolmaterial och jag bara funderade till så där för ett tag sen: Varför ska jag förvara det här hemma? Skolan får ge mig lite utrymme så jag kan ha mitt arbetsmaterial där det ska användas och ha ett fint skåp för förvaring av diverse livsviktiga ting, i julklappsrummet istället.
I och med den tömningen skulle skåpet förflyttas en våning. Det blev att invänta kärestan, samt övertyga mågen om att jag var i behov av hans kropp en liten stund. Hämta honom när kärestan anlänt, vara arbetsledare när de bar, samt skjutsa hem honom igen.
Sedan var dagen nästan slut. Nu har vi fixat lite inför morgondagens första adventsfirande med vänner och en del av barnen och nu ska jag snart lägga mig.
Imorgon ska jag blogga igen, det var inte meningen att det inte skulle bli tomt idag, eller....... är det inte tomt???
Oj, vad jag skriver.
God natt!
Förädling
Jag hade slut på matbröd och är ju bortskämd av mig själv med hembakat. Då har man inte mycket att välja på. Jo, Malins förstås, det är i klass med det man bakar själv, men inte i det här vädret.
Jag har mitt goda fullkorsbröd, som jag kan baka i sömnen vid det här laget och det var längesen vi hade det. Därför hade förberett frö och kruskadelen sedan ett par dagar tillbaka.
Sagt och gjort, jag tog fram assistenten, den gjorde degen, jag rullade ihop brödet och sen var det inte så mycket mer, bara att jäsa och grädda.
Jag har ju "världens bästa granne", som jag berättat om några gånger förr. När det var färdiggräddat stoppade jag ett halvt bröd i en påse och gick över till henne och ringde på.
Oj vad glad hon blev och vad händer?????
Vips hade kruskabiten förädlats och jag fick med mig omvandlingen hem.
Trots vintereländet med det vita skräpet överallt, har livet ändå sina goda sidor.
Som Stina i Saltkråkan nästan sa:
Min mormor flyttade till Stockholm i slutet av 40-talet och bosatte sig på Söder, det som var Söder på den tiden innan stan blev så himla stor. Söder innanför tullarna, sa E.
Hon bodde på Krukmakargatan när jag blev så stor att jag började vara med när det var dags för Stockholmsresa. Vart hon bodde innan har jag ingen aning om. Hon var omgift med farbror Nisse, som körde taxi i Stockholm, så när vi kom med tåget blev vi alltid hämtade på stationen, som av en privatchaufför.
De bodde i gårdshuset på Krukmakargatan 46.
På lördagen, innan vi skulle till Cirkus och "We Will Rock You", hade vi en massa timmar till vad vi ville. Frågan gick laget runt och jag hade en specifik önskan: Att få komma till mormors gata - Krukis - och se om det var sig likt.
Mormor flyttade därifrån i början av 80-talet och sen dess har de installerat portkod och det har varit omöjligt att se något annat än ytterdörren på gathuset. Jag har varit där en gång efter hon flyttat och luktat på dörrhandtaget, för det gjorde jag alltid när jag var liten - det luktade mormor och det gjorde det den gången också.
Vi åkte dit i lätt regnväder och jag hurtade ut och nerför backen till 46:an.
BESVIKELSE! De hade bytt ut den gamla dörren med järnhandtaget.
M E N !
Det vände snabbt, vid portkodsdosan satt en lapp: Öppna med nyckel, kodlåset är trasigt. Inte hade jag någon nyckel, men jag kände på dörren och den var konstigt nog, öppen.
Jag steg in i första farstun. Samma golv fortfarande, det kändes otroligt.
Längst bort dörren ut till gården - samma dörr, det är inte klokt, hur gammal är den? Ett sånt järnhandtag var det på ytterdörren också förut.
Jag tassade vidare in mot gårdshuset - mormors hus.
Samma dörr kvar där också.
Jag kände mig lite som en inkräktare, men det var jag egentligen inte.
In i nästa farstu. Det var som om tiden stått stilla.
Samma stentrappor och samma runda trappräcke.
Nu var jag bara tvungen att gå två trappor upp och kolla in dörren också.
Faktum är att jag tror det är samma dörr också, men ommålad från brun till grå och naturligtvis mycket nyare och säkrare lås.
Utsikten från mormors köksfönster är precis samma som genom trappfönstret. Hur många 100 gånger har jag inte hängt där för att se om det hände något därnere vid soptunnorna, om Eva från gathuset kom ut eller om någon var på väg till eller från det gemensamma badrummet i gathusets källare. Då var det bara ett högt plank, där det nu är uthus.
Växtlighet och trädgårdsmöbler fanns inte på "min tid".
Det var många minnen som dök upp på rad medan jag gick där och jag kände mig väldigt nöjd med den här lilla nostalgitrippen tillbaka till barndomen.
Tänk att jag kom in. Vad roligt det var!!!!
Award
Jag fått en award från Mia. Hon skrev att hon inte är så bra på sånt här. Jag är inte heller så bra på det, men ska försöka fixa det.
Tillsammans med awarden kom dessa frågor:
* Som vinnare ska du kopiera in denna i din blogg.
* Tacka och länka till den du fick priset av.
* Skriva 7 saker om dig själv.
* Skicka vidare awarden till 7 av dina vänner.
Tack Mia för att jag var en av dem som fick en award av dig.
Här kommer nu 7 saker om mig.
1. Den godaste mat jag vet är raggmunk och fläsk med lingon.
2. Jag slutade äta smör på mackorna för 26 år sedan, bara för att jag ville.
3. Jag köpte en bil för 48.000 istället för att åka till Australien för pengarna och hälsa på min son och hans sambo när de bodde i Sidney 3 - 4 månader för snart 2 år sen. Bilen fick namnet "Sidney", av mig.
4. Jag tror jag har kräkfobi, både att se andra och göra själv.
5. Jag är totalt utan lokalsinne, utom när jag är på ställen jag aldrig varit förr.
6. Jag dödar möss på mitt uterum med hjälp av 2 råttfällor.
7. Godis och kakor kan jag proppa i mig till jag nästan mår illa, då vilar jag bara en stund och sen fortsätter jag.
Jag skickar awarden till
1. IngerEmKsson
2. kerstin
3. kinaguld
4. Lambergsfrua http://lambergsfrua.bloggplatsen.se/
5. Ingrid
6. margitholm
7. Susanne P
Nu tror jag att jag har fixat detta, det tog mig ungefär 1 timme, så jag kommer lätt att förstå om du som fått den inte fortsätter och jag tar inte illa upp.
Nu ska jag ta den kända bloggpromenaden innan jag lägger mig.
Såstaholm
Såstaholm hette tidigare Höstsol och var från 1918 och drygt 60 år framåt ett ställe, där pensionerade teatermänniskor, artister, dansare m fl kunde bo på sin ålderdom. Från början var det en lantegendom som hette Såsta.
(Information från hemsidan).
1918 köptes lantegendomen Såsta i Täby av stiftelsen Höstsol för 185 000 kr. Stiftelsen Höstsol verkade för att ge pensionerade skådespelare, som på den tiden hade det fattigt, någonstans att bo under sitt åldrande.
I över 60 år kom Höstsolshemmet att vara inte enbart en fristad för trötta artister på ålderns höst, utan också en länk mellan gångna tiders teaterkonst och nutidens, där pensionärerna kunde förmedla sina minnen och kunskaper till en yngre generation. Efter andra världskriget skedde stora samhällsförändringar. Flertalet medborgare fick bättre sociala förmåner och i och med ATP-reformen bättre pensionsvillkor. Höstsolshemmets attraktionskraft minskade. Thomas Bolme berättar i en liten filmsnutt om Höstsol.
Vi bodde i Östgården som tydligen också hette Karl-Gerhard.
Väl skyltat så vi slapp att gå vilse.
Sjön såg väldigt kall ut, inbjöd absolut INTE till bad ! !
En ny modell av askkopp för utebruk.
Hela stället anades teaterminnen och det var naturligtvis meningen.
Vårt rum hette Sigge Malmgren. Ett namn på en man jag aldrig hört talas om, men uppenbarligen en gammal filmstjärna. Han var bland annat Mr Fogg, i filmen "Jorden runt på 80 dagar", som spelades in 1885.
Sigge Malmgren levde 1854 - 1927 och var gäst på Höstsol 28/11 1920 till 2/4 1927.
Jag tror inte han legat i samma säng som vi. Den var absolut inte 80 år.
På söndagen innan vi for hem gick E och jag runt och tittade i så gott som hela huvudbyggnaden. Det var jätteintressant.
Nu kommer en MÄNGD bilder som jag tog på vår rundvandring!
(I mitt tycke en mycket smaklös lampa)
För att inte tala om klockan. Fint ställe är inte alltid lika med god smak, (för det är ju klart, att min smak = god smak).
Det här är faktiskt hissen.
Okänd knapp inne i hissen.
Bakom den här dörren finns bröllopssviten -
- och utanför fanns "passande" inramade filmaffischer.
Ett av många rum där man kunde ta fika när man kände för det.
En tavla av Karl-Gerhard
Överallt påmindes man om teaterns och filmens värld.
En annan lampa, eller???????? Handväska???????? Prydnadssak?????????
Vid receptionen stod en fin kakelugn
Där fanns också en presentshop med ganska stort utbud av varierat slag.
Frukosten på Såstaholm är den absolut bästa hotellfrukost jag någonsin varit med om, oavsett land och antal stjärnor på hotell jag bott på. Det fanns ALLT!
Ett litet smakprov av allt jag åt, vi satt 1½ timme och var mätta hela dagen.
Nere vid vägen hade tomtarna börjat komma, snart är det JUL ! ! !
Såstaholm ligger lite långt från huvudstaden, en bit bortom Täby, men jag kan verkligen rekommendera det till vem som helst. Jag åker gärna dit igen, men hellre en annan årstid än den kalla. Jag vill kunna njuta av omgivningarna och jag njuter ingenstans utomhus, så här års på den här breddgraden.
När vi checkat ut och betalat tyckte tjejen i receptionen att vi skulle stanna och dricka kaffe innan vi for. Vi frågade var och hon sa: "Här så klart, säg till i matsalen att de kommer med en bricka med det ni vill ha."
Vi fick kaffe, te, chokladbitar och en massa annat sött och blev sittande en dryg halvtimme och fikade, nersjunkna i varsin bekväm fåtölj innan vi drog mot Nerike igen.
P.S. Vi "bodde på" Coop checken.
We Will Rock You
Det var knökfullt på Cirkus, jag antar att alla föreställningar är utsålda, trots priset. Vi satt bra, det hette läktare, rad 3, men det var precis bredvid trappan när man kom in i lokalen och mitt i. Vi såg precis allt och inga skallar som skymde.
Det var en historia kopplad till musiken, den var inte direkt världsbäst, men det funkade bra till musiken. Massor med Queenlåtar som hörde ihop med "dramat. Jag kopierar en bit ur en recension från DN.
Tanken är att de ska gestalta den totalitära masskulturen på 2300-talet, när alla musikinstrument är förbjudna och endast den programmerade datormusiken från megaföretaget Globalsoft är tillåten – med Gagaungdomen som det påbjudna, lojala följet. I kontrast till dem finns den trashankiga motståndsgrupperingen Bohemians, som har bevarat några av ”de heliga texterna” från rockmusikens era och drömmer om en Messiasfigur som ska göra musiken levande igen.
Lite bilder som jag tog utan blixt, men som blev ganska bra!
Tina Leijonborg som härskarinnan "Killer Queen", hon sjöng väldigt bra!
Det började 19.30, vi kom ut därifrån strax före 21.30. Musiken var precis så jättebra som jag förväntade mig och med precis så hög ljudnivå som jag också förväntat mig. Jag är bara SÅÅÅÅÅÅ GLAD att jag hade med mig mina proffsöronproppar och att jag tipsat de andra om att ta med engångs. Min dämpar 25 decibel och det hela var perfekt rakt igenom.
Vi är mycket nöjda alla 4 och publiken stod upp och applåderade. Alla utom en ARG man i äldre medelåldern som gick ut strax innan slutet. Han ställde sig i mittgången och skrek: "Det var faan det sämsta jag hört i hela mitt liv". Då infiinner sig genast en fundering hos mig.
Varför satt han kvar nästan till slutet om det var så erbarmerligt dåligt?
Vi var jättenöjda!
Mera Stockholm kommer snart.
Helgpaus
E och jag som är lika gamla struntade i att uppvakta varandra. Istället bokade vi biljetter till "We Will Rock You" och nu på lördag är det äntligen dags. Det är på tiden, för hon fyllde i februari och jag i april.
Återkommer, mer finns inte att säga för tillfället!
TREVLIG HELG!! Det tänker vi också ha.
Spridda "skurar" från London - det sista!
Telefonautomater inne på Harrods, urläckra tycker jag!
Det var fullt med levande blommor utanför husen, dock mest cyklamen.....
....men A, som har sinne för Pellor, fick syn på en blommande plantering.
GUCCI sparade inte på energin, hur många tusen lampor lyser där tro?
Utanför den här tjusiga ingången på Washington House stod två stiliga herrar.
De lät sig gärna fotograferas och la på sina allra finaste miner.
Strax bredvid detta flådiga hus låg soppåsarna utslängda på trottoaren.
Mitt favoritmotiv. Den kajan har hittat VIP-platsen och bara plats för en är det.
Fikasuget ledde oss in på Cilantro.
A var så hurtig och beställde in dubbla, rostade rågmackor med ost.
Det gjorde inte jag. " A lemon tart, please", och den var välfylld och kruskafri.
J Ä T T E G O D och proppad med C-vitaminer (fnissar).
Tavlan var inte till salu, hur jag än försökte få den med mig hem.
Jag googlade på konstnären, det fanns en del andra motiv i samma stil.
Morden i Kennington? Nääää, bara en tunnelbaneskylt.
Sista kvällen åt vi en fantastisk middag på Valentina - "vårt" ställe.
A åt något med penne, jag var så uppfylld av min mat att jag inte vet vad.
Där här bollen är min. Ytterst är ett rostat skal av parmaskinka, inuti tagliatelle, köttfärssås, några inbakade, basilikakryddade köttbullar, mozarellaost och den vilade på en bädd av tomatsås och parmesan.
Verkligen bland det godaste italienska jag ätit på mycket länge.
Desserten, lika för oss båda. Tiramisu och Cappucino.
"Vår" gosse var minst lika söt som Tiramisun och jättetrevlig.
Under de dagar vi var i East Putney kom julen till Valentina. Mycket smaskigt fanns det, både julspecialiteter och annat gott att äta.
Självplocken!
Väskorna var överfulla, men A hittade en bra julklapp till en kompis med växthus.
Så for vi då tillbaka till högan Nord. Vi längtar redan efter England igen.
Nästa år är vi där igen, så är det bara!
P G Tips
Här kommer svaret hur jag fick hem den stora kartongen.
Jag tömde min handväska och ställde ner den där. Bredvid låg passet och flygbekräftelsen, sen var det fullt! Hem kom de i alla fall och glad är jag. Kartongen är dock aningen demolerad, men vad gör det?
Fullträff i Camden
Vi tog tuben dit, snabbt och lätt och precis när vi kom upp ur underjorden låg marknaden tvärs över gatan. Vägvisaren inne på stationen verkade lite stel.
Vi hamnade bland en massa små holkar som sålde porslin av olika slag.
Det här första var definitivt inte antikt, det fanns där ändå.
En bit in blev det annorlunda
Inne hos den här damen fanns det inte plats för mer än 1 kund i taget.
Hos nästa var det bättre och hon hade dessutom vakthund, eller.....?
Mannen inne på ODYSSEY hade väldigt mycket nordiska 50- och 60-talssaker. När han hörde att vi var från Sverige tyckte han att vi skulle packa en liten lastbil full och komma till deras uppköpningsställe. Den skulle vara tom på kvällen. Vi får väl kolla på vårt lager om vi fyller en lastbil :-)
En bit in på marknaden blev det lite mer loppisstuk. Här gjorde jag mitt första inköp, en liten skrift om hur det var under andra världskriget, när tyskarna intog Jersey. £ 2 kostade den efter prutning, utgångspris £ 3
Väsktips om någon är intresserad. Vi var det INTE.
Till sist en hoper vackra kaffekoppar, sedan var vi frusna och hungriga.
Det låg en pub precis bredvid, den tog vi. Gissa om det var en fullträff, de hade en brasa, en äkta till och med och vi satt precis bredvid och turades om att sitta närmast.
När vi suttit över 1 timme insåg vi att den bara var halväkta, det var nog gas. Brann gjorde det i alla fall och varmt och skönt hade vi.
Spegeln ovanför den öppna spisen.
Min mat
A som bott i England i flera år längtade efter nationalrätten.
Nere i källaren fanns damrummet och halvvägs ner den här tavlan. Det är: The winner and the runners-up i tävlingen om "Your favourite barmaid" 13 januari 1899.
Än har inget hänt på VVS fronten, skålla eller isfrysa händerna gäller fortfarande.
Nu hägrade vårt andra favoritmål, Boots var ju avklarat.
"Åh, Tesco", är ett bevingat uttryck vad gäller mig! De som känner mig vet.
Det tog en stund och livet blev återigen fyllt av väsentligheter. Sedan var det hem som gällde, nu hade vi nästan nått rågen av vår ork.
Lite piggare blev vi när vi passerade den här dörren. Var är stadsarkitekten?
Plötsligt får jag se ett ljusskimmer i skyn. Jag lyfter blicken och slås nästan till marken.
Country Living är en av söstras favorittidningar. JAAA, vi gick in och det tog sånär knäcken på oss. Inga kommentarer, titta och NJUT! (Förutsatt att du älskar julen alltså).
När A flämtade fram: "Jag tyar inte mer", gick vi nästan med det samma. Det fanns tre våningar med julutställare, det var nästan "too much", till och med för oss. Vi hann ändå se det mesta.
Hade det inte funnits armstöd, hade hon ramlat, jag lovar.
När vi väl var hemma på hotellet igen fick jag lite ågren över mitt tepåseinköp. Jag dricker alltid löste, utom på morgonen, för då är jag så trött att det mesta hamnar utanför. Inte nog med att jag inte får mitt te direkt då, utan då måste jag städa också.
Därför har jag sedan många år sedan tagit för vana att köpa P G Tips - mycket gott frukostte - när jag är i England, eller för all del även ibland i Stockholm.
VAR skulle jag stoppa ner den teförpackningen? Gissa gärna. Svar kommer.
Här är det jul i alla varianter
Här blev jag stående länge och begrundade. Mycket smart att ha engångsformar för vanligt folk och inte bara i storkökssammanhang.
Jag har aldrig sett något liknande här hemma, å andra sidan är vi ju inte lika mycket för att hålla på med kalkongrillning, å tredje sidan om det finns en sådan, borde det passa lika bra för den ugnsbakade julskinkan. SÅÅÅÅÅÅÅ skönt att slippa stå och gnida rent ugnsformen med stålull och Scotch-Brite.
Jag köpte ingen - den var för stor!
Till puben för en liten stänkare.
Efter den fick vi fnatt = ny energi.
Söstra mi gick loss ordentligt och efter ett tag var jag inte sen att hänga på.
Boots nästa!
Vi köpte halva Boots, hela raden längs hyllan är vårt!
Till slut blev det dags att betala. Vi hamnade hos Lesley i kassan och hon var lika galen som vi. När A snurrade till det rejält stirrade Lesley på mig och frågade:
"Has she been drinking?"
Jag tittade mycket gravallvarligt på henne och sa: "YESSSS!"
Då kom hon av sig, tystnade, sen la hon sig över disken och FLABBADE!
Som tur var märkte jag att hon lipade, så jag tog en bild till.
Efteråt sa A till mig: "Tänk om man skulle stå på ICA hemma och expediten skulle fråga om man varit ute och supit." Helt otänkbart, men i England var det inget problem.
Hon var skön den goda Lesley. Hon bad oss skicka kort på ett snötäckt Sverige, för det ville hon verkligen se.
Efter detta en kaffe och en eclair, det behövdes lite sockrad energi.
Det hjälpte inte, vi var slut, i synnerhet jag. Vi for hem och vilade.
Ett par bilder från tunnelbanan när det är lite högre belastning än normalt.
Citat A: "Att de orkar hålla på och resa så här varje dag, fram och tillbaka."
Detta upprepade hon som ett mantra varenda gång vi stod där ihopklämda med alla dem, som inte har något annat alternativ än detta. Tufft, tyckte vi, men åka buss är ännu värre.
På vår station hade vi en blomsterförsäljning, jag blev lika glad varje gång jag såg den.
Vi vilade upp oss och när mörkret kom åkte vi tillbaka ner till centrum för att titta på alla julutsmyckningar.
Vi hann med ett svep på Fortnum & Mason också tidigare på dagen.
Deras skyltning var tyvärr jättesvår att fotografera.
Vi gick in i härligheten istället och förfasade oss över priserna
Där på F & M handlar man inte i några simpla varukorgar av plast inte!
Av någon oförklarlig anledning, hamnar vi alltid mitt i sötsakerna/slisket!
Detta är chokladböcker, fint "inbundna."
Huset är en adventskalender, kostade £ 600 och A såg en man som köpte 2.
Vid bröllopstårtorna blev jag fast, vilka hisnande skapelser. Det fanns fler.
Nästa stopp för min del blev vid avsmakningen av Amarettikakor.
Jag smakade alla 4 och plötsligt hade jag köpt burken som kostade £ 8.50. Det var nästan mer för den fina burken, än för innehållet, även om jag älskar kakorna.
En liten sväng in bland marmelader, honung och sylt också.
Det blev inga stora inköp just där för vår del, men titta är också roligt.
Ytterligare lite julfortsättning kommer snart!
Vart tog jag vägen?
Söstra mi, som inte är biologisk, men väl min själssyster, tyckte att det var dags att få lite fart på mig. Innan det blev axeloperation planerade vi en tripp till London under det s.k. novemberlovet.
Nu blev det en liten tripp veckan efter istället, eftersom det inte var något hinder för mig att vara ute och röra på mig, så länge jag inte belastar den opererade axeln. Detta upplyste jag A (systern) om och hon kontrade med, att bära kunde hon eftersom jag bara var enarmad.
Okej då, vi bokade och for iväg, första natten låg vi på Rest and Fly, Arlandas övernattningshytter i Terminal 4. Detta kan vi verkligen rekommendera om man ska flyga tidigt och det skulle vi. Vara på plats, bara flura till sig på morgonen och gå ut till sitt plan. Suveränt!
Det kostade 745 kronor för 2 personer, då ingick lakan och handduk, men man fick bädda själv, annars blev det lite dyrare.
Så här såg det ut, fräscht och bekvämt!
A klättrade upp och bäddade åt mig, för jag skulle ligga däruppe. Jag får tyvärr inte visa bilden när hon står som en balanskonstnär och fixar där uppe under taket.
Det var gemensamma toaletter och tvättrum, rent och fint.
På Arlanda hade julen redan kommit, det gillade vi skarpt, lika galna båda två.
Fort och lätt satt vi på plats, det gjorde även A.s öronpropp.
I nackstödet framför fanns en inbyggd rockhängare, då var jag tvungen att hänga upp koftan. Jag blir som ett litet barn, måste bara testa.
Framme!
Hur enkelt är det inte att ta sig fram i London, det var som en söndagspromenad. Vi åkte Underground från Heathrow ända till East Putney, där vårt hotell låg.
Vi börjar undra varför vi alltid placeras högst upp, utan hiss. Det var så nu också.
Vi hade tur, vi fick inte bära upp våra väskor själva, förmodligen för att det saknades hiss. Det tyckte vi var skönt.
Rummet och utsikten. Rummet finare än utanför fönstret.
Vi installerade oss, konstaterade att värmen i badrummet inte fungerade, men brydde oss inte så mycket. Jag som är den något mer tekniske av oss, skruvade lite. Däremot lyckades jag inte få ur vattnet ur handfatet. Det gick bara inte och vi löste det inte heller, utan fick ringa efter hjälp.
Han som kom, tryckte till på proppen nere i smutsvattnet och vips slurpade det iväg ut. Sedan var han lite teknisk också och gjorde exakt samma manöver som jag med elementet och sen skulle vi vänta och se.
Vi for ut och tittade på julskyltning istället för att sitta och titta på elementet.
Tunnelbanan är enkel i London. Fast det blev stopp för vår personliga del redan i den första trappan. Nu är det så att A arbetar som personligt ombud inom psykiatrin och hon gick i tjänst omgående. Personlig assistent till mig och även andra små uppdrag på frilansbasis.
Det stod en liten dam och höll sig hårt fast i räcket överst i trappan där vi skulle ner. Jag märkte aldrig när A trädde i tjänst, bara att hon inte kom efter mig. Vände mig om och fick se henne stötta den lilla damen neråt.
När damen väl var nere, hade hon högre tempo än oss, för hon gick ikapp oss med lätthet. Inte vet jag, men det kanske var dagens goda gärning? Hon får säkert en guldprick i himlen.
Vi åkte till Knightsbridge och där stod taxibilarna på rad när vi kom upp.
Vi ville se julskyltningen på Harrods, här en del av den.
Sedan trädde vi in i härligheten.
Det är klart att vi handlade praliner och inte bara en var heller .......
Kastade ett öga i dessertdisken och sa att det fick bli en annan gång.
Så hittade vi rätt skylt och följde pilen
De som känner oss förstår lätt, att nu var vi på rätt ställe. SALIGA!
Inte ett dugg köpte vi, jo choklad förstås, men allt var tack och lov för DYRT
Vi gick vidare genom Harrods och där stod en kille och gjorde snö! Som om vi skulle vara imponerade av den vita varan, vi nordbor, men vi stannade och tittade på hans demonstration.
Han fyllde en liten mugg med råvaran
Hällde på lite vatten och vips började det "växa" över kanterna i muggen.
För att förstärka intrycket hällde han mer vatten ner i "snön" och kramde en snöboll. Den gav han till mig, som kände på den och skickade vidare till A. Hon, barbaren från norden, klämde sönder den.
Han stirrade lätt chockad på henne och sa: "Hon förstörde den!" (fast på engelska förstås).
Efter Harrods var jag trött och vi åkte hemåt. På vår gata fanns en underbar italiensk restaurang, som dessutom hade affär i samma lokal. Dit gick vi.
Vi var lite hungriga och längtade efter något salt efter all choklad.
ANTIPASTO - Mycket, mycket gott!
Väl tilllbaka på hotellet var badrummet lika iskallt och vips fick vi byta rum. Tack, sa vi och flyttade in på bottenvåningen. Inga mer mattinklädda trappor att släpa sig upp för, för vår del.
East Putney var trevligt, vi tyckte om området och gick och tittade lite. Jag var bl a på posten med mitt julpaket till min engelska kompis.
Den här stackars ungen satt inklämd bakom sitt yngre syskon i sitsen framför och hade nästan inget utrymme alls att röra sig på. De stod i postkön före mig.
Lite bilder från vårt närområde.
Cykelbanan var grönfärgad, ganska smart tycker jag, den syns bättre.
Pizzabudmopeder
Detta är faktiskt en BMW !
The royal British Legion låg där längs gatan
De hade 4 örnar som vaktade, en på varje stolpe famför huset
Kvällstid var det så här "snyggt" ??? där!
Vid vårt hotell
Vårt nya rum var varmt och skönt, i badrummet kokade elementet där vi hade våra handdukar och allt var bara hur perfekt som helst. Hittills var vi nöjda och belåtna och snart ska jag visa lite mer bilder.
Tjolahopp, nu är jag här igen
Det är Fars dag och kärestan firades av sina barn här hos mig. När vi satt och fikade spekulerade hans sonhustru om det var idag det var ljusfest i Stadsparken. Oj, det vill jag se igen tänkte jag, för det är så fint.
De tänder 1500 marshaller längs gångarna i Stadsparken och Stadsträdgården och sen är det lite musikuppträdanden. Jag tror det var en kör och något mer. Jag brydde mig inte så mycket, jag ville bara se alla ljusen och få gå omkring där ett tag.
När de gått kollade jag på nätet och det var helt rätt. Jag klädde mig ordentligt, för jag är fortfarande lite snuvig och hackig i halsen, sedan for vi ner dit och gick runt och tittade.
Gångarna in, lyktorna längs gångarna var så klart släckta.
Vi gick igenom hela parken och bort till entren vid "Inträdet". Där fanns en eldkorg och en liten grupp av marshaller på en pelare.
De var mycket finare utan blixtens hjälp.
Vi vände och tog svängen ner mot Stadsträdgården och rosenträdgården.
Fint, eller hur?
I verkligheten var det så här.
Sedan blev det in bland de frusna rosorna, väldigt fula med ljuset mot sig.
Bort blixt och riktigt stämningsfullt!
Statyn i slutet av parken, kvinnan som går balansgång.
Sist en lite spöklik bild från utsidan när vi var på väg därifrån. Man ser 1 marshall.
Vackert var det i år också!
Kattmormor igen
Det är en brunmaskad siamesfröken som inte gick så bra ihop med sin ganska nya flock, i synnerhet inte med "The old lady". Det är min kompis I-L som behövde få ett nytt hem till henne och mitt kära flickebarn tar hand om det som behöver tas om hand, så nu blev jag trefaldig kattmormor!
Jag bara ÄLSKAR siameser, men jag vet att man sällan är mitt emellan när det gäller den här rasen, antingen är man som jag eller så tycker man inte alls om dem.
HÄR ÄR HON ! ! ! Bilderna är från hennes gamla hem.
Det här är hennes syster som stannar kvar i hopp om att det blir lite lugnare.
En kattlåda skulle få följa med till det nya hemmet och den måste förstås inspekteras och nosas in mycket noggrannt.
Hoppas det blir lite lugnare nu, tänker The old Lady som heter Tashi!
Här på bloggen blir det också helt lugnt i ungefär en vecka. Nu ska jag ut på drift igen.
Återkommer till helgen med rapport och bilder!
Silverväxt
Det tyckte däremot inte ljungen, den la sig ner efter bara någon vecka och det såg verkligen trist ut.
Ska det vara så där hela vintern, tänkte jag.
På Plantagen hittade jag ett litet trassel, som benämdes "Silverväxt".
Det blev mycket finare på min vägg och den ska visst inte lägga sig ner ? !
Har bloggen fått fnatt?
Vad håller "han" på med? Bloggen alltså.
När någon apparat eller maskin krånglade på mitt förra arbete, sa alltid kvinnan som skötte det administrativa "han" om den grej som inte fungerade. Vanliga förväntade resultat och det var en "hon".
Alltså är bloggen en han idag!
MMMMMMMMM. Marabou!
Loppisfynd
Jag ska spackla igen ett hundratal hål i väggarna, de gamla listerna ska tas bort och bytas, (om det nu heter list, de som är nere vid golvet), fönsterbrädan ska också bytas och även golvet. En del kommer jag definitivt inte att göra själv. Jag överväger att testa min förmåga som vänsterhänt spacklare, vi får se hur det blir med den saken.
Under tiden detta mycket långsamma förarbete pågår i rummet, pågår det även en process i min hjärna. Alla dotterns pinaler från hennes silverperiod ska bort. Varken hon eller jag vill ha det kvar. De flesta är skänkta till ett loppis, nu återstår bara TV-bänken. Där hade jag tänkt mig en liten teakbyrå istället. Då får jag lite förvaring för de olika dosorna och annat man vill få bort ur blickfånget.
Jag har kollat lite på Tradera och Blocket, Myrorna och Bra & Begagnat. Inget napp någonstans. Så var kärestan och jag ute och åkte för ett tag sedan och såg att en av våra favoritloppisar utanför stan var öppet. Jag hojtade att vi skulle stanna.
Han försvann in bland tidningarna och jag gick in i ett annat rum med blandade saker.
OOoooopsss! Där stod min byrå. Jag köpte den på direkten!
Vad den kostade????
80 kronor, det kallar jag fynd!
MMMMmmmmm Marabou!
Jag minns bioreklamen, var det inte Yvonne Lombard som sa så där?
Egentligen tycker jag oftast, bäst om mörk choklad, det varierar lite. Hur som helst för något halvår sedan, hittade jag min nuvarande favorit av ljus choklad och igår "fick" jag två stycken av mig, bara för att jag är så förkyld.
Ja, ja, ja, det var extrapris också, 2 för 30 kronor. Då slog jag till.
Jag gillar blandningen av salt och choklad, för att inte tala om de goda mandelbitarna som ligger i chokladen och får allt skinn i gommen att försvinna.
Redan uppäten som synes, fast jag har en oöppnad kvar.
När jag skulle slänga förpackningen fick jag syn på instruktionerna på baksidan, för säkerhets skull i bild, så det inte kan bli fel.
i
Med anledning av denna, vill jag bara säga, att den som inte kan ta sig in i sin inköpta chokladkaka, bör hålla sig till lösgodis där man bara behöver vika upp påsen för att komma åt innehållet.
Jag har ALDRIG misslyckats med att ta mig in i en chokladförpackning!!! Måtte den dagen aldrig komma heller!
FÖRKYLT
Jag blev jätteförkyld efter att jag varit till Jeanette - osteopaten - och fått behandling. Hon sa att det är mycket spänningar och annat som frigörs i kroppen som ofta leder till en förkylningsreaktion. Det får jag ta, höften blev i princip bra så jag är verkligen nöjd att jag testade.
Gå till en osteopat istället för naprapat/sjukgymnast nästa gång kroppen bråkar och känn skillnanden. Den är milsvid kan jag garantera.
I Umeå gick jag till Jeanette Renman, som har mottagning mitt i stan. Det här kan jag verkligen rekommendera, det är bland det bästa jag varit med om.
Ända sedan jag kom hem har jag varit rejält förkyld, jag misstänker att jag höll tillbaka det mentalt, medan jag var kvar i Umeå, för det brakade löst på vägen hem. Helgen vegeterade jag mest, ena dagen mat från Rosalis, andra dagen fick kärestan fixa middagen. Det blev jättebra båda dagarna.
Söndagen ville han ut och lufta sig lite, föreslog Rynningeviken. Jag stirrade på honom som om jag sett en alien, jag som knappt orkade gå upp och ner för trappen. Sen sa jag : "Okej då, men jag ska vara välklädd och bara en liten, liten, kort runda."
Vi drog iväg och vilken tur. Det var så skönt.
Höstligt fint, solen sken då och då och det var massor med bilar på parkeringen. Trots det fanns det gott om ställen där det bara var vi två.
Det första jag noterade var att ett par av taken på de nya husen verkligen inte hade tegelpannor. Jag funderade på taklök, men jag tror inte det var det, eller så är det någon sort jag inte känner till.
Båtarna på land -
och optimistiska söndagsfiskare. Det är fritt fiske i Svartån.
Vi gick den allra kortaste rundan, här hade det blåst omkull en del träd.
Kom fram till hackspettarnas delikatessbod.
Stigen ser oändlig ut, smal in mellan de höga, raka träden.
Är det ett fågelbo där uppe i klykan?
JAAAAA, det är det. Vem bygger så här?
Där, en ny byggnad, en tipi eller lappkåta? Till vad? Naturskola?
För tillfället har jag inga svar, men jag kanske får här?
Sedan bestämde jag att det blir kaffe hemma, för jag var alldeles trött och nöjd.
"Du," sa jag, "det var ju riktigt varmt och skönt, bra att du fick med mig ut."
När vi sedan kom in i bilen och fick se temperaturen var det lätt att förstå.
+ 12 grader den 1 november! Ur led är tiden, men för mig är det okej.
Sista dagen i Umeå
Jag kände att jag ville "scanna av" stan lite bättre innan det blev dags för hemfärd. Snön hade försvunnit från gator och gångvägar, det var skönt ute och jag promenerade till "Bågen", nere vid järnvägsstationen.
De två husen mitt emot stationen är böjda som en båge, därav namnet. Stationen är gammal och anrik, från slutet av 1800-talet. Just nu byggs det om en hel del där.
Jag tror mig ha hört, att tågen kommer att gå dit också efter ombyggnationen. I och med att Botniabanan är invigd finns det en ny station som heter Umeå Östra. Då har man Umeå Centralstation och Umeå Östra, det låter väl bra för framtiden? Stan växer så det knakar!
Statyn Grön Eld står i alla fall där den alltid har stått. Jag tycker om den, tjockt grönt glas i skivor, som vrider sig mot skyn. Den är 9 meter och konstnären är Vicke Lindstrand.
Sedan ställde jag mig med ryggen mot stationen och tog en bild i mitten av Rådhusesplanaden. Då ser man följaktligen rådhuset längst bort när man kommer med tåget. 
(Bilden fotograferad vid ett tidigare besök i stan)
Lite kuriosa: Innan stambanan blev färdig i slutet av 1800-talet hade rådhuset en framträdande plats mitt i stan. Älven var seglingsbar, inga broar i vägen och stans egentliga infart. Huvudfasaden låg mot älvsidan och det första man såg när man gick iland var rådhuset.
(Bilden fotograferad vid ett tidigare besök i stan)
När norra stambanan nådde Umeå låg alltså rådhuset med baksidan mot järnvägen, så när kungen skulle komma med tåget för att inviga järnvägen, skulle han mötas av baksidan på rådhuset. Helt OTÄNKBART! Man byggde en entré till och följaktligen har Umeå rådhus 2 framsidor = helgardering!
Jag strosade Rådhusesplanaden upp och såg skylten till Mekka. Förr ett underbart, gammalt anrikt café i två plan, som "förstördes" totalt när det gjordes om till ett modernt kaffehus med totalt noll i mysfaktor.
För gamla tiders skull gick jag in och köpte mig en bulle till hemresan.
Hemresan ja. Jag blev omedelbart påmind om Närke, vid nästa skylt.
Sedan gick jag ner till älven, allt detta gående av nostalgiska skäl. Jag ville bara titta!
Nerströms
Tegssidan
Uppströms med gamla träbron längst bort
Längs älvkanten ligger Stora Hotellet som också det är från slutet av 1800-talet och de gamla hamnmagasinen.
Jag kom fram under E 4-an bron och får syn på "Sparken" en skateanläggning.
(Jag är osäker om den här länken fungerar).
Dags för ett besök hos sonen på jobbet igen, jodå, de hade varit delaktiga i byggandet av den anläggningen.
Jag berättade att jag vandrat runt och tittat på stan och han föreslog att jag skulle åka och titta på den nya stationen, det ville jag så klart.
Samma fina hjärta som på Rådhusesplanden.
På kvällen var vi ute och åt en fantastiskt god middag på Lottas krog. För en gångs skull valde jag att lämna kameran hemma, det här skulle vara en skön kväll för bara oss tre och utan störningar med fotografering av mat mm.
Menyn kan jag alltid länka till. Jag valde renrostbiff med potatisgratäng, västerbottenostsufflé, svartvinbärssås, rårörda lingon och smörstekta grönsaker.
De åt entrecote, den ena en 200 grams, den andra en 400 grams. Lätt att gissa vem som tog den största!
Sonen bjöd mig oss damer på chokladfondue till dessert! Vi rullade hem!
Nästa morgon såg det ut så här genom köksfönstret. Så tidigt var jag uppe och började göra mig resklar.
Efter frukost rullade jag igen, denna gång i bil mot hemmet!
Trots att jag inte gillar breddgraden, finns Umeå för alltid i mitt hjärta!
Loppisfynd
Jag ska spackla igen ett hundratal hål i väggarna, de gamla listerna ska tas bort och bytas, (om det nu heter list, de som är nere vid golvet), fönsterbrädan ska också bytas och även golvet. En del kommer jag definitivt inte att göra själv. Jag överväger att testa min förmåga som vänsterhänt spacklare, vi får se hur det blir med den saken.
Under tiden detta mycket långsamma förarbete pågår i rummet, pågår det även en process i min hjärna. Alla dotterns pinaler från hennes silverperiod ska bort. Varken hon eller jag vill ha det kvar. De flesta är skänkta till ett loppis, nu återstår bara TV-bänken. Där hade jag tänkt mig en liten teakbyrå istället. Då får jag lite förvaring för de olika dosorna och annat man vill få bort ur blickfånget.
Jag har kollat lite på Tradera och Blocket, Myrorna och Bra & Begagnat. Inget napp någonstans. Så var kärestan och jag ute och åkte för ett tag sedan och såg att en av våra favoritloppisar utanför stan var öppet. Jag hojtade att vi skulle stanna.
Han försvann in bland tidningarna och jag gick in i ett annat rum med blandade saker.
OOoooopsss! Där stod min byrå. Jag köpte den på direkten!
Vad den kostade????
80 kronor, det kallar jag fynd!
