DBF
I Stadsparken har det här huset funnits så länge jag kan minnas, i alla fall sedan mina barn var små och den äldsta är 30 idag.
Där har varit undulater och nymfparakiter under sommarperioden. De har haft gott om plats och mat, jämfört med en vanlig fågelbur. En vindskyddad plats och med ett grenrikt träd från marken upp till taket. Gott om plats att flyga omkring och det har kvittrat väldigt trevligt när man strosat runt där bland rosorna.
Idag är det TOMT och har varit det ganska länge nu!
Nu har tydligen någon eller några bestämt sig för att det är djurplågeri och klippt sönder nätet och "befriat" de stackars fåglarna, samt satt sitt bomärke på huset. Fåglarn har fått sin frihet.........eller?
Eftersom de inte tycks ha kunskaper själva, är det ofattbart, att ingen upplyst dem om, att undulater och papegojor går en säker död till mötes, om de råkar hamna i det fria här hos oss i Sverige. Eller har de kanske sett några par häcka bland träden i parken, eller i skogen om våren?
Hur dum i huvudet får man vara?
Inte som de i DBF i alla fall!!!!
Jag antar att vi inte får uppleva det här fågellivet någon mer gång, eller ska det behövas pansargaller?
Många timmar sammanlagt har vi och många med oss, stått där med barnaskaror och "pratat" med fåglarna, skrattat åt deras upptåg och inte någonsin sett en enda en som varit hackkyckling, eller sett lidande ut därinne, tvärtom!
FRIHET, det är något annat än en plågsam död utan mat!
Det här är en patetisk demonstration som bara är negativ. Riktigt trist är det!
Slurp, Kranch, MMMMMmm
Så har då årets första spec.träff mellan mig och f.d. kollegan Jullan gått av stapeln.
Vi träffas en gång i månaden för att dryfta arbetsfrågor, för att slippa göra det vid andra tillfällen, när det är lite mer festligt. Vi kanske har gemensam middag där herrarna är med och hur roligt är det för dem, när vi bara pratar arbete.
Det här är en ypperlig lösning och samtidigt passar vi på att äta något litet. Varannan gång hos henne, varannan gång hos mig och alltid på en måndag.
Igår kväll styrde jag kosan ner mot stan, för Jullan bor mitt i smeten, så att säga. Jag tog inte ens av mig skorna, för först är det friskvård 45 - 60 minuter. En rask promenad genom stan, ner längs USÖ, över bron vid slussen, Wadköping, Stadsparken och på div. olika vägar på slutet letar vi oss hem till henne.
Första gången på hösten äter vi alltid lite mer än något lite.....
..... från Hjälmaren!
Det är då det låter, slurp, kranch, MMMMMmmmmm!
Hur kan dessa små kräk vara så underbart goda. Innanför skölden där sitter rom och kräftsmör om man har tur och får en hona, det blir lite extra bonus. Jag hade väldig tur igår, för hannarna var lätt räknade för min del.
Vi har alltid iskall snaps, iskall öl och är laddade med snapsvisor. Sedan äter vi och dricker av hjärtans lust. Snapsvisorna skrålar vi ut mot varandra, sjunger i samma tonart som tur är och vi tycker själva att det låter underbart.
Hennes sambo kommer ofta in i köket för att kolla om vi verkligen är riktigt kloka. Vi dricker nämligen bara låtsassnaps och låtsasöl. Det är iskallt vatten i både snapsflaska och ölglasen. Han skakar på huvudet och skrattar åt oss och vi har otroligt roligt, det är ett som är säkert.
Här fyller Jullan på "öl" åt både mig och henne och snapsen är redan på plats i glaset.
Vi njuter, pratar, sjunger, äter och dricker och till slut är det slut!
Fatet tömt
Skalen slängda och tallrikarna i diskhon
Allt är slut, utom våra eviga diskussioner om skolan och allt däromkring. Vi avslutar alltid 21.00, jag tackar för en underbar kväll, sätter mig i bilen och åker hem mätt och nöjd!
Det går lika bra med vattensnaps och vattenöl, eller kanske selleri?????
På framsidan
På framsidan har jag alltid en blomlåda med röda pellor under köksfönstret. När de höll på som värst var det väldigt njutbart och till det en matchande vattenkanna på fönsterblecket för att förstärka det röda lite till.
Sedan har jag haft en öppen rad mellan stenläggningen som är både på gångvägen in till huset och vid cykelstället. Där har mest varit ogräs. I sommar äntligen fick jag ett ryck och bestämde mig för att det skullle få bli en lavendelhäck istället för kråkvicker och annat oönskat. Nå, häck och häck, vi får väl se hur häckigt det blir på ett par år.
Jag hade två gamla, som brett ut sig alldeles för mycket i blomrabatten och köpte två till så det inte skulle se så glest ut.
När de blommade som mest var det..... ja, vad var det? Ljuvligt, tror jag att jag måste skriva, för det var mer än bara fint. Nästa vår ska jag köpa två till, för barrträdet som skymtar till vänster har konfiskerats av HSB, som är dem som äger husen.
Det stod för nära huset! Hur hade jag fått tillåtelse till det? Rötterna kunde ju leta sig in under huset! Nu ska det dessutom målas om och hur ska målarna komma åt?
Det hade inte varit några problem, för det sitter inte fast på väggen och nedtill är det tegel, men som sagt. Bort skulle det och borta är det! Kvar står en tråkig liten stubbe.
Fram för en lavendelhäck, det blir min nya melodi, men jag undrar hur kraftiga rötter de får?????
SÅ HÄR KANSKE?????
Danmark/Kolding
Innan vi började höstterminens arbete var vårt arbetslag till vår vänort Kolding på en kombinerad studie- och arbetslagsresa. Vi besökte en skola med elever i samma ålder, samma funktionsnedsättningar som våra och med ungefär samma arbetssätt. Det är alltid berikande att se hur andra arbetar och vad de använder för olika metoder och material.
Vi hade hyrt en minibuss och for iväg tidigt på söndagsmorgonen 14 augusti. Första etapp var till Göteborg, för att fortsätta med färjan över till Fredrikshavn.
Vår enda manlige medarbetare P hittade en bra sittplats och satte sig där och tittade ut över hamnen ett tag. Han och jag delade på körningen genom Sverige.
Det var mat direkt båten lämnade hamnen och vi fick fönsterbord i fören.
Det var buffé, men jag tror samtliga uppskattade mjukglassmaskinen mest, för där backade vi många gånger. Det fanns både topping och strössel - barn på nytt?
En tripp Göteborg - Fredrikshavn hinner inte bli långtråkig och ganska fort var det samling nere på bildäck för att åka vidare.
I Danmark REGNADE det! P körde hela vägen, han tyckte det gick bra och lika skönt var det tyckte jag. Det tog dock ett antal timmar ner till Kolding, som ligger långt ner på södra Jylland.
När vi kom fram till hotellet var allting stängt, vi var hungriga, men tyvärr......... Fast, nu var vi i Danmark, så en öl kunde mannen vid incheckningsdisken ordna till oss, men inte ens så mycket som ett chips att tugga på. Den delen var hermetiskt tillsluten.
Okej, sa vi, vi tar varsin öl, alltid mättar det något. Vår nya medarbetare B, visade sig rådig och rusade ut i den danska natten, för hon hade sett ett 7 ELEVEN.
Hon kom tillbaka med en rulle Digestivekex, ett rör Pringles och en mjukost. Tänk så gott det smakar en sån här gång och så med våra kalla öl till. Jaja, M drack ett glas vin, det var också tillgängligt.
Sittande där runt bordet kunde vi konstatera att bordsdekorationerna var aningen udda, men levande!
Som sagt, vi var trötta, T och jag bodde tillsammans och ganska snart drog sig samtliga tillbaka till sina rum. Så här såg vårt ut.
Här och där på väggarna fanns kloka ord, det här bredvid min säng.
Morgonen kom ganska fort och vi skulle vara på Taps skole redan klockan 9, så det blev dusch enl. schema och snabbt ner till frukosten.
Den var sig lik från de flesta andra hotell, enda skillnaden är de danska wienerbröden. MMMMMMMMmm!!!!! Gifflarna till vänster var fyllda med choklad och jag tänkte genast på Skumberg i Solstollarna när jag åt det, han som smugglade danska wienerbröd med choklad. Tyvärr var det för sött, till och med för mig, så jag var tvungen att lämna en liten bit. Det är inte vanligt.
Taps skole är en specialskola för elever med olika former av autism, årskurs 6 - 10. Där arbetar 2 yrkeskategorier - lärare och pedagoger. Lärarna har längre utbildning än pedagogerna och är de pedagogiskt ansvariga.
Den som vill kan läsa om Taps skole på länken- på danska förstås.
Vi togs emot av skolans rektor, en mycket trevlig man som tog med oss på en rundvandring och berättade och visade det mesta.
Det är en segregerad skola, något de tyckte var bra för deras elevgrupp. Det blev mycket lugnare för dem, med tanke på att allt är tillrättalagt för den typen av funktionshinder som samtliga hade mer eller mindre. Jag kände lugnet när vi gick runt med honom.
De läste enligt folkskolans (grundskolan hos oss) läroplan, men i små klasser.
Något vi inte visste var att deras elever redan börjat och då var lugnet ännu mer påtagligt, när det faktiskt pågick lektioner överallt. Vi fick gå in i flera olika klasser och vara med en stund.
Ibland undrar jag integrering rakt över är bra alla gånger? Det får man nästan inte säga i Sverige idag, men jag har varit med så länge att jag har erfarenhet av den sortens skola som Taps är, så jag vet lite grann vad jag pratar om.
De använde mycket bildsymboler, typ pictogram, både som dekor och som information.
Jag var förstås nyfiken på musiksalen och här är symbolen för den.
Hemkunskap
Efter ett mycket intressant studiebesök tackade vi för oss och följde symbolen ut.
Tillbaka till Kolding. Vi hade fått tips på en bra restaurang för kvällens middag och skulle äta, som P uttryckte det, "något litet", så vi orkade med eftermiddagen innan det var dags för middagen.
Vi hittade en restaurang med uteservering och här är min "lilla" laxsmörgås.
Jag lovar, de andras val var inte mindre, möjligen B.s, för hon tog en sallad, dock ganska rejäl den också. Vi var proppmätta och bestämde oss för att ta en titt på vad Kolding hade att erbjuda.
T och jag skulle till Tehuset och köpa Koldingte. Det gjorde vi förra gången också och det är hur gott som helst.
Där finns lite av varje som har med te- kaffe- och chokladdrickande att göra
Och presentkorgar av olika slag.
Sedan strosade vi runt och jag tog lite kort här och där. Ibland mötte vi någon eller några av de andra och följdes ett tag, själva centrumkärnan är inte så stor.
En affär med roliga saker, företrädesvis väskor.
Jaa, detta är en väska!
De hade små, små väskor, som visade sig vara resesmyckeskrin. När jag åker någonstans jag vill gärna ha med mig lite olika örhängen och kanske ett par halsband och tänkte köpa mig en sådan för att ha allt på samma ställe, istället för en påse i necessären. Då gällde bara något som hette "Dankort". Mitt VISA-kort var inte tillräckligt danskt för att betala med, så det blev ingen affär.
Tjejen i affären sa att jag kunde dra pengar i bankomaten bredvid, men såvitt jag vet kostar det 30 - 35 kronor i avgift och den lilla "väskan" kostade 45, så det hade inte lönat sig. Jag trodde VISA-kort gäller överallt. Så är det inte!
Vi hittade en sexistisk musmatta på ett ställe, säkert uppskattat av vissa. Den var väldigt ergonomiskt utformad med REJÄLT stöd för handloven.....
När kvällen kom åt vi lite smårätter på hotellet, alla var fortfarande mätta och till desserten dök en gammal bekant upp.
LUMUMBA!
Alltså, inte han från Belgiska Kongo, utan den andra.
Det var inte så dumt, det var längesen sist!
Andra kvällen hamnade vi på en italiensk restaurang. De hade en inkastare utanför som fångade T med matsedeln och där också var maten god - och vinet också, sa de som håller på med sånt.
Jag tog en öl, en som jag aldrig druckit förut. Det har jag knappt nu heller, för sämre har jag sällan smakat. Det gick bra ändå, vattnet var jättegott. Vilken tur att vi människor har olika smak, det här är säkert någons favoritöl.
Roligt hade vi också ......
..... och maten var god.
Ibland undrar jag om min blogg mest handlar om det jag och andra stoppar i oss, för det är mycket matprat och bilder till.
Sista dagen, efter en del sightseeing, åt vi på vår "stamrestaurang" Skamlingbanken. Stam och stam, vi har varit där 2 gånger, men blir det Kolding någon mer gång, kan jag garantera att vi ska dit igen. Det ligger mycket naturskönt, en bra bit utanför stan, uppe på kullar med havet i fjärran.
Ida, "vår" flicka som var oerhört trevlig och tillmötesgående.
Mitt glada och hungriga arbetslag väntar på att Ida ska komma med maten
Fiskrätt
Kötträtt
Till köttet serverades pommes frites och det tål jag inte så bra, så jag bad om vanlig potatis istället. Inga problem, men jag undrar hur de tänkte i köket????
Potatis till 1 person.
Desserter
Hela proppmätta arbetslaget äntligen samlat på en och samma bild.
"Gissa mitt namn!"
"Hur hamnade jag däruppe?"
Underbart är kort, sista frukosten i Kolding.
Mycket sanna ord på väggen nere vid receptionen!
Full fart hemåt och snart var vi vid färjeläget i Fredrikshavn
I kö för att få köra ombord
Första gången jag varit med om en rengöringsmanick till toaletten som fungerade.
En sista bild när färjan glider in i Göteborgs hamn.
Kolding är inte så dumt, tvärtom, det är himla bra!
Kretsloppsateljen
Vad då saker, tänker den som läser.
Jag menar saker man har, som gått sönder, men som man vill ha kvar. För ett par år sedan, råkade jag slå bort en bit ur locket till en tekanna som min mormor hade när jag var liten.
Av en ren slump hittade jag henne, Charlotta Kjerrström med Kretsloppsateljen.
Nu har jag haft tekannelocket och en gammal väggfigur, också den sedan jag var liten, hos henne och jag är hur NÖJD som helst med resultatet.
Flickan med hunden på staketet är mer kult, än vacker, men minne från min barndom. Hon ligger i en låda med sin nya näsa och sina lagade skor. Tids nog kanske hon kommer upp på väggen igen.
Charlotta finns på Järnvägsgatan 32, måndagar 16 - 18, men man ringer 019 12 93 69 för att komma överens om tid och det man vill ha reparerat.
På sitt kort skriver hon:
"Reparation av glas, keramik, enklare tavlor, böcker mm."
Jag kan garantera att hon är duktig, det syns inte att sakerna är lagade. Jag har mer trasigt som hon också ska få ta hand om framöver.
Läskad
SURIS, nästan det godaste som finns och kärestan tvärvägrar!
Det är inte ens förhandlingsbart. Det är:
Vad kan man trösta sig med?
Kärestan rotar i frysen och hittar en burk från Jullan. TUSEN TACK!
HJÄLMARKRÄFTOR! ! ! ! !
Precis lagom många för oss två en kväll och med lite Västerbottenost till kändes det nästan som vi var med där uppe hos barnen och njöt, men ............
Som surströmming är det ju inte, det är en sak som är säker!
VEM vill äta suris med mig?
Opera på Skäret - Carmen
Han är definitivt ingen musikfantast, på samma sätt som jag, men skulle självklart följa med. Då valde jag Carmen.
Jag har hört den förut, tillsammans med kära dottern. Musiken är lättlyssnad och ganska välkänd och det ska man nog tänka på när man går på opera för första gången.
Min första var Trollflöjten, den ska han också få höra vid tillfälle.
Skäret ligger utanför Kopparberg och operahuset är en ombyggd trälada som använts för att torka timmer.
Jag fick för mig att detta lilla "skjul", var ett utrymme för aktörerna - loger, för de ligger utanför själva ladan. Inte samma standard som på Kungliga Operan, men säkert helt funktionella.
Det ligger väldigt naturskönt bredvid sjön Ljusnaren.
Istället för en, två och tre ringningar när det var dags att gå in, var det funktionärer som gick omkring med stora "koskällor" och plingade.
Inomhus fick man inte fotografera alls, utom precis innan det började. Mycket undermåliga bilder pga det dåliga ljuset (inbillar jag mig), men intressant att se hur det ser ut inomhus, om än suddigt.
Som i de flesta operor är handlingen mycket banal, men man ska komma ihåg att de inte hade så mycket att välja på när detta skrevs av Bizet på 1800-talet. Jag går inte dit för att få mig en spännande historia till livs, jag går dit för sången och musiken och det var toppen!
En fantastiskt bra födelsedagspresent från min hjärtvän!
Hösten närmar sig.....
Första kantarellerna i stekpannan, blev bara till ett smakfat.
Rensar frysen på fjolårslingonen och kokar sylt, så jag får chansen att plocka nya. Det är roligare att plocka, än att äta upp dem, men med benäget bistånd från ätteläggarna, ska det väl gå åt.
Krukmakeri Hemjord, Kristinehamn
Nu har de flyttat till Kristinehamn och det tycker vi är trist för vår del, men väldigt roligt för dem. De har fått ett mycket bra mottagande där i kommunen och det var verkligen otroligt vackert där de huserar för närvarande.
Ann-Britts verkstad är stor och rymlig med luft och ljus. Härlig arbetsmiljö kan jag tänka mig.
Ett väldigt vackert stengolv, tyvärr störs bilden lite av mina fötter och för mycket ljus.
De har inrett butiken väldigt fint måste jag säga.
En del hade jag sett förut, annat var nytt. Jag gjorde ett svep med kameran, innan vi började handla.
Den här största klämmuggen är tänkt för öl, den kanske blir min någon gång...
Lilla livet (dottern alltså) hade en julklapp kvar att lösa in. Det var ett besök på just Hemjord, med rätt att handla för 500 kronor. Hon gick bl a lös på en massa olika te och jag köpte kaffe och lite annat.
Ett något motvilligt medgivande till att bli fotograferad: "Helst inte, men okej då." Kaffet han håller i har jag druckit medan jag skrivit här på bloggen - MYCKET gott! Det är ett kaffe från Etiopien som heter "Shakiso Welena.
Vi kollade också in delikatessbordet (och handlade).
Det blev "ganska" dyrt, men vi hade mycket gott med oss hem och jättetrevligt att träffa Ann-Britt och Björn igen. Vi måste snart åka tillbaka, för Foppa var hemma och var sjuk just den dagen vi var där och jag vill gärna tala lite med honom också och höra hur han trivs på sina nya jaktmarker.
I Karlskoga finns också deras affär Bladet & Bönan. Titta gärna på Facebook för att få veta mera.
Middag med dotter, måg och hundar
"Vi är aldrig hos dig och äter!"
Jag svarar: "Det kan delvis bero på att jag sällan lagar någon mat när jag är ensam."
Hon är snabb med sin svarsreplik: "Men om du bjuder hem oss är du ju inte ensam!"
Jag: "Hmmmm"
Hon: "Vi vill ha Nasi Goreng, min mamma."
Sedan var det beslutet taget utan större resonemang. Vi enades om en dag och jag gjorde en riktigt smarrig Nasi Goreng och letade fram indonesiska kroepoek som jag friterade.
Kroepoek är räkchips, som ser ut som små hårda plastbitar, som man friterar i olja. Då puffar de ut och fördubblar sin storlek flera gånger om, samt blir spröda och jättegoda.
Jag gjorde 6 portioner och jag kan lova att de åt. Det blev dessutom varsin matlåda till dem och en till kärestan.
Jag hade gjort mig till lite extra och gjort en väldigt god hallon&blåbärspaj med vaniljvisp. Då var vi så mätta att det blev kvar en fjärdedel av pajen. Till mitt förtret fick jag kompostera den igår, då den blivit kvarglömd i kylskåpet.
Inte äter man dessert, när man knappt ids laga middag. Jag lever på rester när jag är ensam hemma.
Efter att vi ätit var de mätta och trötta och vi hamnade i min miniträdgård på baksidan för att ta kaffe/te och en ytterst liten köpekaka.
Hängmattan kom fram och där placerade vi mågen och lilla Babusjka.
Puka är för stor, hon fick gräsmattan
Fast nog hade hon gärna hoppat upp om hon fått tillåtelse
Kära dottern vägrade finnas med på kort, men lite grann kom med.
Som straff för det, ryckte hon till sig kameran och här är även jag med på kalaset.
Det var onekligen en trevlig em och kväll och någon gång kanske jag bjuder in dem igen - om jag får för mig att laga mat vill säga!
Nu kommer några dagars blogguppehåll, plikten kallar, så är det!!!!
Kaninen igen
Mycket sötare med två ögon.
Kanin och hår
Den är placerad (platsbyggd) på Stortorget och neråt, från kaninen sett, ser det ut som vanligt.
Åt andra hållet ser det verkligen helt annorlunda ut mot normalt.
Kaninen är ganska stor och väldigt omtalad. Jag gillar den stenhårt!
Förbipasserande barn älskar den och vill gärna fotograferas tillsammans med den. De klättarar upp på öronen och den verkar tåla det mesta ganska bra. Dock måste ögonen ha haft en viss svaghet, eftersom den är enögd.
Inne i Oscar C gallerian hänger också ett konstverk, åtminstone tror jag det tillhör Open Art.
Vi har haft som ambition hela sommaren, att cykla runt och titta på allt, men....... det är som det så ofta blir..... vi har inte "hunnit" än.
Nästa helg kanske, den här är fullbokad!
Hem från Ålesund
Sonen, med fiske som ett av sina största intressen, kollade in min blogg igår. Bilderna från havsakvariet nagelfors noga och detta är inte en simpa, det är en KNORRHANE! Så var det missförståndet ur världen.
Episod i matsalen sista morgonen på hotellet:
Man kunde steka sitt eget frukostägg, det fanns en stekplatta och en nätkorg med råa ägg. Det testade jag denna sista morgon. Det tog lite tid och medan jag stod där kom en äldre man, tog en äggkopp från högra sidan om sig, sträckte sig till till vänster, till äggkorgen bredvid mig och tog ett rått ägg.
Jag sa till honom på svenska att de var råa. Han ignorerade mig, då försökte jag med engelska, men inte det heller. Inte ens när jag pekade på de kokta reagerade han.
Ta ditt råa ägg då, tänkte jag och såg detta för mitt inre öga.
Han satte sig vid ett bord för 4, det var nog far, mor, dotter och måg. Jag berättade episoden för mina reskamrater och vi satt i spänd förväntan vad som skulle hända.
Det blev ingen större dramatik. Rätt som det var reste sig dottern ganska hastigt, kom med något i sin kupade hand - ägget. Vi hann se att det var hugget en skåra i det, med en kniv.
Vad gör då kvinnan? JO!
Hon går tillbaka till äggkorgen och lägger det råa, halvknäckta ägget i den, utan att tala om det för flickan som skötte om all hantering runt maten. Hur tänker man då, undrar jag?
Vi checkade ut och kom iväg strax efter 9. När vi åkte genom stan, fick vi se en riktigt stor båt som just lagt till. Det är ofta stora kryssningsbåtar som lägger till vid kaj några timmar. Turisterna antingen bussas, eller får ett antal timmar på sig att gå runt och titta. Det är kryssningssemester det!
Eurodam stod det på skorstenen.
Vi åkte mot Åndalsnäs, för vi skulle ta en annan väg hem.
Det blev genom Romsdalen, ännu en otroligt vacker väg med höga berg och vacker natur.
L sa, att om vi åker förbi ett "Bakeri", skulle han bjuda på färska wienerbröd och kaffe. I byn Måndalen kom det lilla bageriet som på beställning och som till och med hade ett bord utanför. Där tvärnitade han.
Inne på disken stod en pumptermos och man kunde får förmiddagskaffe med pinfärskt bröd direkt på stället. Jag lovar att det var smaskens!
L upptäckte också dagens tillbud och köpte nybakat bröd till morgondagens frukost.
Alldeles bredvid bageriet fanns en frisör. Skylten var härlig. I-M läste det finstilta!
Det står 5TH AVENUE NYC och där var vi definitivt inte!
Vägen blev mer dramatisk, bergen högre och mer karga och vägarna krokiga. Vilket vackert land vi har så nära oss. Varför ska man åka till Österrike och Alperna, när Norge har minst lika vackra berg och gott om skidanläggningar.
Sedan kom vi ner på lågland igen och där var det som ett lapptäcke.
Detta fotograferat i farten
Efter en stund, nya höjder och berg och vädret gick från sol, till regn.
Här "ligger" molnen på berget.
Rastade på samma mack som uppvägen, för nu var vi inne på den E 6:an igen. När de andra stod i toakö, passade jag på att gå ut och fotografera det pittoreska huset en bit bort på vägen.
Det låg precis bredvid älven
Vi hade bestämt oss för att rasta i Lillehammer. I-M och L skulle visa oss denna fina lilla stad, som hade vinter-OS 1994.
Regnet satte dock stopp för några större utsvävningar. Vi fikade på konstmuseét, mycket gott och de verkade ha fantastiska utställningar. Det fanns dock inte tid för sådant den här gången.
Vi gick ut på "byn", när regnet upphörde, men det kom tillbaka ganska fort, så det blev inte så mycket med det turistandet tyvärr.
Här kommer de 3 bilder jag hann med, innan störtregnet var över oss igen.
Ett brunnslock så klart
Skyltar gillar jag också
och vackra hus!
Resten av vägen gick ganska fort. Vi kom hem till Ljördalen, fixade lite mat och kände oss hurtiga framför TV:n som visade Diamond League.
Tidigt nästa morgon for vi hemåt med motorcykeln och hade en rejäl regnskur i höjd med Sälen. Sedan sken solen på oss resten av tiden.
TACK till våra kära vänner I-M och L, för de här underbara dagarna!
Geocaching
Vi hittade en dag som passade oss båda och igår kom hon hit och invigde mig i hur det går till.
Jag kan lugnt säga att jag blev biten direkt. Nu är steg 2 att få med kärestan.
Hur som helst, vi började med att fika när Zarah kom och det kändes ganska på en gång som vi känt varandra väldigt länge. Det är så häftigt när personkemin bara stämmer som ett vällagt pussel. OJ, vad vi pratade och tur vi är kvinnor båda två, för samtidigt som vi lärde känna varandra hann hon med att förklara allt jag som nybörjare behövde veta om geocahing.
Hon hade förberett och preparerat GPS.n med cachar i min närhet, så det blev på med gåskor och ett par gamla jeans, för det kunde bli fråga om att krypa omkring i terrängen.
Bild från internet
Vi hamnade allra först i en lekpark och nog var det bra att det inte var strålande väder, för jag undrar vad mammor och barn hade tänkt när både jag och Zarah klämde in oss i klättertornet och for runt med händerna överallt och kände om det fanns något gömt där.
Till slut lyckades vi, dvs Zarah hittade den, men då fick jag se hur det kan se ut. Sedan skriver man in sitt alias och datum, som visar att man varit där.
Vi klämde 4 på raken och sedan for vi iväg med bilen utanför stan. Ledtråden var att man skulle nå 200 cm och det gör jag om jag sträcker upp armen.
Vi lokaliserade den efter att jag först klättrat fel (lånar Zarahs bild)
Här var den inte, men att jag var en sådan klätterapa visste jag inte! Jag menar, jag är ju inte tonåring längre, men det gick bra.
Sedan bestämde vi oss för att här var den, men den som varit före oss måste ha varit en stark en, för vi fick inte loss locket och kunde ta den, så där gick vi bet.
Det kändes lite trist, men iväg till nästa, en till skulle vi hinna.
Där gick det bättre, men bökigare att ta sig fram. Här gav GPS.n utslag.
Att rota runt i ett stenröse är inte så jättekul, jag tänkte på ormar, men vi behövde inte gräva så långt in i röset, Zarah hittade den och den var fiffigt gömd.
Efter att vi skrivit in oss i loggen var vi tvungna att sluta där för att hinna äta innan Zarah skulle åka hem och jag iväg på ett möte.
Det var en fantastisk dag!
TACK söta Zarah för att du kom och visade mig på det här, så otroligt roligt och jag ser fram emot nästa gång och hoppas vi får till det som vi planerat!
Mera Ålesund
När vi vaknade hörde vi kluckandet från vattnet utanför, det kändes lite mysigt. Efter frukost började vi dagen med att gå upp på utkiksberget i stan.
Man fick ha med sig hunden, men enl. reglementet. (Jag älskar skyltar.)
Det var fint väder och god sikt, roligt att se stan lite från ovan.
I backen ner, en härlig nyponrosbuske med knopp...... så här års!
Idag skulle vi åka till det stora Atlanterhavsparken - Ålesund Akvarium som ligger några km utanför stan. Där kostade det 140 N kr/person att gå in, men det var det verkligen värt.
Akvariet är uppbyggt olika miljöer med de havsdjur som hör till och nog var det ganska många vi inte kände igen, men det var väl skyltat och stora akvarier med gott om fisk.
Sillarna - som ett levande silver
Vattensköldpaddorna 
Vackra snäckor (sådana vi plockade på Jersey) och skelett
Ett liv i symbiois - Havsanemon och Clownfisk
Livet på botten i Ålesunds hamn
"Ser ni mig?"
Den här plattfisken kom simmande och sprutade vatten ovanför ytan.
Hos humrarna
Stora stora klor
Detta var....... ja, säg det? Det såg vackert ut. Svar emottages tacksamt!
Kan det vara en simpa?
Simmande räkor, de var väldigt roliga att titta på, men hopplösa att fotografera
"Klapphagen"
Och så lite kuriosa
Dags för kaffe, vi gick ut och satte oss i solen
Där var en fin lekanläggning med ett nedgrävt "valskelett" och en damm med höjdskillnader, så att man kunde dämma upp vattnet- Mycket uppskattat av barnen som lekte där.
Längst bort bodde Pingu....
.....med hela stora släkten.
Pingu var lite rädd att hoppa i, det var nog högt när man är så liten
Han gick med försiktiga steg mot bryggkanten
"Framme, ska jag våga hoppa i?"
"Hallå där människan, törs jag?"
I-M är mycket bra på att prata med fåglar, senast var det en undulat i Barca.
"Okej då, jag går väl i då."
"Husen ser ju sköna ut, och man måste simma för att komma dit"
"Huuuuuu, vad kallt det var"
"Fast, nu är det skönt att vara framme"
Det var en riktig liten sötnos, den där lille Pingu
Efter detta åkte vi tillbaka till stan för att bara vara, gå runt och titta på det som kom i vår väg. Vädret hade ändrats från grått till strålande sol, så vi bytte till svalare kläder innan vi gav oss ut.
Det finns många statyer i stan.
Fiskarhustrun står nära vårt hotell
Votivskeppet i kyrkan
Lite andra intryck längs gatorna i stan
Kanske jag ska slå till och köpa nya skor, jag som har problem med ena lilltån?!
I ett annat skyltfönster en modell av en båt som de seglat över Atlanten med för ganska längesedan och även reklam för en bok om bedriften.
Under dagarna vi var i Ålesund träffade vi på katter lite här och där. Samtliga verkade vara någons katt, alltså inga magra strykarkatter utan folk och kärlek.
Fast här bor nog en ensam katt, men med säng, mat och skydd från kyla.
Väl skyddade innanför staketet
Är det fågeln den siktar på?
Kollar den efter katter?
I-M och jag hamnade i en antikaffär med tillhörande galleri - ARTIFEX
Den ägdes av en mycket trevlig ung man som heter Nils Arild Nygård
Här väcktes mitt habegär, ett gammalt sybord med mängder av fack under locket och en liten utdragbar låda på undersidan. Jag hade förstås inte tänkt ha det som sybord, men väl som förvaring i julklappsrummet. 3000 norska satte dock stopp för de planerna! Fint var det i alla fall och finns det ett, finns det säkert flera någon annanstans.
En mycket fin indonesisk drake
Allt är inte i min smak, men roligt att se ändå
Fiskfatet flundran med ögon som står upp som två kulor
En "sillalåda"
Denna skapelse skulle jag inte vilja ha för annat än att sälja den och den var svensk. Vi pratade länge med Nils Arild och på kvällen när vi gick förbi, hade han ställt ut den i skyltfönstret. Det är svenskar i byn kanske han tänkte?
Vi gick förbi en designbutik och där fanns de här "trevliga" borden. Kvinnan i butiken var fullständigt i trance när hon talade med oss om hur underbara de var. Man kunde t ex köpa två och lägga en glasskiva över, så att man såg dem, trots att man använde dem som bordsben.
Det är skalade, kapade smala trädstammar inte ens i samma höjd, med en "livrem" som håller ihop dem och priset är ...............
...............1495 norska kronor styck!
Översta hyllan i ett jugendfönster blir en bra avställningsplats
En rysk HD?
Vattenposterna var som i Kalle Anka, fast lite större
Sista kvällen var vi nere vid havet på en smal gata med gamla fabrikshus. Där fanns en stor antikaffär, teaterförening och lite annat och framför allt båtar.
Med en tavla från Skepparföreningens skyltfönster lämnar vi så Ålesund för att åka tillbaka till Ljördalen. Lite bilder från den resan kommer så snart det har slutat att åska här, för nu stänger jag av!
Hus och annat fint i Ålesund
Här kommer nu många bilder av vackra hus och annat fint som vi såg i Ålesund.
Jag blev fullständigt förhäxad, det var som om kameran satt fastvuxen i handen på mig och riskerade att börja brinna av allt knäppande, för jag kundet inte sluta. Jag kände mig som jag gör när det är julafton.
Ett förtydligande!
Alltså är det VÄLDIGT många bilder, så "snabbspolning" går bra om man känner för det, jag lär ju inte veta om det, men jag vill gärna få med allt det fina vi sett och fascinerats av. Det är däremot väldigt lite text!
Jag lägger ut dem utan tanke på placering i stan eller ev. skillnader vad det gäller stilen. För mig är det Jugend! 
Här luras de lite!
Frimurarelogen
Det gamla apoteket, numera turistbyrå
Den gamla biografen från 1923, numera teater.
Kyrkan, även den "från tiden," för att citera experterna i Antikrundan!
Dörrar, portar och andra detaljer
Brunnslock är också en liten passion hos mig, här är några.
Sist men inte minst, 1904-års lock i Jugendstil
Skolor
Den kloka ugglan fanns med lite här och där och företrädesvis vid skolorna
Avslutningsvis en vacker naturens skapelse!
Norge
Vi skulle till våra goda vänner I-M och L till deras stuga i Ljördalen och om vädrets makter stod oss bi, skulle vi åka motorcykel.
Äntligen blev det så, regnet var långt borta, så på tisdagsmorgonen styrde vi kosan mot Norge.
Kärestan hade gjort en rutt, med Klarälvsdalen dit och Dalarna hem. Jag tyckte han körde lite knepigt, men han hade stenkoll påstod han, det fick jag lita på och fram kom vi.
När vi började närma oss norska gränsen kom första regnet, sedan blev det lite zickzackkörning för att slippa grusväg och vi lyckades på så vis passera regnstråket ytterligare 2 gånger och sista omgången var det ett rejält regn dessutom.
Väl framme i Ljördalen sken solen, det var härligt varmt och vi fick kaffe och våfflor på framsidan. Dessutom med nykokt hjortronsylt, så mycket bättre kunde det inte vara.
Efter att ha installerat oss åkte vi ner till en tjärn och badade.
Stenarna där i skogen är jättefina, men svåra att frakta hem på en motorcykel.
Tillbaka i stugan var det dags för mat. L hade gjort urgoda grillspett som han och kärestan grillade (alltid män som grillar), medan vi damer sysslade med annat praktiskt inför middagen - en aperitif bl a.
Trötta och mätta gick vi en promenad i omgivningarna innan vi kröp till kojs.
Dag nummer 2 steg vi upp tidigt och packade in oss i deras bil. Målet var Ålesund.
Bild från internet
Vi åt en rejäl frukost och for på en välplanerad resa. Tanken var att åka längs Mjösa, Gudbrandsdalen och Geiranger.
Vi hade strålande sol. Det är otroligt vackert i Norge och ganska smala vägar, särskilt med tanke på att de är Europavägar.
Vi stannade på ett Statoil, som i Norge såväl som i Sverige, numera är riktigt bra korvmojar. Dessutom har de bra toaletter och en hel del annan försäljning för resenärer och ......... de har visst bensin också.
För vår del blev det korv- och drickainköp. I-M som är en vänlig själ, tillika fågelvän, delade med sig av sitt bröd.
Vi passerade en kufisk byggnation, som vi insåg vad det var, när vi passerade.
Andra vyer längs vägen
Lösgående boskap i dikena här och där
En relativt ny vägtunnel rätt in i det stora berget
Det var lätt att få en känsla av Alperna.
Liten rast vid:
Så var det Geiranger nästa, som vi tog oss ner till via Trollstigen i fint solsken.
Ett mycket populärt ställe för turister från hela världen och det har man så klart tagit fasta på.
Det låg två stora kryssningsfartyg inne i fjorden och vi köpte glass och kaffe och satt där en stund och tittade på allting runt omkring.
Upp igen på andra sidan på Örnstigen som ligger där som ett veckat band.
Där fanns en fin utsiktspunkt mitt på, med parkering och stor plattform ut mot fjorden.
Vi åkte färja en gång och det var dyrt, för inte nog med att det kostade för bilen, sedan kostade var och en av oss ytterligare 25 n. kr. Vi var förstås ute ur bilen under överfarten och gnodde fötterna mot däcket, så ett visst slitage av oss människor blev det nog.
Till slut var vi framme i Ålesund.
L prickade vägen till vårt hotell "Bryggen" på första försöket.
Från vattnet och baksidan ser det ut så här
och vårt rum låg med direkt anslutning till vattnet utanför.
De två närmaste fönstren är våra.
Ganska mysigt att sitta där med öppen dörr och titta ut på båtarna.
Det är fisk därnere, men jag eller möjligen min kamera var inte så bra på att få dem att synas.
I korridoren utanför var det också marint tema. Jag vet inte vad det är!?
Vi åt och sedan gick vi ut i det lätta duggregnet för att titta Ålesund.
Hela Ålseund, som hade trähus, brann 1904. Efter en planeringsperiod och med hjälp av bl a Tyskland återuppbyggdes hela staden i sten och betong och i den dåvarande stilen som var jugend.
Överallt i innerstaden, som är den ursprungliga återuppbyggda från åren efter 1904, fanns mängder med otroligt vackra hus. Jag höll på att vrida nacken av mig och kameran gick varm. Vi var ute cirka 1 timme och gick och tittade.
Runt alla kajer stod bänkar, samtliga likadana.
På en brygga stod två killar och fiskade krabba.
Man kan utan att överdriva, säga att den ena hade rejäl fiskelycka!
Det är mycket tång och alger på kajkanterna
Man fick också se vad turisterna har tagit med sig på semestern, det finns laddat för aktiviteter både till lands och sjöss.
En vacker båt nära vårt hotell
Ut mot öarna.....
..... och in mot den viken där vi bodde
Tillbaka på rummet satt vi ganska länge vid det stora fönstret/skjutdörren och tittade ut på allt som hände där utanför.
Jag kommer att göra ett bildinlägg efter det här, med ytterst lite text, för att visa upp alla vackra hus, husdetaljer och utsmyckningar.
Ålesund
Say no more!
