Jag gnäller om en värmetjuv
Jag har fått en riktig värmetjuv i mitt hus och det i det rum som jag verkligen uppskattar att ha varmt, dvs badrummet.
Vare sig vi boende vill eller inte, så har bostadsrättsföreningen utrustat badrummen på nedervåningen med dusch och utsugsfläktar. Jag har haft en som har väsnats rätt mycket, men klart fungerande, tills den plötsligt en dag inte startade längre.
Sådana gånger är det skönt att man inte äger sitt hus helt och hållet. Lyfta luren till HSB som kommer och fixar och det ingår liksom i bostadsrätten. Det är andra gången det händer för mig på de snart 10 år jag bott här. Under den tiden har jag sett 3 modeller på fläktar och den här är klart den värsta.
Visserligen är den effektiv, men jag ser dagsljuset genom den när den är igång och mitt sköna, varma njutarrum är numera ett ställe för fakirer, sådana som gillar köld alltså.
När den är så att säga stängd, ser det ut som det är väldigt tätt.
Det är det inte, de där små vingarna som ligger lite omlott är ungefär 2 mm och längs hela väggen är det iskallt. Temperaturen har sjunkit många grader därinne, sedan den istallerades och det är en ren plåga att stiga ur duschen och rycka åt sig handduken. Jag hinner bli iskall på de sekunderna (överdriver lite, men bara lite) + att om jag har otur kommer glasdörren åkande och lägger sig kall och otäck mot min rygg.
Snyggt är det inte heller, det ser ut som någon lagt sitt tuggummi där kabeln går ut genom väggen.
Jag tar bild 1 i repris för att visa.
Jag önskar att jag inte brytt mig om att gamla fläkten lagt av, men då visste jag inte vad som väntade.
SKÖNT att gnälla av sig känner jag!
Imorgon dags för ett nytt fakirnummer i kylrummet, men nya duschgrunkan är jag dock väldigt nöjd med. Aggregat, kan det heta så? Nej ? Duschanordning? Äh!!! Jag kallar den nya duschen.
Vare sig vi boende vill eller inte, så har bostadsrättsföreningen utrustat badrummen på nedervåningen med dusch och utsugsfläktar. Jag har haft en som har väsnats rätt mycket, men klart fungerande, tills den plötsligt en dag inte startade längre.
Sådana gånger är det skönt att man inte äger sitt hus helt och hållet. Lyfta luren till HSB som kommer och fixar och det ingår liksom i bostadsrätten. Det är andra gången det händer för mig på de snart 10 år jag bott här. Under den tiden har jag sett 3 modeller på fläktar och den här är klart den värsta.
Visserligen är den effektiv, men jag ser dagsljuset genom den när den är igång och mitt sköna, varma njutarrum är numera ett ställe för fakirer, sådana som gillar köld alltså.
När den är så att säga stängd, ser det ut som det är väldigt tätt.
Det är det inte, de där små vingarna som ligger lite omlott är ungefär 2 mm och längs hela väggen är det iskallt. Temperaturen har sjunkit många grader därinne, sedan den istallerades och det är en ren plåga att stiga ur duschen och rycka åt sig handduken. Jag hinner bli iskall på de sekunderna (överdriver lite, men bara lite) + att om jag har otur kommer glasdörren åkande och lägger sig kall och otäck mot min rygg.
Snyggt är det inte heller, det ser ut som någon lagt sitt tuggummi där kabeln går ut genom väggen.
Jag tar bild 1 i repris för att visa.
Jag önskar att jag inte brytt mig om att gamla fläkten lagt av, men då visste jag inte vad som väntade.
SKÖNT att gnälla av sig känner jag!
Imorgon dags för ett nytt fakirnummer i kylrummet, men nya duschgrunkan är jag dock väldigt nöjd med. Aggregat, kan det heta så? Nej ? Duschanordning? Äh!!! Jag kallar den nya duschen.
Söndagen bara blåste förbi
Här sitter jag 19.38 och undrar vart den här dagen tog vägen?
Vi sov till 8.30, jag hasade mig ur sängen när kärestan antydde att han tänkte ta vår numera tradionella promenad före frukost, UTAN MIG! Det är otänkbart, skulle han sitta där ensam vid frukostbordet och njuta av sin hurtighet, rödblommig, full av frisk luft och även färdigmotionerad för dagen?
Absolut inte, jag fick fort på mig paltorna och ut kom vi. Det blåste kallt, men var bara någon minusgrad. Vi gick vanliga, ganska tråkiga, rundan där bara slutet är trevligt. Då går vi nämligen genom skogen och börjar höra lite fågelsång.
Jag in i duschen och han ut i köket = LYX! Men det vet ni redan.
Härligt lång frukost med morgontidning och goda mackor mitt emot varandra. Det är tur tidningen har 3 delar på söndagen så att de kan rotera störningsfritt mellan oss två.
Sedan var det en stunds dator för min del.Kärestan låg i soffan och åkte skidor nu igen och plötsligt var det dags att åka och köpa tulpaner och liten gåva till yngste bonussonen med familj. Vi var nämligen ditbjudna på lunch.
Sagt och gjort. Väl där blev vi bjudna på en mycket god kötträtt "Pulled pork" och det var otroligt välsmakande och mörare än oxfilé, den avåts i ett bröd med färsk salsa, bönor, majs, gräddfil och sallad. Rekommenderas!
Kaffe och biscotti efteråt, så nog var vi mätta så det räckte för resten av den här dagen.
Sedan förflöt eftermiddagen hemma hos dem där det mesta kretsade runt släktens nyaste medlem som nu är 2 månader och 1 vecka. Klockan bara rusade iväg och var 17.00 innan vi kom oss därifrån. Vilken ljuvlig liten unge de har, hon har charmat oss till 100% den lilla gullklimpen.
Vips flyger en dag iväg, nu är det snart dags för "hata Ove" i Solsidan, det verkar halva Sverige göra på söndagkvällarna. Har du själv någon "Ove" i din närhet?
Imorgon börjar veckan igen, så är det bara!
Vi sov till 8.30, jag hasade mig ur sängen när kärestan antydde att han tänkte ta vår numera tradionella promenad före frukost, UTAN MIG! Det är otänkbart, skulle han sitta där ensam vid frukostbordet och njuta av sin hurtighet, rödblommig, full av frisk luft och även färdigmotionerad för dagen?
Absolut inte, jag fick fort på mig paltorna och ut kom vi. Det blåste kallt, men var bara någon minusgrad. Vi gick vanliga, ganska tråkiga, rundan där bara slutet är trevligt. Då går vi nämligen genom skogen och börjar höra lite fågelsång.
Jag in i duschen och han ut i köket = LYX! Men det vet ni redan.
Härligt lång frukost med morgontidning och goda mackor mitt emot varandra. Det är tur tidningen har 3 delar på söndagen så att de kan rotera störningsfritt mellan oss två.
Sedan var det en stunds dator för min del.Kärestan låg i soffan och åkte skidor nu igen och plötsligt var det dags att åka och köpa tulpaner och liten gåva till yngste bonussonen med familj. Vi var nämligen ditbjudna på lunch.
Sagt och gjort. Väl där blev vi bjudna på en mycket god kötträtt "Pulled pork" och det var otroligt välsmakande och mörare än oxfilé, den avåts i ett bröd med färsk salsa, bönor, majs, gräddfil och sallad. Rekommenderas!
Kaffe och biscotti efteråt, så nog var vi mätta så det räckte för resten av den här dagen.
Sedan förflöt eftermiddagen hemma hos dem där det mesta kretsade runt släktens nyaste medlem som nu är 2 månader och 1 vecka. Klockan bara rusade iväg och var 17.00 innan vi kom oss därifrån. Vilken ljuvlig liten unge de har, hon har charmat oss till 100% den lilla gullklimpen.
Vips flyger en dag iväg, nu är det snart dags för "hata Ove" i Solsidan, det verkar halva Sverige göra på söndagkvällarna. Har du själv någon "Ove" i din närhet?
Imorgon börjar veckan igen, så är det bara!
Örebro golfhall
Jag har inte börjat spela golf, gör jag det går det 7 fredagar på veckan eller hur man ska uttrycka något fullständigt otänkbart. Med de usla axlar jag har skulle jag ändå inte kunnat utöva denna populära sport även om jag ville.
Nej, jag och en kollega har stått där på loppis. I vår enfald trodde vi att vi skulle få tid att prata och umgås lite när vi nu stod så nära varandra.
Icke, sa Nicke, det var full kubbning från start och nästan ända till slutet.
Här är dagens säljare som förbereder sig och dukar upp sina bord.
Det bara VÄLLDE in folk klockan 10.00 då portarna öppnades, det var en lång kö som väntade på att få rusa in och fynda.
Jag tjänade väl inte jättemycket i timmen om man slår ut det, men roligt var det och en hel del saker som jag inte själv behövde längre har jag blivit av med.
Det var ett evigt prutande och jag har t o m blivit utskälld på något arabiskt besläktat språk för att jag inte sålde ett stort uppläggningsfat, typ skärbräde, för 5 kronor, utan envisades med att det kostade 10. Hade damen inte varit så mopsigt enträgen hade jag säkert släppt det för en femma, men jag blev lika tjurig som hon.
Nu är jag trött, har ont i ryggen och ser fram emot lite horisontalläge i soffan där jag tänker vinna ett antal 1000-lappar i postkodmiljonären. Synd bara att jag inte sitter där på riktigt, men det är ändå roligt att kunna lite mer än frågorna upp till 10.000-kronorsnivån.
Imorgon är en annan och ny dag, undrar vad den bjuder på?
Nej, jag och en kollega har stått där på loppis. I vår enfald trodde vi att vi skulle få tid att prata och umgås lite när vi nu stod så nära varandra.
Icke, sa Nicke, det var full kubbning från start och nästan ända till slutet.
Här är dagens säljare som förbereder sig och dukar upp sina bord.
Det bara VÄLLDE in folk klockan 10.00 då portarna öppnades, det var en lång kö som väntade på att få rusa in och fynda.
Jag tjänade väl inte jättemycket i timmen om man slår ut det, men roligt var det och en hel del saker som jag inte själv behövde längre har jag blivit av med.
Det var ett evigt prutande och jag har t o m blivit utskälld på något arabiskt besläktat språk för att jag inte sålde ett stort uppläggningsfat, typ skärbräde, för 5 kronor, utan envisades med att det kostade 10. Hade damen inte varit så mopsigt enträgen hade jag säkert släppt det för en femma, men jag blev lika tjurig som hon.
Nu är jag trött, har ont i ryggen och ser fram emot lite horisontalläge i soffan där jag tänker vinna ett antal 1000-lappar i postkodmiljonären. Synd bara att jag inte sitter där på riktigt, men det är ändå roligt att kunna lite mer än frågorna upp till 10.000-kronorsnivån.
Imorgon är en annan och ny dag, undrar vad den bjuder på?
Färdigkryssat
Ja, färdigkryssat var det redan i onsdagskväll, men igår var jag upptagen med inre tjänst och när den närmade sig sitt slut var jag detsamma. Jag satt i soffan och tittade på Antikrundan, sedan ringde söta dottern och pratade läääääääääääänge och efter det var jag trött och inte ett dugg skrivnödig.
Det är jag nu!
Jullan och hennes käresta hämtade mig hemma vid dörren. Det kallar jag lyx! Annars hade jag tagit bussen till stan. Vi steg av vid Myrorna, där hämtar de flesta sådana här kryssningsbussar sitt folk. Kryssning låter väldigt lyxigt och det tyckte vi att vi hade.
Vi hade passat på att bli Vikingklubbmedlemmar, men hade inte hunnit få våra kort. Medan Jullan talade och fixade detta vid disken fotograferade jag en "blomsterlåda " vid mina fötter.
Vackra buketter var det.
"Ska vi ha en paraplydrink?" frågade Jullan, för så var ju vår plan,
men vi nöjde oss med det här så länge.
Ölen är min och på köpet följde en liten Jäger med. Den skulle kärestan ha haft, men tji fick han, för det är ju så JÄTTETRÅKIGT att åka till Åland!
Jag som nästan aldrig åkt på sådana här resor fick syn på en glaskur och kunde konstatera att därinne stod de som fortfarande är fast i lasten.
Ett ord på vägen in i dimman får de också.
Cinderella är som ett smärre höghus och vi bodde på plan 9, med fönster utåt världen.
När vi hade installerat oss i vår hytt, vilat lite och surrat mycket kände vi att NU var det dags för paraplyer!
Vi stegade in vid närmsta bardisk och bad om varsin paraplydrink. "Jag har inga paraplyer", svarade den trevlige mannen. "Då ska vi inte ha något", sa vi och genast började han pilla med något nere vid disken. Man kan ju undra om han tyckte det var jobbigt att fälla upp dem.
Vi vet inte vad vi fick, men gott var det och Jullan var så ivrig att hon pillade sönder sitt paraply, nu när vi äntligen fått dem.
Jag var alldeles salig, men inte alls rusig, även om det ser så ut av mitt leende att döma.
Nu var vi på kryssning och det var inte alls tråkigt. Mycket folk och mycket att titta på. Jag som avskyr whiskey, men gärna tar en cognac då det passar, kollade in vad Viking hade på den hyllan. Innan vi skulle gå och lägga oss hade jag lovat mig att få en "night cap" av någon god cognacssort, men dit var det länge än.
Någon slags hälsoinriktning/motvikt till all alkohol hade de också i baren såg vi.
I en shop bredvid föll jag i trance över en liten baddräkt i storlek 60. OJOJOJ så söt!
Nej, jag köpte den inte, nog för jag ska bli farmor, men babyn är inte född än!
MAT!
Vi hade valt buffé och den gjorde oss inte besvikna. Jättegott och mycket!
Matsalen var väldigt stor.
När vi ätit fick vi så klart paltkoma och drog oss ner till hytten. Vi var hur törstiga som helst, för både jag och Jullan åt mest lax, rom och räkor, för det älskar vi.
I taxfreen hade vi talat med en trevlig man som upplyste oss om, att det man köpte på båten fick man inte förtära ombord, samtidigt som han också tipsade oss om att svart burk med gindrink inte var så söt, men väldigt törstsläckande. Det köpte vi varsin, för kloka kvinnor lyder råd och så tog vi en förfriskning medan vi samlade kraft. Är det kryssning så är det.
Skönt var det, vi bredde ut oss på varsin slaf och slappade en stund.
Fun Club var inget för oss!
Inte heller Mats Bladhs dansorkerster.
Jullan sa vänligt men bestämt, att jag var tvungen att dansa om någon bjöd upp och då ville jag gå därifrån.
En gång i mitt unga liv var dans det bästa jag visste, men nu var det så många år sedan jag testade sist, att jag inte ens ville riskera att någon skulle tycka jag såg dansant ut.
Det var gott om ställen att slinka in på, det blev puben nästa, där fanns en trubadur.
Han sjöng bra och var rolig, så där satt vi till efter midnatt och lyssnade. Här var det heller ingen som dansade, däremot fick man gärna skråla med och allsång gillar vi svenskar, det är allmänt känt, så jag kände att det passade bättre än Mats Bladhs.
Jag drack isvatten och precis innan vi skulle gå "hem till oss" köpte jag min nightcap. Det fick bli en 4:a Svart renault (om man nu väljer svenska språket). Den var len som sammet.
Innan vi drog för vårt fönster för kvällen mötte vi ett skepp i natten.
Det var Birka Paradise på väg mot Sverige.
Så randades den nya dagen och efter morgonritualer stegade vi iväg till frukostbufféen.
MMMMmmmmmmmmmm! ÄGGRÖRA, tyvärr inget bacon, men det fick gå.
Gott bröd
Bra pålägg
Till och med en sliskavdelning som jag undvek sånär som på en halv banan.
Det fanns också lax till frukost, det åt vi laxfantaster naturligtvis - mycket gott!
Medan vi satt där, ganska länge, och frukosterade la båten ut från Mariehamn och vi hade inte stuckit våra näsor utanför dörren. Har man varit där då?
Framme vid fönstret hade någon liten dam hoppat ur sina skor.
Utanför fönstret var det isig, vit vinter.
Den sönderbrutna isen var otroligt vacker
Här kunde man hitta sig själv, visserligen bara på ett foto men ändå. Det är ju många som söker sig inåt för att komma underfund om vem man är. Nu var det betydligt enklare, eller inte.......
...... för Jullan konstaterade att antingen hade någon köpt oss, eller så var vi inte tillräckligt fotogenique.
När vi började närma oss Stockholm hade vi lyckats få ett fönsterbord, så det blev mycket fint att titta på. Det är synd att alla bilder har ett halvsmutsigt fönster som filter, men att stå ute på däck och fotografera fordrar en annan årstid för min del.
Lutande Kaknästornet
Jag knäppte en massa bilder under hela infarten, vi diskuterade vilket hus som är Waldemarsudde och tror att vi gissade rätt. Gult stenhus visste vi, men vi såg ganska många sådana hus.
Har de hund?
Nääää, de har lejon!
Först gissade vi på det här - Waldemarsudde alltså
Sedan kom ett fint rosa som det inte är.
Till slut bestämde vi oss att det är det här huset. Vet gör vi inte!
En stor flock måsar lyfte när vi passerade.
Nu är vi nästan i hamn, bara kända landmärken.
Vi SKA kryssa igen, det var jätteroligt, god mat, lugnt och stilla på båten, bra hytt och allt fungerade överallt. Det kanske är annorlunda en helg, men mitt i veckan passar bra för oss.
Nu återstod hemresan med buss, den var inte lika rolig, allra minst i tunneln i rusningstid.
Det är jag nu!
Jullan och hennes käresta hämtade mig hemma vid dörren. Det kallar jag lyx! Annars hade jag tagit bussen till stan. Vi steg av vid Myrorna, där hämtar de flesta sådana här kryssningsbussar sitt folk. Kryssning låter väldigt lyxigt och det tyckte vi att vi hade.
Vi hade passat på att bli Vikingklubbmedlemmar, men hade inte hunnit få våra kort. Medan Jullan talade och fixade detta vid disken fotograferade jag en "blomsterlåda " vid mina fötter.
Vackra buketter var det.
"Ska vi ha en paraplydrink?" frågade Jullan, för så var ju vår plan,
men vi nöjde oss med det här så länge.
Ölen är min och på köpet följde en liten Jäger med. Den skulle kärestan ha haft, men tji fick han, för det är ju så JÄTTETRÅKIGT att åka till Åland!
Jag som nästan aldrig åkt på sådana här resor fick syn på en glaskur och kunde konstatera att därinne stod de som fortfarande är fast i lasten.
Ett ord på vägen in i dimman får de också.
Cinderella är som ett smärre höghus och vi bodde på plan 9, med fönster utåt världen.
När vi hade installerat oss i vår hytt, vilat lite och surrat mycket kände vi att NU var det dags för paraplyer!
Vi stegade in vid närmsta bardisk och bad om varsin paraplydrink. "Jag har inga paraplyer", svarade den trevlige mannen. "Då ska vi inte ha något", sa vi och genast började han pilla med något nere vid disken. Man kan ju undra om han tyckte det var jobbigt att fälla upp dem.
Vi vet inte vad vi fick, men gott var det och Jullan var så ivrig att hon pillade sönder sitt paraply, nu när vi äntligen fått dem.
Jag var alldeles salig, men inte alls rusig, även om det ser så ut av mitt leende att döma.
Nu var vi på kryssning och det var inte alls tråkigt. Mycket folk och mycket att titta på. Jag som avskyr whiskey, men gärna tar en cognac då det passar, kollade in vad Viking hade på den hyllan. Innan vi skulle gå och lägga oss hade jag lovat mig att få en "night cap" av någon god cognacssort, men dit var det länge än.
Någon slags hälsoinriktning/motvikt till all alkohol hade de också i baren såg vi.
I en shop bredvid föll jag i trance över en liten baddräkt i storlek 60. OJOJOJ så söt!
Nej, jag köpte den inte, nog för jag ska bli farmor, men babyn är inte född än!
MAT!
Vi hade valt buffé och den gjorde oss inte besvikna. Jättegott och mycket!
Matsalen var väldigt stor.
När vi ätit fick vi så klart paltkoma och drog oss ner till hytten. Vi var hur törstiga som helst, för både jag och Jullan åt mest lax, rom och räkor, för det älskar vi.
I taxfreen hade vi talat med en trevlig man som upplyste oss om, att det man köpte på båten fick man inte förtära ombord, samtidigt som han också tipsade oss om att svart burk med gindrink inte var så söt, men väldigt törstsläckande. Det köpte vi varsin, för kloka kvinnor lyder råd och så tog vi en förfriskning medan vi samlade kraft. Är det kryssning så är det.
Skönt var det, vi bredde ut oss på varsin slaf och slappade en stund.
Fun Club var inget för oss!
Inte heller Mats Bladhs dansorkerster.
Jullan sa vänligt men bestämt, att jag var tvungen att dansa om någon bjöd upp och då ville jag gå därifrån.
En gång i mitt unga liv var dans det bästa jag visste, men nu var det så många år sedan jag testade sist, att jag inte ens ville riskera att någon skulle tycka jag såg dansant ut.
Det var gott om ställen att slinka in på, det blev puben nästa, där fanns en trubadur.
Han sjöng bra och var rolig, så där satt vi till efter midnatt och lyssnade. Här var det heller ingen som dansade, däremot fick man gärna skråla med och allsång gillar vi svenskar, det är allmänt känt, så jag kände att det passade bättre än Mats Bladhs.
Jag drack isvatten och precis innan vi skulle gå "hem till oss" köpte jag min nightcap. Det fick bli en 4:a Svart renault (om man nu väljer svenska språket). Den var len som sammet.
Innan vi drog för vårt fönster för kvällen mötte vi ett skepp i natten.
Det var Birka Paradise på väg mot Sverige.
Så randades den nya dagen och efter morgonritualer stegade vi iväg till frukostbufféen.
MMMMmmmmmmmmmm! ÄGGRÖRA, tyvärr inget bacon, men det fick gå.
Gott bröd
Bra pålägg
Till och med en sliskavdelning som jag undvek sånär som på en halv banan.
Det fanns också lax till frukost, det åt vi laxfantaster naturligtvis - mycket gott!
Medan vi satt där, ganska länge, och frukosterade la båten ut från Mariehamn och vi hade inte stuckit våra näsor utanför dörren. Har man varit där då?
Framme vid fönstret hade någon liten dam hoppat ur sina skor.
Utanför fönstret var det isig, vit vinter.
Den sönderbrutna isen var otroligt vacker
Här kunde man hitta sig själv, visserligen bara på ett foto men ändå. Det är ju många som söker sig inåt för att komma underfund om vem man är. Nu var det betydligt enklare, eller inte.......
...... för Jullan konstaterade att antingen hade någon köpt oss, eller så var vi inte tillräckligt fotogenique.
När vi började närma oss Stockholm hade vi lyckats få ett fönsterbord, så det blev mycket fint att titta på. Det är synd att alla bilder har ett halvsmutsigt fönster som filter, men att stå ute på däck och fotografera fordrar en annan årstid för min del.
Lutande Kaknästornet
Jag knäppte en massa bilder under hela infarten, vi diskuterade vilket hus som är Waldemarsudde och tror att vi gissade rätt. Gult stenhus visste vi, men vi såg ganska många sådana hus.
Har de hund?
Nääää, de har lejon!
Först gissade vi på det här - Waldemarsudde alltså
Sedan kom ett fint rosa som det inte är.
Till slut bestämde vi oss att det är det här huset. Vet gör vi inte!
En stor flock måsar lyfte när vi passerade.
Nu är vi nästan i hamn, bara kända landmärken.
Vi SKA kryssa igen, det var jätteroligt, god mat, lugnt och stilla på båten, bra hytt och allt fungerade överallt. Det kanske är annorlunda en helg, men mitt i veckan passar bra för oss.
Nu återstod hemresan med buss, den var inte lika rolig, allra minst i tunneln i rusningstid.
Nya bostäder
I Almby byggs det nya bostäder. Det är ont om tomtmark där och dyrt är det också, så det blir på höjden.
Jag har aldrig någonsin känt någon längtan efter att bo i höghus och allra minst nu, när de byggts på Willys parkering.
Visserligen har man nära till butiken om man glömt något mitt i matlagningen och det kan vara en fördel, men hur kul är det att bo på en f.d. kundparkering och till ett par så stora affärer som Willys och Blomsterlandet, dessutom en bensinmack strax bredvid?
Lugn och ro är det nog inte så mycket överflöd av där, för på andra sidan höghusen ligger genomfartsvägen mot Universitetet och Norrköpingsvägen.
Är jag kinkig? Men så har jag också flyttat till det s.k. gnällbältet!
Man tar seden dit man kommer, eller så är det bara en sund reflektion?
Nu är jag däremot inte kinkig, för Jullan och jag ska ut på vår sportlovskryssning.
Ses imorgon eller på torsdag med rapport från Cinderella!
Jag har aldrig någonsin känt någon längtan efter att bo i höghus och allra minst nu, när de byggts på Willys parkering.
Visserligen har man nära till butiken om man glömt något mitt i matlagningen och det kan vara en fördel, men hur kul är det att bo på en f.d. kundparkering och till ett par så stora affärer som Willys och Blomsterlandet, dessutom en bensinmack strax bredvid?
Lugn och ro är det nog inte så mycket överflöd av där, för på andra sidan höghusen ligger genomfartsvägen mot Universitetet och Norrköpingsvägen.
Är jag kinkig? Men så har jag också flyttat till det s.k. gnällbältet!
Man tar seden dit man kommer, eller så är det bara en sund reflektion?
Nu är jag däremot inte kinkig, för Jullan och jag ska ut på vår sportlovskryssning.
Ses imorgon eller på torsdag med rapport från Cinderella!
Ett skratt i bilkön
Jag blev stående i en bilkö vid en utfart och satt och strölyssnade på radion och tittade mig omkring. Då fick jag ögonen på registreringsskylten på bilen framför mig.
Ett gott skratt fick jag av delkalen under nummerplåten och även en tanke på hur rätt personen i fråga har.
Så här års kan det vara lite svårt med det svensk frukt, nu finns det möjligen några skrumpna Ingrid Marie att få tag på, men resten av året........ Vi måste börja vara mera rädda om vår miljö och att hålla sig till svenska produkter så länge de finns att tillgå kan vara en liten början.
Ett gott skratt fick jag av delkalen under nummerplåten och även en tanke på hur rätt personen i fråga har.
Så här års kan det vara lite svårt med det svensk frukt, nu finns det möjligen några skrumpna Ingrid Marie att få tag på, men resten av året........ Vi måste börja vara mera rädda om vår miljö och att hålla sig till svenska produkter så länge de finns att tillgå kan vara en liten början.
Minus 20 inatt......
...... och med det ringande i öronen byltade vi på oss och gick ut och gick nästan 1 timme - FÖRE FRUKOST!
Nu är jag aningen orolig för mig själv, men jag tycker det är skönt när jag väl kommit in igen. Det här är femte dagen i sträck som jag är ute och går mitt i vintern, denna förhatliga årstid.
Jag tycker fortfarande inte om den, men som Inga så klokt skriver, bara man klär sig rätt så är det mycket vunnet. Jag klär mig väldigt mycket och har fått lära mig av min arbetskamrat P att ha s.k. funktionskläder närmast kroppen. Häpp, nu blir jag vitsig: Det funkar!
Efter en skön dusch där jag ägnade mig lite extra lyx, med kroppspeeling och skön kräm efteråt stod frukosten på bordet. Sådana stunder känner jag mig oerhört bortskämd och älskad. Min käresta är den allra bästa, så är det bara!
Dock höjde han lite på ögonbrynen när han såg pålägget på min nybakade (igår kväll) grahamsfralla.
MEN, det är ju så tunna skivor och prosciutto är så himla gott. Förresten tog han intryck, för sedan tog han lika mycket på sin!
Nu är jag aningen orolig för mig själv, men jag tycker det är skönt när jag väl kommit in igen. Det här är femte dagen i sträck som jag är ute och går mitt i vintern, denna förhatliga årstid.
Jag tycker fortfarande inte om den, men som Inga så klokt skriver, bara man klär sig rätt så är det mycket vunnet. Jag klär mig väldigt mycket och har fått lära mig av min arbetskamrat P att ha s.k. funktionskläder närmast kroppen. Häpp, nu blir jag vitsig: Det funkar!
Efter en skön dusch där jag ägnade mig lite extra lyx, med kroppspeeling och skön kräm efteråt stod frukosten på bordet. Sådana stunder känner jag mig oerhört bortskämd och älskad. Min käresta är den allra bästa, så är det bara!
Dock höjde han lite på ögonbrynen när han såg pålägget på min nybakade (igår kväll) grahamsfralla.
MEN, det är ju så tunna skivor och prosciutto är så himla gott. Förresten tog han intryck, för sedan tog han lika mycket på sin!
Nu är jag ute i det vita igen
Nu har jag ännu en gång trotsat kung Bore och vintern med sin eländiga snö och kyla. Det är inte för att det är så njutbart, det är enbart för att det är det allra bästa för min onda rygg - enligt osteopaten alltså. Hon sa till mig att ta lååååååååååååånga promenader utan att stanna, så ofta som möjligt och gärna upp emot 45 minuter, en timme.
45 minuter när det är vitt ute, halt under fötterna och KALLT!
I morse var det minus 19.8 och jag upplyste kärestan om, att någon promenad inte var aktuell för min del. Uppenbarligen trodde han mig inte, för när vi sent omsider ätit frukost och solen lyst på termometern ett tag tittade han på den och sa: Nu är det bara 8 grader, ska du med ut på promenad?
NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ ! ! ! ! Jag går inte ut när det är så kallt! Sen ylade och morrade jag ett tag och när det var avklarat sa jag: Ja ja, jag går väl med då.
Det är som jag inte tål att han ska komma hem igen, se belåten och välmående ut och dessutom känna sig hurtig, kärnfrisk och sportig.
Jag byltade på mig som inför en polarnatt, alpackakasonger och Arantröjan bl a.
Vi gick vanliga rundan som brukar ta 45 - 50 minuter. Jag hade med kameran för att få ett bildbevis.
Om det inte vore för att jag blir MYCKET bättre i ryggen skulle jag aldrig utsätta mig för detta, men någonstans i mitt inre medger jag tyst för mig själv att det känns skönt efteråt.
Inte var det bara 8 grader heller, det var solen som lurades, men nu är det gjort!
45 minuter när det är vitt ute, halt under fötterna och KALLT!
I morse var det minus 19.8 och jag upplyste kärestan om, att någon promenad inte var aktuell för min del. Uppenbarligen trodde han mig inte, för när vi sent omsider ätit frukost och solen lyst på termometern ett tag tittade han på den och sa: Nu är det bara 8 grader, ska du med ut på promenad?
NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ ! ! ! ! Jag går inte ut när det är så kallt! Sen ylade och morrade jag ett tag och när det var avklarat sa jag: Ja ja, jag går väl med då.
Det är som jag inte tål att han ska komma hem igen, se belåten och välmående ut och dessutom känna sig hurtig, kärnfrisk och sportig.
Jag byltade på mig som inför en polarnatt, alpackakasonger och Arantröjan bl a.
Vi gick vanliga rundan som brukar ta 45 - 50 minuter. Jag hade med kameran för att få ett bildbevis.
Om det inte vore för att jag blir MYCKET bättre i ryggen skulle jag aldrig utsätta mig för detta, men någonstans i mitt inre medger jag tyst för mig själv att det känns skönt efteråt.
Inte var det bara 8 grader heller, det var solen som lurades, men nu är det gjort!
Vad har vi här då?
Jag har äntligen blivit med köksstereo. Visseligen i miniformat, men ändå. Det är ett speleverk som låter tillräckligt bra när jag vill lyssna på musik eller talbok, medan jag stökar på med något annat i köksregionen.
Inte nog med det, den var alldeles gratis, eller om den möjligen kostade 1 krona. Den var med som bonus när man blev medlem i Månadens bok. Det har jag varit många gånger förr, men aldrig har jag fått en ministereo tidigare, detta för att jag förbinder mig att köpa 3 böcker på ett halvår.
TRE böcker och mer därtill köper jag ändå på ett halvår, så det kändes inte särskilt svårt att bestämma sig för att än en gång bli medlem.
Kärestan tål inte att saker inte kommer på plats, så han anlände med alla nödvändiga attiraljer för att få upp musikmaskinen på väggen. Jag som samlar mycket på "stack", som söstra mi och jag kallar det när man har grejer på lager, letade genast fram en hylla som väntat länge på att komma fram i ljuset. På Bauhaus inhandlades 2 konsoller, som då blev den allra dyraste investeringen i sammanhanget - 35 kronor styck!
Radion fungerade utmärkt och någon CD blev inte testad första dagen. Dagen därpå hämtade jag Eric Clapton till köket och skulle testa även den delen.
PROBLEM!
Jag fick inte dit skivan på den fina metalliska rundeln.
Sedan........... slut på problemen och ett gapskratt infann sig istället. Det var jag som FLABBADE!
Den fina metalliska rundeln visade sig vara en pappskiva som satt där som illustration hur man skulle sätta in skivan. Nu var det så att det inte precis fanns mer än ett val att göra när skivan skulle in, men det var för all del vänligt tänkt av konstruktören.
Jag pillade lös pappskivan och fick mig ett ordentligt skratt till när jag läste det finstilta i nederkanten.
Syns det inte så står det: "REMOVE BEFORE PLAYING" - Tack för det!
Inte nog med det, den var alldeles gratis, eller om den möjligen kostade 1 krona. Den var med som bonus när man blev medlem i Månadens bok. Det har jag varit många gånger förr, men aldrig har jag fått en ministereo tidigare, detta för att jag förbinder mig att köpa 3 böcker på ett halvår.
TRE böcker och mer därtill köper jag ändå på ett halvår, så det kändes inte särskilt svårt att bestämma sig för att än en gång bli medlem.
Kärestan tål inte att saker inte kommer på plats, så han anlände med alla nödvändiga attiraljer för att få upp musikmaskinen på väggen. Jag som samlar mycket på "stack", som söstra mi och jag kallar det när man har grejer på lager, letade genast fram en hylla som väntat länge på att komma fram i ljuset. På Bauhaus inhandlades 2 konsoller, som då blev den allra dyraste investeringen i sammanhanget - 35 kronor styck!
Radion fungerade utmärkt och någon CD blev inte testad första dagen. Dagen därpå hämtade jag Eric Clapton till köket och skulle testa även den delen.
PROBLEM!
Jag fick inte dit skivan på den fina metalliska rundeln.
Sedan........... slut på problemen och ett gapskratt infann sig istället. Det var jag som FLABBADE!
Den fina metalliska rundeln visade sig vara en pappskiva som satt där som illustration hur man skulle sätta in skivan. Nu var det så att det inte precis fanns mer än ett val att göra när skivan skulle in, men det var för all del vänligt tänkt av konstruktören.
Jag pillade lös pappskivan och fick mig ett ordentligt skratt till när jag läste det finstilta i nederkanten.
Syns det inte så står det: "REMOVE BEFORE PLAYING" - Tack för det!
Denna vecka på jazzklubben
KUSTBANDET var det som gästade jazzklubben på tisdagskonserten.
Ett storband från Stockholm som bildades redan 1962 och som har sina djupa rötter i New Orleansjazzen. Nu har inte jag mina rötter där, men som medlem i jazzklubbsstyrelsen var jag ändå på plats och det var riktigt bra, även om det som sagt, inte riktigt är "My cup of tea".
De spelar både ragtime och swing, företrädesvis från 20- till 40-talet.
De gjorde en härlig entré. Bastubans blåsare placerade sig halvvägs framme vid scenen, trummis och pianist var på plats och sedan tågade de andra in medan de spelade. Det var läckert!
Bastuban var enormt stor när man stod bredvid den, undrar vad som får en att välja bastuba som sitt instrument? Hur som helst var det häftigt!
Det var en afton med glad musik och de spelade bra, men jag gav upp efter pausen och for hem. Inte för att jag inte stod ut, utan för att jag är extremt trött för tillfället och kände att den här kvällen inte var högst på min lista över favoritmusik.
Det var dock otroligt mycket folk som kom till klubben den här kvällen och sådant är alltid roligt. Kustbandet var önskat av många ur publiken och storband är alltid bäst när man ser och hör dem live!
Ett storband från Stockholm som bildades redan 1962 och som har sina djupa rötter i New Orleansjazzen. Nu har inte jag mina rötter där, men som medlem i jazzklubbsstyrelsen var jag ändå på plats och det var riktigt bra, även om det som sagt, inte riktigt är "My cup of tea".
De spelar både ragtime och swing, företrädesvis från 20- till 40-talet.
De gjorde en härlig entré. Bastubans blåsare placerade sig halvvägs framme vid scenen, trummis och pianist var på plats och sedan tågade de andra in medan de spelade. Det var läckert!
Bastuban var enormt stor när man stod bredvid den, undrar vad som får en att välja bastuba som sitt instrument? Hur som helst var det häftigt!
Det var en afton med glad musik och de spelade bra, men jag gav upp efter pausen och for hem. Inte för att jag inte stod ut, utan för att jag är extremt trött för tillfället och kände att den här kvällen inte var högst på min lista över favoritmusik.
Det var dock otroligt mycket folk som kom till klubben den här kvällen och sådant är alltid roligt. Kustbandet var önskat av många ur publiken och storband är alltid bäst när man ser och hör dem live!
Badrums- toalettdoft
Med tanke på att man inte bara badar och duschar i sitt badrum eftersom det oftast finns handfat och toalett i samma utrymme, händer det att det inte alltid luktar Oscar de la Renta därinne.
Hos mig är det i alla fall så, sen om andra åstadkommer vällukt när de gör sig av med sitt "avfall" må det stå för dem. Förresten, om så är fallet är mitt tips att paketera och sälja som luftrenare.
Jag har löst det på ett annat sätt. Jag har en s.k. aromabrännare i badrummet. Vatten och någon god doftolja i skålen, ett värmeljus under och sen är det bara go´lukt därinne, oavsett vem som varit där.
För tillfället har dock min kära brännare fått ta en paus från sitt uppdrag.
Jag var på IKEA när de annonserade om vårlökar i kruka. Jag kände att jag behövde piggas upp med något som gav mig hopp om ett slut på det vita eländet. Lite krokus kändes inte fel och det var just dem jag siktade in mig på.
Vad fanns det mera där på blomvagnarna?
HYACINTER!!!!!!! Och det i februari.
Är det verkligen inte en ren julblomma? Där stod jag med mina 3 krokuskrukor och funderade över en hyacint när det snart är vår.
Kan det vara som att äta semlor i november? Tända adventsljusstaken en vecka för tidigt? Eller som att äta surströmming 1 vecka innan den nya släpps?
Sedan tänkte jag på en elev i skolan som ofta säger: "Jag bestämmer själv". Kloka ord kände jag och bestämde själv, att jag visst kunde köpa hyacint i februari.
Sagt och gjort. Jag tog en kruka som skulle ge blå blommor. Tre kraftiga lökar och lite bladverk var det och inte särskilt dyrt.
Nu har jag naturlig doft i badrummet, oavsett vad jag gör därinne. Tids nog tar jag fram aromabrännaren igen, för det naturliga varar inte för evigt.
Ibland är det roligt att göra något helt galet. Det är första gången jag har hyacinter i badrummet, dessutom i februari, men det går hur bra som helst. Fint är det också!
Hos mig är det i alla fall så, sen om andra åstadkommer vällukt när de gör sig av med sitt "avfall" må det stå för dem. Förresten, om så är fallet är mitt tips att paketera och sälja som luftrenare.
Jag har löst det på ett annat sätt. Jag har en s.k. aromabrännare i badrummet. Vatten och någon god doftolja i skålen, ett värmeljus under och sen är det bara go´lukt därinne, oavsett vem som varit där.
För tillfället har dock min kära brännare fått ta en paus från sitt uppdrag.
Jag var på IKEA när de annonserade om vårlökar i kruka. Jag kände att jag behövde piggas upp med något som gav mig hopp om ett slut på det vita eländet. Lite krokus kändes inte fel och det var just dem jag siktade in mig på.
Vad fanns det mera där på blomvagnarna?
HYACINTER!!!!!!! Och det i februari.
Är det verkligen inte en ren julblomma? Där stod jag med mina 3 krokuskrukor och funderade över en hyacint när det snart är vår.
Kan det vara som att äta semlor i november? Tända adventsljusstaken en vecka för tidigt? Eller som att äta surströmming 1 vecka innan den nya släpps?
Sedan tänkte jag på en elev i skolan som ofta säger: "Jag bestämmer själv". Kloka ord kände jag och bestämde själv, att jag visst kunde köpa hyacint i februari.
Sagt och gjort. Jag tog en kruka som skulle ge blå blommor. Tre kraftiga lökar och lite bladverk var det och inte särskilt dyrt.
Nu har jag naturlig doft i badrummet, oavsett vad jag gör därinne. Tids nog tar jag fram aromabrännaren igen, för det naturliga varar inte för evigt.
Ibland är det roligt att göra något helt galet. Det är första gången jag har hyacinter i badrummet, dessutom i februari, men det går hur bra som helst. Fint är det också!
Beter sig....
...... gör mina tulpaner just nu och jag är så knäpp att jag tycker de är hur vackra som helst.
Jag vet att vi är flera som tycker likadant näår tulpanerna ser ut så här. De gör som de vill, beter sig kort sagt och det är så härligt efter att de har stått där vackert i stram givvakt i vasen.
Nu är det andra bullar! Jag njuter och kärestan tittar lite konstigt på mig tycker jag!
Jag vet att vi är flera som tycker likadant näår tulpanerna ser ut så här. De gör som de vill, beter sig kort sagt och det är så härligt efter att de har stått där vackert i stram givvakt i vasen.
Nu är det andra bullar! Jag njuter och kärestan tittar lite konstigt på mig tycker jag!
Travesti på luciasången
Ute är ljust och kallt, till skillnad mot i december när det är mörkt och kallt. Då är det dock så mysigt med alla adventsljusstakar, stjärnor och levande ljus att det är uthärdligt.
Nu är det bara vidrigt. - 19 grader och enorma mängder nysnö.
Cykla kan man bara drömma om, jag skulle aldrig ens riskera att försöka.
Det verkar det inte som dotter och inte grannen heller har tänkt sig inom en snar framtid. Förresten tror jag inte ens det lilla livet (dottern alltså) tänker sig att använda den här mera, hon påstår att bromsarna inte är tillfyllest.
Fritt fram för cykeltjuvar om de känner för det, då är jag av med vraket.
Själv cyklar jag när det blir vår, vart den nu blivit av!
Nu är det bara vidrigt. - 19 grader och enorma mängder nysnö.
Cykla kan man bara drömma om, jag skulle aldrig ens riskera att försöka.
Det verkar det inte som dotter och inte grannen heller har tänkt sig inom en snar framtid. Förresten tror jag inte ens det lilla livet (dottern alltså) tänker sig att använda den här mera, hon påstår att bromsarna inte är tillfyllest.
Fritt fram för cykeltjuvar om de känner för det, då är jag av med vraket.
Själv cyklar jag när det blir vår, vart den nu blivit av!
Husdjur??
Vi var på Lamplagret för att köpa mini miniglödlampor till en lampa med många "armar" och en ny lampskärm till en annan lampa.
Där på disken vid kassan fanns tips för den som önskar sig husdjur, något som rör sig när man kommer hem om huset är tomt för övrigt. Detta för endast 298 kronor.
Olika sorter är det som simmar förbi i alla fall, så lite variation får man!
Jag tror det får vara för min del, det räcker gott med dammråttorna!
Där på disken vid kassan fanns tips för den som önskar sig husdjur, något som rör sig när man kommer hem om huset är tomt för övrigt. Detta för endast 298 kronor.
Olika sorter är det som simmar förbi i alla fall, så lite variation får man!
Jag tror det får vara för min del, det räcker gott med dammråttorna!
Konserten
Gårdagskvällen var en riktig höjdare, kärestan anlände helskinnad i god tid, men rejält trött, så han gjorde en Kronblom nere på soffan, medan jag höll på med garderobsinventering. Jag försöker komma undan städning av huset genom allehanda trick som t ex att kolla hur många svarta, röda, lila och vita tröjor jag är ägare till.
Jag lyckades slippa städa och när mannen vaknat till efter tuppluren var det dags att ge sig iväg till Conventum.
VILKEN HÖJDARKVÄLL!
HELEN SJÖHOLM med en massa exellenta musiker!
Där fick jag plötsligt se Jojje Wadenius till vänster om henne. Bättre än någonsin!
De flesta låtarna var från hennes album "Euforia" - Helen Sjöholm sings Billy Joel och det var en fantastisk resa genom det albumet. Hon föredrar att sjunga på svenska och Tomas Andersson Wij är den som har gjort de mycket fina översättningarna. Det går att lyssna på smakprov på Youtube, men om jag händelsevis har kunnat länka till Youtube någon gång, så har jag glömt det nu. Lätt att hitta är det i alla fall.
Vi fick också en kort återblick av hennes uppväxt, kopplat till aktuell musik för tiden. Det var både roligt, tänkvärt och underhållande.
Ordningsföreskrifterna var bl a, att man inte fick fotografera under föreställningen, bara när de tackade för applåderna, eller ovationerna vore ett bättre ord för det de fick efteråt! Det blev några hastig knäpp med ganska stor zoom, men jag tänker inte gnälla om kvaliteten på bilderna den här gången. Jag är glad att jag hann ta dem.
Här är hela ensemblen, till vänster i bilden en stråkkvartett bestående av 4 unga tjejer, som var otroligt duktiga. Jag är uppvuxen med en fiolspelande far, så jag är väldigt förtjust i stråkmusik. Modern spelade piano och det är ett annat favoritinstrument som jag gärna lyssnar till.
Stråkkvartetten, det kanske syns utan att jag behöver skriva det? :-)
Helen med gitarristerna och pianisten.
Redan när introt till "Så som i himmelen" kom, började folk applådera och jag höll kärestans hand så hårt att jag nästan bröt av honom pekfingret. Jag hörde knaket! Så stark är jag, men det gick bra som tur var.
De höll på drygt 2 timmar utan paus och de timmarna gick alldeles för fort. Det här var första gången jag hörde henne live, men inte sista.
Skivan har jag redan beställt, måste lyssna MYCKET mera!
Jag lyckades slippa städa och när mannen vaknat till efter tuppluren var det dags att ge sig iväg till Conventum.
VILKEN HÖJDARKVÄLL!
HELEN SJÖHOLM med en massa exellenta musiker!
Där fick jag plötsligt se Jojje Wadenius till vänster om henne. Bättre än någonsin!
De flesta låtarna var från hennes album "Euforia" - Helen Sjöholm sings Billy Joel och det var en fantastisk resa genom det albumet. Hon föredrar att sjunga på svenska och Tomas Andersson Wij är den som har gjort de mycket fina översättningarna. Det går att lyssna på smakprov på Youtube, men om jag händelsevis har kunnat länka till Youtube någon gång, så har jag glömt det nu. Lätt att hitta är det i alla fall.
Vi fick också en kort återblick av hennes uppväxt, kopplat till aktuell musik för tiden. Det var både roligt, tänkvärt och underhållande.
Ordningsföreskrifterna var bl a, att man inte fick fotografera under föreställningen, bara när de tackade för applåderna, eller ovationerna vore ett bättre ord för det de fick efteråt! Det blev några hastig knäpp med ganska stor zoom, men jag tänker inte gnälla om kvaliteten på bilderna den här gången. Jag är glad att jag hann ta dem.
Här är hela ensemblen, till vänster i bilden en stråkkvartett bestående av 4 unga tjejer, som var otroligt duktiga. Jag är uppvuxen med en fiolspelande far, så jag är väldigt förtjust i stråkmusik. Modern spelade piano och det är ett annat favoritinstrument som jag gärna lyssnar till.
Stråkkvartetten, det kanske syns utan att jag behöver skriva det? :-)
Helen med gitarristerna och pianisten.
Redan när introt till "Så som i himmelen" kom, började folk applådera och jag höll kärestans hand så hårt att jag nästan bröt av honom pekfingret. Jag hörde knaket! Så stark är jag, men det gick bra som tur var.
De höll på drygt 2 timmar utan paus och de timmarna gick alldeles för fort. Det här var första gången jag hörde henne live, men inte sista.
Skivan har jag redan beställt, måste lyssna MYCKET mera!
SNÖOVÄDER
Det kunde vara jag på bilden, men jag sitter här och stirrar ut på de stora lappvantarna som vräker ner utanför fönstret. Kärestan "is out there in the desert", ja, desert är kanske är fel ordval, han "halar" omkring på de ishala, fetsnöade vägarna för att ta sig hit.
Som ett resultat av lagen om tji ska vi på konsert just ikväll. Vi köpte biljetterna för cirka ett halvår sedan och har lyckats pricka just den dagen som det är ett rejält oväder över hela mellansverige.
Det är nästan mer trafikvarningar i etern, än vanlig radio när man lyssnar. Det är stopp på vägarna, järnvägen och en del vägar är t o m avstängda, för det står lastbilar på sned, släp i diket, singelolycker osv osv.
Jag ska göra mitt sedvanliga "getoffer" på att kärestan må ta sig hit oskadd och därmed ger jag mig in i ritualerna med omedelbar verkan och sätter punkt för idag.
Variant på Cheddar
Den här smaken kan jag rekommendera till alla Cheddarälskare. Den tas tydligen fram till nyår och jag hittade den i början av januari.
Champagnecheddar!
Den var dessutom på extrapris när jag köpte den, "bara" 99 kronor/kilot. Jo, det är billigt för Cheddar. Först köpte jag en mycket liten bit, mindre än 1/8, men efter att ha smakat hemma, skyndade jag mig tillbaka till affären och köpte en halv. Den räcker ett tag till, men sen får jag vänta tills det blir dags för nyårsfirande igen.
Då ska jag köpa en hel ost. Så dé så!
När det klarnar
Äntligen har färgen roströd fått rätt nyans i den kreativa delen av min hjärna. I fantasin kan den nog ta sig ganska många olika nyanser, men nu vet jag!!!!!
TITTA BARA SÅ VÄL ÅSKÅDLIGGJORT! 
Aldrig mer behöver jag sväva i tvivelsmål om vad roströd är för färg.
Extra kallt om fötterna
I fredags när jag skulle hem från skolan kändes det extra kallt om fötterna. Det var som jag hade ett kallstråk längs utsidan av vänster fot.
Sedan gick jag in i bilen och så var det problemet ur världen, dock bara för en ynka, kort liten stund, ungefär så lång stund som det tog för mig att komma hem. Sedan var det kallt igen.
Då först krökte jag min värkande rygg och fick se att vänstra kängan spruckit i sömmen längs utsidan och självklart kilade kalluften in där.
Eländes, elände!!!!!!!!!!
Det finns inte mycket jag tycker så illa om, som att gå i affärer för att jag måste ha tag på ett visst plagg/skor eller annat att sätta på mig. Nu var vi bara tvungna att uppsöka stan eller köpcentret på lördagen.
Vi valde stan. Sedan till nästa problem! Var finns skoaffärerna i Örebro? Jag har bara handlat på Hans/Håkan i Nora de sista åren och dit hittar jag, men nu var vi i Örebro.
Vi hittade 2 affärer - Din sko och Nilssons, men inga lämpliga kängor eller läderstövlar. Då kom kärestan på att det fanns en till affär ganska långt ner på söder och dit gick vi, jag i mina lågskor, som för all del fungerade, men det kändes inte som rätt årstid.
Svidéns, hette skoaffären. Jag hade aldrig sett den förr, men jag är inte mycket för att titta i skyltfönster heller, så det var inte så konstigt.
Ner i källaren fick man gå och halvvägs ner var en inbyggd hylla där denna snygga doja stod. Läcker klack måste jag säga, jag som aldrig ägt ett par klackskor i hela mitt liv.
Väl nere möttes jag av en vänlig dam som hette Svea, om jag hörde rätt när hon svarade i telefonen.
Jag tror jag provade minst 20 par olika fotbeklädnader. Från början kom hon med flashiga, blanka dojor med klack och smal tå, men efter att ha provat och ojat mig hamnade vi till slut på de platta, rundtåade, varma och jordnära.
Det lyckades!
Hon hade ett par som blev godkända av Leontina och med dem på fötterna travade vi så småningom hemåt igen.
Jag snötestade dem och de kändes helt okej.
Det skulle sett ut det, om jag stått där i snön med de där med fuskkrokodiltå!!!
Sedan gick jag in i bilen och så var det problemet ur världen, dock bara för en ynka, kort liten stund, ungefär så lång stund som det tog för mig att komma hem. Sedan var det kallt igen.
Då först krökte jag min värkande rygg och fick se att vänstra kängan spruckit i sömmen längs utsidan och självklart kilade kalluften in där.
Eländes, elände!!!!!!!!!!
Det finns inte mycket jag tycker så illa om, som att gå i affärer för att jag måste ha tag på ett visst plagg/skor eller annat att sätta på mig. Nu var vi bara tvungna att uppsöka stan eller köpcentret på lördagen.
Vi valde stan. Sedan till nästa problem! Var finns skoaffärerna i Örebro? Jag har bara handlat på Hans/Håkan i Nora de sista åren och dit hittar jag, men nu var vi i Örebro.
Vi hittade 2 affärer - Din sko och Nilssons, men inga lämpliga kängor eller läderstövlar. Då kom kärestan på att det fanns en till affär ganska långt ner på söder och dit gick vi, jag i mina lågskor, som för all del fungerade, men det kändes inte som rätt årstid.
Svidéns, hette skoaffären. Jag hade aldrig sett den förr, men jag är inte mycket för att titta i skyltfönster heller, så det var inte så konstigt.
Ner i källaren fick man gå och halvvägs ner var en inbyggd hylla där denna snygga doja stod. Läcker klack måste jag säga, jag som aldrig ägt ett par klackskor i hela mitt liv.
Väl nere möttes jag av en vänlig dam som hette Svea, om jag hörde rätt när hon svarade i telefonen.
Jag tror jag provade minst 20 par olika fotbeklädnader. Från början kom hon med flashiga, blanka dojor med klack och smal tå, men efter att ha provat och ojat mig hamnade vi till slut på de platta, rundtåade, varma och jordnära.
Det lyckades!
Hon hade ett par som blev godkända av Leontina och med dem på fötterna travade vi så småningom hemåt igen.
Jag snötestade dem och de kändes helt okej.
Det skulle sett ut det, om jag stått där i snön med de där med fuskkrokodiltå!!!
10 veckor kvar!
Jag fick ett mail från C häromdagen. Hon ville låna lite bilder av mig för ett arbete i skolan och det var helt okej för min del.
Samtidigt påminde hon mig om, att nu var det bara 10 veckor kvar
Sedan är vi där igen!!!!!!! Vad lätt livet kändes helt plötsligt!
Jag har börjat nedräkningen!
Samtidigt påminde hon mig om, att nu var det bara 10 veckor kvar
Sedan är vi där igen!!!!!!! Vad lätt livet kändes helt plötsligt!
Jag har börjat nedräkningen!
Plötsligt blev det mycket blommor
För tillfället har jag gott om fina blommor här hemma och det är absolut inget som stör, tvärtom, det är bara härligt.
När vi "damer" träffades här hemma i torsdags fick jag flera fina, så hade jag fortfarande kvar kärestans rosor och inte är jag sämre än att jag har köpt några själv också. Av en av damerna fick jag t o m en "eternell" om man så vill (det är wettexduken jag syftar på).
Nu är de utspridda så jag kan njuta av något fint överallt på nedervåningen. 
De jag köpt själv är lökväxterna, krokus för lite vårkänsla och något oväntat hyacinter. De är tydligen inte enbart julblommor, så jag köpte en kruka och ställde på toaletten. Lite levande väldoft kan man alltid testa en gång, till skillnad mot de naturliga odörerna som lätt kan uppstå på ett sådant ställe.
Krokusen ska få varsin fin kruka och en annan placering än diskbänken.
Uppe är proppat med pellor överallt, de ska klippas och få ny jord, men de har inte börjat skrika efter det riktigt än. Det är dock ingen plats för snittblommor på den våningen, jag är glad att jag fortfarande har lite sikt ut mot gården.
Hej bloggen, vad hände???
Detta har jag aldrig varit med om förut, men plötsligt var inte bloggen prio 1 längre. När tiden av en massa olika anledningar inte räckte till avstod jag från bloggen. Undrar vad som hände och hur det gick till?
Svaret kanske är så enkelt som att dygnet bara har 24 timmar och en del av dem bör man sova.
JO, det bör man, även om jag är urusel på att inse det och även har lätt för att tala till mig själv, att det nog räcker med 5 timmars sömn med tanke på att jag ju faktiskt sov 7 i förrgår el dyl.
Detta beteende känner jag igen från mina föräldrar, de kunde vaka hur länge som helst, dvs undvika att gå och lägga sig, till förmån för skrivande, syltkokning, "grejande", tapetsering, bokläsning mm mm mm. Våra grannar brukade säga: "Det spelar ingen roll vilken tid man vaknar på natten, så lyser det alltid i något fönster där hos er."
Vi bodde så att säga mitt i byn och dessutom på en liten kulle, så vårt hus syntes väldigt väl. Så var det nog, vi var riktiga nattugglor, både jag, min bror och våra föräldrar.
Den här veckan har trotsat det mesta vad det gäller tid. Dygnet hade behövt ha minst 36 timmar, men flextid gäller inte då, även om man så önskar.
Jag har sovit minimalt, hunnit med maximalt och i skrivande stund 22.09 fredag är jag fortfarande vaken, trots att kroppen skriker av sömnbrist.
Nu är det fredag och imorgon tänkte jag blogga lite och även söndag. Nästa vecka är ännu ett oskrivet kort.
Bilder?
Jag kan väl visa en fantastiskt god choklad som jag köpte på Frukthörnan i Umeå när jag var där i höstas. Priset har jag förträngt, för de var dyra, men ack så goda.
Jag köpte 2 kakor, den första från Indonesien och den var verkligen delikat. Det handlar om mörk, fantastisk kvalitetschoklad som man avnjuter i små bitar. Sista bitarna av den gav jag till min låtsasdotter på jobbet. Jag är hennes Örebromamma eftersom vi kom hit från norra Sverige båda två och hamnade på samma arbetsplats. Hon är jämnårig med mina barn och hennes mamma med mig, så det gick ihop riktigt bra.
Nu är hon också såld på den här chokladen och det är lätt att förstå.
Första raden är på bearbetning i min mage för tillfället, mer mäktar man inte med.
Det är tur att jag har sonen på plats, boende väldigt nära Frukthörnan. Han kommer att få ett och annat uppdrag framöver, till den dag jag själv är på återbesök i min gamla hemstad.
Kanske är jag snart här igen, bara timmarna är på min sida.
TREVLIG HELG!
Svaret kanske är så enkelt som att dygnet bara har 24 timmar och en del av dem bör man sova.
JO, det bör man, även om jag är urusel på att inse det och även har lätt för att tala till mig själv, att det nog räcker med 5 timmars sömn med tanke på att jag ju faktiskt sov 7 i förrgår el dyl.
Detta beteende känner jag igen från mina föräldrar, de kunde vaka hur länge som helst, dvs undvika att gå och lägga sig, till förmån för skrivande, syltkokning, "grejande", tapetsering, bokläsning mm mm mm. Våra grannar brukade säga: "Det spelar ingen roll vilken tid man vaknar på natten, så lyser det alltid i något fönster där hos er."
Vi bodde så att säga mitt i byn och dessutom på en liten kulle, så vårt hus syntes väldigt väl. Så var det nog, vi var riktiga nattugglor, både jag, min bror och våra föräldrar.
Den här veckan har trotsat det mesta vad det gäller tid. Dygnet hade behövt ha minst 36 timmar, men flextid gäller inte då, även om man så önskar.
Jag har sovit minimalt, hunnit med maximalt och i skrivande stund 22.09 fredag är jag fortfarande vaken, trots att kroppen skriker av sömnbrist.
Nu är det fredag och imorgon tänkte jag blogga lite och även söndag. Nästa vecka är ännu ett oskrivet kort.
Bilder?
Jag kan väl visa en fantastiskt god choklad som jag köpte på Frukthörnan i Umeå när jag var där i höstas. Priset har jag förträngt, för de var dyra, men ack så goda.
Jag köpte 2 kakor, den första från Indonesien och den var verkligen delikat. Det handlar om mörk, fantastisk kvalitetschoklad som man avnjuter i små bitar. Sista bitarna av den gav jag till min låtsasdotter på jobbet. Jag är hennes Örebromamma eftersom vi kom hit från norra Sverige båda två och hamnade på samma arbetsplats. Hon är jämnårig med mina barn och hennes mamma med mig, så det gick ihop riktigt bra.
Nu är hon också såld på den här chokladen och det är lätt att förstå.
Första raden är på bearbetning i min mage för tillfället, mer mäktar man inte med.
Det är tur att jag har sonen på plats, boende väldigt nära Frukthörnan. Han kommer att få ett och annat uppdrag framöver, till den dag jag själv är på återbesök i min gamla hemstad.
Kanske är jag snart här igen, bara timmarna är på min sida.
TREVLIG HELG!
