Önskemål från min dotter hundägaren
Jaaa, varför har jag inte det? Inte på katterna heller för den delen.
Min kära dotter och numera måg, har hyrt hus på landet och bor där med hela sitt menageri inklusive alla andra gratisdjur, mestadels små och ofta flygkunninga.
Vi har redan hunnit besöka dem 2 gånger, för på landet är det härligt att ha bekanta så här års. Är det sen ens kött och blod kan man komma ofta, för blir det för ofta får man reda på det. Då håller man sig hemma ett tag, sen kommer man tillbaka, medförande något lyxigt från stadens bekvämligheter, t ex 2 paket vaniljvisp.
Här är boningshuset.......
.....med en fin väggfast blomlåda under fönstret på framsidan.
Ena uthuset med tillhörande gästrum
Trappsteget in till gästhuset är nog gammalt
Andra uthuset med garage
På det här huset är det jättefina fönster
Jag gillar grindstolparna också, trots att de bara är en stenklump.
I och med flytten till landet blev det dags för hund nummer 2 att göra entré. Hon är en Leonberger och heter Puka.
På avstånd är hon helt okej tycker Babusjka, det är ju hon som är modern och bestämmer, Puka är valpen som ska lära sig, även om det inte är hennes valp.
Men "lilla" Puka har inte så mycket vett än, vill gärna leka och tänker inte på hur liten Busjkin är. Då säger hon ifrån med ett litet bjäbb!
De har dock en hel del liknande intressen, är man hund så är man och luktar den ena på något intressant på marken, hittar så klart den andra något liknande.
Rolig bild tycker jag, där båda har nosen i backen och högra frambenet lite upplyft.
Babusjka i skuggan och i skydd för Pukavalpens vilda skutt.
Min tvättbalja fick duga som vattenhål så länge och Puka gillade den.
Vindflöjeln på uthuset
Utekatt????? Vem jag?????? NEEEJ TACK!!!!!! Bakom kudden är perfekt!
Detta var från vårt första besök på landet. Det kommer mera, men nu är det paus som gäller några dagar.
Antibloggare
Jag är antibloggare, men bara mycket temporärt.
Vi har nog årets varmaste dag hittills och då kan jag väl inte sitta här?
Jag ska naturligtvis sitta på baksidan bekvämt tillbakalutad och njuta!
Iskallt vatten!
Och nysköljda jordgubbar!
Imorgon har de visst lovat + 14, då kan man vara inne. Jag kommer dock att åka och träffa Majken några dagar och troligast är jag "antibloggare" ända fram till måndag som visst är vår nationaldag, vad nu det ska tjäna till?
Jaja, jag flaggar väl lite då!
Renovering pågår
När man har ett extra rum blir det så lätt att man tjofsar in det som står i vägen, blir över, bra att ha saker, det tar jag sen saker osv osv och till slut är det inte ett rum, utan ett brötigt förvaringsutrymme.
Först skulle jag göra det själv. Jag började, men när jag insåg att under bården som jag försökte blöta bort, fanns en smalare bård, dessutom fastmålad, gav jag upp.
Inre fond har man när man bor i bostadsrätt, den var det tillräckligt mycket i för att jag skulle kunna ta hit ett proffs.
Nu går det undan, vad lätt det verkar när man kan och fint blir det säkert. Golv har jag också bestämt mig för att byta, det gamla låg löst, var bara ditlagt och fastsatt med en liten trekantlist längs golvfodret.
Många olika tapetlager kunde jag skönja när första rivningen var gjord, fast allra ytterst var det väv som målats ljusblå.
Under väven var det knottror, de kanske hade varit vita, det är svårt att säga.
Växtlighet
Ljust av något slag
Randigt med mönster
I förra rummet, som kärestan och jag slet med själva var det 7 lager tapet innan vi kom ner till botten och kunde börja spackla och slipa. När det minnet poppade upp blev det lätt att välja bort att vara sin egen renoverare.
Nu ser jag fram emot det färdiga resultatet och det närmar sig. Bara golvet kvar sedan att bestämma om.
Mycket är det man ska ta beslut om, men det ordnar sig nog!
Bokutlottning
http://ciccisbokblogg.blogspot.com/2011/05/utlottning-av-deckarekriminalare.html
Jag har sällan tur, men med tanke på vad jag kom hem med i bagaget från Liseberg, kanske detta är min turmånad? Vi får se. Jag kommer att återvända till Ciccis blogg för att hålla mig uppdaterad.
Böcker är livskvalitet, tycker jag som vuxit upp med en mamma i bokhandel och fått i mig atmosfären med modersmjölken - i alla fall nästan.
Årspremiär
Jag såg skylten om färsk svensk potatis och köpte 16 stycken, det fick räcka, för de kostade 45 kronor kilot. När jag nämnde det för kärestan såg han alldeles salig ut och sa: "Tomatsill". Jag kontrade med "Matjesill". Ingen av oss är sillmänniskor, han äter bara tomatsill och jag äter bara matjesill.
Så fick det bli.
Potatisen ska så klart koka ihop med dill, det är vi överens om, men olika tillbehör ska vi ha också. Han ska ha tunn vispgrädde och gräslök, jag ska ha gräddfil, gräslök och gärna ett hårdkokt ägg mitt i.
Fast allra först måste jag äta en eller två potatisar i små bitar, med kallt smör. Det är så njutbart att det drar ihop sig i gommen nu när jag skriver om det.
Som om det redan var midsommar hade jag också köpt årets första jordgubbar. De var holländska och smakade hur bra som helst. Upp och ner är världen tycker jag, barn till jordgubbsodlare på 60-talet. Då åt man jordgubbar i mängder, mitt på sommaren och sen var det djupfrysta som gällde och de var inte ett dugg goda.
Grädden gick åt till sillen, det fick bli vaniljvisp, ett mycket gott alternativ.
Nästan dränkta och hur ljuvligt gott som helst! Välkommen tillbaka sommaren!
Lisebergsfrestelser
Eftersom jag sovit 3 timmar på eftermiddagen var jag förstås pigg som en nötskrika (huruvida de nu är pigga?) och somnade inte förrän vid 1 på natten. Sedan upp 4.15, för att hinna äta frukost, packa, hämta medresenär och passa bussen som gick 6.00.
Allt gick bra!
Vi hade en fantastisk dag i Göteborg, jag älskar den staden!
Paddan, Universeum och Liseberg.
Där på Liseberg utbröt den stora chokladhjulsfebern och nog blev jag smittad. Jag vinner ALDRIG, men jag tycker det är roligt att spela och ta lotter. När andra spelade på olika choklad- och godishjul, ställde jag också upp mig och satsade lite här och där.
Toblerone hade jag gärna velat vinna, för det är riktigt gott. Å andra sidan är jag inte underviktig, så det gjorde inte så mycket att jag inte vann, för det gjorde jag inte.
På slutet var jag trött och gick med arbetskamrat T, som spelade hej vilt, fast hon redan kånkade på nästan 2 kilo kexchoklad.
När hon satsade, så gjorde jag det också. 3 kronor på nummer 4 och 3 på nummer 17.
Utrop: Stjärnvinst på nummer 4......... Det var jag!
Sen gick det i ett och jag vann 3 gånger till, en nalle och 2 andravinster på godis.
Hemma igen radade jag upp alltihopa i hallen för att ta en bild !
Idag var jag tvungen att titta hur det såg ut inuti en "Storgeisha".
Innan jag hunnit fatta, hade kärestan smittats av samma tvång och vips hade han slitit upp locket på en liten Geisha. Då var vi förstås tvungna att smaka också. MMMMmmmmm, det smakade väldigt bra!
Med tanke på Islandsgodisfrossan för inte alls längesen, undrar jag vad det var som fick mig att spela på en massa choklad- och godishjul?
Jag hade tänkt ta ett uppehåll, istället tog jag mig ett återfall i sockerträsket!
Majken
Jag har blivit farmor idag till den ljuvaste lilla bebis som finns!
Majken cirka 10 timmar! UNDERBAR!!!
En förlorad afton
Vi har haft DM i friidrott idag = ute hela dagen, blåsigt och kallt väder som tog energi, finnas tillhands för alla elever med hjälp, matsäck etc + att vi håller på med en rasande dokumentation i skolan och lite annat privat, som jag också går och väntar på.
Ganska mycket anspänning och stress och väldigt lite vila. Inte blir det bättre av, att när jag äntligen kommer i säng frampå natten, MÅSTE jag läsa!
Imorgon ska vi på skolresa till Göteborg.
Avresa från stan 6.00. 5.30 ska jag plocka upp en som ska samåka med mig till mötesplatsen för avresan, så det blir en tidig morgon kan man lugnt säga.
Idag på eftermiddagen la jag mig en stund på sängen för att läsa, för jag var rejält trött. Det var mulet, blåste hårt och ruggigt väder, bättre ligga en stund, än promenera tänkte jag.
Nästa som händer är att jag vaknar. Det är strålande sol, klockan visar halv 8 och jag inser att jag ligger påklädd och sover. (Detta är något som inte händer mig, pga att jag är en person som inte kan sova på dagen, även om jag skulle vilja).
HJÄLP, JAG HAR FÖRSOVIT MIG!
P A N I K ! ! !
Ingen hade ringt och sökt mig.
Bussen hade gått för längesen.
Varför är jag påklädd?
Det är jag som har pengarna för hela resan.
Vad händer, vad ska jag göra?
Jag rusar ner, jodå, klockslaget stämmer. Jag stirrar på almanackan, vad var det för dag? Den säger mig ingenting, jag rusar runt, hittar min mobil och ringer P.
Inget svar! Nej, det är klart han inte svarar, han sitter ju på bussen och har fullt upp.
HJÄLP igen, den som skulle samåka med mig, hur gick det?
Jag trycker bort det obesvarade samtalet och ringer skoltelefonen. Inget svar där heller och nu har jag verkligen superpanik och känner mig helt "Lost in the desert".
Rusar in till TV.n för att se vad det är för dag, men innan den går igång ringer min mobil.
Det är P!
Jag undrar vad jag sa till honom? Jag har ingen aning, bara ett osammanhängade sammelsurium, men när jag svamlar och orerar som värst hör jag att han säger: Ta't lugnt, det är imorgon vi ska åka på skolresa".
Jag har fått förmågan att sova dagtid. Jag hade sovit nästan 3 timmar.
Är jag lite utarbetad och slut kanske?
Här sitter jag nu i sena kvällen och känner mig ganska pigg. Det ska bli intressant att prata med P imorgon och höra vad jag sa, om det gick att förstå överhuvudtaget.
Samtidigt får jag mig en ordentlig tankeställare. Är det så här det känns när man börjar tappa greppet om tillvaron när man åldras, en begynnande demenssjukdom el dyl? Roligt var det definitivt inte, men nu, ett antal timmar senare kan jag skratta åt mitt beteende och imorgon säkert ännu mer.
Jag kommer att ställa 2 väckarklockor när jag lägger mig. Här tas inga risker mer!
Motorcykelutflykt till Norberg
Jag sitter bakpå hojen hela vägen och hallucinerar om vad jag ska äta tilll kaffet när vi kommer fram. Väl där har det hittills alltid blivit en räkmacka.
I år blev det en:
Har jag dålig, eller rent utav ingen fantasi alls????
Kärestan han har fantasi och kan variera sig när det gäller vad han äter.
Två koppar svart kaffe också, man behöver både mat och gift!
Jag kände att jag också ville variera mig lite och bestämde mig för att jag behövde något sött efteråt. Det är nyttigt har jag intalat mig i hela mitt liv, sätter fart på matsmältningen och ökar välbefinnandet. Jag har ingen aning om huruvida det ligger någon sanning i det, men det passar mig!
Jag gick in igen och köpte en makron med citronsmak
Den satt som en smäck efter alla salta räkor. Där satt jag och njöt i solen och lutade mig bakåt och fick syn på de små runda fönstren med en stjärna, just under taket.
Jag förundras över att man nästan alltid ser nya detaljer på ställen man besöker, även om man varit där många gånger tidigare.
Vi behövde röra på oss och gick en runda i Norberg, i kvarteren runt Elsas konditori.
Det visade sig vara ett kvarter fullt av gamla hus med anor, men först såg jag, vad jag tror är ett "offentligt hus", med fin dekor på gaveln.
Sedan bar det av in bland den gamla bebyggelsen.
DELINSKA HUSET
Återuppbyggt efter en brand 1998.
Byggnaden är uppförd på kvarvarande stengrund.
Ån mitt i samhället
ANTIKVARIAT!!!
Där gick jag in och där blev jag kvar tills kärestan kom tillbaka från sin rundtur. Han "slet" ut mig till slut och vi styrde kosan hemåt, tack och lov utan fler böcker. Det är inte direkt en bristvara hos någon av oss.
Masugn, porslinsmuseum och antikhandel
Jag hade gjort ett heldagsprogram, lejt en chaufför med bekväm bil och stått i köket hela fredagen och gjort allt, utom fött ett litet barn vid spisen.
Första stopp var vid masugnen i Mariedamm. Här skulle vi inta kaffe med dopp. Det visade sig vara en mycket vacker plats, varken jag, kärestan (det var han som var chauffören), I-M eller hennes man L hade varit där tidigare.
Vi satte oss uppe på höjden där det var soligt och fin utsikt, med någon sorts iris i förgrunden.
Liljekonvaljer i massor vid foten av trädet.
och ett kaffesuget sällskap vid bordet
Trehörnings masugn
Herrarna skulle förstås in och studera tekniken och vattenhjulet inifrån.
Vid masugnen finns ett café som drivs av någon förening i Mariedamm, där fanns mycket att välja på, de hade ett trevligt lotteri med massor av vinster och lotterna kostade bara 2 kronor styck. I-M vann en fin bricka.
I cafeét fanns också en konstutställning med skira akvareller till salu.
Hur trevligt det här än var, hade vi mycket mer på dagsprogrammet, så vi susade vidare mot Godegårds Säteri och Porslinsmuseét.
Här är min kära "syster" full av eufori och i full fart med att kolla in de gamla 1800-talstallrikarna. Så otroligt mycket hon kunde och som hon också berättade för mig, som inte alls visste allt hon lärt sig genom sitt samlande av Gustafsbergstallrikar.
Hon har en diger samling av Gustafsbergstallrikar - en av varje, men de måste vara gamla. Inga 1900-tals är intressanta. (Inte än i alla fall, men hur blir det när hon har alla 1800-hundringar????)
Jag hade inte enbart fokus på Gustafsberg, utan fotograferade allt jag fann intressant, fint och speciellt. Det finns långa rader med porslin i årtalsordning, från de äldsta till dags dato. Det finns också uppdukade miljöer, ibland hela rum, ibland mindre detaljer, som t ex ett skåp med porslin.
En dampotta...... redan då, om vi nu trodde att Pipinette är en modern uppfinning.
Det fanns gott om barnserviser, både till nytta och nöje.
Soppterrin med fin lejonknopp
Och härliga ölkrus i lagom storlek tycker jag!
Tillbringare
Sparrisfat, ergonomiskt utformat kan man säga.
Matservisen i Vas, har jag haft äran att äta på hemma hos I-M och L.
Inte visste jag att det fanns en tallrik som heter Örebro.
Plötsligt får jag syn på en gammal bekant. Ägghönan som härstammar från min farmor i Insjön och som nu pryder min hylla därhemma.
Inte nog med att han sitter på tändsticksaskarna, Nermans lille gosse. Han finns på porslin också.
Jag stod länge och funderade på vad det var för juligt med den här tallriken. Sedan såg jag det, men lätt var det inte.
Tekannor - gamla.....
....... och lite nyare stuk.
I raddan med koppar var det många vi kände igen.
Tussilagoservisen hade jag däremot aldrig sett förr
Gammal ostkupa
Puzzleblomkrukor
Sedan jag var här förra gången har museét utökats med ännu ett hus och ändå är de redan trångbodda. Där var det lite modernare saker. 1900-tal och halva det har vi ju varit med om, så det var också roligt.
Den här servisen var nog rejält dyr när den var ny, även om det står billigt.
ACHTUNG, ACHTUNG!!! Här var det Lipton Gul, en sån styggelse! I tesammanhang är jag alltid laddad med en Earl Grey, man vet aldrig när man utsätts för en Lipton Gul! HUVA!
I det här huset hittade jag mycket minnen från min barndom
Flora var nästan omöjlig att fotografera för blänket i glaset. Det är den första servisen jag minns från min barndom.
Kvällsmat kunde vi äta på Karat. Jag gillade den knoppriga guldkanten väldigt mycket.
Pomona åt vi också på när det inte var en stor middag som skulle intagas.
Så undrar jag vart vårt huvud, exakt som detta, tog vägen? Det blev förmodligen väldigt fult att ha en negress (och det ordet, får man använda det tro?) på väggen, men innan det blev så, tyckte jag det var både fint och lite exotiskt.
I det här huset var det uppbyggt miljöer som visade allt från ett årtionde på 1900-talet i taget. Man kikade in genom stora fönster och där var massor med nostalgi för oss 50-talister.
Den tredelade kakburken hade vi, såväl som de flesta andra också.
En sån här grön dam tror jag att morfar hade.
I en monter kunde vi se hur man lagade porslin förr.
Nu hörde vi plötsligt ett förfärligt skri utifrån. Var det kärestan som höll på att svälta ihjäl, eller vad var det som hände där ute?
Det var bara han! Att någon så vacker kan låta så illa ? ! ?
Väl ute föll vår blick på dörren in till Örtagården.
Där gick vi en liten stund och fortsatte njuta av allt som spirade.
En av mina favoritblommor var nära att slå ut i full blom, med myror förstås.
Inne i boden med den vackra trappan hängde lin på tork.
Efter allt detta var vi damer redo för en tur till just damrummet. Pudra näsan kanske? Vi gick till huset där man köper inträdesbiljett.
Det var mycket längesedan jag såg ett sådant lås på en toalett.
Strömbrytarna, eller lysknappar som jag hellre vill säga, var inte heller av dags dato.
Jag fortsatte uppåt, för nu blev jag nyfiken på miljön. Ledstången var fin den också.
Som kronan på verket, två fina kakelugnar.
Dags för nästa etapp. Ut genom grinden
För nu skulle vi släppa lös I-M i Antikhandeln strax bredvid Godegårds Säteri. Hon blev som ett litet barn på julafton, när det får syn på högen med julklappar och jag kände mig rätt så nöjd att den här dagen blev så bra.
Till all lycka hittade hon också 2 tallrikar till sin samling, som hon inte hade förut. När herrarna började hota med att gå ner till cafeét vid säteriet och köpa varsin smörgås, slet vi oss och gick till bords för att intaga vår picknickmat.
Det var en fantastisk dag, det var vi överens om alla 4.
Porslinsmuseét är ett mycket intressant museum och väl värt ett besök. Entren är bara 80 kronor och för den facila summan får man väldigt mycket. Se länken!
På begäran: Hur man tillagar en tacotallrik
Jag har inte ens ett recept, för det är helt improviserat.
* Stek nötfärs och krydda mexikanskt, färdig tacomix om man inte vill greja själv
* Ta en ungseldfast tallrik och häll ut nachos, jag brukar ta runda, de fyller ut bäst och strö mexicofärsen över så mycket man tror man orkar äta. Jag har även testat att göra mycket på långpanna, det funkar också, men fastnar mer.
* Tjofsa på lite salsa här och där runt tallriken, välj själv mild, medium eller stark
* Hackad rödlök (jag föredrar röd) för den som så önskar
* Oliver för den som så önskar
* Lägg dit skivad, färsk tomat
* Sist massor med riven ost
In i ugnen och gratinera på hög värme, kanske 250 eller så och högst 5 minuter,
annars bränns nachosen, men osten måste ju få smälta.
Sedan äter jag den med guacamole som jag gör själv och mer salsa.
Kall öl är gott till.
Lika bra jag visar bilden en gång till också!
Man måste inte ha matchande servetter, men det var lite roligt att jag hade det!
Imorgon.....
Jag kan passa på att visa den smaskiga tacotallriken jag serverade kärestan här om sistens. Tilläggas bör att det serverades guacamole och tomatsalsa till anrättningen.
Mycket gott och väldigt enkelt!
Träbensmannen
Jag har mött mannen som slängde med benet.
Jag tror inte längre att han har träben.
Inte av något slag ens en gång. Jag tror han har något neurologiskt.
Han slängde med både armar och ben idag!
Så, nu vet ni det! Forskar dock vidare i ämnet!
När nöden är som störst.....
...finns hjälpen inom räckhåll, för att travestera ett gammalt ordspråk
När mina Djupur plötsligt bara tog slut helt oplanerat, fanns hjälpen plötsligt mitt framför mig på Konsumbutiken.
Dessvärre redan konsumerad, omslaget vilande på den tomma Djupurpåsen från Bönornas, Nyköping. Undrar om man kan reklamera dem förresten? De hade väldigt kort livslängd!
Good enough!
Jag gillade den, även om den inte kommer i närheten av Islandsgodiset.
Kattmormor pustar ut
Det är Ahti,
Indra
och Yama.
De har bott här hos mig i 2 dygn och jag är helt utmattad. Det är väldigt intensivt med "barnbarn".
Indra och Ahti är systrar och lite äldre än Yama. Hon är snart 1 år och mer vild än tam. Leker, hoppar, flänger omkring, skriker, springer framför fötterna på en, gosar och gör i princip allt som är roligt och som faller henne in.
Första natten föll det henne in att mormor skulle väckas lite tidigare än mormorn själv hade tänkt. Då vaknade jag 4.30 av att hon satt på min ena axel, tätt intill mitt huvud och duttade sin lilla mjuka tass på min kind. När jag vaknade till liv och hon märkte det, satte hon igång att vrålspinna.
Jag var inte redo för vakenlivet, utan somnade om en liten stund. Klockan 5 var det dags igen, då SKREK hon, jag tittade upp och insåg att det var ett jaktrop. Hon satt redo att hoppa upp på gardinen där det surrade runt en stor geting.
Då kan jag tala om att det gick fort upp ur sängen. Jag tog getingen, här ska inte hängas i några gardiner bara för att man är siames.
Mormor är en väldigt snäll kattmormor. Hon bjuder på nykokt fisk i köket.
Väldigt mumsigt och fint att få äta på gamla Adam och Eva fat!
Lilla Ahti tycker att Yama är jobbig och bryr sig inte om att sova hos mormor i sängen, hon har sin egen våningssäng och överst ska det vara.
Här trivs hon som fisken i vattnet.
Leka lite till, tycker Yama
Ahti måste kolla in den jobbiga kattan, varför hon flänger så infernaliskt
Yama är dock en jättegosig katt, spinner och är alltid snäll och inte ett dugg egensinnig. När det blir dags för hemfärd går hon in i buren alldeles på egen hand, eller låter sig lugnt fösas in där för transport hemåt.
Systrarna Ahti och Indra barrikaderar sig högst upp på skåpet där Ahti brukar sova.
Sen är det ett halvt världskrig innan Indra, den starkaste av dem, sitter på plats i sin bur. Ahti är något mer medgörlig.
Nu har de åkt hem till sig och himmel vad tomt och tyst det är.
Nuläget i Stadsparken i Örebro
I år har de satsat på tulpaner där mitt i parken och just nu är de i sin finaste prakt. Det var nästan så vi tappade andan när vi var där i fredags.
Jag har inte så mycket att skriva om tulpaner, känner jag.
Tulpaner är tulpaner och det verkar finnas hur många sorter som helst. Jag kan inte namnet på en enda en och det har gått bra hela mitt liv.
Vi parkerade vid vägen och gick via Rhododendronparken. Där hade mammorna gås just tagit ut sina små på tur.
De var bedårande söta!
Vidare in i bland blomstren och mitt öga föll på ett budskap från någon, på en sten där i gräset.
Dags för första blomfrossan. De är släkt med Azalean, det ser man.
Mot tulpanerna, det är helt enormt hur vackert det kan bli.
Nu till närbilder - det är långt ifrån alla som finns där.
Vid det här laget snurrade det runt i skallen av alla färger och former.
Svalkade oss lite vid "Vattendraget", som faktist är ett konstverk av Helge Lundström
Förbi "Ung pojke" av Lennart Källström, för nu.......
....hägrade Magnoliorna.
En del är redan helt överblommade, men än fanns många kvar och de är nästan onaturligt vackra!
Tillbaka mot bilen, nu var det estetiska sinnet mättat och vi spann som katter. Då uppenbarar sig något på det knotiga trädet som jag brukar fotografera för att det växer så häftigt.
Jag sa till kärestan: Undrar vad det är för träd egentligen?
Han: Titta där på stammen, där står det.
Den skylten såg jag inte förrän han sa det.
Inte visste jag att vi hade valnötsträd i parken och vilka hängen!!!!!!!!
Den var minst sagt i pollineringsstadiet
Tack och lov att ingen av oss är allergiker! Då hade vi fått en jobbig kväll.
Vädret var fortfarande vackert och vi slöt cirkeln med en annan mamma gås med ungar.
Barcelona sista delen
En sista sväng förbi hålet i väggen för att besöka affären och köpa det vi glömt, som skulle med hem. Det de har till försäljning är fint uppskyltat på en hylla längs väggen allra innerst i lokalen.
(Det är mest bläckfisk och fiskkonserver av olika slag)
Någon i personalen är uppenbarligen moped eller motorcykelburen.
Hem och provpackade för att se om det möjligen kunde få följa med något mer hem. När I-M fyllt sin väska var det dags att testa min resevåg. Som vi fipplade och höll på, det var nästan omöjligt att greppa den när vi väl fått på väskan på kroken, men trägen vinner.
Då bröt I-m ihop där hon stod och blåhöll i den minimala ringen. Vågen visade att hennes stora väska vägde 4 hekto. Sedan blev det GAPSKRATT från oss båda.
Smart kvinna, hon kom på att hon kunde använda en galge som lyfthjälp och då gick det bättre. Tyvärr för mig, för min väska vägde drygt 20 kilo - det är osten, precis som förra året, men jag MÅSTE ha den.
Jag fick göra en omdisponering och stoppa mer i handbagaet.
Till slut hade alla 6 samlat ihop sig och vi var på gång ut, det var matdags och till all lycka hamnade vi på Sagardi igen.
MMMMmmmm, de godaste tapas jag smakat, fast idag har jag lärt mig att de heter något annat, de här stora, men vad det var lärde jag mig tydligen bara för stunden, inte för livet. Något på M var det, det är allt jag minns för tillfället.
H bara måste får smaka på J.s vad det nu är
Sedan åker resten in i hennes mun. Allt vi åt var otroligt GOTT!
Mätta och nöjda gick vi ut i nattmörkert. Den lilla taniga påskljusslingan gjorde varken till eller från där den hängde mellan husen. Den var inte ens fin.
Nu saknades bara en Crema Catalana.....
Det blev inte som vi tänkt, resans sista Crema Catalana gick om intet. Vi kom ihåg var vi ätit förra resans första och dit gick vi i rask takt, C hittar överallt, så det var "spik på kontrollen". Väl framme var det samma motstånd igen till att sälja. Är det inte bättre att få sälja 3 än att inte sälja något alls? Det där fattar inte jag, men det kanske inte är meningen heller.
Mannen som nobbade oss log med hela ansiktet och sa: "Bubo har stans bästa Crema Catalana, gå dit!"
C visste så klart var det var, men väl framme möttes vi av beskedet att de hade slutat med just den läckerheten.
Vi tre som hade värsta sockersuget valde detta istället, det var J, I-M och jag. Det var jättegott, men känslan var inte i närheten av den som uppstår när man knackar med skeden på det brända "locket" på en Crema C. Jag var så störd över att inte få den rätta desserten att jag inte minns vilken av dessa tre som var min.
Lite andra godsaker i samma butik
Hemåt i natten
Väl hemma blev det en massa avslutande övningar, som packning, cavadrickning, omfördelning av tunga saker till andra väskor och inventering av det sista. C hittade informationspärmen också, så nu vet vi vad som gäller!!!!!! Bättre sent än aldrig.
I min väska är det pyramidform uppåt och överst tronar spansk korv.
Lätt avslagna allihopa nu när det snart är dags att lämna Barca. J har blivit Prosit för hon nyser hela tiden. Jag är trött och tycker att den här veckan har gått väldigt fort, å andra sidan var det bara 5-dagarsvecka.
Sanningens minut: I-M deklarerar att hon inte vill se ett glas cava mer, för då spyr hon. Det ska vi komma ihåg!!!
Jag har ont i halsen och tapas som inte heter tapas heter montaditos!
Här slutar vår sista dag i Barca.
P.S. I.M:s försäkran om att spy på cavan, gäller endast idag!
Morgondagen randades, det var den 21 april och dags att åka rejält norrut!
Jag vaknade 6.30 av att I-M sa: "Vakna Tutthuvud!" Då gjorde jag det.
Min frukost bestod av en matbrödbulle från 4 katterna med ½ ostskiva, en liten yoghurt naturell, en skvätt melon/jazminjuice (denna märkliga smak) och en kopp kaffe.
I-M kände för trappträning och erbjöd sig att gå med alla sopor. Det tackade vi för!
Ute vid busshållplatsen var apelsinerna mogna.
Bussen kom som den skulle och vi var ute på flygplatsen i god tid.
Alltid lika vemodigt när det är slut, men också skönt att komma hem.
Vi passerar ett farthopp mitt i I-M.s och min bild, så vi flabbar rakt ut!
Passerar det som jag tror är den gamla tjurfäktningsarenan, men det kan lika gärna vara ett köpcentrum.
Väl på flygplatsen fick vi nya stiltips för män
I-M fastnade i säkerhetskontrollen. Kort sagt, det blev tvärstopp! Det var något i väskan som var synnerligen intressant för kontrollkvinnan. I-M hade ingen aning, men rotade runt och till slut hamnade de tillsammans i hennes necessär. Där låg en fickkniv med en tillhörande korkskruv.
A och C kommenterade att nagelfilar, vassa och spetsiga, var okej att föra med sig, men inte en fickkniv. Tur att min lilla överlevnads Victorinox reser väl packad i resväskan varje gång.
Nu sitter vi ombord, dags för flygning, vi får se om vi möter några påskkärringar i luften.
Vi lämnar Barca - hav och land under oss. Fort, fort har det här dagarna gått.
Och till sist den eviga väntan på bagaget.
Vart bär det av nästa påsk tro? Det visar sig när det blir april 2012!
Bloggträff
Där har de ju haft gästabud förut, så varför inte?
Jag och hon som inledde mig i frestelse att bli bloggare, följdes åt när det nu begav sig denna helgen.
Jag fick skjuts och när vi kom till Stigtomta fick vi nästan soppatorsk!
Vi skulle bli 5 deltagare från olika platser i landet på den här träffen och det blev vi också. Innan vi letade oss fram till träffpunkten gjorde vi en kulturell avstickare till All helgonakyrkan
Där hade de i mitt tycke en något burlesk altartavla.
Frejdigt frodiga, små figurer med finurliga miner och ansiktsuttryck
Den här mulliga ängeln hänger precis över krucifixet och Jesus är inte heller så mager som jag är van att se honom. Om jag inte är alltför hädisk nu, så tycker jag det ser ut som att han småler......... Så kan det väl inte vara?
Det var gravstenar i golvet framme i koret och gamla sköldar med olika symboler.
Dörrhandtaget kändes gammalt, så även låset. Jag hade velat se nyckeln också.
I väggen vid ytterdörren fanns de gamla fyrkantiga hålen kvar, där man la en bjälke tvärs över dörren för att låsa ordentligt. Det är vad jag tror i alla fall, för det var ett likadant hål på motsatta väggen.
Vi som kom resande skulle bo på Kompaniet.
Vi checkade in och när jag kommer in i mitt rum börjar jag undra var jag har hamnat? Är det en förtäckt bordell, eller vad är det för inrättning? Sådana kuddar har jag aldrig någonsin sett tidigare på ett hotell eller annat övernattningsställe, vare sig i Sverige eller någon annastans i världen.
Vad vill damen i stolen??????
För att inte tala om vad han i vassen har som högsta prioritet?
Jag kallade in de andra som skrek och tjöt av skratt och förundrades lika mycket som jag. Man får vara med om mycket när man reser land och rike kring. En sådan kudde önskar jag mig inte! Ej heller en dylik halldekoration som stod utanför hissen.
Samling i solen på uteserveringen där vi hälsades välkomna av "värdinnorna" och det var en mycket njutbar start på denna helg.
Sedan bar det av på rundvandring i stan.
Folkhögskolan stod det ovarnför ytterdörre
Konstlinjen och verkstäder
Kanske heter den Nyköpingsån?
Så var vi plötsligt tvungna att äta kände vi, alla hade samma sug efter något matnyttigt och gott. Då går man till Hellmanska gården - ett mycket bra val!
Vackra saker
Vacker gårdsmiljö med en stor Magnolia mitt i.
Jag valde stenugnsbakad foccacia med Stigtomtaskinka och västerbottenost.
Kaffe med Brownie. Min kaka kostade 25 kronor
Den glutenfria varianten var dubbelt så stor och kostade 15. Gigantisk!
Den toalettnyckeln är svår att stjäla
NU till VÄSENTILIGHETERNA! Bönornas chocolaterie. Butiken med Islandsgodis
Islandshyllorna
Djúpur - jag säger inget mer, det behövs inte!
Mina inköp, drygt 600 kronor! Fast jag ska langa en del
Dags att promenera ner allt vi ätit innan det var dags för nästa intag
NK-villan från Industriutställningen i Norrköping 1906, flyttad till Nyköping
Nyköpinghus
Om man anstränger ögonen får man lite historiedelen här, annars i länken ovan
Och den dörren leder till..........??????? Döden kanske? Bara sten nedanför!
Här hålls skolavslutning varje år
Tre av deltagarna i bloggträffen vägrar totalt att visa upp sina fagra anleten i bloggen, men så här ser de ut!
Förr sådde man gräs, idag är det omodernt. Pusselvarianten går på en dag!
Vi hade promenerat precis som jag alltid gör i skogen - i cirkel och nu kom vi till vårt hotells baksida.
Vi var alltså i hamnen och där fanns en hel del att titta på
Hamnkrogen nästa, nu var vi trötta och törstiga!
Det blev en lång och skön prat- och dricksittning i solen och till slut kunde vi inte sitta kvar längre, för dagen led mot sitt slut och vi hade mer på programmet framåt kvällen.
Vi mötte en sportig man på väg till hotellet, det var gamla Gert! Jag fick ta bilden på snedden så jag inte kapade kanoten.
Han fick mig att fundera lite över vad kanotister har för sorts suspensoar?
In på hotellet, vad hänger inramat på väggen vid receptionen?
Det våta dramat från kuddarna!
Vi fick veta att det var ett tryck från en gammal NK-affisch.
Kort raggardusch och sen till kvällens middag på restaurang Forsen.
Fördrink - Bittersweet Symphony
Förrätt - Vitlökssoppa med jordärtskocka och lagrad västerbottenost
Varmrätt - Lamm à la Toscana (Gremulatakryddat lamm med Sörmländsk potatispuré och fetaost)
Gremulata är ihophackad persilja, citronskal och vitlök.
Dessert - Chokladbrûlé med hallonsorbet och rostad havre.
Mycket gott! En fantastisk helg med nya, goda vänner! Jag är glad att jag var med, tack allihopa för en skön lördag - söndag tillsammans!
Barcelona dag 5 - del 2
Precis innan den här rondellen fanns en liten fin staty.
En tänkande ko!
Jag kan lätt få för mig att detta är namnet på skulptören
Nu strosade vi i sakta mak, stannade och tittade i skyltfönster och gick in ibland
Utan brådska var vi på väg till Raval. Jag längtade lite efter "min" katt - Boteros är det väl egentligen, men min också och den är såååååååå underbar.
Iakttagelser efter vägen till torget där katten finns
Sparad gammal portöppning på nytt hus
Lite slisk i skyltfönstren, för att ha något att längta efter
C tog med oss till det jag tror kanske är Moderna museét, det är inrymt i en gammal kyrka.
Vidare ner mot torget
Ett hus som troligen är ockuperat av någon grupp som vill något.
När vi kom fram till torget där katten finns såg jag den inte. Då trodde jag att den var utlånad och det sved, men den stod längst bort. Det var mera grönska i år, därför såg jag den inte direkt.
Så fin!!! Jag gosade med den en stund och de andra en kortare stund, men nu är det jag som är katt och vad de andra är vet jag inte, men katter är de i alla fall inte.
Strax efter att jag sett mig mätt för ett tag på "min" goding, kom en liten Babusk-kopia och det var verkligen kontraster vill jag lova.
Nu var vi trötta, törstiga och i behov av att sitta en stund. Närmaste vattenhål blev det och OJ, vad trevligt det var, trots att toaletten saknade ring.
Det blev precis som vanligt, damerna drack sin "sura" cava och jag min goda öl. Orden flödade kors och tvärs över bordet, de orerade och från mitt hörn flödade de ut ur pennan, men snart var jag ikapp och då kom även jag igång.
När jag köpte min öl tyckte den trevlige kyparen att jag såg ut att behöva salta mandlar och hällde upp ett fat och gav mig bara så där rakt av. Så rätt han hade, jag delade med mig till kamraterna och jag kan lova att de var goda. Till slut hade vi samlat ny kraft och strosade vidare.
Så småningom kom vi fram till Ramblan, men innan dess hade det blivit ett och annat stopp. I-M och jag drogs in på en sjalbutik (igen) och köpte varsin exakt likadan sjla i blått. De kostade 10 E och var jättefina.
Sedan blev Django min och Edit fick följa med hem till I-M:s man. Piaf var det alltså och han vill gärna påstå att hon är hans ex.
Detta var dagen vi skulle bli "Kvartetten som sprängdes, så att alla kunde få gå till det de mest längtade efter. Jag ville till bok- och "vackra pappersaffärer", men först skulle I-M och jag göra Boquerian tillsammans. C ville också dit och A drog iväg åt ett annat håll. Väl inne gick C åt ett håll (godishållet) och vi åt ett annat.
Första mötet därinne!
Det var gott om goda saker för ögat, gommen och magen.
Under varenda skinka sitter en droppkopp för fettet som smälter och rinner ner.
För första gången i mitt liv fick jag se hur Bergamottfrukten ser ut.
Så fanns det ju ett och annat som inte såg så jättegott ut också, även om vi vet att det är det när det är tillagat.
Men, här är jag tveksam, det ser inte aptitligt ut, något kröp ut ur något.
Jag och I-M köpte förstås bara nyttigheter, som här t ex, en C-vitaminbomb......... nåja, en kanderad apelsinskiva var det, men väldigt nyttig just då.
och den här damen som jag köpte varsitt körsbär av, till oss ........ fast väldoppat i choklad
Nyttiga kände vi oss efter detta, eller kanske inte........... Jag fick plackproblem, men kompenserade med en hoper fullkornspinnar med sesamfrön. Vet inte om det blev någon skillnad, men jag kan ju låtsas.
Vi drog ut på stan, passerade Ramblan och läste lite karta .....
...... och inte dröjde det länge förrän vi fick höra en bekant röst. Det var C som undrade, precis som Christian (nästan samma förnamn) Luuk, vart vi var på väg. Okej, vi hade ju inte varit isär så länge, så att vi möttes var inte så märkligt, trots att stan är stor.
Vi sa hej då och drog vidare. En del märkligheter får man se efter vägen
Vi gick hit och dit, jag var inne i en gigantisk bok- och pappershandel och det slutade med att jag köpte mig en ny bok att skriva resedagbok i, nästa gång jag åker någonstans.
Till slut var det dags att upppsöka ett lämpligt damrum och det fick bli på en restaurang. Det var inga problem, trots att vi bara kom in direkt från gatan.
En ny intressant, upplysande skylt - Automatic = modernitet!
Vem möter vi stax utanför efter välförättat värv? Jo A, hon var i skriande behov att "tvätta sina händer" och vi som redan gjort der, lotsade henne till stället vi nyss lämnat. Sedan skrattade vi lite åt att vi träffat på även henne, som sagt: Stan är ju ganska stor.
Vi började dra oss mot våra kvarter för att lasta av oss kassarna, efter vägen köpt, I-M sig en fin handväska och vi köpte också varsin brosch som såg ut som en ros. De var fina och fanns till försäljning för att det var St Georgedagen.
När vi var nästan hemma stötte vi än en gång ihop med C som satt på en uteservering och tog en liten cava.
Märkligt! Stan kändes inte så stor i det ögonblicket. 2 x C och 1 gång A.
Vi hejade, pratade lite och fortsatte mot "hemmet". På uteserveringen nära oss satt 3 herrar och en hund och dinerade, fast lilla hunden satt i torka, men dock med som sällskap vid bordet. Det såg väldigt roligt ut och att tänka sig att detta skulle hända hemma är helt otänkbart med våra hälsobestämmelser.
Vi gick hem för att lasta av, men där blev vi kvar tills de andra kom hem.
Barcelona dag 5 - del 1
Om någon sprider ryktet att jag slutat blogga vill jag härmed dementera det. Jag har bara inte så mycket ork och tid för tillfället, det har man inte i skolvärlden i dessa dagar. Nu gör jag ett försök att komma till slutet på Barcaresan så jag kan fortsätta med lite mer "normala" inlägg framöver. Dock kommer jag inte till slutet idag, det måste delas upp mera, för det är så många bilder jag vill visa.
20 april
Sen nattning och tidig "morgning", så var dagen i dag. Vi surrade och fnissade till nästan 1.30 igår och efter det var jag tvungen att läsa innan John B pickade mig på axeln. Proppar in och snark!
Nästa gång jag blev medveten om att jag fanns var att jag hörde något ljud från min sängkamrat - hon duschade insåg jag och sov en stund till. Vi fick färskt bröd till frukost, som C hade med hem från morgonpromenaden.
Den här dagen blev det inget besök på hålet, för vi skulle vara på plats utanför Gaudis hus Casa Batllo innan det öppnade, detta för att slippa köa runt kvarteret.
Tänk vad fort man lär sig, när man har med sig en som varit här massor med gånger förut och redan gjort misstagen. Vi gör nästan allting rätt, även om Barca kan ställa till det med avstängda hus och nya regler här och där. Tack C för det!
Den damen i kön ligger farligt nära en rejäl snärt i rumpan av det elastiska köbandet som vakten står och håller ut...... Vi såg inte om han "tappade" taget eller lät bli - frestande....
Fasaden är mycket sevärd, man kan stå hur länge som helst och se nya detaljer hela tiden.
För Gaudi var ljuset och frisk luft mycket viktigt. Överallt där det fanns möjlighet gjordes ljusinsläpp utifrån för det naturliga ljuset och här är trapphuset med ett stort takfönster högst upp.
Precis som när vi var i Casa Pedrera förra året tog vi taket först, många trappor forcerade vi och snabbtittade på detaljerna medan vi knogade på uppåt! Sedan tog vi en mer noggrann titt på nervägen.
Gaudi designade dörrhandtag, han lär ha tagit ett gynnsamt och skönt grepp i något slags material och sedan utformat handtaget efter sin hands avtryck.
Nu är vi nästan framme vid dörren till taket. Ljust och fint hela vägen upp.
Så var vi uppe och ingen mer än vi 4 och ett par arbetare som höll på med underhåll på en del av taket var där. Vi ÄGDE (som det så populärt heter just nu) taket i den stunden.
Vi hade utrustats med audioapparater coh jag och A hade sån tur att våra var på engelska, de andra fick med spanskt tal.
Det var väldigt intressant. Gaudi var tvungen att krossa stenarna till "klädseln" på skorstenarna för att få de formationer han tänkt sig. Vi tog oss god tid med hela huset och trots att det inte var möblerat var det mycket att se och fascineras av.
Här inne fanns en slags fontän med ljusinsläpp och IRL var den mycket mer än det här.
Innergården från taket sett.
Utsikt över Barca från olika håll
Här kunde han stå och se mot Sagrada
Tvättstugan, som säkert var ultramodern då det begav sig. Man kan se att även här strilar det in dagsljus från någon glugg mot yttervärlden.
Mycket vackra och finurliga ljusinläpp, det fanns massor.
Det otroligt vackra trapphuset från andra hållet, ljusare blått ju längre ner man kom.
Döm om min förvåning när jag insåg att hissen fanns med i huset från början
Alla dörrar olika - och VACKRA!
Nytt fiffigt ljusinsläpp, en massa smala luckor och man valde hur ljust man ville ha genom att öppna det antal som fordrades för stunden.
Baksidans fasad - 
- och utsmyckningar på gården
In igen, det här är centrum av ett tak, som svullna droppar i en cirkel - jättevackert
Ett annat taks centrum som visar en vriden vågrörelse
Olika fönster
Överstycke på en dörr där färgerna i glasmosakierna blir olika beroende på vilken sida av dörren man befinner sig.
Vad finns bakom den luckan?
Ja, inte vet jag, men det här var det!
Den enda möbeln som fanns i huset
I utrymmet där den stora värmekällan, öppna spisen fanns, var öppningen utformad som en svamp. Inne i svampen fanns bänkar som man kunde sitta på, på varsin sida om spisen. På ena sidan en tvåmansbänk, på andra en enmans.
Där kunde förklädet sitta och vaka om det unga kärleksparet ville sitta vid elden och kuttra lite. Eller prästen om någon ville tala förtroligt i lugn och ro och slippa frysa.
En taggig avslutning från Casa Battlo, som satt mitt i trappan ner. Syfte och användningsområde??? Ingen aning!!!
Bara en liten bit ifrån Casa Batllo fanns en antikgalleria, de små affärerna var inte öppna, men man kunde gå ett varv och titta på dyrbarheterna.
Här är några som föll mig i smaken.
Dags för morgonkaffe och det blev på stället strax bredvid Casa Pedrera. Kön för att komma in på Pedrera var redan ringlande och lååååååång och glada var vi som redan var färdiggaudiade. (Vad gillar du det ordet Inga?)
Cafeét var samma som vi var på förra året och de har utmärkta croissanter som följer med kaffet som paketerbjudande. Två utan fyllning eller en med choklad.
Jag som så lätt får ont i magen av för mycket fet smördeg nöjde mig med chokladalternativet!!!!! HAHAHA, bra ursäkt för en chokladfreak! MUMS var det och lätt att sluka.
C satt glad och nöjd och snodde runt med sin lilla halsbandsstol. Design Gaudi!
Titt in på ett upplyst vattenhål längs vägen. Vi hade flera mål i sikte!
Barcelona dag 4 - del 3
Sista delen dag 4 - 19 april
Efter parken var det dags för något annat - mat kanske skulle lyfta dagens status och det var de "4 katterna" som stod på tur, så oddsen var rätt höga att det skulle bli bättre.
Jo, det blev det!
Vi gick in alla 6 på rad och möttes av en av kostymherrarna i betjäningen (det finns inga damer som gör de sysslorna på den här restaurangen). Sedan blev det lite oro bland de kostymklädda och någon kom framrusande och det blev stora famnen, för det var C.s "egen" gråa katt. Mig, A och I-M tog han ingen notis om och I-M kan jag förstå, hon var ju ny, men oss har han faktiskt träffat en hel gång. Flickorna såg han inte åt ens.
Jaja, vi har väl taskig andedräkt, eller svag utstrålning. Ett bra, runt bord fick vi i alla fall och en gravallvarlig, gråsprängd kypare tog sig an oss.
Trerätters var det förstås. Alla valde huller om buller och mina val blev:
Förrätt: Kall melonsoppa med Iberiaskinka som smakade himmelskt!
Varmrätt: Grillad abborre med lite potatis och annat vegetariskt - underbart!
Dessert: Behöver jag säga det? Crema Catalana
Till detta en öl i deras egen sejdel.
Gissa om stämningen steg och ack så bra vi mådde allihopa.
Inredningsbilder - vackra lampor. Mer bilder finns i länken ovan.
Några av alla tavlor som huset förfogar över.
Detta är dörren in till damernas.
Efter maten avvek tjejerna, men nu skulle vi hem. Hem betyder inte direkt hem har jag lärt mig nu.
Hem = gå lite mot hemmet. OJ, en väsk- och skoaffär. In där X antal minuter, ut igen och mot hemmet. OJ, en smyckesbutik, in och sen samma procedur med ytterligare några affärer.
Jag deltar sällan i den här sortens övingar, shoppa är jag inte bra på. Tålmodigt gick jag fram och tillbaka utanför och inväntade mitt sällskap. Det var ingen fara, jag tjurade absolut inte. Jag var mätt, glad och hade ingen tid att passa, dessutom slank jag med in i en butik och köpte mig en sjal.
C avvek för att gå och hämta våra operabiljetter, operan var kvällens mål. I-M tog vår nyckel och gick hem för att sova middag. A och jag styrde kosan mot hålet i väggen. Nä, nä, nä, ingen cavaorgie. Jag köpte min älskade Manchego för hemmaätande + en kvart dito till min kära dotter och calamares till sonen. Ooops, det följde med en flaska rosa cava också..... något har hänt!
Hemåt, här är vårt hus med den härliga takterassen.
När vi kom in i trappan insåg jag att jag verkligen har vader och så kände även A. Det brände i "bakbenen" så möra var vi. Upp kom vi med lite möda, jag stuvade in min mat i kylskåpet, bryggde ett eländigt svagt kaffe till mig och A och sen gick jag ut på en egen exkursion i Barceloneta.
Jag gick på måfå och tittade på det jag passerade. I Barceloneta kan kvarteren vara så smala som ett enda hus, sen kommer nästa gata.
Fina hus, ovanliga hus
Alla gator leder ner mot havet i de här kvarteren.
Där på stranden var en konstig bur. Förmodligen ett konstverk.
Jag promenerade runt där ett tag och bara tittade på allt jag mötte.
En pellafylld balkong
En vacker mosaik på ett ganska ruckligt hus
En tvättlina på diagonalen
En tunnhårig man med uppsatt (hästsvans alltså)
Väl hemma igen, utan att ha känt mig vilse blev det en lätt uppfräschning som slutade med att jag, efter att ha provat igenom de kläder jag hade med mig, tog min ljusblå tröja som jag haft hela dagen. Det hade blivit lite kyligare och här ska inte frysas, tänkte jag. Vem på operan tänker på vad jag har på mig i mörkret? Sedan bar det av om operan.
På Ramblan stod en kycklinggul, levande staty - påskpåverkan?
Operahuset var väldigt vackert inrett. Vi tittade runt innan vi gick till våra platser.
A och I-M på väg uppför den vackra trappan
Vi satt på lite skymda platser ganska högt upp, men framför oss hade vi varsin liten bildskärm med föreställningen, som kompensation. C upptäckte dessutom att man kunde få fram engelsk text och då gick det lite lättare att följa med i den något udda handlingen.
Hela konsertlokalen var guld och rött! 
Orkestern var helt fantastiska, vi njöt av den härliga musiken.
Föreställningen var den klassiska. Ett gift par, otrogen hustru, svartsjuk man kommer på det hela och dödar hustrun. 
I pausen var jag ute i trapphuset och försökte stretcha ut vaderna som brände som eld. Jag hade god koll både neråt och uppåt och när det kom någon i trappan, såg jag oberörd ut, men när det kom ett par genom dörren blev jag helt överrumplad där jag stod och tryckte händerna/armarna hårt mot väggen med ena benet sträckt bakåt och stretchade som bara den. De såg på mig med viss skepticism - håller hon på att försöka skjuta undan väggen? Jag tittade tillbaka och log ljuvt! De gick och jag fortsatte.
Efter paus handlade det om nutid, men nästan samma tema.
Ett gift par, otrogen hustru, svartsjuk man kommer på det hela och dödar både hustrun och älskaren. 
Ut igen i natten efteråt och C gick med oss så att vi kom att passera snigelrestaurangen Los Caracoles. Det är de som grillar kyckling på utsidan av huset, i hörnet. Restaurangen är dessutom ganska dyr, men har fin inredning. Förra gången lyckades vi inte ta oss in för att titta, för det var för dyrt för vår kassa att äta där, tyckte vi.
Den här gången låtsades vi att vi letade efter goda vänner och fick gå in ett snabbt svep.
Jag smygtog några bilder därinne, men lyckades inte få med en enda snigel.
Här är skylten utanför
Nöjda att ha fått se stället gick vi vidare. Passerade postens fordonsdepå
Nu var vi faktiskt lite hungriga igen och äntligen hamnade vi på Sagardi!
Sagardi är tapasstället vi aldrig kom in på förra resan, då var det PACKAT! Nu var vi där!
Det är här man får en tallrik att samla sina pinnar på när man beställer dryck vid disken. Sedan går man runt och plockar och äter det man vill ha. När man är mätt lämnar man fram tallriken och betalar för det antal pinnar som ligger där.
De litar på att man är ärlig och det var vi! Annars är det väldigt lätt att tappa en pinne på golvet, det såg vi tydligt när vi tittade ner.
Otroligt gott med dessa små munsbitar! MMMMMMMMMmmmmmmmm!
Jag tänkte att jag inte skulle äta så mycket så sent, det fick räcka med en. Matte är inte mitt ämne, för jag hade 3 pinnar på min del av tallriken när det blev dags att betala. Det var helt omöjligt att bara äta 1, hur kunde jag tro det?
Direkt hem, I-M gick och la sig, de andra körde sin traditionella nightcap - en liten cavasittning, medan jag avslutade dagens resedagboksskrivande med lite vatten.
Vanlig cava = sur, hade den varit rosa hade jag möjligen deltagit i sittningen.
Barcelona dag 4 - del 2
Vi fortsatte, den här dagen var den hittills kallaste, med det kände vi redan i morse, så vi hade lite mer kläder på oss jämfört med de andra dagarna.
Nästa mål var Park Güell och det var med stor förväntan, åtminstone för min del, som jag skulle återse detta härliga ställe. Att sedan får vara med när I-M skulle se den för första gången, var också roligt.
Vi åkte med tunnelbanan och började vår vandring uppåt. Men, i år fanns det rulltrappor nästan ända upp och det utnyttjade vi med tacksamhet.
Vi kom in i parken från sidan, men letade oss till mitten för att få se den berömda draken än en gång. Det var mycket mer folk jämfört med förra året.
Detaljbild av den kaklade väggen på sidorna - mycket fin!
Vid draken var det packat av folk som alla ville ha en bild på sig själva med den. Dock inte vi, det kändes inte viktigt.
Vi kom in bland pelarna i salen, som var tänkt att bli saluhall i begynnelsen. Det är under planen med mosaiksoffan och där noterade vi att en vakt körde bort en försäljare av bjäfs. Bra, tyckte vi, för vem vill köpa en massa plastsmäck i Park Güell? Inte vi i alla fall och förhoppningsvis ingen annan heller.
Detaljer från mosaiktaket i pelarsalen
Sedan gick vi vidare uppåt. Den här gången var det mycket mera folk, men parken är ju stor, så även soffan, så vi ojade oss inte över det.
När vi kom upp kom chocken. Hela grusplanen, i en linje som följde soffan, var full av försäljare som erbjöd i princip samma krimkrams överallt. Det fanns även en och annan levande staty.
Till försäljning fanns det ungefär 3 - 4 varianter att välja på - glasklump i tråd = halsband, miniatyrer av Gaudis skapelser i parken, uppfällda paraplyer fullhängda med örhängen och sedan de envetna små "tjutarna", som även vår papegojtalade taxichaufför från lördagen körde med.
Vilken besvikelse, det var skräpigt och skränigt, kvarlämningar efter matsäcksätande och så dessa påflugna försäljare. Det känns lite trist att ett så fint utflyktsmål blir så kommersialliserat och förfulat.
Vi var inte där så länge, men gick i alla fall runt och tittade ocjh satt på soffan.
Vi gick lite högre upp och satte oss där en stund också och tittade.
Duvorna flockades kring oss och I-M hade kvar lite bröd sedan någonstans. Där satt vi och var snälla mot de feta duvorna som hoppade omkring oss, för att flyga upp i träden eller på muren när någon kom rusande för fort eller för nära.
Kärlekskrank "duvkarl" som helt ignorerade det färska brödet.
Jag fascinerades av trädens ytliga rotsystem. Att de inte blåser omkull?
Utsikten däruppifrån var inte så illa och på lite närmare håll såg vi grusplanen med soffan (och försäljarna).
När det blev dags att gå, gick vi längs övre delen av parken, där pelargångarna finns.
Alla pelare är olika utåt.
Vi fortsatte neråt, passerade Villa Carmen
Carmen själv var ute på terassen, huset var definitivt vackrare än ägarinnan.
Så kom vi till något kyrkliknande, det kanske var ett kloster. Porten var stor och pampig och väldigt stängd.
Det var soligt och lä, vilket var skönt, för vinden var lite kall. Vi gick in på gården och satte oss. Jag fick syn på en pampig ros och gick nära. Vilken doft!!!!! Det ångade upp, jag blev nästan berusad.
Den växte nedanför avsatsen vi stod på, men klängde sig upp mot oss.
När jag hängde ut där över kanten med kameran fick jag syn på en blomrabatt. Jag fick lov att ta bilden på snedden, för att få med allt. Det var bara pelargoner och vilken prakt!
Det verkade vara San Jose´s ställe och med lite dyslexi kan man tro han var från Örebro.
Efter en stunds vila fortsatte vi gatan ner och precis bredvid den hårt trafikerade gatan fick J syn på en katt i gräset. Måtte den aldrig försöka passera gatan! Det kanske San Jose kan se till?
Vi ramlade in på en liten butik längs vägen och där fanns detta redskap som jag aldrig stött på tidigare.
Det är en köttbulleformare.......... Jag har två händer jag!
På tunnelbanan igen, för nu kände vi att lite god mat kanske skulle lyfta dagens status.
Det blev ståplats för några -
- och C hittade ett bälte som hon spände på sig. Undrar om det är till för det?
Den här dagen kommer också att komma i 3 delar. Det är så mycket annat, förutom bloggen som lockar, att jag inte hinner skriva så mycket som jag vill på en och samma gång.
Här är det slut för idag!
Barcelona dag 4 - del 1
Jag vaknade 7 och var pigg. Ute var lite mulet, så det fick bli långbyxor. Idag skulle flickorna följa med till hålet och äta frukost med oss. De visste nog inte riktigt vad som väntade.
Vid pass 9 stod vi och vår snedmunnade vän från igår utanför och väntade på klartecken att få gå in. Vi mötte denne trevlige man igår och idag var vi redan goda vänner, trots att vi bara talat lite teckenspråk med varandra under gårdagen.
Det var lika gott idag och det var tur att det var tidigt på morgonen så att vi var något så när stabila, för golven var hala som nyspolad is. Det var dock inga problem för oss den här tiden på dygnet. Vi gled runt därinne som skridskoprinsessor och vår nye vän var pratsugen idag också.
Jag är inte spansktalade och just inte de andra heller, men J fick ta det, för hon kunde en del. Han berättade för henne att hans ansikte blivit snett efter en operation som inte lyckades så bra. Ansiktsnerven blev väl skadad kan man tro och I-M hade i och för sig redan ställt den diagnosen.
Han blev jätteglad när jag radade upp hela vårt sällskap för ett foto och han fick stå i mitten. Han var så rar och trevlig, så det var bara roligt.
Sagrada Familia hade blivit färdig inuti sedan förra året och vi ville se den allihopa. Vi tog metron till Sagrada och där var redan dubbelradig kö runt nästan hela kyrkan, trots att det var på morgonen.
Ingen av oss kände för att stå i den, men vi gick runt hela bygget och tittade och kunde konstatera att det hänt en del även på utsidan sen sist, men att kranar och byggnation fanns kvar.
Alla ljusa byggdetaljer tillhör de nyare.
Strax utanför staketet satt en kille och sålde små fat med uddkant. De var fina, men vad var det? Det var en massa människor runt honom och nästan alla ville köpa. 1 euro styck kostade de.
Här är svaret! Vilken smarting, jag gillar sånt. Fort och lätt flätade han ihop ett nytt fat och många var det som ville välja sort och fanns det inte rotade han runt i säcken tills han hittade rätt.
Jag köpte också en, en röd Estrella.
Vi lämnade Sagrada bakom oss för att ev. komma tillbaka senare.
Precis när vi började dra oss därifrån hände något. Lätt kalabalik utbröt och strax efter kom en massa utryckningsfordon och det tutade och tjöt. Eftersom ingen av oss får in vare sig fler än en kanal på vår TV, eller kan hitta text-tv.n, samt inte befinner sig i hemmet under sändningstid, lär vi aldrig få reda på vad det var.
Modell i skyltfönster, det är väl så här det ska bli någon gång i framtiden.
Dags för vårt nästa mål, så vi gick vidare mot Hospital de Sant Pau, som var Barcelonas första moderna sjukhus och stannade för en morgonfika på ett litet trevligt café. Alla drack någon form av kaffe och ett sött, förmodligen fett bakverk till. Gott var det i alla fall.
på en liten hylla stod en rad små coca-colaflaskor som dekor
Vi gick gatan upp och såg vårt mål i slutet av den.
Den statyn var jag tvungen att fotografera från andra hållet, den var fin!
Det här är vad jag kan tyda ut, som stod på sockeln.
EL BON TEMPS PERSEGUNINT LA TEMPESTA
APE-LES FENOSA ESCULTOR 1978 - 1979
Gaudi fanns representerad på den här gatan också, men i lite annan form, jag vet inte vad.
Precis överst på gatan fanns en härlig fontän, det tyckte i alla fall duvorna.
Vi kom fram till hospitalet som vi skymtat i fjärran och nu börjar det kännas som vår vanliga otur när vi kommer fram till sevärdheter. Det var stängt! Hela komplexet är under uppfräschning och i parken bakom, som hör till, fick vi inte komma in.
Man kunde gå in på en liten innergård, för där låg biljettkontoret. De visade en väldigt liten del av hela komplexet, men man fick inte komma in i huset. Vi avstod, men jag passade på att fotografera lite där på baksidan. Det är en väldigt vacker byggnad.
Duvan var i alla fall nöjd kan jag anta! Den sitter säker, som de säger i Idol.
Gatan ner igen och där fanns en skoaffär med enbart barnskor och mest märkesskor.
SVINDYRT!
Med dessa dyrgripar är det slut för idag!
Meddelande
Då befinner jag mig i Kolmården på skolresa och ska bl a åka linbana igen.
Ville bara meddela detta. Fortsättning Barcelona kommer!
Barcelona dag 3 - del 3
Ännu mer fortsättning och äntligen slut på 18 april
Efter Placa del Sol var vi både här och där, vykort inköptes, fötter värkte och aningen slitna var vi allt lite till mans. Vad gör man åt sånt? Fortsätter framåt!
Vi travade på och tittade på det vi passerade, vackra hus, kända hus
Casa Pedrera (Gaudi)
En hotellvakt som fick oss att gnola på "Vad har du i fickan Jan?"
In i en designbutik där jag plötsligt kände att jag ville bli koägare. Priset sa dock NEJ!
I samma butik fick jag se vad man kan göra med gamla kretskort.
En svindyr installation....... Anna på jobbet, du var på god väg för ganska längesen.
AAaaahhh, Gaudis bänk! Vila kulturellt!
C fångade oss
Jag fångade henne.
Mera Gaudi - Casa Battlo
Innertaket i farstun i huset bredvid
Trötta på gränsen till kinkiga såg vi att katedralen närmade sig, eller var det vi som närmade oss den. Det fick bli en titt in, lite vigvatten, rundvandring, Santa Eulalias ankor och efter det blev vägen hem lätt att vandra.
Vår egen Via Dolorosa, dvs de 78 kliven upp för de oregelbundna trappstegen.
Nästan vid vår dörr, stod det dock en stor kruka med en liten hjälpare
Fast då var vi redan uppe.
Efter allt detta följde fottvätt, uppfräsching, cava- och öldrickning i solen på terassen, vila på sängen kom som ett brev på posten efter dryckespausen på taket och efter vilan cavades det rosa vid köksbordet, men trots färgen tyckte jag det var surt (fast det heter visst torrt).
I alla fall fick det vara för min del, jag smuttade lite på min cognac, nu hade vi nämligen börjat känna av barnbarnsförkylningen med halsont som A hade med sig. Hon ballar förresten aldrig ut, hon tog en liten hutt hon också. Det var ju hon som hade ont från början.
Ytterligare lite senare blev det en sväng till hålet så att jag kunde få lite hallonsaft, det bestämde mina reskamrater.
Nu ville ingen av dem ha sin TORRA cava. Vad har hänt???
Alla dricker ett glas hallonsaft för min skull, eller?????
Den lilla butiken med alla delikatesserna
När vi kommer ut i den mörka kvällen har någon varit där och parkerat I-M.s bil, det var i alla fall vad hon försökte få oss att tro.
"NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ," sa vi.
"JOOOOOOOOOOOO," sa hon!
Hungriga efter den aperitifen, nu hade blodkorven sjunkit undan i mitt inre.
El Xanpanyet.
Jag säger bara El Xanpanyet! En liten familjekrog med trevlig atmosfär.
Vi kom dit, det var öppet, men i princip proppfullt. C ställde sig vid 2 lediga platser längs vid väggen. Jag travade lite längre in och fick 2 platser hos ett ungt par som höll på att betala. Vilken TUR, där blev då 4 platser till oss. 
C beställde och inte visste vi vad, men in kom allt vi ville ha
Det är här de har sin egen cava med patentkork. Damerna sa att den var god. De får säga vad de vill, någon stor Cavadrickare kommer jag aldrig att bli. Det är surt (läs torrt).
Vi åt och åt och allt smakade så bra
Vår servitör, en liten trevlig man, skrev upp allteftersom vi tog in olika saker.
När allt var slut ville vi ha något sött. Vi fick mandelskorpor och Muskatell att doppa dem i.
En perfekt avslutning och vi sög i oss "doppspadet" också. Under tiden började familjen X packa ihop för kvällen och "vår" man gick in i det stora kylskåpet och då gjorde jag det också.
Jag blev ju nyfiken på vad som fanns därinne. Han gick ut och stängde dörren om mig och jag blev kvar därinne och fotograferade.
Ganska fort blev jag utsläppt igen och vi skrattade gott.
Sedan blev det som lite tango i turer, ut och in i kylskåpet under fniss och varma leenden.
Far i huset tar en sista koll så att ingen är kvar därinne
Klockan närmade sig stängningsdags
Besök på bekvämlighetsinrättningen innan avgång.
Mera vackert kakel och ett pyttelitet handfat med sträva handdukar.
På en annan kaklad vägg något skrivet mitt i plattan.
Suck, underbart är kort, vi betalade och snubblade ut i natten. La Paradeta var nästa sökpunkt, ett bra ställe som sonen och sonhustrun rekommenderat från sitt besök här tidigare i vår. Det var inte första försöket att hitta rätt adress, men nu lyckades vi och när vi väl kom dit stod där en helt annan skylt. En kille upplyste oss om att det hade stängt.
Synd, men där stod vi och vi började surra om att vi kanske skulle sjunga något tillsammans. Vi provade lite med "En vänlig grönskas" och 3 killar vände sig om, varpå jag fick en impuls och slet av mig jackan, la den på marken och visade med gester att de kunde lägga pengarna för sången där.......
Inte fick vi några euros, men ganska glada skratt alla 7. Vi hade inga förväntningar heller, men testa kan man alltid.
Runt hörnet låg en annan restaruang, där gick vi in och frågade om de hade Crema Catalana och tänk, det hade de.
Riktigt superbra var den och vår paroll är numera:
INGEN DAG UTAN MINST EN CREMA CATALANA!
Här var kvällen slut för vår del, vi gick hemåt i natten efter en fullspäckad dag!
Barcelona dag 3 - del 2
Dagens nästa mål var Labyrintparken. Den omnämns nästan inte någonstans. Enligt C är folket så rädda om parken att de inte gör så mycket reklam för den och de släpper bara in 750 personer/dag.
Vi åkte långt ut någonstans (ingen aning om vart) och gick en bra bit också och så var den plötsligt där.
Vilken liten oas det var och inträde tog de, 2.17/person. Varför inte 2.20, tänkte jag?
Mycket grönt, gamla byggnader, vatten och lite blommor. Vackert och stillsamt.
Entren
Vi kom till labyrinten och det blev bara I-M och jag som utmanade ödet, att för evigt försmäkta i det gröna där inne, och gick in.
Det gällde att ta sig till mitten - och vem väntade där, om inte Eros - och sedan hitta vägen ut igen. Det var klart vi måste testa.
A och C stod på en trappa, lite ovan där och iakttog vårt sökande efter Eros.
Det var höga häckar och helt omöjligt att krypa igenom om man hamnade i en återvändsgränd, för inne i alla häckar var ett stängsel, så även om det kunde vara lite glest med grönskan, fanns det inte en chans att krypa igenom om vi hade velat det.
Visst var vi inne på några ställen där det var helt stopp, men på det stora hela kände vi oss rätt så bra där vi gick. Eros bara dök upp mitt i promenerandet.
Tjusigare kärleksgudar har jag väl skådat innan jag såg den här, men vi lät oss förevigas med hjälp av honom. Vi ställde upp oss därinne i mitten och han "höll" i kameran.
Nu har vi bildbevis! Ut gick fort och lätt och vi fick faktiskt en applåd av de andra.
Hela labyrinten uppifrån.
Sedan gick vi uppåt, uppåt, tittade på vatten i olika former, fiskar i en bassäng, statyer, vilade i den gamla trappan och klättrade tilll och med upp på en nymf i en nisch.
Här var det badförbud, vilken otur ! ! ! ! ! ! !
Upp var lättare än ner, men än så länge är vi mjuka och viga som Idlaflickorna ungefär, eller Göingeflickorna??
Det var vackert, rofyllt och skönt att gå där. Grus, grönt, vatten och blommor.
Till slut var vi ute igen och då fick jag se den stora cykelvelodromen. Den missade jag helt på vägen dit.
Vi tog oss ner till metron igen och åkte mot Gracia.
De har ett tydligt system i metron, med tänd lampa vid den stationen man är på väg till.
Mina 3 fantastiska reskamrater, tillika körkompisar!
In i tunneln och ut på andra sidan där det okända matstället väntade.
Nu är vi på plats på ett litet matställe och ska äta.
Jag kör lite halvblint gissande på "Morcilla de burgos brase". Det skulle enligt flickan som tog upp beställningen vara något med gris. Fläsk är gott, tänkte jag. Flickan glömde dock att tala om att det var blodet på grisen det handlade om.
Det jag hade beställt till förrätt var en liten blodpuddingsliknande, kvalmigt, halvsöt korv med späckpärlor.
Jaja, ett och annat bottennapp måste det bli när man inte bryr sig om att vare sig lära in språket, eller ha med ett lexikon. Som synes gick det ner, även om jag ätit godare.
A tog också fläsk, hennes var betydligt mer aptitretande och säkert godare också.
Huvudrätten för min del var "Canelones de mourisco". Jag reserverar mig för stavningen på de spanska rätterna, vi fick en handskriven lapp att välja från och tjejens handstil var inte av den högre skolan. Hade jag kunnat läst ordentligt, hade jag i alla fall inte vetat vad jag beställde.
Öl och bröd fick vi att börja med och det vet vi i alla fall vad det är. Ölet hette Moritz och var gott.
Här kom min Canelloni och det var väldigt gott, tur det!
Jag fick dock bannor av damerna, för jag råkade säga att det såg ut som något som akut kan komma i retur, om man inte känner sig helt kurant i en viss del av kroppen. Nog om det!
Vår serviceande kom ännu en gång och nu visade det sig att dessert ingick i menyn.
Creme caramel för samtliga och jag avstod från fler kommentarer.
SÅÅÅÅÅÅÅÅ god ! Jag slukade min, men jag tror att kommer att behöva en creme catalana ändå ikväll.
Interiörbilder - fint kakel och finurligt vinställ.
Vi betalade, hela kalaset gick på 12.30 och jag gav henne 13 och jag tyckte hon sa "kiitos", när hon fick dem. Ser jag finsk ut?
Vi gick iväg och nästa stopp kom ganska fort, för C ledde oss till "vårt" torg. Placa del Sol. Vår hund från i fjol var också kvar och lika lekfull som då, flängde runt torget och lekte med sin boll.
Soligt var det och vi ockuperade ett bord där det satt en ensam man - vi i det här fallet var jag. Ganska fort reste han sig och jag frågade om vi skrämde iväg honom, men neeej då, inte alls, han måste jobba.
Jag tänkte på Martin Ljung, fritt travesterat: "Det är skönt med en egen kupé"
Mannen vi inte skrämde lämnade en kaka efter sig och den fick en av torgets många duvor njuta av.
Hon var väldigt smart, för hon tog den i näbben, släppte ner den, tog upp igen och hackade med kakbiten i näbben mot marken, så det lossade små, små bitar. Så höll hon på tills hon ätit upp hela.
Carajillo - mitt goda kaffe med cognac. Jag och A valde det och GOTT var ordet! När njutningen var som störst kom musikanterna in från vänster. Dragspel och trumma. SUCK!
Jag ville gå, jag orkar inte med dragspel, så C forcerade sin Sangria och vi betalade och gick.
Vi strosade neråt mot Gaudis hus Casa Batllo och enda dagen det inte var öppet till 20.00 var just idag, då hade de stängt 14.00.
Ridå en stund, vi fick terapera oss med lite shopping. Jag köpte mig en sjal för 9.95 E, en ljusblå, grå med prickar, som visade sig vara stor som ett smärre underlakan. Jaja, det kommer att bli bra, den var av bomull och mjuk och skön.
Slut del 2 av dag 3, det får bli ett avsnitt till imorgon!
Barcelona dag 3 - del 1
Jag vakande utan sängkamrat, hon var ute och joggade insåg jag, vände mig på andra sidan och slumrade en stund till.
Sedan jag väl lyft min sega lekamen ur den go'a sängvärmen, samt besökt bekvämlighetsinrättningen i ett smärre ärende, hasade jag in i nästa rum och hade en liten morgonsamling med A och C som fortfarande häckade i sängen.
I-M anslöt, nyjoggad och pigg, sedan hämtade hon en naturell yoghurt och då kunde inte jag vara sämre, så där satt jag i särk och morgonrock och kände mig nyttig. Det kan vara bra att ha en stabil grund inför denna dagen.
Duschen i vår våning är synnerligen dysfunktionell, varmvattnet lever sitt eget liv och duschar de i våningen under oss eller i badrummet bredvid, kommer kallvattnet omedelbart.
Igår lyckades jag rätt bra, då hade jag nästan 2 minuter med varmt vatten. Idag däremot blev uppfräschningen aningen begränsad, jag tror den varade ungefär 30 sekunder och på den tiden hann jag blöta mig, tvåla in och skölja. Sedan var t o m ljumvattnet slut. Håret fick vara (mycket ovanligt för min del), jag tror jag överlever, även om det tar på.
Till slut hade vi, och i synnerhet jag, virrat färdigt och vi kom iväg mot vattenhålet.
Där var samma herrar bakom disken som förra året, men vi var lite för heta på gröten, för de hade inte öppnat än. Vi bestämde oss för att ta en runda ner mot hamnen.
Vi passerade drickabilen och insåg att de får ihop väldigt mycket tomglas därinne i hålet i väggen.
Det här är den rosa, den som jag kan dricka utan att kväljas.
De har alltså sitt eget märke på flaskorna, för stället heter också Can Paixano. Jag rekommenderar alla Barcaresenärer att uppsöka hålet i väggen, det är väl värt det, helt unikt som utskänkningsställe och allt är hur gott som helst, både mat och dryck.
Längst in finns den lilla affären där man kan köpa med sig av delikatesserna hem.
På många ställen i stan finns en platta infälld i marken när det är något "de" vill upplysa om. Här är det namnet på trädet. Så skulle jag vilja att det var här i Sverige också. Inte är jag säker på hur en Ask ser ut t ex.
Så här dags var det ganska lugnt överallt och jag fotograferade lite.
Kan detta vara en liten husvagn?
Nere vid hamnen var två allvarliga män djupt upptagna med att gräva en liten grop i gräsmattan. Det såg ut som de låg mot Mekka, djupt koncentrerade med blicken riktad neråt. En stund senare la de dit ett litet fyrkantigt lock, lämnade sin lilla jordhög och gick.
Jag undrar alltid sådana här gånger:
Vad gör de?
Varför?
Var det något väldigt viktigt för att allt ska fungara?
Vet de egentligen vad de gör?
Tillbaka till matstället, Vilken skön känsla att sugas in i det berömda, mörka hålet och få börja dagen med en färsk, varm dubbelmacka med serrano och manchego, som smält ut över kanterna. Till det, den goda, söta, rosa cavan, som smakar hallonsaft med sprutt.
Tur att vi åt, då kunde damerna beställa in en hel flaska till sig och till min frukost behövdes det 2 glas av det goda rosa.
Jag njöt och det var så härligt att stå där vid disken och titta på de olika gubbarna som kom in och fick sig sitt morgonmål.
Idag skulle vi till väders hade vi tänkt, en luftfärd upp till Montjuic. Det startade inte förrän klockan 11, vi svenskar är tydligen mer morgontidiga än spanjorerna.
Det blev att vända om igen och upp mot stranden för att söka ett lämpligt café för lite mera gift till nästa beroendegen - koffeinet! Till det något sött = sockerkick!
Jag valde en chokladskapelse med en söt kräm som fyllning och till den hörde en mugg naturell yoghurt. Jag såg lite frågande ut, men gossen bakom disken försäkrade mig om att det hörde ihop.
Där satt vi och gottade oss i solen och bara hade semester ända tills det var dags att ansluta till kön vid linbanan, eller heter det kabelbanan? Jag vet inte om det är någon skillnad.
Skylten på tornet visade att det var ända från 1931...... hur säkert är det?
Däruppe ska vi snart sväva, tänkte jag när jag såg kabinen. YEAH!
10 Euro kostade färden över vattnet och tack och lov ingick hissturen i det. Vi har nog med våra 78 trappsteg upp och ner därhemma.
Väl uppe i tornet hade vi en bra utsikt, om än lite dimmig pga fönstrens tillstånd, som nog var bättre när de var nya.
Jag kollade maskineriet och det såg i alla fall fräscht ut, säkert nyare än 1931
Nästa kabin kom och det var dags för oss att kliva in och ge oss ut i "rymden".
Det pirrade lite i vaderna, men det var en jättehärlig tur över vattnet och upp till berget.
Här kommer ett bildsvep från hela "resan," som gick ganska fort.
Däruppe var det varmt, knallgrönt, rosor, statyer, änglatrumpeter stora som träd och en massa andra fina växter.
Jag kröp in i en av dem
Så här blir de när blomman vissnat
Jag fick lov att trassla av mig mina leggings. I-M sa att det var en man bakom mig som tittade på och man kan ju alltid hoppas att det roade honom. Han anmälde mig i alla fall inte till sedlighetspolisen.
Vi promenerade därifrån, det gick nerför hela tiden och det var en skön promenad. Till slut var vi på metron och på väg till nästa intressanta mål.
Det kommer förhoppningsvis imorgon! Nu måste jag sova.
Barcelona dag 2 - del 2
Så språngade vi iväg igen och gick förbi lite fina ocn även kända hus.
Det där runda tegeltornet i gränden såg väldigt bekant ut och tänk........ jag är ändå inte helt hopplöst "lost". Lite lokalsinne kan jag uppbåda när jag inte är på hemmaplan och vad stolt jag blev när jag insåg att jag visste var jag var.
Det var Palau de Musica, där vi var på konsert förra året.
I den här länken finns bilder från nätet därifrån.
Jag tittar ofta uppåt, för vem vet vad som finns där? En fin mosakikupol t ex.
Sedan en något vansklig placering däruppe kan jag tycka, men förmodligen har de inga stora hundar som hoppar upp mot räcket, ej heller otämjda barn. Fin blomma i alla fall, jag gillar den sorten.
Vi mötte ännu en liten procession där alla hade olika bladruskor att vifta med.
Vi fortsatte och närmade oss Triumfbågen.
Där pågick något. Vad?
När vi kom närmare såg vi baksidan på det kända Antikärnkraftmärket inne i bågen.
En Antikärnkraft- och återvinningsmarknad. Så roligt!
Nästan allt som var till salu var gjort av återvunnet material,
Det tog ett tag för oss att se vad lampskärmen var gjord av, men vi knäckte det.
Undantag fanns förstås. Smycken!
Inköp gjordes
Det var varmt och knökfullt med folk och väldigt trevligt!
Ett litet par mitt i vimlet var bedårande söta.
Precis här, blev I-M och jag stående. Nu var det dags för lite slisk.
En sådan, fylld med vaniljkräm och i bitar tack!
Efter att ha förtärt den på nolltid orkade vi ända fram till parken som var vårt mål.
Parken heter Parc de la Ciutadella. Trevlig park tyckte vi, inte så mycket blommor, men grönska och blommande träd, statyer och stor fontän.
Alldeles i början av parken, där vi gick in, glimmade det som guld mot himlen. Var det Elias himmelsfärd tänkte jag? Detta fordrade en ordentlig titt.
När vi kom fram såg vi att det var toppen av den stora fontänen.
Vi gick närmare
Här pågick något, fontänen var torrlagd, en massa herrar i uniformer och med ett tjänstefordon, höll på med en avspärrning där vid kanten. Är det bombhotat minns jag att vi pratade om och varför gick vi fram i så fall? En släng av solsting kanske, men vi var ju nyfikna så klart.
Herrarna i uniform travade fram och tillbaka nere på den torra botten, något var inslaget i hundbajsliknande påsar och låg i en hög.
Där borta vid kanten var en stackars gåsfamilj, mamma, pappa och tre ungar.
De såg lite stressade och skärrade och män är som de är (ursäkta mig alla män...), så pappan flydde fältet medan mamman stod stoiskt kvar med de tre små. Sedan fann hon för gott att förflytta sin lilla flock lite längre in.
Plötsligt kom de med en stege som kläddes in med plast och den lades ner mot botten. Sedan spärrade de av ett stort område på grusplanen framför fontänen.
Nu hade vi stått där så länge att vi inte orkade stå kvar för att se fortsättningen. Vi tror att de tänkte flytta den lilla familjen för att de inte skulle ha fontänen till sin toalett. Lite längre bort fanns en liten damm och där simmade pappan omkring i godan ro och såg nöjd och lugn ut. Han dyker ner mot botten mitt emellan båtarna. Vi hoppas de fick dit de andra också.
Det fanns instruktiva förbudsskyltar här och där.
Inte rasta eller mata fåglarna :-), men spela för allmänheten gick bra.
Vi strosade vidare genom parken. Jag tömde skorna på sand, för att genast ha dem fulla igen. Mot utgången var det som gällde nu, men var fanns den? Vi passerade ett träd med en riktigt mäktig nederdel.
Vilka rötter, önskar jag hade kunnat fråga vad det var.
Vi tog oss ut till slut, sedan jag talat min första ettordsmening på spanska. Jag sa "Salida" till en vakt och han pekade ut riktningen till oss.
Vi gick in på närmaste supermercado där vi handlade en massa vi inte pratat om, dock inget toalettpapper, som vi snart är utan.
Nu blev det lite halvsiesta på takterassen. Sol, öl, cava och flams. Tjejerna kom hem och intog varsin solsäng och allt var bara så fröjdefullt. Sms:n ramlade in med gratulationer på min ytterst ojämna födelsedag och kärestan ringde mitt i alltihopa och gratulerade. Det var härligt att prata med honom. Vi åkte hemifrån igår, men det kändes som vi inte pratat på länge, länge, länge.
Vi blev kvar på taket ett bra tag, det var sol, värme, improviserad picknick och glad tillvaro på alla vis. Solen var het och törsten släcktes. I-M tog en liten siesta på rummet och vi andra fortsatte till allt av vår terasspicknick var slut och vi gick ner. Dessutom hade vi då fått sällskap av ett annat gäng som uppenbarligen också hyrt in sig på taket. De kunde få vara ifred tyckte vi, även om taket var stort nog för oss alla.
Nu blev det uppfräschning och ombyte, lite sminkning och hårfix och till slut var vi redo för utträde ur lyan för att äta middag.
C stack iväg för att kolla ett speciellt tapasställe, medan A och jag visade I-M vår kyrka. Vi köpte varsina ljus och tände. C kom tillbaka och meddelade att det var stängt dit vi hade tänkt gå. Jaha!
Då drog vi ner till sportrestaurangen från i fjol som var så bra och den var öppen. Vi bänkade oss, fick matsedlarna, läste dem och reste oss igen. Nu var det inte någon vardags 3-rättersmeny för 10 Euro, nu var det kväll och de visste att ta betalt.
Vi gick vidare ner mot Barceloneta och längs vägen där alla restauranger ligger. Många inkastare var det och samtliga försökte övertyga oss om att just deras ställe var bäst.
Till slut bestämde vi oss.
Vi tog en 3-rätters för 18 E, med fördrink Sangria och dryck till maten.
Jag åt linguine med bläckfisk och aioli och fick smaka ett par färska sparrisar av kamraterna.
Huvudrätten kort sagt på svenska: Lax och potatis - grillat var det och GOTT!
I-M och C åt bläckfisk till huvudrätt.
Till dessert valde jag och A jordgubbar med grädde. MUMSIGT!
Alla åt inte lika, men alla var nöjda, trots att det var kallt att sitta ute. Jag hade inte med min jacka och följaktligen ingen sjal heller, man jag svepte servetten om nacken och den värmde skönt.
Efter vi ätit blev det en ny runda på en supermercado. Nu köpte vi toapapper, så nu är det lugnt.
C var inte redo att gå hem än, men vi andra tre valde de 78 stegen mot höjden, för vi frös.
A som var förkyld och hostig drack juice, när vi kommit in.
Optimistiskt att tro att den skulle hjälpa. Jag erbjöd henne en kaffe Carajillo, för nu hade jag köpt mig en spansk cognac - Torres. Hon tackade omedelbart ja. Jag gjorde en var och tänk så varma och bra vi blev!
C kom tillbaka och gav mig en liten present. Jag fick hela Sagrada Familia i en glaskub av henne, den låg i en liten ask. Bättre avslutning på födelesdagen kunde jag inte fått. JOOO, om kärestan varit här förstås, med det är han nu inte. Dock, med mitt trevliga resesällskap, en god kaffe med Torres och en egen kyrka i glas är det ändå så bra att jag är helt och hållet nöjd!
Nu laddar vi för morgondagen på olika sätt. Kartor läses och vi väntar på att allting ska öppnas igen efter helgen. I-M tycker att vi har plåtmagar och tar som medicin ett glas rött och lite snacks. Här är det ingen som vansläktas. C hetsäter M-kulor till sitt rödvin och A sväljer ner ett huvudvärkspulver med kaffe med cognac.
Själv är jag renlärig som den värsta asketen! MEN, jag ljuger lite för att det ska låta bra!
Har man födelsedag är det tillåtet tror jag!
