Naturens hus
Jag kommer ofta tillbaka till Naturens hus i mina blogginlägg. Det beror enbart på att det är ett så fint ställe.
Förra helgen var vi där och gick runt, det började kännas lite vårlikt, trots att det fortfarande är februari. Stigarna var bara och vi tog en sväng.
Senaste stormen har satt sina sina spår.
Vi var många som hade tur också!
Jag bjöd gräsänderna på en hel limpa, upphackad i fina, lagom stora bitar. Det tyckte de hade vunnit högsta vinsten, vilken himla tur!
Sedan blev jag själv bjuden på mat av kärestan. Vilken tur och så skönt att slippa laga mat efter en härlig eftermiddag ute. Det kändes inte alls fel!
Jag åt flundra med kräftstjärtar och en mycket smarrig sås.
Salladen tar man på en separat tallrik, valnötsbröd och något exklusivt knäckebröd med färskost hörde också till måltiden.
Kärestan valde Chili con carne, med några "uppskrämda" tortillas.
Utanför entren sitter samma fågel, sommar som vinter!
Det är helt otroligt att dennna gamla soptipp där allt möjligt miljöovänligt fanns i marken, har blivit ett sådant fantastiskt naturområde för allmänheten! Det är jag otroligt tacksam och glad över!
Förra helgen var vi där och gick runt, det började kännas lite vårlikt, trots att det fortfarande är februari. Stigarna var bara och vi tog en sväng.
Senaste stormen har satt sina sina spår.
Vi var många som hade tur också!
Jag bjöd gräsänderna på en hel limpa, upphackad i fina, lagom stora bitar. Det tyckte de hade vunnit högsta vinsten, vilken himla tur!
Sedan blev jag själv bjuden på mat av kärestan. Vilken tur och så skönt att slippa laga mat efter en härlig eftermiddag ute. Det kändes inte alls fel!
Jag åt flundra med kräftstjärtar och en mycket smarrig sås.
Salladen tar man på en separat tallrik, valnötsbröd och något exklusivt knäckebröd med färskost hörde också till måltiden.
Kärestan valde Chili con carne, med några "uppskrämda" tortillas.
Utanför entren sitter samma fågel, sommar som vinter!
Det är helt otroligt att dennna gamla soptipp där allt möjligt miljöovänligt fanns i marken, har blivit ett sådant fantastiskt naturområde för allmänheten! Det är jag otroligt tacksam och glad över!
Helggodis
På naturpromenaden i helgen kom vi till ett riktigt lördagsgodisställe, eller hela veckangodisställe också för den delen.
Det verkade ha varit ett riktigt festande och det fanns säkert mer att hämta.
Fast, det gäller ju att vara Hackspett förstås!
Det verkade ha varit ett riktigt festande och det fanns säkert mer att hämta.
Fast, det gäller ju att vara Hackspett förstås!
Mitt förra Örebroboende
I helgen har jag haft en kort stund av nostalgi och tillbakatänkande.
Vi skulle till en bilskrot och hämta något, vad det nu var. Då passerade vi "mitt" gamla hus där jag bodde förra gången jag var Örebroare och där jag så småningom blev sambo med barnens far. Vi flyttade därifrån 1978, men huset finns kvar, om än i mycket dåligt skick Nu såg det ut som det är en upprustning på gång. Jag bad kärestan stanna för att jag skulle kunna ta några bilder.
Jag bodde på Väpnaregatan, i det lilla huset som en gång varit gårdskarlsbostad och innan det byggdes om till bostad, tror jag det var redskapsförvaring eller något sådant. Det hör till det stora huset som ligger längre in på tomten.
Huset räknades nog som helt omodernt även då, men jag var väldigt nöjd med standarden, om än det var iskallt på morgnarna vintertid.
Nere hade jag hall, vardagsrum och kök. Köket hade en liten bänkspis - 2 plattor och ugn, varav bara en platta fungerade om man använde ugnen.
Det fanns ingen rostfri diskbänk, utan en tjock marmorskiva med hål för slasktratten. Kallvatten i ena kranen och en till kran, som var kopplad till en liten varmvattenberedare i skåpet under. Jag diskade i en plastbalja, det gick bara bra!
Det som jag värdesatte nästan mest och önskar att jag hade där jag bor nu, var kallskafferiet. Det låg i ena hörnet av köket, med en ganska bastant dörr. Långa hyllor på väggarna där jag förvarade saft, sylt, ost, potatis och allt som man hade i ett kallskafferi förr. Det fanns även ett fönster inne i skafferiet, för det var stort, så stort att jag hade en liten pall därinne där jag satt ibland när var något som behövde åtgärdas.
Fönstret var helt underbart, det minsta jag någonsin sett på ett fullstort hus och det gick att öppna.
Uppe, där det var snedtak på båda sidorna, fanns hall, en liten skrubb med toalett och ett handfat med enbart kallvatten och ett sovrum.
Ute på gården låg en bit av väggen från övervåningen och där kände jag igen tapeten som jag och min mor tapetserade om hallen med när jag just flyttat in.
Det var NOSTALGI vill jag lova!!!!
Jag tog en bild på gavelväggen också, för där fanns spåren fortfarande kvar efter en minnesvärd natt. Äh, inget sånt.......
Jag vaknade en natt av att hela huset skakade. Inte har vi jordbävningar i Närke, knappast ens ett jordskalv såvitt jag vet, men jag flög upp den här natten och undrade vad det var som hände.
Jag tassade fram till fönstret - OBS, sovrummet var på på övervåningen och när jag kikar ut, ser jag överdelen och taket på en stor långtradare som tagit kurvan för snävt och kört fast in i min vägg. På den tiden var vägen dragen på ett annat sätt än idag.
Han kom väl loss så småningom, för där slutar mitt minne, men märkena finns kvar än idag.
Vi skulle till en bilskrot och hämta något, vad det nu var. Då passerade vi "mitt" gamla hus där jag bodde förra gången jag var Örebroare och där jag så småningom blev sambo med barnens far. Vi flyttade därifrån 1978, men huset finns kvar, om än i mycket dåligt skick Nu såg det ut som det är en upprustning på gång. Jag bad kärestan stanna för att jag skulle kunna ta några bilder.
Jag bodde på Väpnaregatan, i det lilla huset som en gång varit gårdskarlsbostad och innan det byggdes om till bostad, tror jag det var redskapsförvaring eller något sådant. Det hör till det stora huset som ligger längre in på tomten.
Huset räknades nog som helt omodernt även då, men jag var väldigt nöjd med standarden, om än det var iskallt på morgnarna vintertid.
Nere hade jag hall, vardagsrum och kök. Köket hade en liten bänkspis - 2 plattor och ugn, varav bara en platta fungerade om man använde ugnen.
Det fanns ingen rostfri diskbänk, utan en tjock marmorskiva med hål för slasktratten. Kallvatten i ena kranen och en till kran, som var kopplad till en liten varmvattenberedare i skåpet under. Jag diskade i en plastbalja, det gick bara bra!
Det som jag värdesatte nästan mest och önskar att jag hade där jag bor nu, var kallskafferiet. Det låg i ena hörnet av köket, med en ganska bastant dörr. Långa hyllor på väggarna där jag förvarade saft, sylt, ost, potatis och allt som man hade i ett kallskafferi förr. Det fanns även ett fönster inne i skafferiet, för det var stort, så stort att jag hade en liten pall därinne där jag satt ibland när var något som behövde åtgärdas.
Fönstret var helt underbart, det minsta jag någonsin sett på ett fullstort hus och det gick att öppna.
Uppe, där det var snedtak på båda sidorna, fanns hall, en liten skrubb med toalett och ett handfat med enbart kallvatten och ett sovrum.
Ute på gården låg en bit av väggen från övervåningen och där kände jag igen tapeten som jag och min mor tapetserade om hallen med när jag just flyttat in.
Det var NOSTALGI vill jag lova!!!!
Jag tog en bild på gavelväggen också, för där fanns spåren fortfarande kvar efter en minnesvärd natt. Äh, inget sånt.......
Jag vaknade en natt av att hela huset skakade. Inte har vi jordbävningar i Närke, knappast ens ett jordskalv såvitt jag vet, men jag flög upp den här natten och undrade vad det var som hände.
Jag tassade fram till fönstret - OBS, sovrummet var på på övervåningen och när jag kikar ut, ser jag överdelen och taket på en stor långtradare som tagit kurvan för snävt och kört fast in i min vägg. På den tiden var vägen dragen på ett annat sätt än idag.
Han kom väl loss så småningom, för där slutar mitt minne, men märkena finns kvar än idag.
Sing Sing?
Kärestan och jag passerade ett gult hyreshus mitt i stan när vi var ute och åkte. Utan att direkt tänka sa jag rätt ut: "Är det där ett restaurerat 40-talshus?"
Sedan fortsatte jag med: "Titta vad konstigt det ser ut där i ett par av fönstren. Vad är det?"
Eftersom han körde bilen och inte kunde fördjupa sig så värst i hur huset såg ut kastade han bara en blick ditåt. Sedan sa han: "Jag har för mig att det kallades Sing Sing en gång i tiden!"
Nu är jag sådan att jag vill veta, så när jag kom hem googlade jag på det. Det är inte huset, utan hela kvarteret Skolgatan/Norra Grev Rosengatan som kallas Sing-Sing.
Nu får jag söka vidare för att få reda på varför kvarteret fått det namnet.
Sedan fortsatte jag med: "Titta vad konstigt det ser ut där i ett par av fönstren. Vad är det?"
Eftersom han körde bilen och inte kunde fördjupa sig så värst i hur huset såg ut kastade han bara en blick ditåt. Sedan sa han: "Jag har för mig att det kallades Sing Sing en gång i tiden!"
Nu är jag sådan att jag vill veta, så när jag kom hem googlade jag på det. Det är inte huset, utan hela kvarteret Skolgatan/Norra Grev Rosengatan som kallas Sing-Sing.
Nu får jag söka vidare för att få reda på varför kvarteret fått det namnet.
Kryssningen....
Jag tycker det låter så flott när jag säger att jag ska ut på kryssning. Något enklare än tur och retur till Åland, utan att stiga av båten, finns väl inte?
Hur som helst, nu har det blivit traditon och vi har roligt, trots "enkelheten". Jag som inte bott på den här breddgraden under lång tid av mitt vuxenliv, är inte så van att dra iväg på dylika kryssningar som de som bott här länge, eller jämt. Jodå, en tid på världen kunde vi åka Umeå - Vasa, men vad då kryssa, det tog 4 timmar, så det var inte så mycket med den resan.
Nåväl, Jullan och jag tog bussen från parkeringen vid Myrorna till Stockholm i söndags vid 12, det gick bara bra. Fika på terminalen i väntan på att gå ombord och väl där tänkte vi oss en paraplydrink, för att skapa en tradition till.
Det sprack! Inga paraplyer tillgängliga!
Det gick bra ändå, vi beställde något vi hade rabatt på, eftersom vi är stamkunder numera. Det blev en lagom aperitif innan buffeén och vi var nöjda.
Ingen mat på hela dagen, gissa om vi åt när vi väl kom till matsalen.
Det var så gott att jag som alltid brukar fotografera maten, nästan glömde bort det. Det blev en nödlösning, tredje omtagningen av mat + dessert fick räcka som dokumentation.
Jag vet inte om jag är lite tråkig, men jag tycker mest om räkor och lax i alla former. Det + andra skaldjur, är oslagbart för mina smaklökar.
Den utsökta Tiramisun höll på att ta kål på mig och min stökmage, men jag hämtade mig efter 3 glas sodavatten, en Samarin och en Omeprazol.
Aftonen, fram till klockan 1, tillbringade vi i puben......
.....skönt tillbakalutade med en öl, respektive ett glas vin, samt en trubadur
Jullan somnade ovaggad, det tog 15 sekunder, något som imponerade på mig. Jag har lite svårare att somna direkt, hela dagen brukar passera revy i skallen på mig innan John Blund kommer med sandsäcken. Så även denna natt + lite kvarstående magplågor. Till sist sov även jag, dock med hjälp av mina exellenta öronproppar som gjorde allt till ett skönt, tyst töcken.
Nästa morgon lyckades vi med konststycket att ha första parkett när vi lämnade Mariehamn. Den frukosten tog tid kan jag lova. Vi satt där tills vi var ute på öppet vatten och bara njöt av den goda frukosten och allt det vårvintervackra vi passerade.
När den sista bebyggda ön kom i blickfånget fick jag bryderi. Stod det inte en människa där på klippan? Jag tjatade med Jullan, men hon såg inget.
Är ön bebodd?
Jag höll på med denna fråga och det slutade med att jag tog en massa bilder med olika zoom, en del suddiga, andra klara. Till slut hade jag beviset!
Det stod någon där, så var det!
Var det en riktigt människa, eller en fågelskrämma?
Det var en riktig, för nästa gång jag knäppte hade den flyttat sig.
Här fick jag något att fundera på. Högbondens fyr uppe i Västernorrland är numera ett vandrarhem, är det likadant i den Åländska skärgården? Inte vet jag, men en människa var det i alla fall.
Jag åt en superb långfrukost som avslutades med detta. Supergott!!!!
Medan Jullan var och hämtade mera mat,tog jag fram kryssningens överraskning från min sida. Nu hade jag Karibien i tankarna inför nästa år.
Vi skrapade!
RESULTATET BLEV: ÅLAND 2013!
Vi irrade runt på båten och Jullan blev plötsligt osäker på var vi befann oss! Då finns den exellenta styckkartan på väggen, bredvid alla hissar och vips visste hon var vi var.
Sedan gjorde vi en smart grej. Efter att ha lyckats nappa åt oss de mjuka, sköna Chesterfieldfåtöljerna i puben satt vi där och ömsom läste, ömsom pratade, tittade ut och bara slappade resten av resan mot Stockholm.
Vi gick till hytten en i taget, medan den andra satt som en alert vakthund och bevakade vår position i hörnet av puben. Packade ihop och tog med bagaget dit ner. Puben är på samma plan som avstigningen, så det var verkligen väl genomtänkt.
Omgivningen passerade revy utanför fönstret
Vi köpte pizza och varsin öl - en i taget, medan den andra vaktade fåtöljerna.
När vi började närma oss Stockholms skärgård fick jag fullt upp med att fotografera alla hus jag ska köpa för framtida skärgårdsliv, när skrapet på Triss går bättre än till frukosten.
Här kommer ett axplock av dem.
Vackert isläge en stund längs med båten.
Så var vi framme, det blev en lång, varm och syrefattig väntan innan vi kom av båten. Någon kollapsade på vägen ut, för ambulansen kom med tjutande sirener när vi passerat ytterdörren.
Vi kom dock upp på bussen som blev full till sista plats och kunde lämna hamnen för hemfärd mot Närke.
Passerade Stockholms slalombacke, eller vad det är för liten kulle.......
Sedan var det en lång tunnel och när den var slut var vi ute ur city och allt flöt på hur bra som helst.
Nästa år är vi där igen, det ser vi fram emot, hur tråkigt vissa än tycker att det är. Ur detta och fjolårets inlägg, kan man läsa sig till, att ingen av våra män deltar i våra kryssningar.
Say no more!!!!
Hur som helst, nu har det blivit traditon och vi har roligt, trots "enkelheten". Jag som inte bott på den här breddgraden under lång tid av mitt vuxenliv, är inte så van att dra iväg på dylika kryssningar som de som bott här länge, eller jämt. Jodå, en tid på världen kunde vi åka Umeå - Vasa, men vad då kryssa, det tog 4 timmar, så det var inte så mycket med den resan.
Nåväl, Jullan och jag tog bussen från parkeringen vid Myrorna till Stockholm i söndags vid 12, det gick bara bra. Fika på terminalen i väntan på att gå ombord och väl där tänkte vi oss en paraplydrink, för att skapa en tradition till.
Det sprack! Inga paraplyer tillgängliga!
Det gick bra ändå, vi beställde något vi hade rabatt på, eftersom vi är stamkunder numera. Det blev en lagom aperitif innan buffeén och vi var nöjda.
Ingen mat på hela dagen, gissa om vi åt när vi väl kom till matsalen.
Det var så gott att jag som alltid brukar fotografera maten, nästan glömde bort det. Det blev en nödlösning, tredje omtagningen av mat + dessert fick räcka som dokumentation.
Jag vet inte om jag är lite tråkig, men jag tycker mest om räkor och lax i alla former. Det + andra skaldjur, är oslagbart för mina smaklökar.
Den utsökta Tiramisun höll på att ta kål på mig och min stökmage, men jag hämtade mig efter 3 glas sodavatten, en Samarin och en Omeprazol.
Aftonen, fram till klockan 1, tillbringade vi i puben......
.....skönt tillbakalutade med en öl, respektive ett glas vin, samt en trubadur
Jullan somnade ovaggad, det tog 15 sekunder, något som imponerade på mig. Jag har lite svårare att somna direkt, hela dagen brukar passera revy i skallen på mig innan John Blund kommer med sandsäcken. Så även denna natt + lite kvarstående magplågor. Till sist sov även jag, dock med hjälp av mina exellenta öronproppar som gjorde allt till ett skönt, tyst töcken.
Nästa morgon lyckades vi med konststycket att ha första parkett när vi lämnade Mariehamn. Den frukosten tog tid kan jag lova. Vi satt där tills vi var ute på öppet vatten och bara njöt av den goda frukosten och allt det vårvintervackra vi passerade.
När den sista bebyggda ön kom i blickfånget fick jag bryderi. Stod det inte en människa där på klippan? Jag tjatade med Jullan, men hon såg inget.
Är ön bebodd?
Jag höll på med denna fråga och det slutade med att jag tog en massa bilder med olika zoom, en del suddiga, andra klara. Till slut hade jag beviset!
Det stod någon där, så var det!
Var det en riktigt människa, eller en fågelskrämma?
Det var en riktig, för nästa gång jag knäppte hade den flyttat sig.
Här fick jag något att fundera på. Högbondens fyr uppe i Västernorrland är numera ett vandrarhem, är det likadant i den Åländska skärgården? Inte vet jag, men en människa var det i alla fall.
Jag åt en superb långfrukost som avslutades med detta. Supergott!!!!
Medan Jullan var och hämtade mera mat,tog jag fram kryssningens överraskning från min sida. Nu hade jag Karibien i tankarna inför nästa år.
Vi skrapade!
RESULTATET BLEV: ÅLAND 2013!
Vi irrade runt på båten och Jullan blev plötsligt osäker på var vi befann oss! Då finns den exellenta styckkartan på väggen, bredvid alla hissar och vips visste hon var vi var.
Sedan gjorde vi en smart grej. Efter att ha lyckats nappa åt oss de mjuka, sköna Chesterfieldfåtöljerna i puben satt vi där och ömsom läste, ömsom pratade, tittade ut och bara slappade resten av resan mot Stockholm.
Vi gick till hytten en i taget, medan den andra satt som en alert vakthund och bevakade vår position i hörnet av puben. Packade ihop och tog med bagaget dit ner. Puben är på samma plan som avstigningen, så det var verkligen väl genomtänkt.
Omgivningen passerade revy utanför fönstret
Vi köpte pizza och varsin öl - en i taget, medan den andra vaktade fåtöljerna.
När vi började närma oss Stockholms skärgård fick jag fullt upp med att fotografera alla hus jag ska köpa för framtida skärgårdsliv, när skrapet på Triss går bättre än till frukosten.
Här kommer ett axplock av dem.
Vackert isläge en stund längs med båten.
Så var vi framme, det blev en lång, varm och syrefattig väntan innan vi kom av båten. Någon kollapsade på vägen ut, för ambulansen kom med tjutande sirener när vi passerat ytterdörren.
Vi kom dock upp på bussen som blev full till sista plats och kunde lämna hamnen för hemfärd mot Närke.
Passerade Stockholms slalombacke, eller vad det är för liten kulle.......
Sedan var det en lång tunnel och när den var slut var vi ute ur city och allt flöt på hur bra som helst.
Nästa år är vi där igen, det ser vi fram emot, hur tråkigt vissa än tycker att det är. Ur detta och fjolårets inlägg, kan man läsa sig till, att ingen av våra män deltar i våra kryssningar.
Say no more!!!!
Vårtecken på köksbordet
Tulpangnisselsäsongen är här! Jag älskar det ljudet som stjälkarna ger ifrån sig när man grejar med buketten.
Det är lycka, för då är det nästan vår.
Ibland matchar jag duken och tulpanerna med varandra, då känner jag mig extra nöjd och tycker att jag har det så fint.
Utanför fönstret kan det sedan komma små bakslag, som stora, vita snöblaffor som seglar ner och landar, men inne är det fortfarande vår och jag kan alltid dra ner persiennen.
Idag är det kryssning till Åland med Jullan, det tycker vi båda ska bli KUL!
Ett livstecken med gott recept!
Jag har snöat in på något som jag tror är istället för bröd, för dem som är anhängare av LCHF. Jag är det inte, men jag har ätit något liknande hos min svägerska som följer den dieten.
Vi fick det till fikat på kören förra veckan under namnet "Hårt bröd" och sedan kom receptet på mailen lagom till den helgen. Sedan dess har vi (mest jag) knaprat i oss 3 omgångar och är nu inne på den fjärde.
Det är så himla gott, går att äta precis som det är.
Då är det också lika bra att jag skriver receptet också, för någon kommer säkert att fråga efter det.
Vi fick det till fikat på kören förra veckan under namnet "Hårt bröd" och sedan kom receptet på mailen lagom till den helgen. Sedan dess har vi (mest jag) knaprat i oss 3 omgångar och är nu inne på den fjärde.
Det är så himla gott, går att äta precis som det är.
Då är det också lika bra att jag skriver receptet också, för någon kommer säkert att fråga efter det.
Hårt bröd!
2 DL Majsmjöl
1 DL Sesamfrö
1 DL Solroskärnor
½ DL Hela Linfrön
½ DL Rapsolja
½ TSK Salt
2½ DL kokande vatten
Blandas
Häll på bakplåtspapper i långpanna
Platta till
Strö på Flingsalt (efter behag) ha inte på för mkt!
Grädda i ugn i 70 min i 150 grader. Låt svalna och bryt i lagom bitar!
Bloggtorka
Här blir det inte mycket skrivet.
Jag har total bloggtorka, just ingen energi och inte inspiration heller. Dessutom har jag börjat jobba igen efter en veckas kraftig förkylning. Det gav inte mer ork, definitivt inte. Vi får se vad helgen ger?
Sedan blir det sportlov och då ger jag och Jullan oss ut på de 7....... nääää, på Ålands hav och då om inte förr åker väl kameran både med och fram!
Så är nuläget, inte mycket att göra åt, men snart kanske.......
Jag har total bloggtorka, just ingen energi och inte inspiration heller. Dessutom har jag börjat jobba igen efter en veckas kraftig förkylning. Det gav inte mer ork, definitivt inte. Vi får se vad helgen ger?
Sedan blir det sportlov och då ger jag och Jullan oss ut på de 7....... nääää, på Ålands hav och då om inte förr åker väl kameran både med och fram!
Så är nuläget, inte mycket att göra åt, men snart kanske.......
Tisdag inomhus
Så var en dag till nästan slut.
Idag har jag varit ute sammanlagt 2 minuter. Jag skrapade bort det vita eländet framför huset, sedan har jag tagit in tidningen och lite senare posten.
Resten av dagen har ägnats åt att nysa, snyta, dricka te, ligga i soffan och spela Wordfeud, samt titta BBC Lifestyle.
Det här är den segaste förkylning jag haft på länge, men den måste väl gå mot sitt slut snart.
Egentligen har jag inget behov av att gå ut när det är snö, jag känner mig helt tillfreds med att vara inomhus och flytta på lite saker, vattna blommor, skriva brev och prata i telefon osv i samma stil.
Jag SKA snart börja mitt uteliv igen, våren är på gång, vintern måste bara hosta ur sig sitt sista snösjok innan den kan kapitulera. Jag tror det kommer att gå fort nu, bara februari är slut!
Men, nu är det sovdags. Kanske att jag har något mer att skriva om imorgon?
Idag har jag varit ute sammanlagt 2 minuter. Jag skrapade bort det vita eländet framför huset, sedan har jag tagit in tidningen och lite senare posten.
Resten av dagen har ägnats åt att nysa, snyta, dricka te, ligga i soffan och spela Wordfeud, samt titta BBC Lifestyle.
Det här är den segaste förkylning jag haft på länge, men den måste väl gå mot sitt slut snart.
Egentligen har jag inget behov av att gå ut när det är snö, jag känner mig helt tillfreds med att vara inomhus och flytta på lite saker, vattna blommor, skriva brev och prata i telefon osv i samma stil.
Jag SKA snart börja mitt uteliv igen, våren är på gång, vintern måste bara hosta ur sig sitt sista snösjok innan den kan kapitulera. Jag tror det kommer att gå fort nu, bara februari är slut!
Men, nu är det sovdags. Kanske att jag har något mer att skriva om imorgon?
Måndag
Ute lyser solen här hos mig, jag hör fåglarna kvittra utanför fönstret, som om det vore vår och SMHI hotar med SNÖ! Själv håller jag mig inne, nyser, snyter, hostar och tar det lugnt.
Men SNÖ ! ! Snö när man vill ha vår.
Kan det bero på att det är sportlov nästa vecka?
Jag tänker inte vintersporta, sol eller ej. Jullan och jag har startat en tradition, i alla fall sa hon så när vi bokade ännu en "kryssning" till Åland på lovet. Vi åkte förra året och hade det hur mysigt och trevligt som helst. Den här gången ska vi inte åka mitt i veckan, utan från söndag till måndag. Vi vill gärna åka när det är lite lugnt på båten.
Så får vi hoppas att kaptenen inte måste åka nära någon brygga för att vinka, eller imponera på någon eller vad det var han gjorde på M/S Costa Concordia i januari.
Inte mycket att rapportera eller skriva om när man håller sig inomhus. Vi får se om jag får någon inspiration lite senare, jag ska titta igenom en massa bilder som ligger i mappar på min dator. Det kanske kan ge upphov till något mer än bara lite svammel om vädret.
Men SNÖ ! ! Snö när man vill ha vår.
Kan det bero på att det är sportlov nästa vecka?
Jag tänker inte vintersporta, sol eller ej. Jullan och jag har startat en tradition, i alla fall sa hon så när vi bokade ännu en "kryssning" till Åland på lovet. Vi åkte förra året och hade det hur mysigt och trevligt som helst. Den här gången ska vi inte åka mitt i veckan, utan från söndag till måndag. Vi vill gärna åka när det är lite lugnt på båten.
Så får vi hoppas att kaptenen inte måste åka nära någon brygga för att vinka, eller imponera på någon eller vad det var han gjorde på M/S Costa Concordia i januari.
Inte mycket att rapportera eller skriva om när man håller sig inomhus. Vi får se om jag får någon inspiration lite senare, jag ska titta igenom en massa bilder som ligger i mappar på min dator. Det kanske kan ge upphov till något mer än bara lite svammel om vädret.
Söndag förmiddag
Det händer inte så mycket när man inte deltar i det aktiva livet pga förkylning o dylikt!
Kärestan har just gått helgrundan och står nere i hallen och stretchar. Det stör mig lite, fast bara för att jag avstod från att gå med.
Nu har jag bestämt mig för att bli av med den här sega förkylningen som jag dragits med hur länge som helst och då tror jag inte långpromenader i rask takt är bästa botemedlet.
Jag blir kort sagt avundsjuk på att han tagit rundan och jag suttit stilla här vid datorn.
Å andra sidan har jag via datorn blivit upplyst om att Whitney Houston sagt tack och adjö till denna världen. Jag tror inte jag är empatistörd, men det berör mig inte särskilt mycket. Sorg för de anhöriga - antar jag - men min värld rubbas inte av det dödsbudet.
Jag gillade filmen Bodyguard när den kom, fick CD.n av mina barn i present och sedan hamnade den i dotterns skivsamling, för att slutligen återbördas till gåvomottagaren. Det är åratal sedan jag senast lyssnade på den.
Nu väntar en stund i soffan med BBC Lifestyle och den engelska antikrundan, som vi snöat in på totalt. Igår eftermiddag "bodde" vi i vardagsrummet med kaffe på värmelåga och TV.n framför ögonen i flera timmar. Var det inte Antiques Roadshow så var det Bargain&Hunt och båda programmen är storfavoriter just nu.
Tim Wonnacot i det senare programmet har fått mig att inse att inte alla behöver tandtråd.......
Fiona Bruce i Antiques Roadshow är helt klart förebilden för Anne Lundberg i vår svenska variant.
BBC Lifestyle, min nya favoritkanal, så är det bara, är man anglofil så är man!
Kärestan har just gått helgrundan och står nere i hallen och stretchar. Det stör mig lite, fast bara för att jag avstod från att gå med.
Nu har jag bestämt mig för att bli av med den här sega förkylningen som jag dragits med hur länge som helst och då tror jag inte långpromenader i rask takt är bästa botemedlet.
Jag blir kort sagt avundsjuk på att han tagit rundan och jag suttit stilla här vid datorn.
Å andra sidan har jag via datorn blivit upplyst om att Whitney Houston sagt tack och adjö till denna världen. Jag tror inte jag är empatistörd, men det berör mig inte särskilt mycket. Sorg för de anhöriga - antar jag - men min värld rubbas inte av det dödsbudet.
Jag gillade filmen Bodyguard när den kom, fick CD.n av mina barn i present och sedan hamnade den i dotterns skivsamling, för att slutligen återbördas till gåvomottagaren. Det är åratal sedan jag senast lyssnade på den.
Nu väntar en stund i soffan med BBC Lifestyle och den engelska antikrundan, som vi snöat in på totalt. Igår eftermiddag "bodde" vi i vardagsrummet med kaffe på värmelåga och TV.n framför ögonen i flera timmar. Var det inte Antiques Roadshow så var det Bargain&Hunt och båda programmen är storfavoriter just nu.
Tim Wonnacot i det senare programmet har fått mig att inse att inte alla behöver tandtråd.......
Fiona Bruce i Antiques Roadshow är helt klart förebilden för Anne Lundberg i vår svenska variant.
BBC Lifestyle, min nya favoritkanal, så är det bara, är man anglofil så är man!
Italiensk smörgåstårta
Igår kväll intog jag ett engelskt pulver för att orka följa med och uppvakta äldste bonussonen som fyllt år och det fungerade än en gång. Tur för mig, så att jag inte missade denna läckerhet!
Han bjöd på italiensk smörgåstårta och det var en mycket positiv upplevelse.
Det var just ingenting som påminde om en traditionell svensk variant. Där var en god fyllning med smak av tomat, basilika och säkert mer också, som jag inte uppfattade med min sargade hals.
Rikligt dekorerad med salami, lufttorkad skinka, olika ostar, oliver, tomater, gurka och soltorkade tomater. Den var helt fantastisk och väldigt mäktig. Ingen orkade mer än varsin bit och vi som var där, är riktiga storätare.
Nästa gång jag ska köpa smörgåstårta, vill jag ha en likadan.
Lill Annas bageri var det som sålde läckerheten.
Han bjöd på italiensk smörgåstårta och det var en mycket positiv upplevelse.
Det var just ingenting som påminde om en traditionell svensk variant. Där var en god fyllning med smak av tomat, basilika och säkert mer också, som jag inte uppfattade med min sargade hals.
Rikligt dekorerad med salami, lufttorkad skinka, olika ostar, oliver, tomater, gurka och soltorkade tomater. Den var helt fantastisk och väldigt mäktig. Ingen orkade mer än varsin bit och vi som var där, är riktiga storätare.
Nästa gång jag ska köpa smörgåstårta, vill jag ha en likadan.
Lill Annas bageri var det som sålde läckerheten.
Nu då!
Nu händer det inte i fönstret, nu händer det utanför.
Nyss när jag satt vid datorn, som står placerad vid fönstret insåg jag att jag har bra vidvinkelseende.
Något rörde sig utanför häcken i kanten på min lilla uteplats, något brunt, som inte brukar vara där. Vad i hela världen var det?
Jag insåg att det inte stämde med det normala, reste mig snabbt och får se ett stort rådjur, möjligen hjort (inga horn) "jogga" förbi häcken, i riktning mot garagelängan och svänga in i näst bortesta grannens trädgård.
Jag såg rätt, säger högt för mig själv: "MEN VA´F........?" Rusar iväg nerför trappen och rycker mig kameran. Ut på uterummet i bara tofflor och börjar spana. Kameran laddad, sedan stod jag där.
Det började bli kallt , så jag hämtade en jacka och stod ett tag till.
Suck! Till slut insåg jag att jag blev blåst på en av de bättre bilder jag kunnat ta. Djuret måste ha trippat iväg medan jag tog mig från övervåningen och ut på uterummet.
Sedan gick jag in igen, tog på mig ordentliga skor, klädde mig lite bättre och gick ut på baksidan. Jag tog ett kort på fotspåret, men det blev så otydligt, så det får vara.
Nu lånar jag en bild på nätet, bara för att jag vill ha en i inlägget.
En sådan var det, men mera gråbrun.
Dagen idag, aningen motsägelsefull
Idag höll det inte längre med min klena hals, varken med halsdödare eller engelska pulver. Jag for hem efter lunch och sedan har jag längtat efter något jag inte ätit än, den här säsongen - som för övrigt började före jul........
En semla ville jag ha!
Jag som gjort en pakt med mig själv, att inte äta sliskfika under veckorna. Jag fick ett omåttligt sug efter en semla, förmodligen tyckte jag lite synd om mig som har så ont i halsen. Inte fick jag någon för det.
Jag bestämde mig dock för att låta mig fika lite sötare än en ostmacka. När väl det beslutet var taget blev det till att rota runt i frysen för att leta något bortglömt..
Jodå, jag hittade något, men det var ganska långt ifrån en semla, ganska totalt tvärtemot!
En bit av en sådan här låg där nere i botten av brödlådan!
Väldigt gott, men lite "Out of season" om man säger så!
En semla ville jag ha!
Jag som gjort en pakt med mig själv, att inte äta sliskfika under veckorna. Jag fick ett omåttligt sug efter en semla, förmodligen tyckte jag lite synd om mig som har så ont i halsen. Inte fick jag någon för det.
Jag bestämde mig dock för att låta mig fika lite sötare än en ostmacka. När väl det beslutet var taget blev det till att rota runt i frysen för att leta något bortglömt..
Jodå, jag hittade något, men det var ganska långt ifrån en semla, ganska totalt tvärtemot!
En bit av en sådan här låg där nere i botten av brödlådan!
Väldigt gott, men lite "Out of season" om man säger så!
Passiv på grund av anledning
Jag är förkyld, KRAFTIGT dessutom, det gör att jag inte är så inspirerad att skriva för tillfället. Jag drar mig fram med hjälp av konstlade medel.
Tack och lov för mitt kära Boots i England, där kan man bunkra upp diverse medikamenter inför sådana här tillfällen. Jag har tidigare skrivit om "Halsdödarna", som jag kallar dem.
Dequacaine var namnet, kanske jag kan googla fram en bild för dem som glömt hur denna förträffliga förpackning ser ut.
Inte nog med det, jag har på inrådan av söstra mi köpt hem ett pulver också. Det räddade mig igår eftermiddag och även idag. Nu känner jag mig faktiskt lite bättre och det var på tiden. Hoppas det håller i sig!
En mugg hett vatten, häll i pulvret, rör om och drick. Nu hoppas jag bilderna ligger kvar, någon kanske vill gå på Boots vid nästa Englandsbesö. Förresten har jag hört rykten om att denna förträffliga butik ska komma till Sverige? Det blir väl till huvudstaden förstås.....
Ursäkta, jag slutar här, jag måste nysa!
Blomman i fönstret
Det är många som gissar på blomman.
Clivia är det inte, det har jag flera stycken och de ser ut så här.
Bilden är lånad, för mina blommar inte än.
Den jag funderar över, som blommar nu har mycket längre och slankigare blad än en Clivia. Sedan är det nästan som de ruttnar, de blir alldeles slankiga och nästan lite äckliga när de börjar vissna. Torra blir de absolut inte, eller kanske, om man inte tar bort dem.
Namnjakten går vidare!
Clivia är det inte, det har jag flera stycken och de ser ut så här.
Bilden är lånad, för mina blommar inte än.
Den jag funderar över, som blommar nu har mycket längre och slankigare blad än en Clivia. Sedan är det nästan som de ruttnar, de blir alldeles slankiga och nästan lite äckliga när de börjar vissna. Torra blir de absolut inte, eller kanske, om man inte tar bort dem.
Namnjakten går vidare!
Sköldpaddor
Att katter är mina favoritdjur torde de flesta av mina bekanta veta vid det här laget, men att jag har ett till favoritdjur som kommer på en klar andraplats, kanske inte alla vet.
Det är sköldpaddor.
När jag var liten hade vi akvarium, katt och sköldpaddor. På den tiden var det fritt fram att köpa med sig en sköldpadda hem från utlandssemestern och det gjorde vi när vi var i Italien varje sommar under några år i slutet av 50-talet.
Den allra första vi hade kom dock inte därifrån, om jag minns rätt var det så här:
Min far hem med den efter en dag på jobbet. Han arbetade på SJ och någon hade hittat en sköldpadda längs spåret, lämnat in den där han arbetade just då och sagt att de fick göra vad de ville med den. Han tog med hem den till mig och min bror och den fick namnet "Sköld."
Detta var innan vi hade vår första katt - Utti - så det var jätteroligt att få ha ett riktigt husdjur och inte bara akvariefiskar. Sköld åt sallad och på sommaren var han med till sommarstugan och klev omkring i gräset. Ibland rymde han och familjen hjälptes åt att leta och han kom alltid till rätta. Hur hans liv tog slut minns jag inte, men det köptes fler under de Italienresor som olika konstellationer av familjen gjorde.
Katten Utti kom in i familjen 1960 och det fungerade bra med den djurkombinationen.
Jag antar att detta är upphovet till att jag tycker mest om katter och sköldpaddor. När jag ser mig omkring här hemma har jag ganska många små "Sköld" som står här och där. Jag roade mig med att göra ett svep på nedervåningen, men det finns fler än dessa.
Från Tradera och jultomten (kompis I-M)
Från Kina
Från någon annanstans
Från Indonesien
Från Sannamarken och Italien
Från min morfar.
Man kan lyfta på skölden, när jag var liten roade vi oss med att lägga något under den och när jag kom nästa gång var det spännande att lyfta och titta vad som låg där. Oftast var det han som la dit något och oftast var det en karamell, något jag så klart blev väldigt glad för.
Sköldpaddor är fina!
Det är sköldpaddor.
När jag var liten hade vi akvarium, katt och sköldpaddor. På den tiden var det fritt fram att köpa med sig en sköldpadda hem från utlandssemestern och det gjorde vi när vi var i Italien varje sommar under några år i slutet av 50-talet.
Den allra första vi hade kom dock inte därifrån, om jag minns rätt var det så här:
Min far hem med den efter en dag på jobbet. Han arbetade på SJ och någon hade hittat en sköldpadda längs spåret, lämnat in den där han arbetade just då och sagt att de fick göra vad de ville med den. Han tog med hem den till mig och min bror och den fick namnet "Sköld."
Detta var innan vi hade vår första katt - Utti - så det var jätteroligt att få ha ett riktigt husdjur och inte bara akvariefiskar. Sköld åt sallad och på sommaren var han med till sommarstugan och klev omkring i gräset. Ibland rymde han och familjen hjälptes åt att leta och han kom alltid till rätta. Hur hans liv tog slut minns jag inte, men det köptes fler under de Italienresor som olika konstellationer av familjen gjorde.
Katten Utti kom in i familjen 1960 och det fungerade bra med den djurkombinationen.
Jag antar att detta är upphovet till att jag tycker mest om katter och sköldpaddor. När jag ser mig omkring här hemma har jag ganska många små "Sköld" som står här och där. Jag roade mig med att göra ett svep på nedervåningen, men det finns fler än dessa.
Från Tradera och jultomten (kompis I-M)
Från Kina
Från någon annanstans
Från Indonesien
Från Sannamarken och Italien
Från min morfar.
Man kan lyfta på skölden, när jag var liten roade vi oss med att lägga något under den och när jag kom nästa gång var det spännande att lyfta och titta vad som låg där. Oftast var det han som la dit något och oftast var det en karamell, något jag så klart blev väldigt glad för.
Sköldpaddor är fina!
Vad händer i fönstret?
I fredags morse vid 7-tiden flängde jag runt på nedervåningen med vattenkannan innan jag skulle till jobbet.
Jag hinner ingenting känns det som, det kan till viss del bero på Wordfeud. Jag tror jag får ta mig lite mer självdisciplin!
I alla fall när jag vattnat färdigt blomstren i de två första fönstren lyfte jag blicken uppåt och där: WOW!
Jag vet inte om den någonsin blommat förut?
Jag fick ett skott av mamman till en kompis för över 10 år sedan. Varken hon eller min kompis visste vad det är för blomma och inte jag heller. Blomstjälken är väldigt lång.
Nere i krukan ser den ut så här
På eftermiddagen när jag kom hem gick jag in för att se den i dagsljus. Då hade knopparna slagit ut helt och jag tycker den är jättefin. Dessutom kommer det en blomstängel till. Någon slags lilja gissar jag, men vilken?
JAAA, det är mina gamla konståningsskridskor som hänger på uterummet som väggdekoration, någon nytta ska de väl göra, för åka på dem är omöjligt! (I alla fall för mig).
Försummad blogg
Jag gör ett litet ryck här ett tag, men helst vill jag gå i ide nu när det blivit vinter.
JAG FRYSER! ! !
Inte blev det bättre av att vi hade hela torsdagseftermiddagen på Naturskolan med utomhusmatematik. Det var kallaste dagen hittills, kanske runt - 14. Inte är det så mycket när man är van vid det dubbla. Det är bara det, att numera är jag avvand. Jag bor inte i Västerbotten längre.
Det var en jätterolig eftermiddag och vi fick massor med nya ideér av pedagogerna där nere, men det var kallt även om det var roligt. Den kvällen somnade jag ovaggad, utan att vare sig starta datorn, skriva dagbok eller läsa ett enda ord i någon som helst tryckt skrift.
Igår likadant, jag försökte mig på ett korsord, sen somnade jag. Frisk luft ska pigga upp, sägs det. Det gäller inte för mig. Idag har jag varit ute ungefär en kvart och nu sitter jag här och skriver, snart midnatt.
Jag tänkte visa mina 3 kattbarnbarn, hundarna får bli en annan gång. Vi var på besök där förra helgen, för mågen fyllde år. Det var en mysig tillställning med gofika och trevligt sällskap av både folk och fä.
Den vackra Yama, som älskar husfolkets fårskinn.
Mjuka Indra ligger också och drar sig på en varm pälspläd och hon vill gärna bli kliad på magen
Sedan ville hon få ner Yama från gungstolen, men det gick inte så bra.
"Hallå Yama, kommer du ner?"
"Nej, det gör jag verkligen inte, jag ignorerar dig och tittar bort."
Lilla Ahti låg under sängen och vägrade komma fram, hon gillar inte när det blir för rörigt. Jag var och pratade med henne, men inte brydde hon sig om det. Den här gången gick jag bet.
Men så här ser hon ut i alla fall, även om det var ett tag sedan
Imorgon kanske jag skriver igen, hoppas det!
JAG FRYSER! ! !
Inte blev det bättre av att vi hade hela torsdagseftermiddagen på Naturskolan med utomhusmatematik. Det var kallaste dagen hittills, kanske runt - 14. Inte är det så mycket när man är van vid det dubbla. Det är bara det, att numera är jag avvand. Jag bor inte i Västerbotten längre.
Det var en jätterolig eftermiddag och vi fick massor med nya ideér av pedagogerna där nere, men det var kallt även om det var roligt. Den kvällen somnade jag ovaggad, utan att vare sig starta datorn, skriva dagbok eller läsa ett enda ord i någon som helst tryckt skrift.
Igår likadant, jag försökte mig på ett korsord, sen somnade jag. Frisk luft ska pigga upp, sägs det. Det gäller inte för mig. Idag har jag varit ute ungefär en kvart och nu sitter jag här och skriver, snart midnatt.
Jag tänkte visa mina 3 kattbarnbarn, hundarna får bli en annan gång. Vi var på besök där förra helgen, för mågen fyllde år. Det var en mysig tillställning med gofika och trevligt sällskap av både folk och fä.
Den vackra Yama, som älskar husfolkets fårskinn.
Mjuka Indra ligger också och drar sig på en varm pälspläd och hon vill gärna bli kliad på magen
Sedan ville hon få ner Yama från gungstolen, men det gick inte så bra.
"Hallå Yama, kommer du ner?"
"Nej, det gör jag verkligen inte, jag ignorerar dig och tittar bort."
Lilla Ahti låg under sängen och vägrade komma fram, hon gillar inte när det blir för rörigt. Jag var och pratade med henne, men inte brydde hon sig om det. Den här gången gick jag bet.
Men så här ser hon ut i alla fall, även om det var ett tag sedan
Imorgon kanske jag skriver igen, hoppas det!
Ordpolisen
Här träder ordpolisen in med omedelbar reaktion!
Hur kan det får vara så här?
I en trappuppgång i centrala stan?
Jag får SPUNK! Eller något annat odefinierbart!
Hur kan det får vara så här?
I en trappuppgång i centrala stan?
Jag får SPUNK! Eller något annat odefinierbart!
