Orsak till frånvaro och tankspriddhet
Jag håller på och säljer min bostadsrätt. Det är ett radhus där jag kamperat de senaste 11 åren, först med en hoper barn och katt, numera med utflugna ungar och en särbo.
Särbon - kärestan och jag har hittat vårt blivande, gemensamma drömboende och steg 1 är att jag säljer.
Inte hade jag en aning om att det var så jobbigt att få ut sin bostad på rätt sätt. Här har pratats om "Homestyling light". Om detta jag hållit på med senaste veckan är "light," så undrar jag hur normalt är?
Nästa vecka blir det ännu värre, för fotografen som var här och fotograferade för annonsen sa: "Du behöver inte städa och plocka undan som för en visning, vi ska BARA fotografera.
Inget personligt får vara framme, inte ens nagelborsten fick ligga på handfatet, trots att färgen på den matchade handdukarna perfekt, tandborstarna ska vi inte ens drömma om att visa. Sladdar var helt tabu, men lite damm gick an, det syntes inte på bilderna som tur var.
Anslagstavlan och almanackan åkte också ner. Den första var för personlig, den andra visade vilken månad det är och tänk om inte huset blir sålt och ska ut igen längre fram, då undrar folk vad det är för fel, eftersom det inte blev sålt i mars. Man lär så länge man lever, sånt här hade jag inte en aning om.
Nu flänger jag runt överallt, stuvar ner i lådor och stora IKEA-kassar. Kånkar ner till källaren, ut i garaget, lånar plats hos grannen - mitt fina rullbord t ex, det skulle inte stå här och störa, det står nu hos närmaste grannen inför visningen.
TRÖTT är ordet för veckan som var och den som kommer, sedan är det som tur är påsklov och visningen får mäklaren ta hand om. Tack för det.
Jag hoppas jag ska hinna blogga lite också, för jag har trots allt detta ett liv vid sidan om släpandet med ägodelar.
Så nu har jag förklarat mig! Huset ligger ute till salu.
Fortsättning följer ! ! !
Paus i frånvaron, vilodag från måsten
Vi gjorde kaffe, kärestan packade i den "polska attacheportföljen", som vi sa förr, dvs en plastkasse. Jag hurves, som det heter i Västerbotten, när han inte tar korgen, utan väljer en plastkasse.
Hur som helst, vi for ut för att blåsippsfrossa och bara njuta.
Så här blev det och nu blir det några bilder på rad!
Som sagt, kaffe hade vi med oss och exellenta bullar från Vasa! (Herta, kolla!)
Efter fikat, gick jag på excursion, medan kärestan vilade på "maten"..... Det fanns nämligen en portabel trädgårdssoffa på blåsippsstället och den lyfte vi fram till "Mitt i solen".
Jag som inte gärna sover/vilar dagtid travade iväg in mot skogen för att se om våren kommit där också.
Jodå, tussilago fanns det där inne i skuggan.
Och en saltsten för vilt. Hoppsan, finns det sådant här??
Jag fortsatte stigen fram och där kom jag till en bäck. Inte har våren kommit till 100% än, för här kändes det mer som om vintern höll på att släppa greppet.
Jag fortsatte, men när jag passerat 4 sådana här, vände jag.
Älgträff var inte inplanerat i dagens blåsippskoll!
Det är i alla fall intressant, att den 24 mars, kunde jag plocka både tussilago, blåsippor och vitsippor.
Du ser väl vitsippan? Den är högst upp i "buketten" och sträcker sig mot solen!
Nuläge
ALL kraft åtgår till detta och jag lovar att rapportera så fort det finns något att säga.
Jag är jättetrött! Önskar alla mina bloggvänner välkomna åter. Jag kanske skriver igen redan imorgon.
NU:
De är tillbaka
Det var en ganska stor familj och det gick förstås inget bra alls med pengafrågan. Till slut var det en kyrka som förbarmade sig och samlade in pengar så de kunde resa hem igen.
Jag är så blöthjärtad att jag brukar skänka till dem som spelar något, men har fått tillsägelse av flera personer att inte göra det.
Då känns det lite sorgligt att se detta uppe på stan nu när det börjar våras.
De är tillbaka!
Nu vet jag inte om det är hela familjen, men fadern är i alla fall här, för det har till och med stått i tidningen.
Det är beklämmande, samtidigt som man blir irriterad. Hur hade han/de råd att resa hit igen, när de inte hade råd att åka hem? Sedan funderar jag på om dessa tankar är rasistiska, för jag tycker inte att jag är lagd åt det hållet.
Oavsett vilket, är det sorgligt att det ska behöva vara så här!
Ronnie Petersson
Sveriges största racingförare och en av världens bästa formel 1-förare, Ronnie Petersson, kom från Örebro. Hans föräldrar bodde inte alls långt ifrån mitt lilla röda hus, som jag skrev om helt nyligen.
På den tiden gillade jag att titta på motorsport på TV och det blev naturligtvis extra intressant eftersom han var närking.
Han gjorde många bra lopp och vann mycket, men dog tyvärr dog alldeles för tidigt efter en krasch på Monzabanan, något som jag minns mycket väl. Han överlevde själva kraschen, men dog av komplikationer från skadorna.
2003 skaffade Örebro äntligen en staty av honom, den är jättefin. Konstnären heter Richard Brixel. Passande nog står statyn i anslutning till bostadsområdet Almby, där Ronnie växte upp.
Den statyn har jag länge tänkt fotografera, men det har inte blivit av. Så kom då äntligen den dagen när vi blev stående så länge vid rödljuset där Ronnie står staty och jag inte körde bilen att jag fick chansen. Jag var redo med kameran och fick en toppenbild!
Just när jag knäppte, kom damen med hunden och hunden skulle nödvändigtvis uträtta något just där.
Tji fick jag, men jag är rätt nöjd ändå. Jag får fler chanser till den perfekta bilden.
Läs gärna historien om Ronnies liv, det är intressant!
Är detta vakthunden?
Där på ena grindstolpen satt denna figur!
Är det vakthunden, eller vart hade vi hamnat? Något svar har jag inte!
Jag är övertygad!
Det är vår!
Vi var ute på en timmes promenad i morse, solen sken och fåglarna kvittrade i träden ovanför oss. Vi såg en koltrast, men han hade inte tinat upp tillräckligt för att sjunga än än, trots mina försök att få igång honom.
Ett par blåsippor har krupit upp i blomrabatten, men den är ganska varm och skyddad.
Detta gav mersmak, jag föreslog att vi skulle åka till "vårt" (och hundratals andras) blåsippsställe och kolla. Kärestan trodde att det var för tidigt, men jag är en enveten person, så det blev så att vi for iväg.
Jag packade snabbt ner muggar, ett par veteskivor, burken med kaffepulver och tepåsar, samt en termos hett vatten i en picknickkasse, sedan gav vi oss iväg.
Eftersom han inte trodde det skulle finnas några blommor på "stället", for vi först till ett annat och innan vi hunnit ur bilen sa han: "Titta, det lyser gult." Mycket riktigt, det var vår första tussilago för året. Ensam, men ljuvlig!!
Medan jag kröp omkring på marken med kameran gick han vidare och strax efter hörde jag honom: "Jag tycker det ser blått ut där borta."
Jag kravlade mig ut ur snåren och gick dit. Visst var det blåsippor.
Det fanns många små tussar med blåsippor i alla möjliga blå nyanser. Inga mängder än, men nu är de på gång och snart är marken mer blå än grön just här!
För övrig hade de börjat komma på "vårt" ställe också, men inte lika mycket.
DET ÄR VÅR!
Jag blev upprörd!
Vad skådar mitt norra öga, eller vilket väderstreck det nu var?
Mitt ute i ingenting, där ingen har anledning att parkera olagligt, dvs ställa bilen även om man inte bor eller har ärende just där. Ja, just där, har de satt upp parkeringsautomater.
Jag bor i ett område i närheten, där är visserligen inga hyreshus, utan bostadsrätter. Å andra sidan är gatan fri för dem som har bilar, men inte hyr en plats och det lär väl inte dröja förrän det står stolpar med parkeringsautomater längs gatan, eller en likadan röd pelare från Q-park där.
VARFÖR?
Inte för att det var jättedyrt att stå där, det var inte centrumpriser, men jag undrar varför? Det är dessutom Q-park, som tar betalt dygnet runt, så den stackare som har bil och ska övernatta hos någon bekant, eller bor där, måste betala dygnet runt.
Jag blir faktiskt lätt upprörd, för Baronbacken har inga affärer eller andra attraktioner i centrum som lockar folk att komma dit. Det är de boende som ska skinnas på pengar, betala dygnet runt för att kunna ha sin bil parkerad där de bor. SUCK!
Snart bär det söderut!
Nästa resa går till Madrid och förra söndagen hade vi en liten träff hemma hos C. Där var det spanskt rakt igenom, från den söta, rosa Cavan som smakar saft med sprutt.......
.......till blomsterarrangemanget i Spanska flaggans färger.
C är helt otrolig, hon hade lagat hur mycket tapas som helst, här är en del av dem..
...köpt sherry från torr, via halvtorr till söt (den söta kom inte med på bild)...
...spanskt vin till dem och spansk öl till mig.
Många glas var det och kaffe drack vi också.
Husets herre, som inte ska resa med, visade sitt eget specialglas! Han använde det dock inte, det var han som såg till att vi kom hem ordentligt efter den här spanska "orgien".
Hans favoritlag var inte svårt att gissa. Tydligare kan det inte vara!
Det enda som bröt av från Madrid, var min absoluta favoritdessert - Crema Catalana - för det är BARCA med stora bokstäver. Inte en dag i Barcelona utan minst en Crema Catalana, det är mitt motto. Nu får vi se vad jag ska ändra det till i när vi byter stad.
Vi satt i många timmar, åt, drack och framför allt pratade! Jättetrevligt och vi är som vanligt helt överens om det mesta. De vill se mer väskor och skor än vad jag vill och jag vill se mer böcker, fina skrivböcker och papper än de. Det har ändå aldrig varit något problem, det ordnar sig.
Den här gången är vi rörande eniga om att vi ska på konstmuseér - Guernica hägrar för mig och även för dem fick jag veta.
Vi ska till en berömd, jättestor loppmarknad och framför allt strosa omkring och upptäcka, eftersom Madrid är helt ny för oss alla tre.
Det var en fantastisk afton, jättegott allting, trevlig sällskap och en härlig förväntan byggs nu upp inom oss. Snart bär det iväg och sedan kommer resedagbok från Madrid!
Läbbigt!
När vi var på stan och gick runt konstaterade vi att Svartån var osedvanligt våryster och brusade på rejält under broarna. Det var härligt. 
Mindre härligt var synen som mötte oss lite längre bort, på andra sidan slottet, i alla fall tyckte jag det!
Det finns tydligen "skämtsamma" personer till det mesta.
Det blonda huvudet var väldigt verkligt och jag uppskattade det inte!
Den mörka var mer tom, om man säger så, så där syntes det direkt att det inte var på riktigt.
Jag tänker på våra riktigt gamla medmänniskor som kanske inte ser lika skarpt på långt håll som tidigare i livet. Vad tänker och känner de när de ser sånt här ligga på isen?
Det är verkligen inte "my cup of tea!" Och nu är jag nöjd när jag fått säga det.
Ny granne???
När jag drog upp persiennen fick jag se att det flyttat in en ny granne i huset därnere på gården.
Det är bostadsrättsföreningens allra minsta hus, men han hade funnit sig väl tillrätta såg jag.
Jag bara undrar var han kommer ifrån och vem som saknar denne man?
NÄRBILD!
Vackert kaffe
Jag undrar om det är svårt att göra fina mönster uppepå latten?
Okej för ett hjärta, men en hel blomma med blad.... Hur gör man det?
Det bar mig nästan emot att börja dricka och ännu värre, att röra om.
Jodå, jag rörde sönder blomman till slut, drack upp hela och fyllde på med lite vanligt kaffe på slutet. Det smakade bara bra.
Sedan gick vi till Nikolaikyrkan och den vackra ljusbåten där vi tände ljus för våra 2 + 1 föräldrar som inte går här på jorden längre. Det känns alltid bra och vi gör det vart vi än kommer i världen.
Har jag fått "dille"?
Nu är jag inte någon stordrinkare, så risken för delirium tremens är garanterat obefintlig, ändå fick jag en obehaglig känlsa igår när jag stod vid diskbänken i köket och skulle skölja grönsaker.
Det var något som rörde sig på plattorna utanför köksfönstret.
Jag tittade ut - ingenting!
Inbillning, skräp i ögat, eller något sånt där som kan lossna och "flyga förbi" som lite svart skräp, utan att vara ett dugg farligt. Jag fortsatte med min sallad.
Så kom det igen! Jag stirrade ut, men ingenting syntes. När det upprepades en tredje gång la jag ner salladstillverklingen och ställde mig på post vid fönstret.
AHA, jag hade fått en inneboende, eller snarare uteboende!
På raska små musfötter störtade den tvärs över gången till blomrabatten mitt emot, säkert med livet som insats. Målet var högen av skal under fågelmataren. Den hoppade snabbt ner och nosade runt. 
Visst, den hittade massor med mat, för rännandet fortsatte så länge att jag släppte fokus på den lilla musen och fortsatte med matlagningen.
Den var jättesöt, detta hindrar dock inte mig från att ha musfällor på uterummet och där tar jag en eller ett par varje vintersäsong.
SÅ, akta dig lilla mus om du vill överleva fram till sommaren, håll dig till fågelfröet så har du en chans!
Någon annans bröd
Jag bakar nästan allt bröd själv, dels är det godare, dels blir det billigare. Det händer ändå ibland att jag köper någon annans bröd och idag blev det en sådan dag.
Vi var på stan för att göra ett antal udda ärenden, alltså inte udda så att det var konstiga ärenden, utan en massa nedslag på olika instanser som banken, butiker, Nikoalikyrkan och något café förstås.
Detta gav upphov till en massa promenerande kors och tvärs i stan och när vi gick över Stortorget stod det en man där som sålde bröd. Det fanns inga smakprover, men det behövdes inte. Bröden såg så läckra ut att jag stannade ändå.
Stöter du på denna skylt, stanna för allt i världen och köp med ett gott bröd hem.
Jag köpte det där stora längst bort, en utsökt surdegslimpa på dinkelmjöl med linfrö och rostade dinkelkorn. Hur gott som helst (för jag har naturligtvis redan avsmakat det) och nu kan jag knappt vänta tills det blir söndag och jag får äta någon annans bröd på veckans mest njutbara frukost.
Jag talade om att jag tänkte lägga ut hans bröd på bloggen och det var helt okej och jag fick även äran att ta en bild där bagaren själv står modell bredvid sina alster.
Jajaja, jag kom med själv också, om än som den gäckande skuggan. Det är något som jag verkligen avskyr, men jag tog ett antal bilder där han försvann in i ett mörker p g a att fru sol sken som allra värst. När jag väl fick med hans ansikte på bild, råkade jag även få med mig själv.
MEN, missa inte Näsets bröd om du stöter på det, KÖP och NJUT!
Gröna Grodan
"Var ska vi äta", sa A, när det äntligen blev dags för en sen lunch.
Jag sa bara två ord.
"Gröna Grodan! "
"JAAAAAAA!!!!!! Jag hoppades på det," sa A
Gröna Grodan är en fantastisk salladsrestaurang + att de har mycket annat gott. Dessutom är den barnvänlig och allt jag hittills testat där har varit toppen, toppen, toppen. Kolla länken, den är värd det!
Vi var förstås utsvultna och kastade oss över våra tallrikar. När maten var slut var det inte mycket att fotografera, jag fick nöja mig med deras roliga reklam i fönstret.
Jag har bloggat om stället en gång tidigare, men minns inte riktigt när och inte vet jag hur jag letar fram det heller. Jag säger det igen - Kolla länken! (Inga, det var där du och jag var).
Jag tror hon heter Ann....
Skolan, eller om det är hela kommunen, håller på att skicka all personal på brandutbildning, där hjärt- och lungräddning ingår.
Nu har det varit min tur och jag och en hoper till, kan nu få liv i Mini-Ann och förhoppningsvis även i en vanlig människa om det skulle behövas.
Vi har även lärt oss en massa om bränder, brandsläckare, brandvarnare osv osv. Det är en jättebra satsning, men man känner sig onekligen lätt road, trots allvaret i det hela, när 18 - 20 personer sitter på knä i en cirkel och utför hjärt- och lungräddning på varsin Mini-Ann.
Här har jag just "fått liv" i min, samt efter avslutad livräddning, desinficerat henne så att nästa "mun mot munnare" inte ska behöva få i sig mina virus och vad jag nu bär med mig i luftvägarna.
Vi fick också en grundlig genomgång hur man använder en hjärträddare och det var nytt för min del. Jättebra att det finns sådana "väskor" utplacerade lite här och där, på köpcentrum, idrottsanläggningar och andra allmänna platser.
Här visar vår instruktör upp en sådan och hur den fungerar. De blå "lapparna" med AED på, är låtsashjärträddare, för att vi skulle lära oss placera dem rätt.
Det sista vi fick testa den dagen var att släcka en brinnande tygmänniska, samt en brand som krävde kolsyresnö. Det var lärorikt och nu kan jag hantera en brandsläckare, det var nog första gången jag testade och det var sannerligen på tiden.
Jag har dessutom för avsikt att köpa mig en, även om jag tycker de är fula. Jag tror inte jag bryr mig om det estetiska om det skulle börja brinna här hemma.
Mera blomster
Han är också bra på att förära mig blommor var och varannan helg och det gör mig alldeles varm i hjärtat. Oftast är det mörkt röda rosor, så det blev en riktig överraskning helgen som var.
De var och är så otroligt vackra och jag passade på att tala om, att det lär finnas champagnefärgade också. Vi får se om han kommer ihåg det.
De som är röda torkar jag och stoppar ner i en stor mässingskittel som jag har i rummet. Någon gång ska jag visa upp den också, men inte idag!
Så blev det vår
Den lilla ljungkrukan förpassades ner i den stora - båda lika torra och tråkiga.
På väggen blev det vår, men jag kanske var lite tidigt ute, för den lilla vårkraken är något trött och kall på morgnarna.
Spela roll förresten, är det vår så är det!
Likör!
Jag mer eller mindre kröp in i skafferiet för att se om det fanns någon torrjäst på lager. Jodå, det fanns det, men innan jag hittade den, ramlade det fram en påse med torkade örter.
Lördagen bakade jag mycket riktigt och det blev bra, men på fredagen sysslade jag med lite annat finlir, med anledning av den upphittade örtpåsen.
Jag gjorde Rosenlikör! Innehållet i örtpåsen är inköpt på Gotland.
Det ska bli intressant att se vad det blir, örterna var inte purfärska, men jag petade ner lite extra rosenblad som inte var mer än 2 veckor + 2 dl socker.
Nu ska flaskan skakas 1 gång om dagen i 10 dagar, sedan silas örterna av och fram kommer en utsökt Rosenlikör! Eller så gör det inte det, men då har jag i alla fall testat.
Spriten örterna ligger i är sån där vanlig okryddad vad den nu heter, Brännvin special kanske? Jag är inte så bra på just den delen.
Brödet blev mycket smarrigt och avnjöts till Vasaloppsfrukosten framför TV:n!
Sportig söndag förmiddag!
Jag som normalt sett sover som om någon drogat mig, vaknade 7 i morse. Så tidigt steg jag inte upp, inte när jag är ledig, men väl en halvtimme senare.
Kärestan grymtade lite och undrade vad jag höll på med. Jag svarade att jag skulle duscha och fixa frukost så vi kunde äta samtidigt som vi "gav oss ut" i Vasaloppsspåret klockan 8.
Gissa vad ha sa.....................!!!!!
" Du har väl aldrig gjort frukost på helgen!"
Jo, det har jag faktiskt, men oftast är det han, eftersom jag står i duschen, men jag gjorde samma sak förra året, det vet jag bestämt!
När jag hade duschat och gått ner i köket kom han också, så vi gjorde en härlig helgfrukost tillsammans (fast mest jag, vilket jag också ska minnas om han påstår något annat). Vi bar in allt till rumsbordet och slog oss ner framför TV.n
Notera tidningen under bordet, här ska inte drällas någon äggula eller upp och ner vänd fårkorvssmörgås ner i mattan. Mina barn är mycket väl intrimmade i den vanan, så även börjar kärestan fatta att det är det som gäller vid ätande framför TV.n.
Sedan var det bara att ge sig iväg, men vi var färdiga före dem som skulle åka, så vi fick vänta ett litet tag.
Intervju av tjejer som skulle ut i spåret
Snart dags, bäst att fixa det allra sista. 1. 30 kvar till start!
Snart dags och MÅNGA är dem onekligen.
Nu gick startsignalen och årets lopp var igång!
Den sedvanliga myrstackskänslan infann sig och jag är alltid lika glad att jag inte hemfallit åt dylika vanor!
Söstra mi (som bor däruppe i Vasaloppslandet) och jag är rörande eniga, både om att vi aldrig haft lust att åka skidlopp, varken detta eller något annat + att starten är roligast.
Kärestan och jag tillbringade kommande timmar fram till målgång i vardagsrummet som två sanna soffpotatisar. Vi hann med förmiddagsfika också och till sist, när Jörgen Brink vunnit det hela och Vibeke Skofterud kommit in som vinnande tjej tog även vi en motionsrunda.
Vi tog en av våra långa promenadrundor i strålande sol och det var jättehärligt!
Butik Citronodlingen
Dessa underbara läckerbitar har jag bara smakat en enda gång och bara en enda dessutom.
Nu får jag chansen att vinna och om du också vill detsamma, kolla in länken!
Smarrigt i Hallsberg - Fika på Landahls!
Vi skulle på loppis på Hemtrevligt, som snart stänger för att sedan bli enbart en sommarbutik på Öland. Mycket tråkigt, för det var en superbra affär med många finheter.
När vi var färdiga där frågade vi innehavaren vart hon tyckte vi skulle fika, för det hade det blivit dags för kände vi.
Det finns några ställen i Hallsberg och anrika gamla Wienerkonditoriet som fanns i samma hus, heter numera Landahls. Det är för övrigt också ett anrikt café, som förr låg på Västra Storgatan och numera i Wieners gamla lokaler på Östra Storgatan.
M talade om att på Landahls brukade de ha kakbuffé på lördagarna och då behövdes det inga andra alternativ. Vi bestämde oss på studs (för fika är vi bra på).
När vi kom in får vi syn på följande skylt!
Hur är detta möjligt, 40 kronor/person för kaffe/te inklusive hur mycket fikabröd som helst?
Det var SANT! Jag tror inte vi behövde mer än 2-3 sekunder så hade vi bestämt oss.
En trappa upp ligger serveringen och det var mycket som var sig likt från 60-talet, men fräscht och fint.
Vi tog ett fönsterbord och sedan gav vi oss på läckerheterna!
Allt detta + dryck, för 40 kronor. Det är LYX!!!!!
Vi lät oss väl smaka och T som är allergisk mot mandel och nötter fick gå ner i konditoriet och välja fritt bland det som fanns som var utan "farligheterna."
Jag trodde jag skulle kunna äta hur mycket som helst, men efter en sockerbulle, en äppelbåt och en nötkaka (som hette något speciellt) var det stopp. Det kändes lite trist, men lika bra att sluta medan man mår bra.
Toalettdörrarna var läckra.
Mätta, nöjda och väl till mods tittade vi runt däruppe. De har ett mycket trevligt koncept med mycket böcker som man kan läsa eller ta med hem, gamla vinylskivor - som man också får ta med hem om man känner för det, fina inredningsdetaljer, blommor - och helheten är TRIVSEL!!!
T som ofta umgås med sin svägerskas döttrar hittade en favoritbok från sin egen barndom, nu ska det läsas nostalgibok nästa gång de ses.
De tar gärna emot böcker om det är någon som vill lämna in, jag antar att detsamma gäller för vinylskivor också.
Det är verkligen jättefint och jag hoppas alla tågresenärer, Hallsbergsbor och andra närkingar och även utsocknes ifrån, väljer Landahls när det är fikadags. Jag kommer då att göra det. Helt underbart, det var vi överens om!
Service pågår
Klockan vilade sig! Det vill säga, den hade stannat.
Det stör inte mig, jag märker det inte ens, men han blir klart störd. Så nu har det servats, rengjorts, pillats med små grimuljer och mackapärer, duttats med ren bensin och symaskinsoljan var visst också framme på bordet.
Sedan kom högtidsstunden, när verket skulle in i fodralet igen.
Om 1 timme och 7 minuter ska den tickas igång igen, sedan får vi se om "klockdoktorn" ställt rätt diagnos och utfört rätt behandling!
Om inte, har han ett annat gammalt verk på lager därhemma i Klockrike!
