Tokig eller harmonisk?
Jag vet inte riktigt vad jag känner.
Jag är verkligen hur nöjd och harmonisk som helst med vårt nya boende. Jag TRIVS här på landet, det är lugn och ro, frisk och skön luft att andas. Inget att klaga på alls egentligen, möjligen att det är längre till arbetet.
Jag är verkligen hur nöjd och harmonisk som helst med vårt nya boende. Jag TRIVS här på landet, det är lugn och ro, frisk och skön luft att andas. Inget att klaga på alls egentligen, möjligen att det är längre till arbetet.
Sedan blir jag GALEN på samma gång.
Inget internet på 3 dagar, datorn stendöd så fort jag försöker komma in på något annat än (typ) Kungen.
Mobilen fungerar inte med mitt Teliaabonnemang, helt omöjligt att både ringa och svara. Ibland funkar det hjälpligt på baksidan bredvid flaggstången, ibland på uterummet och någon enstaka gång tätt intill fönsterbrädan i köket. Så kan jag inte ha det längre!
Jag har bestämt mig för att "göra slut" med Telia tills de byggt ut nätet här. Jag har talat med ett par mycket trevliga personer där på Kundservice och t o m de, tyckte att jag skulle byta när de såg var jag bodde.
Det lutar åt Telenor, men jag ska även kolla ett par andra operatörer. Kära dotter, som bor en bit härifrån har bytt till just Telenor och surfar galant, medan jag sitter bredvid och inte kommer någonstans.
Hoppas nu att Net1 eller om det är Netett, sköter sig bättre, så att jag i alla fall slipper leta någon annan för internetuppkopplingen.
Hoppas också att jag är på bloggbanan igen, det har varit lite si och så med tillgängligheten på sistone. Internet alltså.
Strul
För övrigt kan jag meddela att det inte går att godkänna kommentarer från min blogg just nu.
Jag ignorerar alltså ingen som kommenterat, det är någon annan som inte tycker det är nödvändigt!
Är det släkt? Look alike!
Alla som läser min blogg vet väl vid det här laget att jag är kattmatte numera? Vi hade inte tänkt binda upp oss med ett husdjur än på några år, men vi hade inte tänkt köpa hus heller förrän om så där två år och efter det kunde det bli aktuellt med en katt.
Söstra mi, bor tätt intill en hårt trafikerad väg och hon har mer eller minder svurit på att aldrig mer skaffa katt, eftersom hon har fått mer eller mindre "skrapa ihop" resterna av de tidigare som inte förstått hur snabbt bilar kan köra.
Fast, så har vi ju döttrar båda två, jag en och hon två. De är som sina mödrar - älskar katter. Sedan förändras livet för dem såväl som för oss och av olika anledningar är nu min kära syster och jag i samma båt. Vi har kort sagt ärvt varsin katt!
Vi är alltså kattägare, eller snarare kattmammor, för vi är lika fjolliga båda två med våra små fyrbeningar.
Min är förstås finaste, fast det hävdar kära syster också, men min är i alla fall keligast, men det är hon inte alls får jag höra. Min fångar i alla fall små byten och bär in och hennes går i långt koppel pga den farliga vägen, men han fångar byten i alla fall.
Så där håller vi på när vi talas vid, vilket vi gör så gott som vareviga dag.
När man sen jämför de små liven kan man ju fundera på om de är släkt?
Det här är Kurt (hennes), som gillar altanräcket
Det här är Ahti, som även hon gillar räcket till uterummet.
Inte identiska, men nog är de lika!
Vackra färger
På väg till jazzklubben i veckan, passerade jag ett hus med otroligt vackra färger.
Inte så att de målat eller fixat så det skulle bli så fint, det hade naturen själv sett till.
Det är nästan svårt att förstå att det är på riktigt.
Vilken röda färgen är fantastisk, men om huset varit rött, hade det varit något helt annat. Jag kanske inte ens hade sett det.
Larmet går!
Nu när vi flyttat till landet är det mycket vi liksom fick på köpet. Rosenträdgården är ett exempel.
Ett annat är en vedspis i köket. Det hade vi inte heller med på listan över önskade egenskaper på det hus vi tänkte köpa våren/sommaren 2014.
Nu blev det som det blev och vi köpte hus 2 år för tidigt, men det är verkligen inget vi ångrar. Jag vill aldrig flytta härifrån, jag tror inte ens det spelar någon roll hur vintern blir, för den går ju över ganska fort här nere i Närke.
Tillbaka till vedspisen.
I fredags morse fick jag skrapa rutorna på bilen, så igår föreslog jag att vi skulle testa att elda i vedspisen, även om vi har jordvärme, men det är alltid trevligt med en levande värmekälla.
Nog för att jag har vuxit upp med vedspis, så det är inget nytt, men det var ett tag sedan och den här Husqvarnan är en ny bekantskap.
Vi läste på, man skulle tända lite papper i sotluckan, så att det inte rök in. Sedan kunde man fjutta på i själva spisen och sedan skulle det gå som en dans. Sagt och gjort.
Gissa om det rök in!!!!!
Vi visste att något av reglagen var felmonterat, så ett av dem ska stå på stängt, när det ska vara öppet, men vilket det var, visste vi inte. Det pyrde upp rejält med rök mellan plattorna, men till slut hade vi fått det rätt, det brann en fin eld och det kändes så hemtrevligt.
Det blev väldigt varmt och mitt nästa förslag var att vi skulle laga maten på vedspisen, även det bara för att prova. Nja, det var kärestan som skulle göra maten, koka potatis, steka fisk och göra sås. Jo för all del, han kunde väl testa att koka potatisen där.
Det kokade väldigt intensivt, så han fick ställa kastrullen lite på sniskan. Då kom jag på att jag ville se om det rök ur skorstenen. 
Jodå, det gjorde det och det var rena idyllen. Sen tog det ett raskt slut när kärestan beslutade sig för att laga hela middagen på vedspisen, även det bara för att testa.
Steka fisk på den värmen gick fort och gav en våldsam röktutveckling, katten kom inspringande (som hon alltid gör) och tvärstannande innan hon kom fram till köket. Där stod hon och tittade sig omkring. Då gick brandvarnaren igång och det kan jag garantera, att den tonen missar ingen.
Jag rusade iväg och hämtade pallen, fort upp på den och försökte få tyst på tjutet. Ahti sprang ut - bättre fly än illa fäkta. Det osade och rök och till slut hade jag fått brandvarnaren till att bara "hicka" lite, med små, små pip.
Kärestan gav dock inte upp, han bara stod där och gjorde även såsen på vedspisen och maten smakade bara bra. Efter maten kollade han att jag inte stängt av signalen för gott och än en gång tjöt den öronbedövande.
* Roligt var det.
* Mysigt med elden var det också.
* Skönt att veta att vi kan laga mat även om det är strömavbrott.
* Bra att brandvarnaren fungerar.
* Bra att Ahti har dåligt korttidsminne, så hon kom in igen.
Men....... det tog hela kvällen att vädra ut rök och fisklukt och det var hur varmt som helst inne, så idag lagade jag maten på elspisen, precis som vanligt. Ändå, var det mysigt!
På tur i närmiljön
Huvudvärken gav sig efter ännu en Treo - jag VET! Det är inte bra, men jag blev bra och det var det primära. Imorgon vaknar jag pigg och nyter, utan huvudvärk och förhoppningsvis utvilad. Jag känner mig!
Vi for på småvägar till Odensbacken. Vi hade hela bilen full med saker till återvinningen. Vi sopsorterar väldigt nitiskt, det har jag för övrigt gjort väldigt länge. Det regnade, men inte så farligt. Efter att vi blivit av med allt som skulle iväg, åkte vi till Jacobssons möbler.
Vi skulle titta efter gardinstång till rummet, skena till badrummet att hänga upp duschdraperiet i och hur mycket en Ekströms Lamino kostar. Jag har en, de är jättesköna och jag vill ha en till + två fotpallar. Vi blir inte yngre och man ska sitta bekvämt.
Det blev tji både vad det gäller gardinstång och duschskena, men stolen hade de. Det var dessutom extrapris på den, så den kostade "bara" drygt 9000. Pallarna kostade drygt 4000 styck.
Höhöhö, vi får väl se om jag vinner på Postkoden, eller får någon annan extra inkomst på något vis. Det är i alla fall inget man impulsköper.
Så skulle vi in på ICA i metropolen Odensbacken, vi hade lite pantburkar och flaskor i en kasse. Där stod en man, som också skulle panta. Han hade just börjat och hade en hel kundvagn full med kassar. "Nej," sa vi, "här står vi inte, vi åker till Stora Mellösa istället," men först skullle vi fika.
Bara skylten gör mig nostalgisk.
Det var ganska fullt där också, så vi beslutade oss för att fika hemma, men att köpa med oss något smarrigt hem.
Välkommen in var jag! Herta, är det det här stället du menar?
Jag köpte ett överdådigt fika och så for vi till vårt eget lilla ICA. Där var ingen kö och vi handlade en hel del mer än bara en gurka, som var det vi skulle ha från början. Man ska vara rädd om sin närbutik!
Väl hemma malde jag bönor av ett gott kaffe från Oliv&Te och kokade, sedan smorde vi kråset rejält!
Jag köper ofta en kaka av varje, så delar vi. Kära vännen Agneta och jag brukar göra så! Det är smart!!!!
Vart tog veckan vägen?
Ursäkta frånvaron!!!!!!
Jag vet inte riktigt vad som hände, men nu är det lördagförmiddag. Jag dras med den vanliga huvudvärken som alltid uppenbarar sig denna dag. Någon har förklarat att när jobbhetsen och stressen släpper, tar hjärnan också paus och huvudvärk kommer som ett brev på posten.
Jag var uppe klockan 5 och tog en Treo, en "farlig" tablett enligt fackkunnigt folk, men det enda som hjälper på mig. Det är inte varje lördag jag tar till den hjälpen, men idag var det för mycket för att tro att det skullle släppa av sig själv.
Jag vet anledningen. Veckan har varit tuff! Jag har haft 3 kvällar med olika möten, varav ett var kören, vilket är upplyftande, men det är ändå en kväll borta. Torsdag for jag 7 på morgonen och kom hem 21.20 och igår hade vi studiedag som slutade 16.30.
Idag ska vi utforska närmaste tätort, om man bortser från Stora Mellösa. Vi ska "göra" Odensbacken!!!
Kameran ska med och det kan bli ett inlägg till om det finns något att rapportera från denna plats på jorden, som verkar ganska bortglömd. Dock har de ju Pizzakiosken, ej att förglömma.
Återkommer!!!!!
Mera katt, eller KATT......
......... för den är ganska monstruös.
Kärestan flyttar hit mer och mer för varje helg som går. När den dagen kommer att han slutat jobba och flyttar hit för gott, har han väl bara en tandborste, rakhyveln, vattenkokaren och lite kläder kvar att ta med sig.
Senaste tillskottet var en kattkompis till Ahti.
Hon som trivs så bra med att vara ensamkatt här.
Det är dock inget större hot, även om den ser lite vrång ut. Jag har väl sett sötare exemplar av rasen, men nu måste vi hitta plats för bådas saker, så nu bor även den katten här. Kärestan har fått den av sina barn ett år när han fyllde och den hör liksom till familjen.
Jag måste ändå helt ärligt få tycka, att lilla Ahti är MYCKET sötare! Hon sover så avslappnad i soffan på uterummet och använder baktassen som kudde för nosen, så hon känner sig nog inte hotad.
Arbetsfördelning
Rosenträdgården är som bekant kärestans skötebarn, men han går gärna över gränserna och sköter om allt det andra också. Jag tycker också om att vara ute och en del små insatser bidrar jag med, men han är den som drar det stora lasset. Han tycker om det, så det är ingen stor uppoffring eller "Via Dolorosa" han går på.
Däremot går han an som han vore manisk mellan varven. Det vet jag att han inte är, men ibland slutar han aldrig. Söndag var en sån dag. Jag som fortfarande lider av den hemska förkylningen var väldigt trött på morgonen och förmiddagen, efter frukosten som var sen, duschning och lite slappande, gick jag ut för att se vad han gjorde.
OJOJOJ, han for runt med grästrimmern längs alla kanter på hela tomten. Det var skarvsladdar och olika kontakter för att nå överallt, han flängde runt och det fräste omkring en massa gräs, som fått växa sig alldeles för långt. Jag kände mig plötsligt väldigt slö när jag tittade på honom, så jag frågade om han ville ha kaffe snart. Jo, det ville han, så jag gick in och bakade en mycket god kaka.
Sedan fikade vi på uterummet och vi bestämde, att när man inte har en massa fikabröd, t ex 7 sorters kakor, kan man ta flera gånger av den enda kakan som finns. Den, som dessutom var pin färsk.
Den var JÄTTEGOD! Halva gick åt!
Sedan fick jag lite socker energi, så jag förberedde en matbrödsdeg också, för vi har ätit ljust bröd hela helgen.
Jag kokade en gröt på havrekross, grahamsmjöl och salt, sedan fick det stå några timmar. Så improviserade jag lite, bakade ut det och skrev ner hur jag gjorde. Är det nu så att det blev väldigt gott, kan jag alltid göra om det.
Dagen till ära kallade jag brödet för " Grovt Trimmerbröd".
Han smakade, han gillade det och det bästa! Han förstod det vitsiga namnet.
Maten här på landet
Lilla Ahti, som katten kallades när hon var kattunge och som jag som kattmormor fortfarande säger alltsom oftast. Nå, det blev en lång omskrivning för att tala om att Ahti, är en riktig jaktkatt.
Hon går gärna ut i den kolsvarta natten och kom in med något odefinierbart för ett tag sedan. Då låter hon så vi ska veta att hon kommer med mat.
Jag hade gått och lagt mig, fick tända lampan i sovrummet, tassa upp ur sängen och kolla, men jag tände inte i hallen, dit hon sprang. Allt jag kunde se utan glasögon och i halvmörkret, var att det såg ut som hon hade mustasch. Sedan åt hon upp, vad det nu var.
Det knastrade!
Igår hade hon tydligen tänkt bidra till mathållningen för då var det dags igen. Hon kom inspringande och lät sitt "jaktrop", jag gick fram för att kolla och då la hon ner bytet.
En trollslända.
Jag gjorde ett försök att ta den, men se det var inte så det var tänkt. Hon bet genast tag i den.
Sedan knastrade det till och det var det ljudet jag hört på natten, så nu vet jag vad hon åt då. Fort tog den lilla förrätten slut, det blev bara ett öga kvar på golvet och det var vad vi fick!
Vi tyckte det var lika så bra att vi inte behövde äta trollslända........... Jag hade köpte en halv, färsk lax som jag ugnsbakade i folie och det delade vi med oss av till jaktkatten, något hon uppskappade mycket.
Mjaha, tack för laxen, nu drar jag ut på nya jägarstråt!
Åh, vad vi njuter av att ha katt igen. Inte förrän hon var här, insåg vi hur mycket vi saknat en katt i huset.
Trädgårdskoll efter regndagen igår
Det är ingen tvekan om att det är höst! Almanackan säger det, det känns på morgonluften, det luktar höst och jag tycker väldigt mycket om det. Hösten är nog min favoritårstid, även om jag älskar våren och sommaren också.
Igår regnade det rejält och på grund av det tog vi en liten sväng för att kolla läget i trädgården.
Kärestans skötebarn rosorna, har kommit in i andra andningen och en del går an som det vore mitt i sommaren. För oss får de gärna gå an, vi njuter av det de visar upp och allt är ju nytt för oss det här första året i huset. Det är inte utan att vi redan pratar om våren och vad som ska visa sig då.
En sak är säker för min del, finns det inga gullvivor, ska det anskaffas. Jag har haft gullvivor omkring mig ända sedan jag var barn och det vill jag ha här också. De ska dock inte stå inne i rosendelen, jag vill ha dem i gräsmattan och lite överallt.
På trappan står min höstplantering. Hej då till de röda Flitiga Lisorna och välkommen till höstastrarna.
Sedan vidare till rosorna.
Här är en av dem som tror det är sommar igen, den har massor med knoppar.
Strax bredvid blommar en annan och som sagt, vet du namnet på någon, tar vi tacksamt emot det.
Det är knopp i nästan alla, men det kanske är normalt. Jag är rosnovis, så jag har ingen aning.
Kärestan blev kvar bland sina rosor, men jag fortsatte till baksidan.
AHA, vi har fått egen svamp under granen (som bara väntar på att bli avverkad, hoppas jag).
Det kanske är Tomtebobarnen med sina prickiga mössor som flyttat hit?
Nej då, det är vanliga, giftiga och väldigt fina flugsvampar och hur söta de än är, vill jag nog inte ha kvar dem med tanke på de barnbarn vi har och det som är på väg. Såna små människor lär nog snarare dras till färgen, än skrämmas bort av den.
Tänk om det varit Svart trumpetsvamp istället!
Vitmossa med lavastenar.........
........... eller vad i all världen är det?
Det började med att jag stod i köket och plockade undan kära dotterns och min tekopp efter att hon varit här och förnöjt mig några timmar.
Jag hörde en signal från ungefär den platsen där telefonen står och tänkte: "Nu driver hon med mig, hon har ändrat signal utan att jag märkt det. Sedan fnissade jag lite för mig själv över hennes lilla skämt.
Så ringde det igen och gick till hallen för att svara..
Inte ringde det där inte!
Vad var det då?
Vi har inget larm (än) och tvättmaskinen som är den enda apparat som spelar när den är färdig var absolut inte igång.
Jag stack ut huvudet genom dörren och då fick jag förklaringen.
Resultatet blev en god dessert efter min magra sallad lite senare på dagen.
Glassbilen, den har jag inte varken sett eller hört de senaste 10 åren, men här, långt ute på landet, där kom den! Sundborn Maräng, inget fel alls!
Från tanke till handling = god mat
I lördags skulle titta på ny frys och spis, det har varit på gång länge och just nu, när jag inte är helt kurant pga en ovanligt ihärdig förkylning, blev det tid över. Detta förmodligen för att jag inte orkade göra just någonting mer än finnas till och även snyta mig oavbrutet.
Jag tog ett av dessa utmärkat engelska pulver, vars funktion söstra mi har gjort klart för mig.
Så, en halvtimme senare orkade jag följa med på vitvarutittning. Falsk pigghet, upptäckte jag ganska snabbt, för jag orkade bara med en butik.
Istället for vi och köpte mat, för nu ärdet slut med dålig planering och kompletteringsinköp på närmaste matvarubutik. Inte heller finns det några restauranger att bara åka till akut, för att få i sig lite mat. Vi måste ha mat hemma! Det fick bli Coop, där har vi scanner och det kunde jag orka med = slippa köa i kassan.
På vår väg genom butiken fick vi provsmaka något mycket gott, så det fick bli vår söndagmiddag. Kära syster A, vill ha receptet och nu kommer det här, med bild dessutom.
Den heter "BLT-sandwich" i korvbröd. Vad BLT är, har jag ingen aning om och när jag frågade A, svarade hon: "Blodtryck." Fel tolkning tror jag helt klart. Sedan valde vi hamburgerbröd istället för korvbröd, med havre, dinkelmjöl och allt möjligt nyttigt.
Här är receptet Majonäs
4 färska kycklingfileér 1 äggula
140 g bacon 1 tsk senap
Isbergssallad 1½-2 dl neutral olja
Tomater 1 msk färsk dragon
Röd lök Färskpressad citron, ev finrivet skal också
Salt och svartpeppar
Börja med majonäsen.
Finriv det yttersta på citronen, pressa ur saft.
Finhacka dragonbladen
Gör majonäsen enl. konstens alla regler och smaksätt med kryddor och citron. Ställ kallt.
Skiva tomater och lök.
Dela varje kycklingfilé i 4 bitar. (Jag delade på längden och skivade dem efter stekning, innan jag la dem i bröden)
Stek baconet i en torr panna tillls det blir krispigt och fått fin färg. Låt rinna av på hushållspapper. Behåll fettet i pannan.
Stek kycklingbitarna i samma panna tills den fått fin färg. Peppra.
Rosta eller stek bröden (det gjorde inte jag).
Nu till den roligaste instruktionen i receptet: Montera sedan härliga BLT-mackor med kyckling, bacon, grönsaker och majonäs.
Det var verkligen JÄTTEGOTT!
Eftersom vi bara är två, köpte vi bara 2 kycklingfileér. Visserligen var de stora, men det räckte till söndagmiddag, en matsäck till kärestan och två måltider till mig måndag och tisdag.
Blåst på konfekten......
..... är exakt rätt rubrik för detta inlägg.
Jag är i en period, har varit det i princip hela sommaren sedan flytten och framåt. Kroppen fordrar mer än mat och eftersom den är så att säga "uppsockrad", vill jag fortfarande äta en massa kakor och godis.
Jag hittar alltid en ursäkt, som t ex när jag köpte senaste Pollypåsen. Den löd så här i mitt inre: Eftersom Marabou hade fräckheten att inte fortsätta med chokladen med saltlakritsbitar i, Marabou Black var det visst, så kanske Cloetta gör samma fultrick med Polly "Dregen Edition", vad vet man? Alltså överlade jag med mitt sämre jag, Luther var bortpickad från axeln i ett tidigt skede.
Jo, det slutade med att jag tillät mig att köpa en för att mumsa på, på hemvägen, när blodsockret stod som lägst i mitt inre och maten var långt borta.
Sagt och gjort, den fick ligga överst i matkassen och väl ute på vägen slet jag upp den och började gräva. Jag gillar inte ljusa Polly, de ligger med som utfyllnad i de här påsarna, men de citrongula och framför allt de svarta saltlakritiskulorna.....MMMMMMMMmmmmmm!
Jag höll på att köra av vägen i mitt rotande, samtidigt som jag rattade det kornblå fartvidundret (hihi), för jag fick mest tag på ljus choklad, så någon enstaka svart och ett par gula. Tugga kan jag, inget fel på garnityret, så det gick ganska fort att mala i sig, men var var de svarta?
Till slut stannade jag lite extra vid stopptecknet som kom rätt så lägligt. Där, mitt ute på den närkingska landsbygden, kände jag draget. "Blåst på konfekten", fick en bild i mitt inre.
Det var nog inte mer än 8 svarta, möjligen 9, för jag råkade tappa en och det var naturligtvis en svart. De gula var något fler, men de med ljus choklad.........MÄNGDER!
Detta gladde kärestan på fredagskvällen, men jag, jag har gjort slut med Dregen efter detta!
Läser just nu
Jag har drabbats av en av de värre förkylningar jag haft på många år. Jag tror inte det är någon lättare influensa, men jag vet inte, för jag är så sällan sjuk att jag inte har något att jämföra med.
Feber runt 37.5 - 38, ont i halsen, matt, JÄTTESNUVIG (och äcklig färg på den är det också, HUVA!)
Följaktligen vistas jag i hemmet sedan torsdag förra veckan och när jag känner för det läser jag. Just nu är jag fast i "Mördaren i folkhemmet".
Författarna är Lena Ebervall & Per E Samuelsson - samma som skrev "Ers Majestäts olycklige Kurt", (Haijbyaffären) som både jag och kärestan läste med stor behållning och faktiskt köpte efter att vi läst den.
Nu handlar det om Olle Möller och hans öde när han blev beskylld för att ha mördat både Gerd Johansson, Rut Lind och Kerstin Blom (tror hon hette Blom, jag har inte kommit så långt än).
Jag minns Olle Möller från min barndom. Jag var en väldigt social unge och min mor var väldigt orolig att jag skulle slå mig i slang med okända farbröder när vi åkte tåg eller var hos mormor i Stockholm, för det kunde ju vara Olle Möller. Varken jag eller mor förstod hur hemskt det var att folk sa så, att det kunde vara Olle Möller man mötte och då skullle man skulle akta sig.
Det är en väldigt intressant bok hittills och jag kan inte säga att jag satte mig in i hela historien medan Olle Möller levde, men utifrån det man fick reda på då , trodde jag inte att han var skyldig. Det var alldeles för mycket "lösa trådar" som knöts ihop felaktigt, men vet gör jag förstås inte.
Jag tror jag kommer att kunna rekommendera den här även efter att jag avslutat den. Mycket intressant!
Förra helgens läckerheter
Nu bor vi riktigt nära Hjälmaren. Det innebär chans till insjöns läckerheter, för det är ganska långt till havets, när man bor i Närke.
Jag köpte 1 kilo Hjälmarkräftor av en kollega som har fiskerättingheter och de hann inte ens in i frysen. Vi var tvungna att ta dem så fort del legat till sig färdigt. För jag fick lära mig att de blir godare om de får vila i sitt spad ett par, tre dagar. Då fick de det och på lördagen, efter Jäders, var det dags.
Jag köpte vitlöksbaguetter som vi gräddade strax innan det var dags att hugga in och en härligt vällagrad ost.
I den lilla röda skålen ligger smörstekta kantareller som kärestan kom med i en stor PLASTKASSE på fredagen(morrar åt svamp i plastkassar, men ler och tackar, för jag blir ju glad ändå).
Gott om honor var det också till min stora glädje, jag är ensam om att gilla deras innandöme.
Jag ska nog kolla om jag får köpa mera, jag känner redan abstinensen när jag tittar på bilderna.
Nytillskott och dess konsekvenser
Nu när vi har stor trädgård blir det lätt lite mer än det som redan finns.
Kärestan är som bekant vår rosexpert och vad gör man när det är 50% på dem, för att hösten är här?
Svaret är enkelt: Köper en till, för i rabatten gapar stora hål sedan han tog bort de stora barrväxterna som stod på framsidan och hindrade dagsljuset från att komma inomhus.
Den har vita rosor och heter "La Paloma".
Jag tänker mer på att hamstra i skåp och lådor inför vintern som tyvärr komma skall. Jag satsade på en svart vinbärsbuske, för i vårt hägn finns bara en röd dito.
En kär gammal bekant sedan min miniträdgård i Umeå
Vad hände sedan? Jo, kärestan som har koll på tiden säger, att nu får vi ingen middag förrän vid 19-tiden och för oss som numera är lantisar har vi bara en sak att välja på om vi vill ha något snabbt och mättande.
Pizzakiosken i Odensbacken.
Vi blev mätta och det var gott, men det var inte enligt planerna.
Jag som är lite krasslig tillbringade aftonen inomhus och kärestan ägnade sig åt agrar verksamhelt och nu är båda plantorna i jorden. Det är bara att hoppas att de trivs och visar oss sin allra bästa sida till våren.
Åter till Jädersbruk
1-2 september var det dags för årets upplaga av Jädersbruksdagarna. Som vanligt åkte vi på lördagen och då var det dessutom utlovat vackert väder med sol och det var det också när vi lämnade Örebro på motorcykeln.
Det var det inte när vi kom fram till Jädersbruk, det var grått, för att inte säga mörkgrått i vissa riktningar. Att det regnat var helt uppenbart när vi skulle parkera hojen på den sedvanliga åkern.
Klafsigt skulle jag vilja benämna underlaget och kärestan hade redan avfärden klart för sig. Då gällde det att med gemensamma krafter dra hojen ur leran och upp på torr mark för att kunna ta sig tillbaka till vägen. Den stunden, den sorgen, tänkte jag och efter det min levnadsdevis: "Det ordnar sig alltid!"
Vi gick till entren och där fanns solrosorna, som är ett signum för detta arrangemang.
Som vanligt blir jag utan solrosor, det fungerar inte att frakta dem på motorcykeln
Redan innanför entren skildes våra vägar, kärestan vill alltid kolla in de gamla bilarna. Jag hade annat i sikte, men tog ändå en bild av en riktigt gammal tvåtaktare och även en brandbil från anno dazumal.
Sedan fick jag syn på fågelholksståndet. Det var nytt för min del.
Projekt Tornfalk sålde diverse holkar för olika flygande vareleser. I alla fall uppfattade jag det så, för behållningen av försäljningen gick ovakortat till projektet.
Där fanns holkar i olika storlekar och med olika ingångshål.
Jag avstod, det finns inte så mycket fraktutrumme på motorcykeln och jag kanske skulle hitta något annat att köpa med mig hem.
Fast storkar i trädgården har aldrig varit aktuellt, mina föräldrar rös alltid när de såg sådana, inte för att jag vet varför, men uppenbarligen ärvde jag känslan, för jag har inte haft behov av den utsmyckningen. Tur ändå att smaken är delad, tänk så trist om alla hade det likadant.
Ibland har man tur, i den här kön stod jag först. Eller om man väljer att se det från den svarta, negativa sidan - otur, för det tog slut precis när jag kom fram. Jag är dock positiv för det mesta, så för mig var det tur!
Och vad i all världen är det vi köar så tålmodigt för? Om jag kunde lägga in doften som spreds över hela området skulle det bli lättare att gissa, men tyvärr, den får man bära i sitt inre till nästa marknad.
Här är svaret!
Jag köpte två påsar och de tog slut ganska fort. Kärestan fick smaka, men inte så många.
Traktorer och grunkor som ryker och mullrar är det alltid och tappar jag bort kärestan brukar jag gå dit, då hittar jag honom.
Nytt för i år var också Squaredance, vi hade i alla fall inte sett det tidigare.
Vi gick till Qvarnen och fikade. Där kostar allt 10 kronor styck, utom mackorna, de kostar 20. Vi fick ett storfika för bara 60 kronor.
Motorcross på ängen, med samma män som alltid känns det som.
Och förstås fler maskiner och motoriserade grunkor.
Amfibiebilen var läcker.
Efter att ha sett bilen ge sig iväg som båt, köpte vi ett par goda ostar och vände kosan mot parkeringen. På vägen ut såg jag den här skylten på en brandbil, men jag fattade inte budskapet.
Vi kom loss ur leran, men vi två tillsammans lyckades inte, det kom en man och hjälpte till och tur var det, annars hade vi väl stått där än och det hade inte blivit något inlägg från årets Jädersbruksdagar.
Åter från yttre rymden....
...... eller vart det nu var Blogg.se hade skickat mig. Jag tror jag "försvann" för att jag tvingades byta e-mailadress när jag flyttade. Visserligen mailade jag och frågade hur jag skulle göra och gjorde också som svaret jag fick. Till min glädje fungerade det, för att sedan ta abrupt slut.
PANIK, var vad jag kände, jag som just kommit igång igen efter denna sommar som varit fylld av arbete istället för vila och avakand av ork att hålla igång bloggen.
Nu hoppas jag att det inte krånglar mera och bloggen har onekligen fått ett nytt utseende och är förhoppningsvis lite mer funktionell .
För att det inte ska bli bara text, kan jag lägga in jordgubben som skulle varit med i ett mycket tidigare inlägg, innan jag "togs bort". Den såg ut som ett litet hjärta, tyckte jag och smakade himmelskt.
HU, så länge det dröjer innan jag får äta jordgubbar varje dag igen.
Då återkommer jag inom kort! Eller hur Blogg.se?
