Årets sista dag
Så är vi då framme vid årets sista dag och här har vi lite blåst och 6.5 grader varmt. Jag njuter förstås av total avsaknad av snö och det gör Athikatten också, för när det vita eländet kommer nerfarande, blir hon innekatt. Jag kan tyvärr inte bli 100% innemänniska, för jag måste ju ta mig till och från arbetet och även snappa en nypa luft då och då.
Vi firar nyår som vi alltid har gjort, bara jag och kärestan med samma meny som tidigare år.
Här ligger de små och stora "godingarna" och bara väntar. Hjälmarkräftor är det som legat i frysen och väntat på just den här dagen.
Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Jullov = läsa böcker
Äntligen ledighet, så jag kan läsa halva nätterna och därpå sova halva förmiddagarna om boken är tillräckligt bra. Det var den förra och den avslutade jag med en suck av saknad, men även välbehag.
Jonas Jonassons nya bok, efter "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", vilken jag också sträckläste och gillade.
Jag vet inte om det berodde på att jag var väldigt trött, för jag läste till 2 ett par nätter innan den tyvärr tog slut, men jag skrattade högt och det tillhör inte vanligheterna när det gäller mig. Kärestan undrade vad jag höll på med när jag låg där bredvid honom 1.30 på natten och kluckade av skratt. Själv läste han en bok om Usama bin Ladin och då är det nog lätt att hålla sig för skratt.
Den som gillar det lite absurda kommer att älska den här boken lika mycket som jag och jag är fascinerad över hur författaren får ihop hela historien så det går ihop med händelser man känner till sedan tidigare.
Nu säger jag inget mer än "LÄS DEN"!
Lissabon - det allra sista
När jag nu ska lägga alla Lissabonbilderna i researkivet, inser jag att jag inte är riktigt färdig med den staden än. Jag har lite, lite till att visa innan jag sätter definitivt punkt!
Första dagen när vi gick ut, blev vi väldigt förtjusta när vi såg gatubeläggningen på vår väg neråt vattnet och kvarteren där det finns både väskor, skor och knappar.
Under våra dagar där, tog jag bilder kors och tvärs neråt marken och de kommer här. Nu får du se den fina "mosaiken", eller vad det nu heter när det ligger där istället för asfalt.
Ingen gatumosaik här uppe, men väl en huvudprydnad
När vi sedan började kryssa kors och tvärs mellan kvarteren och stadsdelarna, fanns det många olika mönster på stenarna vi gick på.
Här kommer några olika exempel.
När det regnade, för det gjorde det lite grann, var gatorna med dessa stenar rena, rama skridskobanan. Tur man är så stabil........Hahaha!
Nu är det definitivt slut från Portugal för den här gången! Undrar vart vi hamnar nästa gång?
Lite mera Lissabon - Portklappar
När vi gick i Alfama - som nämndes i programmet "På spåret" här om kvällen - den enda stadsdel som stod kvar efter den stora jordbävningen 1755, fotograferade jag ganska mycket. Där var verkligen mycket att se och även att fota. Så kom jag på att jag skulle göra ett inlägg med några av de olika portklappar vi passerade när vi gick upp och ner i gränderna.
Jag skulle gärna ha en portklapp, men vår dörr är ingalunda från tiden för portklapparnas införande. Den är från 1980 och vid sidan om sitter ringklockan.
Här kommer en liten bildkavalkad. Håll till godo!
Slutligen någon med stort säkerhetstänk. Här var det rejält låst!!!!
Undrar vad som finns där bakom dörren?
Hemresa från Lissabon
Det blev nästan ett litet klockspel när vi skulle upp. Först min väckarklocka och jag hoppade ut i badrummet direkt. Där inifrån hörde jag först den ena, sedan den andra telefonen plinga igång.
Vi turades om i badrummet, sedan var det dags att hitta plats i väskorna för de sista persedlarna, typ särken, necessären och lite annat smått och gott.
Det gick ganska bra, 20-kiloskolossen hade liksom stått till sig under natten, så jag fick i lite mera , smart nog min lilla sminkväska, så slipper jag få min mascara konfiskerad som en ev mix till en bomb. Väl framme på flygplatsen, när vi checkat in, fick jag en liten uppenbarelse om vilket säkert ställe jag lagt min bilnyckel på.... Say no more!
Vår papperskorg hade kunnat få en plats på Moderna museét eller något konstdito, som installation. Om den var full igår, var den nu toppad med ett varierat utbud av kasserade saker, bl a ett par trosor, värmeljushållare och några vinkorkar som jag valt bort till samlingen jag har hemma. Det gäller att passa på när andra dricker vin, annars skulle jag aldrig få tag i några.
6.45 stängde vi väskorna för sista gången, tog på jackorna och 6.50 tågade vi ner och fick en taxi på 3 minuter. Det var frisk luft så dags och taxichauffören var också som en frisk fläkt. Den mannen kunde köra!!!!!
Som mest var han uppe i drygt 90, men billigt är det att åka taxi. Lissabon susade förbi våra ögon och vi var i god tid på flygplatsen.
Solen gick upp just när vi var framme
Innanför dörrarna var många tusen människor, som liksom vi skulle med något morgonflyg.
Trots detta är den här resan med alla måsten längs vägen mot flygplanet, bland det smidigaste jag varit med om och som extra bonus stod de och sålde nybakade Natas, direkt från bagaren, i en turistshop. Där kostade de 1.25/styck, men de 25 centen extra, är bara Monopolpengar när man är på hemväg.
Jag: "Ska vi ha varsin?"
C: "Nej, 2 var."
Så blev det. Senare blev det lite till av samma vara!
Vi åt en klen flypplatsfrukost, men något var vi ju tvungna att få i oss.
Nata igen! Inte nog med de vi redan köpt, inne i taxfreen sålde de nybakade i 6-pack, så det blev ännu ett inköp. Ååå, vad jag längtar efter en, nu när jag sitter här på väg hem, bort från dessa midjeförstorande sötbomber.
Planet stod där ute och väntade på oss, fönstren var inte direkt genomskinliga.
Allt bara flöt på, vi lyfte i tid och hade fin utsikt.
Vi passerade en molnfri Biscayabukt, kände lite turbulens, men inte mycket. En bit längre fram över land däremot, flockades molnen och det blev så burkigt att vi ombads att sitta, ta på säkerhetsbältet och serveringen av maten fick ta en paus.
Maten var inte lika god som kalven med morotsmoset på nerresan. Nu fick vi draget kött, med något grönt i, ev spenat + en rejäl, stabbig potatismoskaka som låg uppepå, äkta vara, men tyvärr lite okryddat.
Däremot en jättegod kyckligsallad med grönt och nötter, pudrat med lite sött kakaopulver. Neeeej!!! Inte Oboy!!!
Den orangea desserten var ettersöt, den smetade jag ut uppepå osten på de små kexen som också ingick i måltiden. Gott!
Nu är vi 1 timme och 1 kvart från Arlanda, under oss ligger Amsterdam - så nära hem och perfekt för en långweekend när vi inte behöver packa med oss paraplyerna. Någon gång i vår kanske?
Jag som sällan kan somna sittande, roade mig med att studera olika sovstilar. Mina resedamer är mycket fina när de sover!
Resenärerna tvärs över gången sov också - på sitt sätt.
Snart dags att avsluta denna kria, det känns lite sorgligt, men det som är kvar av boken - oskrivet - räcker nog precis för just Amsterdam.
Sluta sörja, börja dagdrömma!
Hello Amsterdam, soon we comes!
Här kommer en sammanfattande bild om Lissabon!
Kanske också att jag har några fler bilder att visa nästa gång jag får upp bloggen. Det är lite klent just nu!
Lissabon sista dagen - slutet
Här kommer först informationen från C, precis som jag förutsåg. Hon har stenkoll!!! Gissa om jag älskar att resa med henne!
"Den heter Carlos Lopez Pavilion. Var med på en världsutställning men flyttad tillbaka och nu fått namn efter en känd portugisisk idrottare."
Neråt gick lite fortare, men balkonghäng ger efterverkningar, så jag fick huka ner mig bakom ett par träd nära häcken och bevattna parken lite. Det var bara vi tre där, så inga problem alls. Mörkret hade verkligen kommit fort, jag testade att fota mina damer utan blixt! De syns, men inte är det mer.
Idag var det brunnslockens dag, men fortfarande är de ganska mediokra.
Vi fortsatte ner till lite mer centrala delar för att hitta ett vettigt och bra matställe.
Sophanteringen verkar inte fungera lika bra som hemma.
Istället för brunnslock, ägnade jag min energi åt de lyxiga butikernas skyltfönster, som vi passerade längs vår väg mot aftonens måltid.
Sedan en bra stadskarta för oss turister, så här sista kvällen. Nu hittade ju t o m jag ganska bra.
En tjusig vägg längs vår väg
- och en liten mosaik med en fin ko.
Slaktaren hade öppet och elevadan gick fortfarande.
Till slut blev det en italiensk restaurang och den valde vi mest för att den inkastaren var minst påstridig och menyn ganska varierad. Han vann oss och det kan man kalla högvinst - hahaha! Tre blonda damer från högan Nord!
Som på de flesta restauranger vi besökt började det med en skål oliver och jag är otroligt förtjust i den startern.
Det var god mat och gratis Wi-Fi, så mina damer blev väldigt upptagna helt plötsligt i väntan på maten. Jag har ju mina resedagboksskriverier för mig överallt, så det var lugnt, men jag fick mig ett skratt när jag såg dem sitta där med huvudena nerböjda som i bön, över sina telefoner. Här finns inga generationsklyftor, lika för alla åldrar!
Jag valde en kycklingrätt med färsk spenat och den var underbar!
Vi avslutade måltiden med 2 kaffe - de och 1 glasskula lemon - jag.
Vi betalade och gick hemåt i natten.
De sista små snacksen avåts vid det sista skälvande värmeljuset och så städade vi upp efter oss.
Senare
Packat och klart kan man säga. 3 tjocka - alla expanders utnyttjade - sprickfärdiga väskor med extra bagageremmar står och inväntar morgondagen. Hade jag låtit bli Brandyn, hade min varit mer hanterlig än den sprickfärdiga 20-kiloskolossen som står där vid fotänden av sängen. Det gick trots detta packande där vi utnyttjat varje kvadratcm, ganska bra.
Vi kom i säng till slut, trötta och fnittriga och A föreslog att vi skulle fixa en liten ljusshow med alla våra strömbrytare till rummens lampor - vi har 8 stycken sammanlagt. Lika bra att vi ligger alla 3 och att vi avstår från ljusshowen. Vem vet vilka signaler vi skulle kunna sända ut i natten?
Så - GODNATT LISBOA!
Lissabon sista dagen - fortsättning
Nu måste jag avsluta denna resa, innan det blir dags för nya upptåg och utfärder, julförlustelser och allt vad som kan hända så här års.
Alltså - tillbaka till Lissabon för att äntligen få slutet på resan - om än i ett par etapper.
Prick 12.30 steg vi in i hissen efter att 4 minuter tidigare blivit nobbade. "No no no, de öppnar 12.30, inte 12 26." Vi fick inte ens gå in i hissen när vi kom "så tidigt," men nu gick det bra.
Först igen! Vi intog vårt bord. C var smart nog att byta sida med mig, så nu är jag liksidig igen. Tänk att bli solbränd av så lite.
Terassen var om möjligt ännu ljuvligare denna andra gång. Idag var det jag som drack cappucino och som avec ett glas Treo.
Damerna? Ja, vad dricker de?
De spritzar och spritzar med sitt vino verde och spritsigt låter ju så himla friskt och sunt dessutom.
När min cappucino var slut tog jag dock en öl, för om det var varmt förra gången, var det stekhett idag. Damerna fick till och med en ishink till sitt spritziga vin.
Gissa detta! Svar en bit ner.
Hur skönt det än var, tog det slut till slut och vi återvände till verkligheten 7 våningar ner, dvs gatan.
Det blev visning av kyrkan bredvid för A och jag blev nästan schizig när taket inne i kyrkan jag besökt ett par timmar tidigare plötsligt var blått istället för grönt.
Så tittade jag mig omkring och upptäckte att de flyttat det stora skåpet med alla figurerna i och var hade de ställt det? Så jag säger rakt ut: "De har flyttat på skåpet!" A förstod ingenting och inte jag heller.
Jag bestämde mig för att jag hade fått solsting där uppe på terassen ända till C kom emot oss och sa att det var 2 kyrkor nästan bredvid varandra. Hon hade varit inne i båda och i "min" låg en liten bit bort. Kyrkorna är inget särskilt vackra exteriört, så det är lätt att missa en om man har bråttom förbi, vilket jag hade när jag var på väg till torget där vi skulle mötas.
Fler bilder från "min" kyrka.
Vi gick ner till "min" och tack och lov. Taket var grönt och skåpet var kvar.
Vi vet inte riktigt vad skåpet, fullproppat med div. figurer hade för funktion, men det stod där det skulle och det räcker för mig.
Jag tände ett ljus, för här fanns det levande ljus.
Vi gick vidare och log lite när vi mötte 28:ans spårvagn.
Vi fortsatte och jag hade en kort date med min kille på Brasilia!
(Svar på "Gissa detta". Det är mönstret överst i koppen på min Cappucino.)
Ner mot stan - lite bilder längs vägen.
Jag tänkte uppsöka dryckesbutien och köpa den goda Brandyn som doftade portvin - 1920. Då passade det bra för damerna att uppsöka ett par, 3, X antal skoaffärer till och jag hittade lätt som en plätt dit jag skulle.
Jag köpte faktiskt 2 flaskor när jag ändå aldrig kommer att få tag på det igen, det var inga litersbuteljer, så det är inte så farligt som det låter.
Just när jag skulle säga att jag var nöjd så, fick jag syn på CR&F, den lilla hartsade jungfrun från igår. Hon betingade ett värde av 14.50 och tänk, jag hade kunnat fått halva flaskan igår, om det hade varit riktpriset på krogen. Hur det nu blev, så köpte jag en sådan också och sedan fick jag alla 3 paketerade i bubbelplast och just när jag fått min kasse, kom damerna och nu hade de varsin hög papperskasse. HÄRLIGT! Alla nöjda och mina kära resedamer har fått sina fotbeklädnader. Vi kunde börja gå hemåt med ro i själen.
Glömde den lilla handskbutiken på högst 2 kvadratmeter, varav 1 var för damen att gå in på och möjligen 1 för lagret. Det rymdes en liten disk med en kudde där kundens hand fick vila + ståplats för damen. Hon var tack och lov i samma storleksklass som utrymmet, annars hade det blvit tufft att bedriva affärsverksamhet.
Vidare hemåt blev det lite mer stopp, gansk oundvikligt sista dagen, det fanns ännu en sjalfärg jag inte har, hur nu detta är möjligt, men sjalar är nog det jag har mest rotation på i livet. De försvinner oftare än de nöts ut, så det är bra att förnya beståndet.
Nu blev det en jättefin djupröd med lite blått och fjärilsmönster (inte många fjärilar alls). Den var verkligen fin.
A köpte ett par häftiga haremsbyxor i en liten shop och där köpte jag 2 lila (????) nagellack, jag som bara målar tånaglarna!
Nästa avbrott var planerat och det var elevadan/bergbanan halvvägs hemma.
Den ledde så klart upp till en utsiktspunkt och våra "plingkort" för spårvagn och buss, fungerade utmärkt när vi testade.
Lampan i taket var inte av dags dato!
Resan upp var mycket brant och smal, ändå var det tillräckligt med plats för ett möte med den nedåtgående vagnen.
Solen sken och det var fina vyer -
- och en bit bort såg vi vårt mål - Hotell Tivoli.
Så fick jag mig ett brunnslock till däruppe - mitt i gräset.
Vi var inte där så länge och på väg tillbaka tog jag lite bilder. Stadsbebyggelsen var helt annorlunda här uppe.
Jag halkade efter lite pga fotograferingen och damerna stod och väntade på mig.
Vagnen stod inne när vi kom, samma sura förare, men vad hade han att le åt?
En dubbelräls, samma husfasader på sidorna, dag ut och dag in. Inte särskilt rolig inredning i vagnen heller.
Nerfärden tog 1 minut och 16 sekunder. C filmade hela färden.
Vi fick möte också och då var det verkligen smalt.
Jag såg ett skyltfönster med roligt porslin och började ta kort, men aj aj aj, vad det var förbjudet. Jag vinkade och log, medan jag backade bort därifrån. Innehavaren står där och hötter med fingret åt mig.
Till slut var vi hemma och äntligen hade jag fått en liten tunn kudde + de två studskuddarna jag krigat med alla nätter sedan vi kom. Sista natten får jag sova normalt.
När vi tittat på allt vi köpt och C fått mannekänga för oss med de ljuvliga stövlarna....
.....blev det lite balkonghäng. Vi mumsade i oss det vi hade kvar av oliver, ost, bröd och dryck, för nästa steg var en uppförspromenad till den vita muren och de 2 pelarna i fjärran.
Vi tog på oss bra gåskor och gick iväg. Än var det ljust och jag fotade längs vägen.
Där uppifrån skulle vi kunna vi se rakt ner till stan, ut över vattnet och bråttom var det, för skymningen kommer fort.
Det var dock inte så långt, men ack så segbrant!!! Jag fick göra en "Dr Wik", för att ta mig upp = lättframåtlutat, händerna bak på ryggen och inte stirra på målet.
Det gick ändå bra och var mödan värt. Ljuset över Lissabon var dimmigt, genomskinligt ljust i både ljust, ljust blått, rosa, grått mot lila och nästan omöjligt att beskriva - bör ses med egna ögon.
Formklippta buskar hela gräsmattan ner, i stramt geometriska mönster.
Bakom oss en fontän
Jag som ser rätt mycket detaljer i mina bilder, funderar lite över vad formgivaren av fontänen tänkte på när han skapade detta?!?
Vacker lyktstolpe och ett plan som passerade riktigt nära oss.
Vi påbörjade tillbakavägen, nu var det bara neråt, neråt
Till vänster låg en stor förfallen, gul stenbyggnad med vacker dekor. Ansikten, krusiduller, statyed och mosaikbilder i blått och vitt, som stora väggtavlor.
Parken heter i alla fall Eduardo VII och det fanns ett trasigt infopapper om huset och vi tyckte oss förstå att det varit något med en världsutställning. Jag tror C vet detta och kanske skriver det i en kommentar!
Slutet på denna långa dag kommer snart!!!!!
Leontina hoppas återuppta sitt bloggande!
Imorgon hyser jag en förhoppning om att jag åter ska bli en bloggare. Det har varit otroligt lite tid över för denna roliga aktivitet, men nu när det dags att "komma hem" från Lissabon och övergå till julens fröjder som står för dörren.
Misströsta icke! Jag är nästan helt säker på nu är det dags för de avslutande inläggen om Lissabon.
På återseende!
Sista hela dagen i Lissabon
Denna vår sista dag kom med sol. Vi har verkligen haft tur med vädret, något som trots allt är ganska viktigt.
Vi duschade och sedan kom vår spanare hem.Vi har en ny park och lite annat att se fram emot efter shoppingen, men nu var det dags för frukost.
Jag är inte så särskilt imponerade av gatubrunnslocken i den här stan, men man kan inte få allt.
Bakverken däremot, imponerar stort. Så här ser det ut på alla näringsställen morgontid. OBS: Detta är bara sliskavdelningen - MMMMMMMMmmmm!
Idag åt vi frukost på Picasso och det hade jag gärna gjort fler gånger - otroligt gott, men nu är det vår sista frukost här, så det var bara att njuta fullt ut!
Guernica var på plats, så fick vi lite Madrid på köpet
Jag avslutade den vanliga frukosten med en liten bakad boll som svämmande över i midjan av samma goda kräm som i Natan. Den varade inte länge, men underbart är kort.
Det sötaste jag får i mig hemma till frukost är ett litet glas Pro-Viva...... - som jämförelse bara!
Allt vi inmundigat fanns på en lapp som vi gick till fram till kassan med. 6.10 för min del och såååå gott det var. Man lever billigt. Den färskpressade apelsinjuicen är helt otrolig och det är den som är dyrast av allt varje morgon.
Nu drog vi med raska steg ner på stan och där delade vi oss på 3 och gick på egna odysseér. För min del startade jag dagen med att besöka faciliteterna på ett lyxigt hotell, det är inte så dumt. Det gäller bara att inte tveka, utan att gå rakt in och se ut som man bor just där på stället.
Jag passerade ett Fado-par, de var dock väldigt tysta, just dessa två.
"Och här får jag stå medan husse och matte är inne och shoppar!" Brandposter skulle vi ha hemma, tänk så praktiskt för alla hundägare.
Så dök det upp en butik, där allt utom nyheterna kostade 3 Euro, oavsett vad det var och om det var litet eller stort. Där blev det några inköp, dock inte alltför mycket och bara sådant som inte samlar damm på hyllorna.
I totalt avsaknade av lokalsinne kunde jag konstatera att jag var på väg åt rätt håll, för där kom plötsligt Triumfbågen igen.
Trots den ganska tidiga timmen höll restaurangerna på att göra sig redo för alla hungriga shoppare senare under dagen och kvällen. Det fanns hur många näringsställen som helst och på båda sidorna av gatan många gånger.
Sedan handlade jag lite till småknopparna och WOW, julen hade kommit till Lissabon såg jag i en affär jag skulle passera. Passera - Det gick inte, jag bara sögs in och det var en heminrednings/husgerådsaffär med ett mysigt sortiment.
Där blev jag en stund och en del inköp blev det av olika slag till alla möjliga.
Jag var in på någon slags färghandel också och den inomhusluften hade inte godkänts av kemikalieinspektionen och definitivt inte hemma. Mannen som stod som en mumie längst in hade nog arbetat där sedan starten. Kvinna i kassan, som stod vid entrén var någon piggare.
Efter det hittade jag en liknande Kinashop som i Barrio Alto och samma sortiment, så jag köpte 2 par leggings till à 3.90, en svart kofta och en hel del smått och gott av olika slag.
Fortsatte med ögonen på skaft och kameran redo.
Välskött
Vanskött
Så hörde jag plötsligt den portugisiska Fadon igen, jag gick ditåt. Det var Fadobilen, det är annat än Hemglassbilen kan man lugnt säga.
Så fick åtminstone jag min gratis Fado och det var inte så illa alls, eller så har jag redan vant mig. Fadobilen var ett försäljningsställe för CD-skivor.
Det är skönt att vi delar oss och att få gå för sig själv ett par timmar. Jag stannade vid en turistshop och köpte en almanacka för 2014, samt ett kort på min "kille" Pessoa och så småningom styrde jag stegen mot BA, där vi skulle mötas, för ännu en gassande stund i solen på takterassen.
Snart kommer november och då är det definitivt inget gassande som gäller. Nog för jag gillar november, för då är det snart advent och jag tänder väldigt mycket ljus, men solen är inget att räkna med då. Därför tog vi nu denna sista chans.
H&M har onekligen lite torftiga skyltar hemma i Sverige om man jämför, fast jag tror inte H&M-skylten hänger ihop med överdelen, men vem vet?
Jag hann in en sväng i kyrkan en bit därifrån, innan terassen. Den var alldeles grå utvändigt, men otroligt vacker inuti.
Utanför höll en skoputsare på och äntligen fick jag ta ett foto.
På torget utanför hotellet satte jag mig på en bänk och bara några minuter senare kom C gående uppifrån torget. Jag busvisslade och hon reagerade direkt, strax efter anslöt A. Hon hade en hög papperskasse i ena handen.
Aha, äntligen stövlar! En av damerna är i hamn!
Följ med upp på terassen i nästa avsnitt av denna segdragna resa som hindrats av snöskottning, sjukdom, första adventsfirade med öppet hus här hemma och en hel massa annat. Till slut kommer vi nog hem igen trots allt.
CRF
Tillägg till gårdagens fundering om CRF
Det är i själva verket CR&F och står för CARVALHO RIBEIRO&FERREIRA
Cognacen, som jag kallade den är en Reserva, närmare bestämt står det :
Aguardente Velha Reserva och årtalet är 1895, vilket står i liten text under CR&F
Så var det med det!
Slutet dag 3
Väl tillbaka i stan var det dags för mig att beträda mitt intresseområde, något jag spanade in redan första dagen. Jag valde att kalla den "Sybehörsgatan". En liten gatstump med en hoper sybehörsaffärer på rad, den där gammeldags sorten som fanns när jag var liten.
Mina damer var måttligt roade och jag fick höra att nu var det minsann 6 affärer jag skulle besöka, medan de bara varit inne i ett fåtal skoaffärer...... Nå!
Det är som det är och vi trivs otroligt bra ihop, trots dessa skillnader i livets fröjder och det jämnar nog ut sig till deras fördel innan de är färdiga och inte mig emot!
Jag gick ut och in, från den ena till den andra och de var proppade med knappar, tråd, garn, blixtlås, band, snoddar, virknålar, spännen och mm mm mm.
Jag önskar att jag inte haft så gott om snoddar och band, så att jag själv skulle kunna stå på torget och sälja och ändå ha mycket kvar, för då hade jag handlat en hel del i den affären på bilden nedanför.
Tänk att jag besinnade mig och lät bli! Det förundrar mig varje gång jag ser på bilden. Knapphyllan därinne var från golv till tak - SUCK!
Kan man få annat än lyckospatt när man får gå ut och in i den här typen av små butiker. Damerna drog iväg någon annanstans och var och en var salig på sitt håll.
De kom tillbaka och jag köpte 6 + 6 små barnknappar. Är man nu både mormor, farmor och bonusfarmor, kan det finnas bruk för sådana. Sedan var jag nöjd, men jag önskar att den här typen av affärer fanns kvar även här hemma.
Efter denna njutning var det damernas tur att bege sig till Sko-Mekkat - de hade hittat 3 i rad och nu var jakten igång. Lätt är det inte, färg, klack, höjd över havet på skaften och framförallt skonummer ska stämma.
Behöver jag säga att de gick hem tomhänta? Enda inköpet som gjordes blev varsitt glas vin på ett ställe - ja, det kanske värmer fötterna? Vad vet jag, som inte är vinare?
Jag fotograferade mosaiker på husen, de var i olika tappning. Här pågår nog restaurering ser det ut som.
Närbild
Vi styrde stegen mot hotellet, men det blev en och annan avstickare. En bokhandel kom i vår väg och jag älskar sådana - barndomens bokhandelsliv har präglat mig. Vi stegade in alla 3 och den var längre än en tågvagn, 7 olika rum på rad.
Jag har för vana att inte köpa souvernirer när jag reser, men jag köper en mugg i varje nytt land jag besöker. Inte nödvändigtvis någon turistmugg, utan någon jag tycker om. C har samma upplägg, men hon köper en Asterix i varje nytt land, så vi tyckte det var bra med denna långa boklåda.
Så gick vi förbi ett skoputsarnaställe
Funkar dåligt när man går i tygskor, som vi gjorde mest hela tiden. Å andra sidan fanns ingen skoputsare på plats heller.
GODIS
Ett fint schackspel i ett skyltfönster.
Det var roligt att gå så där och inte ha något speciellt mål, mer än hotellet.
Så fick vi se en skylt om en irländsk pub och då blev vi lite sugna på något. Den låg i anslutning till järnvägsstationen.
Det blev som vanligt, damerna tog varsitt glas vin och jag en liten öl - en Guiness i Lissabon!
Nästan hemma och det kändes skönt. Det blev horisontalläge ett bra tag, lite prat med kärestan gjorde mig extra glad. Jag älskar att resa, i synnerhet med damerna, men ännu mer underbart att komma hem igen med härliga minnen och en resedagbok så vi kan göra om resan igen och igen och igen, tills vi är nöjda och åker iväg någon annanstans.
Det blev hår- och luggtvätt för damerna, jag nöjde mig med att borsta håret, något jag glömde i morse. Det blev ganska bra!!!! Klädbyte och lite nagelvård. Det tar hårt på fötterna att gå som vi gör.
Till slut gav vi oss ut för att äta mat - inte snacks, inte macka, inte slisk, utan vanlig riktig mat!
Vi hamnade till slut på Destino, där vi lurades in av inkastaren med illusionen att ett stort fat för 3, fyllt med grillade läckerheter från havet, kostade 58 euro. Väl inne och "seated", var det en ny kille och för honom var det en fullkomlig utopi, att vi skulle kunna få det.
Vi diskuterade och bad honom att tala med sin inkastare, för vi kände oss blåsta, men hungern var svår och vi gjorde en totalomvändning i våra planer.
Jag valde grillade sardiner - ett måste när man är i sardinens hemland.
A valde pasta med räkor och C curryräkor.
Här står vår servitör och lägger upp ris till C och hennes räkor
Alla nöjda! Dessert beställde vi också och ju längre vi satt där, desto bättre blev stämningen mellan oss och man nr 2. När jag slutligen frågade om de hade någon cognac började han tala lyriskt om CRF
Det kändes som det var någon slags helig Brandy - i alla fall för honom och när jag slutligen beställde en dos av denna CRF tror jag isen inom honom smälte helt.
Det var alltså en helig ko som vi slaktade när han fick slå hartset av korken. Han värmde cognacskupan, först med hetvatten och sedan torkade han det med varmluft, ställde det upp och ner på ett fat med servett i botten
Han lyfte av korken med stor värdighet
hällde upp, nästan som en helig rit och lyckan var total
Våra desserter kom in, någon av damerna tog melon - A tror jag. Tjusigt skuren.
Jag hade valt något bryleliknande med bränt socker på
Sedan fick jag min CRF
Det blev en hel del gagg med honom och många glada skratt och till slut kom han med visitkort till oss och talade ännu en gång om denna skaldjurstallrik som vi inte fick. Vet inte om jag fattade rätt, men jag tyckte han sa att han kunde fixa det om vi kom tillbaka imorgon, men vid det laget var jag insvept i CRF i hela hjärnan.
Denna gång var inte underbart kort, för det var varken en 2:a, 4:a elle 6:a jag fick, utan betydligt mer, men vad var detta CRF tro? Google nästa!
Det tyska paret vid bordet bredvid oss hade fascinerat iakttagit hela skeendet och beställde också in varsin och vår kille serverade lycklig 2 till, med samma ceremonier innan de fick dem.
Till slut var allt slut, vi betalade och gick hemåt i natten. Mätta, trötta och inget balkonghäng i afton. Vi bara tvättade oss och blev nattklara.
Imorgon är det shopping på schemat, lika bra att samla kraft!
Fortsättning dag 3 - Belem
Till slut reste vi oss från den sköna platsen i solen och gick mot stan igen. Jag nästan hickade till, rosorna blommade i den lilla parken vi passerade och jag tänkte på kärestan och alla hans rosor som vilar för fullt därhemma.
Inte nog med det, trädet bakom blommade också.
Fast på den här balkongen var det nog mest fejk!
Längs trottoaren där vi gick fanns lite små butiker, med varierat utbud.
Så blev det dags för avgång mot Belem, för till Belem måste man om man är i Lissabon, det hade vi både hört och läst oss till, så vi gick mot hållplatsen. Vi hade tur och kom parallellt med spårvagnen dit och den fick 2 rödljus, så vi hann precis fram.
Det var en helt annan tur än med 28:an. Lugnt och stilla, eller nästan i alla fall. Fram kom vi och där vi steg av låg hela den vita krokanen "Mosteiro dos Jeromimas"
Det var helt otroligt!!!!
Det är ett Unescolistat kloster byggt av Manuel I, för att fira Vasco da Gamas upptäckt av Indien (som om inte Indierna själva visste om att det fanns redan, men för portugiserna var det så klart nytt). Det var en riktigt häftig upplevelse, för det var så mycket att man hisnade.
Lite närbilder från olika delar av "huset".
Vi gick över gatan, mot en park och vattnet en bit längre bort, jag vände mig om och tog ännu en bild av klostret.
Parken var mest grön, men lite blommande buskar fanns det.
Hemma är detta en ordinär krukväxt - Hibiscus
Ännu en
Parken
Mittemot klostret på andra sidan gatan, efter parken och ner mot vattnet, låg "Upptäckarnas monument". Padráo dos Descobrimentos.
Det är en 52 meter hög monolit, en kravelliknande båt på väg att segla bort. Flera sjöfarare finns med där. Vasco da Gama, Magellan m fl. Ett vackert monument tycker jag.
Vi tog hissen upp.
Nedanför monumentet fanns en världskarta i stenläggningen, med alla portugisiska upptäckarna inprickade och vart de for. Ingen for så långt norrut som hit, men jag testade att stå på Sverige ett tag när vi kom ner igen.
WOW blev det. Häftig utsikt åt alla håll, vi såg och fotade både klostret, Jesusstatyn, Torre del Belem som är ett torn och lite till.
Jag kanske hoppar lite i allt vi såg där i Belem, men det var så mycket att jag knappt kan sortera alla intrycken. Jo, när vi skulle upp i tornet, kände vi oss plötsligt som seniorer alla tre . Det var nämligen ingen ålder angiven för när man blev senior och C trodde helt visst, att man blir det vid 60 här i Portugal. Den gränsen har vi klarat av alla tre och är man minst så gammal, tjänar man 1 euro på biljettpriset för hissen. Ingen vidare rabatt, men ändå!
Väl nere igen fick vi syn på en italiensk glassbar. Ingen tvekade, vi gick rätt in.
Fullt så här stora köpte vi inte, men vi klämde lätt 3 gigantiska glasskulor var, i stora rånstrutar.
På väg tillbaka började A och jag frysa lite och svenska flickor är inte direkt blyga, så vi gick in i parken och satte oss på en bänk och klädde på oss lagom diskret - inga problem alls. C fryser ALDRIG!
Efter det gick vi äntligen in i den gräddvita, ljuvliga skapelsen och tänk, det var gratis! Valven var fantastiska, högt i tak och vem låg där som en stel staty?
Jo, Portugals egen Vasco, alldeles innanför dörren dessutom.
Ett par sista foton utanför.
Efter detta kyrkobesök kände vi att vi fått får dos av Belem och gick till spårvagnshållplatsen och behövde inte vänta särskilt länge innan vår vagn kom. Passerade ett annorlunda McDonalds. Inga braskande amerikanska skyltar på det lilla huset.
Det blev en het resa, A och jag satt och studerade en överfettad, överhettad karl, som lyckades fylla ut 3 platser alldeles själv. Antar att han åkte på enkel biljett och synd om honom var det också, för svetten om honom.
Vart kom vi sedan då? Det får du veta imorgon om jag hinner med att skriva ner det!
