Leontina

Promenad i närmiljön

Kärestan och jag dristade oss till en kall promenad senast han var här. Vi gick ner mot sjön = Hjälmaren.

 

Det var kallt och ännu kallare än termometern visade, för det blåste. Som om inte det räckte, så var det halt också, för spåren efter x antal bilar hade frusit till is, men i mittsträngen och utmed sidorna fanns det något bättre underlag för gångtrafikanter - och det var vi ju!

 

Syftet med promenaden var enbart att vi ville ha frisk luft och motionera lite. När vi närmade oss vägen mot den lilla hamnen som finns här styrde jag in oss där, för jag ville se hur det var vintertid.

 

Jag kan redan nu säga, att det var kallt, för därnere var det inte så mycket lä, eftersom vi hade hela sjön framför oss.

 

 

I hamnen var det bara 2 människor och det var vi, men båtar fanns det ganska många och de var i väldigt olika tillstånd av omvårdnad. Jag svepte runt med kameran och det var alla varianter.

* Botten upp - utan pressening

* Botten upp - med pressenning

* Botten ner - utan pressening

* Botten ner - med pressening

 

 

Vid rampen där man drar ner sina båtar på sommaren var det hjulspår av bilar!!!! HUUUUU!!!!

 

JODÅ, jag har minsann också kört bil på isar härnere i Närke, men det var på den tiden då jag var odödlig. Idag går jag inte ens ut på isar om jag inte ser minst 50 personer till därute som inte håller på att drunkna.

 

 

När jag ojat mig färdigt kom vi fram till bron över till Skomakarholmen.

 

 

I somras vågade vi inte gå över dit, för vi visste inte om det var privat. Jag tror någon arrenderar den, men man får gå dit, har vi hört nu, så det gjorde vi.

 

En stor anslagstavla med diverse meddelanden stod på andra sidan.

 

 

Det här var den som tilltalade mig mest, men den är nog lite inaktuell i nuläget.

 

 

Det var fint därute, såg ut som en liten gästhamn med festplats. 

 

 

En flagga vajade på en ganska kort stång

 

 

Ännu en anslagstavla med lite olika innehåll

 

 

När vi kände oss nöjda med vår lilla exkursion vände vi hemåt och då fick jag se värsta överhänget hittills. Upp med kameran igen, trots att händerna var genomfrusna, men jag var tvungen.

 

Häftigt va?

 

 

Avslutar dagens inlägg med en liten "uddkant" på ett annat tak.

 

 

Det finns ett och annat att se på, på vintern också, men jag tycker inte om den för det! Fast promenaden var skön, det måste jag tillstå!

Nya vindkraftverk

Det är 2 nya vindkraftverk på gång här i Örebro län, det är de största som byggts i vårt län, med en rotordiameter på 110 meter mellan vingspetsarna.

 

Vi såg hela bygget i helgen när vi passerade Mosås där de ska stå. På långt håll såg det inte så stort ut...

 

 

.....men när vi kom närmare var det verkligen riktigt stort. Det är 3 lantbrukare som gått ihop om den här satsningen.

 

 

Jag hoppas verkligen att det kommer att finnas intressenter i omnejden som ansluter sig till detta och tar sin energi härifrån istället för från andra energikällor.

 

Jag gillar vindkraft och skulle inte bråka om det skulle komma på tal att vi skulle ha det här i närheten. 

Vingåker

Sportlovet bjöd på ännu en dag med Jullan. Vi for till Vingåkers Outletområde. 

 

 

 

Jag ville i första hand tilll Ittala för att köpa en Muminmugg, för jag hade fått mail att jag hade 100 kronor i återbäring, eller bonus, eller vad de nu kallade det och jag har en förmåga att glömma bort sådant om jag inte utnyttjar det ganska omgående. 

 

 

Jag hade ingen gul Mumin sedan tidigare och tänk, att på rean fanns det en sådan för 99 kronor. Tur!

Sedan köpte jag räfsa och sopborste i barnbarnsformat och de var också på rea, så sammanlagt kostade detta besök mig 49 kronor. Det kan man inte klaga på tycker jag.

 

Vägg i vägg med Ittala, ligger Delicato Outlet. Jag som aldrig väljer ett Delicatobakverk om jag fikar ute, är väldigt begiven på dem när de ligger i storpack och är billiga, typ: "Köp 1 för 29, 2 för 49" o dyl. 

 

 

Det blev först 2 mandeltårtor. Alltid innehåller de väl någon slags nyttig fiber, tänkte jag. Eller om inte, så är det nyttigt för själen.

Sedan hittade Jullan kokosbollar och köpte man något mer som ingick i samma kategori gick även de ner i pris. Då fick det bli glaserade hjärtan också. Kokosbollar är ingen idé att köpa har jag insett, de är alldeles för lättätna.

 

Annat hade det varit om jag satsat på en rejäl chokladboll! Denna står på ett stort tårtfat och hade nog räckt lite längre än kokosbollarna. Den var större än Ottos huvud.

 

 

Nej, jag köpte ingen sådan!

Besök hos Otto

Det var så klart inte bara Otto jag besökte, men har är liksom prio 1 just nu! Det brukar gå så fort under första året och jag har bara kunnat följa lilla M på ett otal filmer som tack och lov har anlänt från hennes far och mor. Tre gånger har vi träffats, men i påsk kommer de hit för lilla M längtar efter att träffa lilla "Okko" och även "sarmor" som tur är.

 

I alla fall är jag glad att inte båda bor långt härifrån, det tar 20 minuter till Ottos familj och i tisdags for jag dit. Jag hade köpt så söta kostrumpor på Ålandsbåten och de liksom brände. Jag var bara tvungen att åka dit med dem.

 

Han sov när jag kom, men var på väg att vakna.

 

 

När en sån här liten knopp har sovit är det oftast hungern som väcker dem och så var det. Vilken otrolig tur jag hade, han ammas normalt, men överskottet fanns i en nappflaska och nu fick jag - den lyckliga mormodern den stora glädjen att mata lillhjärtat.

 

Att jag inte sprack av glädje! 

 

 

FJOFF sa det i känslominnet och jag for tillbaka till barnens bebistid, då det bara var nappflaska som gällde eftersom de är adopterade. Det kändes som det var igår, när han låg där i min famn, så allt gick galant.

 

Sedan blev det lite eftergos med mamma.

 

 

De sover mycket när de inte ens är 1 månad, så det blev tillbaka till hans babynest för en stunds vila efter maten. Han är väldigt harmonisk tycker jag, även om han gör sin stämma hörd då och då.

 

 

Fredagen var det Ottodags igen, då följde jag med när dottern hade optikertid och jag och Otto tog en stadspromenad. Naturligtvis hoppades jag på att möta någon bekant, men det var ganska tunnsått med sådana en fredagförmiddag på stan. 

 

 

Han var helt nöjd med att ligga i vagnen och sova och låta sig skjutsas runt. Mysigt är det, oavsett om han sover eller är vaken. Älskade Otto!

Fundering

 

Ombord på Cinderella funderade jag på om detta skulle fungera hemma i köksskåpet?

 

 

Fast, jag tror inte det!

Nytillskott vid fågelbordet

Nu har vi fått tillökning!

 

Ahti sitter helt förstenad i fönstret och stirrar ut mot fågelbordet!

 

 

"En sådan oerhörd fräckhet, där sitter Kurre Ekorre och smörjer kråset på det som fåglarna tappat ner. Han måste bort", ser hon ut att tänka.

 

 

"Hur vågar han? Kan man äta honom? Är han lika mör som sommarens möss?" 

 

 

Lilla Kurre Ekorre mumsar obekymrat på, helt omedveten om sin publik.

 

 

"Nej, nu räcker det, jag har fått nog. Släpp ut mig!"

 

 

"Det var värst vad han försvann fort......!!! Snopet!"

 

 

"Inte nog med fräckheten att stjäla fåglarnas mat, han vinkar till mig också."

 

 

 

 

 

Helgkväll hos goda vänner

I lördags blev vi bjudna hem till goda vänner här i byn, eller nästa by, eller nästnästa. Jag har inte riktigt fått ihop det där med uppdelningen än. Jag ska skaffa mig en detaljerad karta så kan jag skriva sanna fakta och inte bara spekulera.

 

Det var inget märkvärdigt sa M i telefon när hon ringde och bjöd oss. "Bara" lite" varma smörgåsar. Det var tur att vi var på vift halva lördagen så att vi inte hann laga mat, insåg vi när vi kom dit och fick se "lite" varma smörgåsar.

 

Först var vi till Odensbacken, jag ville kolla in loppiset en snabbis, sedan fika på det förträffliga Konditoriet och jag fick med mig kärestan. Visserligen tvärsurade han när jag slank in på loppiset, men han lekte lite med sin mobil de 5 minuter jag var därinne och sedan bjöd jag honom på ett riktigt gofika, så han tinade upp lika fort som han tjurat ihop.

 

 

Den koppen var till mig, det fanns många udda att välja på, men den här skrek LEONTINA! Missa inte att notera krämbullen, eller krämkaka hette den visst. Värt att åka till Odensbacken för, jag lovar! Finns i storformat också om man är fler än en.

 

Sedan fortsatte vi till Jacobssons Möbler för ett livsbevarande inköp. Osmidig som jag är, hade jag lyckats halka i badkaret när jag skulle duscha. Jag slet lös hela duschstången när jag reflexmässigt slängde ut armen för att få stöd. Nu skulle inköpas antihalkmatta att stå på när man duschar i karet i fortsättningen. En bruten handled räcker, tyckte både jag och kärestan och "Nej, jag föll inte, stången räddade mig."

 

Inte hade de några duschmattor, men jag njöt av Laminoraden när vi passerade. Min rad här hemma är visserligen bara på 2, men det räcker för mig.

 

 

Sedan vände vi hem igen och nu blev det inte mer än varsin Risifrutti som blivit över tidigare i veckan, för nu hade vi lite bråttom.

 

När vi kom till kompisarna var det full fart i köket och vi satte oss runt bordet och pratade, medan mackorna puttrade i ugnen.

 

 

Jag vet inte om M gjorde 3 x 3, eller 3 x 4 omgångar till oss 4, med 9 mackor per plåt, men mycket var det och otroligt gott.

 

 

Jag lyckades trycka i mig 3½ av dessa bautamackor och jag önskar att jag hade kunnat äta flera, för så gott var det, men det var totalstopp.

 

    4 olika fyllningar hade hon gjort:

1. Makrill/tonfisk med tomat och ost.

2. Traditionell Croque Monsieur med stark, söt senap.

3. Riven grönmögelost, Brieost, tomater och ost.

4. Pepparsalami med tomater och ost.

Samtliga fanns i varianten med eller utan purjolöksstrimlor. Jag kan ha glömt något, för paltkoman infann sig och en lång stund efter inmundigandet var jag inte fullt närvarande.

 

Jag var dock tillräckligt vaken för att notera bordsbenen där vi satt, eller rättare sagt fötterna.

 

 

Stabilt, skulle jag vilja skriva om de bordsbenen.

 

Efteråt när vi orkade röra oss igen, drog vi oss till fåtöljerna för kaffe och prat. Där noterade jag en av M.s fina masker, liknande dem som hon hade på konstrundan Vinterspår som vi var på för ett par helger sedan.

 

 

Den är mycket häftigare i verkligheten. Vi tackar för en fin kväll i goda vänners sällskap! 

Snö i förfall

Snö är inte det jag håller högst, tvärtom! Det är ett nödvändigt ont jag lever med eftersom jag inte emigrerar till fjärran, sydligt land.

Jag får ta det som det är och jag vet att det kommer en vår, en sommar och en höst och de årstiderna tycker jag mycket om!

 

Just nu är jag också lite på "tycka om" sidan, för nu är snön i förfall. Den ligger inte stilla och kvar hela tiden längre. Under helgen var det ganska milt och jag gillade det jag såg.

 

Först på vår väg genom byn. Snön har bara ett val - glida ner och vips: Taket är bart! Ett steg närmare våren.

 

 

Sedan var vi hemma hos kompisarna en bit längre bort i byn och på deras lada var det ännu tydligare och jag kunde kolla underifrån också. Jag tyckte det blev läckra bilder.

 

 

Sedan tog jag mig en titt på taket på stora ladan och det var också snö i förfall - jag gillar det!!!!

 

 

Kan det vara så att våren är på gång?

Årlig tradition

Så har vi varit utomlands igen, eller i alla fall nästan. Jullan och jag far till Åland varje år för att inleda sportlovet..... Det är en bra sportig händelse tycker vi båda. Alldeles lagom ansträngning efter vårterminens första veckor. 

 

Nu har hon visserligen slutat arbeta, trots att hon inte alls uppnått rätt ålder, men hon ville och då gjorde hon det. Vi firar sportlov i alla fall, har man påbörjat en tradition får man hålla på tills man stupar!

 

Stupade gjorde vi inte denna gången heller, allt gick städat och lugnt till - och mycket gott var det!

 

Early boarding hade hon lärt sig när hon åkte förra gången (utan mig), så vi placerade oss bland de första. Vi kunde lika gärna sitta där och prata, som i cafeét.

 

 

Kryssning i mina öron leder tankarna till sol och värme i varmt hav. Så var det INTE!

 

 

Vintrig, kall snålblåst, men snart var vi ombord och där mötte vi ett av djuren i Ice Age! Det var någon sådan jippovecka fick vi veta lagom tills vi skulle åka hem, men vi hade inga småttingar med oss, så ingen skada skedd.

 

 

Däck 10 hade vi i år, med fönster. Lyxigt värre! Vi lastade in väskorna och bestämde oss att det var dags för lite grönsaker.

 

 

Grönsaker....???? Jaaaa !!!!!!!!

 

Det är mynta! Varsin Mojito för att fira ledigheten.

 

Efter den lilla aperitifen väntade buffeén och i år tänkte jag mig noga för vad jag åt, för förra året mådde jag inte alls bra efter alltför fet mat. Gallan spökar, trots att jag är opererad.

 

Jag åt bara fisk och skaldjur, inte minsta lilla köttbit. Sedan frossade jag inte i desserter och slisk som jag brukar, utan tog en av varje och tog bara om av en enda, det är den som ser ut som en köttbulle. MUMSIG!

 

 

Mätta och nöjda gick vi ut när vi inte fick sitta kvar längre. Vi fick nämligen otroligt trevligt bordssällskap av trenne damer, som visade sig vara mor och två döttrar, så vi satt kvar och pratade tills de mer eller mindre körde ut oss.

 

Vi gick till puben för att fortsätta den trevliga samvaron och vi pratade och skrattade kors och tvärs. 

 

 

Vi satt där tills ljudnivån blev för hög och sedan flyttade vi oss ut till några bord där det tack och lov inte var musik och fortsatte prata och skratta. Efter klockan 1 någon gång gick vi till våra hytter efter en fantastiskt trevlig kväll.

 

Nästa dag!

 

Frukostmatsalen var välfylld och det blev vi också, för vi åt trerättersfrukost. Först yoghurt med diverse kruska, frukt och bär, sedan äggröra och bacon med tomater och avslutade med te/kaffe grovt bröd, ost och paprika. 

 

 

Det var ingen vidare vacker morgon utanför, vi satt framme i fören medan vi åt.

 

 

Skeppsklockan var det enda som var värt att vila ögonen på, inte en båt passerade på hela tiden.

 

 

Dagen gick ganska fort, vi låg länge i hytten och läste efter den stadiga frukosten och när vi kom ner igen började vi närma oss Stockholms skärgård. Där blir det mycket att titta på, en massa öar och många med stora fina hus, vilket är ganska underhållande.

 

 

Vi passade på att äta lunch för vi hade inte beräknad "landning" i Örebro förrän vid 19-tiden tidigast.

 

 

Sedan blev det mer hustittning.

 

 

Och HOPPSAN, var det där Kaknästornet???

 

 

Åter till hytten, packade ihop och en ganska lång och tråkig väntan på att få gå i land.

 

Därutanför väntade en sprillans ny buss på att vi skulle komma. Den gick på sin fjärde tur, så det var inte premiärturen, men nästan. Hur fräsch som helst.

 

Vi frapperades av denna detalj, på en modern buss i Sverige.

 

 

JAAA, det är ett askfat!

 

 

Så kom slalombacken "mitt i stan".

 

 

Nu var det bara tunneln kvar ut ur stan och sedan det brukar gå fort.

 

 

 

In i den!

 

 

Det flöt på bra tyckte vi och så skönt det var....

 

 

.....tills det började gröta ihop sig....

 

 

 

.... och vi fick lämna plats för att släppa förbi en bärgningsbil. Tack och lov var det maskinhaveri och ingen människa som skadats.

 

Det tog tid, men hem kom vi och nu är det 1 år tills vi kryssar igen.

 

 

Traditioner är viktiga, så det håller vi på!!!

Gammal bekant

Nej, det är inte någon person jag syftar på, det är en välanvänd bekant från köket!

 

Jag har inte bakat muffins på länge, jag menar sådana där stora som jag gjorde väldigt ofta för ett par, tre år sedan. Det var så bra eftersom de var så stora, för det räckte med en sådan om man fikade, eller fick oväntat besök.  

När jag letade efter något annat stod muffinsplåten bara där i ett skåp och visst minns jag att jag packade ner den när jag flyttade.

 

Jag fick oväntad inspiration och här är resutltatet.

 

 

Jag proppade i massor med choklad - mörk och vit och de är såååååå goda!

Sommarstuga

Som jag tidigare nämnt är det mest röda stugor med vita knutar här ute på landet där vi bor. Jag gillar det, även om jag egentligen hellre bodde i ett gult hus. Här skulle det inte passa in och här vill jag bo, så nu är det rött och vitt som gäller.

 

Det är blandad bebyggelse, sommarstugor och permanentboende. På vår väg hem - eller bort, passerar vi  den märkligaste stuga jag någonsin sett. 

 

Stuga och stuga, visst är det det och förvisso är den röd och vit som nästan alla de andra, fast den här är verkligen i miniformat och vad är det som står ut på sidorna? På höger sida är det tak på utbyggnaden, på vänster ingenting.

 

 

Blev den aldrig färdigbyggd? Men den verkar ju bebodd, om än inte vintertid.

 

Någon gång kanske jag får svaret, men än så länge får jag spekulera över denna ministuga varje gång jag åker vägen fram - och tillbaka.

 

 

Mormorsinlägg

Tiden stannade i eftermiddags. Jag fick det finaste VIP-besöket på länge. Inte sedan i juni, när lilla M var här, har det varit en så "Very Important Person" innanför dörrarna hemma.

 

Det är väl inte så svårt att gissa vem det var som kom hit för första gången?

 

Lilla Otto så klart, eller lilla Okko som hans kusin, lilla M sa i början. Hur ljuvlig som helst!

 

 

Den känslomässiga inkontinensen infann sig omedelbart och lyckoruset bara stormade inom mig, medan ögonen tårades.

 

Jag fick klä av honom ytterkläder, byta till innedress, hålla i famnen, gosa, snosa, pussa, lukta och allt annat som en mormor/farmor tycker är höjden av lycka.

Jag har varit förkyld och inte träffat honom på JÄTTELÄNGE, så jag hade svår abstinens! Han är redan 3 veckor och 3 dagar och världens finaste lilla pojke!

 

Han fann sig väl tillrätta hos mig och gissa om jag njöt! (Ser ut som jag spinner...)

 

 

När vi gosat en stund blev det matdags och det är så klart mer prioritet än mormors famn. När han var mätt och nöjd fick jag tillbaka honom och då somnade han förstås, men vad gjorde det? Inte ett dugg, lika ljuvlig ändå.

 

 

Jag känner mig rik som är både farmor och mormor och dessutom bonusfarmor till kärestans lilla A, en riktig gullklimp det också. 

Tur att huset är stort och trädgården ännu större!

 

 

Det gäller att hålla sig framme...

 

..... då kan man hitta en ny, garanterat fräsch sovplats.

 

Jo, men det är ett villkor då. Att man heter Ahti och är huskatt hos oss. 

 

Jag sorterade in den rena tvätten i respektive skåp och lämnade linneskåpsdörren öppen lite för länge för att en viss fröken Ahti skulle kunna stå emot frestelsen.

 

 

Jag var glad att det "bara" var handdukar på den hyllan, hade inte velat ha henne på de rena lakanen!

Jump 4 Joy

Senaste konserten på jazzklubben, för en vecka sedan, var med Jump 4 Joy! Bilderna suddiga, då jag valde att fota utan blixt och lokalen försedd med dov, mysbelysning.

 

 

En härlig kväll med bra sväng och många roliga inlägg och kommentarer från scenen från pianisten och sångaren Ulf Sandström.

 

 

Jag tyckte det var en skön kväll, och det var nog mer än en som kände dansbenen rycka. Man får dansa på klubben om man vill, men det är inte många som gör det, tyvärr.

 

Bo "Mighty" Gustafsson

 

 

Kenneth Björnlund trummor och Surjo Benigh bas.

 

Nästa konsert är torsdagen 14 februari med Beat Funktion. Jazzklubben håller till på Clarion i Örebro.

Tinget

I söndags morse vid frukostbordet, satt vi mitt emot varandra och läste morgontidningen. Det var tyst och stilla, men kärestan bröt tystnaden med en för mig konstig kommentar.

 

"Nu är det ting", sa han. 

 

Jag tittade på honom, mina tankar flög till barndomens Hallsberg där jag levde mina första 5 år mitt emot tingshuset där en och annan spännande rättegång hölls.

När inte skolsalarna räckte till fick vi vara på övervåningen i tingshuset och ha syslöjd under en period. Det är nog den märkligaste skolsal jag haft. Nå, det blev en utvikning från söndagmorgonen, men när han sa "ting", hamnade jag där.

 

"Vad menar du, är det ting en söndag? Står det i tidningen?"

 

"Neeej, men titta ut, det är ju bara domherrar på marken." 

 

 

"Domherre = domare = tinget!"

 

 Ibland flyger hans tankar i liknande irrspår som mina, men vi är nog på olika banor, för det hade jag aldrig kunnat lista ut! 

 

Nu går Domherren under smeknamnet "Tingsfågeln" här i huset!!!!

 

Inne är det vår i alla fall

Det bara snöar och snöar, en del dagar mycket, en del mindre, men aldrig en dag utan att det kommer ner vitt skräp ovanifrån.

 

Jag är INTE någon vintermänniska, jag försökte bli en när jag bodde i Västerbotten, men efter 10 år gav jag upp med allt vad vinteraktiviteter heter, sånär som pulka- och sparkåkning. Sedan blev det ytterligare 13 år innan jag landade härnere igen och nu är det vinter här också så det räcker och blir över.

 

Är det jag som drar den till mig???

 

Efter att ha sett det knoppande trädet hoppades jag på våren, men nu har jag den i alla fall inne på köksbordet och det är alltid något.

 

 

Det härliga gnisslet får man liksom på köpet!

Vår och vinter igen

För två helger sedan var jag i stan och sjöng med kören. När jag stod och väntade på kärestan som skulle hämta mig föll blicken på stammen på trädet där jag stod. Jag tyckte det såg ut som små röda färgstänk mitt på.

 

 

Jag gick närmare.

 

 

Visst var det så! Våren var på väg kände jag.

 

Två veckor senare, idag alltså, tittar jag ut här hemma och ser vintern i full gång igen.

 

 

Det var allt för idag, jag går i ide!

YES, YES, YES, YES, YES!!!!!

Nej, nej, jag har inte fått betalt för att göra reklam för diskmedlet Yes, absolut inte. Inte att göra det gratis heller. Jag blev bara så otroligt GLAD när vi var på vår fantastiska närbutik inne i "tätorten".

 

Jag syftar på ICA nära, Stora Mellösa.

 

 

Den har olika namn beroende på vem man pratar med. De som har bott riktigt länge säger Olle Sundhs. Våra vitvaror var inköpta hos just Olle Sunds och vårt hus är byggt 1980.

De som inte bott riktigt lika länge säger Medins och det säger vi också ibland, bara för att det känns så roligt och ibland går det av bara farten. Pratar jag med någon som säger Medins, halkar jag lätt in i det också, men för oss är det oftast ICA.

 

Dagens besök för inköp av mjölk och grönsaker gav mig ett LYCKORUS av stora mått. Ett mycket kärt återseende mötte mig i butiken.

 

Eftersom jag håller på att, så att säga, sockrar av mig efter julens alla kakor och gotter som tack och lov nästan är slut nu, tittar jag inte så noga på godishyllan. Jag har inte så stort sug längre. Idag var det något inre som drev mig och min blick fastnade på Marabous stora pall med choklad.

 

 

Inga problem att tänka bort choklad tills jag insåg att jag sett något speciellt, men vad????? Tittar igen.

 

 

Det var då dagens rubrik kom till!   YES, YES, YES, YES, YES!!!!!

 

De är här igen, som jag har saknat dem och nu finns de åter. Måtte det inte vara "limited edition" denna gång.

 

Om vi köpte en??? NEJ, det gjorde vi inte ! Vi köpte två!

 

 

Jag tror jag har lite "Ligg och lästid med choklad bredvid" just nu! Fint rim blev det också.

 

Vägen hem

När jag varit hos kära dotter med familj är det en del intressanta saker efter vägen hem. Inga naturfenomen eller så, men inte heller bara röda stugor med vita knutar, eller ställen som heter Norrbyn, Storgården o dyl.

 

Det är förstås en massa hus i olika storlekar, bondgårdar och små sommarstugor, ett par kyrkor, 3 gårdsbutiker och lite annat. Det som är lite annat är roligast.

 

Först kommer det som vi hade en likadan, fast grön, på väg in till Umeå söderifrån. Den kallades"Lilla Globen". Det namnet dyker upp automatiskt i mitt huvud varje gång jag passerar dess motsvarighet här, fast vit, på min väg hem.

 

 

Sedan kommer byn som ligger före Resta, som är ett annorlunda namn och där vägen leder in till Resta kvarn, som inte längre finns. Byn jag kommer till innan har ett snarlikt namn. Jag funderar alltid över dess ursprung, men sedan glömmer jag att ta reda på det. Nu kanske det blir av!

 

 

Efter att ha passerat tätorten Stora Mellösa och svängt ner på Segersjövägen kommer en kvarn som inte brunnit ner, men som inte "mår så bra". Jag hoppas att ägaren tar sig an den, för det skulle bli fint därute på åkern. Den lilla stugan bredvid är som den som stugan i sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow.

 

 

Bara en liten bit därifrån är vägskylten som visar att nu ska man till vänster för att komma hem till vår by.

 

 

Det lär finnas en vedfabrik och det framgår tydligt av skylten. Jag vet inte var den är, för vi eldar inte så ofta eftersom vi har jordvärme. Hade vi en öppen spis eller kakelugn/kamin blev det nog mer, men nu har vi vedspis i köket och då minskar mysfaktorn, medan trygghetsfaktorn ökar. Vi kan fixa både mat och värme om elen går och jordvärmen slutar fungera.

 

Sjökrogen som är översta skylten ligger i Katrinelund och Bittinge finns i två upplagor, eller så är det en väldigt lång by, för den ligger också väldigt nära oss. Byarna är långsmala och leder ner mot Hjälmaren. Det var för att alla förr ville ha mark som ledde ner mot vattnet. Man delade upp det så att det blev långsmala skiften istället för breda. Dock lär man inte ha fått marken närmast sjön, det är också något jag måste ta reda på nu när vi bor här.

 

Efter att ha slingrat fram på allt mindre vägar står så vårt älskade hus där och väntar på oss. Jag blir lika lycklig varje gång jag ser det och har nästan svårt att fatta att vi bor så bra och fint.

 

 

Kunde nu bara snön försvinna i ett nafs, vore det fulländat!

 

Snöskydd

När vi kom åkandes ute på landsbygden dök plötsligt detta upp i blickfånget.

 

 

"OJ," sa jag, "vilka otroliga snöhinder de har här på åkrarna ut mot vägen!!!"

 

Ibland är jag nog lite för snabbtänkt, alltså pratar innan jag hunnit landa med tanken i hjärnan.

 

Kärestan skrattade inte åt mig, han tillrättavisade mig inte heller, sånt ligger inte för honom, men han skrockade lite när han sa: "Det är flis från energiskogen, det ser du väl?"

 

NÄÄÄ, det såg jag inte, jag såg grushögar med snö på, så de´så!

 

Fast..... det var ju fel, men vad gör det? Nu vet jag till nästa gång, då kommer jag att säga så här: "Oj, vilka stora högar, är det flis?"

 

 

BRA kvalitet från IKEA

Förra året, eller kanske till och med förrförra, köpte jag en liten solcellslampa på IKEA, en hängvariant. Den var inte särskilt dyr och jag tänkte väl att den skulle hålla ett tag, kanske rentav hela sommaren. Jag ville testa helt enkelt, för jag hade aldrig haft något som gått på solenergi innan.

 

Jag hade den på baksidan inne i stan, den hängde ner från hängrännan och det fungerade hur bra som helst. På vintern var den på under tak på uterummet, men där fick den inte tillräckligt med energi av den svaga solen, så den lyste inte.

 

Så flyttade vi hit i juli förra sommaren. Lampan packades ner och sedan upp och hamnade på ny hängränna.

 

 

Den här vintern har den inte fått komma in, jag vet inte varför, men det var nog någon mening med det, för nu när det har varit soliga dagar, som följts av mörka nätter har den lyst där på sin plats på baksidan. Här är det kompakt mörker, så den är som en liten fixstjärna därute.

 

Det kan man kalla BRA kvalitet! Nu hoppas jag de kommer att sälja fler av samma,eller liknande sort, för jag vill gärna ha några till.

 

Spåret???

Finns det ingen som kan bekräfta att kärestan har rätt när han gissar lodjur på tassavtrycken vi såg där i Balsta? Jag har ingen aning, men trodde att någon bloggläsare eller dess ev. andra hälft kanske visste?

 

Jag lägger in ett av dem igen, så kanske någon nappar och jag får ro i min vetgiriga själ.

 

 

Men så svara då...........!!!!!!

Mail från min kära Felicity i England

Felicity och hennes man Richard lärde jag känna när jag var på en 1-veckas språkkurs för musikterapeuter i Broadstairs, Kent, England.

 

Som alla andra studenter skulle vi bo i familj och vara ensamma om att prata vårt eget språk. Man fick ha önskemål och jag önskade en familj som hade katt och där jag kunde få låna en cykel. Då hamnade jag hos dessa underbara människor som tog emot mig med stora famnen och öppna sinnen från första minuten. Båda är konstnärer, Felicity målar och syr/broderar, Richard är skulptör.

 

Där fanns Mozart och Mr Pokie också. Mozart en gultabby gosing som gärna låg i min säng, för att inte tala om min resväska. Det var hans favoritställe.

 

Mr Pokie, en helsvart vacker herre som inte gärna släppte in någon ny, lite lagom fjär, men som jag lyckades charma ganska fort och vi tyckte mycket om varandra.

Jag återkom året efter för en ny vecka och det kändes som att komma hem. Mozart sov i min säng hela veckan och Mr Pokie lät sig gosas med på sina villkor, vilket passade mig alldeles utmärkt. En sängkamrat i taget är lagom för mig.

 

Felicity skickar ofta roliga kattbilder till mig eftersom vi har denna fascination för kattdjuren gemensamt. Den här är ett par av dem jag fick med senaste mailen. Detta är inte hennes katter!

 

 

 

 

Katter är underbara, även om denna sista bild så klart är fejkad. 

 

 

 

 

 

 

Uppdatering Otto och hans kusin

Otto, så fin att jag får fnatt! Han låg där på sin mammas facebooksida, så den snodde jag ofrågat!

 

Mormors lilla hjärta och så rik jag är, för jag har ju lilla M också = Farmors lilla hjärta!

 

Spår nu igen

Sedan vi köpte huset här på landet verkar det som vi fått en massa nya intressen - djurspår t ex. Det är nog ganska naturligt eftersom vi tycker om att vara ute i skog och mark och även om jag inte är så förtjust i snö är jag ju väldigt förtjust i kärestan. Han, till skillnad mot mig, går gärna ut vintertid och vad väljer jag då? Sitta inne ensam eller följa med och få frisk luft?

 

Jag har gått med från första vintern, men inte jämt och definitivt inga spänstiga rundor som ska avverkas så fort att man missar allt runt omkring. Jag vill titta och lyssna, samtidigt som jag får frisk luft och lite bättre kondition.

 

Vi var på Vinterspår och även namnet på konstrundan syftar helt omedvetet till vårt spårande denna vinter. Som jag skrev igår, ville kärestan visa mig några spår han hade sett medan jag tittade på fårskinn och annat fint inne i gårdsbutiken.

 

Det var häftigt! Kanhända att det varit varmare i luften när spåren gjordes och att de hade flutit ut lite, men de var riktigt stora. Dessutom vet vi ju inte om det varit varmare!!! Först la jag dit ett vanligt paket pappersnäsdukar, då såg det ut så här.

 

 

Sedan ställde jag min ena fot bredvid och jag har storlek 40.

 

 

och för att överdriva lite extra, la jag även dit min I-phone och fotade

 

Nu har jag som tur är vänner som både bloggar och jagar, så jag hoppas vi får ett svar. Jag har inget förslag, kärestan tror lodjur.

 

Häftigt var det i alla fall istället för "gris"spåren vi tittar på här hemma.

 

Lite mer från Vinterspår

Vi for ju till ett ställe till kom jag på när jag tittade på alla bilder. Det var en gårdsbutik i Balsta - en by som låg en bra bit utanför Fellingsbro.

 

Hade inte kärestan varit med hade jag aldrig hittat hem, dit var inga problem, för det var skyltat med "Vinterspår", men han ville ta en annan väg hem och då bytte vi helt sonika chaufför. Han fick köra, annars hade jag irrat runt där än. 

 

Gårdsbutiken låg uppe på en liten höjd, det gick får utanför och det passade ju bra, eftersom det var just ullprodukterna och fårskinn som lockade dit mig.

 

 

Det var två rum, jag gick längst in, där fanns fårskinnen och de var underbart mjuka, men tyvärr vita. Jag, eller egentligen söta dottern, är på jakt efter ett grått, med ganska stora lockar och här fanns ett exakt likadant, fast vitt.

 

 

Alldeles bredvid fanns fina mörkgrå och bruna, men det var färgade skinn och det vill hon inte ha, de är inte tvättbara och med både djur och bebis i familjen bör de vara det. 

 

 

Vi återgick till de vita och det blev ett ihärdigt sms:ande och jag fick fota av och skicka för att hon skulle få se.

 

Medan hon funderade tittade jag runt i butiken. Där fanns mycket fina saker, härliga ullstrumpor och på översta hyllan såg jag något bekant! Det var AnnBritt Schmützers keramik från Hemjord i Kristinehamn, tidigare i Nora. Det får lov att bli en tur dit med barn och barnbarn till våren, det vill jag verkligen!

 

Åter till gårdsbutiken.

 

 

Det fanns också mycket vackra stickade kläder.....

 

 

.......och fårtarmar, som jag kallar de långa, ulliga halsvärmarna. Hur skrivar man boa i plural? Boor? Boaor? Någon som har en aning, jag vill gärna veta!

 

 

Det var nästan så jag ville ha en till, men så talade jag förnuftigt med mig själv (tyvärr). Vad ska jag ha två till? Jag kan ju bara använda en i taget och då räcker det med den jag har.

 

Pallarna som stod vid spinnrocken var klädda med ett bekant tyg. En gång i min ungdom köpte jag likadant för att sy mig en kjol, men min kära moder FÖRBJÖD mig att gå klädd i ett madrassvar. Av någon outgrundlig anledning lydde jag, men det var väl så på den tiden att man gjorde som ens föräldar sa. Idag kan jag ångra det, det hade varit häftigt!

 

I rummet utanför såldes andra saker - ätbara, bl a fantastiskt god honung - citron och mynta (äkta vara, inga essenser), ekologiska kryddor, mjöl, ägg mm mm.

 

 

Burkarna på översta hyllan fick bli avslutningen på ett besök i en härlig butik, där jag tyvärr inte köpte något alls, men nu vet jag hur jag hittar till Balsta, om jag, eller kära dottern, skulle ångra oss.

 

 

När jag kom ut ville kärestan visa mig några spår han hade sett. Det ska jag visa här imorgon!

 

Vinterspår

Vi har varit på en liten del av konstrundan Vinterspår. Det är Lindesbergs kommun som står som arrangörer. För att citera broschyren:

 

"Vinterspår är ett kulturprojekt som växer fram utifrån deltagarnas egna visioner."

 

 

Fröviskolan var vårt mål, för där hade jag två barndomsvänner som skulle ställa ut, så kärestan och jag for dit idag för att titta.

 

Brittmari Zaunschirm visade "Djurporträtt på mitt sätt". 

 

 

Här kommer några av hennes alster. Jag vill så gärna ha, men var är de tomma väggarna hemma??? Numera får jag alltid överväga innan jag bestämmer mig för någon ny tavla. Jag håller på som bäst med en inre dialog, för det fanns det jag ville ha bland hennes tavlor.

 

Här kommer lite smakprov.

 

 

Monica Karlsson visade broderi, masker, smycken och lite annat.

 

 

Otroliga skapelser, annorlunda och väldigt vackra.

 

Bredvid stod ett bord med skylten STENKUL och det var det verkligen också. Det var Bo Norrby som visade sitt.

 

 

 

 

 

Under tiden vi gick runt där fick vi levande musikunderhållning, det var både låtar på fiol och jazzmusik. Jag njöt förstås eftersom min far spelade fiol och jag tycker mycket om det + att det jag oftast lyssnar på är just jazz.

 

 

Det fanns smycken också, men det blev bara titta där också. Hängena i glas var riktigt fina.

 

 

Undrar varför jag alltid hittar sådant jag vill ha? En ny tavla, en vacker mask, lite stenkul och varför inte ett par nya örhängen?

 

Vad köpte vi då?

 

 

Det blev bara smaklökarnas fröjd idag, inget alls för ögat, men jag grunnar vidare.....

 

 

 Förresten sammanlagt fanns det cirka 10 utställare med på Fröviskolan, även om inte jag visar alster från mer än dessa.

 

 

 

Gullan