Lissabon dag 3
Dagen började med ont i magen för min del. Inte direkt Montezuma, inte ens en avlägsen släkting, men ont ändå och inget som gav aptit, trots att jag inte mådde illa. Det var nog de där torra kastanjerna, eller snarare den som var alldeles svampig, som jag tuggade i mig som den allra sista - för inte kan det vara det vi drack?
Det blev tvagning och sedvanlig morgonletning efter allt vi lagt på säkra ställen dagen innan och på och av med dagens outfit och:
"Hur varmt?"
"Soligt"?
"Risk för regn"?
Till slut var vi ändå redo för avgång och gick mot Alfama och tog ett frukostställe efter vägen. För min del blev det en kopp te, här ska inte väckas några inre demoner i onödan.
Vi såg 28:an passera och den var lika full som den förmodligen alltid är.
En väldigt grön balkong högt ovanför oss. Det gäller att titta åt alla håll om man ska få se allt, även uppåt!
Portugals variant av Herr Gårman. Inte helt olik vår.
Vi med flera, var in en runda i Sè-katedralen och jag konstaterade, att vi skulle ha tagit Lissabon före Rom. Nog är det vackert, men efter Rom känns det mer som: "Jaha, den var ju fin".
Alfama var häftigt med smala gator och ännu smalare gränder. I turistguiden varnades det för att man skulle kunna förirra sig och ha svårt att hitta ut, men vi gick längs en gata och gjorde lite avstickare åt olika håll, det var ju ändå mitt på dagen. Det fanns många butiker med samma sortiment för det dagliga livet. Grönsaker och frukt i lådor utanför och resten - så gott som allt - längre in.
En demolerad julpappersrulle kändes som ett helgerån för en sådan julfantast som jag är.
Utanför katedralen växte citrusträd, massor med frukt, men alldeles gröna.
Det fanns träd med både blommor och frukt
- och andra med enbart frukt. I affärerna fanns mogna frukter och vi funderade lite över om de växt någon annanstans, eller om citrus blommar och mognar lite som de "har lust till? "
I nästa träd hade någon uteliggare stuvat upp sina ägodelar för dagsförvaring.
Katedralen omgärdades av en hög och ointaglig mur.
Vi gick allt längre in i Alfama och det var verkligen en upplevlese. Gick förbi en bil där ägaren förmodligen aldrig skulle nöja sig med en simpel och ensam Wunderbaum.
Nu får du följa med in bland smågatorna och gränderna och bilda dig en liten uppfattning om denna intressanta stadsdel.
Här och där kom vi ut på en gata som var det lite modernare och där var detta museum, som vi inte besökte.
Strax efter kom detta.
Tänk att ha så fin mosaik på varje trappsteg.
Shoppingen som damerna sett fram emot har varit klen hittills, men jag har slagit till på lite svart-vita vykort. Jag är väldigt svag för sådana.
När vi var mätta på Alfama drog vi oss ner mot vattnet och kom fram till ett litet torg
Där var en hel hoper människor på varsin Sedgeway och ett enmansloppis.
En äldre kvinna satt vid ett campingbord och hade plockat upp en massa smycken till försäljning - mest halsband. Fast på ena sidan av bordet stod en liten trädocka i Sverigedräkt. A pekade på den och jag tänkte ta ett kort, men då BRANN kvinnan av till 100%. Gapade och skrek att jag kunde köpa den för 2 euro och sedan fortsatte hon häva ur sig något - förmodligen fult - på portugisiska. Vi gick, men hörde hennes gapande efter oss väldigt länge. Den damen säger man tydligen inte emot.
Alfama begrep vi oss inte riktigt på, någon stadskarta tror jag är svårt att följa, för plötsligt befann vi oss bland små gränder igen.
Mina kära damer började söka sig mot ljuset.
-medan jag fortfarande hade lite intressanta motiv att fotografera.
Nu sitter vi och gassar i solen på en uteservering. Sedgewaygänget som vi såg på "Gaptorget" har kommit hit. De är duktiga, medelåldern är inte så låg, underlaget inte heller det optimala, men de klarar det bra.
Vi tittar på en stor båt, som plötsligt kommer glidande på andra sidan gatan.
Riktigt STOR är ingen överdrift!!!
Jag har druckit en coca cola och ätit en friterad ris/fiskhistoria som vi inte beställde, men fick betala för. Det gick bara bra, så nu är jag på rätt spår igen. Vi har även krånglat oss ur våra leggings och det var skönt, för här är det varmt!
En äldre dam passerade, hon hade en kepa med propeller, det var lite oväntat - propellern alltså!
Restaurangen hade en annorlunda toalett, hur ofta har man bidé på toan på en restaurang?
Vi satt mitt emot ett annorlunda hus. Vi kom inte riktigt underfund med om det var en konsthall eller vad det hade för funktion.
Medan vi njöt av solen, blev vi uppvaktade av några duvor som hoppades att vi skulle spilla. De var ganska vana vid människor och C testade hur pass orädda de var.
Var denna risfiskkomposition tillräckligt frestande för att duvan skulle gå fram till hennes fot?
Jodå, det såg alldeles för gott ut för att låta bli.
Tack och "kvack" och adjö!
Fortsättning följer, men kanske inte i helgen, då vi väntar främmande, men jag lovar - fortsättning följer!!!!!!!
Besvikelse
NU är jag besviken, vet inte på vad, men Lissaboninlägget som var nästan färdigt, sånär som på några bilder, bara flippade bort. Jag gjorde ingen särskild manöver, men det for ändå. Datalivet på landet är inte så säkert som i stan, där det var bredband som gällde, men fibern är på ingång och snart kanske jag är "modern" igen.
Jag är ledsen mina resedamer och andra Leontinaläsare, men jag orkar inte börja om.
God Natt!
Här ligger Ahtis syster och slöar på en lämplig filt, det får bli min God nattbild!
Fortsättning i Lissabon dag 2 - del 2
Vi var faktiskt lite snurriga när vi steg ut från restaurangen, regnet hade upphört och vi gav oss ut mot affärer igen. Jag var fortfarande på jakt efter ett par leggings bl a och damerna hade skor i sinnet.
Dock inte dessa!
Jag som inte spanade på skor, tyckte nästan att det var Kevin Walker som satt där på en mosaik, men bara nästan.
Vi såg hissen ur ett annat perspektiv och den såg ganska hög ut på lite håll.
En övergång mellan husen, jag har ingen aning om huruvida den hängde ihop med hissen tyvärr, men den användes i alla fall.
Vi var in på en klädaffär som hette Berscka och var i stil med H&M, men lyxigare. Vi delade på oss, för vi köper sällan samma saker och jag hittade massor med fina jeans och provade ganska många. De satt för ovanlighetens skull ursnyggt, men mina ben........... 1 dm för långa. SUCK! Den svarta T-shirten med vita ränder, som jag sett i skyltfönstret dagen innan köpte jag i alla fall för 9 pengar.
Så äntligen bestämde jag mig för att testa något som funnits på nästan alla ställen jag och damerna varit på - rostade kastanjer.
De säljs ju i vart och varannat gathörn och nu var det dags att veta vad jag alltid tackat nej till
A kom på samma tanke, så vi stegade fram och köpte varsin strut med varma, nyrostade kastanjer.
De ser väl goda ut, men det var avsevärt många fler än vad som syns på bilden, minst 10 stycken. Undrar om jag ätit en hoper innan jag tog kortet?
Vi gick lite hit och dit och passerade en del märkligheter
Sedan skulle vi upp i Bairro Alto igen och som vanligt behövde vi uppsöka damrummet någonstans. 2 av oss 3 gick in på A Brasileiras halvsunkiga toa och sedan in i Bairro Alto.
Vi hittade ett Fadoställe, för Fado måste man så klart lyssna på när man är på plats.
Det var en ganska lyxig entré, så vi anade att det nog inte var för oss budgetresenärer.
Dam- och herrtoalett märktes ut med lite annorlunda skyltar.
De skulle ha 25 E för "gnället" och eftersom i alla fall inte jag, förmodligen alla 3, inte förstår storheten i den varianten av "sång", tyckte vi inte det var aktuellt för den summan. Ula kan vi göra själva, men vi hoppas på något gratisfado någonstans.
Vi fortsatte i de nu mörka gränderna, kors och tvärs och fick se lite allt möjligt av blandad karaktär.
Fick syn på en skylt, som fick oss att minnas en liknande i Madrid.
Skulle vi nu testa om den var lika bra i Lissabon?
Ja, det skulle vi, sagt och gjort, vi gick in och var ensamma på hela stället. Dörrmattan var något speciell.
Jag smög mig fram till köket och fick se ägaren blanda drinkar för fullt.
De kom i ett nafs och de var precis lika goda som dem vi mindes.
Vi tog också fram det som var kvar av våra kastanjer, nu när vi hade något att skölja ner dem med, för de var ganska torra (kanske helt normalt?)
De tog slut och efter att ha ätit den sista, bestämde jag mig för att de var helt okej, men att jag inte ska köpa det någon mer gång.
Askfaten fylldes, dock inte av fimpar - vi röker inte!
Ut i natten igen och fick posera i en trappa mot fler outforskade gator.
Alla väskor och börsar är tillverkade av kork!
På en smal, men trafikerad gata, spelade barnen fotboll
Vi var in på en allshop och tittade
Där fick vi se råvaran till den hårttuggade fisken vi ätit. Ser nästan ut som lutfisk, fast med skinnet kvar.
Skyltar
Kom tillbaka ner till vår gata i stan och kände för något slisk - mest jag och nu är det också avklarat. Det blev en kaffe med mjölk och en liten mandelplutt för min del. Fort var det gjort och ingen dricks tog de emot. Kvinnan bakom disken nästan skrek när C lämnat några cent på sitt fat, samt pekade med hela handen på C och gav mig fatet med mynten att ta med tillbaka till bordet. Ack ja! Pengar kan ställa till det för somliga.
Sedan gick vi och gick och gick. Jag fick en spontandejt med "min" kille, han Pessoa du vet! Han stod och hängde utanför en affär - kanske väntade på mig?
Han fick en kyss på kinden, jag har ju redan min käresta, även om Pessoa ligger mig lite varmt om hjärtat också.
C tänkte att vi skulle åka hemåt med Elevador da Gloria, för det skulle ju vara väldigt jobbigt med backen.
Vi kom dit efter diverse spontanstopp och väl framme var det:
1. Inte uppför, utan nerför.
2. Avstängt!
Så gick det med den turen!
Nu har vi gått Gloria nerför , det var brant, men vi var ju nyktra och stabila, så det gick som en dans utför backen, samt att vi hade lite intressant klotter att titta på medan vi gled nerför.
Vi fönstershoppade, damerna klämde på stövlar och skor (vad annars?) och det var väl okej, även om jag föredrar väskor - HAHAHAHA! Jag har ju redan köpt 2, där slår jag damerna med flera hästlängder. Dessutom fick jag tag på ett par utmärkta leggings på en Kinaaffär till en kostnad av 3.90 E. Det var en rejäl prisskillnad mot de förra jag tittade på.
Ett par röda ben gick vi också förbi. Det kanske inte direkt var vårt ställe.
Vi tittade längtansfullt på både levande och döda godbitar i restaurangfönster som vi gick förbi, men var egentligen sugna på något sött efter de torra kastanjerna.
Vi gick till vår första sylta och där var inte direkt fullsatt - om man ironiserar lite.
De hade en gubbe som stod utanför och rökte och som blev servad med div. dryckjom av husets krögare. Själva fick vi minsann gå in och sätta oss för att få något, men så var vi inte herrar och inte hade vi vitskjortor på oss heller.
Vi valde som vanligt, varsin kaka/tårta av olika sorter och damerna sköljde ner den med rött vin och jag tog en liten cognac.
Sedan trädde det in ett ganska stort gäng kostymherrar och efter det kom ett par som vi funderade lite över.
Kvinna med "frisyren" och mannen i den rutiga skjortan. Skjortan var avsevärt mycket snyggare än hennes frisyr, men hon kanske hade ett osedvanligt ostyrigt hår, för det var som en vinge högst upp och ganska avskalat från halva huvudet bak och ner i nacken.
Vi hade också lite koll på herrarna, som vid det här laget hade tagit av sig kavajerna, samtliga utom en. De sprang ut och in och luftade sig, dvs rökte och efter det kom vi i samspråk med paret bakom oss. De var från Skottland och mycket trevliga. Dock kvarstod den udda frisyren, men hon hade mycket utstrålning och sitt hår får man inte välja - det vet även jag!!!!!
Hem kom vi och hur nästa manöver gick till vet jag inte, men vi (jag) lånade med oss ett levande ljus från entren. Det var ett glas med ett värmeljus och vi tänker ingalunda ta med det hem till Sverige. Vi ville bara ha lite mysigt på balkongen, för det var det som väntade nu.
Vi satt där och löste diverse livsgåtor i skenet av det "lånade" ljuset som doftar vanilj. Vi knaprade i oss det som var kvar efter förra balkonghänget - det var lite mandlar och frön, ost och oliver och vår konversation var mer eller mindre oskrivbar här på bloggen och det kändes i kroppen att det varit läggdags för bra längesedan. Det var redan nästa dag och då skulle vi ju inte sitta på balkongen, utan vara i Belem. Dessutom tror jag att vi närmar oss Romanesco, så nu......
God Natt tror jag det blir!
Inget Portugal idag
Ibland blir det inte som planerat, jag skulle stryka en massa tvätt och sedan blogga vidare om Portugal.
Då - fick jag oväntat besök och då blir allt annat prio 2 eller längre bak. Det var förstås Otto med sin mor som kom nästan samtidigt som jag kom hem från arbetet.
Alla var fikasugna, även lille Otto och idag tog jag fram styckfrysta blåbär från Samsalaskogarna och det uppskattades till fullo, som synes.
Kan äta själv!!!
"Vad är det mormor, tycker du att jag är kladdig?"
Eftersom jag arbetar mycket med barns motoriska utveckling, var jag nyfiken på hur långt handutvecklingen hade kommit. Vilket grepp skulle han använda?
Det var ,mest hela handen, men även lite pekfingergrepp och det är helt okej. Eftersom vi drack te, blev det rån med smör på för Ottos del medan vi satt där vid bordet alla tre och det är väldigt populärt.
Ganska kladdigt blev det, så efteråt blev det lite tvagning som var jätteroligt.
10 månader gammal och kan redan gå iväg några steg innan det blir för ostadigt (Stolt mormor....)
Vi gick tillbaka till köket och avslutade fikat med en favorit - Äppelsmoothie.
Nu 17.30, har det blivit dags för strykbrädan att ta plats på golvet, så mina kära resedamer och andra - tyvärr, Portugal får vänta!
Dag 2 i Lissabon - del 1
Sovit som en stock och vaknade inte förrän 8.30. Idag var båda de andra sängarna tomma - jag var ensam!!! När jag tog ut öronpropparna hörde jag att en av damerna var i duschen och så småningom var vi då åter församlade.
Duschen är ett kapitel för sig, så den lämnar jag därhän med kommentaren, att hela badrummet var som en ångbastu när jag var färdig. Vi har nämligen en gigantisk takdusch, på ganska hög höjd och den använde jag denna morgon.
Ut i vimlet för att hitta något ätbart. Rolig form på det trädet.
En mycket vacker järnvägsstation längs vägen.
Strax nedanför "vår" backe har vi nyss avnjutit en utsökt frukost, typ samma innehåll som den igår, men med färskpressad juice också. Damerna mätta och nöjda, så även damen bakom kameran.
Sedan promenerade vi ner mot biljettkiosken för kommunikationsmedel här i stan. Det blev lite stopp längs vägen, vi var in på en butik som heter Hippie-Store och blev kvar där ett tag. Här kan man snacka om "sanslöst", där fanns det mesta man aldrig haft en tanke på. Mitt inköp blev ett suddgummi med Carmen på, eller om det var ur Tosca.
Väl framme vid biljettkiosken köpte vi varsitt kort som vi laddade med 7 euro = 5 enkelresor, sedan vandrade vi mot 28:ans hållplats.
Det var fler än vi som tänkt samma sak, så det blev att köa. 2 vagnar släpptes iväg så knökfulla att det var overkligt och inte kände jag för att stå där i mittgången och gunga fram över de 7 kulllarna, som känns mer som 77, än 7 och inte se ett dugg.
När vi nästan var framme insåg vi att vi skulle få just den placeringen, då händer följande: Hela sällskapet på 8 - 10 personer, som stod framför oss, avstod från att stiga på och vi släpptes fram och ännu märkligare var, att exakt 3 sittplatser fanns kvar.
Jag hamnade längst fram med en trevlig kvinna från Brasilien och mina kära damer längst bak, men bredvid varandra.
När hela mittgången var fylld, startade denna "sightseeing" genom Lissabon och upp i de gamla kvarteren, för att vända längst bort och åka tillbaka till startpunkten. Samtidigt kom regnet och det kan man kalla bra timing!
Det var en skakig och väldigt rolig tur. Jag kom i samspråk med min bänkkamrat och hon var, liksom vi, i Porutgal för första gången.
Spårvagnsföraren var en kvinna....
...... och friskluftsinsläppet väl tilltaget.
Detsamma kan man säga om regnet - väl tilltaget alltså.
Det var väldigt smalt på vissa ställen, man kunde nästan klappa husen om vi bara haft fönstren öppna, men nu regnade det alldeles för mycket för det.
Vi passerade även en terass, med utsikt över vattnet, där många steg av trots regnet. Där fanns säkert något viktigt, men vi föredrog att stanna i spårvagnen. Annars har man möjlighet att hoppa av och på precis som man ville.
Någon stod staty där också, men även det missade vi pga vädret.
Det verkade inte finnas någon övre gräns för hur många passagerare man fick ta in. När det regnade som värst var det så proppfullt att det stod en massa människor runt spårvagnsföraren och armbågen på en av dem klämdes mot skiljeutan precis mot platsen där jag satt och det såg ganska - ja vad då? - ut?
Regnet avtog under färden och när vi kom till vändplatsen blev vi bryskt ombedda att stiga av och invänta nästa tillbakatur. Då stod vi ganska långt fram och fick bra sittplatser, den turen blev riktigt BRA och även den hade "luftkonditionering!"
En polis i full mundering steg på på ett ställe, han behövde inte betala och jag konstaterade att han var beväpnad
Vi såg mycket mer och upplevelsen var otroligt härlig. Man såg rakt in till folk och en minibuss var så nära att den nästan blev friserad i fronten.
Några bilder från nerfärden, för det var verkligen rejält nerför på sina ställen.
Här möter vi en 28 på väg upp.
Det började bli trångt och vi kom väldigt nära husen längs vägen igen.
Skyltfönster
"Vädringsfönster"
Smala gränder
Tvätt på tork i regnet
och väldigt smal trottoar!!!!
Tillbaka ner mot stan tilltog regnet igen, men nu satt vi bra och det var bara njutbart. Underbart är kort, även om det var en ganska lång tur vi gjorde eftersom vi tog hela vändan.
Ösregn var det när vi steg av och vi slog upp våra paraplyer och vad händer? En skoaffär kom i vår väg. Damerna saliga så klart, men längst in i affären var det den shop med dukar och den underbara portugisiska frottén, så medan damerna botaniserade bland skorna, köpte jag 3 lila handdukar, 2 stora och en liten. Det kostade 6.85 euro och kan nog bli till en vana om jag inte besinnar mig.
Vi fortsatte i ösregnet, för vi behövde mat och vi längtade mest efter att bara gå in och sätta oss någonstans.
Då kom lilla syltan Solar da Figueira i vår väg och där blev vi ganska länge. De hade en meny med soppa, varmrätt och kaffe, för 7 E, 1/2 liter öl kostade 4 E och en liter vin 8. Det slog vi till på.
Här är damernas kanna
- och här är min öl
Det blev genast glada miner - även på fotografen, men hon står bakom kameran.
Vi fick in soppan, den var med spenat och kikärter - mycket god och flickan som serverade oss, fixade en bild där vi är med alla tre.
Varmrätten Bacalao = torkad torsk och den hade god smak, men REJÄLT tuggmotstånd och mycket skinn (som vi inte åt).
Dags för kaffet och då beställde vi varsin Nata, för det behövdes kände vi och jag passade på att fråga om de eventuellt hade en cognac också till kaffet.
Döm om min förvåning när hon svarade ja! De hade en Brandy som hette 1920 och innan vi hunnit blinka, hade hon öppnat flaskan och slagit upp en lite provsmakning i ett glas.
Då blev jag ännu mer förvånad, för mina vinälskande damer tyckte precis som jag, att den var jättegod, så vi beställde varsin till kaffet.
Efter detta tillkom häpenheten, för glasen var de största cognacskupor jag någonsin sett på sådana här ställen.
Här kollar hon in att hon hällt i rättvist
Vi fick in dem och skålade och nu hoppade en manlig gäst upp och bad att få ta en bild på oss - med min kamera och så trevligt det är att vara alla 3 på samma foto någon gång då och då.
Kaffe och Nata kom också på bordet
Då var han tvungen att fotografera oss en gång till och inte oss emot, vi var mest roade av hans entusiasm.
Ojojoj, jag minns knappt vad som hände efter detta frosseri. Vi tackade, betalade och gick och det regnade inte längre, men här får det räcka för idag.
Fortsättning följer!
Ner från terassen och fortsätter utforska stan
Vi blev kvar länge på terassen,men till slut var det slut och vi gick ner mot vattnet/havet/Tejo - bara att välja.
Iakttagelser i bild längs vår promenadväg, där första stopp var damrummet på BA. Passade på att ta en bild av handfatet i ett eget rum utanför själva toaletten. Notera de små ihoprullade frottéhanddukarna i korgen. Inga pappersdito där inte!
Det blev ett och annat stopp längs vägen och ett ställe stannade vi extra länge på. Det var en hel affär med bara sardiner och dess släktingar.
Nog handlade vi där också, de hade avsmakning av sardinmousse som smälte i munnen, så det köpte jag en 4-pack av och mina damer handlade också.
Här är min lilla påse
En bit ifrån var en nerfart från torget omgiven av detta speciella staket
Ytterligare en bit bort stod vi plötsligt där igen - vi 3 damer, som hittar oss själva i olika skepnader nästan vart vi än i världen vänder och......
..... visst var det vi som stod där, eller hur? (Kolla in min kortkorta kreation).
Efter det var vi in på en allshop och köpte lite ät- och drickbart och fortsatte ner mot Triumfbågen och vattnet.
Därnere vid stranden, i solen hade vi en minimåltid på öl, vin, klenäter, pistagenötter och chips, rena hälsokosten! Tyvärr hittade jag ingen tomat på affären, så jag kunnat hålla min grönsakstradition från Park Guell levande.
Vi satt där i solen ganska länge, men till slut gav vi oss iväg över torget,
över gatan,
genom Triumfbågen.
Där var det marknad, så vi blev kvar en stund. Inga inköp, men mycket för ögonen att fastna på, som ingen av oss behöver.
Gågatan Augusti hade öppna affärer, levande statyer och, massor med folk.
Vi gick in och ut på olika ställen, damerna höll sig rätt bra till sina intresseområden - skor och väskor. Själv jagade jag leggings, för jag började frysa lite. Till slut gav jag upp, de som fanns kostade 14 - 19 E styck och det betalar jag inte, bara för att affären ligger vid en fin gata. Istället uppenbarade sig en öppen port och där slank jag in och drog på mig brallorna.
Precis utanför trappuppgången, vägg i vägg t o m, låg restaurang Ninho Dourado och där blev vi kvar ett tag, för vi blev hungriga och skulle ta något litet. Damernas flaska fick en kylande korsett - en sådan skulle jag vilja ha hemma, speciellt på sommaren.
Nu sitter vi här och njuter och pratar och har ätit räkor och sardiner. C åt friterade räkor, A sardinerna och jag valde räkorna med vitlök - MMMMMmmm, en stor Sagres till det och damerna höll sig till sitt "sura" vin som vanligt, fast ack och ooooh, så gott det är.
Under tiden studerar vi en dam som ska handla och har med sig 2 sötsugna hundar, som mest av allt önskar att någon ska tappa ner något till dem.
Nu i skrivande stund, befarar jag att vi snart suttit färdigt och jag längtar efter något slisk att toppa all vitlök med. Det ordnar sig nog, för Lissabon är ju sliskets huvudstad.
Vi betalade och fortsatte. När vi sedan kom till glassbaren bredvid, var det som sötbehovet var mättat, ingen av oss kände för glass och minnet av morgonens goda Nata, satt fortfarande kvar. Det fick vara och vi gick vidare.
Vi kom till ett torg - ett till och ett till och ett till. På ett av dem var det marknad, typ Bondens marknad. Massor med ätbara saker och lokalproducerat.
Vi smakade på lite av varje, men några inköp blev det inte.
Damerna blev uppfångade av en kvinna som skopade upp lite saltklet, som de skulle gnugga sig med på ovansidan handen. Ack och OOOooo så lent och fint det skulle bli. Resultatet är så, att A är precis som innan saltkletbehandlingen, medan C är len och mjuk som en babyrumpa. "Asch", säger hon då, "det är bara att ta lite olja och havssalt så har man det."
Min nästa tanke var då, att tillsätter man dessutom lite peppar och örter, så har man en bra grillolja också.
Vi gick runt där ett tag och sedan drog vi vidare. I en affär vid ett annat torg, stod den omtalade körsbärslikören Ginjinha/Ginja i fokus.
I guideboken står det att antingen älskar man den, eller så avskyr man den.
Vi stod där utanför och tittade och jag stegade helt sonika in, för att ta reda på om den var så fantastisk som vi läst oss till och gör en av oss något, följer oftast de andra med. Här vankades det provsmakning!
Innan maten t ex, blev C uppfångad av en portvinsherre (försäljare alltså), som var säljsugen. Han tog fram 2 glas så hon skulle få smaka olika finheter. Genast ställde vi andra oss bredvid, inte ville vi missa den gratissippen.
10-årig Taylor var den bästa och den skulle vi komma ihåg namnet på och helst köpa direkt. Det gjorde vi inte, istället smuttade vi oss igenom 2 sorter och efter det tröttnade han på att tala till oss ganska fort. Det syntes nog att vi inte tänkte köpa något.
Körsbärslikören gick också runt som en nattvardskalk och vi vet inte riktigt vad vi tycker än. Vi hade ett resonemang med den mannen om med eller utan kärnor var bäst och hur vi fick till det bestämde vi oss tillsammans med honom, att en sort var gjord av andra körsbär, klarbär kanske? Ingen vet säkert vad han egentligen menade, för enl. boken är det kärnorna som gör skillnaden. Inte köpte vi något där heller!
Vad är det för fel på oss? Dåliga turister tycker säkert försäljarna!
Det hände inte så mycket mer denna långa dag. Jag postade mina 2 kort, vi passerade lite skyltfönster med olika utbud
Stiliga herrar i skyltfönstret! Vi SKRATTADE gott!
Vi gick också förbi ett läger under en trappa, där bara hundarna var hemma just då. Snyggt och prydligt, med matta och till och med en blomma på en pall, men dock under en trappa och utomhus.
Vad mera denna afton på en av de längsta dagarna vi haft på våra resor? Vi gick till vår närbutik och inhandlade mer balkongförnödenheter och när vi kom till hotellet tog vi vägen om poolen och där stod 3 halvdrukna drinkar, men inte en människa i sikte.
Alla solsängar lediga också, så vi slängde oss ner på varsin för att känna in om vi skulle offra en halvdag vid poolen. Ganska fort blev det kyligt, så vi avbröt horisontalläget och gick tillbaka. Det blir nog inte badsemester tror jag och NEJ, vi drack inte ur slattarna!!!!
Balkongläge blev det sedan och vi hade någon slags picknick därute och en låååång stund senare, dök Romanesco upp igen - kålen alltså.
Håller detta på, får jag kanske fundera lite mer på meningen med livet hann jag tänka men, sedan spårade vi in på en helt annan linje - fästingar och älgflugor och deras berättigande och betydelse för oss människor och naturen. Med dem i tankarna, kommer kålen på undantag, hur vacker den än är.
Tillägg: Det finns också mördarsniglar - vad ska vi ha dem till?
Mera Lissabon, vi fortsätter att utforska staden
Barrio Alto - Gamla stan
Det var väldigt mysigt och alldeles lugnt där bland husen, det mesta var stängt utom någon liten turistshop. Jag köpte 2 vykort, medan damerna nosat upp en annan liten shop och köpt varsin Sangria på burk. Ja, då var ju jag så klart tvungen att göra likadant, för solen gassade rejält och man blev törstig av backe upp och backe ner.
En katt i ett skyltfönster, förhoppningsvis bodde ägaren innanför.
Kan det vara konst???? Eller en lampa???? För inte är det väl en klockklocka??
Jag blev glad när jag såg en skylt, som även fanns med Brailleskrift.
Vi gick länge där i gränderna och tittade på det som fanns att se. C konstaterade att söndagen nog var tvättdagen här. Det hängde en hel del på tork vart vi än kom.
En titt in i en trappuppgång
Vackra mosaiker infällda i väggarna
- och hela fasader av bara vacker mosaik
Närbild
Det blommade både här och där, en del äkta vara -
- medan andra var fejk
Här var det tätt mellan portarna, vi spekulerade över om lägenheterna var som ett smalt streck rakt upp, ovanför varje dörr?
Ganska högt upp i Bairro Alto låg ett sjukhus och där vakade Madonnan över alltihopa
Vi vände neråt igen
Istället för ringklocka
Så fick jag syn på en portugisisk katt och den såg precis likadan ut som katterna hemma
Nedanför stod kattmatte och pratade med en herre
Det verkade katten vilja ha koll på och hoppade upp på räcket.
Mitt emot fejade en annan dam sin trottoar, när såg vi det här hemma?
Detta budskap föll oss alla 3 mycket väl i smaken!
Koll i ett skyltfönster. Sardiner, vad annars?
Vi kom fram till ännu en hel husfasad av mosaik, denna var dock lite illa medfaren
Närbild av ett annat mönster en bit ifrån. Fascinerande, för det kan väl inte vara billigt som ytterväggsbeklädnad?
Ett blommande träd över muren
Varför skulle inte trappen vara gammal när vi går i Gamla stan? Jag tycker den är vacker.
Vi gick länge där i gränderna och till slut var vi nere vid "stora" gatan igen. Där fanns ett par Kinabutiker och vem köpte en väska?
HAHAHAHA!
Jag köpte en slags ryggsäck, egentligen bara en tygpåse, som medelst ett blixtlåsdrag runt påsen och ytterligare ett drag i bandet högst upp, förvandlades till en mjuk liten ryggsäck. Bonusen var att mönstret var ugglor (som jag gillar) och att den inte ser ut som en ryggsäck om man undviker att dra i banden. Detta med tanke på antalet ryggsäckar vi redan besitter i familjen. Förresten kostade den bara 9 euro och det är skönt att bära sina ev inköp på ryggen.
Nu hägrade takterassen/utsikten på BA (Barrio Alto Hotel), för den skulle öppna 12.30. Vi satt på torget utanför och väntade. A passade på att smidigt och diskret krypa ur sina leggings, vilket gjorde mig avundsjuk, jag hade vanliga långbyxor och kände mig nästan överhettad. Långbyxor tar man dock inte av sig sittande på ett torg mitt i Lissabon, det var en omöjlighet, speciellt som blixtlåset sitter bak på dem.
12.29 reste vi oss i samlad tropp och tågade in i hissen. 12.30 steg vi ut på terassen. Vi var först!
Gissa om vi sitter på första parkett och tittar ut över havet, fast det är Tejo - floden - men det är så brett att det kunde vara ett sund i havet - det kanske det är också och HJÄLP, vad jag svamlar i skrift. Förresten så mynnar den i havet, så......
Långt därborta står en Jesusstaty. Jag la kameran på terassräcket och zoomade allt som fanns, dvs x40 och det blev rätt okej.
Flygplatsen ligger väldigt nära stan, så det blev fotat uppåt också + lite mera tak. Tak är så vackert, tycker jag.
Vi satt längst fram, mitt på terassen och det var inte direkt samma priser som på de ställen vi brukar frekventera. Dock beställde vi något drickbart, för att få sitta kvar och jag passade på att krångla mig ur mina långbyxor, i och med det, blev jag kortkort, men so what?
Vem känner mig och bryr jag mig?
Nej, inte i Lissabon!
Till dessa drycker - 1 glas öl, 1 glas vin och en cappucino följde det med lite tilltugg och vi såg till att det räckte ganska länge, för här satt vi furstligt . TOPPEN!.
Livet kunde vara sämre, men inte så mycket bättre. Vi hade t o m jazzmusik i högtalarna. Tror inte jag ljuger, när jag säger att alla 3 kände likadant.
Här får jag lämna bloggen, när vi sitter och har det som bäst. Fortsättning följer. Jag lovar!
Lissabon dag 1
Vaknade och såg mig omkring, jag var i Lissabon och vår trio var just då en halvsovande duo. Klockan var 7 och C var redan ute.
Så småningom var vi då alla åter församlade och frukost valde vi bort på hotellet den här gången, då den kostar 15 euro/person och dag. Efter diverse arrangemang var vi redo för avgång och kom oss ut.
Brandposterna såg ut precis som i min barndoms Kalle Ankatidningar.
De fanns även i en orange variant upptäckte jag lite senare.
STROSADE med stora bokstäver och tittade åt alla håll som man alltid gör på ett nytt ställe. Mycket att upptäcka när man nyss anlänt till ett nytt ställe. Följande bilder är vad vi såg när vi gick gatan ner.
Gott om fin svart och vit mosaik som trottoarbeläggning fanns lite överallt
Min vana trogen blev det ett och annat gatubrunnslock. Här är det första!
Så småningom hittade vi ett litet cafe, där vi intog en utsökt frukost, serverade av en mycket trevlig man. Inte så mycket kruska och fiber kanske, men det har vi ju hemma.
En dubbeltoast med skinka och ost, en latte och ....... WOW ...........en rund smördegshistoria full med söt kräm, typ vanilj, med ev lite citron, eller?? Det är visst hemligt!
Duvorna flockades, de vet nog av erfarnhet att smördeg flagar och faller till marken och så gjorde även våra till dessa bevingade vänners förtjusning.
Den som väntar på något gott...........
SÅ GOTT!!!! Tur vi valde bort frukosten och fick detta istället för en femtedel av kostnaden.
Smördegsundren heter så här och vi valde att rätt och slätt kalla dem "Nata" i fortsättningen, för fortsättning på ätandet av dem, det blev det!
Mätta och nöjda fortsatte vi och kom fram till hissen: "Elevado de Santa Justa" var namnet och jag som är barnsligt förtjust i dylika byggnader ville förstås åka upp. Upphovsmannen heter Raoul Mesnier du Ponsard och tornet är från 1902.
Tack och lov hängde damerna med på den ideén.
Det kostade 5 Euro för 15 sekunder, möjligen 20, sedan var vi uppe. Vi tittade runt på den fina utsikten och jag tog kort på lite tak, min vana trogen.
Det var vackert även däruppe.....
..... och ett till torn fanns det, men då kostade det pengar igen och vi var nöjda ändå.
Så bad vi en av biljettjejena att ta ett kort på vår trio och det var ok. Fotograf var hon inte, jag blev av med halva huvudet inne i skuggorna, men sälja biljetter kunde hon.
Vi tittade på omgivningarna däruppe på en av alla otaliga kullar som stan är byggd på. Det sägs att det är 7, men ska man tro på det? Det var backar upp och ner överallt, mest upp!
Den här kyrkoruinen berättade C om för oss, men då var inte jag skrivbenägen, så jag har inget mer att tillägga när det gäller den, för jag minns inte.
På flera ställen fanns det sådana här spår upp och ner där det var väldigt backigt och för ett pling på buss/spårvagnskortet kunde vi åka istället för att gå
Försäljare fanns det gott om överallt
Redan julpyntat, eller så kanske de sitter uppe året runt, vad vet jag?
Många hus var otroligt fina med vackra kakelplattor, eller hela kaklade fasader.
Pengahålet i väggen fanns tillhanda för oss även här
På Stradivarius såldes inga fioler, det var en modebutik.
Vi gick och gick i sakta mak och njöt av värmen och allt nytt. Nu har jag nyttjat toan på det lyxiga A Brasileira också. Min toa hemma leder stort i lyx, jämfört med den, men toaletter kanske inte räknas med när krogar och restauranger betygsätts?
OBS, jag skaffade mig "fästman" också i Lissabon, här sitter han utanför och väntar på ......vad då? Mig kanske!
Fernando Pessoa heter han, född 13 juni 1888, död 30 november 1935, portugisisk författare, poet och filosof.
Gott om fina hus var det och en underbar knallblå himmel!
Vi spanade lite på spårvagnar också. Vi hade planerat en tur med 28:ans spårvagn, som ska vara något alldeles extra.
Jag citerar en reseguide:
"I Lissabon, där den största sevärdheten är staden själv, är spårvagn 28 den bästa guiden genom de äldsta stadsdelarna. Färden går längs gator med bedagade vackra mosaikfasader, förbi gamla kyrkor och fadorestauranger och genom eleganta shoppingkvarter. De gula spårvagnarna är den portugisiska huvudstadens trotjänare. Sedan 1901 har de kämpat upp och ned för de branta kullarna."
Vi insåg att söndagar inte är vår dag, för alla spårvagnar var knökfulla, så då är det uppenbarligen turisternas dag - hahaha! Vi bestämde oss för en promenad i gamla stan - Barrio Alto istället och om det kan du läsa imorgon, för nu är det kväll här hos Leontina!
Telefonsamtal
Idag ringde Inga, hon som inledde mig i detta bloggande och nu var hon orolig, för min lilla bloggpaus blev avsevärt mycket längre än jag hade trott. Dock fick jag den puff jag behövde, för jag har ju en hel del att berätta om.
Jag och mina kära resedamer kom iväg på ännu en resa detta år och nu blev det Lissabon. Ingen av oss hade varit där tidigare och jag har överhuvudtaget aldrig satt min fot på portugisisk mark tidigare.
Jag hade kollat över mina finanser, dvs utländsk valuta från tidigare resor och där var ett ganska tjockt kuvert fullt med Euro. Härligt, jag behövde inte ens gå till Forex. Så var min tanke, men när jag tog kuvertet för att lägga lite i Lissabonbörsen, var det helt plötsligt bara engelska pund! Det är visserligen dit jag brukar åka på novemberlovet, men nu blev det fel och inte så lite heller, så första stopp på Arlanda blev här.
Det löste sig ju lätt och här sitter mina resedamer och väntar medan jag köper pengar.
Kaffe var det som hägrade efter Forex och efter att ha sett priserna på cafeét nära Forex - 38 kronor för en latte, 38 kronor till för en muffins osv - stegade vi iväg en trappa upp och fikade på Mc Donalds. Där köpte jag en liten och en mellan cappucino, en liten cola och 2 chokladmuffins = 69 kronor och det var till 2 av oss.
MMMMmm! Ibland gillar jag Mc D och jättegott var det också.
Ett sista besök på bekvämlighetsinrättningen innan boarding och där hade någon riggat om innan jag kom in! Jag valde dock att behålla mina egna dojor, även om det fanns en valmöjlighet här.
Allt fungerade som det skulle, vi flög med TAP.....
....från Arlanda till Lissabon....
...och efter en lång väntan fick vi en riktigt god måltid.
Hungriga som vargar var vi och väldigt nyfikna på vad som dolde sig under alla lock.
En positiv överraskning var besticken, de var av metall! Man kan säga att måltiden var en 3-rätters + ost och kex, vin till damerna och en öl till mig. Köttet var det möraste kalvkött jag känt på länge och mycket gott och till det ett utsökt morotsmos. Vi åt upp alltihopa!
En stund senare kom det kaffe också och vi anlände Lissabon mätta och nöjda. Landningen var lite raspig under ifrån, det lät som någon vevade ner hjulen manuellt..... det gick dock bra, men sedan blev vi kvar i planet ganska länge och den långe snörvlande resenären med hästsvans som satt mitt över gången, härskande till ordentligt när jag kvickt som en vessla tog ner våra 3 resväskor och placerade framför oss i mittgången. Min väska råkade hamna parallellt med hans säte, fast han stod redan upp, alldeles bakom mig och väntade.
Med rakblad i stämman ombads jag flytta min väska, för han kanske ville sätta sig igen. Jag kontrade med min sockersöta sammetsröst och sa: "Javisst, varsågod", varpå han valde att stå kvar och fortsätta snörvla mig över axeln.
Långt om länge blev vi utsläppta och ännu längre om långt, kom vi fram till den riktiga "Saida", som utgång heter här och kunde dra in den första dosen av den portugisiska luften.
Taxi till hotell Tivoli Jardim och den turen var lång och billig. Hotellet var väldigt tjusigt, i entrén fanns dessa "fåtöljer".
Var det verkligen på riktigt tänkte jag och testade. Det gungade skönt!
Vacker entré!
Vi hade betalat hotellet i förväg och det enda som ingick i priset var rummet med Twinbed och "Lillans" säng - precis som vanligt.
ALLT annat kostade och det kostade mycket!
Badrummet var tjusigt med stora, fyrkantiga kranar, som var ett stort mysterium under nästan hela vistelsen.
Dock hade vi en fantastisk balkong och den är gratis!
Ringa hem, raggardusch, toabesök och så ut igen. Vi hittade en bakgata och den ledde oss över den stora gatan Avenida Liberdade och vidare in bland gränderna där vi hittade en Mercado (om nu de små snabbköpen här heter så?) Vi gjorde lite småinköp för balkongbruk + en flaska vatten. Jag tror jag avvaktar lite med kranvattnet, även om det lär ska vara drickbart.
Mot "hemmet" igen, med tanken att slinka in någonstans och bara ta en "nightcap", vilket alltid i vårt fall är lika med vin för damerna och en öl för mig.
Vi hittade en sylta, vår vana trogen. Den höll visserligen på att stänga, men en glad, fryntlig herre mer eller mindre hystade in oss i restaurangen. Vi var snabba med att säga att vi bara skulle äta något sött + dricka vin och öl. Inga problem alls.
Vi nästan dånade när vi såg tårtdisken. Lissabon lär vara sötsakernas Mekka och det är lätt att förstå när vi såg det här utbudet på ett litet matställe.
Damerna fick snabbt sitt vin, det går alltid fort på dessa breddgrader. Det var en flaska rött GHI, som hette ett förnamn med lite konstiga bokstäver, jag är helt kass på vin och vad de heter. Jag fick en öl som hette Superbock, som tydligen är portugisiskt.
Sedan till slisket! Vår vana trogen valde vi 3 olika och smakade av varandra.
Jag valde mandeltårta och den var helt superb!
Här är C:s val
A valde denna och samtliga var helt perfekta!
Vi satt där ganska länge och kvällen blev sen. Till slut tackade vi för oss, betalade och gick hem till hotellet där vi intog balkongen. Där fanns 2 stolar, men vi hade en till inne på rummet som vi flyttade ut och där blev vi sittande länge.
Det var rena sommarkvällen, vi var inte jättetrötta, så vi packade upp lite från snabbköpet, åt och drack och blev nog lite glada i hågen. Mina sköna bönor drack något spritsigt Vino verde - "O tal vinho da Lixa" var något som sades och som är rena, rama obegripligheten för mig. Tacka vet jag en burk Sagrés, det är öl och så är det inte mer med det. Vi var trötta och vi löste alla möjliga livsgåtor där alltmedan natten blev senare och senare.
C invigde oss i Gyllene snittet och allt runt det och vi blev riktigt djupa till slut, för även en vanlig kotte har ett sådant! Vi kom även in på svenska flaggan, för att inte tala om Romaneso, vilket inte är en rumänsk diktator, utan en god kål, som också har det gyllene snittet och där kände jag att det började vara dags att sätta punkt. Så strax efter blev det GOD NATT denna första afton i Lissabon.
Damerna glada och bäddar, iklädda sina fina särkar i siden från Kina, inköpta i Rom i våras! Hoppas de pallar för denna bilden!
